Nå, vi har tagit oss lite mer än halvvägs till valet, och bloggens läsarskara och relevans är på uppgång. Det är förstås kul i sig, men det är viktigt att notera att vi inte skriver för vår egen skull; vi ser inget egenvärde i att fylla sida efter sida med våra åsikter.
Den politiska bloggosfären (och det är första och sista gången vi använder det ordet) utgörs av två-tre extremt inskränkta grupper av navelskådare. Värst är förstås NetRoots-rörelsen, som gör det till en grej att inte inbjuda till debatt utan istället vara någon sorts okritisk megafon för socialdemokraterna, som att den som skriker högst är bäst. 100 anledningar var aldrig menat att agera megafon åt borgerliga partiers politik - då blir man bara intressant för de som redan är övertygade. Istället har vi valt att inte ta ställning för något, utan att belysa galenskaperna i det som kan bli rödgrön regeringspolitik.
Vi vill finnas som ett understöd åt er som är tveksamma inför vad ni ska välja i höst, en antologi att referera till i politiska debatter (för det är roligt att prata politik även i vardagen) och ett motgift mot retoriken som alltid skyler över de verkliga meningsmotsättningarna. När man pratar politik kan man alltid inta en polemiserande hållning och rapa självklarheter ur sitt partis valmanifest, men då kommer ingen sida i debatten att lära sig något. Debatt bör handla om ett meningsutbyte med det underliggande målet att lära sig något nytt och vidga sina vyer. Därför ser vi gärna att läsare kommenterar och ifrågasätter våra argument så mycket som möjligt, ty det är i diskussionen, inte i propagerandet, som det intellektuella värdeskapandet sker.
Därför vill vi hylla Emil Broberg, som i den här kommentarsdiskussionen höll huvudet kallt och lät bli flosklerna. Erik Laakso förtjänar kudos för att han hoppade av NetRoots när han insåg att det handlade mer om propaganda än om samhällsdebatt. Kent Persson ska ha cred för att han styr debatt varje vecka och även låter meningsmotståndare komma till tals. PLC får props för att han har egna åsikter och håller ett öppet sinne till och med när det kommer till syndikalister.
Om vi får be er om något, vore det följande: debattera mera! Skriv i kommentarerna, prata politik med folk runt omkring dig, sprid evangeliet om 100 anledningar att inte rösta till vänster, och se för guds skull till att du gör ett informerat val den 19:e september - vare sig du till slut hamnar till höger eller till vänster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar