#51: Du tvivlar på att det behövs en HBT-avdelning på museer

Mitt under Pride-yran slog Socialdemokraterna i Stockholm till med valrörelsens hittills mest patetiska och förvirrade inslag. Carin Jämtin (känd som kvinnan som dyker upp på affischer överallt i stan med självklarheter superimposade över hennes nuna) och Dag Larsson (klart mindre känd) plockar fram den socialdemokratiska valtaktik-bibeln och dundrar i DN om att kommunala HBT-äldreboende och könsneutrala toaletter - det är vad HBT-rörelsen behöver. Skit i adoptioner, tvångssterilisering och att folk dör för sin sexualitet i andra delar av världen - nu är det äldreboenden som är på tapeten.

Debattartikeln börjar med tre paragrafer som Jämtin och Larsson garanterat inte skrivit själva - de är tagna direkt ur något gammalt RFSL-manifest och verkar utgöra någon sorts preface som man måste ha med i sin artikel om man vill bli tagen på allvar. Det är hatbrottsstatistik, något om alla människors lika värde och unikhet, och någon dänga om att heteronormen handlar om makt... allt finns där. De tre paragraferna har ingenting med resten av artikeln att göra.

Efter förordet kommer de riktiga slagdängorna, åtgärder som socialdemokraterna i Stockholm åtar sig under nästa mandatperiod, och det är här godiset finns.

Se till att det finns könsneutrala toaletter i stadens offentliga verksamheter så att man inte måste välja mellan tjej- och killtoaletten.

Äntligen. De 100 människor som är så osäkra på sin könsidentitet att de alltid plågas av valet mellan urinoar och standardtoalett jublar säkerligen.

Stockholms förskolor ska ha ett medvetet genus-, köns- och hbt-tänkande.

Vad är det, ens? Vad är hbt-tänkande? Förskolans läroplan har redan ett klart och tydligt genusfokus. Resten låter som klassisk socialdemokratisk retorik - vi måste värna om de svaga, vi måste fixa det ena och det andra - men hur i helvete ska det gå till, då? Könsneutrala dagistoaletter, kanske?

Äldre hbt-personer ska kunna välja hbt-äldreboende i kommunal regi.

Den kanske bästa åtgärden i paketet. Pride-rörelsen försöker åtminstone någonstans i botten uppnå acceptans för olikheter i sexuell läggning, och vad får de? Socialdemokraterna noterar och svarar "ja, ni är uppenbarligen inte som alla andra så ni får bo själva om ni vill!".

Stockholm stad som arbetsgivare aktivt ska arbeta mot alla former av diskriminering och höjer sina medarbetares kompetens (hbt-certifiering).

Ja, mer hbt-certifierad tandvård åt folket. Gud bevare oss om en handläggare på arbetsförmedlingen inte kan definiera "queer".

Stockholms stadsmuseum ska inrätta en ”hbt-avdelning”.

...

Artikeln får det att verka som att Jämtin och Larsson har slagit huvudena ihop och försökt komma på ett antal riktiga icke-frågor att presentera svar på. Det har de lyckats med. Här på 100 anledningar ser vi snarare det hela som ett intressant exempel på vad som kommer hända om Jämtin får tillgång till Stockholms stads budget. Enkla, väl synliga och fullständigt ineffektiva lösningar på komplexa problem är Jämtins melodi.

#50: Du vill kunna gå på krogen utan att få dina kläder sönderslitna av "aktivister"

Vi har redan tidigare tagit upp jämförelser med organiserad brottslighet och vi tänker fortsätta på det spåret. Den här gången är det den radikala fackliga organisationen Syndikalisterna som skönmålas med stort skägg, solglasögon och full MC-mundering.

Ni kanske har följt den långa process som Syndikalisterna drivit mot restaurangen Berns som pågått sedan i våras. Medlemmar från den fackliga organisationen har bildat kedjor runt lokalen och hindrat människor från att komma in. Varför tycker då våra syndikalistvänner att det är värt att spendera alla dessa fina sommarkvällar utanför, snarare än inne på, Berns? Den officiella anledningen är att Berns anlitat ett städbolag,. En del av städarna sades upp på grund av arbetsbrist efter ett tag och istället för att kontakta städbolaget när behovet återkom valde man att anställa på annat vis. Syndikalisterna menar att detta var ett brott mot arbetsrätten då de uppsagda städarna ska ha förtur till platserna enligt den eminenta Lagen om anställningsskydd. De har dock helt fel eftersom Berns aldrig varit deras arbetsgivare utan bara hyrt in dem via ett annat bolag. Vänsterextremisterna har då kontrat med att om samma situation hade uppkommit i Tyskland, då hade minsann Berns haft ett beställaransvar gentemot sin underleverantörs anställda. Som om det är relevant över huvud taget. Om man då ville lyfta frågan och försöka åstadkomma en lagrumsändring här i Sverige vore ju en bra början att man anmälde fallet till Arbetsrättsdomstolen, men det har man inte orkat bry sig om.

Man visar helt enkelt inte respekt för varken lagstiftning och vårt rättssystem eller fackliga avtal. Hotell- och restaurangfacket, som städarna är anslutna till, har nämligen inte reagerat på situationen. Vad är det då man har för intresse i att fortsätta blockaden då alla inblandade verkar vara okej med situationen? Jo, money talks uppenbarligen. Syndikalisterna har på bästa maffiamanér bestämt sig för att man minsann vill ha 1,4 miljoner kronor för att upphöra med sin olagliga aktion. Berns vägrar betala då man inte har gjort något fel, men utpressarna är envisa. Man har till och med gjort en nattlig visit på Berns VD:s födelsedag till dennas villa för att visa att det banne mig är allvar.

Detta här är dock ingen engångsföreteelse. Ni kanske minns Wild 'n' fresh; Videomix; Jima och Scando Trade;

Det har varit vanligt att den organiserade brottsligheten startar olika små företag för att kunna tvätta och dra in pengar till den illegala verksamheten, som till exempel kan vara exempel utpressning. Vi tror inte att MC-gängen är dummare än att de ser chansen att "göra en svart sektor vit" och starta fackföreningar för att lagligt kunna bedriva utpressning mot små näringsidkare.

#49: Du inser att a-kassan är en försäkring - inte en bidragsform

Alliansens, och kanske framför allt Reinfeldts, främsta argument för att få förnyat förtroende av väljarkåren är att man driver vad man kallar arbetslinjen i kontrast till sossarnas "bidragslinje". Man har till och med kallat valet den 19 september för en "folkomröstning om arbetslinjen". Vad man menar med de här två olika linjerna är väl tämligen klart; alliansen gillar jobb, medan de rödgröna vill förslava folket under en folklig och solidarisk bidragspolitik.

Hur som helst, a-kassan och arbetslinje vs. bidragslinje var ämnet. De rödgröna har gjort en poäng av hur otroligt oschysta Alliansen har varit mot låginkomsttagare. Att just människor med lägre inkomst är de som procentuellt gynnas mest av jobbskatteavdraget och då kan köpa mer märkeskläder, jazzskivor eller vad man nu själv behagar konsumera bortser man glatt ifrån. Ett unisont "nu räcker det" hörs dock från det rödgröna lägret och man hänvisar till grymheten bakom höjningen av a-kasseavgifterna som har drabbat vissa grupper.

Ett populärt och effektfullt exempel är att en läkare endast betalar 90 kronor i månaden om han eller hon vill vara med i en a-kassa, medan städpersonalen på sjukhuset får betala över 400 i månaden. Tanken med en försäkring är ju att den ska ge skydd om en oförutsedd händelse med mindre behagliga konsekvenser inträffar. Den naturliga följden av att sannolikheten att läkaren får sparken är lägre än att städerskan får gå är att premien för att täcka risken blir mindre. Det är ju så försäkringar fungerar.

Jämför situationen med en hypotetisk sådan: en person har en svindyr ny bil och ett straffregister med ett antal trafikbrott och en annan person, som framgångsrikt arbetar som körskolelärare och kör en bättre begagnad bil. Här kommer den första personens premie bli högre, både med tanke på att han/hon har en mycket dyrare bil och att det är större sannolikhet att försäkringsbolaget kommer behöva betala ut pengar till den här försäkringstagaren. Ingen solidarisk finansiering här inte. Ingen tycker väl att det är orättvist eller att den här vårdslöse bilföraren snarare till och med bör ha lägre premie i stil med att "arbetslöshetsrisk [borde] vara ett motiv för att skulle skyddas bättre"

Vi får i artikeln läsa att man "inte ska straffas för sitt yrkesval". Vi tycker minsann att man bör straffas, eller snarare ta konsekvenserna, för sitt yrkesval i det här fallet. Det var knappast så att den gissningsvis postgymnasialt utbildade kulturarbetaren inte hade någon aning om att det är svårt att få jobb inom den branschen. Att den gissningsvis lägre utbildade metallkillen får punga ut med mer pengar är väl egentligen mer än rättvist, då han knappast är med och solidariskt finansierar hela mitt CSN-lån.

Invändningen som kommer från de rödgröna är väl då att metallaren visst är med och finansierar mitt studerande då en viss summa faktiskt är studiebidrag. Bra där, men majoriteten är faktiskt lån, som man måste faktiskt betala tillbaka, medan egenavgiften, det vill säga det du själv står för, endast är 30%. Hela 70% är det alltså skattebetalarna som får stå för.

Vad som är uppenbart är att man försöker passivisera och fråntaga ännu mer ansvar från den enskilde genom att förhindra att försäkringspremierna har någon som helst grund i verkligheten. Om alla ska med och betala lika blir a-kassan ett bidrag till 100%. Bidragslinje, absolut.

#48: Du tror inte att det bästa sättet att få in unga på arbetsmarknaden är att låsa dörren

Vad gör man när man skall rikta sig till en lite mer lättlurad väljargrupp, men saknar all form av trovärdighet? Då är det marknadsföring som gäller. Det här kan bli hur kul som helst: tänk er flash-spelet där man ska styra ett miljöpartistiskt snabbtåg från Borås till Göteborg och köra snabbare än bilar samtidigt som koldioxidutsläppsmätaren står på noll; eller youtube-följetongen Sedelpressen där Lars Ohly spelar mot en statsbudget i en sitcom av klassiskt amerikanskt snitt.

Det handlar alltså om att koppla fysiska bevis till ens marknadsförda politik. Mona Sahlins nyutgivna bok utgör ett exempel, sossarnas 100 skyltar ett annat. I dagens inlägg ska vi behandla det kontrakt de rödgröna skrivit med Sveriges ungdomar.

Kontraktet är fullt med fantastiska förslag för hur ungdomar ska få jobb. Bland annat konstateras att

Vi vill investera i infrastruktur, bostadsbyggande, välfärd och de gröna jobben. Detta är offentliga investeringar som skapar jobb här och nu.

Grattis alla ungdomar, eftersom staten sett till att inte en jävel vill anställa er till överpris får ni jobb direkt av staten istället!

Unga behöver skolas in i viktiga jobb i bland annat stat, kommuner och landsting för att bära upp framtidens välfärd. Vi inrättar därför 1 200 traineeplatser 2011 och 3 000 utbildningsvikariat för generationsväxling 2012.

Grattis 4200 ungdomar, ni får jobb som statliga byråkrater! Vad resten ska göra? Fan vet. Hur man får de eftertraktade byråkratjobben? Vi satsar 100 procent av BNP på att SSU:are får företräde.

Vi lovar att införa en skattereduktion motsvarande hela arbetsgivaravgiften till dem som anställer en arbetslös person mellan 20-25 år.

Grattis, ni som inte hittat jobb! Sorry, ni som har det - för er höjer vi skatten så att ni får sparken. Det är de andras tur nu.

Vi lovar att förbättra och bygga ut studie- och yrkesvägledningen, såväl i gymnasiet som på högskolan. Vi satsar 200 miljoner kronor per år från läsåret 2011/2012.

Grattis, alla ungdomar som drömmer om att bli SYO-konsulenter!

En långtidsarbetslös ung person med ofullständig gymnasieutbildning ska ges möjlighet att komplettera sin utbildning utan att ta studielån. Utbildningen ska vara individuellt anpassad och kan ske på Komvux eller Folkhögskola.

Grattis, du som slackade igenom gymnasiet! Sorry, du som faktiskt försökte. Du får ta studielån som alla andra.

Den stora andelen visstidsanställningar är ett stort problem. Vi vill se över vilka åtgärder som kan vidtas för att öka antalet tillsvidareanställningar.

Grattis! Nu stärker vi tryggheten för de som redan jobbar, och gör det svårare för dig som är arbetslös att få jobb. Men det gör inget, du får jobb av staten!


Ett annat exempel på fysiskt bevis för den förda politiken återfinns på Sveavägen i Stockholm. Där har man inrett en lokal på gatunivå med rödgröna soffor och kuddar, samt smällt upp en stor kopia av kontraktet i skyltfönstret.
Gissningsvis ska lokalen symbolisera arbetsmarknaden för ungdomar under en rödgrön regering. Den är alltid låst.

Stängt, för hela Sverige.

#47: Du fyller hellre gatorna med bilar än med lik

Det är dags att vända blickarna utåt igen. Utrikespolitik brukar inte vara av något större intresse i valrörelsen, men vissa utrikespolitiska ståndpunkter ger en bra bild av vad man skulle vilja se i Sverige. På så sätt kan diskussioner om välfärdssystem ofta hamna i "vill du ha det som i USA eller?". Nu när sossarna äntligen erkänt att de är så sugna på makten att de är beredda att regera med kommunister är det kanske dags att fråga "vill du ha det som i Venezuela?" istället.

Svaret, för er som inte orkar läsa, är ett gifvet och rungande "ja" från oväntat många företrädare.

Så vad är egentligen felet med Venezuela?

Tja. Det allra lustigaste är väl att alla som läst Ayn Rands Och världen skälvde (Atlas shrugged på engelska) har kunnat följa med i Venezuelas utveckling de senaste åren med boken och bingopennan i högsta hugg.

Venezuela har alla karaktärsdrag av en fallerad stat i händerna på en förment välmenande omfördelare och/eller auktoritär maktgalning och/eller totalitär diktator.
Under socialismens banér delades stora mängder pengar ut till venezolanerna medan oljepriset steg och drev statskassan. Omfattande sociala program i kombination med exempelvis statliga matbutiker höll väljarna glada medan de kunde betalas för, men när oljepriset sedermera sjönk visade sig systemets brister snart. Nu plågas landet av svält, problem med elförsörjning och en diktator som inte förmår annat än att trampa ännu djupare i kvicksanden.

Chávez lösning har länge varit att fortsätta socialiseringen - när elen blir för dyr skyller man på giriga kapitalister och förstatligar elbolagen; när maten blir för dyr förbjuder man privat import, skyller på giriga kapitalister och förstatligar matförsörjningen. Som bekant är statlig hantering av det mesta ofta förenat med stor ineffektivitet - för några månader sedan upptäcktes till exempel att 75,000 ton mat (en femtedel av den årliga importen) stod och ruttnade i Venezuelas hamnar istället för att distribueras, medan befolkningen svälter. De statliga matkedjornas butiker slår igen men betalar arbetarna för att sitta utanför och hävda att butiken byggs om. Act as if. Chávez har deklarerat krig mot privat matförsäljning och -produktion trots att, eller kanske just för att, den privata sektorn har ett bättre utbud och lider mindre brist på basala varor.

Pengar läggs istället bland annat på att bygga järnvägar mellan Caracas favelas för att skjutsa arbetare till jobbet. Kostnaden för järnvägen var $318m - tio gånger så mycket som en liknande, men längre, järnväg som öppnades i Medellín, Colombia, 2004. Det blir lätt så när alla utsugarkommunister, fackpampar och politruker ska ha sin del. När oppositionen påpekar felen låses de in; när tv-kanalerna rapporterar om felen förstatligas de och journalister som är kritiska fängslas. Yttrandefriheten är död sedan Chávez instiftat en myndighet vars jobb det är att kontrollera att saker som sägs faller staten i smaken. Han gillade förresten inte heller hur Barbie såg ut, så hon är numera ersatt. Venezuela går åt helvete ekonomiskt.

Så, nu har vi radat upp en bråkdel av de galenskaper som sker i landet. Nu kan ni få gissa vad vänsterpartisterna tycker om saken.

Tja, vänsterpartisterna drog dit på studieresa och observerade följande:

Studiebesöken avslutades med ett besök i ett kooperativ. Där arbetade hundratals personer, till 90 % kvinnor, med att tillverka Chavez tröjor. Det var en imponerande syn att mötas av allt rött tyg, som skulle användas till tröjorna. Metervis med rött tyg låg i stora travar. Sedan var det oliks stationer, där kvinnorna arbetade. Vid en station klippte man till tröjorna, en annan station sydde kragar, en annan sydde ihop själva tröjorna. Lite vid sidan av ”systationerna” var det en mängd kvinnor och några män, som arbetade med att trycka bilder av Chavez och olika ”slogans”. Vi befann oss i ett rött hav av tröjor och det var en fantastisk upplevelse. Tänk om vi i Vänsterpartiet hade samma resurser. Jag pratade med några av kvinnorna och de arbetade nästan helt ideellt. Om de inte hade jobbat här på fabriken hade de varit arbetslösa. De fick en mycket liten dagpenning, men framförallt fick de möjlighet att handla mat oerhört billigt i den stora livsmedelsbutik, som hörde till kooperativet. Där fanns alla nödvändiga baslivsmedel till mycket låga priser.

..samt:

Mercal är de subventionerade matvaruaffärer som finns lite överallt. Eftersom varorna är subventionerade blir det billigare att konsumera dem, dessutom finns det på flera av förpackningarna utdrag ur konstitutionen så att varan även får en bildande funktion.

Ali Esbati, tidigare ordförande för Ung Vänster, håller inte igen:

Den omfattande och genomgripande demokratiseringsprocessen i Venezuela har naturligtvis mött motstånd från dag 1. Ju mer den revolutionära omdaningen av landet påverkar de långsiktiga egendomsförhållandena, desto kraftigare propagandalögnerna som bär upp motståndet.

Nej tack, Ali; nej tack, Lars; nej tack vänsterpartiet - vi klarar oss bra här utan revolution.

#46: Du blir mindre upprörd över ovetande tandläkare än över att folk får syra i ansiktet

När det kommer till övertro på staten är det få lobbygrupper som är så fundamentalistiska som RFSL och HBT(Q?)-lobbyn. Finns det ett upplevt problem så ska staten vara där och fixa det, anses det, men inte nog med det: även oupplevda problem, som diskriminering av HBT(Q?)-personer i tandvården, magnifieras genom att lobbyn alltför ofta använt sig av diskrimineringskortet. Alla alternativa lösningar förutom den som RFSL förespråkar kan lätt klassas som diskriminerande och diskvalificeras snabbt.

Ett lysande exempel finns i Jonas Morians skriverier om att Apotekets ovilja att handskas med HIV-positivas blod i ett tält i Visby utgör första gradens diskriminering och homofobi. Socialdemokraterna håller givetvis med. Rätten att få sitt blod testat (som för övrigt inte bara frånhölls HIV-positiva utan andra grupper sjuka eftersom testet var ett hälsotest för friska personer), trumfar uppenbarligen Apotekets sannolikt välgrundade farhågor. Rätten att inte känna sig annorlunda är så viktig att man kan ta en risk att ge någon HIV. Samma sentens framhålls i frågan om informationsplikten för HIV-positiva, där socialdemokrater tagit ställning mot den med argumentet att 16-åringar som är HIV-positiva inte får ligga tillräckligt om de följer lagen. Allt annat än medhåll utgör homofobi och diskriminering och är inte värt att diskutera som det ser ut idag.

HBT(QWERTY)-lobbyn måste börja välja sina strider om den vill uppnå det förmodade målet om samhällelig acceptans. Istället för att kriga om rätten till en tandläkare som bryr sig om vem du har sex med, varför inte fokusera på något mer pressande situationen i andra delar av världen? I gårdagens nyhetsmorgon fanns en intervju med en pakistansk asylsökande som upplevt en rad onämnbara saker på grund av att han är transvestit. Där sitter han och berättar om hur han blivit våldtagen av poliser och fått syra i ansiktet, medan RFSL-folket slåss mot HBT-certifierade väderkvarnar.

För att fortsätta på det internationella perspektivet - behövs verkligen paraden? Om målet är acceptans och likställdhet, är dessa clownerier rätt sätt att uppnå det? Pride-parader behövs på andra platser, som i Polen där homosexualitet inte är nära någon form av acceptans, eller Litauen där det förbjuds. Men i Sverige, där åtminstone verklighetens folk i stort skiter i vem du ligger med, är det snarast kontraproduktivt att stänga av stora delar av Stockholms innerstad för att hålla en parad där ledordet tycks vara att bete sig så märkligt som det bara går. Det gör vanligt folk - oavsett läggning, råkar vi veta - irriterade och ger de få grupper som fortfarande är tveksamma än större anledning att vara det.

HBT-lobbyn, och vänstern, bör skifta sin uppmärksamhet till de grupper de säger sig värna om globalt, och riktiga jämställdhetsfrågor såsom adoptionsrätt, istället för att skrika sig hesa över petitesser.

Vi ger oss med det här inlägget in i veckans bloggdebatt.

Update: Jahapp. Årets extremt angelägna HBT-fråga blev... könsneutrala toaletter och kommunala HBT-äldreboenden. Den här bloggen skriver verkligen sig själv ibland.

#45: Du anser dig inte bli fattigare om grannen får löneförhöjning

Fattigdom är ännu ett av de orörbara begreppen som kan rabblas i varje partiprogram och personvalskampanj oavsett partitillhörighet. Ingen kan vara för fattigdom, inte ens vi. Anledningen till att ämnet tas upp i dagens blogg är den här debattartikeln skriven av Lena Sommestad (s). Hon hävdar att oppositionen är rädd för att regeringen vill dölja ökande klyftor genom att förändra definitionen av ordet; från att använda ett relativt mått till att mäta den absoluta fattigdomen. För att reda ut begreppen förklarar vi kort vad de olika måtten innebär och vi kopierar helt enkelt Wikipedias definitioner:

"Absolut fattigdom avser inkomster eller tillgångar under en viss bestämd, absolut nivå. En vanlig definition som används av bland annat FN är en dagsinkomst understigande en eller ibland två amerikanska dollar per dag. Relativ fattigdom avser fattigdom, inkomster eller tillgångar relativt en annan individ, grupp eller stat, och ser därmed till skillnaderna mellan olika grupper eller individer i ett samhälle."

Det finns alltså två olika etablerade sätt att se på fattigdom, men inte i Sommestads värld. Med det sanningspatent hon anser sig ha försöker hon förleda massorna (bästa uttrycket, månne) genom att hänvisa till en icke-existerande vetenskaplig konsensus. Det här tänket ger uttryck för en klassiskt socialdemokratisk syn på saker och ting. Du kan inte vara rik, lycklig eller bra på egna meriter, utan måste hela tiden jämföra dig med omgivningen. Det ligger också helt i linje med tänket om jämlikhet som vi tidigare redogjort för här.

Vad blir då följderna av att använda sig av detta relativa fattigdomsmått? Den mest uppenbara torde vara att det i så fall blir önskvärt att ha ett genomfattigt, men jämlikt, samhälle före ett superrikt, men där resurserna är mer ojämnt fördelade. Det blir alltså bra att slå ner de rika till de fattigas nivå, snarare än att den ekonomiska utvecklingen fortsätter, om än att den tillfaller olika grupper olika mycket.

Vidare blir det pinsamt uppenbart att måttet haltar när jämförelsen blir global. Bör till exempel de evigt refererade barnen i Afrika anses vara lika fattiga som en svensk låginkomsttagare? Det relativa fattigdomsmåttet återspeglar bara fördelningen av resurser och inte mängden av dem, vilket blir förrädiskt. Är jag lika fattig om jag inte har råd med lyxig parfym i Sverige som de människor i u-länder som inte kan tvätta sig rena?

Just Afrikaparallellen belyser ett annat problem med det relativa måttet, nämligen godtyckligheten kring i vilka områden det ska tillämpas. I ett globalt perspektiv är nog ingen svensk fattig, medan en del svenskar blir det på ett nationellt perspektiv. Tittar du regionalt så får du ett helt annat perspektiv om du till exempel väljer att titta på Danderyds kommun. Då kan kanske en person som klassas som höginkomsttagare nationellt sett bli fattig. Väldigt jobbiga frågor uppstår alltså. Vilka avgränsningsområden ska användas? Vilken fattigdom är mest angelägen att bekämpa; den globala, nationella eller regionala? Den hälsosamme ekonomisten visar på problematiken i att använda det relativa begreppet inom EU, där det finns extrema skillnader från land till land:

"I Monaco är man enligt den vedertagna EU-definitionen fattig om man inte har råd med en Porsche Cayenne. I Rumänien är man fattig om man inte har råd med en cykel med fotbroms. Ungefär lika stor proportion är därmed fattiga i Monaco och Rumänien. Är detta en rimlig beskrivning av hur fattigdomen fördelar sig i EU?"

Jämförelsen blir ju löjlig - men samtidigt finns det egentligen ingen anledning att inte göra den. Varför skulle måttet bara kunna användas inom nationalstater, eller inom EU som Sommestad vill? Jämför hela världen med en svensk medianlön istället! Då kanske vidden av idiotin i att skydda franska bönder genom att hålla afrikanska dito under en jävla promille av fransmannens inkomst framträder för EU-vurmarna.

Det kan också leda till konstiga situationer då EU:s etablerade fattigdomsdefinition säger att den som är fattig har en inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten. Den hälsosamme ekonomisten fortsätter:

"Antag att ett land höjer bidragen för medelinkomsttagare så att de får mer i plånboken. Och antag att reformen finansieras genom en skatt på förmögna (för att använda miljöpartistiskt språkbruk). Hur påverkar en sådan operation fattigdomsnivån i ett land, allt annat lika? Enligt Sommestads fattigdomsbegrepp - det allmänt vedertagna - kommer medianinkomsten att öka, vilket innebär att fler hamnar under fattigdomsgränsen. Detta trots att landet i fråga har genomfört en reform som omfördelar från rika."

För att byta bana från det ekonomiska till det lite mer sociala: det relativa måttet bidrar till ett fruktansvärt pinsamt samhällsfenomen när folk som är otroligt bortskämda och i sin lathet ställer orimliga krav på samhället får vatten på sin kvarn genom det här begreppet. Expressen gick i bräschen för idiotin och vek ut fyra familjer som bedömdes som utfattiga enligt EU:s definition. Det är omöjligt att hålla tillbaka ilsketårarna när man läser om Gustav, 14, år vars fattigdom kraftigt drabbat hans möjlighet att köpa de rätta märkeskläderna. Istället för att extrajobba för att kunna köpa de efterlängtade kläderna ägnar han sig istället åt att avundsjukt slötitta på TV och kändisarna med sina fina kläder och hus. I våra ögon är det inte fattigdom, utan lathet. Att inte ha råd att köpa pizza eller kunna åka på chartersemestrar utomlands speciellt ofta är inte det heller ett tecken på fattigdom. Givetvis rycker Mona in och skyller på alliansen, men kan hon verkligen utlova Thailandsresor till de här små barnen själv?

#44: Du vill inte att Omar Al-Bashir och Putin ska med

I slutet av gårdagens inlägg talades det om eventuella framtida inskränkningar i yttrandefriheten, och vi nämnde även förbud mot kritik av religion. Ett förbud mot blasfemi, helt enkelt, känns som en tradition vi inte bör bevara (se förra inlägget). Svenska politikers absoluta favoritorganisation, efter LO för de mer vänsterorienterade, är ju FN och de har faktiskt redan lyckats anta en resolution angående detta. Som vi tagit upp i ett tidigare inlägg åtnjuter FN en lika hög status som slagorden "jämlikhet", "rättvisa" och "entreprenörskap" i svensk politik; man kan liksom inte vara emot det! Rebelliska som vi är kommer vi hur som helst ta upp frågan, då vi, liksom många andra i bloggosfären, känner att det är en angelägen debatt som inte förs i nuläget.

Låt oss börja med att påpeka att författarna av den ovan länkade SvD-artikeln har fel när de skriver att "ideologier och religioner definieras naturligtvis inte som 'folkgrupper'", vilket påstås möjliggöra kritik av såväl Sverigedemokrater som Islam. Så är dock inte fallet, utan med lagboken som källa konstaterar vi att även trosbekännelser faller under begreppet folkgrupp. Det är därför Jimmie Åkesson kan straffas för att sprida sin uppfattning om hotet från islam, medan glada socialdemokrater frias från sin "hets" mot SD. Religionen har alltså en särställning mot politiska ideologier, trots att trossystem man själv väljer att ställa sig bakom rimligtvis bör klassas på samma sätt i lagstiftarens ögon oavsett om det är en gud inblandad eller inte. Jimmie borde alltså få säga och skriva vad han vill om islam och sedan får vi andra säga emot helt enkelt.

Nåväl, låt oss rikta fokus mot FN igen. Den här anti-blasfemiresolutionen antogs, föga överraskande, av Rådet för mänskliga rättigheter, som på något sätt lyckades smyga in den bland all kritik mot "apartheidstaten" Israel och USA. Resolutioner mot dessa två länder får anses vara rådets självpåtagna huvuduppgift. Den mest relevanta kritiken mot FN ligger just i det här problemet. Hur kan ett råd för mänskliga rättigheter domineras av diktaturer? Kolla in vilka länder som är medlemmar på den här listan. Hur kan det bli en så osund fördelning? Jo, det funkar ungefär som Eurovisionsfestivalen. Alla länder har samma antal röster och gaddar ihop sig i olika block för att säkerställa skydd mot sig själva. Följden av detta blir att vi får ett råd som ska värna om mänskliga rättigheter, bestående av länder som inte själva följer dem eftersom flertalet av världens stater grovt bryter mot sagda rättigheter. Visst är det representativt för hur världen ser ut, något som vi också kom fram till med hjälp av en egenhändig Excelanalys där vi jämförde med hjälp av Freedom Houses ranking av Political och Civil Liberties. Här kan man spana in den.

Hur okej känns det egentligen att länder som Kuba, Ryssland, Saudiarabien och Kina sitter och tolkar vilka andra länder man ska kasta anklagelser mot angående brott mot mänskliga rättigheter? Denna problematik lyftes faktiskt förtjänstfullt upp i en artikel i SvD häromdagen och slutsatsen är gifvetvis att arbetet blir helt tandlöst. Ungefär som att Iran, ett land där hädande kvinnor orsakar jordbävningar, är medlem i FN:s kvinnorättskommitté. En parallell som dragits av både Ingerö och Fredrik Segerfeldt är den till organiserad brottslighet. Hur hade det sett ut om tullverket och lagstiftaren förhandlade lagar om införsel och bruk av narkotika med Hells Angels eller om Bandidos och Original Gangsters fick majoriteten i den svenska riksdagen?

Men för de rödgröna, med ordföranden för svenska FN-förbundet Alexsandr Gabelic (s) i spetsen, verkar detta funkar utmärkt. Gabelic bjuder gifvetvis på lite sköna floskler om att det är viktigt att föra dialog och därmed verka till förändring. Att man ger diktaturer det här spelrummet och legitimerar deras galenskap är oundvikligt så länge man lyfter upp dem till den här nivån, och leder nog snarare till ett sämre tillstånd i hemlandet, då man med lätthet kan använda sin medverkan i Rådet för mänskliga rättigheter som sköld för kritik. Som vi tidigare har tagit upp är man på vissa håll och kanter i samarbetet endast villig att gå ut i strid under FN-flagg och bygger därmed sin säkerhetspolitik kring vad skurkstaterna anser vara rätt eller orätt. Vi vågar också påstå att den här strategin inte bara är moraliskt förkastlig, då man inte bör kunna vara neutral i valet mellan diktatur och demokrati, utan att den också är otroligt ineffektiv. Låt oss illustrera detta genom att göra en variant på Olof Palmes tal:

"Och därför är bristen på ansvar ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Rwanda, Zimbabwe, Darfur, Kongo-Kinshasa, Västsahara, Srebenica, Burma. Där har våldet triumferat. Men kommer eftervärldens dom falla över dem som undvikit ansvaret?"

Varför känns egentligen ett krig mer angeläget när den globala arenans motsvarighet till Hells Angels varit med och beslutat om det? Men givetvis passar ju FN-andan om att alla ska med till varje pris som hand i handske för de rödgröna, så vem är egentligen förvånad?

#43: Du har egna värderingar, åsikter och tankar.

Nästa vecka inleds Prideveckan i Stockholm, ett evenemang som numera är obligatoriskt för alla Sveriges partiledare, förutom Jimmie då, förstås. Undantag kan kanske göras för begravning eller allvarlig sjukdom, men det är nog knappt.

Om Yvonne Ruwaida (som tidigare omnämnts här och här) fick bestämma skulle ett deltagande säkerligen vara tvingande för alla medborgare/undersåtar. Det ligger nämligen precis i linje med förslaget hon lanserade för ett år sedan i samband med förra årets Pridefestival. Hon har identifierat ett stort samhällsproblem, nämligen att samhället har vissa normer. Vad är då lösningen på det här? Det givna svaret hos oppositionsborgarrådet och partistyrelsemedlemmen är att inrätta en myndighet, förstås. Vad kan inte lösas med lite paternalistisk myndighetsutövning? Slutsatsen blir då oundvikligen en normkritisk myndighet.

Första frågan man ställer sig är väl varför normer är så osunt i ett samhälle. Filosofen och ekonomen F A Hayek formulerade begreppet "spontan ordning" i sina försök att illustrera det felaktiga i att på socialistiskt vis vilja centralstyra och planera allt från global handel till hur människor ska hälsa på varandra. Han menar att det genom en "trial and error"-process utformas vissa normer och outtalade regler mellan människor. Tilläggas ska också att dessa normer nödvändigtvis inte behöver ha något egenvärde i sig utan ska egentligen ses som medel för att uppnå vissa mål. Du kan tänka dig frustrationen som hade uppstått om din lokala handlare helt sonika en dag hade övergått till en egen valuta. Normen att vi betalar med krona, och i vissa affärer euro, underlättar oerhört mycket. Resonemanget kan också tillämpas på beteendenormer. Det är till exempel mycket bättre om alla vi som lever här tillsammans har ett gemensamt språk att kommunicera på, men därmed är det inte sagt att svenska är ett bättre språk än exempelvis franska. Det råkar bara vara lämpligare att använda sig av här.

Det finns kanske därför något i att vi bör visa en viss respekt för vissa traditioner och normer för att kunna lära oss av historien på ett effektivt sätt. Alla traditioner är givetvis inte bra traditioner heller. Ta till exempel livegenskapen. Det har handlats med människor i alla tider och idag yttrar det sig i hemska traffickinghärvor. Vi bör givetvis inte arbeta för att bevara den här traditioner då den bryter mot människors rätt till sin egen kropp. Då vi har haft önskemål om fler bilder i bloggen slänger vi upp en bild på Hayek.

Om vi bortser från ovanstående och istället enas kring slutsatsen att allt är likgiltigt, förgängligt och subjektivt kan vi gå över till den andra stora frågan. Varför i hela fridens namn skulle man vilja använda upprätta en myndighet och därmed använda sig av staten för att sprida den här informationen? Känns det inte som att det där med åsiktsmyndigheter är något vi ska avveckla och inte utveckla? Vi har ju redan Centrum mot Rasism som gjort sig kända för sina kampanjer mot rasistisk mat och speciella och uppenbarligen normkritiska sätt att se på finanser. Under Ruwaidas tid som ordförande lyckades man dessutom anklaga Kolmårdens djurpark för rasism, då man genom ett samarbete med en kenyansk djurpark lyckades knyta till sig massajer som djurvårdare.

Vem ska för den delen bestämma vilka normer det egentligen är som ska bekämpas? Troligtvis är det genuscertifierade tjänstepersoner (märk väl att vi använder oss av den genusneutrala benämningen) som ska sitta och fatta beslut om vilka normer och tankar vanliga människor ska hysa och tänka. Nog för att vi är för en specialisering i samhället och effektivare resursallokering, men den egna tankeverksamheten är nog en del av alla människors kärnverksamhet och bör inte outsourcas. Speciellt inte till tjänstemän och politiker då de i våra ögon rimligtvis inte besitter någon gudabenådad högre moral, vilket Ruwaida själv är ett mycket bra exempel på.

Det är många frågor som lämnas obesvarade i den politiskt korrekta artikeln. En sak har man dock klar för sig. Det mest effektiva sättet att krossa normer, tillintetgöra allmänt accepterade värderingar och plantera genuskorrekta frön i medborgarnas hjärnor är via skolan och polisen. I skolan har man redan kommit på god väg. De flesta som gått i grundskolan under 1990-talet eller början av 2000-talet och således har arbetat med en svensk mattebok kan ju intyga att matteproblemen redan ofta är etniskt och genusmässigt korrekta. Det är givet att Fatima alltid har mer pengar/äpplen/kulor och hoppar längre i längdhopp än Kalle. Att med våldsapparetens (Polismyndigheten, alltså) hjälp sprida de rätta lärorna känns väl också som en effektiv kanal.

Alltså, inte nog med att man vill bestämma vad man lyssnar på och tittar på. Man är även villig att rationalisera bort folks kön i form av norm- och genuskritiskt arbete. Vi analyserar därför de rödgrönas kampanjstrategi med hjälp av de här fyra aporna.


Som vi ser har de redan klarat av de tre högra aporna och vi kan därmed vänta oss ett utspel som utgör inskränkningar i yttrandefriheten. En idé vore kanske att utföra ett UK-style förbud mot kritik av religion och kalla det en frihetsbevarande utökning av begreppet "hets mot folkgrupp".

#42: Du ser gärna att de som leder landet vill mer än att bara ha makten

I dagarna lanserar socialdemokraterna en ny annonskampanj som ska få dig (förutom om du är "den heterosexuelle, västerländske mannen") att rösta på dem och må bra över det. Socialdemokraternas valstrateger verkar ha tagit en rad väldigt konstiga beslut i skapandet av den här kampanjen.

Först och främst - varför ge den ett sådant personfokus, när Mona är den minst populära av riksdagspartiledarna? I skenet av det faktumet ter det sig väldigt ogenomtänkt att låta kvinnan ge ut en bok och sedan smälla upp bilder på henne i otroligt märkliga situationer med utdrag ur samma bok inklippta (tillsammans med henne, uppenbarligen - photoshoppandet är extremt taffligt). Men ja, nog maskat - här är bilderna:

Happ. Så vad ger oss ovan?

Mona Sahlin vill...

...ha skriftliga omdömen från ettan och betyg från sjuan. Vem gillar inte det? Ja, det skulle vara vänstern och MP då.

...ha fler arbetade timmar, inte färre. Vem gillar inte det? Ja, uppenbarligen vänstern och MP med sina sköna arbetstidsförkortningskrav. Hur ska det förresten uppnås? Jo, genom "satsningar på infrastruktur och gröna jobb". Mona behöver läsa mer om den såkallade parable of the broken window.

...använda samhällets resurser effektivt. Vem gillar inte det? Tja... Miljöpartiet uppenbarligen?

Seriöst, vad vill Mona - förutom att framstå som en misslyckad, fifflande och kraftigt retuscherad version av Barack Obama? Utdragen ur hennes bok presenterar ingenting som någon kan säga emot (som Johan Ingerö poängterade) - förutom hennes egna koalitionspartners. Det kanske är dags för MP att vända sig till Alliansen istället; sossarna vill ju uppenbarligen inte ha med dem. Då kanske de äntligen kan få visa sin liberala sida... eller bara hur makthungriga de är.

#41: Du vill inte vara tvungen att ha nödvattenflaska när du är på resande fot

Eller så har du kanske rent utav slutat välja tåget som transportmedel? SJ är som sagt inte ett populärt företag i det svenska folkets ögon och att kunna välja mellan olika alternativ borde vara efterlängtat. De rödgröna utmålar sig gärna som tågresandets ädlaste fanbärare och man vill givetvis spendera enorma pengar på upprustningar och utbyggnader. Utlovande satsningar som man i vanlig rödgrön anda inte har täckning för - utan tänker låna och höja skatter för att finansiera. Men dagens inlägg ska inte handla om infrastruktursatsningarna utan istället hur man hade tänkt att trafikera detta toppbästa järnvägsnätverk.

Som infrastrukturminister Åsa Torstensson berättar i artikeln som länkas ovan kommer SJ:s monopol stegvis utfasas. Kritiken mot SJ är massiv och SJ är uppenbart inte alls mottaglig för kritik utan nonchalerar bort den. Istället för att lyssna på externa utredningar om kundnöjdhet väljer man att fråga "personer som dagligen åker", dvs företagets stamkunder, om de är nöjda. Inte jätteöverraskande att man får gott omdöme då kan kanske tyckas. Något som inte sällan kritiseras är de höga priserna och den konstiga prissättningen, men man lyckades faktiskt på sistone även utsätta sina kunder för livsfara för att till varje pris rädda sin prestige och upprätthålla byråkratin. Som rubriken säger - ska man behöva ha med sig vatten på tågresorna för att gardera sig? Och så var det ju det här med att komma i tid. Det verkar vara en standard för SJ att låta minst 3 av 10 tåg vara försenade. Men vad gör det när konsumenterna inte har något val?

Visst känns det då bra att de rödgröna har gått ut och lovat att man kommer bevara SJ:s monopol om man vinner valet? Man hänvisar till att man vill göra det "attraktivt att åka tåg (lite samma sak som att det "ska löna sig att vara jazzmusiker"). Men hur attraktivt tror de att folk tycker SJ är egentligen? De skriver vidare att endast 40% av förseningarna beror på SJ själva. Om vi förutsätter att uppgiften är korrekt är det fortfarande mer än 1 av 10 tåg som man helt enkelt sjabblar till det på egen hand med. Vi har väl alla godingar som "personalbrist" och "dörrfel". Inte godkänt. Man anklagar regeringen för att ta ett ideologiskt beslut utan koppling till verkligheten, men vi säger väl "spegel tillbaka" på den samtidigt som vi erkänner att det finns poänger i att underhållet av banorna måste bli bättre, vilket man även från borgerligt håll har kommit fram till. Det är inte heller så att Banverket är världens mest fungerande organisation heller.

Det hela blir ännu mer spännande om man samtidigt som man lyckas tänka sig detta monopolistiska scenario också väger in det eminenta miljöpartistiska förslaget om avskaffandet av flyg. När SJ blir ensam aktör på marknaden för långa transporter lär det vara fler saker än förmögenh.. nej, ursäkta, skatt på förmögna som driver ut folk från Sverige.

#40: Du firar idag

Idag korkar vi upp skumpan och vaskar loss som en värre Gudrun Schyman i Visby - idag ska det firas! Studenter som vi är kör vi med folköl och Lidls eminenta mineralvatten för 4.50/flaska, men det är inte desto mindre fest. Varför?

Jo, såhär är det. Tänk dig att du bor i ett land helt utan skatter. När du går till jobbet på morgonen vet du att de pengar du tjänar, värdet av de varor och tjänster du säljer går just till dig (eller din arbetsgivare, då). Soft. Å andra sidan får du betala din sjukvårdsförsäkring och sådär, men du har i alla fall valet att betala eller ej.
I de flesta länder funkar det ju inte så, utan där är det skatter som gäller. Sverige har som bekant världens högsta o/e nästa högsta skatt, beroende på vilken skatt man räknar. Faktum är att om skattetrycket på normalinkomsttagaren togs som en ackumulerad del av lönen under året, så hade staten tagit alla intjänade pengar av honom/henne varenda dag fram till idag, den 20:e juli.

Alla arbetstimmar du jobbat från den första januari till idag har du arbetat för någon annans skull än din egen; för att betala för ineffektiva bistånd, socialbidrag, kostnadsineffektiv sjukvård, Mona Sahlins lön, Yvonne Ruwaidas jävla telefonräkning, Maria Wetterstrands flygpendlande till Helsingfors etcetera.

Den här dagen är lite speciell på så sätt att den tenderar att flytta på sig; inte som långfredagen utan mer som ramadan. I år infaller den som sagt idag, men till exempel 2006 inföll den den 8:e augusti, och 2004 och 2005 jobbade vi för andras skull till den 10:e augusti. Det finns alltså också anledning att fira för att dagen flyttats fram på året med ett tjog dagar tack vare statens försyn. Thomas Östros gnisslar gissningsvis tänder när han tänker på att ytterligare 20 arbetsdagar av statliga medel slösats på folket. Vi här på 100 anledningar firar med mineralvatten. Huzzah!

Se också: Mathias Sundin; SvD

#39: Du jobbar gärna precis så mycket som du vill pt.2

...vi fortsätter på gårdagens inlägg eftersom det finns fler saker som är snurriga med den förkortade arbetstiden.

I exemplet igår ledde arbetstidsförkortningen på kort sikt till att fler anställdes, och det är väl egentligen den här effekten som Ohly med vänner pratar mest om, som vore den en självklarhet. Feltänket här går tillbaka till det klart underskattade problemet med kakan; huruvida den ska fördelas, eller tillverkas. För att argumentet om att arbetstidsförkortning lättar på arbetslösheten på lång sikt skall fungera måste man se arbetsmarknaden som en statisk kaka vars storlek inte förändras utan det är upp till politiker att dela ut de arbetstimmar som finns så att det blir "rättvist". Det speglar synen på skattepengar som statens medel att fördela på liknande vis och är precis lika felaktigt. Det finns inte en bestämd mängd jobb, utan eftersom efterfrågan på varor och tjänster är praktiskt taget obegränsad finns också en obegränsad mängd jobb att utföra. Anledningen till att det finns arbetslöshet är inte att folk inte efterfrågar tjänster, utan att de tjänster som erbjuds är för dyra.

Arbetstidsförkortningen är ännu ett exempel på områden där vänsterns skeva rättvisesyn slår helt fel och precis som vanligt leder till raka motsatsen mot vad det var tänkt - arbetslösheten ökar istället för att minska, och med hjälp av vår vackra arbetsmarknadslagstiftning kommer den som alltid att gå hårdast åt de minst anställningsbara - precis samma människor som vänstern gör sig till skyddshelgon för.

Ytterligare problem inkluderar faktumet att det redan nu råder arbetskraftsbrist på många håll (vilket vänstern också tycker när de ska förklara varför obegränsad invandring utan krav på motprestation är vettigt). Precis som med friåret missar vänsterpartierna att det inte bara är att byta ut dina anställda mot arbetslösa hipp som happ. Det funkar som sagt säkert när det kommer till det rullande bandet där man inte anställer en hjärna, men i ett tjänstesamhälle blir det desto svårare att bara plocka in lite mer folk för att alla dina anställda vill jobba mindre, eftersom alla människor inte besitter samma kompetens.

Arbetstidsförkortning verkar också extremt märkligt ur ett internationellt perspektiv. I vänsterns drömvärld är Sverige helt skilt från resten av världen och fullständigt opåverkat av globalisering, men i verkligheten finns det väldigt många arbetare i andra länder som är redo att ta emot produktion som för närvarande sker i Sverige. Skall vi konkurrera med världens ledigaste arbetskraft? Lägg din produktion i Sverige så åker du på världens högsta skatter och världens mest välbetalda arbetare som dessutom jobbar 25% mindre än alla andra! Där har vi en ordentligt framtidssäkrad sales pitch.

#38: Du jobbar gärna precis så mycket som du vill pt.1

En favoritfråga som vuxit fram under något av vänstertroikans möten med distingerade nationalekonomer är den om arbetstidsförkortning. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har dividerat fram och tillbaka och kommit fram till att just sex timmars arbetsdag (=30h/vecka) är det rätta för alla svenskar. Den här frågan visar på så många hål i huvudet att vänsterpartierna framstår som regelrätta schweizerostar.

För det första, varför tycker det superliberala Miljöpartiet att det behövs lagstiftning om att vi ska ta hand om oss?

Dagens samhällssystem är ohållbart i synsättet på arbete och produktion, såväl miljömässigt som socialt.

Är vi kanske inte förmögna att själva bedöma om vi jobbar för mycket? Tur att Miljöpartiet tar tag i saken och säger åt oss att tagga ned. Vänsterpartiet är sin tradition trogna och uppger inga som helst skäl. Så tycker Ohly, och då ska det helt enkelt vara så.

VPK slänger däremot in en underbar liten brasklapp - förkortningen ska ske med bibehållen lön. Ärligt talat, behöver man ens vara tio år gammal för att förstå vilka katastrofala konsekvenser det har för arbetsgivare? Helt plötsligt skall ens anställda alltså ha samma lön men jobba 25% mindre. För vänsterpartister verkar det antagligen självklart - när man bara kan tänka ett steg framåt så ser man att folk jobbar mindre och får samma pengar. Topp! Men vad händer sen? Låt oss illustrera.

Du är ännu en gång satt i rollen som utsugarkapitalist som anställer folk och exploaterar arbetskraften för mesiga 100 kronor i timmen; du har 10 anställda som jobbar 40h/vecka = 400 arbetstimmar/v. Produktionen är precis säkrad med de förhållandena. Sen kommer Ohly till makten (ta i trä). Dina anställda jobbar nu 30h/vecka men kostar fortfarande 100kr/h. Du måste täcka de sista 100 arbetstimmarna (400-30*10=100) så du anställer... Ja, hur många? Gissningsvis tre stycken eftersom den fjärde jäveln kommer att kräva sin rätt till heltid så att du har 20 timmar (14*30-400=20) för mycket i slutändan.

Du har nu 390 arbetstimmar säkrade, men priset för dem har gått upp - förut hade de kostat 39,000, men eftersom lönen ska vara densamma kostar varje anställd 4000/vecka precis som förut. Din nya lönekostnad är 52,000 och du har dessutom dragit ned på produktionen. I det här läget kan du höja priset på dina produkter med 33% för att täcka ökade kostnader (och sälja mindre), eller sänka produktionen (=sparka folk), eller lägga ned helt och hållet (=sparka alla inklusive dig själv). Jamen tack, Lars, för att du tryggar välfärden. I exemplet ovan bortses från skatter och arbetsgivaravgifter.

#37: Du tycker inte att kvinnan ska vara fastkedjad varken vid spisen eller vid offentlig sektor

I dagens inlägg ska vi behandla avdragen för hushållsnära tjänster och husarbete, alltså RUT och ROT, som är starkt omdebatterade och troligtvis blir en viktig vattendelare inför valet. Det känns därför skönt att väljarna i den här frågan får två klara alternativ att välja mellan då de rödgröna har tydligt visat att man är emot RUT, men för ROT, och den borgerliga alliansen är för båda avdragen. Till att börja med är det bra att belysa vad de här konstiga akronymerna står för. RUT står för rengöring, underhåll och tvätt, medan ROT står för reparation, ombyggnad och tillbyggnad.

Enligt de studier som gjorts har de båda avdragen varit framgångsrika. De har, som önskat, ökat företagandet och antalet jobb. Även om mer personer i storstadsområdet har använt tjänsten mer, vilket kan bero på att utbudet är större i dessa regioner, har man ändå fått en helt okej spridning på användandet. Avdraget har gjort det möjligt för "verklighetens folk" att köpa tjänster och därmed mer tid med barnen på helgerna, i äkta kristdemokratisk anda. Men det som vi vill lyfta fram i det här inlägget är varför de rödgröna tycker att ROT är bra, medan RUT är dåligt. Varför anser man på vänsterkanten att tvätt och hjälp med dagishämtning är sämre än altanbygget?

Vi har vår egen teori. Kan det vara så att RUT-sektorn är en tjänstesektor där många nya företag har uppkommit? Som vi vet sedan innan är tjänsteföretag dåligt och industri bra i vänsterns värld. Dessa företag har vuxit snabbt och anställt många långtidsarbetslösa personer, inte sällan outbildade kvinnor med invandrarbakgrund. Ett jättestort problem för vänstern är ju då att man inte kan bestämma över de här kvinnorna genom deras fackliga medlemskap. Det har ju alltid varit så lätt att diktera villkoren när personer med samma demografiska profil när de arbetat i den tvångsanslutna offentliga sektorn. Man kan säkert härleda en viss del av vänsterns skepsis mot tjänstesektor överlag ur samma resonemang. Inget fack = dåligt. Det är mycket bättre att på klassiskt manér stimulera byggbranschen. Säkra fack med goa gubbar som är "trygga". Man kanske dessutom slipper få in massa balter och polacker som tar våra jobb.

Om vänstern vill fortsätta ses som förkämpar för kvinnor och deras rättigheter bör de förutom att lägga ner alla postmodern queerteorier också dumpa de föråldrade åsikter om var och under vilka former kvinnor ska arbeta.

Vi är mycket mer inne på Centerpartiets linje om att införa ytterligare ett avdrag, som får den snitsiga benämningen RIT, som underlättar för personer som behöver hjälp med IT-relaterade uppgifter i hemmet. Det finns ju som bekant en stor klyfta mellan generationerna när det kommer till IT-kunnande och arbetslöshet. Ett RIT-avdrag avhjälper båda sakerna på ett mycket bra sätt.

En brasklapp måste dock lämnas in. Det absolut toppbästa sättet att ta hand om konstiga skatteregler är givetvis inte genom riktade avdrag för vissa sektorer. Man bör istället försöka hitta en långsiktig lösning i form av en stor skattereform.

#36: Du trängs inte gärna på tunnelbanan med ditt nya IKEA-sovrum under armen

Ruwaida, Ruwaida, Ruwaida...

Miljöpartiets verklighetsflykt nådde häromdagen nya proportioner när profilnamnet Yvonne Ruwaida, som väl är ett av namnen som ryktas ta över efter Wetterstrand, debatterade Förbifart Stockholm med sossen Lars Dahlberg. MP har redan gjort det kristallklart att de ökade transportbehoven ska lösas med offentligt finansierad kollektivtrafik. Småföretagarpartiet är alltså de många små åkeriföretagens bästa vän utan tvekan. Och om inte folket lyder är man villig att stänga av vägarna. Folket ska tuktas helt enkelt.

Man föreslår att man istället för en ny väg utanför Stockholm ska transportera gods med båt i skärgården. Vad som helst förutom bil går uppenbarligen bra. Det låter väl väldigt konstigt att man inte förlitar sig på att det kommer förnybara bränslen till bilindustrin och istället återgår till hur man transporterade gods för flera hundra år sedan. Har ni lagt märke till de nya filmer och affischerna som gör reklam för bilar? Vi sticker ut hakan och påstår att det är minst 9 av 10 bilar som marknadsför att de är snälla mot miljön. Under Almedalsveckan visade bilföretagen och -lobbyn upp nya elbilar med sportlook. Imponerande.

Åter till ämnet. Peter Eriksson har ju klargjort att han och partiet inte tror på marknadslösningar, så istället föreslår den tunnelseende Ruwaida (som givetvis kommer föräras ett eget inlägg så småningom) att innerstadsbutikerna får lösa sina transportbehov med tunnelbana på natten... Som vi alla vet är ju butikerna i förorten bortplockade om MP får bestämma. Problem: Tunnelbanorna körs redan på full kapacitet. Ja.. Synd där. Hur som helst, om förslaget går igenom, vilket alltså skulle kräva en kraftig utbyggnad av tunnelbanenätet, är det tänkt att lastbilar ska köra runt och leverera varorna till alla små gemytliga miljöbutiker. Man tvingas alltså ha nattanställd personal för att ta emot varor. MP uppfinner ett större behov till sitt eget förslag om nattdagis. Smart.

Vi har ett motförslag. Vore det inte allra roligast att starta en taxitjänst, som självklart är kommunal, som företagen kan använda när de vill utföra någon form av transport? Det skulle dessutom skapa en massa jobb!

#35: Du litar inte på att konduktörer ska utforma kapitalmarknadsregleringar

Lars Ohly är konduktören, bara så att vi har det överstökat.

Vänsterns skeva och felaktiga syn på begrepp som jämlikhet och rättvisa behandlas utförligt i #34. Vi tänker fortsätta lite på samma spår i dagens inlägg, men istället titta på vilka effekter det här osunda tankesättet kan ha på ett globalt plan. Som utlovat i tidigare inlägg kommer vi redogöra för Tobinskatten och den rödgröna förkärleken för trubbiga styrmedel som stjälper mer än de hjälper.

Tobinskatten är en typ av kapitalreglering - en åtgärd som alltid faller i god grönröd jord eftersom den slår mot utsugarkapitalister - som syftar till att förhindra valutaspekulation. Skatten vinner någon form av auktoritet eftersom den uppkallats efter den Nobelprisbelönade ekonomen James Tobin, trots att denne insåg att åtgärden var ogenomförbar. Idén passade dock väldigt bra in i vänsterns världsbild, en världsbild som ju bygger på att spekulation och gränsöverskridande kapitalförflyttningar är absolut jättedåligt och oönskvärt. För att detta inlägg inte ska bli längre än alla föregående inlägg tillsammans antar vi att vänsterns tankar om den skadliga handeln och den goda protektionismen är uppåt väggarna. Om någon inte håller med så kan ni ta upp det i en kommentar eller vända er till oraklet och husguden Johan Norberg.

Som vi nämnde innan är samtliga rödgröna partier för skatten. Socialdemokraterna menar i sitt partiprogram att den endast drabbar kortsiktiga spekulationer och inte långsiktiga investeringar. Man har redan här bestämt sig för att allt "kortsiktigt" är dåligt, vilket det egentligen inte alltid är. En viktig sak att flika in är att även en långsiktig investering har många olika transfereringar. En investerare (läs: ond kapitalist) vill förutom att göra grundinvesteringen förmodligen också hämta ut vinster, kanske öka investeringen, köpa in nya tillgångar, plocka ut lön etc. Summa summarum är att det blir en hiskeligt stor summa i skatt helt plötsligt, även för de långsiktiga projekt man säger sig vilja värna om.

Det man vill komma åt är ju spekulationen. Man glömmer bort att finansmarknaden är en av mänsklighetens bästa uppfinningar (Se gärna Niall Fergusons intressanta bok Ascent of Money) som bidrar till en ökad specialisering och därmed en ökad produktivitet och tillväxt. Om ett tillverkande företag inte vet om verksamheten kommer gå bra kan man sälja en option att köpa de färdiga varorna till någon annan och därmed också risken. Istället för att lägga tid på att försöka följa marknaden och valutornas utveckling och ragga köpare kan man istället koncentrera sig på att tillverka sin produkt. De andra uppgifterna kan en kapitalist ägna sig åt istället. Resultatet av en Tobinskatt är att denna typ av optionshandel blir dyr och marknaden för olika typer av derivat försvinner till stor del. Vad som då händer är att kapitalmarknaden blir ineffektiv och förlorar sin poäng.

Även om Tobinskatten vore en bra idé så skulle den troligtvis ändå vara, som James Tobin själv sade, helt ogenomförbar, då det skulle krävas att alla världens länder anslöt sina valutor till det här samarbetet. Annars skulle man skapa en väldigt konstig konkurrenssituation och de länder som inte tillämpar skatten kommer givetvis locka till sig mer kapital. Följden blir då att skatten förfaller och tas bort, eftersom skattebasen ryker. Hade man på något mirakulöst sätt lyckats lura in samtliga länder i detta så hade det behövts en ofantligt stor global byråkrati alternativt en världsstat för att administrera detta. Problemet är att majoriteten av världens länder i nuläget saknar en fungerade offentlig administration och präglas till stora delar av korruption och kaos. Ett vanligt motargument att är att man ska lägga detta på FN:s bord. Organisationen FN funkar i den svenska debatten ungefär som slagorden rättvisa, jämlikhet, entreprenörskap. De är helt enkelt oantastliga saker vars godhet det råder ett konsensus om i de etablerade partierna. Men egentligen är FN ett forum där diktaturer kan styra, och ofta styr, över demokratierna. Dålig stämning helt enkelt.

Tobinskatt är dagens facepalm.

#34: Du tycker att jämlikhet i möjligheter > jämlikhet i utfall

Just. Bakom den något kryptiska titeln ligger ett ställningstagande som praktiskt taget avgör valet om man tar det seriöst.

Under Almedalsveckan anordnade vänstern (non-descript vänsterorganisation, antagligen LO eller ABF) ett seminarium om vad jämlikhet och rättvisa faktiskt är. Vi tänker vara fräcka nog att förklara varför vänstersynen på begreppen är inkorrekt.

Rättvisa används ofta från vänster som någon sorts slagträ i alla debatter som handlar om ekonomi. Man säger ofta att högre marginalskatter - starkare skatteprogression/"rika betalar mer" - är uttryck för någon form av högre rättvisa. Det är rättvist att människor som tjänar mer också betalar mer till staten och i förlängningen till de som tjänar mindre. Den åsikten byggs på en väldigt märklig grund - att människor i och av sin existens har skyldigheter och rättigheter gentemot andra som går utanför grundläggande rättigheter som yttrandefrihet.

Att ekonomisk fördelning medelst statligt tvång (polisen, då) är rättvist bygger alltså på åsikten att de människor som i grunden är mindre produktiva - det vill säga, skapar tjänster och varor som är värda mindre än andras och därför får lägre lön - har en inherent rätt att få ekonomiskt stöd av de som är mer produktiva. Den rätten har tillägnats dem bara för att de existerar.

I Sverige har den åsikten länge varit allenarådande, sannolikt på grund av 80 år av socialdemokratiskt styre. Den har i sin tur givit extremt långtgående konsekvenser för det svenska samhället som bäst observeras utifrån, och som är knappt märkbara i svensk diskurs över huvud taget. Det är därför Mona Sahlin kan skriva debattartikel efter debattartikel om att "klyftorna" ökat och är för stora (trots att de faktiskt minskat under alliansstyret), när Sverige är världens mest ekonomiskt jämlika land.

Den svenska inkomstfördelningen (måttet på hur mycket du och jag tjänar) är världens mest sammanpressade, medan förmögenhetsfördelningen (måttet på hur mycket du och jag äger) är väldigt mycket mer "ojämlik". Därför är din förmögenhet den enskilt viktigaste faktorn i hur rik din son/dotter kommer att bli - inte hur välutbildad, kompetent, snygg eller driven han/hon är. Priset för att alla ska ha "rätt" till varandras pengar är att några få blir extremt rika och att det blir praktiskt taget omöjligt att bli en av dem. Resten av oss lever efter precis vad vi kan konsumera och har inte en tanke på att spara eftersom det kostar för mycket (även utan "skatt på förmögna") och har således ingen möjlighet att klara oförutsedda utgifter.

Jämlikhet är inte att alla har lika mycket av allting; jämlikhet i utfall är inte rättvisa. Jämlikhet i möjligheter betyder att alla bör ges så stora möjligheter som möjligt att förvalta sina egna framtidsplaner på sina egna sätt - men att man också skall ta konsekvenserna av sina livsval. De som förvaltar sina möjligheter väl (genom att inte knarka, skaffa en utbildning, vara produktiva) bör belönas därefter, medan de som inte förvaltar sina möjligheter bör se konsekvenserna av det. Om det vore möjligt att skapa sitt eget välstånd genom att arbeta hårdare hade folk gjort det. I dagens Sverige är det bättre att gifta in sig i en adelssläkt än att utbilda sig. Det är resultatet av en strävan efter att alla ska ha det lika bra, oavsett vad de gör med sina liv.

Det är dags att bryta vänsterns tolkningsföreträde när det kommer till uttrycken jämlikhet och rättvisa, för de har visat att de inte kan förvalta det. I egenskap av framtida valstrageter föreslår vi att de borgerliga återerövrar problemformuleringsprivilegiet genom att gå till val på större klyftor. Detta lär öka incitamenten för utbildning och hårt arbete.

#33: Du litar på att ministrar vet mer än du pt.3 - utbildningsminister

Vi fortsätter att granska en eventuell rödgrön kabinett och siktar in oss på fru Ylva Johansson, som enligt Fokus lista tar platsen som utbildningsminister.

Utbildningsministern har ett stort ansvarsområde och bossar över all typ av utbildningsverksamhet från förskola och fritids till vuxenskolan och folkbildning. Vänsterpartierna har i Ylva Johansson en till synes okej kandidat för jobbet. Hon är utbildad lärare, vilket i och för sig tappar i betydelse då hon har suttit i riksdag eller regering sedan 1988. Jobbet som utbildningsminister har hon ju redan testat på under 90-talet. Under nästkommande decennium fick renässanskvinnan Johansson även ha ansvar för landets vård och äldreomsorg. Ylva har alltså ansvarat för skolan och äldreomsorgen, vilka möjligen eventuellt kanske kan vara de allra mest kritiserade områdena i svensk politik, bortsett från integrationen. Just saying... Hennes kvalifikationer slår trots detta de andra statsrådsaspiranterna utan tvekan. Hon är ju en typisk rutinerad (läs: trött) och god allmänpolitiker (läs: politruk med gott nätverk inom "rörelsen") som inte kan misslyckas med att sno åt sig en ministerpost i en rödgrön regering.

Vad har vi då att invända mot Ylva? Vi säger bara: Att veta AB.

Att veta AB var ett företag som till stor del ägdes av Kommunförbundet. Andra ägare var fackförbunden SKTF, Metall och Kommunal samt det statligt ägda bemanningsföretaget Lernia. Affärsidén var att satsa på att utveckla IT-läromedel (läs: datorspel) för vuxna på gymnasienivå. Men vänta lite. Kommunförbundet bildade alltså ett aktiebolag som skulle sälja spel till sig självt. Och i och med att bolaget nu orwellskt nog ägdes av facket, staten och kommunerna och skulle utveckla produkter till den offentliga sektorn vore det ju nästan en skam om man inte tog chansen och fifflade in lite sossepolare i företagsledningen. Den utbildade läraren och utbildningsministern Ylva Johansson, med uppenbar kompetens på området, blev vice vd och senare vd och det omstridda kommunalrådet Ilmar Reepalu, med uppenbart sköna kontakter (killen är väl potentiellt Sveriges mest korrupte sittande politiker), satt med i styrelsen.

Det gick givetvis åt skogen. Man förlorade mångmiljonbelopp i flera år och värdet av aktierna skrevs ned till 0. Detta hindrade inte vår allas Ylva Johansson att kvittera ut 116,000 kronor i månaden under sin tid som VD - en lön som låg över många andra IT-bolag under samma tidsperiod och en under en tid till och med var lika stor som omsättningen i bolaget, vilket nog får betraktas som extremt ovanligt. Nåväl, kompetens kostar ju som vi alla vet. Slutnotan för kalaset blev 200,000,000, som delades mellan fackmedlemmarna och skattebetalarna.

Det finns ett par frågor att fundera på.

1) Varför tappar facket medlemmar?
2) Varför gör de rödgröna anspråk på att effektivt kunna allokera riskkapital när det inte råder någon tvekan om att det endast blir dålig stämning då?
3) Kan vi lita på att svåger-Ylva inte instiftar något konstigt korporativiskt riskkapitalföretag med skattepengar som utbildningsminister, och sedan cashar in lite vid sidan av som styrelsemedlem?

#32: Du är inte "liberal men..."

Okej, det är väl lika bra att vi kör en helt seriös grej på MP som bara samlar alla sunda åsikter de har. Båda partiledarna är ju sådana övertygade liberaler men...

Till källor använder vi oss av de två sunda programmen som gjorts med språkrören; det ena är Neos debatt mellan Maria Wetterstrand och Johan Norberg, och det andra är Fores debatt mellan Peter Eriksson och Maud Olofsson. Båda hade Miljöpartiets förmenta liberalism som tema, och går att se via länkarna ovan.

Nedan lite sköna citat som visar på hur liberala men... MP är.

Jag är liberal men... borde vi inte förbjuda reklam på vissa ställen? Det är ju så jobbigt att bli manipulerad och inte ha en fri vilja! [Wetterstrand]
Jag är liberal men... det innebär att jag vill tvinga in kvinnor i bolagsstyrelser. Kvotering är superliberalt. [Eriksson]
Jag är liberal men... jag tror inte på marknadens förmåga att lösa någonting över huvud taget. [Eriksson]
Jag är liberal men... apotek och bilbesiktning skall drivas i monopolformat. [Eriksson]
Jag är liberal men... RUT-avdraget som ger kvinnor vita jobb är inte liberalt. ROT-avdraget som ger män vita jobb är liberalt men bara som konjunkturåtgärd. [Eriksson]
Jag är liberal men... friskolor ska inte få drivas med vinst. [Eriksson]
Jag är liberal men... vi borde förbjuda bygget av köpcentra på extremt lösa grunder. [Wetterstrands tal i Almedalen]
Jag är liberal men... borde vi inte ha en punktskatt på socker? Människor som äter för mycket ökar kostnaderna i vårt superliberala gemensamt finansierade vårdsystem.
Jag är liberal men... gillar inte flyg och därför ska ingen få flyga.
Jag är liberal men... om folk bor i dyra hus så ska de beskattas tills de ruineras och sen lite till.
Jag är liberal men... folk får fan se till att sluta köra bil för det gillar jag inte.

Lättare vore det väl om man helt enkelt sa "jag är inte liberal och jag hänger gärna i regering med en kommunist".

#31: Du tröttnade på industrisamhället på 1800-talet pt.2

Vänsterpartiet och det här med ekonomi är praktiskt taget öppet mål. Vi gör det lite lätt för oss och skjuter.

Under ett seminarium arrangerat av Företagarna i Visby med alla ungdomsförbundsordföranden diskuterades ungdomsarbetslösheten (vars utbredning i och för sig bör tas med en nypa salt) och Ida Gabrielsson utmärkte sig gifvetvis. Förutom att hon ser alldeles fruktansvärt arrogant ut har hon också, sitt parti trogen, mycket märkliga åsikter om framtidens arbetsgivare.

I Vänsterpartiets partiprogram förklaras att

Många har tvingats till privatföretagande (sic!) för att kunna försörja sig. Grupper som tidigare var lönearbetare, till exempel inom offentlig sektor eller byggnadsindustri, pressas att i stället sälja sin arbetskraft som egenföretagare.

Man är ju böjd att hålla med och tycka synd om de stackars egenföretagarna som tvingas ut i egenföretagande istället för att stå vid det trygga bandet där T-fordarna byggs. Dessutom reflekterar man att

Många tjänstemän får en situation som alltmer liknar arbetarklassens.

...men vad beror det på, då? Det kan ju inte ha något att göra med att man får behålla 50% av lönen medan staten tar resten för att fördela till slackers.

Gabrielsson gick ett steg längre och förklarade att sänkt tjänstemoms - centerns förslag - inte behövs, eftersom tjänstesektorn inte har någon framtid i samhället. Varför det var så framgick inte, men det berodde väl helt enkelt på att Gabrielsson inte gillar den. Istället skall ungdomarna anställas av offantlig sektor och "stora företag". Men ärligt talat, vad fan är grejen med industriromantiken?

#30: Du gillar köpcentra och/eller bostäder

Miljöpartiet chockar absolut ingen och konstaterar idag att om de kommer till makten blir det förbjudet att bygga nya köpcentra för fem år framöver. De få som blir förvånade är de stackars själar som fortfarande lever i illusionen att MP är ett liberalt parti. Det vore dock förlåteligt, eftersom Peter Eriksson skriver under på liberalism under en definition av "liberal" som är något i stil med "att ge 'frihet' till vissa grupper genom att begränsa den för andra medan man undviker en övertro på marknaden och istället sätter sin tilltro till staten". Seriöst, det där är parafraserat från ett Almedalsseminarium.

För oss andra som har en någorlunda sansad syn på liberala värderingar (och sätter MP nånstans i ekofascisthörnet av den politiska kompassen) röner MPs utspel ingen förvåning. Däremot blir man lite ställd när man kommer till resonemanget och argumentationen för köpcentrumförbud - man vet inte om det är hejdlöst skratt eller ångestfylld gråt som gäller. Tanken är att ett köpcentrum i kommunen utarmar innerstadshandeln i mindre kommuner eftersom folk tar bilen för att handla billigt. Vi är tillbaka på den där grejen med att akta sig för en övertro på marknaden - det konkretiseras ju absolut här när folk ska förbjudas från att handla billigare.

Ekonomer tar sig för pannan inför argumenten och hänvisar till aftonbladets lögndetektor som skjuter påståendet fullständigt i sank.

Jaha; kontentan är att ett miljöparti i regering kommer att leda till roliga små moratoria på saker som miljöpartisterna inte gillar. Speciellt när det kommer till att bygga grejer har de väldigt nära till vetot (gärna med kontraförslaget "gör det till ett naturreservat") och har skjutit förslag efter förslag i sank i Stockholm.

Man undrar ju lite spontant sådär hur den här synen på nybyggande funkar ihop med Vänsterpartiets rätt till bostad. Rätt till koja designad av Peter Eriksson känns klart mer sanningsenligt.

#29: Du hatar inte judar mer än någon annan grupp

Mona Sahlin höll tal i Almedalen igår. Den största applåden kom troligtvis när hon, som första partiledare, talade om Sverigedemokraterna. Sahlin betonade vikten av att stänga ute främlingsfientliga partier genom att säga att det finns förintelseförnekare på SDs listor. Huruvida detta är sant kan inte vi på bloggen uttala oss om, men vi vill belysa att det finns problem inom vänstern.

Trots att Vänsterpartiet säger sig vilja värna om judar och de andra etniska minoritetsgrupperna i Sverige finns det ibland tveksamheter i deras hållning. Vi vill inte påstå att alla aktiva inom eller sympatisörer till vänstern hyser antisemitiska åsikter utan istället lyfta fram enskilda personers åsikter. Det ska väl egentligen inte behöva påpekas, men frågan är ju ganska känslig.

Hur som helst verkar det finnas några personer med anknytning till partiet vars kopplingar till dessa grupper inte är alldeles klara. Vi exemplifierar genom att fokusera på ordföranden, den eventuellt blivande ministern, stjärnan, Lars Ohly.

I samband med Gazakriget vintern 08/09 haglade kritiken mot Israel och givetvis passade Ohly på att även då, liksom nu, ge en känga till landet. Detta fick han tillfälle för när han ombads lista sina favoritbloggar och angav då den välläste bloggaren Jan-Inge Flücht, som bloggar på www.jinge.se (den är inte klickbar eftersom han är så otroligt osund). Jinge är vänsterpartist och vädrar mer än sällan sina egna antisemitiska uttalanden. Han brukar även ge plats åt den legendariska storantisemiten Lars Wilhelmsson, som bland annat ölar med internationella antisemiter. Frihetsaktivisterna Ship to Gaza fann det också lämpligt att länka till Wilhelmsson och dennes kritik mot Israel. Ohly gick ju fakiskt ändå ut efter ett tag och bad om ursäkt och tog avstånd från bloggen, men det faktum att det tog en vecka är väldigt konstigt.

Sedan har vi ju hela historien med Malmös starke man Ilmar Reepalu och dennes tveksamma uttalanden kring den judiska befolkning. En bra sammanfattning med källor finns på wikipedia.

Det finns alltså flera exempel på en konstig syn inom vänstern på antisemitism och det är oroande. Tidningen Expo, som sysslar med att upplysa om främlingsfientlighet, har haft ett specialnummer om detta och här kan man läsa lite mer. Svenska kommitéen mot antisemitism har skrivit en historisk rapport om det som finns att läsa här.

#28: Du har förmågan att se bortom de fina orden

Idag dunkar de rödgröna ut en ny artikel på DN Debatt. Varför redaktionen väljer att publicera den när det i praktiken är exakt samma dravel som tidigare är alldeles fantastiskt oklart. 100 anledningar är ju främst utformad som en lista över anledningar att inte rösta till vänster - vi tänker inte säga åt någon vad ni ska rösta på, utan blott varför rödgrönt är osunt. Därför faller det sig inte helt naturligt att, inom ramen för bloggen, kommentera utspel på det här viset (det gör nog redan alldeles för många), men den här posten handlar helt enkelt om rödgrön retorik i största allmänhet.

De fina orden, ja. Det pratas om kommunistspöket som något som Reinfeldt tar fram när Ohly diskuteras. Det faller sig ju rätt naturligt eftersom Ohly ju är kommunist.
Vem ser egentligen större klyftor som självändamål? Rödgrön retorik är full av enorma och växande klyftor, och retoriken är byggd så att man direkt känner att klyftorna ökar inte bara för att de rika blir rikare, utan också för att de fattiga blir utfattiga och sparkas ned i rännstenen. Gifvet. Jag vet inte vad mer som behöver sägas än att det helt enkelt inte är sant. Säg till nästa gång du hittar någon varslad Volvo-anställd i rännstenen. Det är nog mer sannolikt att han hänger på porrklubb (jag vet, extremt lågt).

Man har ju dessutom ett eget förslag som med all säkerhet kommer vevas lika hårt som Gudrun vaskar i valrörelsen.
Det påstås att de rödgrönas politik kommer förbättra stämningen för nio deciler av befolkning. Alliansens politik gynnar alltså endast de rikaste. Ekonomerna Jordahl och Bergh har granskat detta påstående:

Tre problem:
1. ”För det första är den fördelningspolitiska analysen i figuren ovan uppenbart inte budgetbalanserad. En försämring på 3 600 kronor för de 10 procent rikaste
hushållen kan inte finansiera förbättringar på 1 800 kronor för resterande 90
procent av befolkningen. [...] Eftersom oppositionen valt att lägga stora delar av finansieringen i form av skattehöjningar från och med 2012 kommer dessa inte med i den fördelningspolitiska analysen.”

2. ”För det andra: Det faktum att jämförelsen görs med 2010 betyder att staplarna i figuren till stor del innehåller sådant som redan beslutats i Riksdagen … Detta sätt att utforma jämförelsen på är naturligtvis korrekt om syftet är att jämföra hushållens disponibla inkomster 2011 med 2010, men missvisande som en jämförelse mellan de två regeringsalternativen.”

3. ”För det tredje har Riksdagens utredningstjänst på grund av ‘analystekniska svårigheter’ inte analyserat förslaget om höjd alkohol‐ och tobaksskatt med 12,5 procent. Fördelningseffekterna av tobaksskatten är emellertid ganska
uppenbara: 20 procent av arbetarna, 16 procent av de lägre tjänstemännen och
5 procent av de högre tjänstemännen röker dagligen. Det är också vanligare att
kvinnor röker.”

De rödgrönas fördelningspolitik och lovande minskade klyftor bygger i grunden på ett antal felresonemang. Vi delar rapportförfattarnas åsikt i att de rödgrönas politik syftar till att försämra det för arbetande och förbättra det för sjukskrivna, pensionärer och arbetslösa. Det man inte får ihop är hur den yrkesverksamma befolkningen endast blev en tiondel av befolkningen.

Visst tog vi upp det här förut. Men det är lite det som är det finurliga - den nya debattartikeln återanvänder ett antal redan vederlagda lögner. Lika bra att vi upprepar argumenten så att ingen missar att mupparna faktiskt ljuger.

Mer dravel:

En sittande regering som har använt politiken för att vidga klyftorna – och ett nytt regeringsalternativ som avser använda politiken för att överbrygga klyftor.

De blåa sitter och gnuggar sina händer över större klyftor, medan de behjärtansvärda rödgröna ska använda politiken för att överbrygga klyftorna. Men hur överbrygger man klyftor? Låt gå för minskade klyftor, men vad är egentligen överbryggda klyftor? Är det ett samhälle där det är lätt att "byta klass" så är vi ju absolut med på det. Det ska löna sig att vara en sund och bidragande medborgare, medan det inte nödvändigtvis ska löna sig att vara politiker.
...men resonemanget handlar givetvis om samma sak som ovan. Det är bättre att alla har det lika dåligt än olika bra.
Lika dåligt > olika bra.
Lika dåligt > olika bra.
Lika dåligt > olika bra.
Lika dåligt > olika bra.
Lika dåligt > olika bra.

De rödgröna verkar resonera att om man ljuger om en sak tillräckligt många gånger blir det sanning. Förhoppningsvis ger en upprepad sanning än större effekt.