När det kommer till övertro på staten är det få lobbygrupper som är så fundamentalistiska som RFSL och HBT(Q?)-lobbyn. Finns det ett upplevt problem så ska staten vara där och fixa det, anses det, men inte nog med det: även oupplevda problem, som diskriminering av HBT(Q?)-personer i tandvården, magnifieras genom att lobbyn alltför ofta använt sig av diskrimineringskortet. Alla alternativa lösningar förutom den som RFSL förespråkar kan lätt klassas som diskriminerande och diskvalificeras snabbt.
Ett lysande exempel finns i Jonas Morians skriverier om att Apotekets ovilja att handskas med HIV-positivas blod i ett tält i Visby utgör första gradens diskriminering och homofobi. Socialdemokraterna håller givetvis med. Rätten att få sitt blod testat (som för övrigt inte bara frånhölls HIV-positiva utan andra grupper sjuka eftersom testet var ett hälsotest för friska personer), trumfar uppenbarligen Apotekets sannolikt välgrundade farhågor. Rätten att inte känna sig annorlunda är så viktig att man kan ta en risk att ge någon HIV. Samma sentens framhålls i frågan om informationsplikten för HIV-positiva, där socialdemokrater tagit ställning mot den med argumentet att 16-åringar som är HIV-positiva inte får ligga tillräckligt om de följer lagen. Allt annat än medhåll utgör homofobi och diskriminering och är inte värt att diskutera som det ser ut idag.
HBT(QWERTY)-lobbyn måste börja välja sina strider om den vill uppnå det förmodade målet om samhällelig acceptans. Istället för att kriga om rätten till en tandläkare som bryr sig om vem du har sex med, varför inte fokusera på något mer pressande situationen i andra delar av världen? I gårdagens nyhetsmorgon fanns en intervju med en pakistansk asylsökande som upplevt en rad onämnbara saker på grund av att han är transvestit. Där sitter han och berättar om hur han blivit våldtagen av poliser och fått syra i ansiktet, medan RFSL-folket slåss mot HBT-certifierade väderkvarnar.
För att fortsätta på det internationella perspektivet - behövs verkligen paraden? Om målet är acceptans och likställdhet, är dessa clownerier rätt sätt att uppnå det? Pride-parader behövs på andra platser, som i Polen där homosexualitet inte är nära någon form av acceptans, eller Litauen där det förbjuds. Men i Sverige, där åtminstone verklighetens folk i stort skiter i vem du ligger med, är det snarast kontraproduktivt att stänga av stora delar av Stockholms innerstad för att hålla en parad där ledordet tycks vara att bete sig så märkligt som det bara går. Det gör vanligt folk - oavsett läggning, råkar vi veta - irriterade och ger de få grupper som fortfarande är tveksamma än större anledning att vara det.
HBT-lobbyn, och vänstern, bör skifta sin uppmärksamhet till de grupper de säger sig värna om globalt, och riktiga jämställdhetsfrågor såsom adoptionsrätt, istället för att skrika sig hesa över petitesser.
Vi ger oss med det här inlägget in i veckans bloggdebatt.
Update: Jahapp. Årets extremt angelägna HBT-fråga blev... könsneutrala toaletter och kommunala HBT-äldreboenden. Den här bloggen skriver verkligen sig själv ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar