#99: Du tror inte att 100,000 förvaringsplatser är vad Sverige behöver pt.3

Gröna jobb är ju ytterligare ett av de här orden som alla skriver under på. Rättvisa, entreprenörskap, bröstpump och gröna jobb är ju givna valvinnare. Att kombinera grönt och, det som alla ska ha, jobb.

Gröna jobb är också en utav de otaliga åtgärderna rödgrönas jobbmanifest och kanske den absolut roligaste och konstigaste. Uppdraget som de långtidsarbetslösa anförtros är, håll i hatten, att:

"leta efter kulturmiljölämningar i skogen eller att röja gångar, stigar och promenadstråk för att öka tillgängligheten för besökare i skog och mark"

Det är på riktigt. Kolla här. Projektet har faktiskt existerat tidigare, och eftersom S tycker att allt var bättre förr när det kommer till arbetsmarknadspolitik, vill man återinföra det. Att det mycket var på grund av den utpräglade bidragslinjen man förlorade valet verkar inte bekomma de röda. Man påpekar att projektet var väldigt lyckat förra gången man hade det och det väckte vår nyfikenhet då vi alla väl starkt upplevt det skriande behovet av stigröjning i våra vildmarker.

Vi gick in på Skogsstyrelsens, som är myndigheten som administrerade projektet, hemsida och möttes givetvis av massa floskler om hur lyckat det är och hur bra det varit för de som gått igenom de olika programmen de driver. Eftersom vi är riktiga detektiver valde vi att spana på årsredovisningen, där man, om man inte är HQ, har svårare att ljuga ihop något. Det visade sig att endast 29 % av de som tryckts in i åtgärden hade fått något direkt ut det. Mycket bra uppenbarligen.

Varför var då Skogsstyrelsen så angelägna om att ha kvar ett till synes katastrofalt arbetsmarknadsprogram? Jo, det står också att "Gröna jobb" utgjorde hela 70 % av myndighetens uppdragsverksamhet innan det lades ner. Intresset ljuger sällan.

Vad får vi skattebetalarna ut av de 150 miljonerna per år man ska lägga på de 500 skogsambulerande städarna? Jo, dels får byråkraterna håla, häfta och arkivera lite papper och det skapar jobb. Vi får röjda stigar och nya kulturlämningar, vilket ju otvivelaktigt är värt minst 150 miljoner per år och som dessutom skapar jobb. Om vi ska vara riktigt jobbskapande råder vi er alla att gå ut i närmaste skog och bara överrösa skogen med all skit ni kan hitta. Det skapar jobb. Var noga med att inte ta något ifrån någon papperskorg, då det minskar arbetet för sopgubbarna.

Mera skräp, mera jobb. Allt är frid och fröjd i åtgärdssverige.

#98: Du tror inte att 100,000 förvaringsplatser är vad Sverige behöver pt.2

Vi fortsätter med den här lilla serien.

Kultursektorn är ett jobb där man ser att det finns enormt mycket potential att låta folk driva runt. En superstor åtgärd är det så kallade lönebidraget, som innebär att staten ska erbjuda föreningar, samfund och kulturhus billig arbetskraft. Totalt 7 500 personer ska inom två år få jobb inom kultursektorn och detta kommer att kosta skattebetalarna över en miljard kronor. Vi antar att kyrkorna, de fria teatrarna fotbollsklubbarna tackar och tar emot.

De skönaste jobben inom kultursektorn kan ändå vara de så kallade "Access-jobben". Man har identifierat ett tydligt problem i det att våra kulturarv är alldeles för otillgängliga, och vill åtgärda detta med 500 personer som ska arbeta att öka den här tillgängligheten på oklart sätt. 300 000 kronor kostar en anställd inom det här programmet per år.

Vi tycker det är mycket synd att de rödgröna, som ofta uppfattas vara det kulturvänligaste alternativet, hyser en kvalitetsföraktande syn på den här branschen. Vilken långtidsarbetslös snubbe som helst kan uppenbarligen tryckas in i sektorn och det kommer sänka statusen och arbetsmiljön för de som redan arbetar där. De rödgröna angav också att den enskilt viktigaste kulturpolitiska frågan var ökade anslag, framför en hög kvalitet. Så gillar du högkvalitativ kultur snarare än att utnyttja våra kulturarv i arbetsmarknadssyften bör du inte rösta rödgrönt.

Visst att det kan finnas en efterfrågan på mer kultur, men har de manliga fackanslutna något att hämta även i den här åtgärden. Tanken är nämligen att man ska stimulera kulturefterfrågan genom att låta kommunerna smälla upp en massa kulturhus och teatrar där man kan lagra alla långtidsarbetslösa. Man föreslår därför ett utvidgat ROT-avdrag, som även kommer möjliggöra för kommunerna att göra det här avdraget. Man lyckas alltså "skapa jobb" (förvaring) för över 8 000 arbetslösa samtidigt som man gör high-fives med Byggnads hela kvällen.

#87: Du har en egen musiksmak pt.2

Både det äldre gardet av kulturpersonligheter i form av 68-gänget och den yngre popvänstern står inför ett konstant dilemma; antingen kan man vara sann sina röda statskramande ideal och vara eländig och fattig eller så omfamnar man den hemska kommersialismen och blir rik på den. Det finns troligen visst empiriskt stöd för att även de mest idealiska till slut väljer det lockande sedelberget framför socialbidragen. Man kan ju alltid dra iväg på någon frihetsflotta för att upprätthålla någon form av idealism. De som inte lyckas omsätta sin begåvning i något som marknaden efterfrågar har dessutom traditionellt kunna luta sig tillbaka på konstnärslöner och kan betraktas lite trogna sina ideal.

Revolutionären Mikael Wiehe har rönt stora framgångar och säkert kunnat leva gott. Att det är tack vare kapitalismen har säkert alltid gjort lite ont för vår röde kamrat. Norrländska politiker beslutade sig att hjälpa Micke med den här typen av betänkligheter genom att, för skattepengar, anordna en regeringsstörarkonsert. Staten och kapitalet fattade varandras händer och tog en svängom på en arbetareklassens högtidsdag anordnad av S, V, SSU, LO och Arbetarrörelsens tankesmedja. Micke skulle ha hela 60 000 för att sprida sin vänsterpropaganda om den kalla och giriga regeringen och LOs pengapung var tydligen tom efter höstens affischräd. Som tur var kunde landstinget avsätt 50 000 till ett sådant ädelt ändamål.

Det är uppenbarligen inte bara jazz som vi skattebetalare ska finansiera.