#77: Du känner att du redan är jämställd med dig själv

Ny tid, ny strid - ny dag, nytt butlerförslag. Det känns som att märkligheterna verkligen kommer en efter en i den här valrörelsen. Indeed; förutom de extremt konstiga förslagen om butlers och clowner är det inte mycket som skiljer alternativen åt - idag chockade de rödgröna alla genom att bestämma sig för att de ska sänka restaurangmomsen. Eller ja, de kanske hade chockat någon om de hade sagt det för någon vecka sen, innan alliansgänget lade samma förslag, men nu framstår det bara som att de rödgröna för någon sorts konstant dialog med väljarna: Fan, okej, ska de sänka momsen? Okej men det gör vi också då, snälla rösta på oss, ni får ju samma saker men vi får all makt och så kan vi höja skatten lite!

Valet tycks stå mellan ett gäng som kommer på lite nya sköna grejer och ett gäng som inser att ingen gillar dem men som gärna vill vara med ändå. Valet tycks stå mellan ett gäng som kör sin egen grej och ett gäng som kör ungefär samma grej men slänger med butlers, clowner, fågelholkar och en kommunist på köpet.

Dagens butlerförslag handlar om jämställdhet, men som vanligt när det kommer till jämställdhet är det inte riktigt så enkelt. Uppenbarligen är det inte så enkelt i verkligheten som på papper att bara kommendera folk att vara jämställda, så därför tvingar vi dem själva istället att skriva ned hur de ska göra för att bli jämställda. Till saken hör att regelförenklingar för småföretag är något som hamnat relativt högt upp på den sittande regeringens agenda, och alternativet lovar nu att helt enkelt krångla till det lite mer. Det skall förstås också gälla alla företag (ty sådan är jämställdheten), gissningsvis då inklusive företag men en anställd.

Det räcker inte heller att ha en plan flera år i rad, utan en ny måste upprättas varje år, förklarar Veronica Palm (s). Blev du inte jämställd med dig själv med hjälp av förra årets plan måste den förstås ändras så att fullständig jämställdhet uppnås detta år. Man kan väl i och för sig förstå problemet i ett enmansföretag som säljer både clown- och butlertjänster och där ens clownpersonlighet trakasserar butlerpersonligheten. Förslaget är ett lyft för alla med personlighetsklyvning.

#76: Du blir minst lika rädd när vänstern börjar prata om frihet

Alla som velar mellan blocken bör se den fantastiska Ida Gabrielssons, förbundsordförande för Ung Vänster, sommartal. Vänsterklyschorna bara yr i vädret och vi antar att det kan alienera många mittenväljare, så vi tackar att ta emot. Ett hatiskt och osakligt gnabb om klasskamp och samhällsomvälvning är ingen valvinnare.

Hon vill till exempel tvinga direktörssonen att sitta i samma väntrum som kassörskans dotter. Observera ordningen. Det är ju, som vanligt, viktigare att trycka ner de rika än att lyfta upp de fattiga. Vi vill hellre att kassörskans dotter ska ha möjligheterna att lyfta sin egen standard, utan att nödvändigtvis behöva gifta upp sig, gå med i ett politiskt ungdomsförbund eller vinna på triss. Man inser uppenbarligen inte att dottern hade fått en snabbare och förmodligen bättre vård om sonen kunde köpa ur egen ficka någon annan stans, men likriktning före allt är som bekant ledordet.

Givetvis har alla ungar också rätt till allt när de tagit sin prestigetunga gymnasieexamen. I och för sig kan man inte klandra Ida allt för mycket, då hela den här valrörelsen klär utmärkt i tomteskägg och en stor tung säck över axeln, bredvid tvättsäcken alltså. Att vissa unga faktiskt är otroligt lata och helst av allt chillar om de inte blir direkt placerade på en gatuteaterscen vågar ingen politiker ens tala om. Det är mycket bekvämare att slänga ut lite nolltolerans Jytte-style.

Det märkligaste kan vara när hon börjar tala om den förljugna borgerliga friheten. Att man i dagens Sverige faktiskt får välja skola och bostad själv uppfattas av Ida och hennes aktivistpolare som någon form av låtsasfrihet. Direkt efter antyder hon att Sverige är ett land som bombas sönder och då får vi ett kvitto på Idas egen verklighetsuppfattning. Som tur var kunde partikollegan och det uppsaliensiska landstingsrådet Sören Bergqvist ytterligare klargöra partiets frihetssyn i en radiodebatt där han levererade följande klockrena och innehållsrika citat:

"Verklig frihet är att inte behöva välja"

De som råkade snubbla förbi Ung Vänsters intetsägande demonstration vid Slussen förra veckan kunde dock observera att Ida själv gjorde ett hälsomedvetet val då hon, trött efter allt agiterande, sänkte en kapitalistisk Coca-Cola Light till sin reaktionära marlboro.

#75: Du blir lite rädd när sossar pratar om "ordning och reda på arbetsmarknaden"

I politikens värld dyker det ofta upp uttryck vars betydelse är extremt oklar men som icke desto mindre kommer att utgöra en vedertagen del av det politiska samtalet. Ett sådant är "utanförskap" som lanserades av borgarna under 2006 års valrörelse. En definition dök upp efter ett tag men för gemene man känns nog uttrycket fortfarande relativt oklart. Frågan är om någon känner någon som lever i Utanförskapets klor. Man kan misstänka att den sjukpensionerade ensamstående modern till tre barn som vill tillbaka till arbetsmarknaden men är fullständigt oanställningsbar eftersom hon har tre ungar att ta hand om känner lite utanförskap, men frågan är vem som känner henne. Risken finns att hon helt enkelt utgjorde en halmgubbe på den tiden.

En ny favorit är "ordning och reda". Helst ska det vara ordning och reda överallt, men får man välja ett ställe så är det gifvetvis arbetsmarknaden som ska få smaka på ordningen och reda..n. Ordning och reda betyder i det här fallet ungefär fuck fri rörlighet, svensk arbetskraft skall slippa konkurrens. Just "ordning och reda" syftar antagligen på att utländska företag skall anses vara mindre redliga, men realkonsekvensen som facket säkerligen är mycket medvetna om är att svensk arbetskraft kan hålla sina löner uppe ännu lite till. Självklart ska facket kämpa för det, men när sossarna tar på sig ansvaret för att tala för facket och driva linjen för en underutbildad, överbetald svensk arbetskraft i världen samtidigt som man låtsas vurma om fri rörlighet är pajaserier och hyckleri.

Våra favoritpunkter i manifestet, förresten:

5. Arbetsmarknadens parter ska få möjlighet till arbetsmarknadsprövning innan en arbetsgivare hyr in utländska arbetskraft.
Absolut toppbäst. Det betyder alltså att facket i praktiken kan lägga ett veto mot utländsk arbetskraft när de känner att det kan bli lite dåligt. Då kan de ställa riktigt bra krav - typ "ska ni anställa polacker så ska de fan ha samma lön och förmåner som svenskar" vilket ger arbetsgivaren möjlighet att välja mellan överbetalda svenskar eller överbetalda polacker.

3. Lagstiftningen ska ses över för att öka de fackliga organisationernas inflytande när bemanningsföretag anlitas.
Lite samma grej här, va? Varför ska facket över huvud taget ha någon lagstadgad makt över icke-fackliga arbetare? Här blir det ju också i praktiken ett val mellan överbetalda svenska arbetare eller.. ja, antagligen ingenting. Om facket fick bestämma skulle bemanningsföretagen rimligen vara förbjudna rakt upp och ned.

Ordning och reda, nej tack. Ge oss kaos.

#74: Du har svårt för demagoger

SVT körde stenhårt på ekonomitemat och slängde in Sverker och någon randombrud för att ta hand om riksdagspartiernas ekonomiska talespersoner. Vi som gillar ekonomi på någon sorts vetenskapligt plan hoppades på lite mer substans än i debatterna mellan Mona och Fredrik, och blev således om möjligt än mer besvikna än vanligt. Förväntningarna var uppenbarligen för högt ställda för att en grupp lärare, evighetsstudenter och hobbyekonomer skulle kunna motsvara dem.

Problemet ligger gifvetvis i faktumet att politiker inte vet ett skit och att vetenskapligheten går åt rakt motsatt håll när det kommer till politik - först bildar du dig en åsikt och sedan ser du till att hitta siffror som passar det du tycker. Då kan även grundskolelärare framstå som pålästa ekonomer, och när debatten om Sveriges ekonomi reduceras till vem som bäst kan quota priset på ett kilo prästost vet man att det börjar bli dags att knyta snaran. Det leder dessutom rimligen till att det parti som vet minst om ekonomi måste föra sig mest med retorik och argument som är så förenklade och fördummade att de snarast är att betrakta som lögner. Borgarna har en grej som de tjatar om - de 3 miljoner löntagare som åker på högre skatt - som faller i den fåran. Det är inkorrekt givet att sänkningen av a-kasseavgifter är högre än höjningen av skatten. Skämmes, om så är fallet. De rödgröna vinner dock kampen, och här är varför:

Ulla Andersson, VPK:s talesperson med noll kunskaper som betyder ett jävla dugg, stod för följande felslut, lögner och idiotier:
* 25,000 har "sparkats" ur välfärden!! - Nej, Ulla, de är kvar. De får betalt av privata vårdföretag o dyl istället för av kommunen, men i allt väsentligt är de fortfarande kvar som anställda i branscher som kan kallas för "välfärden". Som någon säger i debatten: välfärden != offentlig sektor. Dessutom har några av dem som inte längre får betalt av kommunen skapat sina egna jobb genom att starta eget och får således större frihet att göra vad fan de vill. Klart att Ulla tycker att det är jobbigt - egenföretagare är ju slavar under kapitalet and all that.
* Man kan ta ansvar och skapa jobb direkt. - Nej, Ulla, du kan inte skapa ett skit. Du kan skapa kortsiktiga jobb så att du får sitta i fyra år till men du kan inte skapa ett välmående samhälle genom att anställa folk för att gräva gropar och fylla dem igen.
* Det är billigare att skapa arbetstillfällen genom att satsa på lärare samt vi kan skapa dubbelt så många jobb som ni för samma pengar och det är ansvarsfullt - Nej. Det kanske är billigare på kort sikt att "skapa" lärarjobb genom att betala dem 18k med en löneprogression som ger dem 24k vid pension, men på lång sikt bli samhället fattigare och det är rent av jävligt oansvarigt att göra så för att du ska få din feta riksdagslön.

Tomas Östros, mannen utan ögonbryn och med världens potentiellt läskigaste blick:
* Vi behöver få fler byggnadsarbetare i arbete [med utökat ROT-avdrag] - Näe. Det råder brist på byggarbetare - det är bara att spana nyheterna.
* Ni har sänkt skatten med 100 miljarder för de som har mest - kanske valrörelsens tröttaste argument. Jobbskatteavdraget gav mest i procent till de som tjänade minst. Att den som tjänar 200 miljoner får mer i absoluta tal av en procentuell skattesänkning än den som tjänar 10k följer av att man också höjer skatten i procenttal. Det är ett resultat av den progressiva skatteskalan och om Östros på riktigt inte förstår det borde han avgå från alla uppdrag som kräver mer än grundskolematematiska kunskaper. Förstår han det så är han en slingrig jävel som fördummar sina argument för att få lättköpta röster och utnyttjar demokratins inneboende felaktigheter för personlig vinning.
* ...vi ska få toppkvalitet - vi ska ha mindre skolklasser... - och så var det det där med att mindre skolklasser inte hade något att göra med kvaliteten på utbildningen. Bättre är att inte "skapa jobb" genom att utbilda en jävla massa lärare och släppa på kvaliteten för att få igenom så många som möjligt.
* ...det stärker människors möjlighet att leva ett gott liv (om huruvida gratis muséer är del av "välfärden") - så allt som Östros menar "stärker människors möjlighet att leva ett gott liv" skall vara gratis och komma från staten, och omsluts av uttrycket "välfärd"? Herre-min-jävla-gud vad bra vi kommer ha det.
* 25000 människor har fått lämna äldreomsorgen - samma skit som dum-Ulla snackar, men ännu mer lögn eftersom han preciserar med äldreomsorgen. Bra, bra.

Mikaela Valtersson, legenden som tycker att vi ska ta lån för att betala skatten:
* ...många kommer att köra mindre bil - vad fan vet du om det? Kanske om Miljöpartiet får tvinga alla att inte köra, men det är ju inget spikat, direkt.
* ..ska ni sänka restaurangmomsen också då eller? - Yup. Påläst brud.

Poäng? Valrörelsen är så jävla tråkig nu. Den sista månaden handlar det mer om vem som skriker högst - det finns inte längre någon som orkar säga "men vad fan, du ljuger ju?" i debatter eftersom tiden är begränsad och det är viktigare att vråla om vilken grupp ditt regeringsalternativ ska ge pengar till. Heja demokratin. Heja.

#73: Du vill inte att dina föräldrar skall tas om hand av clownbutlerungdomar

Clowner kan potentiellt sett vara en av de läskigaste grejerna som finns. Därför är det ju anmärkningsvärt att det miljöälskande Miljöpartiet har slagit sina perukklädda huvuden ihop och kommit fram till att alla våra äldre ska ha rätt att träffa dessa spexare.

Jag lider under Alliansstyret :(

Peter Eriksson och den lite mer okända Esabelle Dingizian ger sig i Expressen tillkänna som clownskråets främsta förespråkare när de utlovar en mängd nya jobb till de näsprydda. För det första måste vi bara påpeka det extremt märkliga i att de rödgröna bara vill skapa massa jobb hela tiden. Det blir bara provocerande när man utlovar massa låtsasjobb. Gatuteater, butler och clowner. Kom igen! Är det det som är de rödgrönas jobbpolitik tror vi faktiskt att valet redan är vunnet. Man har ju uppenbarligen hittat någon form av ymnighetshorn eller sedelpress där man bara kan skapa lite gröna jobb när man känner för det. Välj ett antal så fixar de rödgröna det.

Visst har de en poäng i att de äldre inte bara ska förvaras på äldreboenden och att de förmodligen uppskattar underhållning. Det känns bara lite löjligt i jämförelse med till exempel Folkpartiets parboendegaranti. Om vi nu antar att det finns begränsade resurser - ett antagande som kanske landar oss i en annan värld än den de rödgröna lever i - kanske valet står mellan att få bo med sin partner sedan 50 år tillbaka eller få besök av en clown en gång i månaden.

Vi har spårat upp en linje i den socialdemokratiska vardagspolitiken. Förlägg äldreboendena till tunnelbanan så kan man träffa på dem medan man lämnar tvätten, och när man går för att möta sin butler kan clownen ta över och underhålla dina åldriga föräldrar tills du återkommer för att hämta tvätt och mat. Allas våra liv kommer att fyllas av skratt och älskog.

Tips till alla Cuf:are där ute: Det är bara att söka! Ungdomsarbetslösheten har äntligen fått sin lösning.

#72: Du blir inte svettig när koppen kommer fram

Thomas Bodström är mannen idag. Som förespråkare för det så kallade Bodströmssamhället där vi frivilligt ska ge upp vår integritet har Thomas  idag visat upp hur det hela ska fungera i praktiken. Uppenbarligen ska alla ge upp sin integritet, förutom övervakarna själva.

Det fina med Bodströms övervakningssamhälle är ju att man på något sätt ska godkänna alla övergrepp man utsätts för och därmed ska man komma till bukt med alla världens problem. Det finns ett litet problem i detta så som vi ser det. Målet är uppenbarligen att försöka hitta knarkare på det här sättet, men givet frivilligheten kommer knarkare själva sannolikt undvika testen. Alternativt kommer ett grupptryck uppstå som gör att alla testar sig för att undvika misstankar och då försvinner ju den påstådda frivilligheten. Vi säger inte att det är bättre att bara införa obligatoriska grejer som Ask vill, men det är ju lite rakare i alla fall. Tilläggas bör kanske också att Ask faktiskt lät testa sig när de gjorde samma "kupp" mot henne. Bodström, som den slipade och, sedan barnsben, socialdemokratiska yrkespolitikern han än är, lindar hur som helst in sina övergrepp i positiva termer. Han är ju trots allt författare.

Men när det väl är dags att testa sig viker man ju givetvis undan. Det kan ju faktiskt bli lite svettigt, speciellt när Thompa, med tanke på sitt knarkförflutna, har en del att leva upp till så att säga. Nu ursäktar han sig på sin blogg med att det hela var ett exempel på den utbredda "negative campaigning" som är riktad mot sossarna, medan LO-kampanjen är ett utmärkt exempel på saklighet. Det hade ju varit mycket enklare för honom att bara gå lös i den där koppen och sedan hade man kunnat prata om något annat egentligen.
Men svetten kanske sprider sig över hela den socialdemokratiska samhällskroppen i detta nu. Det kan inte vara absolut topproligast att vara sosse nu när svetten bara blåser bort av all motvind i form av opinionsundersökningar. Givmilt av honom är det ju i alla fall att han tog sig tid att visa för oss alla orimligheten i sitt eget förslag, trots att en mycket svettig valrörelse står framför honom och Partiet.

#71: Du väljer gärna själv hur du vill rädda miljön

Att det finns ett behov av att ställa om vårt samhälle till ett mer klimatvänligt finns det ett vetenskapligt, såväl som politiskt, konsensus omkring. Debatten har alltmer flyttats till hur detta ska göras. Det finns de som vill att allt ska skötas av den offentliga sektorns osvikliga precision, de som tror på marknadslösningar till 100% och de som ligger mellan dessa extremer. I och med att vi som skriver här på bloggen är ekonomer tror vi att det viktigaste i miljöpolitiken är att incitamenten kring miljöfrågan inte är snedvridna samt att det finns starka äganderätter kring naturtillgångar, vilka skapar en tydligare och mer effektiv ansvarsfördelning.

Miljöpartiet har ju, som namnet antyder, profilerat sig som Sveriges absolut toppmiljövänligaste parti. Denna positionering har ju lockat till sig osäkra förstagångsväljare som minsann tycker att miljön är viktig. Ibland upplever vi att det kan kännas som avlatshandel med röster, där man kan enkelt och billigt kan köpa sig ett gott samvete. Ingen kan ju ifrågasätta det personliga miljöengagemanget om man röstar på MP, eller? Vi vill i det här inlägget sätta fokus på en fråga där vi tycker det blir tydligt att man sätter image och röd politik framför förbättringar för miljön. Denna stämning finns även inom miljöpartiet, vilket vi bloggat om här.

Det handlar nämligen om hållningen till miljövänliga bilar och dess framtid. Vi på bloggen, som i och för sig redan är frälsta marknadsliberaler, blir innerligt glada när vi ser alla nya bilreklamer och -modeller. Visst är det så att det som bilföretagen lägger störst vikt vid i sin marknadsföring är just miljövänligheten? Det känns nästan helt omöjligt att göra reklam för en miljöovänlig bil. Utvecklingen går dessutom snabbt och den nya elsportbilen visar detta på ett talande sätt. Miljöpartiet borde ju hylla alliansens reformer som givit marknaden för elbilar en enormt uppsving i och med miljöbilspengen som ökat antalet elbilar med hela 300 000 stycken under fyra år, men det gör man konstigt nog inte. Det var inte länge sedan man titulerade sig själva som helt oberoende och endast ville driva miljöfrågor, men det verkar man ha rekordsnabbt skeppat överbord.

Vad vill då Miljöpartiet göra för att snabbare ställa om till ett miljövänligt bilsamhälle? Partiets motförslag är nästan skrattretande. Man vill ge statligt stöd till så kallad "konvertering" av bilar, vilket innebär att man plockar in gamla och miljöfientliga bilar för att bygga om dem. Man nöjer sig här med endast 5 000 stycken. De övriga lösningarna är endast baserade på kollektivtrafiken, som verkar vara någon slags universallösning på klimatproblemen. Istället för att försöka förbättra biltrafiken föredrar man alltså att fasa ut hela industrin till förmån för gemensamma transportmedel. Man har samma problem med flygindustrin, som man vill innerst inne helst vill avveckla, trots att man framgångsrikt testat att köra på förnybara bränslen.

Man verkar vara mer emot att människor faktiskt rör sig än vad rörligheten får för miljökonsekvenser, vilket ju bara blir märkligt och paternalistiskt. Faktum är ju trots allt att människors behov av bilen inte kan rationaliseras bort av politiker i förmån för kollektivtrafiken. Att aktivt motarbeta reformer som helt uppenbart bidrar till minskad miljöpåverkan känns bara helt fel.

Detta bakvända tänk visar sig i också i kilometerskatten som man vill införa. När man väljer sträckan snarare än själva utsläppen som skattebas är uppenbart att man hellre beskattar företeelsen än konsekvenserna. En sådan skatt hade varit förödande för alla landets åkerier och transportsektorn hade följaktligen drabbats. Tyvärr försvinner inte människor och företags behov av transport bara för att politiker finner så lämpligt. Alla städer har ju heller inte tunnelbana att erbjuda som alternativ.

Tillväxt och forskning kring miljöområdet kommer vara absolut nödvändiga för att kunna tackla klimatutmaningen. Sänkt levnadsstandard och domedagsprofetian behöver inte vara verklighet om vi bara finner andra sätt att lösa våra problem på.

För rolig läsning om Miljöpartiet rekommenderas Mustafa Cans "granskning" i SvD.

#70: Du känner att "skatteparadis för låginkomsttagare" låter mer appellerande än "välfärdsparadis för Mona"

Mona Sahlin (hur ofta börjar vi med hennes namn?) riktade idag, som vanligt när hon öppnar munnen, skarp kritik mot Fredrik Reinfeldt över användandet av ordet "skatteparadis". Hon förklarade kort och gott att hon minsann inte vill ha ett skatteparadis, utan ett "välfärdsparadis" och lade på så sätt i en enda mening ut skillnaderna mellan borgerlig och socialdemokratisk politik.

Det hon verkar ha missat, eller helt enkelt ignorerat, är att ordet "skatteparadis" användes i en mycket angenäm kontext: Sverige ska bli ett skatteparadis för låginkomsttagare. Låginkomsttagare. Inte för LO-mupparna som har tillräckligt över för att köpa sex, inte för Lars Ohly och andra överklasskommunister, inte för byggnadsarbetarna vars jobb är så mycket mer oumbärligt än alla andras att det är den enda sektorn som de rödgröna kan tänka sig att lämna skatteavdrag för, utan låginkomsttagarna. Ni vet, de som precis tagit sig in på arbetsmarknaden, invandrare eller ungdomar eller folk med knepig bakgrund eller vad som helst.

Nu börjar det låta som något av Jyttes tal här, och det finns en anledning till det. Det här är just den gruppen som sossarna på sistone sagt sig värna, och den gruppen vars löner - incidentally - påverkas mest av det massiva skattetrycket. Dessa får nu den stora lyckan att välja om de vill ha mer pluring eller ett "välfärdsparadis", för i Monas värld är det precis så svart-vitt. Sänker du skatten för dessa med den enda minsta lilla krona, så står vi helt plötsligt där med folk som dör i rännstenen och kostymnissar som sparkar på dem på lunchrasten medan de tjänar pengar på sina blackberries eftersom det inte finns mobilfria zoner.
...jaha, vi är fortfarande i Sverige? Okej, ja, då lär man ju även i fortsättningen behöva vara en sönderknarkad ex-con med våldsamma tendenser för att inte bli räddad av samhället när det börjar barka utför.

Lars Ohly gick förresten idag ut och förklarade vad vi alla redan visste: anledningen till att de rödgröna pratar om att "stänga klyftan" mellan löntagare och pensionärer (kul, förresten, att de missat att räkna med att arbetsgivaravgiften är en skatt som gör att löntagare fortfarande beskattas hårdare än pensionärer) snarare än om att rakt av sänka skatten för pensionärerna - de är inte säkra på att det ska ske genom skattesänkningar. Klyftan kan ju lika gärna stängas genom att man höjer skatterna på arbete igen - då förlorar alla lika mycket och borde vara lika nöjda. Standard. Det blir så dåligt varje gång de ska ned med fingrarna i syltburken och omfördela till elitfotbollsspelare och vilket fack det än kan vara som för stunden är mäktigast.

Nå. Vi borde vara glada att Mona låter valet koka ned till en sådan enkel sak för en så stor grupp av väljarna. Det är bara att ta ställning - välfärdsparadis där incitamenten till arbete är ungefär lika starka som incitamenten till att chilla, eller skatteparadis där du får vad du förtjänar om du jobbar för det, men sannolikt fortfarande inte hamnar i rännstenen om du misslyckas.

#69: Du tror inte att "inställning" och "nolltolerans" är framtidens arbetsgivare

I arla urmorgon debatterade Mona Sa-, förlåt, Jytte Guteland (SSU) och Magnus Andersson (CUF) den så ofta omtalade Ungdomsarbetslösheten; som synes är den så omtalad att den försetts med stort U av Akademien. Nåväl, i debatten framkom, som sig bör, två olika synsätt och två olika sätt att lösa hela den där grejen med att ungdomar helt enkelt inte jobbar i särskilt stor utsträckning just nu.

Andersson körde det gamla vanliga: LAS suger, kidsen tvingas ta för hög lön och tjänstemomsen är för hög. Standard.

Jytte (notera härskartekniken: Jytte får förnamnet, Andersson får efternamnet) presenterade sossarnas new and improved formula för att fixa jobben för ungdomarna. Hon berättar stolt att Mona Sahlin minsann häromdagen förkunnat att om sossarna vinner, då är det nolltolerans mot arbetslöshet. Och hör sen.

Hon berättar att hon träffade en tonåring som berättade för henne att "jag är fruktansvärt trött på att spela tv-spel sju timmar om dagen, sju dagar i veckan". Jytte förklarade för honom att han minsann ska få nolltolerans. Hur det här bryter hans tv-spelsberoende är oklart. Varför hon inte frågade honom hur i helvete han förväntar sig att han ska få ett jobb om han spelar tv-spel hela dagarna är också oklart.

Istället för att göra ungdomar billigare att anställa ska Mona ryta till om nolltolerans, och de konkreta åtgärderna därefter verkar vara att "politiken" ska "ge signaler till ungdomar" genom att bygga ut komvux och högskolan så att alla som inte vill ha jobb kan bli evighetsstudenter som Jytte. Dessutom ska de som anställer arbetslösa ungdomar få sänkt arbetsgivaravgift - varför det är helt efterblivet har vi behandlat här. Hon påstår att den halverade arbetsgivaravgiften som regeringen kört med inte har skapat ett enda jobb, och Ung Vänster påstår att det handlar om skattepengar till McDonald's Sverigechef. Gifvetvis är det lögn och förbannad lögn.

Som den utfrågningsgigant han är frågar K-G Bergström varför ungdomsarbetslösheten var precis lika hög under den senaste sosseregeringen och får av Jytte det skönt nonchalanta svaret att det hela handlade om att Göran Persson "hade en nonchalant inställning". Mona kommer att fixa biffen. Att det förväntade rödgröna kabinettet innehåller exakt samma ministrar som Perssons regering gör inget.

Nästa åtgärd som föreslås är en "kriskommission". Det är bättre än "avdrag för att gå ut med hunden" ie RUT, gissningsvis. Att ge avdrag för IT-tjänster, som antagligen till och med skulle kunna hjälpa vår tv-spelsberoende 19-åring att få ett jobb, är också det sämre än en kriskommission, och att "anställa folk i välfärden".

I Jytte Gutelands värld skapas inga jobb om inte staten anställer folk. Det kan bli lite raljerande nu, men SSU måste vara den dummaste grupp människor som någonsin sett dagens ljus. Den nonchalans och ignorans deras förmenta ledare uppvisade i dagens debatt väcker avsmak. Men det är väl klart, är man en 31 år gammal sosse och fortfarande ungdomsarbetslös så är det kanske förklarligt att man gör allt man kan för att staten ska ge en jobb.

#68: Du tycker det vore spännande med enhörningar och troll i kollektivtrafiken

Butlerutspelet som vi bloggade om här fick extremt mycket uppmärksamhet och väckte många frågor. Valet den nittonde september har av vissa till och med blivit utsedd till "Butlervalet", vilket ju blir superroligt eftersom "valet", också det, är ett ord för en manlig betjänt. Vi skulle tro att alla som har en politisk blogg har bloggat om det här ämnet, men det finns en dimension av förslaget som vi motståndare misslyckats att lyfta fram ordentligt.

Förutom tvätthjälpen, dagiset och butlertjänsten föreslog man också ett gratis trådlöst internet i tunnelbanan. För det första finns det privata leverantörer som erbjuder trådlösa internetmodem, vilka fungerar alldeles utmärkt inom just t-banenätet. De erbjuder nu också tjänsten i kontantkortsutformning som möjliggör för konsumtion i den dos man själv vill, till exempel den tid man lägger på att åka tunnelbana mellan tvätteriet och dagiset. Så om man nu tycker det är en bra idé att smälla upp sin dator i de alldeles tjuvfria tunnelbanevagnarna är det redan fullt möjligt. Där skon klämmer är väl förmodligen att det är inte gratis (inte allt åt alla) och det är en företagslösning (politikerna har ingen direkt makt över tjänsten).

Socialdemokraterna vill genom det här förslaget försöka uppnå maximal effektivitet i samhällsekonomin samt att människor ska kunna jobba på dagarna, vilket ju inte är osunt i sig. Som vi skrivit om innan faller tanken om tillväxt och arbete inte i god jord hos Miljöpartiet. Förslaget som idé, att folk ska spara tid, uppskattas helt enkelt inte hos miljöpartisterna, som troligtvis hellre använder makten till att korrigera medborgarnas normer och värderingar eller åker lite gratis taxi. Förutom att man inte gillar förslagets syfte blir det lite jobbigt med utförandet just med det trådlösa internet. Inte för att det är något ovanligt med olika åsikter inom de rödgröna. Har man följt den här bloggen har man märkt att en beskärd del av den här bloggen är ju fylld av inlägg i det ämnet. MP i Stockholm vill nämligen införa mobilfria zoner i kollektivtrafiken; det är nämligen extremt syndast om elallergikerna som bosatt sig mitt i Stockholm.

Man lyckades faktiskt på något vänster (pun intended) klubba igenom detta i Stockholms landsting på våren 2006, alltså precis innan man blev bortröstade, med hjälp av S och V. Sossarna och vänstern hävdar att det endast var av trivselskäl man plockade bort folks mobiler, medan MP hänvisar till det här med folks upplevda överkänslighet för el. Det var redan där lite dålig stämning och osämja om varför man ens hade klubbat igenom förslaget. Att den så kallade "elallergin" faktiskt inte finns verkar vara ett mindre det för de Miljöpartiet de Pseudovetenskapliga. Hur som helst placerade man de mobilfria zonerna i samma vagnar där man redan hade speciellt utrymme för pälsallergiker, för alla vet ju att just pälsallergiker sällan äger eller har ett behov av att använda mobiltelefon.

Visst kan det vara jobbigt om man hela tiden går runt och har huvudvärk, men vad är egentligen nästa steg? Vi tipsar om att föreslå införandet poltergeistfria vagnar på tunnelbanan samt spökfria avgångar på alla buss- och tåglinjer i Sverige. Allt för att säkra hypokondriker och folk med skumma uppfattningar mot upplevd fara, trots att just elallergikerna förmodligen inte skulle klara av att vistas i tunnelbanan över huvud taget, då mycket av utrustningen i tågen och även på plattformen är elektroniska. Man borde dessutom överväga att sluta köra tunnelbanorna efter klockan och istället börja konsultera Heikki Vasa att utforma en tidtabell efter stjärnornas positioner samt att anställa kommunala siare som givetvis ska finnas i anslutning till tunnelbanan.

