Er favoritskribent - låt oss kalla honom K - vaknar med ett ryck ur en hiskelig mardröm. Han slänger ett öga på väckarklockan - den visar 5:05am och kommer inom två minuter att börja ljuda. En snabb titt i spegeln försäkrar vår hjälte om att den kommunala frisyren "kort snaggat" är fortsatt kort snaggad. Aftonbladet har i en artikelserie under året förklarat att de kommunala frisörerna konkurrerade ut de privata genom att erbjuda den vackraste formen av frihet - friheten från valfrihet.
Han kravlar ur sängen och är en kvart senare ute ur husvagnen och på väg till tunnelbanan ges möjlighet att bevittna stadsdelens gatuteater, som just denna dag spelar upp en stumversion av Faust. Tanken var att man skulle kunna använda den kommunala bilpoolen för att ta sig till stan, men eftersom folkomröstningen om Förbifarten - som gav resultatet 86% ja - fördyrade projektet såpass att staden inte haft råd att köpa in fler än 15 bilar, existerar bilpoolerna bara till namnet. Det hade i vilket fall varit omöjligt att ta sig in till stan eftersom Essingeleden reducerats till en enkelriktad fil bort från stan. Hur som helst är luften i staden acceptabel och dessutom ger alla vandrande människor större publik till gatuteatrarna.
Tunnelbanesystemet, å andrat sidan, har livat upp märkbart. Våldtäktsmän sitter numera i fängelse under i snitt fyra månader, och antalet våldtäkter i landet har ökat märkbart. De vanligaste offren är förstås alla butlers och jazzmusiker som rör sig i systemet på heltid. Dessutom har än fler jobb tillkommit när ungdomar hyrs in för att dela ut jämställdhetskitet: bröstpump, jämställdhetsbibel och biljetter till damfotboll.
Herr K jobbar nu som clown på ett ålderdomshem - det är ett skrå som fått ett ordentligt uppsving i och med det statliga initiativet och eftersom clownfacket vuxit sig starkt och hindrar utlänningar från att konkurrera med billigare clowner.
Herr J, också han före detta skribent på 100anledningar, bor också i husvagnen. Han har dock tagit en annan väg genom livet efter de Rödgrönas maktövertagande - han är nämligen kvar i husvagnen. Under fyra år har han lyckats lyfta samma lön som K genom att "studera" på komvux (utan en enda närvarotimme), genom att jobba med ett "grönt jobb" vilket innebar att putsa raukar på helgerna förra sommaren. Han har även en speciell ersättning för elallergiker som berättigar till en helårslön vid varje årsskifte.
J har haft tur - han skall på intervju för Vattenfall som måste kvotera in 25% ungdomar till sin nya kolkraftsexpansion. Intervjun börjar med ett "frivilligt" drogtest på den könsneutrala toaletten, utan vilket det är praktiskt omöjligt att få ett jobb. Intervjun går helt okej, men J får ändå inte chansen då det visar sig att han, i egenskap av man, inte funkar i företagets jämställdhetsplan.
...
2010/09/19
2010/09/18
#99: Du tror inte att 100,000 förvaringsplatser är vad Sverige behöver pt.3
Gröna jobb är ju ytterligare ett av de här orden som alla skriver under på. Rättvisa, entreprenörskap, bröstpump och gröna jobb är ju givna valvinnare. Att kombinera grönt och, det som alla ska ha, jobb.
Gröna jobb är också en utav de otaliga åtgärderna rödgrönas jobbmanifest och kanske den absolut roligaste och konstigaste. Uppdraget som de långtidsarbetslösa anförtros är, håll i hatten, att:
"leta efter kulturmiljölämningar i skogen eller att röja gångar, stigar och promenadstråk för att öka tillgängligheten för besökare i skog och mark"
Det är på riktigt. Kolla här. Projektet har faktiskt existerat tidigare, och eftersom S tycker att allt var bättre förr när det kommer till arbetsmarknadspolitik, vill man återinföra det. Att det mycket var på grund av den utpräglade bidragslinjen man förlorade valet verkar inte bekomma de röda. Man påpekar att projektet var väldigt lyckat förra gången man hade det och det väckte vår nyfikenhet då vi alla väl starkt upplevt det skriande behovet av stigröjning i våra vildmarker.
Vi gick in på Skogsstyrelsens, som är myndigheten som administrerade projektet, hemsida och möttes givetvis av massa floskler om hur lyckat det är och hur bra det varit för de som gått igenom de olika programmen de driver. Eftersom vi är riktiga detektiver valde vi att spana på årsredovisningen, där man, om man inte är HQ, har svårare att ljuga ihop något. Det visade sig att endast 29 % av de som tryckts in i åtgärden hade fått något direkt ut det. Mycket bra uppenbarligen.
Varför var då Skogsstyrelsen så angelägna om att ha kvar ett till synes katastrofalt arbetsmarknadsprogram? Jo, det står också att "Gröna jobb" utgjorde hela 70 % av myndighetens uppdragsverksamhet innan det lades ner. Intresset ljuger sällan.
Vad får vi skattebetalarna ut av de 150 miljonerna per år man ska lägga på de 500 skogsambulerande städarna? Jo, dels får byråkraterna håla, häfta och arkivera lite papper och det skapar jobb. Vi får röjda stigar och nya kulturlämningar, vilket ju otvivelaktigt är värt minst 150 miljoner per år och som dessutom skapar jobb. Om vi ska vara riktigt jobbskapande råder vi er alla att gå ut i närmaste skog och bara överrösa skogen med all skit ni kan hitta. Det skapar jobb. Var noga med att inte ta något ifrån någon papperskorg, då det minskar arbetet för sopgubbarna.
Mera skräp, mera jobb. Allt är frid och fröjd i åtgärdssverige.
Gröna jobb är också en utav de otaliga åtgärderna rödgrönas jobbmanifest och kanske den absolut roligaste och konstigaste. Uppdraget som de långtidsarbetslösa anförtros är, håll i hatten, att:
"leta efter kulturmiljölämningar i skogen eller att röja gångar, stigar och promenadstråk för att öka tillgängligheten för besökare i skog och mark"
Det är på riktigt. Kolla här. Projektet har faktiskt existerat tidigare, och eftersom S tycker att allt var bättre förr när det kommer till arbetsmarknadspolitik, vill man återinföra det. Att det mycket var på grund av den utpräglade bidragslinjen man förlorade valet verkar inte bekomma de röda. Man påpekar att projektet var väldigt lyckat förra gången man hade det och det väckte vår nyfikenhet då vi alla väl starkt upplevt det skriande behovet av stigröjning i våra vildmarker.
Vi gick in på Skogsstyrelsens, som är myndigheten som administrerade projektet, hemsida och möttes givetvis av massa floskler om hur lyckat det är och hur bra det varit för de som gått igenom de olika programmen de driver. Eftersom vi är riktiga detektiver valde vi att spana på årsredovisningen, där man, om man inte är HQ, har svårare att ljuga ihop något. Det visade sig att endast 29 % av de som tryckts in i åtgärden hade fått något direkt ut det. Mycket bra uppenbarligen.
Varför var då Skogsstyrelsen så angelägna om att ha kvar ett till synes katastrofalt arbetsmarknadsprogram? Jo, det står också att "Gröna jobb" utgjorde hela 70 % av myndighetens uppdragsverksamhet innan det lades ner. Intresset ljuger sällan.
Vad får vi skattebetalarna ut av de 150 miljonerna per år man ska lägga på de 500 skogsambulerande städarna? Jo, dels får byråkraterna håla, häfta och arkivera lite papper och det skapar jobb. Vi får röjda stigar och nya kulturlämningar, vilket ju otvivelaktigt är värt minst 150 miljoner per år och som dessutom skapar jobb. Om vi ska vara riktigt jobbskapande råder vi er alla att gå ut i närmaste skog och bara överrösa skogen med all skit ni kan hitta. Det skapar jobb. Var noga med att inte ta något ifrån någon papperskorg, då det minskar arbetet för sopgubbarna.
Mera skräp, mera jobb. Allt är frid och fröjd i åtgärdssverige.
#98: Du tror inte att 100,000 förvaringsplatser är vad Sverige behöver pt.2
Vi fortsätter med den här lilla serien.
Kultursektorn är ett jobb där man ser att det finns enormt mycket potential att låta folk driva runt. En superstor åtgärd är det så kallade lönebidraget, som innebär att staten ska erbjuda föreningar, samfund och kulturhus billig arbetskraft. Totalt 7 500 personer ska inom två år få jobb inom kultursektorn och detta kommer att kosta skattebetalarna över en miljard kronor. Vi antar att kyrkorna, de fria teatrarna fotbollsklubbarna tackar och tar emot.
De skönaste jobben inom kultursektorn kan ändå vara de så kallade "Access-jobben". Man har identifierat ett tydligt problem i det att våra kulturarv är alldeles för otillgängliga, och vill åtgärda detta med 500 personer som ska arbeta att öka den här tillgängligheten på oklart sätt. 300 000 kronor kostar en anställd inom det här programmet per år.
Vi tycker det är mycket synd att de rödgröna, som ofta uppfattas vara det kulturvänligaste alternativet, hyser en kvalitetsföraktande syn på den här branschen. Vilken långtidsarbetslös snubbe som helst kan uppenbarligen tryckas in i sektorn och det kommer sänka statusen och arbetsmiljön för de som redan arbetar där. De rödgröna angav också att den enskilt viktigaste kulturpolitiska frågan var ökade anslag, framför en hög kvalitet. Så gillar du högkvalitativ kultur snarare än att utnyttja våra kulturarv i arbetsmarknadssyften bör du inte rösta rödgrönt.
Visst att det kan finnas en efterfrågan på mer kultur, men har de manliga fackanslutna något att hämta även i den här åtgärden. Tanken är nämligen att man ska stimulera kulturefterfrågan genom att låta kommunerna smälla upp en massa kulturhus och teatrar där man kan lagra alla långtidsarbetslösa. Man föreslår därför ett utvidgat ROT-avdrag, som även kommer möjliggöra för kommunerna att göra det här avdraget. Man lyckas alltså "skapa jobb" (förvaring) för över 8 000 arbetslösa samtidigt som man gör high-fives med Byggnads hela kvällen.
Kultursektorn är ett jobb där man ser att det finns enormt mycket potential att låta folk driva runt. En superstor åtgärd är det så kallade lönebidraget, som innebär att staten ska erbjuda föreningar, samfund och kulturhus billig arbetskraft. Totalt 7 500 personer ska inom två år få jobb inom kultursektorn och detta kommer att kosta skattebetalarna över en miljard kronor. Vi antar att kyrkorna, de fria teatrarna fotbollsklubbarna tackar och tar emot.
De skönaste jobben inom kultursektorn kan ändå vara de så kallade "Access-jobben". Man har identifierat ett tydligt problem i det att våra kulturarv är alldeles för otillgängliga, och vill åtgärda detta med 500 personer som ska arbeta att öka den här tillgängligheten på oklart sätt. 300 000 kronor kostar en anställd inom det här programmet per år.
Vi tycker det är mycket synd att de rödgröna, som ofta uppfattas vara det kulturvänligaste alternativet, hyser en kvalitetsföraktande syn på den här branschen. Vilken långtidsarbetslös snubbe som helst kan uppenbarligen tryckas in i sektorn och det kommer sänka statusen och arbetsmiljön för de som redan arbetar där. De rödgröna angav också att den enskilt viktigaste kulturpolitiska frågan var ökade anslag, framför en hög kvalitet. Så gillar du högkvalitativ kultur snarare än att utnyttja våra kulturarv i arbetsmarknadssyften bör du inte rösta rödgrönt.
Visst att det kan finnas en efterfrågan på mer kultur, men har de manliga fackanslutna något att hämta även i den här åtgärden. Tanken är nämligen att man ska stimulera kulturefterfrågan genom att låta kommunerna smälla upp en massa kulturhus och teatrar där man kan lagra alla långtidsarbetslösa. Man föreslår därför ett utvidgat ROT-avdrag, som även kommer möjliggöra för kommunerna att göra det här avdraget. Man lyckas alltså "skapa jobb" (förvaring) för över 8 000 arbetslösa samtidigt som man gör high-fives med Byggnads hela kvällen.
#97: Du tror inte att 100,000 förvaringsplatser är vad Sverige behöver pt.1
Sossarna har under hela valrörelsen ståtat med att de minsann ska skapa hela 100,000 jobb. Det låter ju alldeles jättefantastiskt om man tar dem på orden, men grejen är - som vi ska se - att det är ohyggligt svårt för politiker att skapa ett enda jobb över huvud taget. Till och med kompetenta politiker som Obama har enorma svårigheter med det, och vi kan ju knappast vänta oss mer av Mona Sahlin. Hon verkar ha tagit sitt förnuft tillfånga och erkänt för sig själv att hon inte kan skapa ett enda riktigt jobb, utan de här 100,000 "jobb[en], praktik- och utbildningsplatser[na]" är korttidsåtgärder som inte gör en jävel glad.
Häromdagen publicerades en rapport i ämnet som går igenom åtgärderna punkt för punkt och förklarar hur det egentligen ligger till. Utbildningsplatserna utgörs till stor del - 15500 platser - av komvux, denna utbildningsväsendets sista utpost. De som har ordentlig tur får dessutom plugga med hela CSN-bidraget + lån, men utan krav på att betala tillbaka. Det är ju inte mer än rätt att de som skitit i gymnasiet ska få plugga upp det när de är 30 och betala mycket mindre jämfört med oss som försökte och numera drar på oss hundratusentals kronor i studieskulder för att bli något.
Därtill kommer ett antal vikarieplatser när man skickar folk från omsorgsprogrammet in i "välfärden", och skickar sina anställda till... Ja, just det - "utbildning". Folkhögskolan, som ger ungefär ingenting till anställningsbarheten men väldigt mycket till enskilda studenters tillfredsställelse (antagligen för att det är slappt och schönt eftersom den variabeln är tokviktig när man snackar nöjda studenter), utvidgas också. De rödgröna gillar KY - precis som alla andra inklusive näringslivet - men där får bara 1000 extra personer studera. Anledningen är att en ökning med fler än 1000 kommer att ha negativa effekter på KY-utbildningarna. Ja, till skillnad från komvux och universitet, där man bara kan boosta antalen hur mycket som helst utan att kvaliteten sjunker.
Universitet och högskola, ja - där skapas 5000 platser för att "skapa tillväxt". Man missar att det inte är alla högskolestuderande som späder på svensk tillväxt. Faktum är att det är relativt få, och de här 5000 personerna som inte kom in på genusvetarprogrammet på Halmstads högskola när intagningen låg på 11.5 lär inte göra några monstruösa forskningsinsatser när de kommer in för att man sänker gränsen så att alla som vill får plugga.
Alla "utbildningsplatser" - det är förresten cirka 75000 av de 100000 "jobben" som Mona pratar om - är alltså åtgärder på extremt kort tid, mellan ett halvår och hur långt nu genusvetarprogrammet sträcker sig, där man helt enkelt stoppar in folk för att minska mängden arbetslösa. Att de kommer ut ett år senare och är precis lika oanställbara för att företagen dignar ned under skatter spelar ingen roll, 2011 kommer vi i alla fall att få jävligt bra arbetslöshetssiffror.
Häromdagen publicerades en rapport i ämnet som går igenom åtgärderna punkt för punkt och förklarar hur det egentligen ligger till. Utbildningsplatserna utgörs till stor del - 15500 platser - av komvux, denna utbildningsväsendets sista utpost. De som har ordentlig tur får dessutom plugga med hela CSN-bidraget + lån, men utan krav på att betala tillbaka. Det är ju inte mer än rätt att de som skitit i gymnasiet ska få plugga upp det när de är 30 och betala mycket mindre jämfört med oss som försökte och numera drar på oss hundratusentals kronor i studieskulder för att bli något.
Därtill kommer ett antal vikarieplatser när man skickar folk från omsorgsprogrammet in i "välfärden", och skickar sina anställda till... Ja, just det - "utbildning". Folkhögskolan, som ger ungefär ingenting till anställningsbarheten men väldigt mycket till enskilda studenters tillfredsställelse (antagligen för att det är slappt och schönt eftersom den variabeln är tokviktig när man snackar nöjda studenter), utvidgas också. De rödgröna gillar KY - precis som alla andra inklusive näringslivet - men där får bara 1000 extra personer studera. Anledningen är att en ökning med fler än 1000 kommer att ha negativa effekter på KY-utbildningarna. Ja, till skillnad från komvux och universitet, där man bara kan boosta antalen hur mycket som helst utan att kvaliteten sjunker.
Universitet och högskola, ja - där skapas 5000 platser för att "skapa tillväxt". Man missar att det inte är alla högskolestuderande som späder på svensk tillväxt. Faktum är att det är relativt få, och de här 5000 personerna som inte kom in på genusvetarprogrammet på Halmstads högskola när intagningen låg på 11.5 lär inte göra några monstruösa forskningsinsatser när de kommer in för att man sänker gränsen så att alla som vill får plugga.
Alla "utbildningsplatser" - det är förresten cirka 75000 av de 100000 "jobben" som Mona pratar om - är alltså åtgärder på extremt kort tid, mellan ett halvår och hur långt nu genusvetarprogrammet sträcker sig, där man helt enkelt stoppar in folk för att minska mängden arbetslösa. Att de kommer ut ett år senare och är precis lika oanställbara för att företagen dignar ned under skatter spelar ingen roll, 2011 kommer vi i alla fall att få jävligt bra arbetslöshetssiffror.
#96: Du tror inte att det går att trolla fram el
Slutdebatten igår bjöd på mer av samma skit som vi sett i två månader nu. Lars Ohly lyckades med konststycket att säga "sänk/t/a skatter för de som har mest" 436 gånger vilket är ett nytt rekord. Grattis Lars, du skall få en 100anledningar-buckla som du kan ställa bredvid den där du måste ha fått när du skickade världens första sms när Prag befriades från kommunismen. Ett par grejer förvånade dock, och en av dem kom när andra än Maria Wetterstrand fick ge rödgröna svar på hur energipolitiken skall utvecklas.
Allra bäst blev det när Mona Sahlin tog till orda och konstaterade att vindkraftsel är lika effektiv som kärnkraftsel när Jan Björklund menade att det blir svårt att ersätta kärnkraftverken med snurror på åkrarna. Hon drog ned applåder från de vars närminne är tre sekunder långt, men vi andra noterade att Mona undvek frågan såpass att man antagligen kan fråga sig själv om hon över huvud taget har någon lösning.
Grejen är ju den att kärnkraften står för en jävla massa svensk el i dagsläget, och om cirka 15 år börjar det bli dags att stänga ned de kärnkraftverk som byggdes på 70-talet. Såvitt man förstår betyder den senaste överenskommelsen att nya kärnkraftverk får byggas av glada entreprenörer som känner att de har en sjuk mängd pengar över. Inga skattepengar går till nya kärnkraftverk, vi har bara slutat förbjuda folk från att bygga dem.
När vår evigt ledsne statsminister påpekade det blev det Maria Wetterstrands tur att schabbla, hon konstaterade då att problemet var inte att det gick skattepengar till det (vilket hon påstått 20 sekunder innan rättelsen) utan att elbolagen inte kommer att göra som hon vill utan det som är mest lönsamt. Ja huva-jävla-ligen, tänk att privata internationella företag inte skulle göra som Maria vill. Det är lite samma grej som med bilarna - antingen så kan man hjälpa till att göra vindkraft mer lönsamt, eller så kan man bara förbjuda alla andra alternativ så att folk gör som du vill. Här på 100anledningar gillar vi som bekant fritt val, incitament och hela den där karusellen.
Så hur blir det med elförsörjningen om 15 år? Ingen vet, allra minst Mona. Så varför bestämma sig nu för att vi ska plocka bort en stor bit av vår elförsörjning, långt innan vi vet om den faktiskt kommer att gå att ersätta?
Allra bäst blev det när Mona Sahlin tog till orda och konstaterade att vindkraftsel är lika effektiv som kärnkraftsel när Jan Björklund menade att det blir svårt att ersätta kärnkraftverken med snurror på åkrarna. Hon drog ned applåder från de vars närminne är tre sekunder långt, men vi andra noterade att Mona undvek frågan såpass att man antagligen kan fråga sig själv om hon över huvud taget har någon lösning.
Grejen är ju den att kärnkraften står för en jävla massa svensk el i dagsläget, och om cirka 15 år börjar det bli dags att stänga ned de kärnkraftverk som byggdes på 70-talet. Såvitt man förstår betyder den senaste överenskommelsen att nya kärnkraftverk får byggas av glada entreprenörer som känner att de har en sjuk mängd pengar över. Inga skattepengar går till nya kärnkraftverk, vi har bara slutat förbjuda folk från att bygga dem.
När vår evigt ledsne statsminister påpekade det blev det Maria Wetterstrands tur att schabbla, hon konstaterade då att problemet var inte att det gick skattepengar till det (vilket hon påstått 20 sekunder innan rättelsen) utan att elbolagen inte kommer att göra som hon vill utan det som är mest lönsamt. Ja huva-jävla-ligen, tänk att privata internationella företag inte skulle göra som Maria vill. Det är lite samma grej som med bilarna - antingen så kan man hjälpa till att göra vindkraft mer lönsamt, eller så kan man bara förbjuda alla andra alternativ så att folk gör som du vill. Här på 100anledningar gillar vi som bekant fritt val, incitament och hela den där karusellen.
Så hur blir det med elförsörjningen om 15 år? Ingen vet, allra minst Mona. Så varför bestämma sig nu för att vi ska plocka bort en stor bit av vår elförsörjning, långt innan vi vet om den faktiskt kommer att gå att ersätta?
2010/09/15
#95: Du funderar inte på att införa begreppet "hundrasism" i lagtext
Det är väldigt få kandidater till det årets svenska riksdagsval som inte motsätter sig rasism och det är troligtvis relativt vanligt att man begränsar begreppet rasism för att gälla endast människor. Lars Ohly, Dogge Doggelito, en rasinformatör (bästa titeln?) och andra lobbyister tar dock strid för att definitionen även ska omfatta djur i en debattartikel i Aftonbladet.
Hundarnas bästa vänner, som de bör titulera sig, driver en ytterst konstig tes. De säger att ingenting "pekar på att hundar av kamphundsras skulle bita oftare än andra. Tillgänglig statistik pekar i stället ut tax och golden retriever som de raser som oftast är inblandade i bitolyckor." Vi menar för det första att man istället bör resonera att det är den åsamkade skadan som skall bedömas. För det andra är det ju inte direkt helt oväntat att det är taxar och golden retrievers som är vanligast förekommande i bitolyckor, då de är två utav de absolut vanligaste raserna.
Ett förslag på att lösa de problemen som finns kommer från den liberale riksdagskandidaten Mathias Sundin, som faktiskt lyckats profilera sig på den här frågan, från folkpartiet i Östergötland. Han ger svar på tal på samma nyhetsblaska. Trots allt så är det , med all respekt för människor som skadats av dessa hundar, ändå lite charmigt att man tar strid för ett ämne så obskyrt som det här. Charmen blir dock snabbt lite fadd när man inser att de ändå menar allvar och faktiskt tycker det här är en extremt angelägen fråga. Slutklämmen i artikeln talar nästan för sig själv:
"Hets mot folkgrupp är inte tillåtet i Sverige. Men vad som nu håller på att hända är en oönskad rasism inom hundvärlden."
Vi ser hellre en utveckling där lagen om hets mot folkgrupp avskaffas snarare än att den ska utvidgas till hets mot hundras.
Som vanligt är Johan Ingerös blogg bra mycket roligare än denna.
Hundarnas bästa vänner, som de bör titulera sig, driver en ytterst konstig tes. De säger att ingenting "pekar på att hundar av kamphundsras skulle bita oftare än andra. Tillgänglig statistik pekar i stället ut tax och golden retriever som de raser som oftast är inblandade i bitolyckor." Vi menar för det första att man istället bör resonera att det är den åsamkade skadan som skall bedömas. För det andra är det ju inte direkt helt oväntat att det är taxar och golden retrievers som är vanligast förekommande i bitolyckor, då de är två utav de absolut vanligaste raserna.
Ett förslag på att lösa de problemen som finns kommer från den liberale riksdagskandidaten Mathias Sundin, som faktiskt lyckats profilera sig på den här frågan, från folkpartiet i Östergötland. Han ger svar på tal på samma nyhetsblaska. Trots allt så är det , med all respekt för människor som skadats av dessa hundar, ändå lite charmigt att man tar strid för ett ämne så obskyrt som det här. Charmen blir dock snabbt lite fadd när man inser att de ändå menar allvar och faktiskt tycker det här är en extremt angelägen fråga. Slutklämmen i artikeln talar nästan för sig själv:
"Hets mot folkgrupp är inte tillåtet i Sverige. Men vad som nu håller på att hända är en oönskad rasism inom hundvärlden."
Vi ser hellre en utveckling där lagen om hets mot folkgrupp avskaffas snarare än att den ska utvidgas till hets mot hundras.
Som vanligt är Johan Ingerös blogg bra mycket roligare än denna.
#94: Du tycker inte att sexköp är värre än grov misshandel
En av de frågor där vänstern tenderar att divergera lite smått från opinionen är rättspolitiken. Vänsterpartiet är såpass radikala att de Rödgröna inte har lyckats komma till någon kompromiss före valet och därför vet vi i praktiken ingenting om vad som kommer att hända på området efter ett eventuellt maktskifte.
Anledningen är, allt som oftast, att Lars Ohly har en lite ovanlig syn på brott och straff - standardvänsteråsikten är i praktiskt taget alla lägen "lägre straff". Det beror rimligen främst på att man har en övertygelse om att alla brott härrör från klasskampen, och att om man tog bort alla klyftor mellan människor skulle brottsligheten magiskt försvinna. Så var det ju i Sovjet. Ohly voicade senast den här åsikten i sin utfrågning i SVT, där han konstaterade att halvtidsfrigivning bör återinrättas, och att straffen bland annat för grov misshandel är alldeles för höga idag. Kriminalvård handlar ju om vård, menar han, inte om straff.
Ohly tycker rimligen att liraren som dödade två gamlingar i Landskrona och fick 15 månaders fängelse för det sitter på tok för länge, och borde friges efter 7 månader givet att han inte dödar nån inne på anstalten.
Det finns dock ett område där straffen måste skärpas - sexköp. Sexköp skall ge ett års fängelse, menar Ohly, och ger brottet ett straffvärde som är jämförbart med dråp av två människor (om man har magproblem). Det är såpass viktigt att man hindrar fri avtalsbindning (givet att baksidorna av sexköp behandlas i andra lagar) att man kan göra ett undantag från ett resonemang som i övrigt innefattar brott som mord, dråp och grov misshandel.
Anledningen är, allt som oftast, att Lars Ohly har en lite ovanlig syn på brott och straff - standardvänsteråsikten är i praktiskt taget alla lägen "lägre straff". Det beror rimligen främst på att man har en övertygelse om att alla brott härrör från klasskampen, och att om man tog bort alla klyftor mellan människor skulle brottsligheten magiskt försvinna. Så var det ju i Sovjet. Ohly voicade senast den här åsikten i sin utfrågning i SVT, där han konstaterade att halvtidsfrigivning bör återinrättas, och att straffen bland annat för grov misshandel är alldeles för höga idag. Kriminalvård handlar ju om vård, menar han, inte om straff.
Ohly tycker rimligen att liraren som dödade två gamlingar i Landskrona och fick 15 månaders fängelse för det sitter på tok för länge, och borde friges efter 7 månader givet att han inte dödar nån inne på anstalten.
Det finns dock ett område där straffen måste skärpas - sexköp. Sexköp skall ge ett års fängelse, menar Ohly, och ger brottet ett straffvärde som är jämförbart med dråp av två människor (om man har magproblem). Det är såpass viktigt att man hindrar fri avtalsbindning (givet att baksidorna av sexköp behandlas i andra lagar) att man kan göra ett undantag från ett resonemang som i övrigt innefattar brott som mord, dråp och grov misshandel.
#93: Du kör en bil som är äldre än 10 år
Idag hugger vi på en nyhet som tycks ha gått de flesta politikintresserade förbi. Förhoppningsvis beror det på att den genomsnittliga bloggaren inte läser 8 Sido- eh, Metro. Det var hur som helst i TV4 nyheten lanserades först.
Miljöpartiets mobilguru Yvonne Ruwaida tycker att det är dålig luft i Stockholms innerstad och kopplar den till avgaser. Absolut - det är därför vi har tullar n all that, men det räcker inte. Stockholms innerstad ska bli en "miljözon" där endast bilar som klarar en given utsläppsgräns skall tillåtas. Gränsen sätts i praktiken vid bilar tillverkade år 2000 vilket, enligt TV4, tvingar 15% av dagens bilburna Stockholmare att söka andra transportalternativ.
Lösningen för dessa 15% är, när Ruwaida får bestämma, bilpooler så att man "enkelt kan låna den här bilen när man vill använda den på fritiden och så". Ord kan inte beskriva hur fruktansvärt verklighetsfrånvänt det här är. Varifrån kommer bilarna till dessa pooler? Vi snackar uppåt 120,000 bilar som ska bytas ut. Gissningsvis följs ett miljöpartistiskt maktövertagande av ett betydande uppsving för bilbranschen. Vem ska organisera dessa massiva bilpooler? Ruwaida verkar mena att de helt enkelt ploppar upp och att det dessutom är "enkelt" - det säger hon två gånger.
Det här förslaget - eller vallöftet, om man så vill - visar kanske mer än något annat på skillnaden mellan incitamentsdriven miljöpolitik och miljöpartistisk förbudspolitik. Medan ena gänget tycker att en miljöbilspremie på 40,000 kronor kanske får folk att självmant byta upp sig, går det andra gänget igenom processen baklänges. Först förbjuder vi det vi inte gillar, sen får folk och företag rätta sig efter det. Lite som när MiljonärsPartiets trafikpolitiska talesperson Karin Svensson Smith tyckte det bästa sättet att rädda klimatet var att stänga nere ett körfält för att "lära" folk att inte köra så mycket bil helt enkelt.
Miljöpartiets mobilguru Yvonne Ruwaida tycker att det är dålig luft i Stockholms innerstad och kopplar den till avgaser. Absolut - det är därför vi har tullar n all that, men det räcker inte. Stockholms innerstad ska bli en "miljözon" där endast bilar som klarar en given utsläppsgräns skall tillåtas. Gränsen sätts i praktiken vid bilar tillverkade år 2000 vilket, enligt TV4, tvingar 15% av dagens bilburna Stockholmare att söka andra transportalternativ.
Lösningen för dessa 15% är, när Ruwaida får bestämma, bilpooler så att man "enkelt kan låna den här bilen när man vill använda den på fritiden och så". Ord kan inte beskriva hur fruktansvärt verklighetsfrånvänt det här är. Varifrån kommer bilarna till dessa pooler? Vi snackar uppåt 120,000 bilar som ska bytas ut. Gissningsvis följs ett miljöpartistiskt maktövertagande av ett betydande uppsving för bilbranschen. Vem ska organisera dessa massiva bilpooler? Ruwaida verkar mena att de helt enkelt ploppar upp och att det dessutom är "enkelt" - det säger hon två gånger.
Det här förslaget - eller vallöftet, om man så vill - visar kanske mer än något annat på skillnaden mellan incitamentsdriven miljöpolitik och miljöpartistisk förbudspolitik. Medan ena gänget tycker att en miljöbilspremie på 40,000 kronor kanske får folk att självmant byta upp sig, går det andra gänget igenom processen baklänges. Först förbjuder vi det vi inte gillar, sen får folk och företag rätta sig efter det. Lite som när MiljonärsPartiets trafikpolitiska talesperson Karin Svensson Smith tyckte det bästa sättet att rädda klimatet var att stänga nere ett körfält för att "lära" folk att inte köra så mycket bil helt enkelt.
2010/09/14
#92: Du känner att det är dags att separera facket från staten pt. 2
Visst gillar vi privata saker, men de privata och frivilliga kan också bli riktigt obehagligt när det blir sammanflätat med det offentliga. Facket är ett bra exempel på detta.
LO kör pengaregn som ett bättre mellanstadiediscogodisregn över en ganska död valkampanj. Det är troligtvis bara Jytte Guteland som tror att försprånget på 10 procentenheter kan intas utan en oförutsedd och betydande katastrof från de borgerligas sida. Man har därför släppt spärrarna helt och valarbetet är inte nu bara affischvandalisering och röstskolor, utan ganska mycket grövre grejer.
Vanligtvis skickar partiet fram partisekreteraren för att ta de lite mer kontroversiella utspelen, men sossarna har ju den fördelen att de med lätthet kan sjunka ytterligare en nivå och skicka ut lite okända fackpampar. Det är ju bara att titta på den dunderschysta kampanjen där de borgerliga partiföreträdarna avbildas på ett mindre trevligare sätt med epitet som dunderdum och megafel. Då varken öknamn, som minst sagt framstår som ohyfsade, eller dessa otaliga och meningslösa kändisutspel inte räcker till för att vända opionen tar man till de fackliga stridsinsatserna och kallar alliansföreträdare för mördare. Helt standard.
Dagens facepalm går alltså till SEKO-ordföranden Janne Rudén.
SEKO är det fack som organiserar arbetare inom service och kommunikation och därmed är landets postarbetare och Ohlys polare i tågbranschen med i den här organisationen. Man kan därför förstå att Janne uttalar sig om den fatala tågolyckan som inträffade häromdagen. Att han väljer att utmåla infrastrukturministern till direkt ansvarig för den mycket tragiska händelsen är oklart. Janne, som givetvis redan har utrett olyckans orsak, skrev frågande om "hur många liv ska Åsa Torstenssons politik få kosta?". Att den 24-åriga kvinnan dog är ju givetvis privatiseringarnas fel, trots att antalet olyckor onekligen har minskat sedan entreprenörerna kom in på marknaden.
En olycka kommer ju som bekant sällan ensam (pun intended) och gällande Rudén stämmer detta givetvis. Denne herre är inte bara snabbare än haverikommisionen på att utreda olyckor, utan han kan också sina logiska slutledningar. Som den politikeraspirant Janne är kollade han givetvis på partiledarutfrågningarna och när det kom till fackets hatobjekt Maud Olofssons tur var han givetvis laddad med tangentbordet i högsta hugg för att skriva ett smädande blogginlägg om hennes insats. Resultaten blev följande:
P1: Maud Olofsson vill inte regera med en kommunist
P2: Om x inte vill regera med en kommunist är man värre än Thatcher, och det säger inte lite det
C1 (av P1 och P2): Maud Olofsson är värre än Thatcher, och det säger inte lite det.
P3: Om x är värre än Thatcher, och det säger inte lite det, är x Saddam Hussein, eller i alla fall dennes fru.
C2 (av C1 och P3): Maud Olofsson är Saddam Hussein, eller i alla fall dennes fru.
Seriöst undrar vi vad facket håller på med. Att det ska finnas en smutskastningskampanj mot Mona är ju bara larvigt när fackpamparna anklagar centerföreträdare för att rigga tågolyckor och folkmörda som bisyssla vid sidan av att hänsynslöst sälja ut våra gemensamma tillgångar. Disbanda facket, någon?
Titeln är en fristående fortsättning på det här inlägget.
LO kör pengaregn som ett bättre mellanstadiediscogodisregn över en ganska död valkampanj. Det är troligtvis bara Jytte Guteland som tror att försprånget på 10 procentenheter kan intas utan en oförutsedd och betydande katastrof från de borgerligas sida. Man har därför släppt spärrarna helt och valarbetet är inte nu bara affischvandalisering och röstskolor, utan ganska mycket grövre grejer.
Vanligtvis skickar partiet fram partisekreteraren för att ta de lite mer kontroversiella utspelen, men sossarna har ju den fördelen att de med lätthet kan sjunka ytterligare en nivå och skicka ut lite okända fackpampar. Det är ju bara att titta på den dunderschysta kampanjen där de borgerliga partiföreträdarna avbildas på ett mindre trevligare sätt med epitet som dunderdum och megafel. Då varken öknamn, som minst sagt framstår som ohyfsade, eller dessa otaliga och meningslösa kändisutspel inte räcker till för att vända opionen tar man till de fackliga stridsinsatserna och kallar alliansföreträdare för mördare. Helt standard.
Dagens facepalm går alltså till SEKO-ordföranden Janne Rudén.
SEKO är det fack som organiserar arbetare inom service och kommunikation och därmed är landets postarbetare och Ohlys polare i tågbranschen med i den här organisationen. Man kan därför förstå att Janne uttalar sig om den fatala tågolyckan som inträffade häromdagen. Att han väljer att utmåla infrastrukturministern till direkt ansvarig för den mycket tragiska händelsen är oklart. Janne, som givetvis redan har utrett olyckans orsak, skrev frågande om "hur många liv ska Åsa Torstenssons politik få kosta?". Att den 24-åriga kvinnan dog är ju givetvis privatiseringarnas fel, trots att antalet olyckor onekligen har minskat sedan entreprenörerna kom in på marknaden.En olycka kommer ju som bekant sällan ensam (pun intended) och gällande Rudén stämmer detta givetvis. Denne herre är inte bara snabbare än haverikommisionen på att utreda olyckor, utan han kan också sina logiska slutledningar. Som den politikeraspirant Janne är kollade han givetvis på partiledarutfrågningarna och när det kom till fackets hatobjekt Maud Olofssons tur var han givetvis laddad med tangentbordet i högsta hugg för att skriva ett smädande blogginlägg om hennes insats. Resultaten blev följande:
P1: Maud Olofsson vill inte regera med en kommunist
P2: Om x inte vill regera med en kommunist är man värre än Thatcher, och det säger inte lite det
C1 (av P1 och P2): Maud Olofsson är värre än Thatcher, och det säger inte lite det.
P3: Om x är värre än Thatcher, och det säger inte lite det, är x Saddam Hussein, eller i alla fall dennes fru.
C2 (av C1 och P3): Maud Olofsson är Saddam Hussein, eller i alla fall dennes fru.
Seriöst undrar vi vad facket håller på med. Att det ska finnas en smutskastningskampanj mot Mona är ju bara larvigt när fackpamparna anklagar centerföreträdare för att rigga tågolyckor och folkmörda som bisyssla vid sidan av att hänsynslöst sälja ut våra gemensamma tillgångar. Disbanda facket, någon?
Titeln är en fristående fortsättning på det här inlägget.
2010/09/13
#91: Du tycker att privat gräddfil är godare än statlig sådan
Alla som sett en vänsterpartist under årets valrörelse lär ha fått höra snacket om privata vinster i välfärden. Även om man går förbi dem med hörlurar och kostym sliter de av lurarna och trycker en pamflett i handen på en medan de viskar orden "bättre välfärd" som någon sorts obestridligt faktum. Sossarna, å sin sida, gör en grej av privata sjukförsäkringar. Sådana får bara partitoppar ha. Ordet "privat" verkar i allmänhet ha enbart dåliga associationer för svenska politiker: privata friskolor, privat försäkring, privatiseringar, privatliv - fan, förbjud allt.
Efter 90 inlägg känns det som att det har framkommit att vi gillar privata saker. Detsamma gäller privata sjukförsäkringar. Faktum är att bara det att Ylva Johansson inte gillar dem är nog för att vi skulle älska privata sjukförsäkringar, men det finns också andra anledningar. Ylva pratar om gräddfil för de som kan betala. Hon menar att det är orättvist att den som har pengar ska kunna betala för att få vård före någon annan i kön.
Köer, ja. Varför finns det köer? Jo, ser ni, köer är ett resultat av felprissättning. Tänk dig en varmkorvgubbe som säljer svarta korvar på Medborgarplatsen. Där är svarta korvar jäkligt inne, så gubben trissar upp priserna eftersom han kan. Sen kommer Ylva Johansson och säger att det minsann är orättvist. Svarta korvar är så bra för alla att det skall vara gratis. Det finns fortfarande bara en varmkorvgubbe och ett visst antal korvar eftersom det tar tid att måla dem svarta. Samtidigt kommer det att finnas enorma mängder människor som vill ha korvarna eftersom de är gratis. Då kan man antingen ge folk kuponger för att förhindra överkonsumtion och matcha utbud och efterfrågan, eller så kan man skapa ett kösystem.
Det finns vårdköer därför att det vid varje given tidpunkt finns fler som vill ha vård, än det finns vård att ge. Simpelt.
Grejen med privat sjukvård är att den i någon mån är separerad från statens alternativ. Om du är tia i kön för att operera lilltån, och du använder dina surt förvärvade slantar för att operera den på något privat sjukhus - som Lars Ohly - så kommer personen bakom dig att hamna på tionde plats. Han/hon kan antingen vara glad för att han/hon kommer att få vård snabbare, eller jävligt avundsjuk för att du fick vård snabbare, även om han/hon också fick det.
Sossarna är avundsjuka. Vi är glada. Gräddfil skare va.
Efter 90 inlägg känns det som att det har framkommit att vi gillar privata saker. Detsamma gäller privata sjukförsäkringar. Faktum är att bara det att Ylva Johansson inte gillar dem är nog för att vi skulle älska privata sjukförsäkringar, men det finns också andra anledningar. Ylva pratar om gräddfil för de som kan betala. Hon menar att det är orättvist att den som har pengar ska kunna betala för att få vård före någon annan i kön.
 |
| Jag är bra för dig. |
Köer, ja. Varför finns det köer? Jo, ser ni, köer är ett resultat av felprissättning. Tänk dig en varmkorvgubbe som säljer svarta korvar på Medborgarplatsen. Där är svarta korvar jäkligt inne, så gubben trissar upp priserna eftersom han kan. Sen kommer Ylva Johansson och säger att det minsann är orättvist. Svarta korvar är så bra för alla att det skall vara gratis. Det finns fortfarande bara en varmkorvgubbe och ett visst antal korvar eftersom det tar tid att måla dem svarta. Samtidigt kommer det att finnas enorma mängder människor som vill ha korvarna eftersom de är gratis. Då kan man antingen ge folk kuponger för att förhindra överkonsumtion och matcha utbud och efterfrågan, eller så kan man skapa ett kösystem.
Det finns vårdköer därför att det vid varje given tidpunkt finns fler som vill ha vård, än det finns vård att ge. Simpelt.
Grejen med privat sjukvård är att den i någon mån är separerad från statens alternativ. Om du är tia i kön för att operera lilltån, och du använder dina surt förvärvade slantar för att operera den på något privat sjukhus - som Lars Ohly - så kommer personen bakom dig att hamna på tionde plats. Han/hon kan antingen vara glad för att han/hon kommer att få vård snabbare, eller jävligt avundsjuk för att du fick vård snabbare, även om han/hon också fick det.
Sossarna är avundsjuka. Vi är glada. Gräddfil skare va.
2010/09/12
#90: Du släpar redan på både möbler och tvättpåsar och har således inte plats för en fickbok.
Vänsterpartiets starka kvinna i Stockholm Ann-Margrethe Livh kan troligtvis krönas till drottning av jämställdhetspolitik. Det senaste instrumentet man tagit fram för att med otäck precision få alla att bli exakt superjämställda är en liten fickbok. Parallellen till Maos lilla röda är kanske lite oschyst, men samtidigt helt oundviklig och rolig.
Hur som helst, i den här lilla bibeln är det tänkt att det fantastiska kommunala opinionsbildarmaskineriet ska pumpa ut information om hur eländigt vi har det i Sverige. Visst, kan det finnas punkter där även vi kan tycka att det är lite sämre ställt, men det är inte den offentliga sektorns uppdrag att upplysa medborgare om problem som enskilda politiker upplever. Det rör sig ju faktiskt inte heller om någon ny information som Livh önskar att ta fram utan allt finns ju lättillgängligt på internet. Här finns det nog med statistik åt den värste kalenderbitaren. Man kan säkert också hitta information på SCB.
Politiker verkar generellt tro att deras uppdrag är att försöka upplysa medborgarna om olika fel och brister, snarare än att representera de som röstat fram dem. Det kanske främsta exemplet är EU och den outtömliga informationen som svenskar dränks i när det närmar sig val. Man ser det som en åtgärd för att försöka höja intresset och valdeltagandet, vilket givetvis ligger i politikernas egna intresse. Ingen kommer dock på tanken att det är den enskildes egen skyldighet att själv förse sig med information och kunskap för att kunna göra ett medvetet val.
Men när det kommer till det heliga området jämställdhet vet vi ju sedan tidigare att politikerna inte skyr några medel. Återigen är det hela egentligen en fråga om att politikerna själva sitter inne på någon gudomlig kunskap om allt som de sedan ska missionera ut till väljarna genom myndigheter, lagar eller fickböcker. Fast vad spelar det för roll vad vi sitter här och tycker på vår marginaliserade blogg när politikerna genast insåg vilken goodwill de kunde få genom det här och satte igång tryckerierna omedelbart?
Titeln anspelar på dessa två inlägg.
Hur som helst, i den här lilla bibeln är det tänkt att det fantastiska kommunala opinionsbildarmaskineriet ska pumpa ut information om hur eländigt vi har det i Sverige. Visst, kan det finnas punkter där även vi kan tycka att det är lite sämre ställt, men det är inte den offentliga sektorns uppdrag att upplysa medborgare om problem som enskilda politiker upplever. Det rör sig ju faktiskt inte heller om någon ny information som Livh önskar att ta fram utan allt finns ju lättillgängligt på internet. Här finns det nog med statistik åt den värste kalenderbitaren. Man kan säkert också hitta information på SCB.
Politiker verkar generellt tro att deras uppdrag är att försöka upplysa medborgarna om olika fel och brister, snarare än att representera de som röstat fram dem. Det kanske främsta exemplet är EU och den outtömliga informationen som svenskar dränks i när det närmar sig val. Man ser det som en åtgärd för att försöka höja intresset och valdeltagandet, vilket givetvis ligger i politikernas egna intresse. Ingen kommer dock på tanken att det är den enskildes egen skyldighet att själv förse sig med information och kunskap för att kunna göra ett medvetet val.
Men när det kommer till det heliga området jämställdhet vet vi ju sedan tidigare att politikerna inte skyr några medel. Återigen är det hela egentligen en fråga om att politikerna själva sitter inne på någon gudomlig kunskap om allt som de sedan ska missionera ut till väljarna genom myndigheter, lagar eller fickböcker. Fast vad spelar det för roll vad vi sitter här och tycker på vår marginaliserade blogg när politikerna genast insåg vilken goodwill de kunde få genom det här och satte igång tryckerierna omedelbart?
Titeln anspelar på dessa två inlägg.
#89: Du vill inte bo i husvagn för att göra Ida glad
Ida Gabrielsson är ju en favorit här på bloggen, eftersom det varje gång hon öppnar munnen hoppar ut en eller annan riktigt snedkokt groda. Tillsammans med Mikaela Valtersson (mp) och Mona Sahlin har hon gjort klart för oss hur det resoneras kring en fastighetsskatt.
Valtersson konstaterade ju att fastighetsskatten skall betalas med lån om man inte har råd. Det är viktigare att socialbidragen kommer ut till de behövande än att du får leva skuldfri om du så önskar.
Mona Sahlin pratade i sin utfrågning länge och väl om fastighetsskatten utan att egentligen säga ett enda dugg. Frågan brukar röra vem som faktiskt kommer att åka på den. Thomas Östros brukar säga att 99% får "sänkt eller oförändrad" skatt - sänkt eller oförändrad skatt är den exakta formuleringen varenda gång, antagligen för att han skall slippa förklara hur många som får sänkt respektive oförändrad skatt. Mona pratade om att det inte är "vanliga människor i normala hus" som ska åka på den utan de obeskrivna "andra". Det är lite som med "de rika", ni vet de där som bekostar all välfärd och som vi alla surfar på. Saken är väl kanske den att folk kommer att bli ännu argare när det visar sig att Mona inte tycker att de är vanliga människor, när de åker på fastighetsskatt trots att de trodde att de bodde i normala hus.
Ida, detta under av älskvärdhet, slog gifvetvis på stora trumman och förklarade under Almedalsveckan att de som bor med sjöutsikt gör det just för att hon inte gör det, och att om man inte vill betala fastighetsskatt kan man väl "skaffa husvagn, för fan!"
Kontentan? Efter ett eventuellt regeringsskifte kommer 1% av befolkningen utses till ovanliga och onormala människor som får välja mellan att ta lån för att klara försörjningen eller att flytta till en husvagn så att Ida Gabrielsson kan få sjöutsikt. Du ljuva nya värld.
Valtersson konstaterade ju att fastighetsskatten skall betalas med lån om man inte har råd. Det är viktigare att socialbidragen kommer ut till de behövande än att du får leva skuldfri om du så önskar.
Mona Sahlin pratade i sin utfrågning länge och väl om fastighetsskatten utan att egentligen säga ett enda dugg. Frågan brukar röra vem som faktiskt kommer att åka på den. Thomas Östros brukar säga att 99% får "sänkt eller oförändrad" skatt - sänkt eller oförändrad skatt är den exakta formuleringen varenda gång, antagligen för att han skall slippa förklara hur många som får sänkt respektive oförändrad skatt. Mona pratade om att det inte är "vanliga människor i normala hus" som ska åka på den utan de obeskrivna "andra". Det är lite som med "de rika", ni vet de där som bekostar all välfärd och som vi alla surfar på. Saken är väl kanske den att folk kommer att bli ännu argare när det visar sig att Mona inte tycker att de är vanliga människor, när de åker på fastighetsskatt trots att de trodde att de bodde i normala hus.
Ida, detta under av älskvärdhet, slog gifvetvis på stora trumman och förklarade under Almedalsveckan att de som bor med sjöutsikt gör det just för att hon inte gör det, och att om man inte vill betala fastighetsskatt kan man väl "skaffa husvagn, för fan!"
Kontentan? Efter ett eventuellt regeringsskifte kommer 1% av befolkningen utses till ovanliga och onormala människor som får välja mellan att ta lån för att klara försörjningen eller att flytta till en husvagn så att Ida Gabrielsson kan få sjöutsikt. Du ljuva nya värld.
#88: Du tror att åtgärder > mål
Under den senaste veckan har det gnabbats rätt friskt mellan Maud Olofsson och Maria Wetterstrand. Det började med en debatt i Agenda där di två käftade för fullt och slutade med att båda kom överens om att låta tidningarnas faktakoll-sidor granska deras uttalanden. Hur det gick?
Maudan klarade sig, Wettran gick det sämre för. Det här smågnabbet är tramsigt, hur som helst, och är egentligen inget som man bör bry sig om. Däremot visade det sig att Wetterstrand praktiskt taget ljög under sin utfrågning i minst dessa frågor:
* Miljöpartisterna vill minska köttkonsumtion med hjälp av fiskala åtgärder - ie skatter.
* Miljöpartisterna vill förbjuda flyg söder om Sundsvall och det var storflygarN Wetterstrand själv som föreslog det.
Sen blev det snack om vems åtgärder som var tyngst. Wetterstrand kallar som vanligt regeringen för klimatfientlig and what not, och pekar på att de Rödgröna minsann har mycket tyngre förslag. Grejen är dock den att deras förslag inte över huvud taget förklarar hur man skall trolla bort 8 ton koldioxid. Det slutade, efter lite tjafs i diverse medier, med att Miljöpartiet sade att "okej, fan, våra 'åtgärder' är snarare mål att gå efter och det fasen minst lika bra!"
Kyoto-avtalet någon? Mål är fina grejer, men det känns antagligen bättre att underteckna ett avtal där man säger sig ha som mål att göra x, än när man väl måste tvinga medborgarna att göra just x.
Maudan klarade sig, Wettran gick det sämre för. Det här smågnabbet är tramsigt, hur som helst, och är egentligen inget som man bör bry sig om. Däremot visade det sig att Wetterstrand praktiskt taget ljög under sin utfrågning i minst dessa frågor:
* Miljöpartisterna vill minska köttkonsumtion med hjälp av fiskala åtgärder - ie skatter.
* Miljöpartisterna vill förbjuda flyg söder om Sundsvall och det var storflygarN Wetterstrand själv som föreslog det.
Sen blev det snack om vems åtgärder som var tyngst. Wetterstrand kallar som vanligt regeringen för klimatfientlig and what not, och pekar på att de Rödgröna minsann har mycket tyngre förslag. Grejen är dock den att deras förslag inte över huvud taget förklarar hur man skall trolla bort 8 ton koldioxid. Det slutade, efter lite tjafs i diverse medier, med att Miljöpartiet sade att "okej, fan, våra 'åtgärder' är snarare mål att gå efter och det fasen minst lika bra!"
Kyoto-avtalet någon? Mål är fina grejer, men det känns antagligen bättre att underteckna ett avtal där man säger sig ha som mål att göra x, än när man väl måste tvinga medborgarna att göra just x.
2010/09/11
#87: Du har en egen musiksmak pt.2
Både det äldre gardet av kulturpersonligheter i form av 68-gänget och den yngre popvänstern står inför ett konstant dilemma; antingen kan man vara sann sina röda statskramande ideal och vara eländig och fattig eller så omfamnar man den hemska kommersialismen och blir rik på den. Det finns troligen visst empiriskt stöd för att även de mest idealiska till slut väljer det lockande sedelberget framför socialbidragen. Man kan ju alltid dra iväg på någon frihetsflotta för att upprätthålla någon form av idealism. De som inte lyckas omsätta sin begåvning i något som marknaden efterfrågar har dessutom traditionellt kunna luta sig tillbaka på konstnärslöner och kan betraktas lite trogna sina ideal.
Revolutionären Mikael Wiehe har rönt stora framgångar och säkert kunnat leva gott. Att det är tack vare kapitalismen har säkert alltid gjort lite ont för vår röde kamrat. Norrländska politiker beslutade sig att hjälpa Micke med den här typen av betänkligheter genom att, för skattepengar, anordna en regeringsstörarkonsert. Staten och kapitalet fattade varandras händer och tog en svängom på en arbetareklassens högtidsdag anordnad av S, V, SSU, LO och Arbetarrörelsens tankesmedja. Micke skulle ha hela 60 000 för att sprida sin vänsterpropaganda om den kalla och giriga regeringen och LOs pengapung var tydligen tom efter höstens affischräd. Som tur var kunde landstinget avsätt 50 000 till ett sådant ädelt ändamål.
Det är uppenbarligen inte bara jazz som vi skattebetalare ska finansiera.
Revolutionären Mikael Wiehe har rönt stora framgångar och säkert kunnat leva gott. Att det är tack vare kapitalismen har säkert alltid gjort lite ont för vår röde kamrat. Norrländska politiker beslutade sig att hjälpa Micke med den här typen av betänkligheter genom att, för skattepengar, anordna en regeringsstörarkonsert. Staten och kapitalet fattade varandras händer och tog en svängom på en arbetareklassens högtidsdag anordnad av S, V, SSU, LO och Arbetarrörelsens tankesmedja. Micke skulle ha hela 60 000 för att sprida sin vänsterpropaganda om den kalla och giriga regeringen och LOs pengapung var tydligen tom efter höstens affischräd. Som tur var kunde landstinget avsätt 50 000 till ett sådant ädelt ändamål.
Det är uppenbarligen inte bara jazz som vi skattebetalare ska finansiera.
2010/09/10
#86: Du tycker inte fotboll har något med välfärd att göra
Ny dag, nytt desperat utspel....
Förutom att utmåla Moderaterna till någon form av miljonärsparti är det mest trendiga att lova folket mer fotboll. Vi måste dock säga att vi gärna hade sett att över 30% av Sveriges befolkning var så rika som socialdemokraterna framställer det, men tyvärr är ju så inte fallet. Troligtvis är ju dock 30 % av svenskarna intresserade av fotboll och man har duktigt identifierat en stor väljargrupp som kanske inte fått sina godispåsar fyllda till bredden med vallöften ännu.
Ohly har ju lovat, och senare fått ta tillbaka, att Allsvenskan ska locka till sig de svenskar som idag är utlandsproffs. Han sken även upp ordentligt när han berättade om sina visioner för ett svenskt lag i Champions League under utfrågningen. Man har ju också lovat att subventionera damfotbollen så även kvinnor kan försörja sig på fotboll i större utsträckning. Nu tar man det hela ett steg längre. Nu regnar det fotbollen från himlen likt det regnade manna under exodus.
I sitt idrottspolitiska program förklarar man att det är av stor vikt att människor ska få se på idrottsevenemang gratis på TV. Man hävdar att samhället bör ta sitt ansvar och ge medborgarna sin fotboll i och med att det är av så stort allmänintresse. Återigen är det omöjligt att som politiker säga ifrån och ryta till att folk faktiskt får lära sig att betala för det de vill konsumera. Istället lovar man som brukligt allt åt alla och sätter det under kontot "gemensam och solidariskt finansierad välfärd". SVT:s slogan om att man erbjuder "TV fri från politisk påverkan" blir helt plötsligt lite mindre trovärdig. För att återkoppla till förra inläggets tema kan vi ju fråga oss om de verkligen tror att någon väljare går på det här löjliga röstfisket. Vem röstar egentligen på det parti som kan erbjuda de bästa fotbollsmatcherna?
Givetvis ska det svenska folket inte nöja sig med en grym liga med stora proffs och extremt bra TV. Vi har ju trots allt världens bästa välfärd och bör därför arrangera storslagna evenemang och inte bara sända dem. Från andra sidan Atlanten försäkrar Thompa Bodström oss om att Sverige minsann ska lägga in en ansökan om att få hålla i EM 2020. Den stora anledningen misstänks vara att han vill ha en anledning att åka hem igen. Skämt åsido, så är det en dålig idé att arrangera storslagna idrottsevenemang. Ekonomen Stefan Szymanski har konstaterat att det inte finns någon som helst ekonomisk vinning i att arrangera ett stort mästerskap. Dock ger ett värdskap en kortsiktig effekt på medborgarnas upplevda lycka. Det är också ett innovativt sätt att dölja arbetslöshet under en kort tid.
Slutsats: Är fotboll din politiska hjärtefråga; rösta rött!
Förutom att utmåla Moderaterna till någon form av miljonärsparti är det mest trendiga att lova folket mer fotboll. Vi måste dock säga att vi gärna hade sett att över 30% av Sveriges befolkning var så rika som socialdemokraterna framställer det, men tyvärr är ju så inte fallet. Troligtvis är ju dock 30 % av svenskarna intresserade av fotboll och man har duktigt identifierat en stor väljargrupp som kanske inte fått sina godispåsar fyllda till bredden med vallöften ännu.
Ohly har ju lovat, och senare fått ta tillbaka, att Allsvenskan ska locka till sig de svenskar som idag är utlandsproffs. Han sken även upp ordentligt när han berättade om sina visioner för ett svenskt lag i Champions League under utfrågningen. Man har ju också lovat att subventionera damfotbollen så även kvinnor kan försörja sig på fotboll i större utsträckning. Nu tar man det hela ett steg längre. Nu regnar det fotbollen från himlen likt det regnade manna under exodus.
I sitt idrottspolitiska program förklarar man att det är av stor vikt att människor ska få se på idrottsevenemang gratis på TV. Man hävdar att samhället bör ta sitt ansvar och ge medborgarna sin fotboll i och med att det är av så stort allmänintresse. Återigen är det omöjligt att som politiker säga ifrån och ryta till att folk faktiskt får lära sig att betala för det de vill konsumera. Istället lovar man som brukligt allt åt alla och sätter det under kontot "gemensam och solidariskt finansierad välfärd". SVT:s slogan om att man erbjuder "TV fri från politisk påverkan" blir helt plötsligt lite mindre trovärdig. För att återkoppla till förra inläggets tema kan vi ju fråga oss om de verkligen tror att någon väljare går på det här löjliga röstfisket. Vem röstar egentligen på det parti som kan erbjuda de bästa fotbollsmatcherna?
Givetvis ska det svenska folket inte nöja sig med en grym liga med stora proffs och extremt bra TV. Vi har ju trots allt världens bästa välfärd och bör därför arrangera storslagna evenemang och inte bara sända dem. Från andra sidan Atlanten försäkrar Thompa Bodström oss om att Sverige minsann ska lägga in en ansökan om att få hålla i EM 2020. Den stora anledningen misstänks vara att han vill ha en anledning att åka hem igen. Skämt åsido, så är det en dålig idé att arrangera storslagna idrottsevenemang. Ekonomen Stefan Szymanski har konstaterat att det inte finns någon som helst ekonomisk vinning i att arrangera ett stort mästerskap. Dock ger ett värdskap en kortsiktig effekt på medborgarnas upplevda lycka. Det är också ett innovativt sätt att dölja arbetslöshet under en kort tid.
Slutsats: Är fotboll din politiska hjärtefråga; rösta rött!
#85: Du har mindre tilltro till politiker än vad vänstern hoppas
När det går lite motigt är det ju väldigt vanligt att försöka rationalisera bort sina egna brister och lägga över skulden på andra. I politiken kan det ju betyda att man hävdar att väljarna helt enkelt inte förstår varför man är toppbäst.
Vi vet ju alla att Alliansen, med flit, gör livet surt för alla hederliga arbetare. Alla får det otroligt mycket sämre helt enkelt. Att vanligt folk inte förstår detta och ändå ger den här onda sammansvärjningen ett stort förtroende i opinionsundersökningarna går helt enkelt över de lite mer privilegierade arbetarnas förstånd. Favoriten Wanja visade på ett sällan skådat folkförakt när hon konstaterar att LO-medlemmarna inte "har tillräckligt mycket kunskap". Röstskolan kanske bör bli ett storskaligt fenomen om hon får bestämma. Detta klär inte en kvinna av folket som får en rejält saftig månadslön för att företräda samma folk.
Maria Wetterstrand gick ju stenhårt lös i en av de enklaste utfrågningarna jag bevittnat. Den sunde Mathias Sundin sammanställde en liten lista på vad Maria lyckades lura i väljarna och de, av beundran för detta svenska politikerstjärnskott, förblindade utfrågarna. Även vi har gjort en liten genomgång av den liberala miljöpartiska politiken här. Om du slängde ett öga på utfrågningen kanske du lade märke till att Maria hävdade följande saker:
Respekt för det rådande statsskicket är uppenbarligen inte lika viktigt som makten att bestämma över undersåtarnas liv.
Vi vet ju alla att Alliansen, med flit, gör livet surt för alla hederliga arbetare. Alla får det otroligt mycket sämre helt enkelt. Att vanligt folk inte förstår detta och ändå ger den här onda sammansvärjningen ett stort förtroende i opinionsundersökningarna går helt enkelt över de lite mer privilegierade arbetarnas förstånd. Favoriten Wanja visade på ett sällan skådat folkförakt när hon konstaterar att LO-medlemmarna inte "har tillräckligt mycket kunskap". Röstskolan kanske bör bli ett storskaligt fenomen om hon får bestämma. Detta klär inte en kvinna av folket som får en rejält saftig månadslön för att företräda samma folk.
Maria Wetterstrand gick ju stenhårt lös i en av de enklaste utfrågningarna jag bevittnat. Den sunde Mathias Sundin sammanställde en liten lista på vad Maria lyckades lura i väljarna och de, av beundran för detta svenska politikerstjärnskott, förblindade utfrågarna. Även vi har gjort en liten genomgång av den liberala miljöpartiska politiken här. Om du slängde ett öga på utfrågningen kanske du lade märke till att Maria hävdade följande saker:
Respekt för det rådande statsskicket är uppenbarligen inte lika viktigt som makten att bestämma över undersåtarnas liv.
2010/09/09
#84: Du gillar förskolan som den är
Det är ju som bekant relativt få saker den rödgröna röran lyckats komma överens om, men i det gemensamma valmanifestet har de i alla fall lyckats tråckla in lite ingrepp i den statliga barnomsorgen, ni vet där barn uppfostras att bli goda medborgare och att rösta på sossarna.
I efterhand har det talats om valet 1998 som om det vanns av sossarna för att de lanserade det underbara förslaget om en maxtaxa i barnomsorgen. 2010 har förslaget dammats av och lanseras helt enkelt igen - de lovar att sänka maxtaxan. Samtidigt skall det införas ett krav på max fem barn per pedagog i barngrupperna.
Frånsett att detta i praktiken antingen utgör ytterligare omfördelningar från de som väljer att inte skaffa barn till de som gör det är förslaget praktiskt taget utformat att sänka kvaliteten på förskolan. Grejen är ju att man inte bara kan lagstifta fram bättre kvalitet på någonting över huvud taget. Ponera att du är en förskoleföreståndare, vars barngrupper fungerar alldeles utmärkt även om det handlar om sex eller sju barn per pedagog. Vilka blir dina alternativ när sossarna kommer till makten? Antingen så kickar du ut ett gäng ungar för att nå målet, eller så anställer du fler pedagoger. Men om du bara kan anställa rakt av, varför har du inte gjort det tidigare?
Ptja, rimligen för att det finns ekonomiska restriktioner på hur mycket man kan lägga på verksamheten. Dessa blir dessutom rimligen än snävare på grund av den andra delen av förslaget - sänkt maxtaxa betyder ju antingen att förskolorna får mindre pengar att röra sig med, att annan kommunal verksamhet får lida, eller att skatter höjs. Det första kommer garanterat att ske i någon kommun - alla har inte lika mycket pengar att omfördela till förskolan.
Slutsats: Mer populism som ser bra ut på pappret men som inte håller i praktiken. Standard.
I efterhand har det talats om valet 1998 som om det vanns av sossarna för att de lanserade det underbara förslaget om en maxtaxa i barnomsorgen. 2010 har förslaget dammats av och lanseras helt enkelt igen - de lovar att sänka maxtaxan. Samtidigt skall det införas ett krav på max fem barn per pedagog i barngrupperna.
Frånsett att detta i praktiken antingen utgör ytterligare omfördelningar från de som väljer att inte skaffa barn till de som gör det är förslaget praktiskt taget utformat att sänka kvaliteten på förskolan. Grejen är ju att man inte bara kan lagstifta fram bättre kvalitet på någonting över huvud taget. Ponera att du är en förskoleföreståndare, vars barngrupper fungerar alldeles utmärkt även om det handlar om sex eller sju barn per pedagog. Vilka blir dina alternativ när sossarna kommer till makten? Antingen så kickar du ut ett gäng ungar för att nå målet, eller så anställer du fler pedagoger. Men om du bara kan anställa rakt av, varför har du inte gjort det tidigare?
Ptja, rimligen för att det finns ekonomiska restriktioner på hur mycket man kan lägga på verksamheten. Dessa blir dessutom rimligen än snävare på grund av den andra delen av förslaget - sänkt maxtaxa betyder ju antingen att förskolorna får mindre pengar att röra sig med, att annan kommunal verksamhet får lida, eller att skatter höjs. Det första kommer garanterat att ske i någon kommun - alla har inte lika mycket pengar att omfördela till förskolan.
Slutsats: Mer populism som ser bra ut på pappret men som inte håller i praktiken. Standard.
2010/09/05
#83: Du har svårt för statens tvång
Rubriken ger kanske lite lätta libertarian-vibbar (ingen rök utan eld, visserligen), men i Sverige behöver vi inte motsätta oss våldsmonopolet och kräva att giftermål med djur skall likställas med äktenskap för att springa in i statens välmenande hand som pekar oss åt rätt håll.
Ikväll var det Lars Ohlys tur att bli utfrågad i SVT och eftersom vi vet att den här liraren praktiskt taget skriver bloggposterna av sig själv var era favoritskribenter bänkade framför svtplay. Innan dess fors det omkring i staden, och där fanns ännu en ny vända valaffischer uppsatta, där vänstern proklamerar något i stil med att "vi vill ha en utbyggd kollektivtrafik; vi vill ha färre bilar". Det här känns på något sätt rätt standard i Sverige ändå - personligen reagerar man inte överdrivet mycket på att folk säger "jag vill minsann ha x". Det borde man.
När vänsterpartiet säger att man vill ha färre bilar, då handlar det liksom inte om "gör vad ni vill, men vi skulle gärna se att ni kör omkring lite mindre", utan då snackar vi heavy-handed state intervention deluxe med avstängda körfält tills folk fattar. Det är lite det som är grejen. I Sverige är det inga problem att säga att jomenfan, jag gillar inte riktigt att folk gör sådär - bäst att vi förbjuder det. Inte en endaste jävla tanke ägnas åt de som drabbas av din förbudsiver. Det mesta av skadligt beteende hos individer kan förbjudas med hänvisning till samhällsnyttan, eller med hänvisning till att någon lider mer av handlingen än vad den som utför handlingen får ut av sagda handling.
Bilen är ett exempel. Ett annat dök upp under utfrågningen: föräldraförsäkringen. Vi har låtit bli att nämna den här på bloggen eftersom familjepolitik är så in i helvete tråkigt och tillrättalagt. Fick vi föra saken på tal skulle vi exempelvis ifrågasätta varför hela befolkningen tycker att det är helt okej att de som inte får barn skall subventionera andras ungar genom att skatter går till barnbidrag, utbildning, polisen när ungarna åker fast för inbrott och så vidare. Nåväl.
Lasse O brinner för det där med tudelad föräldraförsäkring. Standardargumentet är att jämställdheten "går för långsamt" och man måste in och vifta och låsa in folk om de inte gör som man vill. Jämställdhet är ett "politiskt mål" och då menar Ohly att man rätt och slätt bör skita i opinionen. I just den frågan är Ohlys personliga övertygelse så jävla stark och viktig att folkets vilja är skit samma. Kan det vara så att det är lite det tänket som gör revolutionära demokratiivrare till massmördare? Vem vet.
Han fällde också ett uttalande som kommer att bli en klassiker bara timmar efter att det droppades: när moderatorerna ifrågasatte att just sju månader per förälder var en bra grej - efter sju månader har väl barnet knappt slutat amma, konstaterade de - svarade Ohly att "när vi fick barn använde min fru en bröstpump så jag kunde vara hemma med dem. Det borde väl funka idag också?"
...Tack, Lasse. Du är Gud den allsmäktige och löser alla våra problem i ett svep. Kan Lasse så kan du. Eller ja, kunde Lasse så ska du.
Ikväll var det Lars Ohlys tur att bli utfrågad i SVT och eftersom vi vet att den här liraren praktiskt taget skriver bloggposterna av sig själv var era favoritskribenter bänkade framför svtplay. Innan dess fors det omkring i staden, och där fanns ännu en ny vända valaffischer uppsatta, där vänstern proklamerar något i stil med att "vi vill ha en utbyggd kollektivtrafik; vi vill ha färre bilar". Det här känns på något sätt rätt standard i Sverige ändå - personligen reagerar man inte överdrivet mycket på att folk säger "jag vill minsann ha x". Det borde man.
När vänsterpartiet säger att man vill ha färre bilar, då handlar det liksom inte om "gör vad ni vill, men vi skulle gärna se att ni kör omkring lite mindre", utan då snackar vi heavy-handed state intervention deluxe med avstängda körfält tills folk fattar. Det är lite det som är grejen. I Sverige är det inga problem att säga att jomenfan, jag gillar inte riktigt att folk gör sådär - bäst att vi förbjuder det. Inte en endaste jävla tanke ägnas åt de som drabbas av din förbudsiver. Det mesta av skadligt beteende hos individer kan förbjudas med hänvisning till samhällsnyttan, eller med hänvisning till att någon lider mer av handlingen än vad den som utför handlingen får ut av sagda handling.
Bilen är ett exempel. Ett annat dök upp under utfrågningen: föräldraförsäkringen. Vi har låtit bli att nämna den här på bloggen eftersom familjepolitik är så in i helvete tråkigt och tillrättalagt. Fick vi föra saken på tal skulle vi exempelvis ifrågasätta varför hela befolkningen tycker att det är helt okej att de som inte får barn skall subventionera andras ungar genom att skatter går till barnbidrag, utbildning, polisen när ungarna åker fast för inbrott och så vidare. Nåväl.
Lasse O brinner för det där med tudelad föräldraförsäkring. Standardargumentet är att jämställdheten "går för långsamt" och man måste in och vifta och låsa in folk om de inte gör som man vill. Jämställdhet är ett "politiskt mål" och då menar Ohly att man rätt och slätt bör skita i opinionen. I just den frågan är Ohlys personliga övertygelse så jävla stark och viktig att folkets vilja är skit samma. Kan det vara så att det är lite det tänket som gör revolutionära demokratiivrare till massmördare? Vem vet.
Han fällde också ett uttalande som kommer att bli en klassiker bara timmar efter att det droppades: när moderatorerna ifrågasatte att just sju månader per förälder var en bra grej - efter sju månader har väl barnet knappt slutat amma, konstaterade de - svarade Ohly att "när vi fick barn använde min fru en bröstpump så jag kunde vara hemma med dem. Det borde väl funka idag också?"
...Tack, Lasse. Du är Gud den allsmäktige och löser alla våra problem i ett svep. Kan Lasse så kan du. Eller ja, kunde Lasse så ska du.
2010/09/04
#82: Du vill inte subventionera lata ungdomars TV-spelande / Du har Luther som husgud pt. 2
Lars Ohly och vänstern är sannerligen de ungas vän. De ger ju alla unga jobb, bostad, utbildning, partner, husdjur osv osv. Allt åt alla. Vi har flera gånger under den här bloggens gång tagit upp den rödgröna löfteskarusellen och hur man effektivt fokuserar på vissa grupper, som man genom gåvor ska få röster ifrån. Just de unga är traditionellt en väljargrupp där vänstern är stark och det tackar man och bugar för genom att dela ut arbetstillfällen som SYO-konsulent eller gatuteaterartist likt en annan valstugearbetare delar ut knappar och godis.
Vänsterpartibosssen Ohly och stjärnskottet Ida Gabrielsson visade tydligt var skåpet ska stå genom att helt enkelt konstatera att man har rätt till bostad och att det är kommunens skyldighet att se till att varenda unge har en schyst lägenhet. I samma veva passade Ida på att komma ut som lat och bortskämd när hon, som en trettioårig ungdom, konstaterar att hon ännu inte lyckats få en fast bostad, utan bor runt på vänners soffor. Att hon under femton år av yrkesför ålder inte lyckats spara ihop till en handpenning eller under fem års bostadsletande inte lyckats hitta ett förstahandskontrakt i en förort låter lite märkligt. Efter en snabb koll på Stockholms Stads egna bostadskös statistik, som bara är ett av många sätt att skaffa bostad i landets huvudstad, kan vi konstatera att det förmedlas runt 1000 ettor per år i Stockholmsområdet till personer som köat mindre än 5 år. Hyrorna ligger i snitt på kanske 4000, vilket Ida borde klara av när hon drar in en månadslön på cirka 14 000. Vi förstår dock bitterheten hon lär känna i att inget fastighetsbolag tryckt upp en nyckelknippa i ansiktet på henne. Det är tufft att vara ung.
Det finns ju faktiskt de unga som ändå anstränger sig och försöker vara sunda människor genom att inte slappa på soffor och/eller spela TV-spel tills någon politiker bara ger allt man behöver, men visst har Linda Skugges utspel och de som stämningsfullt instämmer har vissa poänger. Dessa ambitiösa unga ska givetvis straffas stenhårt av den solidariska utjämnande vänsterpolitiken genom att helt sonika plocka bort vikariatet. Ohly gör klart att de unga studenter som vill dryga ut studiemedlet och skaffa sig värdefull arbetslivserfarenhet ska slås ner då han lite småmysigt paternalistiskt fastslår att det inte bara en är samhällsfara, utan också "skadligt för den enskilde". Stackars den ambitiösa studenten som vill åstadkomma något annat än att gå direkt ut i "åtgärderna". Han eller hon vet uppenbarligen inte sitt eget bästa. Tur att vi har goda, välvilliga och ansvarsfulla politiker som drar i nödbromsen (tågreferens obv.) och säger "Nu räcker det!" så att folk slipper ansträng sig för mycket. Att vissa jobbar är ju givetvis oschyst mot de som hellre slappar.
För att inte tala om vad det här innebär för företag som verkar i en konjunkturkänslig eller säsongsberoende bransch, i vilken behovet av antalet anställda varierar kraftigt. Men de rödgröna försöker ju inte ens låtsas att bry sig om mindre företag, så den sidan av förslaget känns inte lika angelägen att behandla. Man gör ju dock anspråk på att "fixa ungarnas problemz" och vi blir bara mer och mer frustrerad när de konkreta förslagen kommer upp. Vikariatet kan dessutom vara en viktig anställningsform ur ett jämställdhetsperspektiv, vilket förtjänstfullt och uttömmande behandlas här. Det kan också vara skönt för de tungt arbetande kvinnorna i vårdföretag att veta att arbetsgivaren tar in en vikarie vid sjukdom, så de som för tillfället råkar vara friska får jobba för en extra person. För hur förlorar egentligen samhället och alla vi enskilda på att fler människor är till arbetsmarknadens förfogande?
Vänsterpartibosssen Ohly och stjärnskottet Ida Gabrielsson visade tydligt var skåpet ska stå genom att helt enkelt konstatera att man har rätt till bostad och att det är kommunens skyldighet att se till att varenda unge har en schyst lägenhet. I samma veva passade Ida på att komma ut som lat och bortskämd när hon, som en trettioårig ungdom, konstaterar att hon ännu inte lyckats få en fast bostad, utan bor runt på vänners soffor. Att hon under femton år av yrkesför ålder inte lyckats spara ihop till en handpenning eller under fem års bostadsletande inte lyckats hitta ett förstahandskontrakt i en förort låter lite märkligt. Efter en snabb koll på Stockholms Stads egna bostadskös statistik, som bara är ett av många sätt att skaffa bostad i landets huvudstad, kan vi konstatera att det förmedlas runt 1000 ettor per år i Stockholmsområdet till personer som köat mindre än 5 år. Hyrorna ligger i snitt på kanske 4000, vilket Ida borde klara av när hon drar in en månadslön på cirka 14 000. Vi förstår dock bitterheten hon lär känna i att inget fastighetsbolag tryckt upp en nyckelknippa i ansiktet på henne. Det är tufft att vara ung.
Det finns ju faktiskt de unga som ändå anstränger sig och försöker vara sunda människor genom att inte slappa på soffor och/eller spela TV-spel tills någon politiker bara ger allt man behöver, men visst har Linda Skugges utspel och de som stämningsfullt instämmer har vissa poänger. Dessa ambitiösa unga ska givetvis straffas stenhårt av den solidariska utjämnande vänsterpolitiken genom att helt sonika plocka bort vikariatet. Ohly gör klart att de unga studenter som vill dryga ut studiemedlet och skaffa sig värdefull arbetslivserfarenhet ska slås ner då han lite småmysigt paternalistiskt fastslår att det inte bara en är samhällsfara, utan också "skadligt för den enskilde". Stackars den ambitiösa studenten som vill åstadkomma något annat än att gå direkt ut i "åtgärderna". Han eller hon vet uppenbarligen inte sitt eget bästa. Tur att vi har goda, välvilliga och ansvarsfulla politiker som drar i nödbromsen (tågreferens obv.) och säger "Nu räcker det!" så att folk slipper ansträng sig för mycket. Att vissa jobbar är ju givetvis oschyst mot de som hellre slappar.
För att inte tala om vad det här innebär för företag som verkar i en konjunkturkänslig eller säsongsberoende bransch, i vilken behovet av antalet anställda varierar kraftigt. Men de rödgröna försöker ju inte ens låtsas att bry sig om mindre företag, så den sidan av förslaget känns inte lika angelägen att behandla. Man gör ju dock anspråk på att "fixa ungarnas problemz" och vi blir bara mer och mer frustrerad när de konkreta förslagen kommer upp. Vikariatet kan dessutom vara en viktig anställningsform ur ett jämställdhetsperspektiv, vilket förtjänstfullt och uttömmande behandlas här. Det kan också vara skönt för de tungt arbetande kvinnorna i vårdföretag att veta att arbetsgivaren tar in en vikarie vid sjukdom, så de som för tillfället råkar vara friska får jobba för en extra person. För hur förlorar egentligen samhället och alla vi enskilda på att fler människor är till arbetsmarknadens förfogande?
2010/09/03
#81: Du vill inte ha någon socialdemokratisk röstskola
Vad socialdemokraterna har för generell syn på invandrare och integrationspolitiken diskuterades relativt utförligt i det här inlägget. Det är solklart att man ser invandrare som inkompetenta och lata människor till vilka man måste skapa och fördela jobb och bostäder. De kan ju ingenting själva, troligtvis inte ens skruva skruvar på Samhall.
I desperation efter de senaste katastrofala opinionsmätningarna lyckas man kombinera denna skepsis för nyanlända svenskars förmåga till självbestämmande med en extremt taskig demokratisyn. Man lurar in människor med bristande kunskap om Sverige och hur vårt röstsystem och demokrati fungerar till en märklig form av röstskola. Den här utbildningen är enligt den socialdemokratiska lokalpolitikern givetvis helt opartisk, men vi andra skymtar röda roll-ups, knappar, partiledare och fanor bland all objektivitet. Mona drar gudskelov en klar och tydlig gräns vid att man faktiskt inte trycker en pistol mot tinningen och fysiskt tvingar folk att rösta på (S), utan man slussar dem bara likt röstboskap in i båsen där de kan lägga in sina förpreparerade kuvert. Där vill vi faktiskt berömma henne. Som en liten bonus om man utför uppdraget kan man få en uppmuntrande tummen upp efteråt. Man frågar sig om det är den här typen av kritiskt tänkande Carin Jämtin anser att Stockholms skolor bör ha mer av.
Det hela är dock mycket kompatibelt med den röda integrationslinjen där de goda intentionerna är viktigare än de faktiska resultaten av politiken. Resonemanget kring hela arrangemanget är ytterligare ett kapital i följetongen "Om de inte inser vad de bör göra är det bara att hjälpa till på traven lite granna"; ett knep som blir extra effektivt när man utnyttjar det på grupper med lite kunskap om vårt valsystem. Det kanske är sådana typer av frågor som skulle vara bra att diskutera på de numera shariainspirerade SFI-kurserna snarare än hur man rabblar sitt personnummer och anger var man har ont på socialkontoret. Att våra danska bröder skickar hit valobservatörer framstår plötsligt som helt naturligt. För det kanske värsta är att det här verkligen inte är en engångsgrej.
I desperation efter de senaste katastrofala opinionsmätningarna lyckas man kombinera denna skepsis för nyanlända svenskars förmåga till självbestämmande med en extremt taskig demokratisyn. Man lurar in människor med bristande kunskap om Sverige och hur vårt röstsystem och demokrati fungerar till en märklig form av röstskola. Den här utbildningen är enligt den socialdemokratiska lokalpolitikern givetvis helt opartisk, men vi andra skymtar röda roll-ups, knappar, partiledare och fanor bland all objektivitet. Mona drar gudskelov en klar och tydlig gräns vid att man faktiskt inte trycker en pistol mot tinningen och fysiskt tvingar folk att rösta på (S), utan man slussar dem bara likt röstboskap in i båsen där de kan lägga in sina förpreparerade kuvert. Där vill vi faktiskt berömma henne. Som en liten bonus om man utför uppdraget kan man få en uppmuntrande tummen upp efteråt. Man frågar sig om det är den här typen av kritiskt tänkande Carin Jämtin anser att Stockholms skolor bör ha mer av.
Det hela är dock mycket kompatibelt med den röda integrationslinjen där de goda intentionerna är viktigare än de faktiska resultaten av politiken. Resonemanget kring hela arrangemanget är ytterligare ett kapital i följetongen "Om de inte inser vad de bör göra är det bara att hjälpa till på traven lite granna"; ett knep som blir extra effektivt när man utnyttjar det på grupper med lite kunskap om vårt valsystem. Det kanske är sådana typer av frågor som skulle vara bra att diskutera på de numera shariainspirerade SFI-kurserna snarare än hur man rabblar sitt personnummer och anger var man har ont på socialkontoret. Att våra danska bröder skickar hit valobservatörer framstår plötsligt som helt naturligt. För det kanske värsta är att det här verkligen inte är en engångsgrej.
#80: Du tycker ändå att det är mer "värdigt" att jobba än att lyfta bidrag
Okej, alla bloggar om det här. Vi får anta att ni som läser här inte följer den introverta bloggosfären lika slaviskt som vi gör.
I Aktuellt i förrgår var det debatt mellan Mona och Fredde. Det var som vanligt rätt dålig stämning och demagogi galore, men mitt i all korseld av lögner och överdrifter sade Mona något som fick några av oss att stanna till lite.
Behöver vi dissekera det här? Låt oss; det är kul. Har du jobb som städare? Stackars dig. Det måste vara hemskt. Är det för att borgarna inte låter dig gå på högskola? Varför går du inte på socialbidrag istället? Det är mycket mer värdigt.
Mona gjorde uppenbarligen bort sig; frågan är om det inte var hennes riktiga åsikter som tittade fram. Det är värdigare att gå på bidrag - att leva på andra - än att skapa sin egen försörjning. På ett sätt är det dock synd om de som fått jobb tack vare RUT. Deras fackförbund skiter fullständigt i dem. Antagligen för att fackförbunden är sossar.
I Aktuellt i förrgår var det debatt mellan Mona och Fredde. Det var som vanligt rätt dålig stämning och demagogi galore, men mitt i all korseld av lögner och överdrifter sade Mona något som fick några av oss att stanna till lite.
Det kanske finns andra sektorer där de kan jobba. Det kanske finns utbildningsinsatser som de behöver nås av. De kanske behöver bättre ersättningssystem så att de också kan leva på ett värdigt sätt. Det finns andra sätt än att städa hos varandra.
Behöver vi dissekera det här? Låt oss; det är kul. Har du jobb som städare? Stackars dig. Det måste vara hemskt. Är det för att borgarna inte låter dig gå på högskola? Varför går du inte på socialbidrag istället? Det är mycket mer värdigt.
Mona gjorde uppenbarligen bort sig; frågan är om det inte var hennes riktiga åsikter som tittade fram. Det är värdigare att gå på bidrag - att leva på andra - än att skapa sin egen försörjning. På ett sätt är det dock synd om de som fått jobb tack vare RUT. Deras fackförbund skiter fullständigt i dem. Antagligen för att fackförbunden är sossar.
2010/09/01
#79: Du betalar för en biljett till Damallsvenskan om du nu är sugen på det
Vänsterpartiet har gjort sig kända som den svenska fotbollens fortlevnads stora försvarare. Lars Ohly lackade ju ur när det gick dåligt för favoritlaget Djurgården och krävde skattelättnader för att underlätta för blåränderna att värva spelare av hög internationell klass. Kniven i Lasses bröst måste ha vridits ett extra varv när idolen Andreas Johansson nu lämnade Ålborg, som han valde framför Djurgården när han pös från Wigan häromåret, till förmån för Odense.
Nu har fokus flyttats från den superkapitalistiska herrfotbollen till den mycket mindre uppmärksammade damfotbollen. Att det kan kännas lite konstigt att herrarna och damerna får olika träningsmöjligheter och beläggs med olika ansvar gällande planskötsel kan vi till viss del förstå.
Det mest anmärkningsvärda ligger egentligen i hur man vill förvandla yrket damfotbollsspelare till en attraktiv karriärsmöjlighet. Som de flesta känner till är det möjligt för manliga fotbollsspelare att försörja sig på sitt yrke även om man spelar långt ner i seriesystemet, medan de kvinnliga motsvarigheterna har nästan ha svårt att göra detsamma även på den allra högsta nivån. Man vill också förhindra det tapp som till stor del sker för kvinnor, såväl män, i åldrarna 15-18 år. Att folk slutar med idrott i gymnasieåldern för att till exempel satsa på skolan eller bara göra vad sjutton man vill är helt enkelt inte acceptabelt. Kan det möjligtvis vara så att man på den rödgröna sidan skissar på någon statlig femårsplan för att skapa ett svenskt elitidrottande?
I övrigt är utspelet väl bara att betrakta som ett populistiskt förslag á la "Allt åt alla", vilket ju är både ohållbart och icke önskvärt. Vi som, ur ett statsfinansiellt perspektiv, betraktar fotbollen som en underhållningsbransch får troligtvis försvara att fotboll på professionell nivå är något som ska klara av att stå på egna ben. Politiker bör ju inte subventionera vuxnas fritidsintressen.
Nu har fokus flyttats från den superkapitalistiska herrfotbollen till den mycket mindre uppmärksammade damfotbollen. Att det kan kännas lite konstigt att herrarna och damerna får olika träningsmöjligheter och beläggs med olika ansvar gällande planskötsel kan vi till viss del förstå.
Det mest anmärkningsvärda ligger egentligen i hur man vill förvandla yrket damfotbollsspelare till en attraktiv karriärsmöjlighet. Som de flesta känner till är det möjligt för manliga fotbollsspelare att försörja sig på sitt yrke även om man spelar långt ner i seriesystemet, medan de kvinnliga motsvarigheterna har nästan ha svårt att göra detsamma även på den allra högsta nivån. Man vill också förhindra det tapp som till stor del sker för kvinnor, såväl män, i åldrarna 15-18 år. Att folk slutar med idrott i gymnasieåldern för att till exempel satsa på skolan eller bara göra vad sjutton man vill är helt enkelt inte acceptabelt. Kan det möjligtvis vara så att man på den rödgröna sidan skissar på någon statlig femårsplan för att skapa ett svenskt elitidrottande?
I övrigt är utspelet väl bara att betrakta som ett populistiskt förslag á la "Allt åt alla", vilket ju är både ohållbart och icke önskvärt. Vi som, ur ett statsfinansiellt perspektiv, betraktar fotbollen som en underhållningsbransch får troligtvis försvara att fotboll på professionell nivå är något som ska klara av att stå på egna ben. Politiker bör ju inte subventionera vuxnas fritidsintressen.
#78: Du uppskattar fortfarande inte när folk får syra i ansiktet
Det har tidigare funderats kring om Lars Ohly skulle kunna komma att bli Sveriges utrikesminister, men dessa spekulationer har ideligen förkastats som orealistiska. Det kändes ju väldigt osannolikt att sossarna, som ju typ är svensk politik, skulle släppa ett så stort område. Nu ser dock inte spelplanen ut riktigt så längre. Socialdemokraterna noteras med det lägsta resultatet någonsin i en opinionsmätning tidigare idag och kan knappast betraktas som det statsbärande Partiet. Följden av den här hisnande utvecklingen är då att man inte kan göra samma maktanspråk gentemot de partier man skrämt tysta tidigare.
Detta blev extra tydligt när Ohly lyckades med konststycket att helt och hållet diktera den rödgröna rörans hållning angående den svenska närvaron i Afghanistan; den kanske viktigaste utrikespolitiska frågan just nu. Man proklamerade att man minsann tyckte den militära närvaron var onödig, trots att man tidigare ansett den svenska insatsen ofrånkomlig. Man går också emot Jan Eliassons, Socialdemokraternas kanske mest kvalificerade ministerkandidat, åsikt i frågan. Vad denna trots från Mona betyder för den hyllade FN-diplomatens intresse av en statsrådspost är oklart i nuläget, men det skulle oss inte förvåna oss om hon, i händelse av valvinst, väljer att omge sig med ännu en intetsägande gubbe i form av Urban Ahlin eller kanske rent utav den rödkindade Lars.
Varför vi bör ha kvar en militär närvaro illustreras effektivt på ett omslag av tidningen Time. Man bör inte, om man anser sig vara en förkämpe för demokrati och anständiga levnadsförhållanden, göra gemensam sak med Sverigedemokraterna och låta talibanerna gå fullständigt lös. De rödgröna utmålar ju sig som någon form av vita riddare när de endast vill satsa på bistånds- och uppbyggnadsarbete snarare än militära insatser. Vad som är verklighetens villkor på plats är som vanligt mindre viktigt, då de godhjärtade insatser som politiker gärna stoltserar med omöjliggörs utan den militära närvaron. SvDs ledarbloggs uppmärksammade en mycket positiv utveckling inom många områden ägt rum sedan man avsatte talibanerna. Vi citerar:
Det är trots allt lite synd att utrikespolitiken spelar en så undanskymd roll i svensk politik, då den mer än sällan visar på vissa ideologiska skiljelinjer. Faktumet att Mona verkar kompromissa bort den där delen av politiken i förmån för maskeradpolitiska inrikesfrågor är oroväckande, i synnerhet när eftergifterna görs till den, i det här avseendet, väldigt extreme Ohly och Miljöpartiet, som ju vill avskaffa det militära försvaret helt och hållet. Bloggaren Wiseman's Wisdoms noterar också hur snabbt Mona har ändrat uppfattning i den här frågan. Hon har gått från att det alldeles "säkert kommer behövas säkerhetsnärvaro" till att "storebror [måste] låta lillebror klara sig själv" på bara två månader. Imponerande åsiktsskiftning.
Vi måste också bara säga något kort om det konstiga i att sätta "deadlines" för militära insatser, då man indirekt säger till talibanerna att de bara måste hålla ut till ett visst datum. Målet med insatsen blir då inte nödvändigtvis att göra någon faktiskt skillnad, utan snarare bara att hänga utomlands ett tag.
Valet den nittonde september är i den försvarspolitiska frågan mellan två tydliga alternativ. Vi har det kommunistbetonade rödgröna regeringskonstellationen som satsar på att skicka ut sköna hippies utrustade med luftgitarrer till konfliktzoner. Den övergripande strategin kommer endast utgå ifrån att bekämpa allt som har med USA att göra och/eller de mål som diktaturklubben FN pekar ut. Det andra alternativet består av en allians som tydligt tar ställning för frihet på ett globalt plan genom att inte smita ifrån ansvaret att främja demokrati och utvecklingen av mänskliga rättigheter världen över.
Rubriken anspelar på det här inlägget.
Detta blev extra tydligt när Ohly lyckades med konststycket att helt och hållet diktera den rödgröna rörans hållning angående den svenska närvaron i Afghanistan; den kanske viktigaste utrikespolitiska frågan just nu. Man proklamerade att man minsann tyckte den militära närvaron var onödig, trots att man tidigare ansett den svenska insatsen ofrånkomlig. Man går också emot Jan Eliassons, Socialdemokraternas kanske mest kvalificerade ministerkandidat, åsikt i frågan. Vad denna trots från Mona betyder för den hyllade FN-diplomatens intresse av en statsrådspost är oklart i nuläget, men det skulle oss inte förvåna oss om hon, i händelse av valvinst, väljer att omge sig med ännu en intetsägande gubbe i form av Urban Ahlin eller kanske rent utav den rödkindade Lars.
Varför vi bör ha kvar en militär närvaro illustreras effektivt på ett omslag av tidningen Time. Man bör inte, om man anser sig vara en förkämpe för demokrati och anständiga levnadsförhållanden, göra gemensam sak med Sverigedemokraterna och låta talibanerna gå fullständigt lös. De rödgröna utmålar ju sig som någon form av vita riddare när de endast vill satsa på bistånds- och uppbyggnadsarbete snarare än militära insatser. Vad som är verklighetens villkor på plats är som vanligt mindre viktigt, då de godhjärtade insatser som politiker gärna stoltserar med omöjliggörs utan den militära närvaron. SvDs ledarbloggs uppmärksammade en mycket positiv utveckling inom många områden ägt rum sedan man avsatte talibanerna. Vi citerar:
"Genom det amerikanska magasinet The New Republic kunde man nyligen ta del av intressanta siffror avseende förr och nu i Afghanistan. Under talibanstyret gick ungefär 900000 afghanska barn i skolan. Ingen av dem var flicka. Idag är siffran 6 miljoner barn, varav en tredjedel är flickor. Under talibanerna fanns runt 40000 telefonledningar i landet. Idag är de 500000 – och antalet mobilanvändare är 10 miljoner. Förr hade nio procent av afghanerna tillgång till någon form av vård. Idag gäller det för 85 procent."
Även Jan Björklund påpekade den här positiva trenden i sitt Almedalstal där han sammanfattade sin hållning med att vi behöver stanna kvar i Afghanistan för att Sumaila, 12 år, ska kunna fortsätta sin skolgång. Det finns mer också moraliska aspekter i det hela. Man kan hävda att Sverige och andra länder med ett demokratiskt och fungerande statsskick har en skyldighet att undsätta folk under förtryck på bästa möjliga sätt. Global solidaritet verkar betyda att bara sopa ansvaret under mattan och pysa omedelbums.
Det är trots allt lite synd att utrikespolitiken spelar en så undanskymd roll i svensk politik, då den mer än sällan visar på vissa ideologiska skiljelinjer. Faktumet att Mona verkar kompromissa bort den där delen av politiken i förmån för maskeradpolitiska inrikesfrågor är oroväckande, i synnerhet när eftergifterna görs till den, i det här avseendet, väldigt extreme Ohly och Miljöpartiet, som ju vill avskaffa det militära försvaret helt och hållet. Bloggaren Wiseman's Wisdoms noterar också hur snabbt Mona har ändrat uppfattning i den här frågan. Hon har gått från att det alldeles "säkert kommer behövas säkerhetsnärvaro" till att "storebror [måste] låta lillebror klara sig själv" på bara två månader. Imponerande åsiktsskiftning.
Vi måste också bara säga något kort om det konstiga i att sätta "deadlines" för militära insatser, då man indirekt säger till talibanerna att de bara måste hålla ut till ett visst datum. Målet med insatsen blir då inte nödvändigtvis att göra någon faktiskt skillnad, utan snarare bara att hänga utomlands ett tag.
Valet den nittonde september är i den försvarspolitiska frågan mellan två tydliga alternativ. Vi har det kommunistbetonade rödgröna regeringskonstellationen som satsar på att skicka ut sköna hippies utrustade med luftgitarrer till konfliktzoner. Den övergripande strategin kommer endast utgå ifrån att bekämpa allt som har med USA att göra och/eller de mål som diktaturklubben FN pekar ut. Det andra alternativet består av en allians som tydligt tar ställning för frihet på ett globalt plan genom att inte smita ifrån ansvaret att främja demokrati och utvecklingen av mänskliga rättigheter världen över.
Rubriken anspelar på det här inlägget.
2010/08/31
#77: Du känner att du redan är jämställd med dig själv
Ny tid, ny strid - ny dag, nytt butlerförslag. Det känns som att märkligheterna verkligen kommer en efter en i den här valrörelsen. Indeed; förutom de extremt konstiga förslagen om butlers och clowner är det inte mycket som skiljer alternativen åt - idag chockade de rödgröna alla genom att bestämma sig för att de ska sänka restaurangmomsen. Eller ja, de kanske hade chockat någon om de hade sagt det för någon vecka sen, innan alliansgänget lade samma förslag, men nu framstår det bara som att de rödgröna för någon sorts konstant dialog med väljarna: Fan, okej, ska de sänka momsen? Okej men det gör vi också då, snälla rösta på oss, ni får ju samma saker men vi får all makt och så kan vi höja skatten lite!
Valet tycks stå mellan ett gäng som kommer på lite nya sköna grejer och ett gäng som inser att ingen gillar dem men som gärna vill vara med ändå. Valet tycks stå mellan ett gäng som kör sin egen grej och ett gäng som kör ungefär samma grej men slänger med butlers, clowner, fågelholkar och en kommunist på köpet.
Dagens butlerförslag handlar om jämställdhet, men som vanligt när det kommer till jämställdhet är det inte riktigt så enkelt. Uppenbarligen är det inte så enkelt i verkligheten som på papper att bara kommendera folk att vara jämställda, så därför tvingar vi dem själva istället att skriva ned hur de ska göra för att bli jämställda. Till saken hör att regelförenklingar för småföretag är något som hamnat relativt högt upp på den sittande regeringens agenda, och alternativet lovar nu att helt enkelt krångla till det lite mer. Det skall förstås också gälla alla företag (ty sådan är jämställdheten), gissningsvis då inklusive företag men en anställd.
Det räcker inte heller att ha en plan flera år i rad, utan en ny måste upprättas varje år, förklarar Veronica Palm (s). Blev du inte jämställd med dig själv med hjälp av förra årets plan måste den förstås ändras så att fullständig jämställdhet uppnås detta år. Man kan väl i och för sig förstå problemet i ett enmansföretag som säljer både clown- och butlertjänster och där ens clownpersonlighet trakasserar butlerpersonligheten. Förslaget är ett lyft för alla med personlighetsklyvning.
Valet tycks stå mellan ett gäng som kommer på lite nya sköna grejer och ett gäng som inser att ingen gillar dem men som gärna vill vara med ändå. Valet tycks stå mellan ett gäng som kör sin egen grej och ett gäng som kör ungefär samma grej men slänger med butlers, clowner, fågelholkar och en kommunist på köpet.
Dagens butlerförslag handlar om jämställdhet, men som vanligt när det kommer till jämställdhet är det inte riktigt så enkelt. Uppenbarligen är det inte så enkelt i verkligheten som på papper att bara kommendera folk att vara jämställda, så därför tvingar vi dem själva istället att skriva ned hur de ska göra för att bli jämställda. Till saken hör att regelförenklingar för småföretag är något som hamnat relativt högt upp på den sittande regeringens agenda, och alternativet lovar nu att helt enkelt krångla till det lite mer. Det skall förstås också gälla alla företag (ty sådan är jämställdheten), gissningsvis då inklusive företag men en anställd.
Det räcker inte heller att ha en plan flera år i rad, utan en ny måste upprättas varje år, förklarar Veronica Palm (s). Blev du inte jämställd med dig själv med hjälp av förra årets plan måste den förstås ändras så att fullständig jämställdhet uppnås detta år. Man kan väl i och för sig förstå problemet i ett enmansföretag som säljer både clown- och butlertjänster och där ens clownpersonlighet trakasserar butlerpersonligheten. Förslaget är ett lyft för alla med personlighetsklyvning.
2010/08/30
#76: Du blir minst lika rädd när vänstern börjar prata om frihet
Alla som velar mellan blocken bör se den fantastiska Ida Gabrielssons, förbundsordförande för Ung Vänster, sommartal. Vänsterklyschorna bara yr i vädret och vi antar att det kan alienera många mittenväljare, så vi tackar att ta emot. Ett hatiskt och osakligt gnabb om klasskamp och samhällsomvälvning är ingen valvinnare.
Hon vill till exempel tvinga direktörssonen att sitta i samma väntrum som kassörskans dotter. Observera ordningen. Det är ju, som vanligt, viktigare att trycka ner de rika än att lyfta upp de fattiga. Vi vill hellre att kassörskans dotter ska ha möjligheterna att lyfta sin egen standard, utan att nödvändigtvis behöva gifta upp sig, gå med i ett politiskt ungdomsförbund eller vinna på triss. Man inser uppenbarligen inte att dottern hade fått en snabbare och förmodligen bättre vård om sonen kunde köpa ur egen ficka någon annan stans, men likriktning före allt är som bekant ledordet.
Givetvis har alla ungar också rätt till allt när de tagit sin prestigetunga gymnasieexamen. I och för sig kan man inte klandra Ida allt för mycket, då hela den här valrörelsen klär utmärkt i tomteskägg och en stor tung säck över axeln, bredvid tvättsäcken alltså. Att vissa unga faktiskt är otroligt lata och helst av allt chillar om de inte blir direkt placerade på en gatuteaterscen vågar ingen politiker ens tala om. Det är mycket bekvämare att slänga ut lite nolltolerans Jytte-style.
Det märkligaste kan vara när hon börjar tala om den förljugna borgerliga friheten. Att man i dagens Sverige faktiskt får välja skola och bostad själv uppfattas av Ida och hennes aktivistpolare som någon form av låtsasfrihet. Direkt efter antyder hon att Sverige är ett land som bombas sönder och då får vi ett kvitto på Idas egen verklighetsuppfattning. Som tur var kunde partikollegan och det uppsaliensiska landstingsrådet Sören Bergqvist ytterligare klargöra partiets frihetssyn i en radiodebatt där han levererade följande klockrena och innehållsrika citat:
"Verklig frihet är att inte behöva välja"
De som råkade snubbla förbi Ung Vänsters intetsägande demonstration vid Slussen förra veckan kunde dock observera att Ida själv gjorde ett hälsomedvetet val då hon, trött efter allt agiterande, sänkte en kapitalistisk Coca-Cola Light till sin reaktionära marlboro.
Hon vill till exempel tvinga direktörssonen att sitta i samma väntrum som kassörskans dotter. Observera ordningen. Det är ju, som vanligt, viktigare att trycka ner de rika än att lyfta upp de fattiga. Vi vill hellre att kassörskans dotter ska ha möjligheterna att lyfta sin egen standard, utan att nödvändigtvis behöva gifta upp sig, gå med i ett politiskt ungdomsförbund eller vinna på triss. Man inser uppenbarligen inte att dottern hade fått en snabbare och förmodligen bättre vård om sonen kunde köpa ur egen ficka någon annan stans, men likriktning före allt är som bekant ledordet.
Givetvis har alla ungar också rätt till allt när de tagit sin prestigetunga gymnasieexamen. I och för sig kan man inte klandra Ida allt för mycket, då hela den här valrörelsen klär utmärkt i tomteskägg och en stor tung säck över axeln, bredvid tvättsäcken alltså. Att vissa unga faktiskt är otroligt lata och helst av allt chillar om de inte blir direkt placerade på en gatuteaterscen vågar ingen politiker ens tala om. Det är mycket bekvämare att slänga ut lite nolltolerans Jytte-style.
Det märkligaste kan vara när hon börjar tala om den förljugna borgerliga friheten. Att man i dagens Sverige faktiskt får välja skola och bostad själv uppfattas av Ida och hennes aktivistpolare som någon form av låtsasfrihet. Direkt efter antyder hon att Sverige är ett land som bombas sönder och då får vi ett kvitto på Idas egen verklighetsuppfattning. Som tur var kunde partikollegan och det uppsaliensiska landstingsrådet Sören Bergqvist ytterligare klargöra partiets frihetssyn i en radiodebatt där han levererade följande klockrena och innehållsrika citat:
"Verklig frihet är att inte behöva välja"
De som råkade snubbla förbi Ung Vänsters intetsägande demonstration vid Slussen förra veckan kunde dock observera att Ida själv gjorde ett hälsomedvetet val då hon, trött efter allt agiterande, sänkte en kapitalistisk Coca-Cola Light till sin reaktionära marlboro.
2010/08/29
#75: Du blir lite rädd när sossar pratar om "ordning och reda på arbetsmarknaden"
I politikens värld dyker det ofta upp uttryck vars betydelse är extremt oklar men som icke desto mindre kommer att utgöra en vedertagen del av det politiska samtalet. Ett sådant är "utanförskap" som lanserades av borgarna under 2006 års valrörelse. En definition dök upp efter ett tag men för gemene man känns nog uttrycket fortfarande relativt oklart. Frågan är om någon känner någon som lever i Utanförskapets klor. Man kan misstänka att den sjukpensionerade ensamstående modern till tre barn som vill tillbaka till arbetsmarknaden men är fullständigt oanställningsbar eftersom hon har tre ungar att ta hand om känner lite utanförskap, men frågan är vem som känner henne. Risken finns att hon helt enkelt utgjorde en halmgubbe på den tiden.
En ny favorit är "ordning och reda". Helst ska det vara ordning och reda överallt, men får man välja ett ställe så är det gifvetvis arbetsmarknaden som ska få smaka på ordningen och reda..n. Ordning och reda betyder i det här fallet ungefär fuck fri rörlighet, svensk arbetskraft skall slippa konkurrens. Just "ordning och reda" syftar antagligen på att utländska företag skall anses vara mindre redliga, men realkonsekvensen som facket säkerligen är mycket medvetna om är att svensk arbetskraft kan hålla sina löner uppe ännu lite till. Självklart ska facket kämpa för det, men när sossarna tar på sig ansvaret för att tala för facket och driva linjen för en underutbildad, överbetald svensk arbetskraft i världen samtidigt som man låtsas vurma om fri rörlighet är pajaserier och hyckleri.
Våra favoritpunkter i manifestet, förresten:
5. Arbetsmarknadens parter ska få möjlighet till arbetsmarknadsprövning innan en arbetsgivare hyr in utländska arbetskraft.
Absolut toppbäst. Det betyder alltså att facket i praktiken kan lägga ett veto mot utländsk arbetskraft när de känner att det kan bli lite dåligt. Då kan de ställa riktigt bra krav - typ "ska ni anställa polacker så ska de fan ha samma lön och förmåner som svenskar" vilket ger arbetsgivaren möjlighet att välja mellan överbetalda svenskar eller överbetalda polacker.
3. Lagstiftningen ska ses över för att öka de fackliga organisationernas inflytande när bemanningsföretag anlitas.
Lite samma grej här, va? Varför ska facket över huvud taget ha någon lagstadgad makt över icke-fackliga arbetare? Här blir det ju också i praktiken ett val mellan överbetalda svenska arbetare eller.. ja, antagligen ingenting. Om facket fick bestämma skulle bemanningsföretagen rimligen vara förbjudna rakt upp och ned.
Ordning och reda, nej tack. Ge oss kaos.
En ny favorit är "ordning och reda". Helst ska det vara ordning och reda överallt, men får man välja ett ställe så är det gifvetvis arbetsmarknaden som ska få smaka på ordningen och reda..n. Ordning och reda betyder i det här fallet ungefär fuck fri rörlighet, svensk arbetskraft skall slippa konkurrens. Just "ordning och reda" syftar antagligen på att utländska företag skall anses vara mindre redliga, men realkonsekvensen som facket säkerligen är mycket medvetna om är att svensk arbetskraft kan hålla sina löner uppe ännu lite till. Självklart ska facket kämpa för det, men när sossarna tar på sig ansvaret för att tala för facket och driva linjen för en underutbildad, överbetald svensk arbetskraft i världen samtidigt som man låtsas vurma om fri rörlighet är pajaserier och hyckleri.
Våra favoritpunkter i manifestet, förresten:
5. Arbetsmarknadens parter ska få möjlighet till arbetsmarknadsprövning innan en arbetsgivare hyr in utländska arbetskraft.
Absolut toppbäst. Det betyder alltså att facket i praktiken kan lägga ett veto mot utländsk arbetskraft när de känner att det kan bli lite dåligt. Då kan de ställa riktigt bra krav - typ "ska ni anställa polacker så ska de fan ha samma lön och förmåner som svenskar" vilket ger arbetsgivaren möjlighet att välja mellan överbetalda svenskar eller överbetalda polacker.
3. Lagstiftningen ska ses över för att öka de fackliga organisationernas inflytande när bemanningsföretag anlitas.
Lite samma grej här, va? Varför ska facket över huvud taget ha någon lagstadgad makt över icke-fackliga arbetare? Här blir det ju också i praktiken ett val mellan överbetalda svenska arbetare eller.. ja, antagligen ingenting. Om facket fick bestämma skulle bemanningsföretagen rimligen vara förbjudna rakt upp och ned.
Ordning och reda, nej tack. Ge oss kaos.
2010/08/26
#74: Du har svårt för demagoger
SVT körde stenhårt på ekonomitemat och slängde in Sverker och någon randombrud för att ta hand om riksdagspartiernas ekonomiska talespersoner. Vi som gillar ekonomi på någon sorts vetenskapligt plan hoppades på lite mer substans än i debatterna mellan Mona och Fredrik, och blev således om möjligt än mer besvikna än vanligt. Förväntningarna var uppenbarligen för högt ställda för att en grupp lärare, evighetsstudenter och hobbyekonomer skulle kunna motsvara dem.
Problemet ligger gifvetvis i faktumet att politiker inte vet ett skit och att vetenskapligheten går åt rakt motsatt håll när det kommer till politik - först bildar du dig en åsikt och sedan ser du till att hitta siffror som passar det du tycker. Då kan även grundskolelärare framstå som pålästa ekonomer, och när debatten om Sveriges ekonomi reduceras till vem som bäst kan quota priset på ett kilo prästost vet man att det börjar bli dags att knyta snaran. Det leder dessutom rimligen till att det parti som vet minst om ekonomi måste föra sig mest med retorik och argument som är så förenklade och fördummade att de snarast är att betrakta som lögner. Borgarna har en grej som de tjatar om - de 3 miljoner löntagare som åker på högre skatt - som faller i den fåran. Det är inkorrekt givet att sänkningen av a-kasseavgifter är högre än höjningen av skatten. Skämmes, om så är fallet. De rödgröna vinner dock kampen, och här är varför:
Ulla Andersson, VPK:s talesperson med noll kunskaper som betyder ett jävla dugg, stod för följande felslut, lögner och idiotier:
* 25,000 har "sparkats" ur välfärden!! - Nej, Ulla, de är kvar. De får betalt av privata vårdföretag o dyl istället för av kommunen, men i allt väsentligt är de fortfarande kvar som anställda i branscher som kan kallas för "välfärden". Som någon säger i debatten: välfärden != offentlig sektor. Dessutom har några av dem som inte längre får betalt av kommunen skapat sina egna jobb genom att starta eget och får således större frihet att göra vad fan de vill. Klart att Ulla tycker att det är jobbigt - egenföretagare är ju slavar under kapitalet and all that.
* Man kan ta ansvar och skapa jobb direkt. - Nej, Ulla, du kan inte skapa ett skit. Du kan skapa kortsiktiga jobb så att du får sitta i fyra år till men du kan inte skapa ett välmående samhälle genom att anställa folk för att gräva gropar och fylla dem igen.
* Det är billigare att skapa arbetstillfällen genom att satsa på lärare samt vi kan skapa dubbelt så många jobb som ni för samma pengar och det är ansvarsfullt - Nej. Det kanske är billigare på kort sikt att "skapa" lärarjobb genom att betala dem 18k med en löneprogression som ger dem 24k vid pension, men på lång sikt bli samhället fattigare och det är rent av jävligt oansvarigt att göra så för att du ska få din feta riksdagslön.
Tomas Östros, mannen utan ögonbryn och med världens potentiellt läskigaste blick:
* Vi behöver få fler byggnadsarbetare i arbete [med utökat ROT-avdrag] - Näe. Det råder brist på byggarbetare - det är bara att spana nyheterna.
* Ni har sänkt skatten med 100 miljarder för de som har mest - kanske valrörelsens tröttaste argument. Jobbskatteavdraget gav mest i procent till de som tjänade minst. Att den som tjänar 200 miljoner får mer i absoluta tal av en procentuell skattesänkning än den som tjänar 10k följer av att man också höjer skatten i procenttal. Det är ett resultat av den progressiva skatteskalan och om Östros på riktigt inte förstår det borde han avgå från alla uppdrag som kräver mer än grundskolematematiska kunskaper. Förstår han det så är han en slingrig jävel som fördummar sina argument för att få lättköpta röster och utnyttjar demokratins inneboende felaktigheter för personlig vinning.
* ...vi ska få toppkvalitet - vi ska ha mindre skolklasser... - och så var det det där med att mindre skolklasser inte hade något att göra med kvaliteten på utbildningen. Bättre är att inte "skapa jobb" genom att utbilda en jävla massa lärare och släppa på kvaliteten för att få igenom så många som möjligt.
* ...det stärker människors möjlighet att leva ett gott liv (om huruvida gratis muséer är del av "välfärden") - så allt som Östros menar "stärker människors möjlighet att leva ett gott liv" skall vara gratis och komma från staten, och omsluts av uttrycket "välfärd"? Herre-min-jävla-gud vad bra vi kommer ha det.
* 25000 människor har fått lämna äldreomsorgen - samma skit som dum-Ulla snackar, men ännu mer lögn eftersom han preciserar med äldreomsorgen. Bra, bra.
Mikaela Valtersson, legenden som tycker att vi ska ta lån för att betala skatten:
* ...många kommer att köra mindre bil - vad fan vet du om det? Kanske om Miljöpartiet får tvinga alla att inte köra, men det är ju inget spikat, direkt.
* ..ska ni sänka restaurangmomsen också då eller? - Yup. Påläst brud.
Poäng? Valrörelsen är så jävla tråkig nu. Den sista månaden handlar det mer om vem som skriker högst - det finns inte längre någon som orkar säga "men vad fan, du ljuger ju?" i debatter eftersom tiden är begränsad och det är viktigare att vråla om vilken grupp ditt regeringsalternativ ska ge pengar till. Heja demokratin. Heja.
Problemet ligger gifvetvis i faktumet att politiker inte vet ett skit och att vetenskapligheten går åt rakt motsatt håll när det kommer till politik - först bildar du dig en åsikt och sedan ser du till att hitta siffror som passar det du tycker. Då kan även grundskolelärare framstå som pålästa ekonomer, och när debatten om Sveriges ekonomi reduceras till vem som bäst kan quota priset på ett kilo prästost vet man att det börjar bli dags att knyta snaran. Det leder dessutom rimligen till att det parti som vet minst om ekonomi måste föra sig mest med retorik och argument som är så förenklade och fördummade att de snarast är att betrakta som lögner. Borgarna har en grej som de tjatar om - de 3 miljoner löntagare som åker på högre skatt - som faller i den fåran. Det är inkorrekt givet att sänkningen av a-kasseavgifter är högre än höjningen av skatten. Skämmes, om så är fallet. De rödgröna vinner dock kampen, och här är varför:
Ulla Andersson, VPK:s talesperson med noll kunskaper som betyder ett jävla dugg, stod för följande felslut, lögner och idiotier:
* 25,000 har "sparkats" ur välfärden!! - Nej, Ulla, de är kvar. De får betalt av privata vårdföretag o dyl istället för av kommunen, men i allt väsentligt är de fortfarande kvar som anställda i branscher som kan kallas för "välfärden". Som någon säger i debatten: välfärden != offentlig sektor. Dessutom har några av dem som inte längre får betalt av kommunen skapat sina egna jobb genom att starta eget och får således större frihet att göra vad fan de vill. Klart att Ulla tycker att det är jobbigt - egenföretagare är ju slavar under kapitalet and all that.
* Man kan ta ansvar och skapa jobb direkt. - Nej, Ulla, du kan inte skapa ett skit. Du kan skapa kortsiktiga jobb så att du får sitta i fyra år till men du kan inte skapa ett välmående samhälle genom att anställa folk för att gräva gropar och fylla dem igen.
* Det är billigare att skapa arbetstillfällen genom att satsa på lärare samt vi kan skapa dubbelt så många jobb som ni för samma pengar och det är ansvarsfullt - Nej. Det kanske är billigare på kort sikt att "skapa" lärarjobb genom att betala dem 18k med en löneprogression som ger dem 24k vid pension, men på lång sikt bli samhället fattigare och det är rent av jävligt oansvarigt att göra så för att du ska få din feta riksdagslön.
Tomas Östros, mannen utan ögonbryn och med världens potentiellt läskigaste blick:
* Vi behöver få fler byggnadsarbetare i arbete [med utökat ROT-avdrag] - Näe. Det råder brist på byggarbetare - det är bara att spana nyheterna.
* Ni har sänkt skatten med 100 miljarder för de som har mest - kanske valrörelsens tröttaste argument. Jobbskatteavdraget gav mest i procent till de som tjänade minst. Att den som tjänar 200 miljoner får mer i absoluta tal av en procentuell skattesänkning än den som tjänar 10k följer av att man också höjer skatten i procenttal. Det är ett resultat av den progressiva skatteskalan och om Östros på riktigt inte förstår det borde han avgå från alla uppdrag som kräver mer än grundskolematematiska kunskaper. Förstår han det så är han en slingrig jävel som fördummar sina argument för att få lättköpta röster och utnyttjar demokratins inneboende felaktigheter för personlig vinning.
* ...vi ska få toppkvalitet - vi ska ha mindre skolklasser... - och så var det det där med att mindre skolklasser inte hade något att göra med kvaliteten på utbildningen. Bättre är att inte "skapa jobb" genom att utbilda en jävla massa lärare och släppa på kvaliteten för att få igenom så många som möjligt.
* ...det stärker människors möjlighet att leva ett gott liv (om huruvida gratis muséer är del av "välfärden") - så allt som Östros menar "stärker människors möjlighet att leva ett gott liv" skall vara gratis och komma från staten, och omsluts av uttrycket "välfärd"? Herre-min-jävla-gud vad bra vi kommer ha det.
* 25000 människor har fått lämna äldreomsorgen - samma skit som dum-Ulla snackar, men ännu mer lögn eftersom han preciserar med äldreomsorgen. Bra, bra.
Mikaela Valtersson, legenden som tycker att vi ska ta lån för att betala skatten:
* ...många kommer att köra mindre bil - vad fan vet du om det? Kanske om Miljöpartiet får tvinga alla att inte köra, men det är ju inget spikat, direkt.
* ..ska ni sänka restaurangmomsen också då eller? - Yup. Påläst brud.
Poäng? Valrörelsen är så jävla tråkig nu. Den sista månaden handlar det mer om vem som skriker högst - det finns inte längre någon som orkar säga "men vad fan, du ljuger ju?" i debatter eftersom tiden är begränsad och det är viktigare att vråla om vilken grupp ditt regeringsalternativ ska ge pengar till. Heja demokratin. Heja.
2010/08/23
#73: Du vill inte att dina föräldrar skall tas om hand av clownbutlerungdomar
Clowner kan potentiellt sett vara en av de läskigaste grejerna som finns. Därför är det ju anmärkningsvärt att det miljöälskande Miljöpartiet har slagit sina perukklädda huvuden ihop och kommit fram till att alla våra äldre ska ha rätt att träffa dessa spexare.
 |
| Jag lider under Alliansstyret :( |
Peter Eriksson och den lite mer okända Esabelle Dingizian ger sig i Expressen tillkänna som clownskråets främsta förespråkare när de utlovar en mängd nya jobb till de näsprydda. För det första måste vi bara påpeka det extremt märkliga i att de rödgröna bara vill skapa massa jobb hela tiden. Det blir bara provocerande när man utlovar massa låtsasjobb. Gatuteater, butler och clowner. Kom igen! Är det det som är de rödgrönas jobbpolitik tror vi faktiskt att valet redan är vunnet. Man har ju uppenbarligen hittat någon form av ymnighetshorn eller sedelpress där man bara kan skapa lite gröna jobb när man känner för det. Välj ett antal så fixar de rödgröna det.
Visst har de en poäng i att de äldre inte bara ska förvaras på äldreboenden och att de förmodligen uppskattar underhållning. Det känns bara lite löjligt i jämförelse med till exempel Folkpartiets parboendegaranti. Om vi nu antar att det finns begränsade resurser - ett antagande som kanske landar oss i en annan värld än den de rödgröna lever i - kanske valet står mellan att få bo med sin partner sedan 50 år tillbaka eller få besök av en clown en gång i månaden.
Vi har spårat upp en linje i den socialdemokratiska vardagspolitiken. Förlägg äldreboendena till tunnelbanan så kan man träffa på dem medan man lämnar tvätten, och när man går för att möta sin butler kan clownen ta över och underhålla dina åldriga föräldrar tills du återkommer för att hämta tvätt och mat. Allas våra liv kommer att fyllas av skratt och älskog.
Tips till alla Cuf:are där ute: Det är bara att söka! Ungdomsarbetslösheten har äntligen fått sin lösning.
2010/08/22
#72: Du blir inte svettig när koppen kommer fram
Thomas Bodström är mannen idag. Som förespråkare för det så kallade Bodströmssamhället där vi frivilligt ska ge upp vår integritet har Thomas idag visat upp hur det hela ska fungera i praktiken. Uppenbarligen ska alla ge upp sin integritet, förutom övervakarna själva.
Det fina med Bodströms övervakningssamhälle är ju att man på något sätt ska godkänna alla övergrepp man utsätts för och därmed ska man komma till bukt med alla världens problem. Det finns ett litet problem i detta så som vi ser det. Målet är uppenbarligen att försöka hitta knarkare på det här sättet, men givet frivilligheten kommer knarkare själva sannolikt undvika testen. Alternativt kommer ett grupptryck uppstå som gör att alla testar sig för att undvika misstankar och då försvinner ju den påstådda frivilligheten. Vi säger inte att det är bättre att bara införa obligatoriska grejer som Ask vill, men det är ju lite rakare i alla fall. Tilläggas bör kanske också att Ask faktiskt lät testa sig när de gjorde samma "kupp" mot henne. Bodström, som den slipade och, sedan barnsben, socialdemokratiska yrkespolitikern han än är, lindar hur som helst in sina övergrepp i positiva termer. Han är ju trots allt författare.
Men när det väl är dags att testa sig viker man ju givetvis undan. Det kan ju faktiskt bli lite svettigt, speciellt när Thompa, med tanke på sitt knarkförflutna, har en del att leva upp till så att säga. Nu ursäktar han sig på sin blogg med att det hela var ett exempel på den utbredda "negative campaigning" som är riktad mot sossarna, medan LO-kampanjen är ett utmärkt exempel på saklighet. Det hade ju varit mycket enklare för honom att bara gå lös i den där koppen och sedan hade man kunnat prata om något annat egentligen.
Men svetten kanske sprider sig över hela den socialdemokratiska samhällskroppen i detta nu. Det kan inte vara absolut topproligast att vara sosse nu när svetten bara blåser bort av all motvind i form av opinionsundersökningar. Givmilt av honom är det ju i alla fall att han tog sig tid att visa för oss alla orimligheten i sitt eget förslag, trots att en mycket svettig valrörelse står framför honom och Partiet.
Det fina med Bodströms övervakningssamhälle är ju att man på något sätt ska godkänna alla övergrepp man utsätts för och därmed ska man komma till bukt med alla världens problem. Det finns ett litet problem i detta så som vi ser det. Målet är uppenbarligen att försöka hitta knarkare på det här sättet, men givet frivilligheten kommer knarkare själva sannolikt undvika testen. Alternativt kommer ett grupptryck uppstå som gör att alla testar sig för att undvika misstankar och då försvinner ju den påstådda frivilligheten. Vi säger inte att det är bättre att bara införa obligatoriska grejer som Ask vill, men det är ju lite rakare i alla fall. Tilläggas bör kanske också att Ask faktiskt lät testa sig när de gjorde samma "kupp" mot henne. Bodström, som den slipade och, sedan barnsben, socialdemokratiska yrkespolitikern han än är, lindar hur som helst in sina övergrepp i positiva termer. Han är ju trots allt författare.
Men när det väl är dags att testa sig viker man ju givetvis undan. Det kan ju faktiskt bli lite svettigt, speciellt när Thompa, med tanke på sitt knarkförflutna, har en del att leva upp till så att säga. Nu ursäktar han sig på sin blogg med att det hela var ett exempel på den utbredda "negative campaigning" som är riktad mot sossarna, medan LO-kampanjen är ett utmärkt exempel på saklighet. Det hade ju varit mycket enklare för honom att bara gå lös i den där koppen och sedan hade man kunnat prata om något annat egentligen.
Men svetten kanske sprider sig över hela den socialdemokratiska samhällskroppen i detta nu. Det kan inte vara absolut topproligast att vara sosse nu när svetten bara blåser bort av all motvind i form av opinionsundersökningar. Givmilt av honom är det ju i alla fall att han tog sig tid att visa för oss alla orimligheten i sitt eget förslag, trots att en mycket svettig valrörelse står framför honom och Partiet.
2010/08/21
#71: Du väljer gärna själv hur du vill rädda miljön
Att det finns ett behov av att ställa om vårt samhälle till ett mer klimatvänligt finns det ett vetenskapligt, såväl som politiskt, konsensus omkring. Debatten har alltmer flyttats till hur detta ska göras. Det finns de som vill att allt ska skötas av den offentliga sektorns osvikliga precision, de som tror på marknadslösningar till 100% och de som ligger mellan dessa extremer. I och med att vi som skriver här på bloggen är ekonomer tror vi att det viktigaste i miljöpolitiken är att incitamenten kring miljöfrågan inte är snedvridna samt att det finns starka äganderätter kring naturtillgångar, vilka skapar en tydligare och mer effektiv ansvarsfördelning.
Miljöpartiet har ju, som namnet antyder, profilerat sig som Sveriges absolut toppmiljövänligaste parti. Denna positionering har ju lockat till sig osäkra förstagångsväljare som minsann tycker att miljön är viktig. Ibland upplever vi att det kan kännas som avlatshandel med röster, där man kan enkelt och billigt kan köpa sig ett gott samvete. Ingen kan ju ifrågasätta det personliga miljöengagemanget om man röstar på MP, eller? Vi vill i det här inlägget sätta fokus på en fråga där vi tycker det blir tydligt att man sätter image och röd politik framför förbättringar för miljön. Denna stämning finns även inom miljöpartiet, vilket vi bloggat om här.
Det handlar nämligen om hållningen till miljövänliga bilar och dess framtid. Vi på bloggen, som i och för sig redan är frälsta marknadsliberaler, blir innerligt glada när vi ser alla nya bilreklamer och -modeller. Visst är det så att det som bilföretagen lägger störst vikt vid i sin marknadsföring är just miljövänligheten? Det känns nästan helt omöjligt att göra reklam för en miljöovänlig bil. Utvecklingen går dessutom snabbt och den nya elsportbilen visar detta på ett talande sätt. Miljöpartiet borde ju hylla alliansens reformer som givit marknaden för elbilar en enormt uppsving i och med miljöbilspengen som ökat antalet elbilar med hela 300 000 stycken under fyra år, men det gör man konstigt nog inte. Det var inte länge sedan man titulerade sig själva som helt oberoende och endast ville driva miljöfrågor, men det verkar man ha rekordsnabbt skeppat överbord.
Vad vill då Miljöpartiet göra för att snabbare ställa om till ett miljövänligt bilsamhälle? Partiets motförslag är nästan skrattretande. Man vill ge statligt stöd till så kallad "konvertering" av bilar, vilket innebär att man plockar in gamla och miljöfientliga bilar för att bygga om dem. Man nöjer sig här med endast 5 000 stycken. De övriga lösningarna är endast baserade på kollektivtrafiken, som verkar vara någon slags universallösning på klimatproblemen. Istället för att försöka förbättra biltrafiken föredrar man alltså att fasa ut hela industrin till förmån för gemensamma transportmedel. Man har samma problem med flygindustrin, som man vill innerst inne helst vill avveckla, trots att man framgångsrikt testat att köra på förnybara bränslen.
Man verkar vara mer emot att människor faktiskt rör sig än vad rörligheten får för miljökonsekvenser, vilket ju bara blir märkligt och paternalistiskt. Faktum är ju trots allt att människors behov av bilen inte kan rationaliseras bort av politiker i förmån för kollektivtrafiken. Att aktivt motarbeta reformer som helt uppenbart bidrar till minskad miljöpåverkan känns bara helt fel.
Detta bakvända tänk visar sig i också i kilometerskatten som man vill införa. När man väljer sträckan snarare än själva utsläppen som skattebas är uppenbart att man hellre beskattar företeelsen än konsekvenserna. En sådan skatt hade varit förödande för alla landets åkerier och transportsektorn hade följaktligen drabbats. Tyvärr försvinner inte människor och företags behov av transport bara för att politiker finner så lämpligt. Alla städer har ju heller inte tunnelbana att erbjuda som alternativ.
Tillväxt och forskning kring miljöområdet kommer vara absolut nödvändiga för att kunna tackla klimatutmaningen. Sänkt levnadsstandard och domedagsprofetian behöver inte vara verklighet om vi bara finner andra sätt att lösa våra problem på.
För rolig läsning om Miljöpartiet rekommenderas Mustafa Cans "granskning" i SvD.
Miljöpartiet har ju, som namnet antyder, profilerat sig som Sveriges absolut toppmiljövänligaste parti. Denna positionering har ju lockat till sig osäkra förstagångsväljare som minsann tycker att miljön är viktig. Ibland upplever vi att det kan kännas som avlatshandel med röster, där man kan enkelt och billigt kan köpa sig ett gott samvete. Ingen kan ju ifrågasätta det personliga miljöengagemanget om man röstar på MP, eller? Vi vill i det här inlägget sätta fokus på en fråga där vi tycker det blir tydligt att man sätter image och röd politik framför förbättringar för miljön. Denna stämning finns även inom miljöpartiet, vilket vi bloggat om här.
Det handlar nämligen om hållningen till miljövänliga bilar och dess framtid. Vi på bloggen, som i och för sig redan är frälsta marknadsliberaler, blir innerligt glada när vi ser alla nya bilreklamer och -modeller. Visst är det så att det som bilföretagen lägger störst vikt vid i sin marknadsföring är just miljövänligheten? Det känns nästan helt omöjligt att göra reklam för en miljöovänlig bil. Utvecklingen går dessutom snabbt och den nya elsportbilen visar detta på ett talande sätt. Miljöpartiet borde ju hylla alliansens reformer som givit marknaden för elbilar en enormt uppsving i och med miljöbilspengen som ökat antalet elbilar med hela 300 000 stycken under fyra år, men det gör man konstigt nog inte. Det var inte länge sedan man titulerade sig själva som helt oberoende och endast ville driva miljöfrågor, men det verkar man ha rekordsnabbt skeppat överbord.
Vad vill då Miljöpartiet göra för att snabbare ställa om till ett miljövänligt bilsamhälle? Partiets motförslag är nästan skrattretande. Man vill ge statligt stöd till så kallad "konvertering" av bilar, vilket innebär att man plockar in gamla och miljöfientliga bilar för att bygga om dem. Man nöjer sig här med endast 5 000 stycken. De övriga lösningarna är endast baserade på kollektivtrafiken, som verkar vara någon slags universallösning på klimatproblemen. Istället för att försöka förbättra biltrafiken föredrar man alltså att fasa ut hela industrin till förmån för gemensamma transportmedel. Man har samma problem med flygindustrin, som man vill innerst inne helst vill avveckla, trots att man framgångsrikt testat att köra på förnybara bränslen.
Man verkar vara mer emot att människor faktiskt rör sig än vad rörligheten får för miljökonsekvenser, vilket ju bara blir märkligt och paternalistiskt. Faktum är ju trots allt att människors behov av bilen inte kan rationaliseras bort av politiker i förmån för kollektivtrafiken. Att aktivt motarbeta reformer som helt uppenbart bidrar till minskad miljöpåverkan känns bara helt fel.
Detta bakvända tänk visar sig i också i kilometerskatten som man vill införa. När man väljer sträckan snarare än själva utsläppen som skattebas är uppenbart att man hellre beskattar företeelsen än konsekvenserna. En sådan skatt hade varit förödande för alla landets åkerier och transportsektorn hade följaktligen drabbats. Tyvärr försvinner inte människor och företags behov av transport bara för att politiker finner så lämpligt. Alla städer har ju heller inte tunnelbana att erbjuda som alternativ.
Tillväxt och forskning kring miljöområdet kommer vara absolut nödvändiga för att kunna tackla klimatutmaningen. Sänkt levnadsstandard och domedagsprofetian behöver inte vara verklighet om vi bara finner andra sätt att lösa våra problem på.
För rolig läsning om Miljöpartiet rekommenderas Mustafa Cans "granskning" i SvD.
2010/08/20
#70: Du känner att "skatteparadis för låginkomsttagare" låter mer appellerande än "välfärdsparadis för Mona"
Mona Sahlin (hur ofta börjar vi med hennes namn?) riktade idag, som vanligt när hon öppnar munnen, skarp kritik mot Fredrik Reinfeldt över användandet av ordet "skatteparadis". Hon förklarade kort och gott att hon minsann inte vill ha ett skatteparadis, utan ett "välfärdsparadis" och lade på så sätt i en enda mening ut skillnaderna mellan borgerlig och socialdemokratisk politik.
Det hon verkar ha missat, eller helt enkelt ignorerat, är att ordet "skatteparadis" användes i en mycket angenäm kontext: Sverige ska bli ett skatteparadis för låginkomsttagare. Låginkomsttagare. Inte för LO-mupparna som har tillräckligt över för att köpa sex, inte för Lars Ohly och andra överklasskommunister, inte för byggnadsarbetarna vars jobb är så mycket mer oumbärligt än alla andras att det är den enda sektorn som de rödgröna kan tänka sig att lämna skatteavdrag för, utan låginkomsttagarna. Ni vet, de som precis tagit sig in på arbetsmarknaden, invandrare eller ungdomar eller folk med knepig bakgrund eller vad som helst.
Nu börjar det låta som något av Jyttes tal här, och det finns en anledning till det. Det här är just den gruppen som sossarna på sistone sagt sig värna, och den gruppen vars löner - incidentally - påverkas mest av det massiva skattetrycket. Dessa får nu den stora lyckan att välja om de vill ha mer pluring eller ett "välfärdsparadis", för i Monas värld är det precis så svart-vitt. Sänker du skatten för dessa med den enda minsta lilla krona, så står vi helt plötsligt där med folk som dör i rännstenen och kostymnissar som sparkar på dem på lunchrasten medan de tjänar pengar på sina blackberries eftersom det inte finns mobilfria zoner.
...jaha, vi är fortfarande i Sverige? Okej, ja, då lär man ju även i fortsättningen behöva vara en sönderknarkad ex-con med våldsamma tendenser för att inte bli räddad av samhället när det börjar barka utför.
Lars Ohly gick förresten idag ut och förklarade vad vi alla redan visste: anledningen till att de rödgröna pratar om att "stänga klyftan" mellan löntagare och pensionärer (kul, förresten, att de missat att räkna med att arbetsgivaravgiften är en skatt som gör att löntagare fortfarande beskattas hårdare än pensionärer) snarare än om att rakt av sänka skatten för pensionärerna - de är inte säkra på att det ska ske genom skattesänkningar. Klyftan kan ju lika gärna stängas genom att man höjer skatterna på arbete igen - då förlorar alla lika mycket och borde vara lika nöjda. Standard. Det blir så dåligt varje gång de ska ned med fingrarna i syltburken och omfördela till elitfotbollsspelare och vilket fack det än kan vara som för stunden är mäktigast.
Nå. Vi borde vara glada att Mona låter valet koka ned till en sådan enkel sak för en så stor grupp av väljarna. Det är bara att ta ställning - välfärdsparadis där incitamenten till arbete är ungefär lika starka som incitamenten till att chilla, eller skatteparadis där du får vad du förtjänar om du jobbar för det, men sannolikt fortfarande inte hamnar i rännstenen om du misslyckas.
Det hon verkar ha missat, eller helt enkelt ignorerat, är att ordet "skatteparadis" användes i en mycket angenäm kontext: Sverige ska bli ett skatteparadis för låginkomsttagare. Låginkomsttagare. Inte för LO-mupparna som har tillräckligt över för att köpa sex, inte för Lars Ohly och andra överklasskommunister, inte för byggnadsarbetarna vars jobb är så mycket mer oumbärligt än alla andras att det är den enda sektorn som de rödgröna kan tänka sig att lämna skatteavdrag för, utan låginkomsttagarna. Ni vet, de som precis tagit sig in på arbetsmarknaden, invandrare eller ungdomar eller folk med knepig bakgrund eller vad som helst.
Nu börjar det låta som något av Jyttes tal här, och det finns en anledning till det. Det här är just den gruppen som sossarna på sistone sagt sig värna, och den gruppen vars löner - incidentally - påverkas mest av det massiva skattetrycket. Dessa får nu den stora lyckan att välja om de vill ha mer pluring eller ett "välfärdsparadis", för i Monas värld är det precis så svart-vitt. Sänker du skatten för dessa med den enda minsta lilla krona, så står vi helt plötsligt där med folk som dör i rännstenen och kostymnissar som sparkar på dem på lunchrasten medan de tjänar pengar på sina blackberries eftersom det inte finns mobilfria zoner.
...jaha, vi är fortfarande i Sverige? Okej, ja, då lär man ju även i fortsättningen behöva vara en sönderknarkad ex-con med våldsamma tendenser för att inte bli räddad av samhället när det börjar barka utför.
Lars Ohly gick förresten idag ut och förklarade vad vi alla redan visste: anledningen till att de rödgröna pratar om att "stänga klyftan" mellan löntagare och pensionärer (kul, förresten, att de missat att räkna med att arbetsgivaravgiften är en skatt som gör att löntagare fortfarande beskattas hårdare än pensionärer) snarare än om att rakt av sänka skatten för pensionärerna - de är inte säkra på att det ska ske genom skattesänkningar. Klyftan kan ju lika gärna stängas genom att man höjer skatterna på arbete igen - då förlorar alla lika mycket och borde vara lika nöjda. Standard. Det blir så dåligt varje gång de ska ned med fingrarna i syltburken och omfördela till elitfotbollsspelare och vilket fack det än kan vara som för stunden är mäktigast.
Nå. Vi borde vara glada att Mona låter valet koka ned till en sådan enkel sak för en så stor grupp av väljarna. Det är bara att ta ställning - välfärdsparadis där incitamenten till arbete är ungefär lika starka som incitamenten till att chilla, eller skatteparadis där du får vad du förtjänar om du jobbar för det, men sannolikt fortfarande inte hamnar i rännstenen om du misslyckas.
2010/08/19
#69: Du tror inte att "inställning" och "nolltolerans" är framtidens arbetsgivare
I arla urmorgon debatterade Mona Sa-, förlåt, Jytte Guteland (SSU) och Magnus Andersson (CUF) den så ofta omtalade Ungdomsarbetslösheten; som synes är den så omtalad att den försetts med stort U av Akademien. Nåväl, i debatten framkom, som sig bör, två olika synsätt och två olika sätt att lösa hela den där grejen med att ungdomar helt enkelt inte jobbar i särskilt stor utsträckning just nu.
Andersson körde det gamla vanliga: LAS suger, kidsen tvingas ta för hög lön och tjänstemomsen är för hög. Standard.
Jytte (notera härskartekniken: Jytte får förnamnet, Andersson får efternamnet) presenterade sossarnas new and improved formula för att fixa jobben för ungdomarna. Hon berättar stolt att Mona Sahlin minsann häromdagen förkunnat att om sossarna vinner, då är det nolltolerans mot arbetslöshet. Och hör sen.
Hon berättar att hon träffade en tonåring som berättade för henne att "jag är fruktansvärt trött på att spela tv-spel sju timmar om dagen, sju dagar i veckan". Jytte förklarade för honom att han minsann ska få nolltolerans. Hur det här bryter hans tv-spelsberoende är oklart. Varför hon inte frågade honom hur i helvete han förväntar sig att han ska få ett jobb om han spelar tv-spel hela dagarna är också oklart.
Istället för att göra ungdomar billigare att anställa ska Mona ryta till om nolltolerans, och de konkreta åtgärderna därefter verkar vara att "politiken" ska "ge signaler till ungdomar" genom att bygga ut komvux och högskolan så att alla som inte vill ha jobb kan bli evighetsstudenter som Jytte. Dessutom ska de som anställer arbetslösa ungdomar få sänkt arbetsgivaravgift - varför det är helt efterblivet har vi behandlat här. Hon påstår att den halverade arbetsgivaravgiften som regeringen kört med inte har skapat ett enda jobb, och Ung Vänster påstår att det handlar om skattepengar till McDonald's Sverigechef. Gifvetvis är det lögn och förbannad lögn.
Som den utfrågningsgigant han är frågar K-G Bergström varför ungdomsarbetslösheten var precis lika hög under den senaste sosseregeringen och får av Jytte det skönt nonchalanta svaret att det hela handlade om att Göran Persson "hade en nonchalant inställning". Mona kommer att fixa biffen. Att det förväntade rödgröna kabinettet innehåller exakt samma ministrar som Perssons regering gör inget.
Nästa åtgärd som föreslås är en "kriskommission". Det är bättre än "avdrag för att gå ut med hunden" ie RUT, gissningsvis. Att ge avdrag för IT-tjänster, som antagligen till och med skulle kunna hjälpa vår tv-spelsberoende 19-åring att få ett jobb, är också det sämre än en kriskommission, och att "anställa folk i välfärden".
I Jytte Gutelands värld skapas inga jobb om inte staten anställer folk. Det kan bli lite raljerande nu, men SSU måste vara den dummaste grupp människor som någonsin sett dagens ljus. Den nonchalans och ignorans deras förmenta ledare uppvisade i dagens debatt väcker avsmak. Men det är väl klart, är man en 31 år gammal sosse och fortfarande ungdomsarbetslös så är det kanske förklarligt att man gör allt man kan för att staten ska ge en jobb.
Andersson körde det gamla vanliga: LAS suger, kidsen tvingas ta för hög lön och tjänstemomsen är för hög. Standard.
Jytte (notera härskartekniken: Jytte får förnamnet, Andersson får efternamnet) presenterade sossarnas new and improved formula för att fixa jobben för ungdomarna. Hon berättar stolt att Mona Sahlin minsann häromdagen förkunnat att om sossarna vinner, då är det nolltolerans mot arbetslöshet. Och hör sen.
Hon berättar att hon träffade en tonåring som berättade för henne att "jag är fruktansvärt trött på att spela tv-spel sju timmar om dagen, sju dagar i veckan". Jytte förklarade för honom att han minsann ska få nolltolerans. Hur det här bryter hans tv-spelsberoende är oklart. Varför hon inte frågade honom hur i helvete han förväntar sig att han ska få ett jobb om han spelar tv-spel hela dagarna är också oklart.
Istället för att göra ungdomar billigare att anställa ska Mona ryta till om nolltolerans, och de konkreta åtgärderna därefter verkar vara att "politiken" ska "ge signaler till ungdomar" genom att bygga ut komvux och högskolan så att alla som inte vill ha jobb kan bli evighetsstudenter som Jytte. Dessutom ska de som anställer arbetslösa ungdomar få sänkt arbetsgivaravgift - varför det är helt efterblivet har vi behandlat här. Hon påstår att den halverade arbetsgivaravgiften som regeringen kört med inte har skapat ett enda jobb, och Ung Vänster påstår att det handlar om skattepengar till McDonald's Sverigechef. Gifvetvis är det lögn och förbannad lögn.
Som den utfrågningsgigant han är frågar K-G Bergström varför ungdomsarbetslösheten var precis lika hög under den senaste sosseregeringen och får av Jytte det skönt nonchalanta svaret att det hela handlade om att Göran Persson "hade en nonchalant inställning". Mona kommer att fixa biffen. Att det förväntade rödgröna kabinettet innehåller exakt samma ministrar som Perssons regering gör inget.
Nästa åtgärd som föreslås är en "kriskommission". Det är bättre än "avdrag för att gå ut med hunden" ie RUT, gissningsvis. Att ge avdrag för IT-tjänster, som antagligen till och med skulle kunna hjälpa vår tv-spelsberoende 19-åring att få ett jobb, är också det sämre än en kriskommission, och att "anställa folk i välfärden".
I Jytte Gutelands värld skapas inga jobb om inte staten anställer folk. Det kan bli lite raljerande nu, men SSU måste vara den dummaste grupp människor som någonsin sett dagens ljus. Den nonchalans och ignorans deras förmenta ledare uppvisade i dagens debatt väcker avsmak. Men det är väl klart, är man en 31 år gammal sosse och fortfarande ungdomsarbetslös så är det kanske förklarligt att man gör allt man kan för att staten ska ge en jobb.
2010/08/18
#68: Du tycker det vore spännande med enhörningar och troll i kollektivtrafiken
Butlerutspelet som vi bloggade om här fick extremt mycket uppmärksamhet och väckte många frågor. Valet den nittonde september har av vissa till och med blivit utsedd till "Butlervalet", vilket ju blir superroligt eftersom "valet", också det, är ett ord för en manlig betjänt. Vi skulle tro att alla som har en politisk blogg har bloggat om det här ämnet, men det finns en dimension av förslaget som vi motståndare misslyckats att lyfta fram ordentligt.
Socialdemokraterna vill genom det här förslaget försöka uppnå maximal effektivitet i samhällsekonomin samt att människor ska kunna jobba på dagarna, vilket ju inte är osunt i sig. Som vi skrivit om innan faller tanken om tillväxt och arbete inte i god jord hos Miljöpartiet. Förslaget som idé, att folk ska spara tid, uppskattas helt enkelt inte hos miljöpartisterna, som troligtvis hellre använder makten till att korrigera medborgarnas normer och värderingar eller åker lite gratis taxi. Förutom att man inte gillar förslagets syfte blir det lite jobbigt med utförandet just med det trådlösa internet. Inte för att det är något ovanligt med olika åsikter inom de rödgröna. Har man följt den här bloggen har man märkt att en beskärd del av den här bloggen är ju fylld av inlägg i det ämnet. MP i Stockholm vill nämligen införa mobilfria zoner i kollektivtrafiken; det är nämligen extremt syndast om elallergikerna som bosatt sig mitt i Stockholm.
Man lyckades faktiskt på något vänster (pun intended) klubba igenom detta i Stockholms landsting på våren 2006, alltså precis innan man blev bortröstade, med hjälp av S och V. Sossarna och vänstern hävdar att det endast var av trivselskäl man plockade bort folks mobiler, medan MP hänvisar till det här med folks upplevda överkänslighet för el. Det var redan där lite dålig stämning och osämja om varför man ens hade klubbat igenom förslaget. Att den så kallade "elallergin" faktiskt inte finns verkar vara ett mindre det för de Miljöpartiet de Pseudovetenskapliga. Hur som helst placerade man de mobilfria zonerna i samma vagnar där man redan hade speciellt utrymme för pälsallergiker, för alla vet ju att just pälsallergiker sällan äger eller har ett behov av att använda mobiltelefon.
Visst kan det vara jobbigt om man hela tiden går runt och har huvudvärk, men vad är egentligen nästa steg? Vi tipsar om att föreslå införandet poltergeistfria vagnar på tunnelbanan samt spökfria avgångar på alla buss- och tåglinjer i Sverige. Allt för att säkra hypokondriker och folk med skumma uppfattningar mot upplevd fara, trots att just elallergikerna förmodligen inte skulle klara av att vistas i tunnelbanan över huvud taget, då mycket av utrustningen i tågen och även på plattformen är elektroniska. Man borde dessutom överväga att sluta köra tunnelbanorna efter klockan och istället börja konsultera Heikki Vasa att utforma en tidtabell efter stjärnornas positioner samt att anställa kommunala siare som givetvis ska finnas i anslutning till tunnelbanan.
Att både Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, som båda är välutbildade och annars säkert har en stor tilltro till vetenskap och forskning, köper det här och till med utnyttjar det för politisk vinning när man motiverar ett avslag för en motion gällande byggandet av fler mobilmaster är minst sagt smått oroande.
Vi och alla andra som inte kräver att det offentliga utrymmet ska anpassas efter just våra fobier och inbillningar är nog hur som helst överens om att det blir jobbigare med IKEA-möbler än mobiler på tunnelbanan.
Man lyckades faktiskt på något vänster (pun intended) klubba igenom detta i Stockholms landsting på våren 2006, alltså precis innan man blev bortröstade, med hjälp av S och V. Sossarna och vänstern hävdar att det endast var av trivselskäl man plockade bort folks mobiler, medan MP hänvisar till det här med folks upplevda överkänslighet för el. Det var redan där lite dålig stämning och osämja om varför man ens hade klubbat igenom förslaget. Att den så kallade "elallergin" faktiskt inte finns verkar vara ett mindre det för de Miljöpartiet de Pseudovetenskapliga. Hur som helst placerade man de mobilfria zonerna i samma vagnar där man redan hade speciellt utrymme för pälsallergiker, för alla vet ju att just pälsallergiker sällan äger eller har ett behov av att använda mobiltelefon.
Visst kan det vara jobbigt om man hela tiden går runt och har huvudvärk, men vad är egentligen nästa steg? Vi tipsar om att föreslå införandet poltergeistfria vagnar på tunnelbanan samt spökfria avgångar på alla buss- och tåglinjer i Sverige. Allt för att säkra hypokondriker och folk med skumma uppfattningar mot upplevd fara, trots att just elallergikerna förmodligen inte skulle klara av att vistas i tunnelbanan över huvud taget, då mycket av utrustningen i tågen och även på plattformen är elektroniska. Man borde dessutom överväga att sluta köra tunnelbanorna efter klockan och istället börja konsultera Heikki Vasa att utforma en tidtabell efter stjärnornas positioner samt att anställa kommunala siare som givetvis ska finnas i anslutning till tunnelbanan.
Att både Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, som båda är välutbildade och annars säkert har en stor tilltro till vetenskap och forskning, köper det här och till med utnyttjar det för politisk vinning när man motiverar ett avslag för en motion gällande byggandet av fler mobilmaster är minst sagt smått oroande.
Vi och alla andra som inte kräver att det offentliga utrymmet ska anpassas efter just våra fobier och inbillningar är nog hur som helst överens om att det blir jobbigare med IKEA-möbler än mobiler på tunnelbanan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)