* De gillar att gå på led och vifta med fanor
* De gillar inte utländsk arbetskraft
* De har som självpåtagen uppgift att skydda svensk arbetskraft
* De kallar varandra för "kamrat"
* De har en pantad ledare
* De är missnöjda med vem som har makten i landet
* De är grafvt verklighetsfrånvända i praktiskt taget alla frågor
* De stödjer ett missnöjesparti vars politik inte ändrats sen 40-talet
* De beblandar sig inte med oliktänkande
Kom du på det? Nej, vi tänkte inte på SMR.
Vi syftade förstås på LO, Landsorganisationen, Facket med stort F och alla arbetares ständiga språkrör.
Den senaste veckan har LO varit on a roll, som det heter. De har launchat valrörelsens hittills fulaste smutskastningskampanj strax efter att ha bett om att hålla valrörelsen fri från negative campaigning, sen dök det upp att de ger en 600 miljoner till sossarna trots att man försöker hålla uppe skenet av att inte vara ett särintresse som fixar beställningsjobb när sossarna sitter i regering, och idag visade det sig att de inte vill lyssna på Linda Bengtzing för att hon kommit ut som Centerpartist. Det finns många bra anledningar att inte lyssna på Linda Bengtzing, men hennes partitillhörighet är inte en av dem.
För våra läsare som inte är navelskådande partibloggare kommer här en liten run-down på LO:s vecka:
Smutskastningskampanjen
Mitt under brinnande Mosa Mona-kampanj går Ibbe Bailando ut och gråter en skvätt i kvällspressen och ber de politiska motståndarna - som, som bekant, inte hade ett dugg att göra med vare sig youtube-klippet eller det lustiga brevet - om en respit, en renhårig valkampanj. Inga problem, sade alla. Vad händer? LO kommer med en kampanj som hänger photoshoppade borgerliga ministrar upp-och-ned med stora slagord rakt i nyllet - MEGAFEL och DUNDERDUMT är LO:s främsta anledningar att inte rösta på borgarna. Men sossarna gör ju inget fel... Eller?
Stödfinansiering av sossarna
...Jodå. Carl B Hamilton dunkade ut en rapport som granskade LO:s stödfinansiering av sossarna, och visade ungefär vad alla redan visste - SAP och LO är två organisationer i symbios som parasiterar på resten av oss. Ännu mer skandal blir det när man granskar hur många som faktiskt röstar på sossarna i LO - det är i hwilket fall långt ifrån 100%. LO försvarar sig med att medlemmarna kan rösta fram en annan riktning, men riktigt så är det ju inte. De röstberättigade ombuden blir framröstade och i en organisation där det är standard att icke-sossar mobbas är det inte sannolikt att en majoritet borgerliga ledamöter väljs.
Det där med oliktänkande
Minst, och senast, av veckans skandaler är Linda Bengtzing-grejen. Hon var uppenbarligen kontrakterad för att framföra sina schlagerhits för den trendkänsliga publiken på LO:s familjedag i Furuviksparken, men när hon tog giget att sjunga med Maud på hennes turné passade det plötsligt inte längre. Förhoppningsvis får LO-folket bara lyssna till Blå Tågets gamla hits i framtiden.
Med anledning av ofvanstående kan vi känna att det börjar bli dags att syna det märkliga särintresset som LO utgör i sömmarna. Att ett fackförbund såpass öppet kan styra beställningsjobb som LAS utan att någon frågar sig vad fasen det var som hände borde vara en del av vårt förflutna. Enpartistaten är förhoppningsvis en del av samma förflutna och båda företeelserna borde stanna där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar