#71: Du väljer gärna själv hur du vill rädda miljön

Att det finns ett behov av att ställa om vårt samhälle till ett mer klimatvänligt finns det ett vetenskapligt, såväl som politiskt, konsensus omkring. Debatten har alltmer flyttats till hur detta ska göras. Det finns de som vill att allt ska skötas av den offentliga sektorns osvikliga precision, de som tror på marknadslösningar till 100% och de som ligger mellan dessa extremer. I och med att vi som skriver här på bloggen är ekonomer tror vi att det viktigaste i miljöpolitiken är att incitamenten kring miljöfrågan inte är snedvridna samt att det finns starka äganderätter kring naturtillgångar, vilka skapar en tydligare och mer effektiv ansvarsfördelning.

Miljöpartiet har ju, som namnet antyder, profilerat sig som Sveriges absolut toppmiljövänligaste parti. Denna positionering har ju lockat till sig osäkra förstagångsväljare som minsann tycker att miljön är viktig. Ibland upplever vi att det kan kännas som avlatshandel med röster, där man kan enkelt och billigt kan köpa sig ett gott samvete. Ingen kan ju ifrågasätta det personliga miljöengagemanget om man röstar på MP, eller? Vi vill i det här inlägget sätta fokus på en fråga där vi tycker det blir tydligt att man sätter image och röd politik framför förbättringar för miljön. Denna stämning finns även inom miljöpartiet, vilket vi bloggat om här.

Det handlar nämligen om hållningen till miljövänliga bilar och dess framtid. Vi på bloggen, som i och för sig redan är frälsta marknadsliberaler, blir innerligt glada när vi ser alla nya bilreklamer och -modeller. Visst är det så att det som bilföretagen lägger störst vikt vid i sin marknadsföring är just miljövänligheten? Det känns nästan helt omöjligt att göra reklam för en miljöovänlig bil. Utvecklingen går dessutom snabbt och den nya elsportbilen visar detta på ett talande sätt. Miljöpartiet borde ju hylla alliansens reformer som givit marknaden för elbilar en enormt uppsving i och med miljöbilspengen som ökat antalet elbilar med hela 300 000 stycken under fyra år, men det gör man konstigt nog inte. Det var inte länge sedan man titulerade sig själva som helt oberoende och endast ville driva miljöfrågor, men det verkar man ha rekordsnabbt skeppat överbord.

Vad vill då Miljöpartiet göra för att snabbare ställa om till ett miljövänligt bilsamhälle? Partiets motförslag är nästan skrattretande. Man vill ge statligt stöd till så kallad "konvertering" av bilar, vilket innebär att man plockar in gamla och miljöfientliga bilar för att bygga om dem. Man nöjer sig här med endast 5 000 stycken. De övriga lösningarna är endast baserade på kollektivtrafiken, som verkar vara någon slags universallösning på klimatproblemen. Istället för att försöka förbättra biltrafiken föredrar man alltså att fasa ut hela industrin till förmån för gemensamma transportmedel. Man har samma problem med flygindustrin, som man vill innerst inne helst vill avveckla, trots att man framgångsrikt testat att köra på förnybara bränslen.

Man verkar vara mer emot att människor faktiskt rör sig än vad rörligheten får för miljökonsekvenser, vilket ju bara blir märkligt och paternalistiskt. Faktum är ju trots allt att människors behov av bilen inte kan rationaliseras bort av politiker i förmån för kollektivtrafiken. Att aktivt motarbeta reformer som helt uppenbart bidrar till minskad miljöpåverkan känns bara helt fel.

Detta bakvända tänk visar sig i också i kilometerskatten som man vill införa. När man väljer sträckan snarare än själva utsläppen som skattebas är uppenbart att man hellre beskattar företeelsen än konsekvenserna. En sådan skatt hade varit förödande för alla landets åkerier och transportsektorn hade följaktligen drabbats. Tyvärr försvinner inte människor och företags behov av transport bara för att politiker finner så lämpligt. Alla städer har ju heller inte tunnelbana att erbjuda som alternativ.

Tillväxt och forskning kring miljöområdet kommer vara absolut nödvändiga för att kunna tackla klimatutmaningen. Sänkt levnadsstandard och domedagsprofetian behöver inte vara verklighet om vi bara finner andra sätt att lösa våra problem på.

För rolig läsning om Miljöpartiet rekommenderas Mustafa Cans "granskning" i SvD.

#43: Du har egna värderingar, åsikter och tankar.

Nästa vecka inleds Prideveckan i Stockholm, ett evenemang som numera är obligatoriskt för alla Sveriges partiledare, förutom Jimmie då, förstås. Undantag kan kanske göras för begravning eller allvarlig sjukdom, men det är nog knappt.

Om Yvonne Ruwaida (som tidigare omnämnts här och här) fick bestämma skulle ett deltagande säkerligen vara tvingande för alla medborgare/undersåtar. Det ligger nämligen precis i linje med förslaget hon lanserade för ett år sedan i samband med förra årets Pridefestival. Hon har identifierat ett stort samhällsproblem, nämligen att samhället har vissa normer. Vad är då lösningen på det här? Det givna svaret hos oppositionsborgarrådet och partistyrelsemedlemmen är att inrätta en myndighet, förstås. Vad kan inte lösas med lite paternalistisk myndighetsutövning? Slutsatsen blir då oundvikligen en normkritisk myndighet.

Första frågan man ställer sig är väl varför normer är så osunt i ett samhälle. Filosofen och ekonomen F A Hayek formulerade begreppet "spontan ordning" i sina försök att illustrera det felaktiga i att på socialistiskt vis vilja centralstyra och planera allt från global handel till hur människor ska hälsa på varandra. Han menar att det genom en "trial and error"-process utformas vissa normer och outtalade regler mellan människor. Tilläggas ska också att dessa normer nödvändigtvis inte behöver ha något egenvärde i sig utan ska egentligen ses som medel för att uppnå vissa mål. Du kan tänka dig frustrationen som hade uppstått om din lokala handlare helt sonika en dag hade övergått till en egen valuta. Normen att vi betalar med krona, och i vissa affärer euro, underlättar oerhört mycket. Resonemanget kan också tillämpas på beteendenormer. Det är till exempel mycket bättre om alla vi som lever här tillsammans har ett gemensamt språk att kommunicera på, men därmed är det inte sagt att svenska är ett bättre språk än exempelvis franska. Det råkar bara vara lämpligare att använda sig av här.

Det finns kanske därför något i att vi bör visa en viss respekt för vissa traditioner och normer för att kunna lära oss av historien på ett effektivt sätt. Alla traditioner är givetvis inte bra traditioner heller. Ta till exempel livegenskapen. Det har handlats med människor i alla tider och idag yttrar det sig i hemska traffickinghärvor. Vi bör givetvis inte arbeta för att bevara den här traditioner då den bryter mot människors rätt till sin egen kropp. Då vi har haft önskemål om fler bilder i bloggen slänger vi upp en bild på Hayek.

Om vi bortser från ovanstående och istället enas kring slutsatsen att allt är likgiltigt, förgängligt och subjektivt kan vi gå över till den andra stora frågan. Varför i hela fridens namn skulle man vilja använda upprätta en myndighet och därmed använda sig av staten för att sprida den här informationen? Känns det inte som att det där med åsiktsmyndigheter är något vi ska avveckla och inte utveckla? Vi har ju redan Centrum mot Rasism som gjort sig kända för sina kampanjer mot rasistisk mat och speciella och uppenbarligen normkritiska sätt att se på finanser. Under Ruwaidas tid som ordförande lyckades man dessutom anklaga Kolmårdens djurpark för rasism, då man genom ett samarbete med en kenyansk djurpark lyckades knyta till sig massajer som djurvårdare.

Vem ska för den delen bestämma vilka normer det egentligen är som ska bekämpas? Troligtvis är det genuscertifierade tjänstepersoner (märk väl att vi använder oss av den genusneutrala benämningen) som ska sitta och fatta beslut om vilka normer och tankar vanliga människor ska hysa och tänka. Nog för att vi är för en specialisering i samhället och effektivare resursallokering, men den egna tankeverksamheten är nog en del av alla människors kärnverksamhet och bör inte outsourcas. Speciellt inte till tjänstemän och politiker då de i våra ögon rimligtvis inte besitter någon gudabenådad högre moral, vilket Ruwaida själv är ett mycket bra exempel på.

Det är många frågor som lämnas obesvarade i den politiskt korrekta artikeln. En sak har man dock klar för sig. Det mest effektiva sättet att krossa normer, tillintetgöra allmänt accepterade värderingar och plantera genuskorrekta frön i medborgarnas hjärnor är via skolan och polisen. I skolan har man redan kommit på god väg. De flesta som gått i grundskolan under 1990-talet eller början av 2000-talet och således har arbetat med en svensk mattebok kan ju intyga att matteproblemen redan ofta är etniskt och genusmässigt korrekta. Det är givet att Fatima alltid har mer pengar/äpplen/kulor och hoppar längre i längdhopp än Kalle. Att med våldsapparetens (Polismyndigheten, alltså) hjälp sprida de rätta lärorna känns väl också som en effektiv kanal.

Alltså, inte nog med att man vill bestämma vad man lyssnar på och tittar på. Man är även villig att rationalisera bort folks kön i form av norm- och genuskritiskt arbete. Vi analyserar därför de rödgrönas kampanjstrategi med hjälp av de här fyra aporna.


Som vi ser har de redan klarat av de tre högra aporna och vi kan därmed vänta oss ett utspel som utgör inskränkningar i yttrandefriheten. En idé vore kanske att utföra ett UK-style förbud mot kritik av religion och kalla det en frihetsbevarande utökning av begreppet "hets mot folkgrupp".

#15: Du har en egen musiksmak

Inte nog med att de rödgröna med MP i spetsen vill kontrollera och tillrättalägga undersåtarnas filmsmak. Man är också intresserad av vad folk lyssnar på.

Den socialdemokratiske förre detta finansministern och vice statsministern Bosse Ringholm (vars räkenskapsfärdigheter säkerligen kommer behandlas senare) har ihärdigt drivit en synnerligen viktig samhällsfråga; den om jazzens ställning i samhället. När andra väljer att bränna sin energi på onödiga frågor, som till exempel frigivningen av Dawit Isaak eller att öka företagandet i området med stort utanförskap, väljer den käre Bosse att anta den tuffa utmaningen att institutionalisera det fria kulturlivet, som beklagligt nog fortfarande drivs av ideella insatser.

Varför tar Bosse på sig det här behjärtansvärda oket? Han avslöjar bakgrunden till sitt engagemang i en intervju i det senaste numret av Fokus. På frågan om varför han anser att just jazzen av alla musikformer ska få ökade statliga anslag ger han det underbara svaret:

"Jag gillar jazz. [...] Jag tycker att det borde löna sig att vara jazzmusiker"

Om ändå fler människor använde förtroendet man fått av väljarna (läs: Partiet) för att främja de kulturyttringarna man själv uppskattar. Det är sannerligen ansvarsfull politik för folkhemmets välfärd, inte sant?

#14: Du hade gärna flugit hem idag

När man bor en bit från släkten blir det oundvikligen ett antal längre resor vid högtider som midsommar. För studenter är det som bekant viktigt att se till att ta det mest ekonomiska alternativet, och faktum är att det ibland, om inte ofta, är billigare att flyga från Stockholm till Göteborg än att ta tåget.

Miljöpartiet vill ju stoppa allt flyg söder om Sundsvall (och V vill ersätta det med statliga zeppelinare), förlåt, göra det onödigt. Å andra sidan är det väl belagt att Miljöpartiet har en lite annorlunda syn på hur man gör saker onödiga - som vi skrev i en tidigare post vill man stänga av körfält på Essingeleden för att "göra det onödigt" att ta bilen. Gissningsvis tänker man göra flyget onödigt genom att, om man är någorlunda realistisk, chockhöja skatter för korta flygningar, eller om man är lite mer Miljöpartistisk, lagstifta om att ta bort ena vingen på samtliga kortdistansplan eller något annat som "lär folk" att man inte ska flyga.

Istället ska det byggas snabbtåg överallt (eller ja, mellan Göteborg och Borås i första steget) i en kopia av den kinesiska modellen, trots att det väl känns rätt uppenbart att man inte kan tillämpa kinesiskt infrastrukturtänk på Sverige med tanke på skillnaderna i befolkningstäthet, geografi och så vidare. Att flygindustrin dessutom kämpar hårt med att bli miljövänligare - bland annat genom att på vissa flighter redan idag använda biobränsle - skiter man fullständigt i. Här har politikerna bestämt sig för något och då är det det som gäller. Det hjälper förstås att tro att marknaden inte har någon som helst förmåga att skapa miljöinnovation utan att allt hänger på att hjältarna från Norrbotten höjer lite skatter och stänger några körfält.

Jag flyger gärna till Göteborg om jag får chansen. Maria Wetterstrand pendlar ju till Helsingfors med flyg så varför ska inte jag få flyga?

#13: Du vet bättre än Mona hur din tid ska spenderas

En grej som är väldigt jobbig är när folk använder sin fria vilja fel. Det är politikers främsta uppgift att se till att folk gör rätt. Det vet vi sedan tidigare - Karin Svensson Smith behandlas ju utförligt nedan.

De Rödgröna har enats i synen på "folket" som en grå massa som man kan lyssna på när de håller med, men som man ska utbilda när de har fel. Exempelvis passade det jättebra att lyssna på folket när man frågade huruvida sänkt skatt är det bästa sättet att fixa arbetslösheten i årets märkligaste undersökning, men när det kommer till vem som ska ta hand om nyfödda barn har folket helt enkelt fel.

Föräldraförsäkringen, ja. Den Rödgröna sentensen uttrycks väl av Alexandra Pascalidou:
I tusentals år har ju mänskligheten valt fritt och du ser hur förtryckta kvinnorna varit.
Sanslöst nyanserad analys där. Lösningen är uppenbarligen att lagstifta om att politiker bestämmer över 2/3 av din tid (enligt MP och S) eller 100% av din tid (V). Vänsterpartisternas (och då menar vi samtliga partier på vänsterkanten) osäkerhet kring jämställdhet ska bli lagtext så att de alla kan rentvå sina samveten. Att det leder till att du och jag kan drabbas riktigt hårt rent ekonomiskt spelar ingen roll så länge förmyndargänget vet att de gjort allt de kan för att vi ska välja "rätt".

Här har ni en undersökning vi utförde idag; 100% av de tillfrågade förfogar hellre över sin egen tid än att ge den till osäkra politiker med Messiaskomplex.