Det är ju som bekant relativt få saker den rödgröna röran lyckats komma överens om, men i det gemensamma valmanifestet har de i alla fall lyckats tråckla in lite ingrepp i den statliga barnomsorgen, ni vet där barn uppfostras att bli goda medborgare och att rösta på sossarna.
I efterhand har det talats om valet 1998 som om det vanns av sossarna för att de lanserade det underbara förslaget om en maxtaxa i barnomsorgen. 2010 har förslaget dammats av och lanseras helt enkelt igen - de lovar att sänka maxtaxan. Samtidigt skall det införas ett krav på max fem barn per pedagog i barngrupperna.
Frånsett att detta i praktiken antingen utgör ytterligare omfördelningar från de som väljer att inte skaffa barn till de som gör det är förslaget praktiskt taget utformat att sänka kvaliteten på förskolan. Grejen är ju att man inte bara kan lagstifta fram bättre kvalitet på någonting över huvud taget. Ponera att du är en förskoleföreståndare, vars barngrupper fungerar alldeles utmärkt även om det handlar om sex eller sju barn per pedagog. Vilka blir dina alternativ när sossarna kommer till makten? Antingen så kickar du ut ett gäng ungar för att nå målet, eller så anställer du fler pedagoger. Men om du bara kan anställa rakt av, varför har du inte gjort det tidigare?
Ptja, rimligen för att det finns ekonomiska restriktioner på hur mycket man kan lägga på verksamheten. Dessa blir dessutom rimligen än snävare på grund av den andra delen av förslaget - sänkt maxtaxa betyder ju antingen att förskolorna får mindre pengar att röra sig med, att annan kommunal verksamhet får lida, eller att skatter höjs. Det första kommer garanterat att ske i någon kommun - alla har inte lika mycket pengar att omfördela till förskolan.
Slutsats: Mer populism som ser bra ut på pappret men som inte håller i praktiken. Standard.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar