#70: Du känner att "skatteparadis för låginkomsttagare" låter mer appellerande än "välfärdsparadis för Mona"

Mona Sahlin (hur ofta börjar vi med hennes namn?) riktade idag, som vanligt när hon öppnar munnen, skarp kritik mot Fredrik Reinfeldt över användandet av ordet "skatteparadis". Hon förklarade kort och gott att hon minsann inte vill ha ett skatteparadis, utan ett "välfärdsparadis" och lade på så sätt i en enda mening ut skillnaderna mellan borgerlig och socialdemokratisk politik.

Det hon verkar ha missat, eller helt enkelt ignorerat, är att ordet "skatteparadis" användes i en mycket angenäm kontext: Sverige ska bli ett skatteparadis för låginkomsttagare. Låginkomsttagare. Inte för LO-mupparna som har tillräckligt över för att köpa sex, inte för Lars Ohly och andra överklasskommunister, inte för byggnadsarbetarna vars jobb är så mycket mer oumbärligt än alla andras att det är den enda sektorn som de rödgröna kan tänka sig att lämna skatteavdrag för, utan låginkomsttagarna. Ni vet, de som precis tagit sig in på arbetsmarknaden, invandrare eller ungdomar eller folk med knepig bakgrund eller vad som helst.

Nu börjar det låta som något av Jyttes tal här, och det finns en anledning till det. Det här är just den gruppen som sossarna på sistone sagt sig värna, och den gruppen vars löner - incidentally - påverkas mest av det massiva skattetrycket. Dessa får nu den stora lyckan att välja om de vill ha mer pluring eller ett "välfärdsparadis", för i Monas värld är det precis så svart-vitt. Sänker du skatten för dessa med den enda minsta lilla krona, så står vi helt plötsligt där med folk som dör i rännstenen och kostymnissar som sparkar på dem på lunchrasten medan de tjänar pengar på sina blackberries eftersom det inte finns mobilfria zoner.
...jaha, vi är fortfarande i Sverige? Okej, ja, då lär man ju även i fortsättningen behöva vara en sönderknarkad ex-con med våldsamma tendenser för att inte bli räddad av samhället när det börjar barka utför.

Lars Ohly gick förresten idag ut och förklarade vad vi alla redan visste: anledningen till att de rödgröna pratar om att "stänga klyftan" mellan löntagare och pensionärer (kul, förresten, att de missat att räkna med att arbetsgivaravgiften är en skatt som gör att löntagare fortfarande beskattas hårdare än pensionärer) snarare än om att rakt av sänka skatten för pensionärerna - de är inte säkra på att det ska ske genom skattesänkningar. Klyftan kan ju lika gärna stängas genom att man höjer skatterna på arbete igen - då förlorar alla lika mycket och borde vara lika nöjda. Standard. Det blir så dåligt varje gång de ska ned med fingrarna i syltburken och omfördela till elitfotbollsspelare och vilket fack det än kan vara som för stunden är mäktigast.

Nå. Vi borde vara glada att Mona låter valet koka ned till en sådan enkel sak för en så stor grupp av väljarna. Det är bara att ta ställning - välfärdsparadis där incitamenten till arbete är ungefär lika starka som incitamenten till att chilla, eller skatteparadis där du får vad du förtjänar om du jobbar för det, men sannolikt fortfarande inte hamnar i rännstenen om du misslyckas.