Att det finns ett behov av att ställa om vårt samhälle till ett mer klimatvänligt finns det ett vetenskapligt, såväl som politiskt, konsensus omkring. Debatten har alltmer flyttats till hur detta ska göras. Det finns de som vill att allt ska skötas av den offentliga sektorns osvikliga precision, de som tror på marknadslösningar till 100% och de som ligger mellan dessa extremer. I och med att vi som skriver här på bloggen är ekonomer tror vi att det viktigaste i miljöpolitiken är att incitamenten kring miljöfrågan inte är snedvridna samt att det finns starka äganderätter kring naturtillgångar, vilka skapar en tydligare och mer effektiv ansvarsfördelning.
Miljöpartiet har ju, som namnet antyder, profilerat sig som Sveriges absolut toppmiljövänligaste parti. Denna positionering har ju lockat till sig osäkra förstagångsväljare som minsann tycker att miljön är viktig. Ibland upplever vi att det kan kännas som avlatshandel med röster, där man kan enkelt och billigt kan köpa sig ett gott samvete. Ingen kan ju ifrågasätta det personliga miljöengagemanget om man röstar på MP, eller? Vi vill i det här inlägget sätta fokus på en fråga där vi tycker det blir tydligt att man sätter image och röd politik framför förbättringar för miljön. Denna stämning finns även inom miljöpartiet, vilket vi bloggat om här.
Det handlar nämligen om hållningen till miljövänliga bilar och dess framtid. Vi på bloggen, som i och för sig redan är frälsta marknadsliberaler, blir innerligt glada när vi ser alla nya bilreklamer och -modeller. Visst är det så att det som bilföretagen lägger störst vikt vid i sin marknadsföring är just miljövänligheten? Det känns nästan helt omöjligt att göra reklam för en miljöovänlig bil. Utvecklingen går dessutom snabbt och den nya elsportbilen visar detta på ett talande sätt. Miljöpartiet borde ju hylla alliansens reformer som givit marknaden för elbilar en enormt uppsving i och med miljöbilspengen som ökat antalet elbilar med hela 300 000 stycken under fyra år, men det gör man konstigt nog inte. Det var inte länge sedan man titulerade sig själva som helt oberoende och endast ville driva miljöfrågor, men det verkar man ha rekordsnabbt skeppat överbord.
Vad vill då Miljöpartiet göra för att snabbare ställa om till ett miljövänligt bilsamhälle? Partiets motförslag är nästan skrattretande. Man vill ge statligt stöd till så kallad "konvertering" av bilar, vilket innebär att man plockar in gamla och miljöfientliga bilar för att bygga om dem. Man nöjer sig här med endast 5 000 stycken. De övriga lösningarna är endast baserade på kollektivtrafiken, som verkar vara någon slags universallösning på klimatproblemen. Istället för att försöka förbättra biltrafiken föredrar man alltså att fasa ut hela industrin till förmån för gemensamma transportmedel. Man har samma problem med flygindustrin, som man vill innerst inne helst vill avveckla, trots att man framgångsrikt testat att köra på förnybara bränslen.
Man verkar vara mer emot att människor faktiskt rör sig än vad rörligheten får för miljökonsekvenser, vilket ju bara blir märkligt och paternalistiskt. Faktum är ju trots allt att människors behov av bilen inte kan rationaliseras bort av politiker i förmån för kollektivtrafiken. Att aktivt motarbeta reformer som helt uppenbart bidrar till minskad miljöpåverkan känns bara helt fel.
Detta bakvända tänk visar sig i också i kilometerskatten som man vill införa. När man väljer sträckan snarare än själva utsläppen som skattebas är uppenbart att man hellre beskattar företeelsen än konsekvenserna. En sådan skatt hade varit förödande för alla landets åkerier och transportsektorn hade följaktligen drabbats. Tyvärr försvinner inte människor och företags behov av transport bara för att politiker finner så lämpligt. Alla städer har ju heller inte tunnelbana att erbjuda som alternativ.
Tillväxt och forskning kring miljöområdet kommer vara absolut nödvändiga för att kunna tackla klimatutmaningen. Sänkt levnadsstandard och domedagsprofetian behöver inte vara verklighet om vi bara finner andra sätt att lösa våra problem på.
För rolig läsning om Miljöpartiet rekommenderas Mustafa Cans "granskning" i SvD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar