Gröna jobb är ju ytterligare ett av de här orden som alla skriver under på. Rättvisa, entreprenörskap, bröstpump och gröna jobb är ju givna valvinnare. Att kombinera grönt och, det som alla ska ha, jobb.
Gröna jobb är också en utav de otaliga åtgärderna rödgrönas jobbmanifest och kanske den absolut roligaste och konstigaste. Uppdraget som de långtidsarbetslösa anförtros är, håll i hatten, att:
"leta efter kulturmiljölämningar i skogen eller att röja gångar, stigar och promenadstråk för att öka tillgängligheten för besökare i skog och mark"
Det är på riktigt. Kolla här. Projektet har faktiskt existerat tidigare, och eftersom S tycker att allt var bättre förr när det kommer till arbetsmarknadspolitik, vill man återinföra det. Att det mycket var på grund av den utpräglade bidragslinjen man förlorade valet verkar inte bekomma de röda. Man påpekar att projektet var väldigt lyckat förra gången man hade det och det väckte vår nyfikenhet då vi alla väl starkt upplevt det skriande behovet av stigröjning i våra vildmarker.
Vi gick in på Skogsstyrelsens, som är myndigheten som administrerade projektet, hemsida och möttes givetvis av massa floskler om hur lyckat det är och hur bra det varit för de som gått igenom de olika programmen de driver. Eftersom vi är riktiga detektiver valde vi att spana på årsredovisningen, där man, om man inte är HQ, har svårare att ljuga ihop något. Det visade sig att endast 29 % av de som tryckts in i åtgärden hade fått något direkt ut det. Mycket bra uppenbarligen.
Varför var då Skogsstyrelsen så angelägna om att ha kvar ett till synes katastrofalt arbetsmarknadsprogram? Jo, det står också att "Gröna jobb" utgjorde hela 70 % av myndighetens uppdragsverksamhet innan det lades ner. Intresset ljuger sällan.
Vad får vi skattebetalarna ut av de 150 miljonerna per år man ska lägga på de 500 skogsambulerande städarna? Jo, dels får byråkraterna håla, häfta och arkivera lite papper och det skapar jobb. Vi får röjda stigar och nya kulturlämningar, vilket ju otvivelaktigt är värt minst 150 miljoner per år och som dessutom skapar jobb. Om vi ska vara riktigt jobbskapande råder vi er alla att gå ut i närmaste skog och bara överrösa skogen med all skit ni kan hitta. Det skapar jobb. Var noga med att inte ta något ifrån någon papperskorg, då det minskar arbetet för sopgubbarna.
Mera skräp, mera jobb. Allt är frid och fröjd i åtgärdssverige.
Visar inlägg med etikett märkliga förslag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett märkliga förslag. Visa alla inlägg
2010/09/18
2010/09/10
#86: Du tycker inte fotboll har något med välfärd att göra
Ny dag, nytt desperat utspel....
Förutom att utmåla Moderaterna till någon form av miljonärsparti är det mest trendiga att lova folket mer fotboll. Vi måste dock säga att vi gärna hade sett att över 30% av Sveriges befolkning var så rika som socialdemokraterna framställer det, men tyvärr är ju så inte fallet. Troligtvis är ju dock 30 % av svenskarna intresserade av fotboll och man har duktigt identifierat en stor väljargrupp som kanske inte fått sina godispåsar fyllda till bredden med vallöften ännu.
Ohly har ju lovat, och senare fått ta tillbaka, att Allsvenskan ska locka till sig de svenskar som idag är utlandsproffs. Han sken även upp ordentligt när han berättade om sina visioner för ett svenskt lag i Champions League under utfrågningen. Man har ju också lovat att subventionera damfotbollen så även kvinnor kan försörja sig på fotboll i större utsträckning. Nu tar man det hela ett steg längre. Nu regnar det fotbollen från himlen likt det regnade manna under exodus.
I sitt idrottspolitiska program förklarar man att det är av stor vikt att människor ska få se på idrottsevenemang gratis på TV. Man hävdar att samhället bör ta sitt ansvar och ge medborgarna sin fotboll i och med att det är av så stort allmänintresse. Återigen är det omöjligt att som politiker säga ifrån och ryta till att folk faktiskt får lära sig att betala för det de vill konsumera. Istället lovar man som brukligt allt åt alla och sätter det under kontot "gemensam och solidariskt finansierad välfärd". SVT:s slogan om att man erbjuder "TV fri från politisk påverkan" blir helt plötsligt lite mindre trovärdig. För att återkoppla till förra inläggets tema kan vi ju fråga oss om de verkligen tror att någon väljare går på det här löjliga röstfisket. Vem röstar egentligen på det parti som kan erbjuda de bästa fotbollsmatcherna?
Givetvis ska det svenska folket inte nöja sig med en grym liga med stora proffs och extremt bra TV. Vi har ju trots allt världens bästa välfärd och bör därför arrangera storslagna evenemang och inte bara sända dem. Från andra sidan Atlanten försäkrar Thompa Bodström oss om att Sverige minsann ska lägga in en ansökan om att få hålla i EM 2020. Den stora anledningen misstänks vara att han vill ha en anledning att åka hem igen. Skämt åsido, så är det en dålig idé att arrangera storslagna idrottsevenemang. Ekonomen Stefan Szymanski har konstaterat att det inte finns någon som helst ekonomisk vinning i att arrangera ett stort mästerskap. Dock ger ett värdskap en kortsiktig effekt på medborgarnas upplevda lycka. Det är också ett innovativt sätt att dölja arbetslöshet under en kort tid.
Slutsats: Är fotboll din politiska hjärtefråga; rösta rött!
Förutom att utmåla Moderaterna till någon form av miljonärsparti är det mest trendiga att lova folket mer fotboll. Vi måste dock säga att vi gärna hade sett att över 30% av Sveriges befolkning var så rika som socialdemokraterna framställer det, men tyvärr är ju så inte fallet. Troligtvis är ju dock 30 % av svenskarna intresserade av fotboll och man har duktigt identifierat en stor väljargrupp som kanske inte fått sina godispåsar fyllda till bredden med vallöften ännu.
Ohly har ju lovat, och senare fått ta tillbaka, att Allsvenskan ska locka till sig de svenskar som idag är utlandsproffs. Han sken även upp ordentligt när han berättade om sina visioner för ett svenskt lag i Champions League under utfrågningen. Man har ju också lovat att subventionera damfotbollen så även kvinnor kan försörja sig på fotboll i större utsträckning. Nu tar man det hela ett steg längre. Nu regnar det fotbollen från himlen likt det regnade manna under exodus.
I sitt idrottspolitiska program förklarar man att det är av stor vikt att människor ska få se på idrottsevenemang gratis på TV. Man hävdar att samhället bör ta sitt ansvar och ge medborgarna sin fotboll i och med att det är av så stort allmänintresse. Återigen är det omöjligt att som politiker säga ifrån och ryta till att folk faktiskt får lära sig att betala för det de vill konsumera. Istället lovar man som brukligt allt åt alla och sätter det under kontot "gemensam och solidariskt finansierad välfärd". SVT:s slogan om att man erbjuder "TV fri från politisk påverkan" blir helt plötsligt lite mindre trovärdig. För att återkoppla till förra inläggets tema kan vi ju fråga oss om de verkligen tror att någon väljare går på det här löjliga röstfisket. Vem röstar egentligen på det parti som kan erbjuda de bästa fotbollsmatcherna?
Givetvis ska det svenska folket inte nöja sig med en grym liga med stora proffs och extremt bra TV. Vi har ju trots allt världens bästa välfärd och bör därför arrangera storslagna evenemang och inte bara sända dem. Från andra sidan Atlanten försäkrar Thompa Bodström oss om att Sverige minsann ska lägga in en ansökan om att få hålla i EM 2020. Den stora anledningen misstänks vara att han vill ha en anledning att åka hem igen. Skämt åsido, så är det en dålig idé att arrangera storslagna idrottsevenemang. Ekonomen Stefan Szymanski har konstaterat att det inte finns någon som helst ekonomisk vinning i att arrangera ett stort mästerskap. Dock ger ett värdskap en kortsiktig effekt på medborgarnas upplevda lycka. Det är också ett innovativt sätt att dölja arbetslöshet under en kort tid.
Slutsats: Är fotboll din politiska hjärtefråga; rösta rött!
2010/09/01
#79: Du betalar för en biljett till Damallsvenskan om du nu är sugen på det
Vänsterpartiet har gjort sig kända som den svenska fotbollens fortlevnads stora försvarare. Lars Ohly lackade ju ur när det gick dåligt för favoritlaget Djurgården och krävde skattelättnader för att underlätta för blåränderna att värva spelare av hög internationell klass. Kniven i Lasses bröst måste ha vridits ett extra varv när idolen Andreas Johansson nu lämnade Ålborg, som han valde framför Djurgården när han pös från Wigan häromåret, till förmån för Odense.
Nu har fokus flyttats från den superkapitalistiska herrfotbollen till den mycket mindre uppmärksammade damfotbollen. Att det kan kännas lite konstigt att herrarna och damerna får olika träningsmöjligheter och beläggs med olika ansvar gällande planskötsel kan vi till viss del förstå.
Det mest anmärkningsvärda ligger egentligen i hur man vill förvandla yrket damfotbollsspelare till en attraktiv karriärsmöjlighet. Som de flesta känner till är det möjligt för manliga fotbollsspelare att försörja sig på sitt yrke även om man spelar långt ner i seriesystemet, medan de kvinnliga motsvarigheterna har nästan ha svårt att göra detsamma även på den allra högsta nivån. Man vill också förhindra det tapp som till stor del sker för kvinnor, såväl män, i åldrarna 15-18 år. Att folk slutar med idrott i gymnasieåldern för att till exempel satsa på skolan eller bara göra vad sjutton man vill är helt enkelt inte acceptabelt. Kan det möjligtvis vara så att man på den rödgröna sidan skissar på någon statlig femårsplan för att skapa ett svenskt elitidrottande?
I övrigt är utspelet väl bara att betrakta som ett populistiskt förslag á la "Allt åt alla", vilket ju är både ohållbart och icke önskvärt. Vi som, ur ett statsfinansiellt perspektiv, betraktar fotbollen som en underhållningsbransch får troligtvis försvara att fotboll på professionell nivå är något som ska klara av att stå på egna ben. Politiker bör ju inte subventionera vuxnas fritidsintressen.
Nu har fokus flyttats från den superkapitalistiska herrfotbollen till den mycket mindre uppmärksammade damfotbollen. Att det kan kännas lite konstigt att herrarna och damerna får olika träningsmöjligheter och beläggs med olika ansvar gällande planskötsel kan vi till viss del förstå.
Det mest anmärkningsvärda ligger egentligen i hur man vill förvandla yrket damfotbollsspelare till en attraktiv karriärsmöjlighet. Som de flesta känner till är det möjligt för manliga fotbollsspelare att försörja sig på sitt yrke även om man spelar långt ner i seriesystemet, medan de kvinnliga motsvarigheterna har nästan ha svårt att göra detsamma även på den allra högsta nivån. Man vill också förhindra det tapp som till stor del sker för kvinnor, såväl män, i åldrarna 15-18 år. Att folk slutar med idrott i gymnasieåldern för att till exempel satsa på skolan eller bara göra vad sjutton man vill är helt enkelt inte acceptabelt. Kan det möjligtvis vara så att man på den rödgröna sidan skissar på någon statlig femårsplan för att skapa ett svenskt elitidrottande?
I övrigt är utspelet väl bara att betrakta som ett populistiskt förslag á la "Allt åt alla", vilket ju är både ohållbart och icke önskvärt. Vi som, ur ett statsfinansiellt perspektiv, betraktar fotbollen som en underhållningsbransch får troligtvis försvara att fotboll på professionell nivå är något som ska klara av att stå på egna ben. Politiker bör ju inte subventionera vuxnas fritidsintressen.
2010/08/22
#72: Du blir inte svettig när koppen kommer fram
Thomas Bodström är mannen idag. Som förespråkare för det så kallade Bodströmssamhället där vi frivilligt ska ge upp vår integritet har Thomas idag visat upp hur det hela ska fungera i praktiken. Uppenbarligen ska alla ge upp sin integritet, förutom övervakarna själva.
Det fina med Bodströms övervakningssamhälle är ju att man på något sätt ska godkänna alla övergrepp man utsätts för och därmed ska man komma till bukt med alla världens problem. Det finns ett litet problem i detta så som vi ser det. Målet är uppenbarligen att försöka hitta knarkare på det här sättet, men givet frivilligheten kommer knarkare själva sannolikt undvika testen. Alternativt kommer ett grupptryck uppstå som gör att alla testar sig för att undvika misstankar och då försvinner ju den påstådda frivilligheten. Vi säger inte att det är bättre att bara införa obligatoriska grejer som Ask vill, men det är ju lite rakare i alla fall. Tilläggas bör kanske också att Ask faktiskt lät testa sig när de gjorde samma "kupp" mot henne. Bodström, som den slipade och, sedan barnsben, socialdemokratiska yrkespolitikern han än är, lindar hur som helst in sina övergrepp i positiva termer. Han är ju trots allt författare.
Men när det väl är dags att testa sig viker man ju givetvis undan. Det kan ju faktiskt bli lite svettigt, speciellt när Thompa, med tanke på sitt knarkförflutna, har en del att leva upp till så att säga. Nu ursäktar han sig på sin blogg med att det hela var ett exempel på den utbredda "negative campaigning" som är riktad mot sossarna, medan LO-kampanjen är ett utmärkt exempel på saklighet. Det hade ju varit mycket enklare för honom att bara gå lös i den där koppen och sedan hade man kunnat prata om något annat egentligen.
Men svetten kanske sprider sig över hela den socialdemokratiska samhällskroppen i detta nu. Det kan inte vara absolut topproligast att vara sosse nu när svetten bara blåser bort av all motvind i form av opinionsundersökningar. Givmilt av honom är det ju i alla fall att han tog sig tid att visa för oss alla orimligheten i sitt eget förslag, trots att en mycket svettig valrörelse står framför honom och Partiet.
Det fina med Bodströms övervakningssamhälle är ju att man på något sätt ska godkänna alla övergrepp man utsätts för och därmed ska man komma till bukt med alla världens problem. Det finns ett litet problem i detta så som vi ser det. Målet är uppenbarligen att försöka hitta knarkare på det här sättet, men givet frivilligheten kommer knarkare själva sannolikt undvika testen. Alternativt kommer ett grupptryck uppstå som gör att alla testar sig för att undvika misstankar och då försvinner ju den påstådda frivilligheten. Vi säger inte att det är bättre att bara införa obligatoriska grejer som Ask vill, men det är ju lite rakare i alla fall. Tilläggas bör kanske också att Ask faktiskt lät testa sig när de gjorde samma "kupp" mot henne. Bodström, som den slipade och, sedan barnsben, socialdemokratiska yrkespolitikern han än är, lindar hur som helst in sina övergrepp i positiva termer. Han är ju trots allt författare.
Men när det väl är dags att testa sig viker man ju givetvis undan. Det kan ju faktiskt bli lite svettigt, speciellt när Thompa, med tanke på sitt knarkförflutna, har en del att leva upp till så att säga. Nu ursäktar han sig på sin blogg med att det hela var ett exempel på den utbredda "negative campaigning" som är riktad mot sossarna, medan LO-kampanjen är ett utmärkt exempel på saklighet. Det hade ju varit mycket enklare för honom att bara gå lös i den där koppen och sedan hade man kunnat prata om något annat egentligen.
Men svetten kanske sprider sig över hela den socialdemokratiska samhällskroppen i detta nu. Det kan inte vara absolut topproligast att vara sosse nu när svetten bara blåser bort av all motvind i form av opinionsundersökningar. Givmilt av honom är det ju i alla fall att han tog sig tid att visa för oss alla orimligheten i sitt eget förslag, trots att en mycket svettig valrörelse står framför honom och Partiet.
2010/08/04
#55: Du tycker inte att de statliga företagen blir bättre för att de blir yngre
Realistisk politik och SSU har kanske aldrig varit världens klockrenaste match, men förbundets senaste utspel i DN om ungdomsarbetslösheten slår nog ändå många rekord. Vi avhandlade det rödgrona kontraktet med "kidsen", som Mona säkert hade sagt, här. Slutsatsen var väl kort och gott att man istället för att följa forskningsrönen kör på ett helideologiskt manifest färgat av statliga låtsasjobb på klassiskt keynesianskt pyramidmanér.
Nu har landets största fabrik av skitnödiga och verklighetsfrånvända politiker tagit det hela ett steg längre och föreslår alltså ungdomskvotering i de statliga bolagen, vilka ju kommer öka i antal om man ska tro Ylva Johansson. 25% av de anställda ska alltså vara under 35 år, det vill säga den grupp SSU identifierar som ungdomar. Ska vi kalla detta steg tre i SSU:s politik mot ungdomsarbetslösheten? Först deltar man i något kommunalt hittepåprojekt medan man väntar de obligatoriska sex månaderna på att få jobb och sedan blir man inkvoterad i något statligt bolag. Vi har storsossarnas Tobleronepolitik och nu alltså även småsossarnas gatuteaterpolitik.
Om vi bara bortser från det felaktiga i att ens vilja ha statliga bolag kvarstår ändå det otroligt märkliga i att SSU lägger fram den här typen av förslag när man alltid skrämmer med att ett avskaffande av LAS skulle leda till att man "ställer grupp mot grupp" och kastar ut äldre personer som snart ska pensioneras från arbetsmarknaden. Om man har en friare arbetsrätt kan arbetstagare konkurrera på lika villkor med sin faktiska kompetens. De rödgröna verkar ha stora problem med det och vill hellre själva utpeka svaga grupper och konstruera jobb åt dem. Vi ser hellre att man inte ser antalet jobb som något statiskt utan istället skapar förutsättningar för företag att växa genom att underlätta i anställningsprocessen, men också att uppmuntra entreprenörskap och eget företagande. Ge individerna i de så kallade svaga grupperna chansen att visa vad de går för istället för att ständigt peka ut dem som hjälplösa och i absolut behov av statliga hjälpinsatser. Detta gäller såväl unga, som man vill hjälpa det i här fallet, men även kvinnor och invandrare.
Vi vill avsluta med ett råd till SSU:s Monakopia till ledare Jytte Guteland, hela 31 år gammal, att slutföra sina evighetsstudier och komma ut på arbetsmarknaden innan hon själv fyller 35. Det finns säkert uppdrag i något statligt bolag för den trogna partiföreträdaren; ordförande på Vattenfall kanske?
Nu har landets största fabrik av skitnödiga och verklighetsfrånvända politiker tagit det hela ett steg längre och föreslår alltså ungdomskvotering i de statliga bolagen, vilka ju kommer öka i antal om man ska tro Ylva Johansson. 25% av de anställda ska alltså vara under 35 år, det vill säga den grupp SSU identifierar som ungdomar. Ska vi kalla detta steg tre i SSU:s politik mot ungdomsarbetslösheten? Först deltar man i något kommunalt hittepåprojekt medan man väntar de obligatoriska sex månaderna på att få jobb och sedan blir man inkvoterad i något statligt bolag. Vi har storsossarnas Tobleronepolitik och nu alltså även småsossarnas gatuteaterpolitik.
Om vi bara bortser från det felaktiga i att ens vilja ha statliga bolag kvarstår ändå det otroligt märkliga i att SSU lägger fram den här typen av förslag när man alltid skrämmer med att ett avskaffande av LAS skulle leda till att man "ställer grupp mot grupp" och kastar ut äldre personer som snart ska pensioneras från arbetsmarknaden. Om man har en friare arbetsrätt kan arbetstagare konkurrera på lika villkor med sin faktiska kompetens. De rödgröna verkar ha stora problem med det och vill hellre själva utpeka svaga grupper och konstruera jobb åt dem. Vi ser hellre att man inte ser antalet jobb som något statiskt utan istället skapar förutsättningar för företag att växa genom att underlätta i anställningsprocessen, men också att uppmuntra entreprenörskap och eget företagande. Ge individerna i de så kallade svaga grupperna chansen att visa vad de går för istället för att ständigt peka ut dem som hjälplösa och i absolut behov av statliga hjälpinsatser. Detta gäller såväl unga, som man vill hjälpa det i här fallet, men även kvinnor och invandrare.
Vi vill avsluta med ett råd till SSU:s Monakopia till ledare Jytte Guteland, hela 31 år gammal, att slutföra sina evighetsstudier och komma ut på arbetsmarknaden innan hon själv fyller 35. Det finns säkert uppdrag i något statligt bolag för den trogna partiföreträdaren; ordförande på Vattenfall kanske?
2010/07/16
#36: Du trängs inte gärna på tunnelbanan med ditt nya IKEA-sovrum under armen
Ruwaida, Ruwaida, Ruwaida...
Miljöpartiets verklighetsflykt nådde häromdagen nya proportioner när profilnamnet Yvonne Ruwaida, som väl är ett av namnen som ryktas ta över efter Wetterstrand, debatterade Förbifart Stockholm med sossen Lars Dahlberg. MP har redan gjort det kristallklart att de ökade transportbehoven ska lösas med offentligt finansierad kollektivtrafik. Småföretagarpartiet är alltså de många små åkeriföretagens bästa vän utan tvekan. Och om inte folket lyder är man villig att stänga av vägarna. Folket ska tuktas helt enkelt.
Man föreslår att man istället för en ny väg utanför Stockholm ska transportera gods med båt i skärgården. Vad som helst förutom bil går uppenbarligen bra. Det låter väl väldigt konstigt att man inte förlitar sig på att det kommer förnybara bränslen till bilindustrin och istället återgår till hur man transporterade gods för flera hundra år sedan. Har ni lagt märke till de nya filmer och affischerna som gör reklam för bilar? Vi sticker ut hakan och påstår att det är minst 9 av 10 bilar som marknadsför att de är snälla mot miljön. Under Almedalsveckan visade bilföretagen och -lobbyn upp nya elbilar med sportlook. Imponerande.
Åter till ämnet. Peter Eriksson har ju klargjort att han och partiet inte tror på marknadslösningar, så istället föreslår den tunnelseende Ruwaida (som givetvis kommer föräras ett eget inlägg så småningom) att innerstadsbutikerna får lösa sina transportbehov med tunnelbana på natten... Som vi alla vet är ju butikerna i förorten bortplockade om MP får bestämma. Problem: Tunnelbanorna körs redan på full kapacitet. Ja.. Synd där. Hur som helst, om förslaget går igenom, vilket alltså skulle kräva en kraftig utbyggnad av tunnelbanenätet, är det tänkt att lastbilar ska köra runt och leverera varorna till alla små gemytliga miljöbutiker. Man tvingas alltså ha nattanställd personal för att ta emot varor. MP uppfinner ett större behov till sitt eget förslag om nattdagis. Smart.
Vi har ett motförslag. Vore det inte allra roligast att starta en taxitjänst, som självklart är kommunal, som företagen kan använda när de vill utföra någon form av transport? Det skulle dessutom skapa en massa jobb!
Miljöpartiets verklighetsflykt nådde häromdagen nya proportioner när profilnamnet Yvonne Ruwaida, som väl är ett av namnen som ryktas ta över efter Wetterstrand, debatterade Förbifart Stockholm med sossen Lars Dahlberg. MP har redan gjort det kristallklart att de ökade transportbehoven ska lösas med offentligt finansierad kollektivtrafik. Småföretagarpartiet är alltså de många små åkeriföretagens bästa vän utan tvekan. Och om inte folket lyder är man villig att stänga av vägarna. Folket ska tuktas helt enkelt.
Man föreslår att man istället för en ny väg utanför Stockholm ska transportera gods med båt i skärgården. Vad som helst förutom bil går uppenbarligen bra. Det låter väl väldigt konstigt att man inte förlitar sig på att det kommer förnybara bränslen till bilindustrin och istället återgår till hur man transporterade gods för flera hundra år sedan. Har ni lagt märke till de nya filmer och affischerna som gör reklam för bilar? Vi sticker ut hakan och påstår att det är minst 9 av 10 bilar som marknadsför att de är snälla mot miljön. Under Almedalsveckan visade bilföretagen och -lobbyn upp nya elbilar med sportlook. Imponerande.
Åter till ämnet. Peter Eriksson har ju klargjort att han och partiet inte tror på marknadslösningar, så istället föreslår den tunnelseende Ruwaida (som givetvis kommer föräras ett eget inlägg så småningom) att innerstadsbutikerna får lösa sina transportbehov med tunnelbana på natten... Som vi alla vet är ju butikerna i förorten bortplockade om MP får bestämma. Problem: Tunnelbanorna körs redan på full kapacitet. Ja.. Synd där. Hur som helst, om förslaget går igenom, vilket alltså skulle kräva en kraftig utbyggnad av tunnelbanenätet, är det tänkt att lastbilar ska köra runt och leverera varorna till alla små gemytliga miljöbutiker. Man tvingas alltså ha nattanställd personal för att ta emot varor. MP uppfinner ett större behov till sitt eget förslag om nattdagis. Smart.
