I arla urmorgon debatterade Mona Sa-, förlåt, Jytte Guteland (SSU) och Magnus Andersson (CUF) den så ofta omtalade Ungdomsarbetslösheten; som synes är den så omtalad att den försetts med stort U av Akademien. Nåväl, i debatten framkom, som sig bör, två olika synsätt och två olika sätt att lösa hela den där grejen med att ungdomar helt enkelt inte jobbar i särskilt stor utsträckning just nu.
Andersson körde det gamla vanliga: LAS suger, kidsen tvingas ta för hög lön och tjänstemomsen är för hög. Standard.
Jytte (notera härskartekniken: Jytte får förnamnet, Andersson får efternamnet) presenterade sossarnas new and improved formula för att fixa jobben för ungdomarna. Hon berättar stolt att Mona Sahlin minsann häromdagen förkunnat att om sossarna vinner, då är det nolltolerans mot arbetslöshet. Och hör sen.
Hon berättar att hon träffade en tonåring som berättade för henne att "jag är fruktansvärt trött på att spela tv-spel sju timmar om dagen, sju dagar i veckan". Jytte förklarade för honom att han minsann ska få nolltolerans. Hur det här bryter hans tv-spelsberoende är oklart. Varför hon inte frågade honom hur i helvete han förväntar sig att han ska få ett jobb om han spelar tv-spel hela dagarna är också oklart.
Istället för att göra ungdomar billigare att anställa ska Mona ryta till om nolltolerans, och de konkreta åtgärderna därefter verkar vara att "politiken" ska "ge signaler till ungdomar" genom att bygga ut komvux och högskolan så att alla som inte vill ha jobb kan bli evighetsstudenter som Jytte. Dessutom ska de som anställer arbetslösa ungdomar få sänkt arbetsgivaravgift - varför det är helt efterblivet har vi behandlat här. Hon påstår att den halverade arbetsgivaravgiften som regeringen kört med inte har skapat ett enda jobb, och Ung Vänster påstår att det handlar om skattepengar till McDonald's Sverigechef. Gifvetvis är det lögn och förbannad lögn.
Som den utfrågningsgigant han är frågar K-G Bergström varför ungdomsarbetslösheten var precis lika hög under den senaste sosseregeringen och får av Jytte det skönt nonchalanta svaret att det hela handlade om att Göran Persson "hade en nonchalant inställning". Mona kommer att fixa biffen. Att det förväntade rödgröna kabinettet innehåller exakt samma ministrar som Perssons regering gör inget.
Nästa åtgärd som föreslås är en "kriskommission". Det är bättre än "avdrag för att gå ut med hunden" ie RUT, gissningsvis. Att ge avdrag för IT-tjänster, som antagligen till och med skulle kunna hjälpa vår tv-spelsberoende 19-åring att få ett jobb, är också det sämre än en kriskommission, och att "anställa folk i välfärden".
I Jytte Gutelands värld skapas inga jobb om inte staten anställer folk. Det kan bli lite raljerande nu, men SSU måste vara den dummaste grupp människor som någonsin sett dagens ljus. Den nonchalans och ignorans deras förmenta ledare uppvisade i dagens debatt väcker avsmak. Men det är väl klart, är man en 31 år gammal sosse och fortfarande ungdomsarbetslös så är det kanske förklarligt att man gör allt man kan för att staten ska ge en jobb.
Visar inlägg med etikett SSU. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SSU. Visa alla inlägg
2010/08/19
2010/08/04
#55: Du tycker inte att de statliga företagen blir bättre för att de blir yngre
Realistisk politik och SSU har kanske aldrig varit världens klockrenaste match, men förbundets senaste utspel i DN om ungdomsarbetslösheten slår nog ändå många rekord. Vi avhandlade det rödgrona kontraktet med "kidsen", som Mona säkert hade sagt, här. Slutsatsen var väl kort och gott att man istället för att följa forskningsrönen kör på ett helideologiskt manifest färgat av statliga låtsasjobb på klassiskt keynesianskt pyramidmanér.
Nu har landets största fabrik av skitnödiga och verklighetsfrånvända politiker tagit det hela ett steg längre och föreslår alltså ungdomskvotering i de statliga bolagen, vilka ju kommer öka i antal om man ska tro Ylva Johansson. 25% av de anställda ska alltså vara under 35 år, det vill säga den grupp SSU identifierar som ungdomar. Ska vi kalla detta steg tre i SSU:s politik mot ungdomsarbetslösheten? Först deltar man i något kommunalt hittepåprojekt medan man väntar de obligatoriska sex månaderna på att få jobb och sedan blir man inkvoterad i något statligt bolag. Vi har storsossarnas Tobleronepolitik och nu alltså även småsossarnas gatuteaterpolitik.
Om vi bara bortser från det felaktiga i att ens vilja ha statliga bolag kvarstår ändå det otroligt märkliga i att SSU lägger fram den här typen av förslag när man alltid skrämmer med att ett avskaffande av LAS skulle leda till att man "ställer grupp mot grupp" och kastar ut äldre personer som snart ska pensioneras från arbetsmarknaden. Om man har en friare arbetsrätt kan arbetstagare konkurrera på lika villkor med sin faktiska kompetens. De rödgröna verkar ha stora problem med det och vill hellre själva utpeka svaga grupper och konstruera jobb åt dem. Vi ser hellre att man inte ser antalet jobb som något statiskt utan istället skapar förutsättningar för företag att växa genom att underlätta i anställningsprocessen, men också att uppmuntra entreprenörskap och eget företagande. Ge individerna i de så kallade svaga grupperna chansen att visa vad de går för istället för att ständigt peka ut dem som hjälplösa och i absolut behov av statliga hjälpinsatser. Detta gäller såväl unga, som man vill hjälpa det i här fallet, men även kvinnor och invandrare.
Vi vill avsluta med ett råd till SSU:s Monakopia till ledare Jytte Guteland, hela 31 år gammal, att slutföra sina evighetsstudier och komma ut på arbetsmarknaden innan hon själv fyller 35. Det finns säkert uppdrag i något statligt bolag för den trogna partiföreträdaren; ordförande på Vattenfall kanske?
Nu har landets största fabrik av skitnödiga och verklighetsfrånvända politiker tagit det hela ett steg längre och föreslår alltså ungdomskvotering i de statliga bolagen, vilka ju kommer öka i antal om man ska tro Ylva Johansson. 25% av de anställda ska alltså vara under 35 år, det vill säga den grupp SSU identifierar som ungdomar. Ska vi kalla detta steg tre i SSU:s politik mot ungdomsarbetslösheten? Först deltar man i något kommunalt hittepåprojekt medan man väntar de obligatoriska sex månaderna på att få jobb och sedan blir man inkvoterad i något statligt bolag. Vi har storsossarnas Tobleronepolitik och nu alltså även småsossarnas gatuteaterpolitik.
Om vi bara bortser från det felaktiga i att ens vilja ha statliga bolag kvarstår ändå det otroligt märkliga i att SSU lägger fram den här typen av förslag när man alltid skrämmer med att ett avskaffande av LAS skulle leda till att man "ställer grupp mot grupp" och kastar ut äldre personer som snart ska pensioneras från arbetsmarknaden. Om man har en friare arbetsrätt kan arbetstagare konkurrera på lika villkor med sin faktiska kompetens. De rödgröna verkar ha stora problem med det och vill hellre själva utpeka svaga grupper och konstruera jobb åt dem. Vi ser hellre att man inte ser antalet jobb som något statiskt utan istället skapar förutsättningar för företag att växa genom att underlätta i anställningsprocessen, men också att uppmuntra entreprenörskap och eget företagande. Ge individerna i de så kallade svaga grupperna chansen att visa vad de går för istället för att ständigt peka ut dem som hjälplösa och i absolut behov av statliga hjälpinsatser. Detta gäller såväl unga, som man vill hjälpa det i här fallet, men även kvinnor och invandrare.
Vi vill avsluta med ett råd till SSU:s Monakopia till ledare Jytte Guteland, hela 31 år gammal, att slutföra sina evighetsstudier och komma ut på arbetsmarknaden innan hon själv fyller 35. Det finns säkert uppdrag i något statligt bolag för den trogna partiföreträdaren; ordförande på Vattenfall kanske?
Etiketter:
alla ska med,
arbetsmarknad,
märkliga förslag,
SSU
2010/06/30
#20: Du tvivlar på att gatuteatern är värd 100 spänn i timmen
Om landets ungdomar inte ligger på stranden eller på annat sätt njuter av det fina vädret kan man väl hoppas att de sommarjobbar och därmed skaffar sig viktig arbetslivserfarenhet och lite extrapengar. Kring detta råder det även en stark politisk enighet. Sommarjobb är bra. Vi tycker det av de anledningar vi nämnde innan, medan vänstern verkar hylla sommarjobbandet av andra anledningar.
SSU kör en årlig undersökning av lönerna för ungdomar som sommarjobbar inom kommunens regi och kommer i år fram till den vanliga slutsatsen; lönen är väldigt låg. I vissa fall är den runt 20 kronor. Ett problem är ju då att man endast har undersökt de sommarjobb som kommunen erbjuder, men inte de som finns i den det privata näringslivet. Det är väl ingen omöjlighet att SSU egentligen vill ersätta företagandet med centralstyrd byråkrati. Formuleringen "kommunerna borde betala mer för att kunna locka ungdomar att arbeta i den offentliga sektorn i framtiden." tyder väl på det.
Egentligen är ju föreställningen om att staten genom kommunerna ska skapa sommarjobb åt sysslolösa ungdomar ganska konstig. I många fall handlar det ju om att gå i gäng om fyra, fem personer och plocka skräp på samma gräsplätt, men ibland är ju arbetssysslorna rent utav påhittade för att hålla ungdomarna med något att göra, typ gatuteatrar och musikaler.
Åter till undersökningen. Varför kollar man inte på näringslivets siffror? Enligt Svenskt Näringsliv skapas ju hela 77% av sommarjobben i privat sektor. Egentligen borde kanske staten inte skapa sommarjobb över huvud taget, men det slår ju mot SSU:s upplevda självändamål med kommunala sommarjobb - att locka folk till den offentliga sektorn.
Det intressanta i det hela är ju att företagen lyckas skapa en så stor andel av sommarjobben trots det rigida regelverk som finns. Kanske den rätta vägen att gå inte är genom kommunala sommarjobb, utan att istället lägga resurserna på att inte beskatta sönder företagen.
Så var det här med att man ska konkurrera med kompetens istället för låga löner, som är något utav ett socialdemokratiskt mantra. I rekryteringen till kommunen så konkurrerar man ju med.. tur. Och kanske med hur många känningar man har inom kommunen (och rimligen Partiet). SSU kanske tycker att det är en viktig del av kompetensen men vi här på bloggen vill nog påstå att näringslivet är bättre på att sortera efter kompetens. En annan tolkning är förstås att kommunerna är väldigt mycket bättre på att bedöma hur mycket kidsens kompetens är värd. Tjugo spänn, då.
SSU kör en årlig undersökning av lönerna för ungdomar som sommarjobbar inom kommunens regi och kommer i år fram till den vanliga slutsatsen; lönen är väldigt låg. I vissa fall är den runt 20 kronor. Ett problem är ju då att man endast har undersökt de sommarjobb som kommunen erbjuder, men inte de som finns i den det privata näringslivet. Det är väl ingen omöjlighet att SSU egentligen vill ersätta företagandet med centralstyrd byråkrati. Formuleringen "kommunerna borde betala mer för att kunna locka ungdomar att arbeta i den offentliga sektorn i framtiden." tyder väl på det.
Egentligen är ju föreställningen om att staten genom kommunerna ska skapa sommarjobb åt sysslolösa ungdomar ganska konstig. I många fall handlar det ju om att gå i gäng om fyra, fem personer och plocka skräp på samma gräsplätt, men ibland är ju arbetssysslorna rent utav påhittade för att hålla ungdomarna med något att göra, typ gatuteatrar och musikaler.
Åter till undersökningen. Varför kollar man inte på näringslivets siffror? Enligt Svenskt Näringsliv skapas ju hela 77% av sommarjobben i privat sektor. Egentligen borde kanske staten inte skapa sommarjobb över huvud taget, men det slår ju mot SSU:s upplevda självändamål med kommunala sommarjobb - att locka folk till den offentliga sektorn.
Det intressanta i det hela är ju att företagen lyckas skapa en så stor andel av sommarjobben trots det rigida regelverk som finns. Kanske den rätta vägen att gå inte är genom kommunala sommarjobb, utan att istället lägga resurserna på att inte beskatta sönder företagen.
Så var det här med att man ska konkurrera med kompetens istället för låga löner, som är något utav ett socialdemokratiskt mantra. I rekryteringen till kommunen så konkurrerar man ju med.. tur. Och kanske med hur många känningar man har inom kommunen (och rimligen Partiet). SSU kanske tycker att det är en viktig del av kompetensen men vi här på bloggen vill nog påstå att näringslivet är bättre på att sortera efter kompetens. En annan tolkning är förstås att kommunerna är väldigt mycket bättre på att bedöma hur mycket kidsens kompetens är värd. Tjugo spänn, då.
Etiketter:
det här med att inte förstå ekonomi,
paradoxer,
SSU
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)