Att både Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, som båda är välutbildade och annars säkert har en stor tilltro till vetenskap och forskning, köper det här och till med utnyttjar det för politisk vinning när man motiverar ett avslag för en motion gällande byggandet av fler mobilmaster är minst sagt smått oroande.

Vi och alla andra som inte kräver att det offentliga utrymmet ska anpassas efter just våra fobier och inbillningar är nog hur som helst överens om att det blir jobbigare med IKEA-möbler än mobiler på tunnelbanan.

#67: Du känner att det är dags att separera facket från staten

Kuggfråga: Vilken är organisationen?
* De gillar att gå på led och vifta med fanor
* De gillar inte utländsk arbetskraft
* De har som självpåtagen uppgift att skydda svensk arbetskraft
* De kallar varandra för "kamrat"
* De har en pantad ledare
* De är missnöjda med vem som har makten i landet
* De är grafvt verklighetsfrånvända i praktiskt taget alla frågor
* De stödjer ett missnöjesparti vars politik inte ändrats sen 40-talet
* De beblandar sig inte med oliktänkande

Kom du på det? Nej, vi tänkte inte på SMR.

Vi syftade förstås på LO, Landsorganisationen, Facket med stort F och alla arbetares ständiga språkrör.

Den senaste veckan har LO varit on a roll, som det heter. De har launchat valrörelsens hittills fulaste smutskastningskampanj strax efter att ha bett om att hålla valrörelsen fri från negative campaigning, sen dök det upp att de ger en 600 miljoner till sossarna trots att man försöker hålla uppe skenet av att inte vara ett särintresse som fixar beställningsjobb när sossarna sitter i regering, och idag visade det sig att de inte vill lyssna på Linda Bengtzing för att hon kommit ut som Centerpartist. Det finns många bra anledningar att inte lyssna på Linda Bengtzing, men hennes partitillhörighet är inte en av dem.

För våra läsare som inte är navelskådande partibloggare kommer här en liten run-down på LO:s vecka:

Smutskastningskampanjen
Mitt under brinnande Mosa Mona-kampanj går Ibbe Bailando ut och gråter en skvätt i kvällspressen och ber de politiska motståndarna - som, som bekant, inte hade ett dugg att göra med vare sig youtube-klippet eller det lustiga brevet - om en respit, en renhårig valkampanj. Inga problem, sade alla. Vad händer? LO kommer med en kampanj som hänger photoshoppade borgerliga ministrar upp-och-ned med stora slagord rakt i nyllet - MEGAFEL och DUNDERDUMT är LO:s främsta anledningar att inte rösta på borgarna. Men sossarna gör ju inget fel... Eller?

Stödfinansiering av sossarna
...Jodå. Carl B Hamilton dunkade ut en rapport som granskade LO:s stödfinansiering av sossarna, och visade ungefär vad alla redan visste - SAP och LO är två organisationer i symbios som parasiterar på resten av oss. Ännu mer skandal blir det när man granskar hur många som faktiskt röstar på sossarna i LO - det är i hwilket fall långt ifrån 100%. LO försvarar sig med att medlemmarna kan rösta fram en annan riktning, men riktigt så är det ju inte. De röstberättigade ombuden blir framröstade och i en organisation där det är standard att icke-sossar mobbas är det inte sannolikt att en majoritet borgerliga ledamöter väljs.

Det där med oliktänkande
Minst, och senast, av veckans skandaler är Linda Bengtzing-grejen. Hon var uppenbarligen kontrakterad för att framföra sina schlagerhits för den trendkänsliga publiken på LO:s familjedag i Furuviksparken, men när hon tog giget att sjunga med Maud på hennes turné passade det plötsligt inte längre. Förhoppningsvis får LO-folket bara lyssna till Blå Tågets gamla hits i framtiden.

Med anledning av ofvanstående kan vi känna att det börjar bli dags att syna det märkliga särintresset som LO utgör i sömmarna. Att ett fackförbund såpass öppet kan styra beställningsjobb som LAS utan att någon frågar sig vad fasen det var som hände borde vara en del av vårt förflutna. Enpartistaten är förhoppningsvis en del av samma förflutna och båda företeelserna borde stanna där.

#66: Du trängs inte gärna på tunnelbanan med en veckas smutstvätt över armen

När man trodde att höjden av märkliga utspel var nådd i och med det som togs upp i förra inlägget slår Socialdemokraterna till igen. Vi har tidigare läst om Miljöpartiet som vill ersätta hela transportsektorn med tunnelbanenätet och nu vill Socialdemokraterna förlägga än mer verksamhet till SL och det underjordiska transportsättet. I DN Debatt bereds man återigen utrymme för att vräka ur sig ännu ett populistiskt utspel och den här gången har man knåpat ihop en vision för hur man ska bygga in det sovjetiskt klingande "kollektiva vardagstjänster" i tjänsten att åka tunnelbana. Är det någon som spontant känner att man vill anförtro det, minst sagt, smått dysfunktionella företaget SL mer uppgifter än det redan har? Det kan tyckas att man bör kunna utföra kärnuppgiften, det vill säga att bekvämt transportera människor från punkt A till punkt B utan förseningar, innan man ger sig in på att tvätta resenärernas kläder eller köpa dennes mat.

För att parafrasera Monas stora hang-up i år:

Vi kan inte vänta på att få släpa våra tvättpåsar över axeln på en morgontrång tunnelbana för att sedan överlämna den till den stora "centraltvätten" där allt tvättas på en temperatur på en maskin förstås. Alla ska med och allt ska i. Vi kan heller inte vänta på nästa vinters snökaos och den tvätthög som stadigt översvämmar i fembarnsfamiljens badrum (se Tokmoderaten).
Vi kan inte vänta på att plocka upp landstingsmat som med SLs tidsuppfattning kommer vara rutten vid avhämtning varje dag.
Vi sätter också fem kronor på att de unga säkert inte kan vänta på att få rycka in och agera butler åt människor på tunnelbanan samtidigt som vi andra inte vänta på att få överlämna vårt vardagsliv i byråkraternas händer.

Hur infantila tror S att sina väljare är? Är man vuxen nog att kunna åka tunnelbana utan målsmans sällskap borde man vara kapabel att kunna tvätta sina egna kläder eller på egen hand välja och lämna in dem till en tvättomat. Annars är det nog bäst att lära sig det snarast. Det handlar om förakt mot den enskilde medborgaren och dennes förmåga att faktiskt fatta egna beslut utan att behöva sätta en landstingsbyråkrat bredvid samvetet på axeln. Icke att förglömma så handlar också om det ett stort förakt för att de individer som fattar egna beslut om hur de vill disponera sina resurser faktiskt får tillgång till den efterfrågade tjänsten eller varan genom en fri marknad. De tjänster som socialdemokraterna finns alla i någon utsträckning redan och om det var lönsamt att, efter att ha betalat beskyddaravgifter till facket, driva någon av de här verksamheterna i anslutning till tunnelbanan hade någon säkert varit villig att ta sig an uppgiften.

Men vi skulle tippa på att det inte allt är speciellt lönsamt i och med att hyrorna i de kollektivt ägda fastigheterna är väldigt dyra. Vi får anta att landstinget går in och subventionerar de här, av politiker skapade och av konsumenter ej efterfrågade, tjänsterna. Om man inte vill lägga skattepengar så får man väl höja SL-avgiften. Det är helt enkelt alltid den vanliga människan som får ta smällen när de socialdemokratiska höjdarna dragit "farao med hybris"-lappen i charaderhatten. Det är därför det är så provocerande när de värsta ja-sägarna i sossarnas nätrötter rycker ut och försvarar utspelet med att "politik ska göra det enklare för människor".

Som Magnus Andersson påpekar kan det dessutom kanske vara bra att satsa på en nationell utveckling av tjänstesektorn, då det troligtvis inte bara är folk som bor vid tunnelbanestationer som har lite tid och mycket tvätt. För utspelets egentliga poäng är troligtvis inte att man vill förbättra tunnelbanan utan att, som andra konstaterat, man har insett att RUT-avdraget är något som många människor i Stockholm gillar och då måste man ju plocka fram någon statlig lösning som ska lösa samma behov. Problemet som uppstår är, som också förslaget tydligt illustrerar, att den offentliga sektorns lösningar alltid är stelbenta medan marknadslösningar av sin natur är mer flexibla.

Man får dock ge sossarna cred för den flexibla tankeverksamheten de bedriver när de återigen kommer fram till slutsatsen att en tvättande butler i en offentlig inrättning är okej, medan den arbetslösa kvinnan som får jobb i ett RUT-avdrag förnedrande ska benämnas som en piga.

#65: Du tror inte Mona är vare sig nästa Bell eller nästa Nobel

Mona Sahlin börjar på allvar konkurrera om titeln Sveriges mest egenkära person, trots att Zlatan gjorde mål i sin senaste match för både Sverige och Barcelona. Många trodde säkert att hennes självgodhet kulminerade i och med publiceringen av opuset "Möjligheternas Land", som får ses som någon blandning mellan CV, kontaktannons och politisk självbiografi, men de misstog sig grovt. Om ni har ont om tid och inte hinner läsa denna klassiker, men ändå vill veta mer rekommenderas Peter Santesson-Wilsons recension.

Vad kan då var mer självbelåtet än att publicera en tegelsten med hyllningar till sig själv? Jo, för några dagar sedan konstaterade en stolt Mona att hon skulle bli innovationsminister. Detta innebär att Mona, vid sidan av det uppenbarligen inte så tidskrävande statsministerämbetet, skulle leda ett kansli som med gudomlig fingertoppskänsla och ett allvetande affärssinne skulle peka ut vilka uppfinningar som var bra respektive dåliga. Man hävdar att denna konst skulle höja Sveriges tillväxt, något som är sant om det skulle fungera och som MP gissningsvis då borde vara emot. Vänsterpartiet som stoltserar med åsikten att entreprenörer har "tvingats till privatföretagande för kunna försörja sig", borde väl även de vända sig emot att Mona får använda sig av sina superskills.

Som vanligt när man identifierar ett problem är lösningen ingripande av statsapparaten. Till exempel är vi ju alla väl medvetna om att lösningen när det finns för lite jobb helt bara är att skapa lite jobb. Man har helt uppenbart inget begrepp om hur en skapelseprocess går till. Men man väljer istället att den enkla linjen LO slog an i den kanske smutsigaste kampanjen någonsin i Sverige; varför göra fel när man kan göra rätt? Enkelt och bra trots att LO ersatte det korrekta frågetecknet med ett hetsigt utropstecken i sitt material. Detta tänkande finns också på den borgerliga flanken då man tror att lösningen på problemet bara är att införa entreprenörskap som skolämne, vilket troligtvis inte hade löst några problem på egen hand. Det hela handlar egentligen om incitament. I Sverige finns det egentligen inte några incitament att pilla med en uppfinning. Se till exempel den här reklamfilmen som exempel.

Varför skulle man egentligen vilja ta den risk som krävs för att lyckas med en uppfinning? Även om det finns en ekonomisk vinning att hämta om man lyckas blir det ändå en dålig "investering" i och med att sannolikheten att lyckas är låg och "kostnaderna" om man misslyckas är höga. Man kanske måste lämnat sin trygga anställning, som man "kämpat" för genom att genomlida flera år av anställning, eller satsa hela sitt pyttelilla sparkapital i projektet, eftersom resten av förmögenheten ligger i statliga bolag. Samhällets attityd till entreprenören är skeptiskt och lite smått misstänksam, även om det förmodligen blir bättre. En entreprenör i till exempel filmens eller sagans värld är ofta någon galen vetenskapsman som, av girighet eller bara för nöjets skull, vill ta över/förstöra världen. Som ett mer politiskt exempel kan Lars Ohlys utspel mot "välfärdens fienden" a.k.a. entreprenörer inom vården lyftas fram.

Istället för att sätta vår tilltro till att Mona och hennes anställda, som troligtvis är inkvoterade på SSU-manér från just SSU, ska fixa nya företag bör vi ge entreprenörer möjlighet att utan stöd från offentligheten kunna förverkliga sina idéer. Vi behandlade kort varför företag inte ska drivas, och därmed heller inte hållas under armen, av staten när vi skrev om Ibbe Bailando här. För, seriöst, vad är egentligen sannolikheten att den svenska politikerkåren, med sossarna Mona, Baylan, Jytte, Carina och Monica i spetsen, kommer knäcka nästa världsuppfinning? Mona är inte Oppfinnar-Jocke och Ibbe är inte någon vidare Medhjälpare heller. När politiker ska förutspå goda innovationer blir det ofta pannkaka, så som Peter Pedersen (v) duktigt illustrerar här.

Vårt motförslag är att satsa på att förenkla regelverket för företagare; lätta på företags skattebördor och underlätta för inflöde av "naturligt" kapital in i företagen. I praktiken hade detta kunnat innebära slopad revisionsplikt för de minsta företagen och minska arbetsgivaravgifter. För att kunna få inflöde av nyttigt kapital till bolagen gäller det att vi låter de allra rikaste vara kvar i Sverige så att de kan återinvestera sin förmögenhet i svenska bolag. Detta hade kunnat uppnås genom att till exempel inte återinföra en "skatt på förmögna" och göra donationer till forskningsinstitutioner avdragsgilla.

Vi måste helt enkelt låta talangerna kunna vidareutveckla sina idéer och även driva företag baserade på dessa i landet. Det vore synd för Sverige om näste Niklas Zennström även han/hon bosatte sig i London lade företaget på något obskyrt skatteparadis. Många sköna skattekronor som man gick miste om där.

#64: Du står inte gärna i kö till den kommunala bespisningen

Almega postade imorse en rapport om RUT som utgör jobbig läsning för alla som gillar jobb. Resultaten är mindre förvånande, men ändå anmärkningsvärda. Om man klarar av att ha utspelet om alla dessa jobb till långtidsarbetslösa i huvudet blir ju avskaffandet av RUT väldigt märkligt, men jobb som faktiskt på riktigt skapas av människors efterfrågan av tjänster är uppenbarligen inte alls lika fina som de episkt stora statliga satsningarna.

Det här inlägget kommer dock handla om vad vänstern presenterar för alternativ till RUT. Josefin Brink introducerades häromdagen som Vänsterpartiets nya jämställdhetspolitiska talesperson och passade direkt på att göra ett mindre genomtänkt utspel. Brink föreslår att stressade föräldrar ska kunna köpa hämtmat från skolbespisningarna. Inspirerade av det vackra Venezuela har man beslutat att överraska alla som trodde att kommunens huvuduppgift var att erbjuda vård, skola och omsorg genom att pressa in mer näringsverksamhet under den offentliga sektorns paraply. Man brukar ofta försvara monopolen på till exempel läkemedelsförsäljning med att den måste finnas tillgänglig för alla medborgare. Ett bra motargument, som nu kanske förlorar sin tyngd, var att mat, som också är livsnödvändigt, finns tillgängligt i närområdet för de allra flesta.

Men egentligen handlar det ju inte om en service till medborgarna som inte kan uppstå med marknadslösningar utan bara om ett förakt för privata företag. Det finns redan nu rad företag som har identifierat upptagna småföräldrars behov av hjälp med matlagning. Testa bara att googla på "matkasse" så får du upp massa förslag. Om vi tar Linas matkasse som exempel bara för att jämföra priset ser vi att man får fem fyraportionsrätter för 749 kronor vilket blir ett portionspris på cirka 37 kronor. Vi kan nästan utlova att rätterna blir godare och mer näringsrika än de som man serverar i skolmatsalen. För de som inte orkar laga den själva brukar det finnas take away-restauranger i varenda liten småort, vilket ju givetvis blir dyrare, men då får man överväga hur man värdesätter tiden det annars tar att laga själv.

Det är konstigt att det brukar låta att man måste "städa sitt eget vardagsrum" när det kommer till städning, men det är uppenbarligen okej att slippa laga sin egen mat. Så länge det är kommunalt och därmed för politikerna kontrollerbart, det vill säga. Centerpartiet i Stockholms län har istället föreslagit en halverad restaurangmoms, något som givetvis hade påverkat prisbilden och därmed gjort det mer tillgängligt att äta ute/köpa take away för alla. Men istället inbillar man sig att centralisering av alla samhällets funktioner skapar den effektivaste samhällsekonomin.

Varför då inte slå ihop alla offentliga matsalar till ett stort centralkök där alla invånare i kommunen prydligt och tacksamt får ställa sig i rad med mössan i hand och vänta på sin slev av den kommunala maten? Vi vill inte ens börja spekulera i vilken mat politikerna hade önskat att servera.. Nej, tack. Kommunerna ska och behöver inte konkurrera med företagen. Men vi börjar alltmer förstå hur Ohly ska kunna fixa 200 000 (eller vad nu senaste budet är) jobb i offentlig sektor.

Vi hade gärna sett en tjänst där några av de lågavlönade och, ofta tyvärr, ouppskattade mattanterna gick ihop och startade ett företag där man levererade hemlagad mat till de som efterfrågade. Givetvis hade de tagit ut en vinst - det är ju trots allt så man utvecklar företaget och själv kan överleva. Men kvinnor som är företagare vill man ju som bekant inte veta av inom vänstern. Offentlig sektor ska det minsann vara.

#63: Du ser inte en naturkatastrof som en arbetsmarknadsåtgärd

Debatten har under de senaste dagarna handlat mycket om Mona Sahlin och Thomas Östros utspel om den rödgröna jobbpolitiken. Vi kan verkligen föreställa oss hur Östros suttit på kammaren och räknat för att till slut komma fram till att 90 000 jobb är det man kan krama fram till långtidsarbetslösa. Tyvärr så missar de att motivera varför de har kommit fram till just 90 000 och inte 80 000, 100 000 eller rentav 1 000 000 arbetstillfällen, men det är ju bara en liten detalj sammanhanget. Imorgon kan ju siffran vara 150 000 nya jobb utan att någon av Monas jasägare höjer på ögonbrynen. Frågar du Lasse är antalet nya arbetstillfällen säkert upp emot 2 000 000 vid det här laget. Det är bara att skapa.

Det mest intressanta, förutom den larviga retoriken som byggs upp kring de fåordiga meningarna, är väl egentligen hur man vill skapa de här jobben. Om man utlovar "historiska infrastruktursatsningar" och superdupergröna jobb åt alla bör man ju presentera lite mera ingående hur man ska lösa detta. Men egentligen är det inte så mycket nytt. Det är med statens hjälp vi ska skapa jobben. Det bästa med det hela verkar ju vara att det inte ens är svårt. Sossarna skiter som vanligt i vad forskningen säger och går lös i sin fantasivärld istället för att titta på problemen som finns i samhället. Det är alltid bättre att skeppa iväg pengar till kommunerna som nyanställer fler byråkrater än att sänka arbetsgivaravgifter och kapitalskatter. Man föredrar att "vidareutbilda" folk på komvux än att se till att de som redan utbildat sig kan jobba. Högtflygande retoriska utspel är tillsynes bättre att ha något vettigt på fötterna.

Man har dessutom mage att beskylla regeringen för ansvarslöshet. Har man följt bloggen här så har man verkligen fått se många utspel och förslag lika oansvarfulla som orealistiska och underhållande. På bloggen Ekonomistas kan vi se att Sverige har klarat finanskrisen med väldigt goda resultat om man tittar inom EU. Ytterligare att ta i beaktning är att Sverige har lyckats bibehålla goda statsfinanser under samma period. Borg ska faktiskt ha beröm till skillnad från den socialdemokratiska krishanteringen under 90-talet.

Den rödgröna jobbpolitiken bygger, som vi har skrivit om tidigare, på att skapa en massa låtsasjobb. Per Altenberg kallar det för luftgitarrjobb och HAX jämför åtgärderna med vuxendagis och jordbävningar. Den gamle gode Keynes tyckte man kunde bygga pyramider så länge man stimulerade ekonomin medan vi har föreslagit fler gatuteatrar. Till sist har vi bara en slutkommentar: vi vill inte sitta och vara fördomsfulla, men är det verkligen så att de långtidsarbetslösa verkligen sitter inne på kompetensen för att kunna utföra episka gröna satsningar? Såvida inte grön innebär just att man spelar luftgitarr eller gatuteater, då.

#62: Du tycker inte att den invandrade ingenjören behöver lära sig hur man tvättar händerna eller söker socialbidrag

I dagens inlägg ska vi ta upp den lite känsliga, men väldigt viktiga, integrationsfrågan. Under ett SACO-seminarium i Almedalen som behandlade akademikers politiska åsikter och preferenser togs det upp vilka politikområden som akademiker tyckte fungerar positivt respektive negativt. Enligt en rapport som presenterades i samband med seminariet var endast 2 % av de tillfrågade var nöjd med hur "integrationen mellan svenskar och de med utländsk bakgrund" fungerar. Utan att ha några siffror som egentligen visar på att det här är representativt för befolkningen i stort vågar vi ändå påstå det. Trots att väljare inte verkar bry sig så mycket om integrationspolitiken känns det ändå som ett angeläget område att diskutera.

Integrationsdebatten idag är ju minst sagt snedvriden. Den stora aktören på området är de nypolerade Sverigdemokraterna där Jimmie Åkesson diskuterar språkkrav framför en förtroendeingivande och väldigt svensk skärm. Folkpartiet försöker agera en någorlunda balanserad uppstickare för att vinna över lite småbruna väljare med sina burkaförbud. Fokus ligger helt och hållet på fel saker. För att lösa de problem som den mångåriga socialdemokratiska integrationsdogmen har ställt till med behöver vi vare sig populistiska förbud eller en fortsatt vänstervriden politik på området.

Maciej Zaremba skrev en mycket uppmärksammad och intressant artikelserie om integration på DN förra våren. I serien, som effektfullt kallas "I väntan på Sverige", sätter han fördelaktigt fingret på problem som har uppkommit med den röda centralstyrda politiken. En av huvudteserna i berättelsen är att det inte behövs mer stelbent byråkrati som slussar kunniga personer mellan handtvättningskurser och väntrum efter väntrum. Det behövs istället smidiga myndigheter som samkör sina register för att snabbt kunna hitta rätt yrke till rätt person.

I serien finns det en rad exempel på person som misshandlats av det byråkratiska svenska integrationssystemet. Vi har specialistläkaren som låses fast i treåriga utbildningsprogram för analfabeter, men vi har också duktiga hantverkare som tvingas sitta och stirra på en datorskärm på ett "jobbtorg" (utan jobb) när de är analfabeter. Vi har lastbilschauffören som lyckas ta sig in på "svenska för lastbilschaufförer", men blir då av med socialbidraget i och med att studier är inte lika bra som passivt jobbsökande enligt socialen. Vi har matteläraren som söker jobb som förskolelärarinna, men nekas, fullt förståeligt, i och med att hon inte kan svenska. SFI och socialkontoret tyckte dock att hon kunde tillräckligt för att söka enklare sysselsättningar och de ansåg sig heller inte ha råd att betala utbildningen åt henne i två månader till. Istället skickar man henne på en kurs i sex månader.

Vad har då man på vänstersidan kokat ihop för lösning på det här? En del i integrationslösningen är tydligen Competens Utbildning AB. Det är ett företag av traditionellt socialdemokratiskt mått, det vill säga i stil med Att Veta AB á la Ylva. En sossepolare startar ett företag och en annan sossepolare köper de dyra tjänsterna med offentliga medel. Competens Utbildning ABs affärsidé var att studenten skulle passivt lyssna på en lärarmonolog och en gång i timmen kort svara på en fråga som heller inte rättas. Visst kan det vara bra att lyssna på svenska, men som Zaremba påpekar så har de flesta en radio. Det blir en väldigt dyr affär till slut i och med att Stockholms kommun betalar 240 kronor per tretimmeslektion. Men vad spelar det för roll när Tomas Eneroth, ledamot av SAP:s styrelse, är ordförande och och vd:n heter Jonas Thoursie, som är en gammal SSU-polare? Vi brukar heja på fria marknader och att lägga ut verksamheter på entreprenad, men i det här fallet är kunderna oinformerade och faktiskt inte kapabla att fatta ett rationellt beslut i den här situationer. Man bör därför fundera på andra lösningar.

Standardförslaget för integration, fattigdomsbekämpning och andra bra grejer är vanligtvis utbildning. Det är ofta mindre intressant hur utbildningen utförs eller slår igenom, men det ser alltid bra ut att kunna skryta att man satsar mycket pengar. Vi kan ta SFI-utbildningen till exempel. Den SFI-utbildning som socialdemokraterna skapat var snarare ett förvaringssystem än ett integrationsprogram. Man blir dessutom bara trött och frustrerad när man läser vad de studerande får lära sig. Det allra nödvändigaste verkar vara att rabbla sitt personnummer, säga var man har ont, kolla extrapriser osv osv. Resultaten av att hjälpa de utsatta grupperna blir, så som vi nämnt innan, mest en utpekande och stigmatiserande självuppfyllande profetia. Det allra mest absurda försöket stod Botkyrka kommun för. Det fanns en hel del sysslolösa kurder i Botkyrka och man kläckte då superidén att starta ett projekt där de arbetslösa kunde föda upp getter. Kurderna är ju trots allt ett herdefolk. Man raggade sponsorer i form av EU och näringslivet, men projektet fick ändå läggas ner. Om det fanns några getskötare bland kurderna hade man heller inte utrett på förhand. Säkert välsinnat, men det slår ju helt fel.

Vi skrev också tidigare om hur man ser skolan som en utmärkt arena att försöka skapa könlösa och genusmedvetna undersåtar. Den chansen har man också sett i SFI-undervisningen. Timbro gav ut en utmärkt rapport om den politiska färgningen i material som används för den här typen av undervisning. I skriften kan man hitta exempel på socialdemokratisk historieskrivning, där den egna rollen starkt överdrivs, men man får också i dialogform lära sig hur viktiga de röda fackföreningarna och första maj-firandet är.

Det har inte varit det mest tacksamma rollen att vara lärare för de här grupperna, där människor med olika språk och språkkunnigheter. Man står där med låg lön och är inte heller alltid korrekt utbildad för att ta hand om de varierade grupperna. Regeringen har utformat en helt ny utbildning som verkar väldigt sund och förmodligen kommer höja statusen på och kunnandet hos de som jobbar med i den här viktiga sektorn. Socialdemokraterna är som vanligt extremt oklara och föreslår en "reform" där man ska individanpassa utbildningen. Det låter bra, men kommer det från vänstern betyder det troligtvis att man sitter ensam vid en dator och trycker på lite bilder med glada demonstranter med röda flaggor och förstår nada.

Lösningen torde istället vara att man underlättar för invandrade att etablera sig på arbetsmarknaden, och för detta måste man ha fått genomgå en gedigen språkutbildning först. För att göra det enklare att komma in på arbetsmarknaden måste tillåta privata arbetsförmedlingar som till exempel kan specialisera sig på invandrade läkare och kanske erbjuda lösningar där man lär sig svenska för att sedan slussas in i ett jobb. Lagen om anställningsskydd försvårar också för bemanningsföretag som enklare kan ge invandrare arbetslivserfarenhet. Politikerna måste överlag låta bli att detaljstyra allt ifrån inkompetenta myndigheter och låta mer av integrationen ske av både invandrarna och de redan bostadda själva. Det har funkat för somalierna i Minnesota och i övriga USA där invandringen ofta har visat sig vara en tillgång för samhället på många sätt. Studier har visat att invandrare är mer villiga att starta företag och gärna då inom tjänstesektorn. Lite synd för de entreprenöriellt lagda invandrarna att det finns en uppfattning inom vänstern som helt och hållet underkänner idén om ett tjänstesamhälle. Det finns alltså två felaktiga tankesätt som till viss del dominerar debatten. Antingen tar invandrarna våra jobb eller så måste vi skapa jobb åt dem.

Kontentan av det här långa inlägget är alltså att socialdemokraternas syn på invandrare är passiviserande och smått nedlåtande. Genom åratal av maktdominans har man själva skapat ett stort samhällsproblem, utnyttjat detta på ett fult sätt genom fiffelföretag och läromedel samt skapat en grogrund till främlingsfientliga krafter. Vi kan inte ge förtroende till Mona Sahlin, som själv stått som högst ansvarig för den här politiken som integrationsminister under regeringen Persson. Lösningen finns helt enkelt i ett bättre företagsklimat, mindre statlig klåfingrighet och en större tilltro till att medborgarna och invandrarna reder sig själva i större utsträckning.

#61: Du motsätter dig en sovjetisering av Stockholms förorter

Vänsterpartiet konstaterar idag att de är småföretagarnas parti. De gör det i slutet av en SvD Brännpunkt-artikel, men vi kör hela grejen baklänges. Först konstaterandet, sen hur det ska gå till.

Clara Lindblom, med titeln "Ung vänster Stockholm", och Ann-Margarethe Livh som är (V)s oppositionsborgarråd i Stockholm, går ut stenhårt med nyheten att förortscentra (plural av centrum, men det missade artikelförfattarna) tappar i attraktivitet. Utvecklingen har enligt vänsterpartisternas uppgift varit som följer; staten har sålt sina äganden i centrumanläggningar till ett privat bostadsbolag, vilka som bekant - till skillnad från staten - inte kan ta hyror under marknadspris och därför har hyrorna höjts. Dessutom har "nedläggningen av arbetsplatser som stadsdelskontor, arbetsförmedling och försäkringskassa drastiskt minskat kundunderlaget och drivit företagare till randen av konkurs."

Det Vänsterpartiet alltså menar är att det onda bostadsbolaget inte kan använda skattepengar till att trycka ned hyror, och den onda staten har tagit bort uppenbart onödiga jobb vilket gjort folk arbetslösa. Lösningen? Socialisera mera!

Förslaget är att staten ska köpa upp ett antal förortscentra igen, och skapa centra med "en bra mix av affärer offentlig service, kultur och idrott, spännande mötesplatser, inte minst för unga." Självklart ska miljön "vara välkomnande för alla oavsett kön och ålder" (vilket de ju inte är om inte staten tar över).
Det är väldigt fint inlindat, men det vänsterpartisterna för fram i paragrafen ovan är praktiskt taget att all verksamhet i centrumet skall godkännas av dem - annars blir det ju inte en bra mix. De lovar också att "förbättra servicen" och "undvika oskäliga hyreshöjningar". Det vet vi ju, att socialisering alltid leder till bättre service. Förresten kan man undra vad Miljöpartisterna, som ju som bekant inte vill ha några köpcentra alls, tycker om förslaget.

Dessutom skall man "öka kundunderlaget" genom att flytta ut centrala förvaltningar till Rinkeby. Också detta är väldigt fint inlindat, men det betyder i praktiken att staten går in som arbetsgivare i förorten eftersom ingen annan kan stå för jobben. Att flytta myndigheter och förvaltningar från Stockholm har dessutom visat sig vara dyrt och mindre lockande för personal som sitter på hög kompetens. Det är helt enkelt en dålig idé ur både ett finansiellt och servicemässigt perspektiv.

Kontentan av förslaget är alltså, för att citera författarna, att "staden måste ta sitt ansvar". Vänsterpartisternas vision är en stad där staten står för jobben, för att stödja konsumtionen i statens centrumbyggnader där det finns småföretag som uppfyller statens kriterier. Det blir första, men antagligen inte sista, gången i valrörelsen vi får dra fram det oövervinnerliga Chávez-kortet: vill ni ha det som i Venezuela?

#60: Du har problem med att stödja regimer som mördar sina medborgare

Det här med bistånd är oftast en knepig fråga att debattera, bland annat därför att slutsatserna av många års bistånd är att det tenderar att vara direkt kontraproduktivt. Eftersom det i hög grad är ekonomer som drar slutsatserna kan de Rödgröna givetvis inte bara acceptera dem rakt av, utan står för en snart sagt ovetenskaplig syn på spektaklet.

Debatten har blossat upp på sistone i och med att det visade sig att biståndsminister Gunilla Carlsson (m) en gång i tiden pratat med en revisor (m) på riksrevisionen, vars rapport om fallerade biståndsinsatser föranledde skarp kritik och reformer i SIDA. Carlsson skrev i April att hon ämnar fortsätta skifta biståndspolitiken från "passiv utbetalningspolitik till aktiv utvecklingspolitik".

Häromdagen debatterade hon mot vänsterpartiets biståndspolitiske talesperson Hans Linde (också han avhoppad student, se gårdagens inlägg) som konstaterar bland annat att det stora problemet med bistånd i världen inte är korruption, utan att SIDA-pengar går till att finansiera flyktingmottagande. Den hållningen är gissningsvis en hörnsten i rödgrön politik, eftersom den möjliggör det avlatsköpande som bistånd i deras tappning utgör.

Faktum är att många med snäppet bättre insyn än Linde, exempelvis kenyanen John Githongo (vars livsöde i kampen mot korruption skildras i It's our turn to eat), har argumenterat att bistånd stjälper mer än det hjälper eftersom det håller korrupta förtryckarregimer under armarna. I boken berättas bland annat att Githongo bemötts med frustration från brittiska biståndspolitiker eftersom de ansett att hans belysning av korruptionen i Kenya försvårat deras jobb - att skicka tillräckligt med pengar dit för att samvetet ska lätta.

En förutsättning som krävs för att ekonomiskt bistånd skall vara effektivt är en välmenande regim, och dessa finns inte i överflöd i dagens Afrika. Rwanda har haft en fantastisk ekonomisk utveckling med Paul Kagame vid rodret, men veckans Economist belyser att Kagames regim och dess anhängare uppvisar ökad intolerans mot oppositionen ju närmre presidentvalet kommer. Det vore förstås intressant att få höra Lindes syn på den ökande insidensen av kränkningar av mänskliga rättigheter (och då menar vi yttrandefrihet och rätten att inte bli mördad, inte rätten till märkeskläder eller semesterresa) men gissningsvis har han fullt upp med att stirra på SIDAs minusposter och känna hur samvetskvalens moln skingras.

Vänsterpartiet skriver om bistånd att de vill ha "klimatbistånd" som dessutom "utgår från mottagarländernas egna behov". Man undrar vad revolutionära grupper i Colombia och Filippinerna, och regimerna i Vietnam och Venezuela - som alla får bistånd av Vänsterpartiet, och, i förlängningen, skattebetalare - gör för klimatet, och vilka behov de fyller.

Bättre bloggare: Fredrik Segerfeldt x2

#59: Du är inte rädd för aktiebolag

Lars Ohly (konduktören) och Rossana Dinamarca (lärarstuderande som inte orkade plugga klart) berättar idag för svenska folket att privata företag minsann är diefvulen, trots att de två rimligen inte tillnärmelsevis besitter den rätta kompetensen att bedöma läget eftersom de inte vet någonting över huvud taget om företagande. Det är den gamla vanliga retoriken:

Den svenska skolan har öppnat sig för en industri där aktiebolag berikar sig på elevernas och lärarnas bekostnad.

Det är aktiebolag(/utsugare/kapitalister/arbetsgivare/"de rika") som berikar sig(/"proppar fickorna fulla"/suger ut) på elevernas och lärarnas(/arbetarnas/de fattigas/djurens) bekostnad.

Ohly konstaterar att han ska "bygga världens bästa välfärd utan privata vinster". Frågan är vad den meningen egentligen betyder. Det finns ju minst två alternativa tolkningar:
1. [Bygga världens bästa välfärd] utan privata vinster
2. Bygga världens bästa [välfärd utan privata vinster]

Är det det förra alternativet som åsyftas så är det bara att önska lycka till. Som tur är har ju Ida Gabrielsson konstaterat att Vänsterpartiets politik handlar mer om visioner än faktiska mål, och då kan man ju tänja lite på tidsperioden och finansieringen... Vi ska ha världens bästa välfärd utan privata vinster år 2100 och alla andra sektorer kommer att vara fullständigt utarmade på grund av en skattesats på 99%, kan det lika gärna betyda på Vänsterpartiets språk.

Är det 2:an som gäller så sätter det en sund lägre gräns på hur bra välfärden kan bli. Tänk er argumenten om tio år: "Jo; folk dör i köerna på akuten, men vi har i alla fall 'bättre' välfärd än kubaner och nordkoreaner som är ensamma med oss om att tävla i klassen." Eller "jo; i Finland går allting mycket bättre men å andra sidan tillåter de privata vinster så det så."

100 anledningar skrivs av glada företags- och nationalekonomer, så vi känner att vi kan ta på oss uppgiften att läxa upp herr Ohly och fröken Dinamarca om hur företagande och hela den här grejen med en fri ekonomi egentligen fungerar. Jo, se, inkomsten är inte något statiskt, ens i skolväsendet. Får du in fler elever så får du in mer pengar. Det är svårt att locka elever till en skola som inte har några lärare. Däremot har det lett till att elever lockas att ignorera eventuella brister mot en gratis laptop. Grejen är väl helt enkelt att folk som inte har vett nog att se bortom den gratis datorn får skylla sig precis lika mycket som någon som köper en iPhone och sen blir förvånad över att den inte kan ringa någonstans.

Vinstintresset är inte ett hinder, utan en garant för att kvaliteten bibehålls. Vinst är resultatet av att man skapar något som folk vill köpa eller nyttja, istället för något annat - som två konkurrerande skolor. Just därför är kommunala skolor ofta skönt misskötta monster av ekonomisk ineffektivitet.

Nej, Ohlys planer för framtidens välfärd ger vi inte mycket för. Det är lite för mycket "gratis" och gammal kampretorik.

Update: Idag står investmentbankirerna på Aftonbladet för okunskapen och vinsträdslan. Det hävdas i förfasad ton att EQT kommer att tjäna pengar på sitt köp av Academedia, som äger ett antal friskolor. Köpeskillingen uppgick enligt AB till SEK ~2md och hemskt nog väntas Academedia göra vinst även i framtiden, så att EQT kan sälja bolaget med förtjänst. Man missar helt att EQTs och andra riskkapitalbolags affärsidé är att ta över tillväxtföretag, tillföra kompetens och utveckla deras affärsidé tills bolaget är redo att stå på egna ben. Ju bättre Academedia sköts, ju fler elever de attraherar, ju bättre utbildningen är, desto mer pengar kommer EQT att tjäna. Det som är bra för EQT är bra för eleverna.




Bloggar: ETR; Magnus Andersson; Helen Törnqvist; Robert Noord

#58: Du ser på vissa rödgröna riksdagsledamöter med skräckblandad förtjusning pt. 3

Då världens störste ja-sägare Ibrahim Baylan accepterade utnämningen till partisekreterare diskvalificerade han troligtvis sig själv som minister. Detta inlägg, där vi utreder Baylan, får därför göra Carina Hägg och Monica Green sällskap i serien om sköna riksdagsledamöter.

Till en början slänger vi ett snabbt öga på Ibbes historia och konstaterar att han är väldigt trogen sina ideal och sitt parti. Han är faktiskt så lojal att han, likt många andra ministrar, praktiskt taget aldrig jobbat utanför Partiet. Baylans arbetslivserfarenhet inbegriper endast ett par år som "restaurangbiträde" på Åhléns. Troligtvis var det en stor merit när han tio år senare utsågs till skolminister. Som skolminister lyckades han med konststycket att få Skolverket att dra tillbaka en rapport som inte passade de egna syftena. Bra politik säger han - ministerstyre säger vi. Under studietiden vid Umeå Universitet arbetade Baylan på både fack och parti och säkrade därmed en fin extrainkomst vid sidan av de CSN-lån som han senare inte klarade av att betala, trots att han hade en månadsinkomst på över 25 000. Andra exempel på då Ibbe visade sig vara mindre varsam med andras pengar var när han tyckte det var lämpligt att hänga på så kallad porrklubb för medlemmarnas pengar. Sossarna represent.

Efter att ha avverkat både skol- och trafikpolitiken har nu Baylan som uppdrag att stötta Mona. Han är nu aktuell i en debatt om utförsäljning av statliga bolag efter en debattartikel i SvD. Gissningsvis gör Baylans "studier" (seriöst, det är extremt oklart vad han faktiskt studerade) honom till expert på utförsäljningar - han konstaterar till exempel att utförsäljningen av Vin & Sprit skedde för en köpesumma som var 2bn för låg. Andra bedömare har noterat att det var ett riktigt kap för regeringen att bli av med bolaget som knappt gjorde vinst sett till dess värde.

Nonicoclolasos fullkomligt slaktar debattartikeln i sig, så det behöver inte vi göra. Tokmoderaten ger ett handtag.

Economist, potentiellt världens bästa magasin, tar i veckan upp frågan om stater som ägare av privata företag. Tidningen påminner om att det finns andra anledningar än att man kan få ett bra pris, som driver utförsäljningen av statliga företag. En av kommentarerna sätter förresten huvudet på spiken och pekar ut problemet med politiken för vilken Baylan agerar megafon:

Politicians will have a tendency to: (1) implement policies which deliver short term political gain regardless of any long-term economic pain (think unsustainable welfare states) and will have: (2) a tendency to undersupply policies that may promote the welfare of citizens in the long run if such polices also generate too many short term political costs (if its going to explode in voters face tomorrow, when you are not in office, why bother fixing it today?).

[länk]

Ibrahim Baylan liksom förkroppsligar allt det som är snett i Socialdemokraterna. Han är baske mig en fifflare; han saknar kompetensen att uttala sig i en mängd frågor men gör det ändå; han är en ren SSU-produkt och nybliven sosseadel; han är en demagog av historiska mått och klarar för fasen inte ens av att betala sina egna skulder. Skämmes, tamefan.

#57: Du uppskattar en god miljöpolitik, men är inte socialist

För några dagar sedan bestämde sig 25 miljöpartister i Botkyrka kommun för att lämna partiet och skapar en samarbetsgrupp som de kallar för "Gröna för Alliansen". Detta har ju givetvis varit en tacksam nyhet för de borgerliga medierna och den har därför dominerat medierna de senaste dagarna tillsammans med liberalernas klädförbud och sjörövarnas barnporrsvurm. Man har också kunnat slå upp det hela som ett stort svek gentemot Maria Wetterstrand, i och med att avhopparna hör hemma i hennes hemkommun. Väldigt tacksamt helt enkelt.

MP har givetvis försökt undvika den dåliga publiciteten genom att spela ut islamofobkortet. Magnus Andersson tar förtjänstfullt upp det komiskt felaktiga i den strategin här. Vi vill dock fokusera på den egentliga anledningen till varför 25 personer väljer att lämna partiet. Man uppger sig vara trötta på att miljöfrågorna har fått stå tillbaka för traditionellt röda frågor under samarbetet med de röda. Det är väl egentligen inte så överraskande av flera orsaker. För det första kan det nog inte vara speciellt lätt att agera samarbetesparti till de maktsugna och auktoritära sossarna. För det andra var det nog en tidsfråga innan de ideologiska tvisterna skulle träda fram på allvar hos ett enfrågeparti i ett land med fullfjädrad blockpolitik.

Det skulle också kunna bero på att alliansen faktiskt har åstadkommit något i miljöfrågorna, medan man mest vill skratta när man ser vissa utspel från de rödgröna. Vänsterns Karin Svensson Smith visar ju här på ett fenomenalt resonemang som på allvar kommer få bukt på bilproblemen. Legenden Peter Pedersen har ju sin egen evighetsmaskin som är minst sagt klassiskt. Och med vänner som Ruwaida behöver andra miljöpartister ju vare sig fiender eller någon miljöpolitik. Fokus inom Miljöpartiet verkar också ha skiftat från miljöfrågor till mer relevanta frågor som normkritiska myndigheter, oproportionerlig konsumtionskritik eller otroligt märkliga skatteresonemang.

För att bjuda på ett exempel på något mer konkret förslag som kan ha fått miljövännerna i Botkyrka att ilskna till ta vi hjälp av Timbros eminenta rapport om partiet. I den kan vi läsa att den göteborgska lokalavdelningen på allvar har bestämt sig för att bli ett utpräglat vänsterparti och vill så gott som helt ta bort alla incitament för högre utbildning genom att skapa jämlikhet i utfall snarare än jämlikhet i möjligheter. Man föreslår att "ingen får tjäna mer än fyra gånger så mycket som den lägst betalda i kommunen. Eller omvänt: ingen skall ha lägre lön än en fjärdedel av den högst avlönade”. Följden av ett sådant förslag blir givetvis en mycket mer sammanpressad lönestruktur och detta är ju något som är som ljuv musik för en person med marxistisk läggning.

Men vad hade det inneburit i rena siffror? Om vi säger att vi ska höja de allra mest lågavlönades löner så att de tjänade en fjärdedel av den högst avlönade skulle det innebära en lönehöjning till cirka 25 000 för samtliga invånare som tjänar under denna summa. Det hade kostat 1,4 miljarder per år; en ansenlig summa för vilken stad som helst. Om vi istället sänker de som tjänar mest för att matcha den som tjänar minst blir lönetaket 60 000. Denna ihoppressande av löneskalan hade förvandlat Göteborg till en enda stor låglönezon. Man skulle helt enkelt få samma problem med "braindrain" som till exempel Indien har gentemot Västvärlden; de mest kvalificerade hade helt enkelt flyttat till andra, mer lukrativa, regioner. Spontant kan man undra om det är det Göteborg behöver just nu, när fesk- och varvsindustrin kollapsat och alla gôa gubbar chillar på parkbänkar istället för att jobba.

Förhoppningsvis kan avhoppen tjäna till att inspirera Miljöpartister att se på sitt eget parti, och vad det har blivit.

100 anledningar - ett mission statement

Nå, vi har tagit oss lite mer än halvvägs till valet, och bloggens läsarskara och relevans är på uppgång. Det är förstås kul i sig, men det är viktigt att notera att vi inte skriver för vår egen skull; vi ser inget egenvärde i att fylla sida efter sida med våra åsikter.

Den politiska bloggosfären (och det är första och sista gången vi använder det ordet) utgörs av två-tre extremt inskränkta grupper av navelskådare. Värst är förstås NetRoots-rörelsen, som gör det till en grej att inte inbjuda till debatt utan istället vara någon sorts okritisk megafon för socialdemokraterna, som att den som skriker högst är bäst. 100 anledningar var aldrig menat att agera megafon åt borgerliga partiers politik - då blir man bara intressant för de som redan är övertygade. Istället har vi valt att inte ta ställning för något, utan att belysa galenskaperna i det som kan bli rödgrön regeringspolitik.

Vi vill finnas som ett understöd åt er som är tveksamma inför vad ni ska välja i höst, en antologi att referera till i politiska debatter (för det är roligt att prata politik även i vardagen) och ett motgift mot retoriken som alltid skyler över de verkliga meningsmotsättningarna. När man pratar politik kan man alltid inta en polemiserande hållning och rapa självklarheter ur sitt partis valmanifest, men då kommer ingen sida i debatten att lära sig något. Debatt bör handla om ett meningsutbyte med det underliggande målet att lära sig något nytt och vidga sina vyer. Därför ser vi gärna att läsare kommenterar och ifrågasätter våra argument så mycket som möjligt, ty det är i diskussionen, inte i propagerandet, som det intellektuella värdeskapandet sker.

Därför vill vi hylla Emil Broberg, som i den här kommentarsdiskussionen höll huvudet kallt och lät bli flosklerna. Erik Laakso förtjänar kudos för att han hoppade av NetRoots när han insåg att det handlade mer om propaganda än om samhällsdebatt. Kent Persson ska ha cred för att han styr debatt varje vecka och även låter meningsmotståndare komma till tals. PLC får props för att han har egna åsikter och håller ett öppet sinne till och med när det kommer till syndikalister.

Om vi får be er om något, vore det följande: debattera mera! Skriv i kommentarerna, prata politik med folk runt omkring dig, sprid evangeliet om 100 anledningar att inte rösta till vänster, och se för guds skull till att du gör ett informerat val den 19:e september - vare sig du till slut hamnar till höger eller till vänster.

#56: Du medger att komplexa problem sällan har enkla lösningar

Idag är det Carin Jämtins tur igen. Hon har nämligen en fantastisk förmåga att prångla ut extremt ogenomtänkta standardlösningar på alla problem. Just nu kan man se hennes nuna pryda hela Stockholm, med skönt förenklade budskap så att man förstår att hon är en av oss; en av folket. Hon förstår våra problem och ska lösa dem genom att kasta pengar på dem - halleluja.

Vi ska gå igenom hennes affischer och se vad det egentligen är hon vill. För det första sitter det en i tunnelbanan som inte ännu finns online, där Carin förklarar att betyg och disciplin inte är det viktiga i skolan. Problemet är för stora klasser och för små resurser. Lösningen är således att minska klasserna och öka resurserna.

Skolpolitiken har aldrig varit sossarnas starka sida, och det mest deprimerande är hur den gått i fullständigt jävla stå. Antingen så väljer du alliansen, och då kommer Jan Björklund och lägger allt fokus på disciplin och betyg; eller så väljer du sossarna och då kastar de pengar på skolan tills ingenting fungerar längre.

Axess bjöd för en tid sen på ett seminarium om skolan (antagligen med någon sorts naiv förhoppning om att revitalisera debatten) där en McKinsey-brud förklarade att konsultfirman hade sammanställt en bred rapport om vilka faktorer som gör de undersökta nationernas skolväsenden bättre eller sämre. Bland slutsatserna fanns att varken klasstorlek eller resurstillgång hade någon signifikant påverkan på elevers resultat. Trots detta tillämpas denna universallösning, tillsammans med "öka lärartätheten" - vilket innebär att trycka ut fler lärare genom att sänka ambitionerna på lärarutbildningen och lärarnas löner ännu mer - så fort sossarna hamnar vid makten.

"Barn ska få välja skola. Men skolan ska inte välja barn."
Barn och familjer ska få välja skola. Men en skola ska inte få säga nej till ett barn, något vi tyvärr sett exempel på. Skolan ska ge varje barn kunskaper och möjlighet att förverkliga sina drömmar.

"En skola ska inte få säga nej till ett barn" - vad händer när skolorna inte har ett oändligt antal platser?

"Stadens tillväxt börjar med barnens uppväxt."
Om Stockholm ska vara en stad där människor vill utvecklas och företag etablera sig så måste vi också vara den bästa staden att leva och växa upp i.
Tror du som jag att framgång och välstånd byggs från grunden?

Ja, det tror jag, Carin. Fast jag vet inte vad det betyder. Vad fan snackar du om?

"Stockholms unga behöver bra betyg. Och fler ettor."
Bra betyg ger möjlighet till utbildning och karriär. Har man inte pengar finns däremot ingen som öppnar dörren till den första egna lägenheten. Unga, duktiga människor har alltid sökt sig till Stockholm för att förverkliga sina drömmar. Nu riskerar bostadsbristen att hämma Stockholms utveckling. Tycker du som jag att vi måste bygga fler billiga lägenheter så att våra ungdomar har någonstans att bo?

Behåll den överreglerade bostadsmarknaden som skapade problemet och genomför ett nytt miljonprogram. Bravo, Carin. Inspirationen flödar.

"En öppen fritidsgård kostar pengar. En stängd kan kosta hur mycket som helst."
En enda ung människa som hamnar i missbruk och kriminalitet kan kosta samhället uppemot 2 miljoner kronor per år. Det är mer än den årliga kostnaden för att driva en fritidsgård.
Enbart fritidsgårdar kan naturligtvis inte undanröja risken för att våra unga hamnar snett, men att skära ned på Stockholms ungdomar riskerar att bli en dyr affär. Inte bara för de som drabbas utan för oss alla som föräldrar och skattebetalare. Stockholms ungdomar är värda mer.

Okej, skär inte ned på ungdomarna. Fritidsgårdar ska vi ha.

"Fler som söker jobb eller fler jobb att söka?"
Långtidsarbetslösheten bland Stockholms unga har ökat med flera hundra procent. Nu krävs idéer och handling som ger ungdomar jobb och Stockholm framtidstro. Jobbcoacher räcker inte om det inte finns några jobb att söka.

Idéer och handling, ja. Hon syftar antagligen på hela den där grejen med att skapa 4000 nya byråkratjobb och att slänga ut gamlingar från statliga jobb så att kidsen kan ta över istället.

Ett mönster framträder väldigt, väldigt tydligt. När Socialdemokraterna identifierar ett problem i samhället ska det antingen lösas genom att staten kastar pengar på det (fritidsgårdar, bostäder, byråkratjobb, skolan) eller genom vacker retorik ("Stockholm måste vara bästa staden att växa upp i"; "skolan måste ge varje elev kunskaper"; "nu krävs idéer och handling!").

Carin Jämtin är drottningen av enkla lösningar som svar på komplexa problem. Bästa exemplet är från hennes blogg:

Även denna sommar faller Israeliska bomber på Gaza och Hamas raketer i Israel. Än så länge verkar ingen fysiskt ha kommit till skada men detta är helt fel utveckling.

Häv blockaden av Gaza nu!

Tack, Carin. Tack för att du så klarsynt alltid vet vad som ska göras.

edit: Noterar att SvD skriver om exakt samma sak. Lustigt.