Idag hugger vi på en nyhet som tycks ha gått de flesta politikintresserade förbi. Förhoppningsvis beror det på att den genomsnittliga bloggaren inte läser 8 Sido- eh, Metro. Det var hur som helst i TV4 nyheten lanserades först.
Miljöpartiets mobilguru Yvonne Ruwaida tycker att det är dålig luft i Stockholms innerstad och kopplar den till avgaser. Absolut - det är därför vi har tullar n all that, men det räcker inte. Stockholms innerstad ska bli en "miljözon" där endast bilar som klarar en given utsläppsgräns skall tillåtas. Gränsen sätts i praktiken vid bilar tillverkade år 2000 vilket, enligt TV4, tvingar 15% av dagens bilburna Stockholmare att söka andra transportalternativ.
Lösningen för dessa 15% är, när Ruwaida får bestämma, bilpooler så att man "enkelt kan låna den här bilen när man vill använda den på fritiden och så". Ord kan inte beskriva hur fruktansvärt verklighetsfrånvänt det här är. Varifrån kommer bilarna till dessa pooler? Vi snackar uppåt 120,000 bilar som ska bytas ut. Gissningsvis följs ett miljöpartistiskt maktövertagande av ett betydande uppsving för bilbranschen. Vem ska organisera dessa massiva bilpooler? Ruwaida verkar mena att de helt enkelt ploppar upp och att det dessutom är "enkelt" - det säger hon två gånger.
Det här förslaget - eller vallöftet, om man så vill - visar kanske mer än något annat på skillnaden mellan incitamentsdriven miljöpolitik och miljöpartistisk förbudspolitik. Medan ena gänget tycker att en miljöbilspremie på 40,000 kronor kanske får folk att självmant byta upp sig, går det andra gänget igenom processen baklänges. Först förbjuder vi det vi inte gillar, sen får folk och företag rätta sig efter det. Lite som när MiljonärsPartiets trafikpolitiska talesperson Karin Svensson Smith tyckte det bästa sättet att rädda klimatet var att stänga nere ett körfält för att "lära" folk att inte köra så mycket bil helt enkelt.
Visar inlägg med etikett Miljöpartiet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Miljöpartiet. Visa alla inlägg
2010/09/12
#88: Du tror att åtgärder > mål
Under den senaste veckan har det gnabbats rätt friskt mellan Maud Olofsson och Maria Wetterstrand. Det började med en debatt i Agenda där di två käftade för fullt och slutade med att båda kom överens om att låta tidningarnas faktakoll-sidor granska deras uttalanden. Hur det gick?
Maudan klarade sig, Wettran gick det sämre för. Det här smågnabbet är tramsigt, hur som helst, och är egentligen inget som man bör bry sig om. Däremot visade det sig att Wetterstrand praktiskt taget ljög under sin utfrågning i minst dessa frågor:
* Miljöpartisterna vill minska köttkonsumtion med hjälp av fiskala åtgärder - ie skatter.
* Miljöpartisterna vill förbjuda flyg söder om Sundsvall och det var storflygarN Wetterstrand själv som föreslog det.
Sen blev det snack om vems åtgärder som var tyngst. Wetterstrand kallar som vanligt regeringen för klimatfientlig and what not, och pekar på att de Rödgröna minsann har mycket tyngre förslag. Grejen är dock den att deras förslag inte över huvud taget förklarar hur man skall trolla bort 8 ton koldioxid. Det slutade, efter lite tjafs i diverse medier, med att Miljöpartiet sade att "okej, fan, våra 'åtgärder' är snarare mål att gå efter och det fasen minst lika bra!"
Kyoto-avtalet någon? Mål är fina grejer, men det känns antagligen bättre att underteckna ett avtal där man säger sig ha som mål att göra x, än när man väl måste tvinga medborgarna att göra just x.
Maudan klarade sig, Wettran gick det sämre för. Det här smågnabbet är tramsigt, hur som helst, och är egentligen inget som man bör bry sig om. Däremot visade det sig att Wetterstrand praktiskt taget ljög under sin utfrågning i minst dessa frågor:
* Miljöpartisterna vill minska köttkonsumtion med hjälp av fiskala åtgärder - ie skatter.
* Miljöpartisterna vill förbjuda flyg söder om Sundsvall och det var storflygarN Wetterstrand själv som föreslog det.
Sen blev det snack om vems åtgärder som var tyngst. Wetterstrand kallar som vanligt regeringen för klimatfientlig and what not, och pekar på att de Rödgröna minsann har mycket tyngre förslag. Grejen är dock den att deras förslag inte över huvud taget förklarar hur man skall trolla bort 8 ton koldioxid. Det slutade, efter lite tjafs i diverse medier, med att Miljöpartiet sade att "okej, fan, våra 'åtgärder' är snarare mål att gå efter och det fasen minst lika bra!"
Kyoto-avtalet någon? Mål är fina grejer, men det känns antagligen bättre att underteckna ett avtal där man säger sig ha som mål att göra x, än när man väl måste tvinga medborgarna att göra just x.
2010/08/23
#73: Du vill inte att dina föräldrar skall tas om hand av clownbutlerungdomar
Clowner kan potentiellt sett vara en av de läskigaste grejerna som finns. Därför är det ju anmärkningsvärt att det miljöälskande Miljöpartiet har slagit sina perukklädda huvuden ihop och kommit fram till att alla våra äldre ska ha rätt att träffa dessa spexare.
 |
| Jag lider under Alliansstyret :( |
Peter Eriksson och den lite mer okända Esabelle Dingizian ger sig i Expressen tillkänna som clownskråets främsta förespråkare när de utlovar en mängd nya jobb till de näsprydda. För det första måste vi bara påpeka det extremt märkliga i att de rödgröna bara vill skapa massa jobb hela tiden. Det blir bara provocerande när man utlovar massa låtsasjobb. Gatuteater, butler och clowner. Kom igen! Är det det som är de rödgrönas jobbpolitik tror vi faktiskt att valet redan är vunnet. Man har ju uppenbarligen hittat någon form av ymnighetshorn eller sedelpress där man bara kan skapa lite gröna jobb när man känner för det. Välj ett antal så fixar de rödgröna det.
Visst har de en poäng i att de äldre inte bara ska förvaras på äldreboenden och att de förmodligen uppskattar underhållning. Det känns bara lite löjligt i jämförelse med till exempel Folkpartiets parboendegaranti. Om vi nu antar att det finns begränsade resurser - ett antagande som kanske landar oss i en annan värld än den de rödgröna lever i - kanske valet står mellan att få bo med sin partner sedan 50 år tillbaka eller få besök av en clown en gång i månaden.
Vi har spårat upp en linje i den socialdemokratiska vardagspolitiken. Förlägg äldreboendena till tunnelbanan så kan man träffa på dem medan man lämnar tvätten, och när man går för att möta sin butler kan clownen ta över och underhålla dina åldriga föräldrar tills du återkommer för att hämta tvätt och mat. Allas våra liv kommer att fyllas av skratt och älskog.
Tips till alla Cuf:are där ute: Det är bara att söka! Ungdomsarbetslösheten har äntligen fått sin lösning.
2010/08/21
#71: Du väljer gärna själv hur du vill rädda miljön
Att det finns ett behov av att ställa om vårt samhälle till ett mer klimatvänligt finns det ett vetenskapligt, såväl som politiskt, konsensus omkring. Debatten har alltmer flyttats till hur detta ska göras. Det finns de som vill att allt ska skötas av den offentliga sektorns osvikliga precision, de som tror på marknadslösningar till 100% och de som ligger mellan dessa extremer. I och med att vi som skriver här på bloggen är ekonomer tror vi att det viktigaste i miljöpolitiken är att incitamenten kring miljöfrågan inte är snedvridna samt att det finns starka äganderätter kring naturtillgångar, vilka skapar en tydligare och mer effektiv ansvarsfördelning.
Miljöpartiet har ju, som namnet antyder, profilerat sig som Sveriges absolut toppmiljövänligaste parti. Denna positionering har ju lockat till sig osäkra förstagångsväljare som minsann tycker att miljön är viktig. Ibland upplever vi att det kan kännas som avlatshandel med röster, där man kan enkelt och billigt kan köpa sig ett gott samvete. Ingen kan ju ifrågasätta det personliga miljöengagemanget om man röstar på MP, eller? Vi vill i det här inlägget sätta fokus på en fråga där vi tycker det blir tydligt att man sätter image och röd politik framför förbättringar för miljön. Denna stämning finns även inom miljöpartiet, vilket vi bloggat om här.
Det handlar nämligen om hållningen till miljövänliga bilar och dess framtid. Vi på bloggen, som i och för sig redan är frälsta marknadsliberaler, blir innerligt glada när vi ser alla nya bilreklamer och -modeller. Visst är det så att det som bilföretagen lägger störst vikt vid i sin marknadsföring är just miljövänligheten? Det känns nästan helt omöjligt att göra reklam för en miljöovänlig bil. Utvecklingen går dessutom snabbt och den nya elsportbilen visar detta på ett talande sätt. Miljöpartiet borde ju hylla alliansens reformer som givit marknaden för elbilar en enormt uppsving i och med miljöbilspengen som ökat antalet elbilar med hela 300 000 stycken under fyra år, men det gör man konstigt nog inte. Det var inte länge sedan man titulerade sig själva som helt oberoende och endast ville driva miljöfrågor, men det verkar man ha rekordsnabbt skeppat överbord.
Vad vill då Miljöpartiet göra för att snabbare ställa om till ett miljövänligt bilsamhälle? Partiets motförslag är nästan skrattretande. Man vill ge statligt stöd till så kallad "konvertering" av bilar, vilket innebär att man plockar in gamla och miljöfientliga bilar för att bygga om dem. Man nöjer sig här med endast 5 000 stycken. De övriga lösningarna är endast baserade på kollektivtrafiken, som verkar vara någon slags universallösning på klimatproblemen. Istället för att försöka förbättra biltrafiken föredrar man alltså att fasa ut hela industrin till förmån för gemensamma transportmedel. Man har samma problem med flygindustrin, som man vill innerst inne helst vill avveckla, trots att man framgångsrikt testat att köra på förnybara bränslen.
Man verkar vara mer emot att människor faktiskt rör sig än vad rörligheten får för miljökonsekvenser, vilket ju bara blir märkligt och paternalistiskt. Faktum är ju trots allt att människors behov av bilen inte kan rationaliseras bort av politiker i förmån för kollektivtrafiken. Att aktivt motarbeta reformer som helt uppenbart bidrar till minskad miljöpåverkan känns bara helt fel.
Detta bakvända tänk visar sig i också i kilometerskatten som man vill införa. När man väljer sträckan snarare än själva utsläppen som skattebas är uppenbart att man hellre beskattar företeelsen än konsekvenserna. En sådan skatt hade varit förödande för alla landets åkerier och transportsektorn hade följaktligen drabbats. Tyvärr försvinner inte människor och företags behov av transport bara för att politiker finner så lämpligt. Alla städer har ju heller inte tunnelbana att erbjuda som alternativ.
Tillväxt och forskning kring miljöområdet kommer vara absolut nödvändiga för att kunna tackla klimatutmaningen. Sänkt levnadsstandard och domedagsprofetian behöver inte vara verklighet om vi bara finner andra sätt att lösa våra problem på.
För rolig läsning om Miljöpartiet rekommenderas Mustafa Cans "granskning" i SvD.
Miljöpartiet har ju, som namnet antyder, profilerat sig som Sveriges absolut toppmiljövänligaste parti. Denna positionering har ju lockat till sig osäkra förstagångsväljare som minsann tycker att miljön är viktig. Ibland upplever vi att det kan kännas som avlatshandel med röster, där man kan enkelt och billigt kan köpa sig ett gott samvete. Ingen kan ju ifrågasätta det personliga miljöengagemanget om man röstar på MP, eller? Vi vill i det här inlägget sätta fokus på en fråga där vi tycker det blir tydligt att man sätter image och röd politik framför förbättringar för miljön. Denna stämning finns även inom miljöpartiet, vilket vi bloggat om här.
Det handlar nämligen om hållningen till miljövänliga bilar och dess framtid. Vi på bloggen, som i och för sig redan är frälsta marknadsliberaler, blir innerligt glada när vi ser alla nya bilreklamer och -modeller. Visst är det så att det som bilföretagen lägger störst vikt vid i sin marknadsföring är just miljövänligheten? Det känns nästan helt omöjligt att göra reklam för en miljöovänlig bil. Utvecklingen går dessutom snabbt och den nya elsportbilen visar detta på ett talande sätt. Miljöpartiet borde ju hylla alliansens reformer som givit marknaden för elbilar en enormt uppsving i och med miljöbilspengen som ökat antalet elbilar med hela 300 000 stycken under fyra år, men det gör man konstigt nog inte. Det var inte länge sedan man titulerade sig själva som helt oberoende och endast ville driva miljöfrågor, men det verkar man ha rekordsnabbt skeppat överbord.
Vad vill då Miljöpartiet göra för att snabbare ställa om till ett miljövänligt bilsamhälle? Partiets motförslag är nästan skrattretande. Man vill ge statligt stöd till så kallad "konvertering" av bilar, vilket innebär att man plockar in gamla och miljöfientliga bilar för att bygga om dem. Man nöjer sig här med endast 5 000 stycken. De övriga lösningarna är endast baserade på kollektivtrafiken, som verkar vara någon slags universallösning på klimatproblemen. Istället för att försöka förbättra biltrafiken föredrar man alltså att fasa ut hela industrin till förmån för gemensamma transportmedel. Man har samma problem med flygindustrin, som man vill innerst inne helst vill avveckla, trots att man framgångsrikt testat att köra på förnybara bränslen.
Man verkar vara mer emot att människor faktiskt rör sig än vad rörligheten får för miljökonsekvenser, vilket ju bara blir märkligt och paternalistiskt. Faktum är ju trots allt att människors behov av bilen inte kan rationaliseras bort av politiker i förmån för kollektivtrafiken. Att aktivt motarbeta reformer som helt uppenbart bidrar till minskad miljöpåverkan känns bara helt fel.
Detta bakvända tänk visar sig i också i kilometerskatten som man vill införa. När man väljer sträckan snarare än själva utsläppen som skattebas är uppenbart att man hellre beskattar företeelsen än konsekvenserna. En sådan skatt hade varit förödande för alla landets åkerier och transportsektorn hade följaktligen drabbats. Tyvärr försvinner inte människor och företags behov av transport bara för att politiker finner så lämpligt. Alla städer har ju heller inte tunnelbana att erbjuda som alternativ.
Tillväxt och forskning kring miljöområdet kommer vara absolut nödvändiga för att kunna tackla klimatutmaningen. Sänkt levnadsstandard och domedagsprofetian behöver inte vara verklighet om vi bara finner andra sätt att lösa våra problem på.
För rolig läsning om Miljöpartiet rekommenderas Mustafa Cans "granskning" i SvD.
2010/08/18
#68: Du tycker det vore spännande med enhörningar och troll i kollektivtrafiken
Butlerutspelet som vi bloggade om här fick extremt mycket uppmärksamhet och väckte många frågor. Valet den nittonde september har av vissa till och med blivit utsedd till "Butlervalet", vilket ju blir superroligt eftersom "valet", också det, är ett ord för en manlig betjänt. Vi skulle tro att alla som har en politisk blogg har bloggat om det här ämnet, men det finns en dimension av förslaget som vi motståndare misslyckats att lyfta fram ordentligt.
Socialdemokraterna vill genom det här förslaget försöka uppnå maximal effektivitet i samhällsekonomin samt att människor ska kunna jobba på dagarna, vilket ju inte är osunt i sig. Som vi skrivit om innan faller tanken om tillväxt och arbete inte i god jord hos Miljöpartiet. Förslaget som idé, att folk ska spara tid, uppskattas helt enkelt inte hos miljöpartisterna, som troligtvis hellre använder makten till att korrigera medborgarnas normer och värderingar eller åker lite gratis taxi. Förutom att man inte gillar förslagets syfte blir det lite jobbigt med utförandet just med det trådlösa internet. Inte för att det är något ovanligt med olika åsikter inom de rödgröna. Har man följt den här bloggen har man märkt att en beskärd del av den här bloggen är ju fylld av inlägg i det ämnet. MP i Stockholm vill nämligen införa mobilfria zoner i kollektivtrafiken; det är nämligen extremt syndast om elallergikerna som bosatt sig mitt i Stockholm.
Man lyckades faktiskt på något vänster (pun intended) klubba igenom detta i Stockholms landsting på våren 2006, alltså precis innan man blev bortröstade, med hjälp av S och V. Sossarna och vänstern hävdar att det endast var av trivselskäl man plockade bort folks mobiler, medan MP hänvisar till det här med folks upplevda överkänslighet för el. Det var redan där lite dålig stämning och osämja om varför man ens hade klubbat igenom förslaget. Att den så kallade "elallergin" faktiskt inte finns verkar vara ett mindre det för de Miljöpartiet de Pseudovetenskapliga. Hur som helst placerade man de mobilfria zonerna i samma vagnar där man redan hade speciellt utrymme för pälsallergiker, för alla vet ju att just pälsallergiker sällan äger eller har ett behov av att använda mobiltelefon.
Visst kan det vara jobbigt om man hela tiden går runt och har huvudvärk, men vad är egentligen nästa steg? Vi tipsar om att föreslå införandet poltergeistfria vagnar på tunnelbanan samt spökfria avgångar på alla buss- och tåglinjer i Sverige. Allt för att säkra hypokondriker och folk med skumma uppfattningar mot upplevd fara, trots att just elallergikerna förmodligen inte skulle klara av att vistas i tunnelbanan över huvud taget, då mycket av utrustningen i tågen och även på plattformen är elektroniska. Man borde dessutom överväga att sluta köra tunnelbanorna efter klockan och istället börja konsultera Heikki Vasa att utforma en tidtabell efter stjärnornas positioner samt att anställa kommunala siare som givetvis ska finnas i anslutning till tunnelbanan.
Att både Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, som båda är välutbildade och annars säkert har en stor tilltro till vetenskap och forskning, köper det här och till med utnyttjar det för politisk vinning när man motiverar ett avslag för en motion gällande byggandet av fler mobilmaster är minst sagt smått oroande.
Vi och alla andra som inte kräver att det offentliga utrymmet ska anpassas efter just våra fobier och inbillningar är nog hur som helst överens om att det blir jobbigare med IKEA-möbler än mobiler på tunnelbanan.
Man lyckades faktiskt på något vänster (pun intended) klubba igenom detta i Stockholms landsting på våren 2006, alltså precis innan man blev bortröstade, med hjälp av S och V. Sossarna och vänstern hävdar att det endast var av trivselskäl man plockade bort folks mobiler, medan MP hänvisar till det här med folks upplevda överkänslighet för el. Det var redan där lite dålig stämning och osämja om varför man ens hade klubbat igenom förslaget. Att den så kallade "elallergin" faktiskt inte finns verkar vara ett mindre det för de Miljöpartiet de Pseudovetenskapliga. Hur som helst placerade man de mobilfria zonerna i samma vagnar där man redan hade speciellt utrymme för pälsallergiker, för alla vet ju att just pälsallergiker sällan äger eller har ett behov av att använda mobiltelefon.
Visst kan det vara jobbigt om man hela tiden går runt och har huvudvärk, men vad är egentligen nästa steg? Vi tipsar om att föreslå införandet poltergeistfria vagnar på tunnelbanan samt spökfria avgångar på alla buss- och tåglinjer i Sverige. Allt för att säkra hypokondriker och folk med skumma uppfattningar mot upplevd fara, trots att just elallergikerna förmodligen inte skulle klara av att vistas i tunnelbanan över huvud taget, då mycket av utrustningen i tågen och även på plattformen är elektroniska. Man borde dessutom överväga att sluta köra tunnelbanorna efter klockan och istället börja konsultera Heikki Vasa att utforma en tidtabell efter stjärnornas positioner samt att anställa kommunala siare som givetvis ska finnas i anslutning till tunnelbanan.
Att både Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, som båda är välutbildade och annars säkert har en stor tilltro till vetenskap och forskning, köper det här och till med utnyttjar det för politisk vinning när man motiverar ett avslag för en motion gällande byggandet av fler mobilmaster är minst sagt smått oroande.
Vi och alla andra som inte kräver att det offentliga utrymmet ska anpassas efter just våra fobier och inbillningar är nog hur som helst överens om att det blir jobbigare med IKEA-möbler än mobiler på tunnelbanan.
2010/08/06
#57: Du uppskattar en god miljöpolitik, men är inte socialist
För några dagar sedan bestämde sig 25 miljöpartister i Botkyrka kommun för att lämna partiet och skapar en samarbetsgrupp som de kallar för "Gröna för Alliansen". Detta har ju givetvis varit en tacksam nyhet för de borgerliga medierna och den har därför dominerat medierna de senaste dagarna tillsammans med liberalernas klädförbud och sjörövarnas barnporrsvurm. Man har också kunnat slå upp det hela som ett stort svek gentemot Maria Wetterstrand, i och med att avhopparna hör hemma i hennes hemkommun. Väldigt tacksamt helt enkelt.
MP har givetvis försökt undvika den dåliga publiciteten genom att spela ut islamofobkortet. Magnus Andersson tar förtjänstfullt upp det komiskt felaktiga i den strategin här. Vi vill dock fokusera på den egentliga anledningen till varför 25 personer väljer att lämna partiet. Man uppger sig vara trötta på att miljöfrågorna har fått stå tillbaka för traditionellt röda frågor under samarbetet med de röda. Det är väl egentligen inte så överraskande av flera orsaker. För det första kan det nog inte vara speciellt lätt att agera samarbetesparti till de maktsugna och auktoritära sossarna. För det andra var det nog en tidsfråga innan de ideologiska tvisterna skulle träda fram på allvar hos ett enfrågeparti i ett land med fullfjädrad blockpolitik.
Det skulle också kunna bero på att alliansen faktiskt har åstadkommit något i miljöfrågorna, medan man mest vill skratta när man ser vissa utspel från de rödgröna. Vänsterns Karin Svensson Smith visar ju här på ett fenomenalt resonemang som på allvar kommer få bukt på bilproblemen. Legenden Peter Pedersen har ju sin egen evighetsmaskin som är minst sagt klassiskt. Och med vänner som Ruwaida behöver andra miljöpartister ju vare sig fiender eller någon miljöpolitik. Fokus inom Miljöpartiet verkar också ha skiftat från miljöfrågor till mer relevanta frågor som normkritiska myndigheter, oproportionerlig konsumtionskritik eller otroligt märkliga skatteresonemang.
För att bjuda på ett exempel på något mer konkret förslag som kan ha fått miljövännerna i Botkyrka att ilskna till ta vi hjälp av Timbros eminenta rapport om partiet. I den kan vi läsa att den göteborgska lokalavdelningen på allvar har bestämt sig för att bli ett utpräglat vänsterparti och vill så gott som helt ta bort alla incitament för högre utbildning genom att skapa jämlikhet i utfall snarare än jämlikhet i möjligheter. Man föreslår att "ingen får tjäna mer än fyra gånger så mycket som den lägst betalda i kommunen. Eller omvänt: ingen skall ha lägre lön än en fjärdedel av den högst avlönade”. Följden av ett sådant förslag blir givetvis en mycket mer sammanpressad lönestruktur och detta är ju något som är som ljuv musik för en person med marxistisk läggning.
Men vad hade det inneburit i rena siffror? Om vi säger att vi ska höja de allra mest lågavlönades löner så att de tjänade en fjärdedel av den högst avlönade skulle det innebära en lönehöjning till cirka 25 000 för samtliga invånare som tjänar under denna summa. Det hade kostat 1,4 miljarder per år; en ansenlig summa för vilken stad som helst. Om vi istället sänker de som tjänar mest för att matcha den som tjänar minst blir lönetaket 60 000. Denna ihoppressande av löneskalan hade förvandlat Göteborg till en enda stor låglönezon. Man skulle helt enkelt få samma problem med "braindrain" som till exempel Indien har gentemot Västvärlden; de mest kvalificerade hade helt enkelt flyttat till andra, mer lukrativa, regioner. Spontant kan man undra om det är det Göteborg behöver just nu, när fesk- och varvsindustrin kollapsat och alla gôa gubbar chillar på parkbänkar istället för att jobba.
Förhoppningsvis kan avhoppen tjäna till att inspirera Miljöpartister att se på sitt eget parti, och vad det har blivit.
MP har givetvis försökt undvika den dåliga publiciteten genom att spela ut islamofobkortet. Magnus Andersson tar förtjänstfullt upp det komiskt felaktiga i den strategin här. Vi vill dock fokusera på den egentliga anledningen till varför 25 personer väljer att lämna partiet. Man uppger sig vara trötta på att miljöfrågorna har fått stå tillbaka för traditionellt röda frågor under samarbetet med de röda. Det är väl egentligen inte så överraskande av flera orsaker. För det första kan det nog inte vara speciellt lätt att agera samarbetesparti till de maktsugna och auktoritära sossarna. För det andra var det nog en tidsfråga innan de ideologiska tvisterna skulle träda fram på allvar hos ett enfrågeparti i ett land med fullfjädrad blockpolitik.
Det skulle också kunna bero på att alliansen faktiskt har åstadkommit något i miljöfrågorna, medan man mest vill skratta när man ser vissa utspel från de rödgröna. Vänsterns Karin Svensson Smith visar ju här på ett fenomenalt resonemang som på allvar kommer få bukt på bilproblemen. Legenden Peter Pedersen har ju sin egen evighetsmaskin som är minst sagt klassiskt. Och med vänner som Ruwaida behöver andra miljöpartister ju vare sig fiender eller någon miljöpolitik. Fokus inom Miljöpartiet verkar också ha skiftat från miljöfrågor till mer relevanta frågor som normkritiska myndigheter, oproportionerlig konsumtionskritik eller otroligt märkliga skatteresonemang.
För att bjuda på ett exempel på något mer konkret förslag som kan ha fått miljövännerna i Botkyrka att ilskna till ta vi hjälp av Timbros eminenta rapport om partiet. I den kan vi läsa att den göteborgska lokalavdelningen på allvar har bestämt sig för att bli ett utpräglat vänsterparti och vill så gott som helt ta bort alla incitament för högre utbildning genom att skapa jämlikhet i utfall snarare än jämlikhet i möjligheter. Man föreslår att "ingen får tjäna mer än fyra gånger så mycket som den lägst betalda i kommunen. Eller omvänt: ingen skall ha lägre lön än en fjärdedel av den högst avlönade”. Följden av ett sådant förslag blir givetvis en mycket mer sammanpressad lönestruktur och detta är ju något som är som ljuv musik för en person med marxistisk läggning.
Men vad hade det inneburit i rena siffror? Om vi säger att vi ska höja de allra mest lågavlönades löner så att de tjänade en fjärdedel av den högst avlönade skulle det innebära en lönehöjning till cirka 25 000 för samtliga invånare som tjänar under denna summa. Det hade kostat 1,4 miljarder per år; en ansenlig summa för vilken stad som helst. Om vi istället sänker de som tjänar mest för att matcha den som tjänar minst blir lönetaket 60 000. Denna ihoppressande av löneskalan hade förvandlat Göteborg till en enda stor låglönezon. Man skulle helt enkelt få samma problem med "braindrain" som till exempel Indien har gentemot Västvärlden; de mest kvalificerade hade helt enkelt flyttat till andra, mer lukrativa, regioner. Spontant kan man undra om det är det Göteborg behöver just nu, när fesk- och varvsindustrin kollapsat och alla gôa gubbar chillar på parkbänkar istället för att jobba.
Förhoppningsvis kan avhoppen tjäna till att inspirera Miljöpartister att se på sitt eget parti, och vad det har blivit.
2010/07/23
#43: Du har egna värderingar, åsikter och tankar.
Nästa vecka inleds Prideveckan i Stockholm, ett evenemang som numera är obligatoriskt för alla Sveriges partiledare, förutom Jimmie då, förstås. Undantag kan kanske göras för begravning eller allvarlig sjukdom, men det är nog knappt.
Om Yvonne Ruwaida (som tidigare omnämnts här och här) fick bestämma skulle ett deltagande säkerligen vara tvingande för alla medborgare/undersåtar. Det ligger nämligen precis i linje med förslaget hon lanserade för ett år sedan i samband med förra årets Pridefestival. Hon har identifierat ett stort samhällsproblem, nämligen att samhället har vissa normer. Vad är då lösningen på det här? Det givna svaret hos oppositionsborgarrådet och partistyrelsemedlemmen är att inrätta en myndighet, förstås. Vad kan inte lösas med lite paternalistisk myndighetsutövning? Slutsatsen blir då oundvikligen en normkritisk myndighet.
Första frågan man ställer sig är väl varför normer är så osunt i ett samhälle. Filosofen och ekonomen F A Hayek formulerade begreppet "spontan ordning" i sina försök att illustrera det felaktiga i att på socialistiskt vis vilja centralstyra och planera allt från global handel till hur människor ska hälsa på varandra. Han menar att det genom en "trial and error"-process utformas vissa normer och outtalade regler mellan människor. Tilläggas ska
också att dessa normer nödvändigtvis inte behöver ha något egenvärde i sig utan ska egentligen ses som medel för att uppnå vissa mål. Du kan tänka dig frustrationen som hade uppstått om din lokala handlare helt sonika en dag hade övergått till en egen valuta. Normen att vi betalar med krona, och i vissa affärer euro, underlättar oerhört mycket. Resonemanget kan också tillämpas på beteendenormer. Det är till exempel mycket bättre om alla vi som lever här tillsammans har ett gemensamt språk att kommunicera på, men därmed är det inte sagt att svenska är ett bättre språk än exempelvis franska. Det råkar bara vara lämpligare att använda sig av här.
Det finns kanske därför något i att vi bör visa en viss respekt för vissa traditioner och normer för att kunna lära oss av historien på ett effektivt sätt. Alla traditioner är givetvis inte bra traditioner heller. Ta till exempel livegenskapen. Det har handlats med människor i alla tider och idag yttrar det sig i hemska traffickinghärvor. Vi bör givetvis inte arbeta för att bevara den här traditioner då den bryter mot människors rätt till sin egen kropp. Då vi har haft önskemål om fler bilder i bloggen slänger vi upp en bild på Hayek.
Om vi bortser från ovanstående och istället enas kring slutsatsen att allt är likgiltigt, förgängligt och subjektivt kan vi gå över till den andra stora frågan. Varför i hela fridens namn skulle man vilja använda upprätta en myndighet och därmed använda sig av staten för att sprida den här informationen? Känns det inte som att det där med åsiktsmyndigheter är något vi ska avveckla och inte utveckla? Vi har ju redan Centrum mot Rasism som gjort sig kända för sina kampanjer mot rasistisk mat och speciella och uppenbarligen normkritiska sätt att se på finanser. Under Ruwaidas tid som ordförande lyckades man dessutom anklaga Kolmårdens djurpark för rasism, då man genom ett samarbete med en kenyansk djurpark lyckades knyta till sig massajer som djurvårdare.
Vem ska för den delen bestämma vilka normer det egentligen är som ska bekämpas? Troligtvis är det genuscertifierade tjänstepersoner (märk väl att vi använder oss av den genusneutrala benämningen) som ska sitta och fatta beslut om vilka normer och tankar vanliga människor ska hysa och tänka. Nog för att vi är för en specialisering i samhället och effektivare resursallokering, men den egna tankeverksamheten är nog en del av alla människors kärnverksamhet och bör inte outsourcas. Speciellt inte till tjänstemän och politiker då de i våra ögon rimligtvis inte besitter någon gudabenådad högre moral, vilket Ruwaida själv är ett mycket bra exempel på.
Det är många frågor som lämnas obesvarade i den politiskt korrekta artikeln. En sak har man dock klar för sig. Det mest effektiva sättet att krossa normer, tillintetgöra allmänt accepterade värderingar och plantera genuskorrekta frön i medborgarnas hjärnor är via skolan och polisen. I skolan har man redan kommit på god väg. De flesta som gått i grundskolan under 1990-talet eller början av 2000-talet och således har arbetat med en svensk mattebok kan ju intyga att matteproblemen redan ofta är etniskt och genusmässigt korrekta. Det är givet att Fatima alltid har mer pengar/äpplen/kulor och hoppar längre i längdhopp än Kalle. Att med våldsapparetens (Polismyndigheten, alltså) hjälp sprida de rätta lärorna känns väl också som en effektiv kanal.
Alltså, inte nog med att man vill bestämma vad man lyssnar på och tittar på. Man är även villig att rationalisera bort folks kön i form av norm- och genuskritiskt arbete. Vi analyserar därför de rödgrönas kampanjstrategi med hjälp av de här fyra aporna.
Som vi ser har de redan klarat av de tre högra aporna och vi kan därmed vänta oss ett utspel som utgör inskränkningar i yttrandefriheten. En idé vore kanske att utföra ett UK-style förbud mot kritik av religion och kalla det en frihetsbevarande utökning av begreppet "hets mot folkgrupp".
Om Yvonne Ruwaida (som tidigare omnämnts här och här) fick bestämma skulle ett deltagande säkerligen vara tvingande för alla medborgare/undersåtar. Det ligger nämligen precis i linje med förslaget hon lanserade för ett år sedan i samband med förra årets Pridefestival. Hon har identifierat ett stort samhällsproblem, nämligen att samhället har vissa normer. Vad är då lösningen på det här? Det givna svaret hos oppositionsborgarrådet och partistyrelsemedlemmen är att inrätta en myndighet, förstås. Vad kan inte lösas med lite paternalistisk myndighetsutövning? Slutsatsen blir då oundvikligen en normkritisk myndighet.
Första frågan man ställer sig är väl varför normer är så osunt i ett samhälle. Filosofen och ekonomen F A Hayek formulerade begreppet "spontan ordning" i sina försök att illustrera det felaktiga i att på socialistiskt vis vilja centralstyra och planera allt från global handel till hur människor ska hälsa på varandra. Han menar att det genom en "trial and error"-process utformas vissa normer och outtalade regler mellan människor. Tilläggas ska
också att dessa normer nödvändigtvis inte behöver ha något egenvärde i sig utan ska egentligen ses som medel för att uppnå vissa mål. Du kan tänka dig frustrationen som hade uppstått om din lokala handlare helt sonika en dag hade övergått till en egen valuta. Normen att vi betalar med krona, och i vissa affärer euro, underlättar oerhört mycket. Resonemanget kan också tillämpas på beteendenormer. Det är till exempel mycket bättre om alla vi som lever här tillsammans har ett gemensamt språk att kommunicera på, men därmed är det inte sagt att svenska är ett bättre språk än exempelvis franska. Det råkar bara vara lämpligare att använda sig av här.Det finns kanske därför något i att vi bör visa en viss respekt för vissa traditioner och normer för att kunna lära oss av historien på ett effektivt sätt. Alla traditioner är givetvis inte bra traditioner heller. Ta till exempel livegenskapen. Det har handlats med människor i alla tider och idag yttrar det sig i hemska traffickinghärvor. Vi bör givetvis inte arbeta för att bevara den här traditioner då den bryter mot människors rätt till sin egen kropp. Då vi har haft önskemål om fler bilder i bloggen slänger vi upp en bild på Hayek.
Om vi bortser från ovanstående och istället enas kring slutsatsen att allt är likgiltigt, förgängligt och subjektivt kan vi gå över till den andra stora frågan. Varför i hela fridens namn skulle man vilja använda upprätta en myndighet och därmed använda sig av staten för att sprida den här informationen? Känns det inte som att det där med åsiktsmyndigheter är något vi ska avveckla och inte utveckla? Vi har ju redan Centrum mot Rasism som gjort sig kända för sina kampanjer mot rasistisk mat och speciella och uppenbarligen normkritiska sätt att se på finanser. Under Ruwaidas tid som ordförande lyckades man dessutom anklaga Kolmårdens djurpark för rasism, då man genom ett samarbete med en kenyansk djurpark lyckades knyta till sig massajer som djurvårdare.
Vem ska för den delen bestämma vilka normer det egentligen är som ska bekämpas? Troligtvis är det genuscertifierade tjänstepersoner (märk väl att vi använder oss av den genusneutrala benämningen) som ska sitta och fatta beslut om vilka normer och tankar vanliga människor ska hysa och tänka. Nog för att vi är för en specialisering i samhället och effektivare resursallokering, men den egna tankeverksamheten är nog en del av alla människors kärnverksamhet och bör inte outsourcas. Speciellt inte till tjänstemän och politiker då de i våra ögon rimligtvis inte besitter någon gudabenådad högre moral, vilket Ruwaida själv är ett mycket bra exempel på.
Det är många frågor som lämnas obesvarade i den politiskt korrekta artikeln. En sak har man dock klar för sig. Det mest effektiva sättet att krossa normer, tillintetgöra allmänt accepterade värderingar och plantera genuskorrekta frön i medborgarnas hjärnor är via skolan och polisen. I skolan har man redan kommit på god väg. De flesta som gått i grundskolan under 1990-talet eller början av 2000-talet och således har arbetat med en svensk mattebok kan ju intyga att matteproblemen redan ofta är etniskt och genusmässigt korrekta. Det är givet att Fatima alltid har mer pengar/äpplen/kulor och hoppar längre i längdhopp än Kalle. Att med våldsapparetens (Polismyndigheten, alltså) hjälp sprida de rätta lärorna känns väl också som en effektiv kanal.
Alltså, inte nog med att man vill bestämma vad man lyssnar på och tittar på. Man är även villig att rationalisera bort folks kön i form av norm- och genuskritiskt arbete. Vi analyserar därför de rödgrönas kampanjstrategi med hjälp av de här fyra aporna.
Som vi ser har de redan klarat av de tre högra aporna och vi kan därmed vänta oss ett utspel som utgör inskränkningar i yttrandefriheten. En idé vore kanske att utföra ett UK-style förbud mot kritik av religion och kalla det en frihetsbevarande utökning av begreppet "hets mot folkgrupp".
2010/07/19
#39: Du jobbar gärna precis så mycket som du vill pt.2
...vi fortsätter på gårdagens inlägg eftersom det finns fler saker som är snurriga med den förkortade arbetstiden.
I exemplet igår ledde arbetstidsförkortningen på kort sikt till att fler anställdes, och det är väl egentligen den här effekten som Ohly med vänner pratar mest om, som vore den en självklarhet. Feltänket här går tillbaka till det klart underskattade problemet med kakan; huruvida den ska fördelas, eller tillverkas. För att argumentet om att arbetstidsförkortning lättar på arbetslösheten på lång sikt skall fungera måste man se arbetsmarknaden som en statisk kaka vars storlek inte förändras utan det är upp till politiker att dela ut de arbetstimmar som finns så att det blir "rättvist". Det speglar synen på skattepengar som statens medel att fördela på liknande vis och är precis lika felaktigt. Det finns inte en bestämd mängd jobb, utan eftersom efterfrågan på varor och tjänster är praktiskt taget obegränsad finns också en obegränsad mängd jobb att utföra. Anledningen till att det finns arbetslöshet är inte att folk inte efterfrågar tjänster, utan att de tjänster som erbjuds är för dyra.
Arbetstidsförkortningen är ännu ett exempel på områden där vänsterns skeva rättvisesyn slår helt fel och precis som vanligt leder till raka motsatsen mot vad det var tänkt - arbetslösheten ökar istället för att minska, och med hjälp av vår vackra arbetsmarknadslagstiftning kommer den som alltid att gå hårdast åt de minst anställningsbara - precis samma människor som vänstern gör sig till skyddshelgon för.
Ytterligare problem inkluderar faktumet att det redan nu råder arbetskraftsbrist på många håll (vilket vänstern också tycker när de ska förklara varför obegränsad invandring utan krav på motprestation är vettigt). Precis som med friåret missar vänsterpartierna att det inte bara är att byta ut dina anställda mot arbetslösa hipp som happ. Det funkar som sagt säkert när det kommer till det rullande bandet där man inte anställer en hjärna, men i ett tjänstesamhälle blir det desto svårare att bara plocka in lite mer folk för att alla dina anställda vill jobba mindre, eftersom alla människor inte besitter samma kompetens.
Arbetstidsförkortning verkar också extremt märkligt ur ett internationellt perspektiv. I vänsterns drömvärld är Sverige helt skilt från resten av världen och fullständigt opåverkat av globalisering, men i verkligheten finns det väldigt många arbetare i andra länder som är redo att ta emot produktion som för närvarande sker i Sverige. Skall vi konkurrera med världens ledigaste arbetskraft? Lägg din produktion i Sverige så åker du på världens högsta skatter och världens mest välbetalda arbetare som dessutom jobbar 25% mindre än alla andra! Där har vi en ordentligt framtidssäkrad sales pitch.
I exemplet igår ledde arbetstidsförkortningen på kort sikt till att fler anställdes, och det är väl egentligen den här effekten som Ohly med vänner pratar mest om, som vore den en självklarhet. Feltänket här går tillbaka till det klart underskattade problemet med kakan; huruvida den ska fördelas, eller tillverkas. För att argumentet om att arbetstidsförkortning lättar på arbetslösheten på lång sikt skall fungera måste man se arbetsmarknaden som en statisk kaka vars storlek inte förändras utan det är upp till politiker att dela ut de arbetstimmar som finns så att det blir "rättvist". Det speglar synen på skattepengar som statens medel att fördela på liknande vis och är precis lika felaktigt. Det finns inte en bestämd mängd jobb, utan eftersom efterfrågan på varor och tjänster är praktiskt taget obegränsad finns också en obegränsad mängd jobb att utföra. Anledningen till att det finns arbetslöshet är inte att folk inte efterfrågar tjänster, utan att de tjänster som erbjuds är för dyra.
Arbetstidsförkortningen är ännu ett exempel på områden där vänsterns skeva rättvisesyn slår helt fel och precis som vanligt leder till raka motsatsen mot vad det var tänkt - arbetslösheten ökar istället för att minska, och med hjälp av vår vackra arbetsmarknadslagstiftning kommer den som alltid att gå hårdast åt de minst anställningsbara - precis samma människor som vänstern gör sig till skyddshelgon för.
Ytterligare problem inkluderar faktumet att det redan nu råder arbetskraftsbrist på många håll (vilket vänstern också tycker när de ska förklara varför obegränsad invandring utan krav på motprestation är vettigt). Precis som med friåret missar vänsterpartierna att det inte bara är att byta ut dina anställda mot arbetslösa hipp som happ. Det funkar som sagt säkert när det kommer till det rullande bandet där man inte anställer en hjärna, men i ett tjänstesamhälle blir det desto svårare att bara plocka in lite mer folk för att alla dina anställda vill jobba mindre, eftersom alla människor inte besitter samma kompetens.
Arbetstidsförkortning verkar också extremt märkligt ur ett internationellt perspektiv. I vänsterns drömvärld är Sverige helt skilt från resten av världen och fullständigt opåverkat av globalisering, men i verkligheten finns det väldigt många arbetare i andra länder som är redo att ta emot produktion som för närvarande sker i Sverige. Skall vi konkurrera med världens ledigaste arbetskraft? Lägg din produktion i Sverige så åker du på världens högsta skatter och världens mest välbetalda arbetare som dessutom jobbar 25% mindre än alla andra! Där har vi en ordentligt framtidssäkrad sales pitch.
2010/07/18
#38: Du jobbar gärna precis så mycket som du vill pt.1
En favoritfråga som vuxit fram under något av vänstertroikans möten med distingerade nationalekonomer är den om arbetstidsförkortning. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har dividerat fram och tillbaka och kommit fram till att just sex timmars arbetsdag (=30h/vecka) är det rätta för alla svenskar. Den här frågan visar på så många hål i huvudet att vänsterpartierna framstår som regelrätta schweizerostar.
För det första, varför tycker det superliberala Miljöpartiet att det behövs lagstiftning om att vi ska ta hand om oss?
VPK slänger däremot in en underbar liten brasklapp - förkortningen ska ske med bibehållen lön. Ärligt talat, behöver man ens vara tio år gammal för att förstå vilka katastrofala konsekvenser det har för arbetsgivare? Helt plötsligt skall ens anställda alltså ha samma lön men jobba 25% mindre. För vänsterpartister verkar det antagligen självklart - när man bara kan tänka ett steg framåt så ser man att folk jobbar mindre och får samma pengar. Topp! Men vad händer sen? Låt oss illustrera.
Du är ännu en gång satt i rollen som utsugarkapitalist som anställer folk och exploaterar arbetskraften för mesiga 100 kronor i timmen; du har 10 anställda som jobbar 40h/vecka = 400 arbetstimmar/v. Produktionen är precis säkrad med de förhållandena. Sen kommer Ohly till makten (ta i trä). Dina anställda jobbar nu 30h/vecka men kostar fortfarande 100kr/h. Du måste täcka de sista 100 arbetstimmarna (400-30*10=100) så du anställer... Ja, hur många? Gissningsvis tre stycken eftersom den fjärde jäveln kommer att kräva sin rätt till heltid så att du har 20 timmar (14*30-400=20) för mycket i slutändan.
Du har nu 390 arbetstimmar säkrade, men priset för dem har gått upp - förut hade de kostat 39,000, men eftersom lönen ska vara densamma kostar varje anställd 4000/vecka precis som förut. Din nya lönekostnad är 52,000 och du har dessutom dragit ned på produktionen. I det här läget kan du höja priset på dina produkter med 33% för att täcka ökade kostnader (och sälja mindre), eller sänka produktionen (=sparka folk), eller lägga ned helt och hållet (=sparka alla inklusive dig själv). Jamen tack, Lars, för att du tryggar välfärden. I exemplet ovan bortses från skatter och arbetsgivaravgifter.
För det första, varför tycker det superliberala Miljöpartiet att det behövs lagstiftning om att vi ska ta hand om oss?
Dagens samhällssystem är ohållbart i synsättet på arbete och produktion, såväl miljömässigt som socialt.Är vi kanske inte förmögna att själva bedöma om vi jobbar för mycket? Tur att Miljöpartiet tar tag i saken och säger åt oss att tagga ned. Vänsterpartiet är sin tradition trogna och uppger inga som helst skäl. Så tycker Ohly, och då ska det helt enkelt vara så.
VPK slänger däremot in en underbar liten brasklapp - förkortningen ska ske med bibehållen lön. Ärligt talat, behöver man ens vara tio år gammal för att förstå vilka katastrofala konsekvenser det har för arbetsgivare? Helt plötsligt skall ens anställda alltså ha samma lön men jobba 25% mindre. För vänsterpartister verkar det antagligen självklart - när man bara kan tänka ett steg framåt så ser man att folk jobbar mindre och får samma pengar. Topp! Men vad händer sen? Låt oss illustrera.
Du är ännu en gång satt i rollen som utsugarkapitalist som anställer folk och exploaterar arbetskraften för mesiga 100 kronor i timmen; du har 10 anställda som jobbar 40h/vecka = 400 arbetstimmar/v. Produktionen är precis säkrad med de förhållandena. Sen kommer Ohly till makten (ta i trä). Dina anställda jobbar nu 30h/vecka men kostar fortfarande 100kr/h. Du måste täcka de sista 100 arbetstimmarna (400-30*10=100) så du anställer... Ja, hur många? Gissningsvis tre stycken eftersom den fjärde jäveln kommer att kräva sin rätt till heltid så att du har 20 timmar (14*30-400=20) för mycket i slutändan.
Du har nu 390 arbetstimmar säkrade, men priset för dem har gått upp - förut hade de kostat 39,000, men eftersom lönen ska vara densamma kostar varje anställd 4000/vecka precis som förut. Din nya lönekostnad är 52,000 och du har dessutom dragit ned på produktionen. I det här läget kan du höja priset på dina produkter med 33% för att täcka ökade kostnader (och sälja mindre), eller sänka produktionen (=sparka folk), eller lägga ned helt och hållet (=sparka alla inklusive dig själv). Jamen tack, Lars, för att du tryggar välfärden. I exemplet ovan bortses från skatter och arbetsgivaravgifter.
2010/07/16
#36: Du trängs inte gärna på tunnelbanan med ditt nya IKEA-sovrum under armen
Ruwaida, Ruwaida, Ruwaida...
Miljöpartiets verklighetsflykt nådde häromdagen nya proportioner när profilnamnet Yvonne Ruwaida, som väl är ett av namnen som ryktas ta över efter Wetterstrand, debatterade Förbifart Stockholm med sossen Lars Dahlberg. MP har redan gjort det kristallklart att de ökade transportbehoven ska lösas med offentligt finansierad kollektivtrafik. Småföretagarpartiet är alltså de många små åkeriföretagens bästa vän utan tvekan. Och om inte folket lyder är man villig att stänga av vägarna. Folket ska tuktas helt enkelt.
Man föreslår att man istället för en ny väg utanför Stockholm ska transportera gods med båt i skärgården. Vad som helst förutom bil går uppenbarligen bra. Det låter väl väldigt konstigt att man inte förlitar sig på att det kommer förnybara bränslen till bilindustrin och istället återgår till hur man transporterade gods för flera hundra år sedan. Har ni lagt märke till de nya filmer och affischerna som gör reklam för bilar? Vi sticker ut hakan och påstår att det är minst 9 av 10 bilar som marknadsför att de är snälla mot miljön. Under Almedalsveckan visade bilföretagen och -lobbyn upp nya elbilar med sportlook. Imponerande.
Åter till ämnet. Peter Eriksson har ju klargjort att han och partiet inte tror på marknadslösningar, så istället föreslår den tunnelseende Ruwaida (som givetvis kommer föräras ett eget inlägg så småningom) att innerstadsbutikerna får lösa sina transportbehov med tunnelbana på natten... Som vi alla vet är ju butikerna i förorten bortplockade om MP får bestämma. Problem: Tunnelbanorna körs redan på full kapacitet. Ja.. Synd där. Hur som helst, om förslaget går igenom, vilket alltså skulle kräva en kraftig utbyggnad av tunnelbanenätet, är det tänkt att lastbilar ska köra runt och leverera varorna till alla små gemytliga miljöbutiker. Man tvingas alltså ha nattanställd personal för att ta emot varor. MP uppfinner ett större behov till sitt eget förslag om nattdagis. Smart.
Vi har ett motförslag. Vore det inte allra roligast att starta en taxitjänst, som självklart är kommunal, som företagen kan använda när de vill utföra någon form av transport? Det skulle dessutom skapa en massa jobb!
Miljöpartiets verklighetsflykt nådde häromdagen nya proportioner när profilnamnet Yvonne Ruwaida, som väl är ett av namnen som ryktas ta över efter Wetterstrand, debatterade Förbifart Stockholm med sossen Lars Dahlberg. MP har redan gjort det kristallklart att de ökade transportbehoven ska lösas med offentligt finansierad kollektivtrafik. Småföretagarpartiet är alltså de många små åkeriföretagens bästa vän utan tvekan. Och om inte folket lyder är man villig att stänga av vägarna. Folket ska tuktas helt enkelt.
Man föreslår att man istället för en ny väg utanför Stockholm ska transportera gods med båt i skärgården. Vad som helst förutom bil går uppenbarligen bra. Det låter väl väldigt konstigt att man inte förlitar sig på att det kommer förnybara bränslen till bilindustrin och istället återgår till hur man transporterade gods för flera hundra år sedan. Har ni lagt märke till de nya filmer och affischerna som gör reklam för bilar? Vi sticker ut hakan och påstår att det är minst 9 av 10 bilar som marknadsför att de är snälla mot miljön. Under Almedalsveckan visade bilföretagen och -lobbyn upp nya elbilar med sportlook. Imponerande.
Åter till ämnet. Peter Eriksson har ju klargjort att han och partiet inte tror på marknadslösningar, så istället föreslår den tunnelseende Ruwaida (som givetvis kommer föräras ett eget inlägg så småningom) att innerstadsbutikerna får lösa sina transportbehov med tunnelbana på natten... Som vi alla vet är ju butikerna i förorten bortplockade om MP får bestämma. Problem: Tunnelbanorna körs redan på full kapacitet. Ja.. Synd där. Hur som helst, om förslaget går igenom, vilket alltså skulle kräva en kraftig utbyggnad av tunnelbanenätet, är det tänkt att lastbilar ska köra runt och leverera varorna till alla små gemytliga miljöbutiker. Man tvingas alltså ha nattanställd personal för att ta emot varor. MP uppfinner ett större behov till sitt eget förslag om nattdagis. Smart.
Vi har ett motförslag. Vore det inte allra roligast att starta en taxitjänst, som självklart är kommunal, som företagen kan använda när de vill utföra någon form av transport? Det skulle dessutom skapa en massa jobb!
2010/07/12
#32: Du är inte "liberal men..."
Okej, det är väl lika bra att vi kör en helt seriös grej på MP som bara samlar alla sunda åsikter de har. Båda partiledarna är ju sådana övertygade liberaler men...
Till källor använder vi oss av de två sunda programmen som gjorts med språkrören; det ena är Neos debatt mellan Maria Wetterstrand och Johan Norberg, och det andra är Fores debatt mellan Peter Eriksson och Maud Olofsson. Båda hade Miljöpartiets förmenta liberalism som tema, och går att se via länkarna ovan.
Nedan lite sköna citat som visar på hur liberala men... MP är.
Jag är liberal men... borde vi inte förbjuda reklam på vissa ställen? Det är ju så jobbigt att bli manipulerad och inte ha en fri vilja! [Wetterstrand]
Jag är liberal men... det innebär att jag vill tvinga in kvinnor i bolagsstyrelser. Kvotering är superliberalt. [Eriksson]
Jag är liberal men... jag tror inte på marknadens förmåga att lösa någonting över huvud taget. [Eriksson]
Jag är liberal men... apotek och bilbesiktning skall drivas i monopolformat. [Eriksson]
Jag är liberal men... RUT-avdraget som ger kvinnor vita jobb är inte liberalt. ROT-avdraget som ger män vita jobb är liberalt men bara som konjunkturåtgärd. [Eriksson]
Jag är liberal men... friskolor ska inte få drivas med vinst. [Eriksson]
Jag är liberal men... vi borde förbjuda bygget av köpcentra på extremt lösa grunder. [Wetterstrands tal i Almedalen]
Jag är liberal men... borde vi inte ha en punktskatt på socker? Människor som äter för mycket ökar kostnaderna i vårt superliberala gemensamt finansierade vårdsystem.
Jag är liberal men... gillar inte flyg och därför ska ingen få flyga.
Jag är liberal men... om folk bor i dyra hus så ska de beskattas tills de ruineras och sen lite till.
Jag är liberal men... folk får fan se till att sluta köra bil för det gillar jag inte.
Lättare vore det väl om man helt enkelt sa "jag är inte liberal och jag hänger gärna i regering med en kommunist".
Till källor använder vi oss av de två sunda programmen som gjorts med språkrören; det ena är Neos debatt mellan Maria Wetterstrand och Johan Norberg, och det andra är Fores debatt mellan Peter Eriksson och Maud Olofsson. Båda hade Miljöpartiets förmenta liberalism som tema, och går att se via länkarna ovan.
Nedan lite sköna citat som visar på hur liberala men... MP är.
Jag är liberal men... borde vi inte förbjuda reklam på vissa ställen? Det är ju så jobbigt att bli manipulerad och inte ha en fri vilja! [Wetterstrand]
Jag är liberal men... det innebär att jag vill tvinga in kvinnor i bolagsstyrelser. Kvotering är superliberalt. [Eriksson]
Jag är liberal men... jag tror inte på marknadens förmåga att lösa någonting över huvud taget. [Eriksson]
Jag är liberal men... apotek och bilbesiktning skall drivas i monopolformat. [Eriksson]
Jag är liberal men... RUT-avdraget som ger kvinnor vita jobb är inte liberalt. ROT-avdraget som ger män vita jobb är liberalt men bara som konjunkturåtgärd. [Eriksson]
Jag är liberal men... friskolor ska inte få drivas med vinst. [Eriksson]
Jag är liberal men... vi borde förbjuda bygget av köpcentra på extremt lösa grunder. [Wetterstrands tal i Almedalen]
Jag är liberal men... borde vi inte ha en punktskatt på socker? Människor som äter för mycket ökar kostnaderna i vårt superliberala gemensamt finansierade vårdsystem.
Jag är liberal men... gillar inte flyg och därför ska ingen få flyga.
Jag är liberal men... om folk bor i dyra hus så ska de beskattas tills de ruineras och sen lite till.
Jag är liberal men... folk får fan se till att sluta köra bil för det gillar jag inte.
Lättare vore det väl om man helt enkelt sa "jag är inte liberal och jag hänger gärna i regering med en kommunist".
2010/07/10
#30: Du gillar köpcentra och/eller bostäder
Miljöpartiet chockar absolut ingen och konstaterar idag att om de kommer till makten blir det förbjudet att bygga nya köpcentra för fem år framöver. De få som blir förvånade är de stackars själar som fortfarande lever i illusionen att MP är ett liberalt parti. Det vore dock förlåteligt, eftersom Peter Eriksson skriver under på liberalism under en definition av "liberal" som är något i stil med "att ge 'frihet' till vissa grupper genom att begränsa den för andra medan man undviker en övertro på marknaden och istället sätter sin tilltro till staten". Seriöst, det där är parafraserat från ett Almedalsseminarium.
För oss andra som har en någorlunda sansad syn på liberala värderingar (och sätter MP nånstans i ekofascisthörnet av den politiska kompassen) röner MPs utspel ingen förvåning. Däremot blir man lite ställd när man kommer till resonemanget och argumentationen för köpcentrumförbud - man vet inte om det är hejdlöst skratt eller ångestfylld gråt som gäller. Tanken är att ett köpcentrum i kommunen utarmar innerstadshandeln i mindre kommuner eftersom folk tar bilen för att handla billigt. Vi är tillbaka på den där grejen med att akta sig för en övertro på marknaden - det konkretiseras ju absolut här när folk ska förbjudas från att handla billigare.
Ekonomer tar sig för pannan inför argumenten och hänvisar till aftonbladets lögndetektor som skjuter påståendet fullständigt i sank.
Jaha; kontentan är att ett miljöparti i regering kommer att leda till roliga små moratoria på saker som miljöpartisterna inte gillar. Speciellt när det kommer till att bygga grejer har de väldigt nära till vetot (gärna med kontraförslaget "gör det till ett naturreservat") och har skjutit förslag efter förslag i sank i Stockholm.
Man undrar ju lite spontant sådär hur den här synen på nybyggande funkar ihop med Vänsterpartiets rätt till bostad. Rätt till koja designad av Peter Eriksson känns klart mer sanningsenligt.
För oss andra som har en någorlunda sansad syn på liberala värderingar (och sätter MP nånstans i ekofascisthörnet av den politiska kompassen) röner MPs utspel ingen förvåning. Däremot blir man lite ställd när man kommer till resonemanget och argumentationen för köpcentrumförbud - man vet inte om det är hejdlöst skratt eller ångestfylld gråt som gäller. Tanken är att ett köpcentrum i kommunen utarmar innerstadshandeln i mindre kommuner eftersom folk tar bilen för att handla billigt. Vi är tillbaka på den där grejen med att akta sig för en övertro på marknaden - det konkretiseras ju absolut här när folk ska förbjudas från att handla billigare.
Ekonomer tar sig för pannan inför argumenten och hänvisar till aftonbladets lögndetektor som skjuter påståendet fullständigt i sank.
Jaha; kontentan är att ett miljöparti i regering kommer att leda till roliga små moratoria på saker som miljöpartisterna inte gillar. Speciellt när det kommer till att bygga grejer har de väldigt nära till vetot (gärna med kontraförslaget "gör det till ett naturreservat") och har skjutit förslag efter förslag i sank i Stockholm.
Man undrar ju lite spontant sådär hur den här synen på nybyggande funkar ihop med Vänsterpartiets rätt till bostad. Rätt till koja designad av Peter Eriksson känns klart mer sanningsenligt.
2010/07/07
#27: Du tycker inte att historien bör ändras för att blir mer politiskt korrekt
Jämställdheten är i svensk politik en helig ko som många är villiga att göra både den ena och andra dumheten för att verka för. Att kvinnor varit en förtryckt grupp i måna kulturer och epoker förnekar nog ingen. Att den antika, grekiska demokratin var öppen för fria män är ingen hemlighet. Att det var pojkar som skickades till Paris, Bologna eller Aachen står att läsa i valfritt idéhistorisk skrift. Att det var unga män som undervisades av män i romantikens Tyskland är det ingen som hymlar med.
Vi kan tycka vad vi vill om vår historia – personligen tycker jag att kommunismens framfart de senaste 100 åren är beklaglig – men att propagera för kvinnans historiska bidrag via särskilda kvinnomuséer eller kvinnocentra känns inte riktigt som något staten bör syssla med. Är det något fel på att berätta vad som hänt och fokusera på hur det påverkat det samhälle vi idag lever i, eller finns det något egenvärde i att försöka förkvinnliga historiska händelser?
Lustigt är dessutom att Miljöpartiet kallar idén jämställdhet. Att särbehandla en grupp (kvinnor), ge denna egna fora (särskilda museer och centra) utan att nämna ett ord om att kvinnors i ärlighetens namn varit tämligen osynliga fram till 1700-talets andra hälft har ingenting med att utjämna skillnader män och kvinnor emellan att göra. Det är särartsfeminism av värsta sort.
Det bör noteras att kvinnors inflytande är odiskutabelt viktigt, men som vanligt särskiljer vi oss från vänstertroikan (vilket underbart uttryck, förresten). Auktoritära regimer har gång efter annan strävat efter att ändra historien för att passa nutiden bättre. Bäst i vår mening är Stalin, världens första photoshoppare. Feministrörelsen - intimt förknippad med och oskiljaktig från socialiströrelsen i dess nuvarande utformning - är märkbart missnöjd med historieskrivningen och claimar liberala kämpar för kvinnors rättigheter av bara farten.
Historien är vad den är. Låt oss fokusera på framtiden.
[Ovan är ett gästinlägg signerat /G.]
Vi kan tycka vad vi vill om vår historia – personligen tycker jag att kommunismens framfart de senaste 100 åren är beklaglig – men att propagera för kvinnans historiska bidrag via särskilda kvinnomuséer eller kvinnocentra känns inte riktigt som något staten bör syssla med. Är det något fel på att berätta vad som hänt och fokusera på hur det påverkat det samhälle vi idag lever i, eller finns det något egenvärde i att försöka förkvinnliga historiska händelser?
Lustigt är dessutom att Miljöpartiet kallar idén jämställdhet. Att särbehandla en grupp (kvinnor), ge denna egna fora (särskilda museer och centra) utan att nämna ett ord om att kvinnors i ärlighetens namn varit tämligen osynliga fram till 1700-talets andra hälft har ingenting med att utjämna skillnader män och kvinnor emellan att göra. Det är särartsfeminism av värsta sort.
Det bör noteras att kvinnors inflytande är odiskutabelt viktigt, men som vanligt särskiljer vi oss från vänstertroikan (vilket underbart uttryck, förresten). Auktoritära regimer har gång efter annan strävat efter att ändra historien för att passa nutiden bättre. Bäst i vår mening är Stalin, världens första photoshoppare. Feministrörelsen - intimt förknippad med och oskiljaktig från socialiströrelsen i dess nuvarande utformning - är märkbart missnöjd med historieskrivningen och claimar liberala kämpar för kvinnors rättigheter av bara farten.
Historien är vad den är. Låt oss fokusera på framtiden.
[Ovan är ett gästinlägg signerat /G.]
2010/07/04
#24: Du tror inte att ett nationellt Woodstock avskräcker ryssen
Ponera att Sverige hade blivit utsatt för ett angrepp eller blivit invaderat av ett annat land. Vad är då den naturliga responsen från vår sida? Det är givetvis en väldigt svår fråga att svara på då det beror på en massa olika omständigheter, men de flesta är ändå överens om att det är bra att Sverige har ett militärt försvar som är redo att försvara oss vid yttre angrepp. Man kan ju resonera så att risken för att Sverige blir utsatta för något av det här inom den närmaste tiden är mycket låg men det är alltid bra att minimera skadorna om nu Sverige blir underkuvat. Försvaret är trots allt relativt billigt i drift om man jämför med de potentiella skadorna som kan uppstå.
Om man nu inte köper det här argumentet kan man hävda att det är viktigt att Sverige tar sitt ansvar utomlands och bidrar till att bevara fred och säkerhet i oroshärdar eller till och med är med och försvarar demokrati. Så här långt är nog de flesta, oavsett partitllhörighet, med. Men givetvis skiljer sig synen på försvarspolitik från parti till parti. Folk och Försvar tog häromdagen fram en rapport som behandlar de olika åsikterna som finns om detta bland riksdagspartierna.
Man kan väl lite hastigt som lustigt dela upp partierna i tre "grupper". Folkpartiet räknas som en egen liten ö, då de aktivt arbetar för att Sverige ska gå med i NATO. Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Socialdemokraternas försvarspolitik liknar också varandra. Man tycker att det är bra som det är ungefär. Givetvis sticker ju Vänstern ut, men även Miljöpartiet delar Ohlys åsikter om försvaret. Så som så många andra frågor undkommer "mittenpartiet" i det rödgröna regeringsalternativet all form av granskning. Vi gör därför en liten minigranskning.
Enligt Miljöpartiet är Försvarsmaktens viktigaste uppgift "att medverka i internationella fredsfrämjande insatser". Dock är det bara under FN:s flagga, då man inte gillar varken EU eller Nordic Battle Group-samarbetet. Ett litet, litet problem som slår en när man fortsätter läsa är den här formuleringen:
Nyckelordet är alltså ickevåld. Vi måste erkänna att vi inte har full koll på vad ett ickevåldsförsvar egentligen innebär - kunde det vara mer oklart? - men gissningsvis kommer man endast att arbeta med diplomati och "aktivism". Frågan är väl om det svenska försvaret ens är välkommet i FNs trupper om vi endast kan bidra med sång kring lägerelden och batiktröjor.
MP (och V för den delen) bör skänka en tanke till den klassiska frasen "Si vis pacem, para bellum".
Om man nu inte köper det här argumentet kan man hävda att det är viktigt att Sverige tar sitt ansvar utomlands och bidrar till att bevara fred och säkerhet i oroshärdar eller till och med är med och försvarar demokrati. Så här långt är nog de flesta, oavsett partitllhörighet, med. Men givetvis skiljer sig synen på försvarspolitik från parti till parti. Folk och Försvar tog häromdagen fram en rapport som behandlar de olika åsikterna som finns om detta bland riksdagspartierna.
Man kan väl lite hastigt som lustigt dela upp partierna i tre "grupper". Folkpartiet räknas som en egen liten ö, då de aktivt arbetar för att Sverige ska gå med i NATO. Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Socialdemokraternas försvarspolitik liknar också varandra. Man tycker att det är bra som det är ungefär. Givetvis sticker ju Vänstern ut, men även Miljöpartiet delar Ohlys åsikter om försvaret. Så som så många andra frågor undkommer "mittenpartiet" i det rödgröna regeringsalternativet all form av granskning. Vi gör därför en liten minigranskning.
Enligt Miljöpartiet är Försvarsmaktens viktigaste uppgift "att medverka i internationella fredsfrämjande insatser". Dock är det bara under FN:s flagga, då man inte gillar varken EU eller Nordic Battle Group-samarbetet. Ett litet, litet problem som slår en när man fortsätter läsa är den här formuleringen:
Det militära försvaret ska på sikt ställas om till ett ickevåldsförsvar, som både kan göra insatser mot icke-militära hot, hantera konflikter och föra ickevåldskamp vid ett eventuellt angrepp. På sikt ska det militära försvaret helt avskaffas.
Nyckelordet är alltså ickevåld. Vi måste erkänna att vi inte har full koll på vad ett ickevåldsförsvar egentligen innebär - kunde det vara mer oklart? - men gissningsvis kommer man endast att arbeta med diplomati och "aktivism". Frågan är väl om det svenska försvaret ens är välkommet i FNs trupper om vi endast kan bidra med sång kring lägerelden och batiktröjor.
MP (och V för den delen) bör skänka en tanke till den klassiska frasen "Si vis pacem, para bellum".
2010/06/28
#18: Du litar på att ministrar vet mer än du pt.2 - kommun- och finansmarknadsminister
Vi kör vidare med granskningen av det rödgröna skuggministeriet, med inspiration från Fokus lista. Idag har turen kommit till (kommun- och) finansmarknadsministern.
Jobbbeskrivning från regeringskansliet:
Finansdepartementet har ansvaret för regleringen på de finansiella marknaderna och för arbetet inom EU inom det finansiella området.
Finansdepartementet ansvarar för förvaltnings- och lagstiftningsärenden som gäller bostadsförsörjningsfrågor, bostadsfinansiering och allmännyttiga bostadsföretag.
[...]
Vem föreslår fokus då? Jodå, den alldeles eminenta...
Mikaela Valtersson
Relevant utbildning: Gymnasielärare
(Ir-)Relevant kompetens: Ledamot i finansutskottet (precis som Monica Green...)
Fokus kommentar: Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson – sannolik som nytt språkrör – är precis så liberal som finansmarknaden vill. Dessutom har hon en stark position i partiledningen.
Jahapp. Nu ska vi leka finn fem fel.
Precis som Monica Green, rikspuckot, är Valtersson gymnasielärare. Faktum är att många rödgröna tycks ta sin otroliga kompetens från den erkänt krävande (notera ironin) lärarutbildningen. Missförstå mig rätt - lärare behövs, lärare är bra. Men inte på ministerposter. Speciellt inte på ministerposter där man har att göra med den allra hårdast - och samtidigt svårast - reglerade marknaden. Speciellt inte om man inte har någon som helst kunskap om hur finansmarknader fungerar.
Fokus tycker att Valtersson är "precis så liberal som finansmarknaden vill". M-hm. Hur liberal är man då? Säger man saker som...
...om man är liberal? Eller handlar liberalism kanske mer om att låta folk göra sina egna val och mindre om godtycklig fördelningspolitik baserat på osäkra kalkyler?
Valtersson har också en extremt liberal syn på individen vs. staten-frågan. På frågan om vad hon tycker om att folk kanske sitter på hus som blir högt taxerade på grund av att området där huset står ökar i attraktivitet, och således blir ruinerade av en rödgrön fastighetsskatt, svarade hon som så:
Menar hon att man ska ta lån för att klara sina skattebetalningar?
Jamen vad fan, varför inte? Staten > individen och således ska staten ha sina pengar även om det leder till fullständig ekonomisk katastrof för individen. Omfördelning, jämlikhet, rättvisa för fasen - inte ska väl vanliga människor få stå ivägen för Valterssons grandiosa mål? Frågan är om hon resonerar så av illvilja, ren och skär kommunistövertygelse, eller bara okunskap.
Jobbbeskrivning från regeringskansliet:
Finansdepartementet har ansvaret för regleringen på de finansiella marknaderna och för arbetet inom EU inom det finansiella området.
Finansdepartementet ansvarar för förvaltnings- och lagstiftningsärenden som gäller bostadsförsörjningsfrågor, bostadsfinansiering och allmännyttiga bostadsföretag.
[...]
Vem föreslår fokus då? Jodå, den alldeles eminenta...
Mikaela Valtersson
Relevant utbildning: Gymnasielärare
(Ir-)Relevant kompetens: Ledamot i finansutskottet (precis som Monica Green...)
Fokus kommentar: Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson – sannolik som nytt språkrör – är precis så liberal som finansmarknaden vill. Dessutom har hon en stark position i partiledningen.
Jahapp. Nu ska vi leka finn fem fel.
Precis som Monica Green, rikspuckot, är Valtersson gymnasielärare. Faktum är att många rödgröna tycks ta sin otroliga kompetens från den erkänt krävande (notera ironin) lärarutbildningen. Missförstå mig rätt - lärare behövs, lärare är bra. Men inte på ministerposter. Speciellt inte på ministerposter där man har att göra med den allra hårdast - och samtidigt svårast - reglerade marknaden. Speciellt inte om man inte har någon som helst kunskap om hur finansmarknader fungerar.
Fokus tycker att Valtersson är "precis så liberal som finansmarknaden vill". M-hm. Hur liberal är man då? Säger man saker som...
Kvinnor som under lång tid har dubbelarbetat och sedan blivit sjuka ska nu straffas för att man ska kunna sänka skatten till männen. Det krävs åtgärder som minskar klyftorna mellan män och kvinnor, inte som ökar dem. Priset för årets lobbyist borde definitivt gå till organisationen vita medelålders män.[källa]
...om man är liberal? Eller handlar liberalism kanske mer om att låta folk göra sina egna val och mindre om godtycklig fördelningspolitik baserat på osäkra kalkyler?
Valtersson har också en extremt liberal syn på individen vs. staten-frågan. På frågan om vad hon tycker om att folk kanske sitter på hus som blir högt taxerade på grund av att området där huset står ökar i attraktivitet, och således blir ruinerade av en rödgrön fastighetsskatt, svarade hon som så:
Har man en dyr villa, även om man köpte den för mycket lägre pris, så har man också en möjlighet att ta lån på sitt hus. Man har ju ett kapital som ligger i botten och som är en tillgång som man sedan kan sälja eller ta lån på.
Menar hon att man ska ta lån för att klara sina skattebetalningar?
Man har den möjligheten om man vill. Det är en tillgång som inte alla människor har.
Jamen vad fan, varför inte? Staten > individen och således ska staten ha sina pengar även om det leder till fullständig ekonomisk katastrof för individen. Omfördelning, jämlikhet, rättvisa för fasen - inte ska väl vanliga människor få stå ivägen för Valterssons grandiosa mål? Frågan är om hon resonerar så av illvilja, ren och skär kommunistövertygelse, eller bara okunskap.
2010/06/24
#14: Du hade gärna flugit hem idag
När man bor en bit från släkten blir det oundvikligen ett antal längre resor vid högtider som midsommar. För studenter är det som bekant viktigt att se till att ta det mest ekonomiska alternativet, och faktum är att det ibland, om inte ofta, är billigare att flyga från Stockholm till Göteborg än att ta tåget.
Miljöpartiet vill ju stoppa allt flyg söder om Sundsvall (och V vill ersätta det med statliga zeppelinare), förlåt, göra det onödigt. Å andra sidan är det väl belagt att Miljöpartiet har en lite annorlunda syn på hur man gör saker onödiga - som vi skrev i en tidigare post vill man stänga av körfält på Essingeleden för att "göra det onödigt" att ta bilen. Gissningsvis tänker man göra flyget onödigt genom att, om man är någorlunda realistisk, chockhöja skatter för korta flygningar, eller om man är lite mer Miljöpartistisk, lagstifta om att ta bort ena vingen på samtliga kortdistansplan eller något annat som "lär folk" att man inte ska flyga.
Istället ska det byggas snabbtåg överallt (eller ja, mellan Göteborg och Borås i första steget) i en kopia av den kinesiska modellen, trots att det väl känns rätt uppenbart att man inte kan tillämpa kinesiskt infrastrukturtänk på Sverige med tanke på skillnaderna i befolkningstäthet, geografi och så vidare. Att flygindustrin dessutom kämpar hårt med att bli miljövänligare - bland annat genom att på vissa flighter redan idag använda biobränsle - skiter man fullständigt i. Här har politikerna bestämt sig för något och då är det det som gäller. Det hjälper förstås att tro att marknaden inte har någon som helst förmåga att skapa miljöinnovation utan att allt hänger på att hjältarna från Norrbotten höjer lite skatter och stänger några körfält.
Jag flyger gärna till Göteborg om jag får chansen. Maria Wetterstrand pendlar ju till Helsingfors med flyg så varför ska inte jag få flyga?
Miljöpartiet vill ju stoppa allt flyg söder om Sundsvall (och V vill ersätta det med statliga zeppelinare), förlåt, göra det onödigt. Å andra sidan är det väl belagt att Miljöpartiet har en lite annorlunda syn på hur man gör saker onödiga - som vi skrev i en tidigare post vill man stänga av körfält på Essingeleden för att "göra det onödigt" att ta bilen. Gissningsvis tänker man göra flyget onödigt genom att, om man är någorlunda realistisk, chockhöja skatter för korta flygningar, eller om man är lite mer Miljöpartistisk, lagstifta om att ta bort ena vingen på samtliga kortdistansplan eller något annat som "lär folk" att man inte ska flyga.
Istället ska det byggas snabbtåg överallt (eller ja, mellan Göteborg och Borås i första steget) i en kopia av den kinesiska modellen, trots att det väl känns rätt uppenbart att man inte kan tillämpa kinesiskt infrastrukturtänk på Sverige med tanke på skillnaderna i befolkningstäthet, geografi och så vidare. Att flygindustrin dessutom kämpar hårt med att bli miljövänligare - bland annat genom att på vissa flighter redan idag använda biobränsle - skiter man fullständigt i. Här har politikerna bestämt sig för något och då är det det som gäller. Det hjälper förstås att tro att marknaden inte har någon som helst förmåga att skapa miljöinnovation utan att allt hänger på att hjältarna från Norrbotten höjer lite skatter och stänger några körfält.
Jag flyger gärna till Göteborg om jag får chansen. Maria Wetterstrand pendlar ju till Helsingfors med flyg så varför ska inte jag få flyga?
2010/06/23
#13: Du vet bättre än Mona hur din tid ska spenderas
En grej som är väldigt jobbig är när folk använder sin fria vilja fel. Det är politikers främsta uppgift att se till att folk gör rätt. Det vet vi sedan tidigare - Karin Svensson Smith behandlas ju utförligt nedan.
De Rödgröna har enats i synen på "folket" som en grå massa som man kan lyssna på när de håller med, men som man ska utbilda när de har fel. Exempelvis passade det jättebra att lyssna på folket när man frågade huruvida sänkt skatt är det bästa sättet att fixa arbetslösheten i årets märkligaste undersökning, men när det kommer till vem som ska ta hand om nyfödda barn har folket helt enkelt fel.
Föräldraförsäkringen, ja. Den Rödgröna sentensen uttrycks väl av Alexandra Pascalidou:
I tusentals år har ju mänskligheten valt fritt och du ser hur förtryckta kvinnorna varit.
Sanslöst nyanserad analys där. Lösningen är uppenbarligen att lagstifta om att politiker bestämmer över 2/3 av din tid (enligt MP och S) eller 100% av din tid (V). Vänsterpartisternas (och då menar vi samtliga partier på vänsterkanten) osäkerhet kring jämställdhet ska bli lagtext så att de alla kan rentvå sina samveten. Att det leder till att du och jag kan drabbas riktigt hårt rent ekonomiskt spelar ingen roll så länge förmyndargänget vet att de gjort allt de kan för att vi ska välja "rätt".
Här har ni en undersökning vi utförde idag; 100% av de tillfrågade förfogar hellre över sin egen tid än att ge den till osäkra politiker med Messiaskomplex.
De Rödgröna har enats i synen på "folket" som en grå massa som man kan lyssna på när de håller med, men som man ska utbilda när de har fel. Exempelvis passade det jättebra att lyssna på folket när man frågade huruvida sänkt skatt är det bästa sättet att fixa arbetslösheten i årets märkligaste undersökning, men när det kommer till vem som ska ta hand om nyfödda barn har folket helt enkelt fel.
Föräldraförsäkringen, ja. Den Rödgröna sentensen uttrycks väl av Alexandra Pascalidou:
I tusentals år har ju mänskligheten valt fritt och du ser hur förtryckta kvinnorna varit.
Sanslöst nyanserad analys där. Lösningen är uppenbarligen att lagstifta om att politiker bestämmer över 2/3 av din tid (enligt MP och S) eller 100% av din tid (V). Vänsterpartisternas (och då menar vi samtliga partier på vänsterkanten) osäkerhet kring jämställdhet ska bli lagtext så att de alla kan rentvå sina samveten. Att det leder till att du och jag kan drabbas riktigt hårt rent ekonomiskt spelar ingen roll så länge förmyndargänget vet att de gjort allt de kan för att vi ska välja "rätt".
Här har ni en undersökning vi utförde idag; 100% av de tillfrågade förfogar hellre över sin egen tid än att ge den till osäkra politiker med Messiaskomplex.
2010/06/21
#12 : Du är inte rädd för tillväxt
I gårdagens inlägg behandlade vi den skruvade syn på företagande som finns i falanger på den rödare sidan av samarbetet. De gröna har ju inte samma arv av storskalig industri och kanske är mer anpassat till ett samhälle med fler egna företagare? Att de är ett småföretagarparti är väl egentligen gängse uppfattning, både hos folket och partiet självt. Förutom att man införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön (mer om detta självmål någon annan gång) så är de ju emot tillväxt, vilket vi tänkte skriva lite om här.
Hört det förut? SSU kör ju stenhårt med samma paroll för närvarande. Faktum är att man nog kan utse nolltillväxt till årets hetaste dumma jävla idé från hobbymarxister och icke-ekonomer.
Det verkar kanske vettigt om man definierar tillväxt som "mer vinst (till utsugarkapitalisterna)", eller om man ser tillväxt som den enskilda anledningen till att det finns ett miljöproblem att vråla om. Men sanningen är ju snarare att vi aldrig kommer kunna klara av de klimatproblem som uppenbarar sig utan tillväxt. Tillväxt betyder att vi utnyttjar de resurser vi har på ett effektivare sätt och därmed kan lägga överskottet på andra saker, som till exempel forskning och utveckling.
Ett annat av de argument som lyfts fram är att tillväxt inte gör oss mer lyckliga. Lyckoforskningen är ett område som växer starkt och det finns en mängd siffror att titta på, och faktum är det att man inte upplever sig som speciellt lyckligare idag än vad man gjorde på 50-talet, trots att vi i de allra flesta avseenden lever ett bättre liv idag än då. Det finns dock ett annat samband som talar för tillväxt så att säga. Den franska ekonomen Claudia Senik visar på att det finns en stark korrelation mellan lycka och om man kan för sig själv kan förutspå en ökad inkomst under större delen av livet. Lyckan finns alltså i att närma sig ökat välstånd, snarare än att faktiskt ha det. Hon ger alltså Karin Boyes klassiska strof om att det vägen som gör mödan värd vetenskapligt stöd. Tillväxt ger oss lycka i den mån som den ökar vår framtidsoptimism, men är varken ett universalrecept för ökad lycka eller något onödigt som finns för kapitalisternas skull.
Det finns också data som visar på att i goda tider med tillväxt så blir människor mer öppna och toleranta mot andra. Det kan ha med att göra att vi kan ge utrymme åt andra och glädjas åt deras framgånger utan att på något sätt behöva oroa oss för vår egen position. Detta fenomen har Harvardekonomen Benjamin Friedman kommit fram till efter studier av perioder med hög tillväxt i USA, England, Frankrike och Tyskland.
Den som tyckte det var intressant med temat lycka och tillväxt rekommenderas läsa idéhistorikern Johan Norbergs bok "Den eviga matchen om lycka", varifrån inspiration till det här inlägget har hämtats.
Hört det förut? SSU kör ju stenhårt med samma paroll för närvarande. Faktum är att man nog kan utse nolltillväxt till årets hetaste dumma jävla idé från hobbymarxister och icke-ekonomer.
Det verkar kanske vettigt om man definierar tillväxt som "mer vinst (till utsugarkapitalisterna)", eller om man ser tillväxt som den enskilda anledningen till att det finns ett miljöproblem att vråla om. Men sanningen är ju snarare att vi aldrig kommer kunna klara av de klimatproblem som uppenbarar sig utan tillväxt. Tillväxt betyder att vi utnyttjar de resurser vi har på ett effektivare sätt och därmed kan lägga överskottet på andra saker, som till exempel forskning och utveckling.
Ett annat av de argument som lyfts fram är att tillväxt inte gör oss mer lyckliga. Lyckoforskningen är ett område som växer starkt och det finns en mängd siffror att titta på, och faktum är det att man inte upplever sig som speciellt lyckligare idag än vad man gjorde på 50-talet, trots att vi i de allra flesta avseenden lever ett bättre liv idag än då. Det finns dock ett annat samband som talar för tillväxt så att säga. Den franska ekonomen Claudia Senik visar på att det finns en stark korrelation mellan lycka och om man kan för sig själv kan förutspå en ökad inkomst under större delen av livet. Lyckan finns alltså i att närma sig ökat välstånd, snarare än att faktiskt ha det. Hon ger alltså Karin Boyes klassiska strof om att det vägen som gör mödan värd vetenskapligt stöd. Tillväxt ger oss lycka i den mån som den ökar vår framtidsoptimism, men är varken ett universalrecept för ökad lycka eller något onödigt som finns för kapitalisternas skull.
Det finns också data som visar på att i goda tider med tillväxt så blir människor mer öppna och toleranta mot andra. Det kan ha med att göra att vi kan ge utrymme åt andra och glädjas åt deras framgånger utan att på något sätt behöva oroa oss för vår egen position. Detta fenomen har Harvardekonomen Benjamin Friedman kommit fram till efter studier av perioder med hög tillväxt i USA, England, Frankrike och Tyskland.
Den som tyckte det var intressant med temat lycka och tillväxt rekommenderas läsa idéhistorikern Johan Norbergs bok "Den eviga matchen om lycka", varifrån inspiration till det här inlägget har hämtats.
2010/06/14
#4: Du har svårt för pekpinnar
Karin Svensson Smith heter en sund ledamot som var medlem i Vänsterpartiet på den tiden när de fortfarande hade ett K för kommunisterna i beteckningen (det droppades 1990, förutom av partiledaren som var lite långsammare). 2005 gjorde hon en ideologisk helomvändning (...eller?) och bytte parti till de gröna superliberalerna i Miljöpartiet och sitter sedan 2006 i riksdagen för samma parti.
Lustigt är det, vid första anblicken, att en kommunist (ja, är man med i VPK från 1975 så är man nog kommunist) finner ideologiska likar i ett parti som kör stenhårt på en liberal profil. Det kunde ju förklaras av att damen ifråga helt plötsligt blivit liberal, och det påståendet är lättgranskat. Vad vill hon, tro?
Som trafikpolitisk taleskvinna för MP fällde Karin Svensson Smith för någon vecka sen följande liberala uttalande angående att stänga av ett körfält på Essingeleden:
Det gjordes i Köpenhamn redan i mitten av 1990-talet. Då lärde sig folk att ”här ska man inte köra”
Minsann. Kvinnan vill, förmodligen i sin stora godhet, lära "folk" var man ska köra, och detta inte genom ekonomiska incitament utan genom att helt sonika stänga av vägen och göra det så jävligt att ta sig fram att folk helt enkelt låter bli att köra. Ja, eller så tar de en annan väg - rakt igenom innerstaden gissningsvis. Genialiskt är det utan tvekan, men frågan är om uttalandet ger uttryck för en liberal eller lite mer inskränkt auktoritär syn på politik. Vi körde uttalandet i vår Liberal-O-Meter och fick följande resultat:
Attans. Notervärt är att Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd, håller med om uttalandet. Nog för att man hört talas om kreativ förstörelse, men att förstöra infrastruktur för att få folk på andra tankar är nog helt enkelt bara... vanlig förstörelse.
Lustigt är det, vid första anblicken, att en kommunist (ja, är man med i VPK från 1975 så är man nog kommunist) finner ideologiska likar i ett parti som kör stenhårt på en liberal profil. Det kunde ju förklaras av att damen ifråga helt plötsligt blivit liberal, och det påståendet är lättgranskat. Vad vill hon, tro?
Som trafikpolitisk taleskvinna för MP fällde Karin Svensson Smith för någon vecka sen följande liberala uttalande angående att stänga av ett körfält på Essingeleden:
Det gjordes i Köpenhamn redan i mitten av 1990-talet. Då lärde sig folk att ”här ska man inte köra”
Minsann. Kvinnan vill, förmodligen i sin stora godhet, lära "folk" var man ska köra, och detta inte genom ekonomiska incitament utan genom att helt sonika stänga av vägen och göra det så jävligt att ta sig fram att folk helt enkelt låter bli att köra. Ja, eller så tar de en annan väg - rakt igenom innerstaden gissningsvis. Genialiskt är det utan tvekan, men frågan är om uttalandet ger uttryck för en liberal eller lite mer inskränkt auktoritär syn på politik. Vi körde uttalandet i vår Liberal-O-Meter och fick följande resultat:
Attans. Notervärt är att Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd, håller med om uttalandet. Nog för att man hört talas om kreativ förstörelse, men att förstöra infrastruktur för att få folk på andra tankar är nog helt enkelt bara... vanlig förstörelse.
2010/06/13
#3: Du har Luther som husgud
Miljöpartiet håller fast vid att friårsreformen är en bra politisk åtgärd. Det betyder att man kan ta ledigt från jobbet i en tid upp till ett år och få ersättning för det.
Enligt Peter Eriksson är reformen en liberal arbetsmarknadsåtgärd. För Eriksson kan man gärna få ligga i hängmattan under den här offentligt finansierade ledigheten, men den ekonomiska talesmannen för partiet Mikaela Valtersson (som drar från sin gymnasielärarkompetens när hon ska uttala sig om hur ekonomin fungerar) vill ha in ett krav på att man antingen ska utbilda sig eller starta ett företag under det här lediga året. Det låter ju inledningsvis som en bra tanke, då arbetstagaren kan ägna sig åt kompetensutveckling som kan hjälpa företaget på längre sikt, men vissa komplikationer uppstår onekligen. Det kan till exempel bli så att en anställd startar upp en konkurrent till sin arbetsgivare, som fortfarande betalar den anställdes lön, och om entreprenörsprojektet misslyckas är den anställde givetvis välkommen tillbaka till företaget enligt lag. Vilket företag vill finansiera sina egna konkurrenter?
Det är uppenbart att man försöker ta på sig någon form av småföretagsvänlig hållning i och med det här förslaget, men det är ett verklighetsfrånvänt och ogenomtänkt förslag. Vad sägs som att istället se över områden som verkligen betyder något för företagare, som till exempel turordningsreglerna i LAS och arbetsgivaravgifterna.
Eriksson nämner att arbetsnarkomaniska lutheraner lär ha svårt att se det moraliskt riktiga i att personer latar sig på andras bekostnad. Det har han helt rätt i. Vi får också en bekräftelse på att politiker i allmänhet har svårt att skilja på positiva och negativa friheter. Hans slutsats blir att man, om man nu har Luther som idol, istället för att se förslaget som ett kryphål för arbetsskygga ska se till de fina konsekvenserna på arbetsmarkanden som friåret skapar. Långtidsarbetslösa får ju faktiskt chans att testa på en riktig arbetsplats under en kortare tid! Resonemanget bygger på en otroligt märklig idé om att alla anställda direkt kan ersättas med en annan. Eriksson lär ha missat att det inte längre fungerar som det gjorde på Fords tid då man enbart ville anställa händerna, men olyckligtvis fick betala för resten av kroppen också. De allra flesta arbetstagare besitter en unik kompetens och värdefull erfarenhet som gör att man inte är direkt utbytbar. Det lär också vara frustrerande för de vikarierande som när de precis lärt sig yrket abrupt tvingas lämna anställningen när den som har "rätt" till yrket känner sig sugen på att jobba.
Friåret har dessutom redan införts och avskaffats en gång, men de envisa miljökämparna ger sig inte i första taget. Att folk ska få betalt för att ha ledigt verkar vara en prioriterad utgift i en hippiegrön budget.
Enligt Peter Eriksson är reformen en liberal arbetsmarknadsåtgärd. För Eriksson kan man gärna få ligga i hängmattan under den här offentligt finansierade ledigheten, men den ekonomiska talesmannen för partiet Mikaela Valtersson (som drar från sin gymnasielärarkompetens när hon ska uttala sig om hur ekonomin fungerar) vill ha in ett krav på att man antingen ska utbilda sig eller starta ett företag under det här lediga året. Det låter ju inledningsvis som en bra tanke, då arbetstagaren kan ägna sig åt kompetensutveckling som kan hjälpa företaget på längre sikt, men vissa komplikationer uppstår onekligen. Det kan till exempel bli så att en anställd startar upp en konkurrent till sin arbetsgivare, som fortfarande betalar den anställdes lön, och om entreprenörsprojektet misslyckas är den anställde givetvis välkommen tillbaka till företaget enligt lag. Vilket företag vill finansiera sina egna konkurrenter?
Det är uppenbart att man försöker ta på sig någon form av småföretagsvänlig hållning i och med det här förslaget, men det är ett verklighetsfrånvänt och ogenomtänkt förslag. Vad sägs som att istället se över områden som verkligen betyder något för företagare, som till exempel turordningsreglerna i LAS och arbetsgivaravgifterna.
Eriksson nämner att arbetsnarkomaniska lutheraner lär ha svårt att se det moraliskt riktiga i att personer latar sig på andras bekostnad. Det har han helt rätt i. Vi får också en bekräftelse på att politiker i allmänhet har svårt att skilja på positiva och negativa friheter. Hans slutsats blir att man, om man nu har Luther som idol, istället för att se förslaget som ett kryphål för arbetsskygga ska se till de fina konsekvenserna på arbetsmarkanden som friåret skapar. Långtidsarbetslösa får ju faktiskt chans att testa på en riktig arbetsplats under en kortare tid! Resonemanget bygger på en otroligt märklig idé om att alla anställda direkt kan ersättas med en annan. Eriksson lär ha missat att det inte längre fungerar som det gjorde på Fords tid då man enbart ville anställa händerna, men olyckligtvis fick betala för resten av kroppen också. De allra flesta arbetstagare besitter en unik kompetens och värdefull erfarenhet som gör att man inte är direkt utbytbar. Det lär också vara frustrerande för de vikarierande som när de precis lärt sig yrket abrupt tvingas lämna anställningen när den som har "rätt" till yrket känner sig sugen på att jobba.
Friåret har dessutom redan införts och avskaffats en gång, men de envisa miljökämparna ger sig inte i första taget. Att folk ska få betalt för att ha ledigt verkar vara en prioriterad utgift i en hippiegrön budget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)