#76: Du blir minst lika rädd när vänstern börjar prata om frihet

Alla som velar mellan blocken bör se den fantastiska Ida Gabrielssons, förbundsordförande för Ung Vänster, sommartal. Vänsterklyschorna bara yr i vädret och vi antar att det kan alienera många mittenväljare, så vi tackar att ta emot. Ett hatiskt och osakligt gnabb om klasskamp och samhällsomvälvning är ingen valvinnare.

Hon vill till exempel tvinga direktörssonen att sitta i samma väntrum som kassörskans dotter. Observera ordningen. Det är ju, som vanligt, viktigare att trycka ner de rika än att lyfta upp de fattiga. Vi vill hellre att kassörskans dotter ska ha möjligheterna att lyfta sin egen standard, utan att nödvändigtvis behöva gifta upp sig, gå med i ett politiskt ungdomsförbund eller vinna på triss. Man inser uppenbarligen inte att dottern hade fått en snabbare och förmodligen bättre vård om sonen kunde köpa ur egen ficka någon annan stans, men likriktning före allt är som bekant ledordet.

Givetvis har alla ungar också rätt till allt när de tagit sin prestigetunga gymnasieexamen. I och för sig kan man inte klandra Ida allt för mycket, då hela den här valrörelsen klär utmärkt i tomteskägg och en stor tung säck över axeln, bredvid tvättsäcken alltså. Att vissa unga faktiskt är otroligt lata och helst av allt chillar om de inte blir direkt placerade på en gatuteaterscen vågar ingen politiker ens tala om. Det är mycket bekvämare att slänga ut lite nolltolerans Jytte-style.

Det märkligaste kan vara när hon börjar tala om den förljugna borgerliga friheten. Att man i dagens Sverige faktiskt får välja skola och bostad själv uppfattas av Ida och hennes aktivistpolare som någon form av låtsasfrihet. Direkt efter antyder hon att Sverige är ett land som bombas sönder och då får vi ett kvitto på Idas egen verklighetsuppfattning. Som tur var kunde partikollegan och det uppsaliensiska landstingsrådet Sören Bergqvist ytterligare klargöra partiets frihetssyn i en radiodebatt där han levererade följande klockrena och innehållsrika citat:

"Verklig frihet är att inte behöva välja"

De som råkade snubbla förbi Ung Vänsters intetsägande demonstration vid Slussen förra veckan kunde dock observera att Ida själv gjorde ett hälsomedvetet val då hon, trött efter allt agiterande, sänkte en kapitalistisk Coca-Cola Light till sin reaktionära marlboro.

#21: Du känner att kapitalistisk superstat > socialistisk dito

Ingen kan väl ha missat att de rödgröna nu enats om att vara för EU. Vänstern var alltså det sista av riksdagspartierna att överge sitt EU-motstånd. Svenska väljare som är emot EU hänvisas nu alltså till Sverigedemokraterna eller något annat nationellt parti.

Gråsossar och andra i betongvänstern, förenen eder! I en debattartikel i DN häromdagen proklamerar en utvald vänsterskara sitt stöd för den gemensamma valutan euro. Innehållet i artikeln är väldigt tacksamt och de visar onekligen på en enorm fingertoppskänsla när de kommer ut med den här nyheten just nu. Till att börja med frågar vi oss hur i hela fridens namn kritik mot euron kan elda på fascism och nazism. Det finns givetvis ett utrymme för debatt kring den här frågan utan att man ska bli kallad för fascist. Men det är ändå inte kärnan i debattartikeln.

Istället bör noteras synen som författarna har på EU-projektet. EU var, som bekant, från början tänkt att vara ett frihandelsprojekt, men har på senare år kidnappats av kraftiga subventioner och yttre tullmurar. Det vill säga, socialistiska och nationalistiska grejer. I den här artikeln ser vi att man från vänsterns sida är villig att ta ett steg längre. Man vill helt enkelt göra EU till en socialistisk superstat. Genialiskt.

Man förespråkar till exempel ett skattegolv (sic!) inom EU och vi antar att de förordar en svensk nivå på de offentliga utgifterna, som uppenbarligen ska hållas så höga som möjligt. Det är ju nämligen så att EU ofta är ett forum för länder att hävda sin egen nations superioritet och försöka exportera sina egna lagar (till exempel sexköpslagar, integritetslagar, abortlagar osv), vilket ju egentligen inte är något som EU har med att göra.

Det var ett sidospår, åter till debattartikeln. Orsaken till varför man anser att utgiftsgolv är ett sunt sätt att hantera krisen är otroligt oklar, men den konstiga slutsatsen kan ju ha något med de lika udda premisserna att göra. Man har slagit sina kloka hjärnor ihop och identifierat orsaken till krisen. Nämligen, och håll för guds skull i hatten, att

"det är de ökande ekonomiska klyftorna som utgör den ekonomiska krisens främsta drivkraft."

Glöm alltså den amerikanska bostadspolitiken (som instiftades just för att bekämpa klyftor), konstiga regleringar, sub-primelån, oansvariga banker osv osv. Det är alltså klyftorna och kapitalisternas fel.

För att gå vidare i artikeln vill man även bekämpa skatteparadis, vilket ju givetvis hör ihop med att man vill tvinga länderna att höja offentliga utgifterna och därmed skatterna. Ett annat viktigt led i den europeiska socialiststaten är att införa en Tobinskatt (en skatt på valutatransaktioner för att förhindra spekulation). Vi kommer behandla denna skatt som ett enskilt avsnitt senare i serien.

Roliga förslag är det sannerligen och vi beundrar dessa initiativrika vänsteranhängare för att istället för att se EU som en stor fara, se det som ett verktyg för de egna idéerna. If you can't beat them, join them, heter det ju.

(För att redogöra för vår egen hållning är vi på bloggen är fortsatt lite smått skeptiska till EMU och mycket skeptiska till EUs utveckling under de senaste decennierna, om än i grunden positiva till idén med ett Europasamarbete.)