Vi har ett motförslag. Vore det inte allra roligast att starta en taxitjänst, som självklart är kommunal, som företagen kan använda när de vill utföra någon form av transport? Det skulle dessutom skapa en massa jobb!
2010/07/07
#27: Du tycker inte att historien bör ändras för att blir mer politiskt korrekt
Jämställdheten är i svensk politik en helig ko som många är villiga att göra både den ena och andra dumheten för att verka för. Att kvinnor varit en förtryckt grupp i måna kulturer och epoker förnekar nog ingen. Att den antika, grekiska demokratin var öppen för fria män är ingen hemlighet. Att det var pojkar som skickades till Paris, Bologna eller Aachen står att läsa i valfritt idéhistorisk skrift. Att det var unga män som undervisades av män i romantikens Tyskland är det ingen som hymlar med.
Vi kan tycka vad vi vill om vår historia – personligen tycker jag att kommunismens framfart de senaste 100 åren är beklaglig – men att propagera för kvinnans historiska bidrag via särskilda kvinnomuséer eller kvinnocentra känns inte riktigt som något staten bör syssla med. Är det något fel på att berätta vad som hänt och fokusera på hur det påverkat det samhälle vi idag lever i, eller finns det något egenvärde i att försöka förkvinnliga historiska händelser?
Lustigt är dessutom att Miljöpartiet kallar idén jämställdhet. Att särbehandla en grupp (kvinnor), ge denna egna fora (särskilda museer och centra) utan att nämna ett ord om att kvinnors i ärlighetens namn varit tämligen osynliga fram till 1700-talets andra hälft har ingenting med att utjämna skillnader män och kvinnor emellan att göra. Det är särartsfeminism av värsta sort.
Det bör noteras att kvinnors inflytande är odiskutabelt viktigt, men som vanligt särskiljer vi oss från vänstertroikan (vilket underbart uttryck, förresten). Auktoritära regimer har gång efter annan strävat efter att ändra historien för att passa nutiden bättre. Bäst i vår mening är Stalin, världens första photoshoppare. Feministrörelsen - intimt förknippad med och oskiljaktig från socialiströrelsen i dess nuvarande utformning - är märkbart missnöjd med historieskrivningen och claimar liberala kämpar för kvinnors rättigheter av bara farten.
Historien är vad den är. Låt oss fokusera på framtiden.
[Ovan är ett gästinlägg signerat /G.]
Vi kan tycka vad vi vill om vår historia – personligen tycker jag att kommunismens framfart de senaste 100 åren är beklaglig – men att propagera för kvinnans historiska bidrag via särskilda kvinnomuséer eller kvinnocentra känns inte riktigt som något staten bör syssla med. Är det något fel på att berätta vad som hänt och fokusera på hur det påverkat det samhälle vi idag lever i, eller finns det något egenvärde i att försöka förkvinnliga historiska händelser?
Lustigt är dessutom att Miljöpartiet kallar idén jämställdhet. Att särbehandla en grupp (kvinnor), ge denna egna fora (särskilda museer och centra) utan att nämna ett ord om att kvinnors i ärlighetens namn varit tämligen osynliga fram till 1700-talets andra hälft har ingenting med att utjämna skillnader män och kvinnor emellan att göra. Det är särartsfeminism av värsta sort.
Det bör noteras att kvinnors inflytande är odiskutabelt viktigt, men som vanligt särskiljer vi oss från vänstertroikan (vilket underbart uttryck, förresten). Auktoritära regimer har gång efter annan strävat efter att ändra historien för att passa nutiden bättre. Bäst i vår mening är Stalin, världens första photoshoppare. Feministrörelsen - intimt förknippad med och oskiljaktig från socialiströrelsen i dess nuvarande utformning - är märkbart missnöjd med historieskrivningen och claimar liberala kämpar för kvinnors rättigheter av bara farten.
Historien är vad den är. Låt oss fokusera på framtiden.
[Ovan är ett gästinlägg signerat /G.]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)