Både det äldre gardet av kulturpersonligheter i form av 68-gänget och den yngre popvänstern står inför ett konstant dilemma; antingen kan man vara sann sina röda statskramande ideal och vara eländig och fattig eller så omfamnar man den hemska kommersialismen och blir rik på den. Det finns troligen visst empiriskt stöd för att även de mest idealiska till slut väljer det lockande sedelberget framför socialbidragen. Man kan ju alltid dra iväg på någon frihetsflotta för att upprätthålla någon form av idealism. De som inte lyckas omsätta sin begåvning i något som marknaden efterfrågar har dessutom traditionellt kunna luta sig tillbaka på konstnärslöner och kan betraktas lite trogna sina ideal.
Revolutionären Mikael Wiehe har rönt stora framgångar och säkert kunnat leva gott. Att det är tack vare kapitalismen har säkert alltid gjort lite ont för vår röde kamrat. Norrländska politiker beslutade sig att hjälpa Micke med den här typen av betänkligheter genom att, för skattepengar, anordna en regeringsstörarkonsert. Staten och kapitalet fattade varandras händer och tog en svängom på en arbetareklassens högtidsdag anordnad av S, V, SSU, LO och Arbetarrörelsens tankesmedja. Micke skulle ha hela 60 000 för att sprida sin vänsterpropaganda om den kalla och giriga regeringen och LOs pengapung var tydligen tom efter höstens affischräd. Som tur var kunde landstinget avsätt 50 000 till ett sådant ädelt ändamål.
Det är uppenbarligen inte bara jazz som vi skattebetalare ska finansiera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar