#90: Du släpar redan på både möbler och tvättpåsar och har således inte plats för en fickbok.

Vänsterpartiets starka kvinna i Stockholm Ann-Margrethe Livh kan troligtvis krönas till drottning av jämställdhetspolitik. Det senaste instrumentet man tagit fram för att med otäck precision få alla att bli exakt superjämställda är en liten fickbok. Parallellen till Maos lilla röda är kanske lite oschyst, men samtidigt helt oundviklig och rolig.

Hur som helst, i den här lilla bibeln är det tänkt att det fantastiska kommunala opinionsbildarmaskineriet ska pumpa ut information om hur eländigt vi har det i Sverige. Visst, kan det finnas punkter där även vi kan tycka att det är lite sämre ställt, men det är inte den offentliga sektorns uppdrag att upplysa medborgare om problem som enskilda politiker upplever. Det rör sig ju faktiskt inte heller om någon ny information som Livh önskar att ta fram utan allt finns ju lättillgängligt på internet. Här finns det nog med statistik åt den värste kalenderbitaren. Man kan säkert också hitta information på SCB.

Politiker verkar generellt tro att deras uppdrag är att försöka upplysa medborgarna om olika fel och brister, snarare än att representera de som röstat fram dem. Det kanske främsta exemplet är EU och den outtömliga informationen som svenskar dränks i när det närmar sig val. Man ser det som en åtgärd för att försöka höja intresset och valdeltagandet, vilket givetvis ligger i politikernas egna intresse. Ingen kommer dock på tanken att det är den enskildes egen skyldighet att själv förse sig med information och kunskap för att kunna göra ett medvetet val.

Men när det kommer till det heliga området jämställdhet vet vi ju sedan tidigare att politikerna inte skyr några medel. Återigen är det hela egentligen en fråga om att politikerna själva sitter inne på någon gudomlig kunskap om allt som de sedan ska missionera ut till väljarna genom myndigheter, lagar eller fickböcker. Fast vad spelar det för roll vad vi sitter här och tycker på vår marginaliserade blogg när politikerna genast insåg vilken goodwill de kunde få genom det här och satte igång tryckerierna omedelbart?

Titeln anspelar på dessa två inlägg.

#77: Du känner att du redan är jämställd med dig själv

Ny tid, ny strid - ny dag, nytt butlerförslag. Det känns som att märkligheterna verkligen kommer en efter en i den här valrörelsen. Indeed; förutom de extremt konstiga förslagen om butlers och clowner är det inte mycket som skiljer alternativen åt - idag chockade de rödgröna alla genom att bestämma sig för att de ska sänka restaurangmomsen. Eller ja, de kanske hade chockat någon om de hade sagt det för någon vecka sen, innan alliansgänget lade samma förslag, men nu framstår det bara som att de rödgröna för någon sorts konstant dialog med väljarna: Fan, okej, ska de sänka momsen? Okej men det gör vi också då, snälla rösta på oss, ni får ju samma saker men vi får all makt och så kan vi höja skatten lite!

Valet tycks stå mellan ett gäng som kommer på lite nya sköna grejer och ett gäng som inser att ingen gillar dem men som gärna vill vara med ändå. Valet tycks stå mellan ett gäng som kör sin egen grej och ett gäng som kör ungefär samma grej men slänger med butlers, clowner, fågelholkar och en kommunist på köpet.

Dagens butlerförslag handlar om jämställdhet, men som vanligt när det kommer till jämställdhet är det inte riktigt så enkelt. Uppenbarligen är det inte så enkelt i verkligheten som på papper att bara kommendera folk att vara jämställda, så därför tvingar vi dem själva istället att skriva ned hur de ska göra för att bli jämställda. Till saken hör att regelförenklingar för småföretag är något som hamnat relativt högt upp på den sittande regeringens agenda, och alternativet lovar nu att helt enkelt krångla till det lite mer. Det skall förstås också gälla alla företag (ty sådan är jämställdheten), gissningsvis då inklusive företag men en anställd.

Det räcker inte heller att ha en plan flera år i rad, utan en ny måste upprättas varje år, förklarar Veronica Palm (s). Blev du inte jämställd med dig själv med hjälp av förra årets plan måste den förstås ändras så att fullständig jämställdhet uppnås detta år. Man kan väl i och för sig förstå problemet i ett enmansföretag som säljer både clown- och butlertjänster och där ens clownpersonlighet trakasserar butlerpersonligheten. Förslaget är ett lyft för alla med personlighetsklyvning.

#54: Du gillar billigare läkemedel

Häromdagen presenterade Ekot goda nyheter för alla vi som någon gång i framtiden kan tänkas behöva köpa läkemedel. Beskedet togs också emot med öppna armar av den borgerliga bloggvärlden. Tillgången till läkemedel har ökat och det gör den runt hela landet. Farhågorna om att alla apotek i småorterna skulle tvingas lägga ner verkar inte stämma. Gott så. Just mot den här bakgrunden blir utspelet av den socialdemokratiska stjärnpolitruken Ylva Johansson, som vi givetvis har skrivit om tidigare, väldigt intressant och lite smått obehagligt. Hon går ut i media och utlovar att apoteken kommer att förstatligas om det blir en rödgrön valseger. Sossarna har tidigare sagt att det blir "svårt att vrida tillbaka klockan", men har nu kommit till någon märklig insikt om att det minsann går utmärkt att köpa tillbaka apoteken. Det är väldigt oklart varför de har ändrat sig, men det verkar ha något med att göra att skattebetalarna ska få ha ett stort inflytande på verksamheten.

Större delen av vänstermotståndet har kanske med läkemedelspriserna att göra. I artikeln delar Ylva med sig av sin ilska och frustration över att de nyetablerade företagen faktiskt pressar sina inköpspriser. Tidigare har man ju argumenterat att en avreglering kommer resultera i en prisökning för konsumenter i och med att den statliga kolossen har stor "bargaining power" gentemot leverantörerna, vilket är ett relativt sunt argument. Tyvärr visar empirin på annat. Vanligtvis kan det ta lång tid innan en avreglerad marknad mognar och man kan utläsa vilken effekt privatiseringen har haft, men i frågan om apotek har man redan kunnat notera vissa tendenser. I en jämförelse som Aftonbladet och dess djupt grävande journalister gjorde för någon vecka sedan kommer det tydligt fram att Apoteket AB är långt ifrån billigast.

Konsumentmakt är bra grejer. Oavsett hur Ylva har resonerat sig fram till att du och jag får större makt om vi har statliga bolag tror vi att medborgarna kan förändra och påverka mer som konsumenter än via den statliga företagsbyråkratin. Det funkar så på alla andra marknader och borde även göra så på läkemedelsmarknaden. Prisjämförelsesidor på internet underlättar för konsumenter att göra sunda val och vi på 100 anledningar tipsar om Medpricer. Bara genom att kasta ett öga på bloggen, i vilken man kan följa prisutvecklingen, ser man att det verkar vara goda nyheter för oss konsumenter. Branschundersökningar visar även de att prisförändringarna snarare är positiva för konsumeterna än negativa. Ledarbloggen på SvD lyfter fram samma tes på ett roligt sätt.

Något som effektfullt har lyfts fram av borgerliga debattörer innan avregleringen var att de enda länderna som har ett apoteksmonopol var Sverige, Nordkorea och Kuba. Om man väljer att spinna stenhårt på två aktuella nyheter så kan man väl konstatera att Nordkorea väljer att spela kvar i samma låga förtryckardivision medan Kuba öppnar upp för privat företagande på vissa områden då situationen blivit ohållbar. Vill vi svenskar verkligen ansluta oss till den här trion igen? En trio som kanske till och med blir en duo om Kuba springer om oss.

Enligt Mona är valets viktigaste fråga "jobben" och att man då bortser från de 700 arbetsplatserna som de nya apoteken utgör är ju lite mystiskt. Det ligger dock helt i linje med den kvinnofientliga rödgröna jobb- och företagspolitiken, som vi redogjort för här. Man verkar ju på allvar misstro kvinnors förmåga att driva eget. Det råkar faktiskt vara så att det finns en stark kvinnlig dominans i apotekaryrket och inom Apoteket AB är hela 89% (sic!) av apotekarna kvinnor. Det tål att upprepas: kvinnan ska inte vara fastkedjad vid vare sig spisen eller offentlig sektor.

edit: Ola Wong står för dagens feltänk och alla rage:ar.

#27: Du tycker inte att historien bör ändras för att blir mer politiskt korrekt

Jämställdheten är i svensk politik en helig ko som många är villiga att göra både den ena och andra dumheten för att verka för. Att kvinnor varit en förtryckt grupp i måna kulturer och epoker förnekar nog ingen. Att den antika, grekiska demokratin var öppen för fria män är ingen hemlighet. Att det var pojkar som skickades till Paris, Bologna eller Aachen står att läsa i valfritt idéhistorisk skrift. Att det var unga män som undervisades av män i romantikens Tyskland är det ingen som hymlar med.

Vi kan tycka vad vi vill om vår historia – personligen tycker jag att kommunismens framfart de senaste 100 åren är beklaglig – men att propagera för kvinnans historiska bidrag via särskilda kvinnomuséer eller kvinnocentra känns inte riktigt som något staten bör syssla med. Är det något fel på att berätta vad som hänt och fokusera på hur det påverkat det samhälle vi idag lever i, eller finns det något egenvärde i att försöka förkvinnliga historiska händelser?

Lustigt är dessutom att Miljöpartiet kallar idén jämställdhet. Att särbehandla en grupp (kvinnor), ge denna egna fora (särskilda museer och centra) utan att nämna ett ord om att kvinnors i ärlighetens namn varit tämligen osynliga fram till 1700-talets andra hälft har ingenting med att utjämna skillnader män och kvinnor emellan att göra. Det är särartsfeminism av värsta sort.

Det bör noteras att kvinnors inflytande är odiskutabelt viktigt, men som vanligt särskiljer vi oss från vänstertroikan (vilket underbart uttryck, förresten). Auktoritära regimer har gång efter annan strävat efter att ändra historien för att passa nutiden bättre. Bäst i vår mening är Stalin, världens första photoshoppare. Feministrörelsen - intimt förknippad med och oskiljaktig från socialiströrelsen i dess nuvarande utformning - är märkbart missnöjd med historieskrivningen och claimar liberala kämpar för kvinnors rättigheter av bara farten.

Historien är vad den är. Låt oss fokusera på framtiden.

[Ovan är ett gästinlägg signerat /G.]