#92: Du känner att det är dags att separera facket från staten pt. 2

Visst gillar vi privata saker, men de privata och frivilliga kan också bli riktigt obehagligt när det blir sammanflätat med det offentliga. Facket är ett bra exempel på detta.

LO kör pengaregn som ett bättre mellanstadiediscogodisregn över en ganska död valkampanj. Det är troligtvis bara Jytte Guteland som tror att försprånget på 10 procentenheter kan intas utan en oförutsedd och betydande katastrof från de borgerligas sida. Man har därför släppt spärrarna helt och valarbetet är inte nu bara affischvandalisering och röstskolor, utan ganska mycket grövre grejer.

Vanligtvis skickar partiet fram partisekreteraren för att ta de lite mer kontroversiella utspelen, men sossarna har ju den fördelen att de med lätthet kan sjunka ytterligare en nivå och skicka ut lite okända fackpampar. Det är ju bara att titta på den dunderschysta kampanjen där de borgerliga partiföreträdarna avbildas på ett mindre trevligare sätt med epitet som dunderdum och megafel. Då varken öknamn, som minst sagt framstår som ohyfsade, eller dessa otaliga och meningslösa kändisutspel inte räcker till för att vända opionen tar man till de fackliga stridsinsatserna och kallar alliansföreträdare för mördare. Helt standard.

Dagens facepalm går alltså till SEKO-ordföranden Janne Rudén. SEKO är det fack som organiserar arbetare inom service och kommunikation och därmed är landets postarbetare och Ohlys polare i tågbranschen med i den här organisationen. Man kan därför förstå att Janne uttalar sig om den fatala tågolyckan som inträffade häromdagen. Att han väljer att utmåla infrastrukturministern till direkt ansvarig för den mycket tragiska händelsen är oklart. Janne, som givetvis redan har utrett olyckans orsak, skrev frågande om "hur många liv ska Åsa Torstenssons politik få kosta?". Att den 24-åriga kvinnan dog är ju givetvis privatiseringarnas fel, trots att antalet olyckor onekligen har minskat sedan entreprenörerna kom in på marknaden.

En olycka kommer ju som bekant sällan ensam (pun intended) och gällande Rudén stämmer detta givetvis. Denne herre är inte bara snabbare än haverikommisionen på att utreda olyckor, utan han kan också sina logiska slutledningar. Som den politikeraspirant Janne är kollade han givetvis på partiledarutfrågningarna och när det kom till fackets hatobjekt Maud Olofssons tur var han givetvis laddad med tangentbordet i högsta hugg för att skriva ett smädande blogginlägg om hennes insats. Resultaten blev följande:

P1: Maud Olofsson vill inte regera med en kommunist

P2: Om x inte vill regera med en kommunist är man värre än Thatcher, och det säger inte lite det

C1 (av P1 och P2): Maud Olofsson är värre än Thatcher, och det säger inte lite det.

P3: Om x är värre än Thatcher, och det säger inte lite det, är x Saddam Hussein, eller i alla fall dennes fru.

C2 (av C1 och P3): Maud Olofsson är Saddam Hussein, eller i alla fall dennes fru.


Seriöst undrar vi vad facket håller på med. Att det ska finnas en smutskastningskampanj mot Mona är ju bara larvigt när fackpamparna anklagar centerföreträdare för att rigga tågolyckor och folkmörda som bisyssla vid sidan av att hänsynslöst sälja ut våra gemensamma tillgångar. Disbanda facket, någon?


Titeln är en fristående fortsättning på det här inlägget.