Rubriken ger kanske lite lätta libertarian-vibbar (ingen rök utan eld, visserligen), men i Sverige behöver vi inte motsätta oss våldsmonopolet och kräva att giftermål med djur skall likställas med äktenskap för att springa in i statens välmenande hand som pekar oss åt rätt håll.
Ikväll var det Lars Ohlys tur att bli utfrågad i SVT och eftersom vi vet att den här liraren praktiskt taget skriver bloggposterna av sig själv var era favoritskribenter bänkade framför svtplay. Innan dess fors det omkring i staden, och där fanns ännu en ny vända valaffischer uppsatta, där vänstern proklamerar något i stil med att "vi vill ha en utbyggd kollektivtrafik; vi vill ha färre bilar". Det här känns på något sätt rätt standard i Sverige ändå - personligen reagerar man inte överdrivet mycket på att folk säger "jag vill minsann ha x". Det borde man.
När vänsterpartiet säger att man vill ha färre bilar, då handlar det liksom inte om "gör vad ni vill, men vi skulle gärna se att ni kör omkring lite mindre", utan då snackar vi heavy-handed state intervention deluxe med avstängda körfält tills folk fattar. Det är lite det som är grejen. I Sverige är det inga problem att säga att jomenfan, jag gillar inte riktigt att folk gör sådär - bäst att vi förbjuder det. Inte en endaste jävla tanke ägnas åt de som drabbas av din förbudsiver. Det mesta av skadligt beteende hos individer kan förbjudas med hänvisning till samhällsnyttan, eller med hänvisning till att någon lider mer av handlingen än vad den som utför handlingen får ut av sagda handling.
Bilen är ett exempel. Ett annat dök upp under utfrågningen: föräldraförsäkringen. Vi har låtit bli att nämna den här på bloggen eftersom familjepolitik är så in i helvete tråkigt och tillrättalagt. Fick vi föra saken på tal skulle vi exempelvis ifrågasätta varför hela befolkningen tycker att det är helt okej att de som inte får barn skall subventionera andras ungar genom att skatter går till barnbidrag, utbildning, polisen när ungarna åker fast för inbrott och så vidare. Nåväl.
Lasse O brinner för det där med tudelad föräldraförsäkring. Standardargumentet är att jämställdheten "går för långsamt" och man måste in och vifta och låsa in folk om de inte gör som man vill. Jämställdhet är ett "politiskt mål" och då menar Ohly att man rätt och slätt bör skita i opinionen. I just den frågan är Ohlys personliga övertygelse så jävla stark och viktig att folkets vilja är skit samma. Kan det vara så att det är lite det tänket som gör revolutionära demokratiivrare till massmördare? Vem vet.
Han fällde också ett uttalande som kommer att bli en klassiker bara timmar efter att det droppades: när moderatorerna ifrågasatte att just sju månader per förälder var en bra grej - efter sju månader har väl barnet knappt slutat amma, konstaterade de - svarade Ohly att "när vi fick barn använde min fru en bröstpump så jag kunde vara hemma med dem. Det borde väl funka idag också?"
...Tack, Lasse. Du är Gud den allsmäktige och löser alla våra problem i ett svep. Kan Lasse så kan du. Eller ja, kunde Lasse så ska du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar