Vänsterpartiets starka kvinna i Stockholm Ann-Margrethe Livh kan troligtvis krönas till drottning av jämställdhetspolitik. Det senaste instrumentet man tagit fram för att med otäck precision få alla att bli exakt superjämställda är en liten fickbok. Parallellen till Maos lilla röda är kanske lite oschyst, men samtidigt helt oundviklig och rolig.
Hur som helst, i den här lilla bibeln är det tänkt att det fantastiska kommunala opinionsbildarmaskineriet ska pumpa ut information om hur eländigt vi har det i Sverige. Visst, kan det finnas punkter där även vi kan tycka att det är lite sämre ställt, men det är inte den offentliga sektorns uppdrag att upplysa medborgare om problem som enskilda politiker upplever. Det rör sig ju faktiskt inte heller om någon ny information som Livh önskar att ta fram utan allt finns ju lättillgängligt på internet. Här finns det nog med statistik åt den värste kalenderbitaren. Man kan säkert också hitta information på SCB.
Politiker verkar generellt tro att deras uppdrag är att försöka upplysa medborgarna om olika fel och brister, snarare än att representera de som röstat fram dem. Det kanske främsta exemplet är EU och den outtömliga informationen som svenskar dränks i när det närmar sig val. Man ser det som en åtgärd för att försöka höja intresset och valdeltagandet, vilket givetvis ligger i politikernas egna intresse. Ingen kommer dock på tanken att det är den enskildes egen skyldighet att själv förse sig med information och kunskap för att kunna göra ett medvetet val.
Men när det kommer till det heliga området jämställdhet vet vi ju sedan tidigare att politikerna inte skyr några medel. Återigen är det hela egentligen en fråga om att politikerna själva sitter inne på någon gudomlig kunskap om allt som de sedan ska missionera ut till väljarna genom myndigheter, lagar eller fickböcker. Fast vad spelar det för roll vad vi sitter här och tycker på vår marginaliserade blogg när politikerna genast insåg vilken goodwill de kunde få genom det här och satte igång tryckerierna omedelbart?
Titeln anspelar på dessa två inlägg.
Visar inlägg med etikett vänsterpartiet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vänsterpartiet. Visa alla inlägg
2010/09/12
2010/08/30
#76: Du blir minst lika rädd när vänstern börjar prata om frihet
Alla som velar mellan blocken bör se den fantastiska Ida Gabrielssons, förbundsordförande för Ung Vänster, sommartal. Vänsterklyschorna bara yr i vädret och vi antar att det kan alienera många mittenväljare, så vi tackar att ta emot. Ett hatiskt och osakligt gnabb om klasskamp och samhällsomvälvning är ingen valvinnare.
Hon vill till exempel tvinga direktörssonen att sitta i samma väntrum som kassörskans dotter. Observera ordningen. Det är ju, som vanligt, viktigare att trycka ner de rika än att lyfta upp de fattiga. Vi vill hellre att kassörskans dotter ska ha möjligheterna att lyfta sin egen standard, utan att nödvändigtvis behöva gifta upp sig, gå med i ett politiskt ungdomsförbund eller vinna på triss. Man inser uppenbarligen inte att dottern hade fått en snabbare och förmodligen bättre vård om sonen kunde köpa ur egen ficka någon annan stans, men likriktning före allt är som bekant ledordet.
Givetvis har alla ungar också rätt till allt när de tagit sin prestigetunga gymnasieexamen. I och för sig kan man inte klandra Ida allt för mycket, då hela den här valrörelsen klär utmärkt i tomteskägg och en stor tung säck över axeln, bredvid tvättsäcken alltså. Att vissa unga faktiskt är otroligt lata och helst av allt chillar om de inte blir direkt placerade på en gatuteaterscen vågar ingen politiker ens tala om. Det är mycket bekvämare att slänga ut lite nolltolerans Jytte-style.
Det märkligaste kan vara när hon börjar tala om den förljugna borgerliga friheten. Att man i dagens Sverige faktiskt får välja skola och bostad själv uppfattas av Ida och hennes aktivistpolare som någon form av låtsasfrihet. Direkt efter antyder hon att Sverige är ett land som bombas sönder och då får vi ett kvitto på Idas egen verklighetsuppfattning. Som tur var kunde partikollegan och det uppsaliensiska landstingsrådet Sören Bergqvist ytterligare klargöra partiets frihetssyn i en radiodebatt där han levererade följande klockrena och innehållsrika citat:
"Verklig frihet är att inte behöva välja"
De som råkade snubbla förbi Ung Vänsters intetsägande demonstration vid Slussen förra veckan kunde dock observera att Ida själv gjorde ett hälsomedvetet val då hon, trött efter allt agiterande, sänkte en kapitalistisk Coca-Cola Light till sin reaktionära marlboro.
Hon vill till exempel tvinga direktörssonen att sitta i samma väntrum som kassörskans dotter. Observera ordningen. Det är ju, som vanligt, viktigare att trycka ner de rika än att lyfta upp de fattiga. Vi vill hellre att kassörskans dotter ska ha möjligheterna att lyfta sin egen standard, utan att nödvändigtvis behöva gifta upp sig, gå med i ett politiskt ungdomsförbund eller vinna på triss. Man inser uppenbarligen inte att dottern hade fått en snabbare och förmodligen bättre vård om sonen kunde köpa ur egen ficka någon annan stans, men likriktning före allt är som bekant ledordet.
Givetvis har alla ungar också rätt till allt när de tagit sin prestigetunga gymnasieexamen. I och för sig kan man inte klandra Ida allt för mycket, då hela den här valrörelsen klär utmärkt i tomteskägg och en stor tung säck över axeln, bredvid tvättsäcken alltså. Att vissa unga faktiskt är otroligt lata och helst av allt chillar om de inte blir direkt placerade på en gatuteaterscen vågar ingen politiker ens tala om. Det är mycket bekvämare att slänga ut lite nolltolerans Jytte-style.
Det märkligaste kan vara när hon börjar tala om den förljugna borgerliga friheten. Att man i dagens Sverige faktiskt får välja skola och bostad själv uppfattas av Ida och hennes aktivistpolare som någon form av låtsasfrihet. Direkt efter antyder hon att Sverige är ett land som bombas sönder och då får vi ett kvitto på Idas egen verklighetsuppfattning. Som tur var kunde partikollegan och det uppsaliensiska landstingsrådet Sören Bergqvist ytterligare klargöra partiets frihetssyn i en radiodebatt där han levererade följande klockrena och innehållsrika citat:
"Verklig frihet är att inte behöva välja"
De som råkade snubbla förbi Ung Vänsters intetsägande demonstration vid Slussen förra veckan kunde dock observera att Ida själv gjorde ett hälsomedvetet val då hon, trött efter allt agiterande, sänkte en kapitalistisk Coca-Cola Light till sin reaktionära marlboro.
2010/08/13
#64: Du står inte gärna i kö till den kommunala bespisningen
Almega postade imorse en rapport om RUT som utgör jobbig läsning för alla som gillar jobb. Resultaten är mindre förvånande, men ändå anmärkningsvärda. Om man klarar av att ha utspelet om alla dessa jobb till långtidsarbetslösa i huvudet blir ju avskaffandet av RUT väldigt märkligt, men jobb som faktiskt på riktigt skapas av människors efterfrågan av tjänster är uppenbarligen inte alls lika fina som de episkt stora statliga satsningarna.
Det här inlägget kommer dock handla om vad vänstern presenterar för alternativ till RUT. Josefin Brink introducerades häromdagen som Vänsterpartiets nya jämställdhetspolitiska talesperson och passade direkt på att göra ett mindre genomtänkt utspel. Brink föreslår att stressade föräldrar ska kunna köpa hämtmat från skolbespisningarna. Inspirerade av det vackra Venezuela har man beslutat att överraska alla som trodde att kommunens huvuduppgift var att erbjuda vård, skola och omsorg genom att pressa in mer näringsverksamhet under den offentliga sektorns paraply. Man brukar ofta försvara monopolen på till exempel läkemedelsförsäljning med att den måste finnas tillgänglig för alla medborgare. Ett bra motargument, som nu kanske förlorar sin tyngd, var att mat, som också är livsnödvändigt, finns tillgängligt i närområdet för de allra flesta.
Men egentligen handlar det ju inte om en service till medborgarna som inte kan uppstå med marknadslösningar utan bara om ett förakt för privata företag. Det finns redan nu rad företag som har identifierat upptagna småföräldrars behov av hjälp med matlagning. Testa bara att googla på "matkasse" så får du upp massa förslag. Om vi tar Linas matkasse som exempel bara för att jämföra priset ser vi att man får fem fyraportionsrätter för 749 kronor vilket blir ett portionspris på cirka 37 kronor. Vi kan nästan utlova att rätterna blir godare och mer näringsrika än de som man serverar i skolmatsalen. För de som inte orkar laga den själva brukar det finnas take away-restauranger i varenda liten småort, vilket ju givetvis blir dyrare, men då får man överväga hur man värdesätter tiden det annars tar att laga själv.
Det är konstigt att det brukar låta att man måste "städa sitt eget vardagsrum" när det kommer till städning, men det är uppenbarligen okej att slippa laga sin egen mat. Så länge det är kommunalt och därmed för politikerna kontrollerbart, det vill säga. Centerpartiet i Stockholms län har istället föreslagit en halverad restaurangmoms, något som givetvis hade påverkat prisbilden och därmed gjort det mer tillgängligt att äta ute/köpa take away för alla. Men istället inbillar man sig att centralisering av alla samhällets funktioner skapar den effektivaste samhällsekonomin.
Varför då inte slå ihop alla offentliga matsalar till ett stort centralkök där alla invånare i kommunen prydligt och
tacksamt får ställa sig i rad med mössan i hand och vänta på sin slev av den kommunala maten? Vi vill inte ens börja spekulera i vilken mat politikerna hade önskat att servera.. Nej, tack. Kommunerna ska och behöver inte konkurrera med företagen. Men vi börjar alltmer förstå hur Ohly ska kunna fixa 200 000 (eller vad nu senaste budet är) jobb i offentlig sektor.
Vi hade gärna sett en tjänst där några av de lågavlönade och, ofta tyvärr, ouppskattade mattanterna gick ihop och startade ett företag där man levererade hemlagad mat till de som efterfrågade. Givetvis hade de tagit ut en vinst - det är ju trots allt så man utvecklar företaget och själv kan överleva. Men kvinnor som är företagare vill man ju som bekant inte veta av inom vänstern. Offentlig sektor ska det minsann vara.
Det här inlägget kommer dock handla om vad vänstern presenterar för alternativ till RUT. Josefin Brink introducerades häromdagen som Vänsterpartiets nya jämställdhetspolitiska talesperson och passade direkt på att göra ett mindre genomtänkt utspel. Brink föreslår att stressade föräldrar ska kunna köpa hämtmat från skolbespisningarna. Inspirerade av det vackra Venezuela har man beslutat att överraska alla som trodde att kommunens huvuduppgift var att erbjuda vård, skola och omsorg genom att pressa in mer näringsverksamhet under den offentliga sektorns paraply. Man brukar ofta försvara monopolen på till exempel läkemedelsförsäljning med att den måste finnas tillgänglig för alla medborgare. Ett bra motargument, som nu kanske förlorar sin tyngd, var att mat, som också är livsnödvändigt, finns tillgängligt i närområdet för de allra flesta.
Men egentligen handlar det ju inte om en service till medborgarna som inte kan uppstå med marknadslösningar utan bara om ett förakt för privata företag. Det finns redan nu rad företag som har identifierat upptagna småföräldrars behov av hjälp med matlagning. Testa bara att googla på "matkasse" så får du upp massa förslag. Om vi tar Linas matkasse som exempel bara för att jämföra priset ser vi att man får fem fyraportionsrätter för 749 kronor vilket blir ett portionspris på cirka 37 kronor. Vi kan nästan utlova att rätterna blir godare och mer näringsrika än de som man serverar i skolmatsalen. För de som inte orkar laga den själva brukar det finnas take away-restauranger i varenda liten småort, vilket ju givetvis blir dyrare, men då får man överväga hur man värdesätter tiden det annars tar att laga själv.
Det är konstigt att det brukar låta att man måste "städa sitt eget vardagsrum" när det kommer till städning, men det är uppenbarligen okej att slippa laga sin egen mat. Så länge det är kommunalt och därmed för politikerna kontrollerbart, det vill säga. Centerpartiet i Stockholms län har istället föreslagit en halverad restaurangmoms, något som givetvis hade påverkat prisbilden och därmed gjort det mer tillgängligt att äta ute/köpa take away för alla. Men istället inbillar man sig att centralisering av alla samhällets funktioner skapar den effektivaste samhällsekonomin.
Varför då inte slå ihop alla offentliga matsalar till ett stort centralkök där alla invånare i kommunen prydligt och
tacksamt får ställa sig i rad med mössan i hand och vänta på sin slev av den kommunala maten? Vi vill inte ens börja spekulera i vilken mat politikerna hade önskat att servera.. Nej, tack. Kommunerna ska och behöver inte konkurrera med företagen. Men vi börjar alltmer förstå hur Ohly ska kunna fixa 200 000 (eller vad nu senaste budet är) jobb i offentlig sektor.Vi hade gärna sett en tjänst där några av de lågavlönade och, ofta tyvärr, ouppskattade mattanterna gick ihop och startade ett företag där man levererade hemlagad mat till de som efterfrågade. Givetvis hade de tagit ut en vinst - det är ju trots allt så man utvecklar företaget och själv kan överleva. Men kvinnor som är företagare vill man ju som bekant inte veta av inom vänstern. Offentlig sektor ska det minsann vara.
2010/07/27
#47: Du fyller hellre gatorna med bilar än med lik
Det är dags att vända blickarna utåt igen. Utrikespolitik brukar inte vara av något större intresse i valrörelsen, men vissa utrikespolitiska ståndpunkter ger en bra bild av vad man skulle vilja se i Sverige. På så sätt kan diskussioner om välfärdssystem ofta hamna i "vill du ha det som i USA eller?". Nu när sossarna äntligen erkänt att de är så sugna på makten att de är beredda att regera med kommunister är det kanske dags att fråga "vill du ha det som i Venezuela?" istället.
Svaret, för er som inte orkar läsa, är ett gifvet och rungande "ja" från oväntat många företrädare.
Så vad är egentligen felet med Venezuela?
Tja. Det allra lustigaste är väl att alla som läst Ayn Rands Och världen skälvde (Atlas shrugged på engelska) har kunnat följa med i Venezuelas utveckling de senaste åren med boken och bingopennan i högsta hugg.
Venezuela har alla karaktärsdrag av en fallerad stat i händerna på en förment välmenande omfördelare och/eller auktoritär maktgalning och/eller totalitär diktator.
Under socialismens banér delades stora mängder pengar ut till venezolanerna medan oljepriset steg och drev statskassan. Omfattande sociala program i kombination med exempelvis statliga matbutiker höll väljarna glada medan de kunde betalas för, men när oljepriset sedermera sjönk visade sig systemets brister snart. Nu plågas landet av svält, problem med elförsörjning och en diktator som inte förmår annat än att trampa ännu djupare i kvicksanden.
Chávez lösning har länge varit att fortsätta socialiseringen - när elen blir för dyr skyller man på giriga kapitalister och förstatligar elbolagen; när maten blir för dyr förbjuder man privat import, skyller på giriga kapitalister och förstatligar matförsörjningen. Som bekant är statlig hantering av det mesta ofta förenat med stor ineffektivitet - för några månader sedan upptäcktes till exempel att 75,000 ton mat (en femtedel av den årliga importen) stod och ruttnade i Venezuelas hamnar istället för att distribueras, medan befolkningen svälter. De statliga matkedjornas butiker slår igen men betalar arbetarna för att sitta utanför och hävda att butiken byggs om. Act as if. Chávez har deklarerat krig mot privat matförsäljning och -produktion trots att, eller kanske just för att, den privata sektorn har ett bättre utbud och lider mindre brist på basala varor.
Pengar läggs istället bland annat på att bygga järnvägar mellan Caracas favelas för att skjutsa arbetare till jobbet. Kostnaden för järnvägen var $318m - tio gånger så mycket som en liknande, men längre, järnväg som öppnades i Medellín, Colombia, 2004. Det blir lätt så när alla utsugarkommunister, fackpampar och politruker ska ha sin del. När oppositionen påpekar felen låses de in; när tv-kanalerna rapporterar om felen förstatligas de och journalister som är kritiska fängslas. Yttrandefriheten är död sedan Chávez instiftat en myndighet vars jobb det är att kontrollera att saker som sägs faller staten i smaken. Han gillade förresten inte heller hur Barbie såg ut, så hon är numera ersatt. Venezuela går åt helvete ekonomiskt.
Så, nu har vi radat upp en bråkdel av de galenskaper som sker i landet. Nu kan ni få gissa vad vänsterpartisterna tycker om saken.
Tja, vänsterpartisterna drog dit på studieresa och observerade följande:
Ali Esbati, tidigare ordförande för Ung Vänster, håller inte igen:
Nej tack, Ali; nej tack, Lars; nej tack vänsterpartiet - vi klarar oss bra här utan revolution.
Svaret, för er som inte orkar läsa, är ett gifvet och rungande "ja" från oväntat många företrädare.
Så vad är egentligen felet med Venezuela?
Tja. Det allra lustigaste är väl att alla som läst Ayn Rands Och världen skälvde (Atlas shrugged på engelska) har kunnat följa med i Venezuelas utveckling de senaste åren med boken och bingopennan i högsta hugg.
Venezuela har alla karaktärsdrag av en fallerad stat i händerna på en förment välmenande omfördelare och/eller auktoritär maktgalning och/eller totalitär diktator.
Under socialismens banér delades stora mängder pengar ut till venezolanerna medan oljepriset steg och drev statskassan. Omfattande sociala program i kombination med exempelvis statliga matbutiker höll väljarna glada medan de kunde betalas för, men när oljepriset sedermera sjönk visade sig systemets brister snart. Nu plågas landet av svält, problem med elförsörjning och en diktator som inte förmår annat än att trampa ännu djupare i kvicksanden.
Chávez lösning har länge varit att fortsätta socialiseringen - när elen blir för dyr skyller man på giriga kapitalister och förstatligar elbolagen; när maten blir för dyr förbjuder man privat import, skyller på giriga kapitalister och förstatligar matförsörjningen. Som bekant är statlig hantering av det mesta ofta förenat med stor ineffektivitet - för några månader sedan upptäcktes till exempel att 75,000 ton mat (en femtedel av den årliga importen) stod och ruttnade i Venezuelas hamnar istället för att distribueras, medan befolkningen svälter. De statliga matkedjornas butiker slår igen men betalar arbetarna för att sitta utanför och hävda att butiken byggs om. Act as if. Chávez har deklarerat krig mot privat matförsäljning och -produktion trots att, eller kanske just för att, den privata sektorn har ett bättre utbud och lider mindre brist på basala varor.
Pengar läggs istället bland annat på att bygga järnvägar mellan Caracas favelas för att skjutsa arbetare till jobbet. Kostnaden för järnvägen var $318m - tio gånger så mycket som en liknande, men längre, järnväg som öppnades i Medellín, Colombia, 2004. Det blir lätt så när alla utsugarkommunister, fackpampar och politruker ska ha sin del. När oppositionen påpekar felen låses de in; när tv-kanalerna rapporterar om felen förstatligas de och journalister som är kritiska fängslas. Yttrandefriheten är död sedan Chávez instiftat en myndighet vars jobb det är att kontrollera att saker som sägs faller staten i smaken. Han gillade förresten inte heller hur Barbie såg ut, så hon är numera ersatt. Venezuela går åt helvete ekonomiskt.
Så, nu har vi radat upp en bråkdel av de galenskaper som sker i landet. Nu kan ni få gissa vad vänsterpartisterna tycker om saken.
Tja, vänsterpartisterna drog dit på studieresa och observerade följande:
Studiebesöken avslutades med ett besök i ett kooperativ. Där arbetade hundratals personer, till 90 % kvinnor, med att tillverka Chavez tröjor. Det var en imponerande syn att mötas av allt rött tyg, som skulle användas till tröjorna. Metervis med rött tyg låg i stora travar. Sedan var det oliks stationer, där kvinnorna arbetade. Vid en station klippte man till tröjorna, en annan station sydde kragar, en annan sydde ihop själva tröjorna. Lite vid sidan av ”systationerna” var det en mängd kvinnor och några män, som arbetade med att trycka bilder av Chavez och olika ”slogans”. Vi befann oss i ett rött hav av tröjor och det var en fantastisk upplevelse. Tänk om vi i Vänsterpartiet hade samma resurser. Jag pratade med några av kvinnorna och de arbetade nästan helt ideellt. Om de inte hade jobbat här på fabriken hade de varit arbetslösa. De fick en mycket liten dagpenning, men framförallt fick de möjlighet att handla mat oerhört billigt i den stora livsmedelsbutik, som hörde till kooperativet. Där fanns alla nödvändiga baslivsmedel till mycket låga priser...samt:
Mercal är de subventionerade matvaruaffärer som finns lite överallt. Eftersom varorna är subventionerade blir det billigare att konsumera dem, dessutom finns det på flera av förpackningarna utdrag ur konstitutionen så att varan även får en bildande funktion.
Ali Esbati, tidigare ordförande för Ung Vänster, håller inte igen:
Den omfattande och genomgripande demokratiseringsprocessen i Venezuela har naturligtvis mött motstånd från dag 1. Ju mer den revolutionära omdaningen av landet påverkar de långsiktiga egendomsförhållandena, desto kraftigare propagandalögnerna som bär upp motståndet.
Nej tack, Ali; nej tack, Lars; nej tack vänsterpartiet - vi klarar oss bra här utan revolution.
2010/07/19
#39: Du jobbar gärna precis så mycket som du vill pt.2
...vi fortsätter på gårdagens inlägg eftersom det finns fler saker som är snurriga med den förkortade arbetstiden.
I exemplet igår ledde arbetstidsförkortningen på kort sikt till att fler anställdes, och det är väl egentligen den här effekten som Ohly med vänner pratar mest om, som vore den en självklarhet. Feltänket här går tillbaka till det klart underskattade problemet med kakan; huruvida den ska fördelas, eller tillverkas. För att argumentet om att arbetstidsförkortning lättar på arbetslösheten på lång sikt skall fungera måste man se arbetsmarknaden som en statisk kaka vars storlek inte förändras utan det är upp till politiker att dela ut de arbetstimmar som finns så att det blir "rättvist". Det speglar synen på skattepengar som statens medel att fördela på liknande vis och är precis lika felaktigt. Det finns inte en bestämd mängd jobb, utan eftersom efterfrågan på varor och tjänster är praktiskt taget obegränsad finns också en obegränsad mängd jobb att utföra. Anledningen till att det finns arbetslöshet är inte att folk inte efterfrågar tjänster, utan att de tjänster som erbjuds är för dyra.
Arbetstidsförkortningen är ännu ett exempel på områden där vänsterns skeva rättvisesyn slår helt fel och precis som vanligt leder till raka motsatsen mot vad det var tänkt - arbetslösheten ökar istället för att minska, och med hjälp av vår vackra arbetsmarknadslagstiftning kommer den som alltid att gå hårdast åt de minst anställningsbara - precis samma människor som vänstern gör sig till skyddshelgon för.
Ytterligare problem inkluderar faktumet att det redan nu råder arbetskraftsbrist på många håll (vilket vänstern också tycker när de ska förklara varför obegränsad invandring utan krav på motprestation är vettigt). Precis som med friåret missar vänsterpartierna att det inte bara är att byta ut dina anställda mot arbetslösa hipp som happ. Det funkar som sagt säkert när det kommer till det rullande bandet där man inte anställer en hjärna, men i ett tjänstesamhälle blir det desto svårare att bara plocka in lite mer folk för att alla dina anställda vill jobba mindre, eftersom alla människor inte besitter samma kompetens.
Arbetstidsförkortning verkar också extremt märkligt ur ett internationellt perspektiv. I vänsterns drömvärld är Sverige helt skilt från resten av världen och fullständigt opåverkat av globalisering, men i verkligheten finns det väldigt många arbetare i andra länder som är redo att ta emot produktion som för närvarande sker i Sverige. Skall vi konkurrera med världens ledigaste arbetskraft? Lägg din produktion i Sverige så åker du på världens högsta skatter och världens mest välbetalda arbetare som dessutom jobbar 25% mindre än alla andra! Där har vi en ordentligt framtidssäkrad sales pitch.
I exemplet igår ledde arbetstidsförkortningen på kort sikt till att fler anställdes, och det är väl egentligen den här effekten som Ohly med vänner pratar mest om, som vore den en självklarhet. Feltänket här går tillbaka till det klart underskattade problemet med kakan; huruvida den ska fördelas, eller tillverkas. För att argumentet om att arbetstidsförkortning lättar på arbetslösheten på lång sikt skall fungera måste man se arbetsmarknaden som en statisk kaka vars storlek inte förändras utan det är upp till politiker att dela ut de arbetstimmar som finns så att det blir "rättvist". Det speglar synen på skattepengar som statens medel att fördela på liknande vis och är precis lika felaktigt. Det finns inte en bestämd mängd jobb, utan eftersom efterfrågan på varor och tjänster är praktiskt taget obegränsad finns också en obegränsad mängd jobb att utföra. Anledningen till att det finns arbetslöshet är inte att folk inte efterfrågar tjänster, utan att de tjänster som erbjuds är för dyra.
Arbetstidsförkortningen är ännu ett exempel på områden där vänsterns skeva rättvisesyn slår helt fel och precis som vanligt leder till raka motsatsen mot vad det var tänkt - arbetslösheten ökar istället för att minska, och med hjälp av vår vackra arbetsmarknadslagstiftning kommer den som alltid att gå hårdast åt de minst anställningsbara - precis samma människor som vänstern gör sig till skyddshelgon för.
Ytterligare problem inkluderar faktumet att det redan nu råder arbetskraftsbrist på många håll (vilket vänstern också tycker när de ska förklara varför obegränsad invandring utan krav på motprestation är vettigt). Precis som med friåret missar vänsterpartierna att det inte bara är att byta ut dina anställda mot arbetslösa hipp som happ. Det funkar som sagt säkert när det kommer till det rullande bandet där man inte anställer en hjärna, men i ett tjänstesamhälle blir det desto svårare att bara plocka in lite mer folk för att alla dina anställda vill jobba mindre, eftersom alla människor inte besitter samma kompetens.
Arbetstidsförkortning verkar också extremt märkligt ur ett internationellt perspektiv. I vänsterns drömvärld är Sverige helt skilt från resten av världen och fullständigt opåverkat av globalisering, men i verkligheten finns det väldigt många arbetare i andra länder som är redo att ta emot produktion som för närvarande sker i Sverige. Skall vi konkurrera med världens ledigaste arbetskraft? Lägg din produktion i Sverige så åker du på världens högsta skatter och världens mest välbetalda arbetare som dessutom jobbar 25% mindre än alla andra! Där har vi en ordentligt framtidssäkrad sales pitch.
2010/07/18
#38: Du jobbar gärna precis så mycket som du vill pt.1
En favoritfråga som vuxit fram under något av vänstertroikans möten med distingerade nationalekonomer är den om arbetstidsförkortning. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har dividerat fram och tillbaka och kommit fram till att just sex timmars arbetsdag (=30h/vecka) är det rätta för alla svenskar. Den här frågan visar på så många hål i huvudet att vänsterpartierna framstår som regelrätta schweizerostar.
För det första, varför tycker det superliberala Miljöpartiet att det behövs lagstiftning om att vi ska ta hand om oss?
VPK slänger däremot in en underbar liten brasklapp - förkortningen ska ske med bibehållen lön. Ärligt talat, behöver man ens vara tio år gammal för att förstå vilka katastrofala konsekvenser det har för arbetsgivare? Helt plötsligt skall ens anställda alltså ha samma lön men jobba 25% mindre. För vänsterpartister verkar det antagligen självklart - när man bara kan tänka ett steg framåt så ser man att folk jobbar mindre och får samma pengar. Topp! Men vad händer sen? Låt oss illustrera.
Du är ännu en gång satt i rollen som utsugarkapitalist som anställer folk och exploaterar arbetskraften för mesiga 100 kronor i timmen; du har 10 anställda som jobbar 40h/vecka = 400 arbetstimmar/v. Produktionen är precis säkrad med de förhållandena. Sen kommer Ohly till makten (ta i trä). Dina anställda jobbar nu 30h/vecka men kostar fortfarande 100kr/h. Du måste täcka de sista 100 arbetstimmarna (400-30*10=100) så du anställer... Ja, hur många? Gissningsvis tre stycken eftersom den fjärde jäveln kommer att kräva sin rätt till heltid så att du har 20 timmar (14*30-400=20) för mycket i slutändan.
Du har nu 390 arbetstimmar säkrade, men priset för dem har gått upp - förut hade de kostat 39,000, men eftersom lönen ska vara densamma kostar varje anställd 4000/vecka precis som förut. Din nya lönekostnad är 52,000 och du har dessutom dragit ned på produktionen. I det här läget kan du höja priset på dina produkter med 33% för att täcka ökade kostnader (och sälja mindre), eller sänka produktionen (=sparka folk), eller lägga ned helt och hållet (=sparka alla inklusive dig själv). Jamen tack, Lars, för att du tryggar välfärden. I exemplet ovan bortses från skatter och arbetsgivaravgifter.
För det första, varför tycker det superliberala Miljöpartiet att det behövs lagstiftning om att vi ska ta hand om oss?
Dagens samhällssystem är ohållbart i synsättet på arbete och produktion, såväl miljömässigt som socialt.Är vi kanske inte förmögna att själva bedöma om vi jobbar för mycket? Tur att Miljöpartiet tar tag i saken och säger åt oss att tagga ned. Vänsterpartiet är sin tradition trogna och uppger inga som helst skäl. Så tycker Ohly, och då ska det helt enkelt vara så.
VPK slänger däremot in en underbar liten brasklapp - förkortningen ska ske med bibehållen lön. Ärligt talat, behöver man ens vara tio år gammal för att förstå vilka katastrofala konsekvenser det har för arbetsgivare? Helt plötsligt skall ens anställda alltså ha samma lön men jobba 25% mindre. För vänsterpartister verkar det antagligen självklart - när man bara kan tänka ett steg framåt så ser man att folk jobbar mindre och får samma pengar. Topp! Men vad händer sen? Låt oss illustrera.
Du är ännu en gång satt i rollen som utsugarkapitalist som anställer folk och exploaterar arbetskraften för mesiga 100 kronor i timmen; du har 10 anställda som jobbar 40h/vecka = 400 arbetstimmar/v. Produktionen är precis säkrad med de förhållandena. Sen kommer Ohly till makten (ta i trä). Dina anställda jobbar nu 30h/vecka men kostar fortfarande 100kr/h. Du måste täcka de sista 100 arbetstimmarna (400-30*10=100) så du anställer... Ja, hur många? Gissningsvis tre stycken eftersom den fjärde jäveln kommer att kräva sin rätt till heltid så att du har 20 timmar (14*30-400=20) för mycket i slutändan.
Du har nu 390 arbetstimmar säkrade, men priset för dem har gått upp - förut hade de kostat 39,000, men eftersom lönen ska vara densamma kostar varje anställd 4000/vecka precis som förut. Din nya lönekostnad är 52,000 och du har dessutom dragit ned på produktionen. I det här läget kan du höja priset på dina produkter med 33% för att täcka ökade kostnader (och sälja mindre), eller sänka produktionen (=sparka folk), eller lägga ned helt och hållet (=sparka alla inklusive dig själv). Jamen tack, Lars, för att du tryggar välfärden. I exemplet ovan bortses från skatter och arbetsgivaravgifter.
2010/07/11
#31: Du tröttnade på industrisamhället på 1800-talet pt.2
Vänsterpartiet och det här med ekonomi är praktiskt taget öppet mål. Vi gör det lite lätt för oss och skjuter.
Under ett seminarium arrangerat av Företagarna i Visby med alla ungdomsförbundsordföranden diskuterades ungdomsarbetslösheten (vars utbredning i och för sig bör tas med en nypa salt) och Ida Gabrielsson utmärkte sig gifvetvis. Förutom att hon ser alldeles fruktansvärt arrogant ut har hon också, sitt parti trogen, mycket märkliga åsikter om framtidens arbetsgivare.
I Vänsterpartiets partiprogram förklaras att
Man är ju böjd att hålla med och tycka synd om de stackars egenföretagarna som tvingas ut i egenföretagande istället för att stå vid det trygga bandet där T-fordarna byggs. Dessutom reflekterar man att
...men vad beror det på, då? Det kan ju inte ha något att göra med att man får behålla 50% av lönen medan staten tar resten för att fördela till slackers.
Gabrielsson gick ett steg längre och förklarade att sänkt tjänstemoms - centerns förslag - inte behövs, eftersom tjänstesektorn inte har någon framtid i samhället. Varför det var så framgick inte, men det berodde väl helt enkelt på att Gabrielsson inte gillar den. Istället skall ungdomarna anställas av offantlig sektor och "stora företag". Men ärligt talat, vad fan är grejen med industriromantiken?
Under ett seminarium arrangerat av Företagarna i Visby med alla ungdomsförbundsordföranden diskuterades ungdomsarbetslösheten (vars utbredning i och för sig bör tas med en nypa salt) och Ida Gabrielsson utmärkte sig gifvetvis. Förutom att hon ser alldeles fruktansvärt arrogant ut har hon också, sitt parti trogen, mycket märkliga åsikter om framtidens arbetsgivare.
I Vänsterpartiets partiprogram förklaras att
Många har tvingats till privatföretagande (sic!) för att kunna försörja sig. Grupper som tidigare var lönearbetare, till exempel inom offentlig sektor eller byggnadsindustri, pressas att i stället sälja sin arbetskraft som egenföretagare.
Man är ju böjd att hålla med och tycka synd om de stackars egenföretagarna som tvingas ut i egenföretagande istället för att stå vid det trygga bandet där T-fordarna byggs. Dessutom reflekterar man att
Många tjänstemän får en situation som alltmer liknar arbetarklassens.
...men vad beror det på, då? Det kan ju inte ha något att göra med att man får behålla 50% av lönen medan staten tar resten för att fördela till slackers.
Gabrielsson gick ett steg längre och förklarade att sänkt tjänstemoms - centerns förslag - inte behövs, eftersom tjänstesektorn inte har någon framtid i samhället. Varför det var så framgick inte, men det berodde väl helt enkelt på att Gabrielsson inte gillar den. Istället skall ungdomarna anställas av offantlig sektor och "stora företag". Men ärligt talat, vad fan är grejen med industriromantiken?
2010/07/09
#29: Du hatar inte judar mer än någon annan grupp
Mona Sahlin höll tal i Almedalen igår. Den största applåden kom troligtvis när hon, som första partiledare, talade om Sverigedemokraterna. Sahlin betonade vikten av att stänga ute främlingsfientliga partier genom att säga att det finns förintelseförnekare på SDs listor. Huruvida detta är sant kan inte vi på bloggen uttala oss om, men vi vill belysa att det finns problem inom vänstern.
Trots att Vänsterpartiet säger sig vilja värna om judar och de andra etniska minoritetsgrupperna i Sverige finns det ibland tveksamheter i deras hållning. Vi vill inte påstå att alla aktiva inom eller sympatisörer till vänstern hyser antisemitiska åsikter utan istället lyfta fram enskilda personers åsikter. Det ska väl egentligen inte behöva påpekas, men frågan är ju ganska känslig.
Hur som helst verkar det finnas några personer med anknytning till partiet vars kopplingar till dessa grupper inte är alldeles klara. Vi exemplifierar genom att fokusera på ordföranden, den eventuellt blivande ministern, stjärnan, Lars Ohly.
I samband med Gazakriget vintern 08/09 haglade kritiken mot Israel och givetvis passade Ohly på att även då, liksom nu, ge en känga till landet. Detta fick han tillfälle för när han ombads lista sina favoritbloggar och angav då den välläste bloggaren Jan-Inge Flücht, som bloggar på www.jinge.se (den är inte klickbar eftersom han är så otroligt osund). Jinge är vänsterpartist och vädrar mer än sällan sina egna antisemitiska uttalanden. Han brukar även ge plats åt den legendariska storantisemiten Lars Wilhelmsson, som bland annat ölar med internationella antisemiter. Frihetsaktivisterna Ship to Gaza fann det också lämpligt att länka till Wilhelmsson och dennes kritik mot Israel. Ohly gick ju fakiskt ändå ut efter ett tag och bad om ursäkt och tog avstånd från bloggen, men det faktum att det tog en vecka är väldigt konstigt.
Sedan har vi ju hela historien med Malmös starke man Ilmar Reepalu och dennes tveksamma uttalanden kring den judiska befolkning. En bra sammanfattning med källor finns på wikipedia.
Det finns alltså flera exempel på en konstig syn inom vänstern på antisemitism och det är oroande. Tidningen Expo, som sysslar med att upplysa om främlingsfientlighet, har haft ett specialnummer om detta och här kan man läsa lite mer. Svenska kommitéen mot antisemitism har skrivit en historisk rapport om det som finns att läsa här.
Trots att Vänsterpartiet säger sig vilja värna om judar och de andra etniska minoritetsgrupperna i Sverige finns det ibland tveksamheter i deras hållning. Vi vill inte påstå att alla aktiva inom eller sympatisörer till vänstern hyser antisemitiska åsikter utan istället lyfta fram enskilda personers åsikter. Det ska väl egentligen inte behöva påpekas, men frågan är ju ganska känslig.
Hur som helst verkar det finnas några personer med anknytning till partiet vars kopplingar till dessa grupper inte är alldeles klara. Vi exemplifierar genom att fokusera på ordföranden, den eventuellt blivande ministern, stjärnan, Lars Ohly.
I samband med Gazakriget vintern 08/09 haglade kritiken mot Israel och givetvis passade Ohly på att även då, liksom nu, ge en känga till landet. Detta fick han tillfälle för när han ombads lista sina favoritbloggar och angav då den välläste bloggaren Jan-Inge Flücht, som bloggar på www.jinge.se (den är inte klickbar eftersom han är så otroligt osund). Jinge är vänsterpartist och vädrar mer än sällan sina egna antisemitiska uttalanden. Han brukar även ge plats åt den legendariska storantisemiten Lars Wilhelmsson, som bland annat ölar med internationella antisemiter. Frihetsaktivisterna Ship to Gaza fann det också lämpligt att länka till Wilhelmsson och dennes kritik mot Israel. Ohly gick ju fakiskt ändå ut efter ett tag och bad om ursäkt och tog avstånd från bloggen, men det faktum att det tog en vecka är väldigt konstigt.
Sedan har vi ju hela historien med Malmös starke man Ilmar Reepalu och dennes tveksamma uttalanden kring den judiska befolkning. En bra sammanfattning med källor finns på wikipedia.
Det finns alltså flera exempel på en konstig syn inom vänstern på antisemitism och det är oroande. Tidningen Expo, som sysslar med att upplysa om främlingsfientlighet, har haft ett specialnummer om detta och här kan man läsa lite mer. Svenska kommitéen mot antisemitism har skrivit en historisk rapport om det som finns att läsa här.
2010/07/06
#26: Du har tillräckligt med rättigheter som det är
Igår talade Vänst... förlåt, Välfärspartiets partiledare Lars Ohly på Almedalsveckan. Temat var välfärd och mänskliga rättigheter och givetvis lyckades Ohly varken med att claima ett originellt namn eller hålla ett inspirerande tal. Vi fick istället se en historisk rättighetsakrobatik och en galen löfteskarusell.
Välfärdspartiet. Bra grejer. Vem är emot välfärd egentligen? Ingen, exakt. Bra att profilera sig där då för det första. Det hade ju kunnat bli lite trångt där när alla ska hylla välfärden fram och tillbaka. Detta löser Ohly med att hitta på nya områden som nu ska täckas in av den allmänna välfärden. Och det är inte någon pyttereform det rör sig om. Andreas Bergh (ek. dr) har i uppgift av Axess att räkna ut hur mycket som partiledarna lovar bort i sina tal. I söndags lovade Reinfeldt enligt Bergh bort 10 miljarder, vilket också senare bekräftades av Anders Borg. Den gode doktor Bergh fann sig igår dock i en ganska hopplös sits och gav upp räknandet vid 100 miljarder.
Men vad spelar det egentligen för roll? Varför vända sig emot en konstant utdelning av välfärdsjulklappar?
Bloggaren Dick Erixon ger oss en liten sammanfattning på vad önske/kravlistan innefattar för punkter:
- Rätten till heltid
- Rätten till bostad
- Rätten till oinskränkt sjukvård
- Rätten till fri kollektivtrafik
- Rätten till tätare turer
- Rätten till högre löner
- Rätten till rättvisa löner
- Rätten till bättre hemtjänst
- Rätten till högre studiestöd
Det fanns dock mer att hämta. Ohly pratade också om rätten att gå på bio, osv. Det passar förresten ganska bra ihop med MPs önskade satsning på kommunala biografer.
Återigen verkar folk blanda ihop positiva och negativa rättigheter.
2010/06/27
#17: Du blev lite besviken på Ludmila Engquist
Kommer ni ihåg det sovjetiska hockeylagets förstakedja under 80-talet, de östtyska friidrottsframgångarna och de otaliga medaljerna som östblocket plockade hem under de olympiska spelen? Man har sällan sett på motstycke i svensk avundsjuka när det kom till ryssarna och deras satellitländers idrottsbragder. Vi kom väldigt sällan i närhet av dessa prestationer, men ibland lyckades vi genom att låta dem smaka på sin egen medicin.
Vore det inte underbart om Sverige på allvar kunde etablera sig i toppen av medajligan i OS och vara att räkna med i VM? Det tycker i alla fall vår gode Ohly. För att Sveriges namn ska flyga ärofyllt runt jorden är det ju bra att på något sätt behålla våra talangfulla idrottare inom landets gränser och detta inser ju Lasse väldigt väl. Som han själv säger i DN:
"Jag är väldigt övertygad om att elit behövs i idrotten. Och när Andreas Johansson flyttar från Wigan i England så väljer han inte Djurgården utan han väljer Aalborg. Inte därför att han tror att han utvecklas mer som spelare där utan av det enkla skälet att han tjänar dubbelt eller tre gånger så mycket utan att Aalborg behöver betala något mer än vad Djurgården var villiga att göra. Det är en konkurrenssituation"
Han tar även upp ett exempel som ligger honom nära om hjärtat då han liksom Reinfeldt är en hängiven djurgårdare. Det kan ju inte varit lätt när Adde valde pengarna istället för DIF.
DN följer upp detta mystiska påstående med frågan om detta resonemang kan tillämpas för andra yrkesgrupper, som till exempel duktiga entreprenörer, vilka brukar flytta utomlands för att slippa de grymma skatterna på företag. Men NEJ, det går inte för sig. Samhället är ju ingen fotbollsplan liksom. När han istället ska förklara vad det är som gör idrotten till en unik och isolerad bransch lyfter han fram fotbollens underhållningsvärde. V kanske kan låna den latinska sentensen Panem et circenses och använda som klatschig valslogan.
Dock finns det kanske ändå något positivt i detta utspel. Ohly visar ju ändå att han har förmågan att tänka klart i ekonomiska frågor, men i en extremt begränsad omfattning. Det är ju givetvis så att höga skatter och sociala avgifter leder till att man inte kan locka till sig eliten. Han visar dock samtidigt Bosse Ringholm-tendenser (se inlägg nummer 15) när han gärna vill gynna de sektorer han som privatperson uppskattar.
Vore det inte underbart om Sverige på allvar kunde etablera sig i toppen av medajligan i OS och vara att räkna med i VM? Det tycker i alla fall vår gode Ohly. För att Sveriges namn ska flyga ärofyllt runt jorden är det ju bra att på något sätt behålla våra talangfulla idrottare inom landets gränser och detta inser ju Lasse väldigt väl. Som han själv säger i DN:
"Jag är väldigt övertygad om att elit behövs i idrotten. Och när Andreas Johansson flyttar från Wigan i England så väljer han inte Djurgården utan han väljer Aalborg. Inte därför att han tror att han utvecklas mer som spelare där utan av det enkla skälet att han tjänar dubbelt eller tre gånger så mycket utan att Aalborg behöver betala något mer än vad Djurgården var villiga att göra. Det är en konkurrenssituation"
Han tar även upp ett exempel som ligger honom nära om hjärtat då han liksom Reinfeldt är en hängiven djurgårdare. Det kan ju inte varit lätt när Adde valde pengarna istället för DIF.
DN följer upp detta mystiska påstående med frågan om detta resonemang kan tillämpas för andra yrkesgrupper, som till exempel duktiga entreprenörer, vilka brukar flytta utomlands för att slippa de grymma skatterna på företag. Men NEJ, det går inte för sig. Samhället är ju ingen fotbollsplan liksom. När han istället ska förklara vad det är som gör idrotten till en unik och isolerad bransch lyfter han fram fotbollens underhållningsvärde. V kanske kan låna den latinska sentensen Panem et circenses och använda som klatschig valslogan.
Dock finns det kanske ändå något positivt i detta utspel. Ohly visar ju ändå att han har förmågan att tänka klart i ekonomiska frågor, men i en extremt begränsad omfattning. Det är ju givetvis så att höga skatter och sociala avgifter leder till att man inte kan locka till sig eliten. Han visar dock samtidigt Bosse Ringholm-tendenser (se inlägg nummer 15) när han gärna vill gynna de sektorer han som privatperson uppskattar.
2010/06/23
#13: Du vet bättre än Mona hur din tid ska spenderas
En grej som är väldigt jobbig är när folk använder sin fria vilja fel. Det är politikers främsta uppgift att se till att folk gör rätt. Det vet vi sedan tidigare - Karin Svensson Smith behandlas ju utförligt nedan.
De Rödgröna har enats i synen på "folket" som en grå massa som man kan lyssna på när de håller med, men som man ska utbilda när de har fel. Exempelvis passade det jättebra att lyssna på folket när man frågade huruvida sänkt skatt är det bästa sättet att fixa arbetslösheten i årets märkligaste undersökning, men när det kommer till vem som ska ta hand om nyfödda barn har folket helt enkelt fel.
Föräldraförsäkringen, ja. Den Rödgröna sentensen uttrycks väl av Alexandra Pascalidou:
I tusentals år har ju mänskligheten valt fritt och du ser hur förtryckta kvinnorna varit.
Sanslöst nyanserad analys där. Lösningen är uppenbarligen att lagstifta om att politiker bestämmer över 2/3 av din tid (enligt MP och S) eller 100% av din tid (V). Vänsterpartisternas (och då menar vi samtliga partier på vänsterkanten) osäkerhet kring jämställdhet ska bli lagtext så att de alla kan rentvå sina samveten. Att det leder till att du och jag kan drabbas riktigt hårt rent ekonomiskt spelar ingen roll så länge förmyndargänget vet att de gjort allt de kan för att vi ska välja "rätt".
Här har ni en undersökning vi utförde idag; 100% av de tillfrågade förfogar hellre över sin egen tid än att ge den till osäkra politiker med Messiaskomplex.
De Rödgröna har enats i synen på "folket" som en grå massa som man kan lyssna på när de håller med, men som man ska utbilda när de har fel. Exempelvis passade det jättebra att lyssna på folket när man frågade huruvida sänkt skatt är det bästa sättet att fixa arbetslösheten i årets märkligaste undersökning, men när det kommer till vem som ska ta hand om nyfödda barn har folket helt enkelt fel.
Föräldraförsäkringen, ja. Den Rödgröna sentensen uttrycks väl av Alexandra Pascalidou:
I tusentals år har ju mänskligheten valt fritt och du ser hur förtryckta kvinnorna varit.
Sanslöst nyanserad analys där. Lösningen är uppenbarligen att lagstifta om att politiker bestämmer över 2/3 av din tid (enligt MP och S) eller 100% av din tid (V). Vänsterpartisternas (och då menar vi samtliga partier på vänsterkanten) osäkerhet kring jämställdhet ska bli lagtext så att de alla kan rentvå sina samveten. Att det leder till att du och jag kan drabbas riktigt hårt rent ekonomiskt spelar ingen roll så länge förmyndargänget vet att de gjort allt de kan för att vi ska välja "rätt".
Här har ni en undersökning vi utförde idag; 100% av de tillfrågade förfogar hellre över sin egen tid än att ge den till osäkra politiker med Messiaskomplex.
2010/06/21
#11: Du tröttnade på industrisamhället på 1800-talet
Samtliga av de rödgröna partierna utger sig givetvis värna om småföretagen; det är extremt trendigt och modernt. Med anledning av vänsterdebattören Göran Greiders fantastiska artikel på Newsmill rörande just företagandet frågade vi oss vem som egentligen gillar företagande mest.
Greider författar artiklar som vore de romaner (och då snackar vi Vilhelm Moberg snarare än Jens Lapidus), så först en sammanfattning. Den går kortfattat ut på att entreprenören är en ond samhällsparasit som mest likner en maffiaboss, som inte skapar välstånd eller något annat av värde, utan istället stjäl det mervärde arbetarna producerar. Det är en marxistisk synvinkel som aldrig fått fotfäste i den ekonomiska vetenskapen, där marxianerna är utdöende.
Greider har fel. Faktum är att hans har så fel att han praktiskt taget är ute och tandemcyklar med Marx på den sibiriska tundran sen någon gång på 70-talet. Varför är företagande bra? Varför kan inte staten ta över den rollen som entreprenören/företagaren har - att tillgodose behov hos människor genom produktion av tjänster och produkter? Ja, för att FOLK DÖR DÅ. Och för att staten är inherent mindre effektiv än marknaden, korrumperad och styrd av politrucker.
Okej, men är inte Greider bara en ensam kille i skogen som har otur när han tänker? Visst är väl vänsterpartiernas syn på företagande mer nyanserad?... Inte helt oväntat är Vänsterpartiet riktigt pålästa och sunda, som vanligt:
Egenföretagare och småföretagare tillhör varken borgarklassen eller arbetarklassen, men lever ofta under förhållanden som liknar arbetarklassens. De är ofta beroende av storföretagens beslut. Många har tvingats till privatföretagande för att kunna försörja sig. Grupper som tidigare var lönearbetare, till exempel inom offentlig sektor eller byggnadsindustri, pressas att i stället sälja sin arbetskraft som egenföretagare.
Någon egenföretagare som känner igen sig? Känns det rimligt att den största anledningen till att det finns småföretag är att folk så jättegärna vill jobba inom offentlig sektor men pressas att bli småföretagare? Och av vem, förresten - låga löner och statlig ineffektivitet?
Nej, den här analysen får hål-i-huvudet-stämpel.
En kategori företagare är det synd om - men så fort du har en anställd blir du ju arbetsgivare, och då uppgraderas du till utsugarkapitalist. Åsa Linderborg förklarade konceptet i SVT:s Debatt när hon berättade för Blondinbella (våra åsikter om henne ryms inte inom ramen för den här bloggen, som tur är) att när man har anställda skapar man ingenting, utan lever på andras arbete.
Sossarna då? Ja, när senast brydde de sig om småföretagare? Bättre då att köpa SAAB och ge industrijobb (med rätt till heltid förstås) till alla. Småföretagare ska helst ha det svårt så att de ställer sig vid bandet istället.
Nej, den Rödgröna visionen av hur samhället ska se ut slutade fungera någon gång på 60-talet. Industrisamhället kommer inte att komma tillbaka, hur romantiskt Greider än tycker det är med bolmande fabriksrök.
Greider författar artiklar som vore de romaner (och då snackar vi Vilhelm Moberg snarare än Jens Lapidus), så först en sammanfattning. Den går kortfattat ut på att entreprenören är en ond samhällsparasit som mest likner en maffiaboss, som inte skapar välstånd eller något annat av värde, utan istället stjäl det mervärde arbetarna producerar. Det är en marxistisk synvinkel som aldrig fått fotfäste i den ekonomiska vetenskapen, där marxianerna är utdöende.
Greider har fel. Faktum är att hans har så fel att han praktiskt taget är ute och tandemcyklar med Marx på den sibiriska tundran sen någon gång på 70-talet. Varför är företagande bra? Varför kan inte staten ta över den rollen som entreprenören/företagaren har - att tillgodose behov hos människor genom produktion av tjänster och produkter? Ja, för att FOLK DÖR DÅ. Och för att staten är inherent mindre effektiv än marknaden, korrumperad och styrd av politrucker.
Okej, men är inte Greider bara en ensam kille i skogen som har otur när han tänker? Visst är väl vänsterpartiernas syn på företagande mer nyanserad?... Inte helt oväntat är Vänsterpartiet riktigt pålästa och sunda, som vanligt:
Egenföretagare och småföretagare tillhör varken borgarklassen eller arbetarklassen, men lever ofta under förhållanden som liknar arbetarklassens. De är ofta beroende av storföretagens beslut. Många har tvingats till privatföretagande för att kunna försörja sig. Grupper som tidigare var lönearbetare, till exempel inom offentlig sektor eller byggnadsindustri, pressas att i stället sälja sin arbetskraft som egenföretagare.
Någon egenföretagare som känner igen sig? Känns det rimligt att den största anledningen till att det finns småföretag är att folk så jättegärna vill jobba inom offentlig sektor men pressas att bli småföretagare? Och av vem, förresten - låga löner och statlig ineffektivitet?
Nej, den här analysen får hål-i-huvudet-stämpel.
En kategori företagare är det synd om - men så fort du har en anställd blir du ju arbetsgivare, och då uppgraderas du till utsugarkapitalist. Åsa Linderborg förklarade konceptet i SVT:s Debatt när hon berättade för Blondinbella (våra åsikter om henne ryms inte inom ramen för den här bloggen, som tur är) att när man har anställda skapar man ingenting, utan lever på andras arbete.
Sossarna då? Ja, när senast brydde de sig om småföretagare? Bättre då att köpa SAAB och ge industrijobb (med rätt till heltid förstås) till alla. Småföretagare ska helst ha det svårt så att de ställer sig vid bandet istället.
Nej, den Rödgröna visionen av hur samhället ska se ut slutade fungera någon gång på 60-talet. Industrisamhället kommer inte att komma tillbaka, hur romantiskt Greider än tycker det är med bolmande fabriksrök.
2010/06/20
#10: Du är på rätt sida av paradoxen
"Rätt till heltid", detta fantastiska slagord. Det är väl allmänt känt att ju fler rättigheter desto bättre, men frågan om vem som skall tillgodose alla dessa rättigheter ställs desto mer sällan.
När det kommer till rätt till heltid är det rimligen arbetsgivaren som skall tillgodose rättigheten. Hur skall det fungera? Låt oss illustrera. Du är en ond arbetsgivare och behöver för närvarande fyra heltidstjänster för att företaget ska gå runt. Du exploaterar fem arbetare - tre heltidare och två deltidare. Alla har rätt till heltid och "möjlighet till deltid". Din ena deltidsarbetare utnyttjar sin rätt till heltid och vips har du en deltidare för mycket. Vad händer med den personen?
Här springer vi på en intressant och alltför ofta förekommande paradox. När man formulerar politik fungerar saker på ett sätt, och när man är i verkligheten fungerar det på ett helt annat. En lirare som åkte på en jobbig diskrepans mellan politik och verklighet var Lenin, och det vet vi ju hur det slutade. I det här fallet säger politiken - Mona själv - "joorå. Då skall du få fortsätta med det". När det blir mediastorm kring det hela sluter sossarna solidariskt upp och pissar lite på väljarna. Den hiskeligt sympatiske politikern Ola Möller passar också på att hylla Monas nationalekonomiska kunskaper som vi ju dokumenterat nedan.
Ponera att deltidaren får någon form av lagstadgad rätt att jobba kvar i det här fallet. Vad händer? Du som arbetsgivare får kraftigt ökade kostnader och dina anställda får mindre att göra. I slutändan går du antingen i konkurs eller så hittar du något kryphål i lagen, ungefär som i dagsläget när bemanningsföretag är enda sättet att ta sig runt LAS. Joorå.
Dessutom kommer du ju aldrig någonsin mer vilja anställa någon på deltid - alla deltidare blir tickande kostnadsbomber som när som helst kan få för sig att kräva heltid. Detta inser dock inte Josefin Brink, arbetsmarknadspolitisk talesman för V och statsrådsaspirant. Partiet föreslår att heltid ska vara norm på arbetsmarknaden och att andra typer av anställningar aktivt ska motverkas. Man vill till exempel lagstifta om en skarpare tidsbegränsning när det kommer till visstidsanställningar, då man anser att den nuvarande gränsen på 12 månader inte är tillräcklig. Man motiverar detta med att man vill underlätta för ungdomar på arbetsmarknaden. ...va? Att försöka tvinga arbetsgivare att omedelbart anställa på heltid, och dessutom göra det otroligt svårt att avbryta anställningen, kommer att göra incitamenten att anställa unga större. Joorå.
När det kommer till rätt till heltid är det rimligen arbetsgivaren som skall tillgodose rättigheten. Hur skall det fungera? Låt oss illustrera. Du är en ond arbetsgivare och behöver för närvarande fyra heltidstjänster för att företaget ska gå runt. Du exploaterar fem arbetare - tre heltidare och två deltidare. Alla har rätt till heltid och "möjlighet till deltid". Din ena deltidsarbetare utnyttjar sin rätt till heltid och vips har du en deltidare för mycket. Vad händer med den personen?
Här springer vi på en intressant och alltför ofta förekommande paradox. När man formulerar politik fungerar saker på ett sätt, och när man är i verkligheten fungerar det på ett helt annat. En lirare som åkte på en jobbig diskrepans mellan politik och verklighet var Lenin, och det vet vi ju hur det slutade. I det här fallet säger politiken - Mona själv - "joorå. Då skall du få fortsätta med det". När det blir mediastorm kring det hela sluter sossarna solidariskt upp och pissar lite på väljarna. Den hiskeligt sympatiske politikern Ola Möller passar också på att hylla Monas nationalekonomiska kunskaper som vi ju dokumenterat nedan.
Ponera att deltidaren får någon form av lagstadgad rätt att jobba kvar i det här fallet. Vad händer? Du som arbetsgivare får kraftigt ökade kostnader och dina anställda får mindre att göra. I slutändan går du antingen i konkurs eller så hittar du något kryphål i lagen, ungefär som i dagsläget när bemanningsföretag är enda sättet att ta sig runt LAS. Joorå.
Dessutom kommer du ju aldrig någonsin mer vilja anställa någon på deltid - alla deltidare blir tickande kostnadsbomber som när som helst kan få för sig att kräva heltid. Detta inser dock inte Josefin Brink, arbetsmarknadspolitisk talesman för V och statsrådsaspirant. Partiet föreslår att heltid ska vara norm på arbetsmarknaden och att andra typer av anställningar aktivt ska motverkas. Man vill till exempel lagstifta om en skarpare tidsbegränsning när det kommer till visstidsanställningar, då man anser att den nuvarande gränsen på 12 månader inte är tillräcklig. Man motiverar detta med att man vill underlätta för ungdomar på arbetsmarknaden. ...va? Att försöka tvinga arbetsgivare att omedelbart anställa på heltid, och dessutom göra det otroligt svårt att avbryta anställningen, kommer att göra incitamenten att anställa unga större. Joorå.
2010/06/15
#5: Du tycker inte att kort och färgat hår är en mänsklig rättighet
Vänsterpartiet är inte rädda för att skylta med sin rädsla för allt som drivs i privat regi. Nu går de rödaste röda i Sjöbo till attack mot den regerande alliansen i kommunen.
Man menar att en kommunal frisörverksamhet hade ökat valfriheten hos medborgarna, medan vi andra är övertygade om att utbudet av frisörtjänster med lätthet kan tillgodose behovet hos Sjöboborna. Om nu läget är så illa att det råder milslånga köer under dropin-timmarna till de lokala frisörerna kanske konsekvenserna i form av lite längre frisyrer under en kort tid är överkomliga. Efter ett tag borde ju frisörer i hela landet upptäcka denna enorma källa till profit och etablera sig i Sjöbo. Men det kanske inte är där skon klämmer - här är två förslag på vad som kan irritera de lokala kamraterna. För det första är ju detta ett effektivt sätt att låsa fler kvinnor i lågavlönade yrken inom offentlig sektor. För det andra är det alltid viktigt att bekämpa entreprenörskap och profiter.
Visst medger man att förslaget delvis är till för att provocera, men det kan inte uteslutas att motionen är ett första steg i en karbonkopia av en mycket uppskattad nordkoreansk reform. Inkomst och klass ska inte avgöra vilka som har de mest moderiktiga frisyrerna!
Man menar att en kommunal frisörverksamhet hade ökat valfriheten hos medborgarna, medan vi andra är övertygade om att utbudet av frisörtjänster med lätthet kan tillgodose behovet hos Sjöboborna. Om nu läget är så illa att det råder milslånga köer under dropin-timmarna till de lokala frisörerna kanske konsekvenserna i form av lite längre frisyrer under en kort tid är överkomliga. Efter ett tag borde ju frisörer i hela landet upptäcka denna enorma källa till profit och etablera sig i Sjöbo. Men det kanske inte är där skon klämmer - här är två förslag på vad som kan irritera de lokala kamraterna. För det första är ju detta ett effektivt sätt att låsa fler kvinnor i lågavlönade yrken inom offentlig sektor. För det andra är det alltid viktigt att bekämpa entreprenörskap och profiter.
Visst medger man att förslaget delvis är till för att provocera, men det kan inte uteslutas att motionen är ett första steg i en karbonkopia av en mycket uppskattad nordkoreansk reform. Inkomst och klass ska inte avgöra vilka som har de mest moderiktiga frisyrerna!
2010/06/14
#4: Du har svårt för pekpinnar
Karin Svensson Smith heter en sund ledamot som var medlem i Vänsterpartiet på den tiden när de fortfarande hade ett K för kommunisterna i beteckningen (det droppades 1990, förutom av partiledaren som var lite långsammare). 2005 gjorde hon en ideologisk helomvändning (...eller?) och bytte parti till de gröna superliberalerna i Miljöpartiet och sitter sedan 2006 i riksdagen för samma parti.
Lustigt är det, vid första anblicken, att en kommunist (ja, är man med i VPK från 1975 så är man nog kommunist) finner ideologiska likar i ett parti som kör stenhårt på en liberal profil. Det kunde ju förklaras av att damen ifråga helt plötsligt blivit liberal, och det påståendet är lättgranskat. Vad vill hon, tro?
Som trafikpolitisk taleskvinna för MP fällde Karin Svensson Smith för någon vecka sen följande liberala uttalande angående att stänga av ett körfält på Essingeleden:
Det gjordes i Köpenhamn redan i mitten av 1990-talet. Då lärde sig folk att ”här ska man inte köra”
Minsann. Kvinnan vill, förmodligen i sin stora godhet, lära "folk" var man ska köra, och detta inte genom ekonomiska incitament utan genom att helt sonika stänga av vägen och göra det så jävligt att ta sig fram att folk helt enkelt låter bli att köra. Ja, eller så tar de en annan väg - rakt igenom innerstaden gissningsvis. Genialiskt är det utan tvekan, men frågan är om uttalandet ger uttryck för en liberal eller lite mer inskränkt auktoritär syn på politik. Vi körde uttalandet i vår Liberal-O-Meter och fick följande resultat:
Attans. Notervärt är att Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd, håller med om uttalandet. Nog för att man hört talas om kreativ förstörelse, men att förstöra infrastruktur för att få folk på andra tankar är nog helt enkelt bara... vanlig förstörelse.
Lustigt är det, vid första anblicken, att en kommunist (ja, är man med i VPK från 1975 så är man nog kommunist) finner ideologiska likar i ett parti som kör stenhårt på en liberal profil. Det kunde ju förklaras av att damen ifråga helt plötsligt blivit liberal, och det påståendet är lättgranskat. Vad vill hon, tro?
Som trafikpolitisk taleskvinna för MP fällde Karin Svensson Smith för någon vecka sen följande liberala uttalande angående att stänga av ett körfält på Essingeleden:
Det gjordes i Köpenhamn redan i mitten av 1990-talet. Då lärde sig folk att ”här ska man inte köra”
Minsann. Kvinnan vill, förmodligen i sin stora godhet, lära "folk" var man ska köra, och detta inte genom ekonomiska incitament utan genom att helt sonika stänga av vägen och göra det så jävligt att ta sig fram att folk helt enkelt låter bli att köra. Ja, eller så tar de en annan väg - rakt igenom innerstaden gissningsvis. Genialiskt är det utan tvekan, men frågan är om uttalandet ger uttryck för en liberal eller lite mer inskränkt auktoritär syn på politik. Vi körde uttalandet i vår Liberal-O-Meter och fick följande resultat:
Attans. Notervärt är att Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd, håller med om uttalandet. Nog för att man hört talas om kreativ förstörelse, men att förstöra infrastruktur för att få folk på andra tankar är nog helt enkelt bara... vanlig förstörelse.
2010/06/11
#1: Du hade inte trivts i Sovjet
Förlåt, den här är kanske lite för uppenbar. Faktum är hur som helst att en röst till vänster är lika med en röst på vänsterpartiet, och det går inte att förneka att det är en god anledning att tänka om.
VPK kommer således vara ett återkommande inslag här framöver, men vi börjar med det elementära: vad partiledaren tycker.
Lars Ohly, denna stjärna på den röda himlen, har på egen hand stått för några av de osundaste uttalandena i svensk politik.
"Jag står för en modern leninism baserad på klasskamp."
Lars Ohly, våren 1999. Intervju i engelska tidskriften Renewal
"Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen."
Lars Ohly, debattinlägg i Kommunistisk ungdoms interna tidning 1983
"Inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter kan användas i arbetarklassens intresse."
Lars Ohly, debattinlägg i Kommunistisk ungdoms interna tidning 1983
(Källa)
"Och jag blev uppriktigt chockad när jag fick höra att [Lars Ohly] grät när Berlinmuren föll. En sådan lyckodag för Europa. Då är det något som är lite konstigt."
Peter Eriksson i SvD 2007 [länk]
Näe. Det känns inte som att det är någon tvekan om vart Ohly vill ta oss. Gillar du det inte så har du anledning att fundera på en röst på ett parti som inte hyllar 1900-talets kändaste diktaturregim.
edit: SvD håller med.
VPK kommer således vara ett återkommande inslag här framöver, men vi börjar med det elementära: vad partiledaren tycker.
Lars Ohly, denna stjärna på den röda himlen, har på egen hand stått för några av de osundaste uttalandena i svensk politik.
"Jag står för en modern leninism baserad på klasskamp."
Lars Ohly, våren 1999. Intervju i engelska tidskriften Renewal
"Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen."
Lars Ohly, debattinlägg i Kommunistisk ungdoms interna tidning 1983
"Inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter kan användas i arbetarklassens intresse."
Lars Ohly, debattinlägg i Kommunistisk ungdoms interna tidning 1983
(Källa)
"Och jag blev uppriktigt chockad när jag fick höra att [Lars Ohly] grät när Berlinmuren föll. En sådan lyckodag för Europa. Då är det något som är lite konstigt."
Peter Eriksson i SvD 2007 [länk]
Näe. Det känns inte som att det är någon tvekan om vart Ohly vill ta oss. Gillar du det inte så har du anledning att fundera på en röst på ett parti som inte hyllar 1900-talets kändaste diktaturregim.
edit: SvD håller med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)