Vänsterpartiet har gjort sig kända som den svenska fotbollens fortlevnads stora försvarare. Lars Ohly lackade ju ur när det gick dåligt för favoritlaget Djurgården och krävde skattelättnader för att underlätta för blåränderna att värva spelare av hög internationell klass. Kniven i Lasses bröst måste ha vridits ett extra varv när idolen Andreas Johansson nu lämnade Ålborg, som han valde framför Djurgården när han pös från Wigan häromåret, till förmån för Odense.
Nu har fokus flyttats från den superkapitalistiska herrfotbollen till den mycket mindre uppmärksammade damfotbollen. Att det kan kännas lite konstigt att herrarna och damerna får olika träningsmöjligheter och beläggs med olika ansvar gällande planskötsel kan vi till viss del förstå.
Det mest anmärkningsvärda ligger egentligen i hur man vill förvandla yrket damfotbollsspelare till en attraktiv karriärsmöjlighet. Som de flesta känner till är det möjligt för manliga fotbollsspelare att försörja sig på sitt yrke även om man spelar långt ner i seriesystemet, medan de kvinnliga motsvarigheterna har nästan ha svårt att göra detsamma även på den allra högsta nivån. Man vill också förhindra det tapp som till stor del sker för kvinnor, såväl män, i åldrarna 15-18 år. Att folk slutar med idrott i gymnasieåldern för att till exempel satsa på skolan eller bara göra vad sjutton man vill är helt enkelt inte acceptabelt. Kan det möjligtvis vara så att man på den rödgröna sidan skissar på någon statlig femårsplan för att skapa ett svenskt elitidrottande?
I övrigt är utspelet väl bara att betrakta som ett populistiskt förslag á la "Allt åt alla", vilket ju är både ohållbart och icke önskvärt. Vi som, ur ett statsfinansiellt perspektiv, betraktar fotbollen som en underhållningsbransch får troligtvis försvara att fotboll på professionell nivå är något som ska klara av att stå på egna ben. Politiker bör ju inte subventionera vuxnas fritidsintressen.
Visar inlägg med etikett trams. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett trams. Visa alla inlägg
2010/09/01
2010/08/18
#68: Du tycker det vore spännande med enhörningar och troll i kollektivtrafiken
Butlerutspelet som vi bloggade om här fick extremt mycket uppmärksamhet och väckte många frågor. Valet den nittonde september har av vissa till och med blivit utsedd till "Butlervalet", vilket ju blir superroligt eftersom "valet", också det, är ett ord för en manlig betjänt. Vi skulle tro att alla som har en politisk blogg har bloggat om det här ämnet, men det finns en dimension av förslaget som vi motståndare misslyckats att lyfta fram ordentligt.
Socialdemokraterna vill genom det här förslaget försöka uppnå maximal effektivitet i samhällsekonomin samt att människor ska kunna jobba på dagarna, vilket ju inte är osunt i sig. Som vi skrivit om innan faller tanken om tillväxt och arbete inte i god jord hos Miljöpartiet. Förslaget som idé, att folk ska spara tid, uppskattas helt enkelt inte hos miljöpartisterna, som troligtvis hellre använder makten till att korrigera medborgarnas normer och värderingar eller åker lite gratis taxi. Förutom att man inte gillar förslagets syfte blir det lite jobbigt med utförandet just med det trådlösa internet. Inte för att det är något ovanligt med olika åsikter inom de rödgröna. Har man följt den här bloggen har man märkt att en beskärd del av den här bloggen är ju fylld av inlägg i det ämnet. MP i Stockholm vill nämligen införa mobilfria zoner i kollektivtrafiken; det är nämligen extremt syndast om elallergikerna som bosatt sig mitt i Stockholm.
Man lyckades faktiskt på något vänster (pun intended) klubba igenom detta i Stockholms landsting på våren 2006, alltså precis innan man blev bortröstade, med hjälp av S och V. Sossarna och vänstern hävdar att det endast var av trivselskäl man plockade bort folks mobiler, medan MP hänvisar till det här med folks upplevda överkänslighet för el. Det var redan där lite dålig stämning och osämja om varför man ens hade klubbat igenom förslaget. Att den så kallade "elallergin" faktiskt inte finns verkar vara ett mindre det för de Miljöpartiet de Pseudovetenskapliga. Hur som helst placerade man de mobilfria zonerna i samma vagnar där man redan hade speciellt utrymme för pälsallergiker, för alla vet ju att just pälsallergiker sällan äger eller har ett behov av att använda mobiltelefon.
Visst kan det vara jobbigt om man hela tiden går runt och har huvudvärk, men vad är egentligen nästa steg? Vi tipsar om att föreslå införandet poltergeistfria vagnar på tunnelbanan samt spökfria avgångar på alla buss- och tåglinjer i Sverige. Allt för att säkra hypokondriker och folk med skumma uppfattningar mot upplevd fara, trots att just elallergikerna förmodligen inte skulle klara av att vistas i tunnelbanan över huvud taget, då mycket av utrustningen i tågen och även på plattformen är elektroniska. Man borde dessutom överväga att sluta köra tunnelbanorna efter klockan och istället börja konsultera Heikki Vasa att utforma en tidtabell efter stjärnornas positioner samt att anställa kommunala siare som givetvis ska finnas i anslutning till tunnelbanan.
Att både Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, som båda är välutbildade och annars säkert har en stor tilltro till vetenskap och forskning, köper det här och till med utnyttjar det för politisk vinning när man motiverar ett avslag för en motion gällande byggandet av fler mobilmaster är minst sagt smått oroande.
Vi och alla andra som inte kräver att det offentliga utrymmet ska anpassas efter just våra fobier och inbillningar är nog hur som helst överens om att det blir jobbigare med IKEA-möbler än mobiler på tunnelbanan.
Man lyckades faktiskt på något vänster (pun intended) klubba igenom detta i Stockholms landsting på våren 2006, alltså precis innan man blev bortröstade, med hjälp av S och V. Sossarna och vänstern hävdar att det endast var av trivselskäl man plockade bort folks mobiler, medan MP hänvisar till det här med folks upplevda överkänslighet för el. Det var redan där lite dålig stämning och osämja om varför man ens hade klubbat igenom förslaget. Att den så kallade "elallergin" faktiskt inte finns verkar vara ett mindre det för de Miljöpartiet de Pseudovetenskapliga. Hur som helst placerade man de mobilfria zonerna i samma vagnar där man redan hade speciellt utrymme för pälsallergiker, för alla vet ju att just pälsallergiker sällan äger eller har ett behov av att använda mobiltelefon.
Visst kan det vara jobbigt om man hela tiden går runt och har huvudvärk, men vad är egentligen nästa steg? Vi tipsar om att föreslå införandet poltergeistfria vagnar på tunnelbanan samt spökfria avgångar på alla buss- och tåglinjer i Sverige. Allt för att säkra hypokondriker och folk med skumma uppfattningar mot upplevd fara, trots att just elallergikerna förmodligen inte skulle klara av att vistas i tunnelbanan över huvud taget, då mycket av utrustningen i tågen och även på plattformen är elektroniska. Man borde dessutom överväga att sluta köra tunnelbanorna efter klockan och istället börja konsultera Heikki Vasa att utforma en tidtabell efter stjärnornas positioner samt att anställa kommunala siare som givetvis ska finnas i anslutning till tunnelbanan.
Att både Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, som båda är välutbildade och annars säkert har en stor tilltro till vetenskap och forskning, köper det här och till med utnyttjar det för politisk vinning när man motiverar ett avslag för en motion gällande byggandet av fler mobilmaster är minst sagt smått oroande.
Vi och alla andra som inte kräver att det offentliga utrymmet ska anpassas efter just våra fobier och inbillningar är nog hur som helst överens om att det blir jobbigare med IKEA-möbler än mobiler på tunnelbanan.
2010/07/15
#35: Du litar inte på att konduktörer ska utforma kapitalmarknadsregleringar
Lars Ohly är konduktören, bara så att vi har det överstökat.
Vänsterns skeva och felaktiga syn på begrepp som jämlikhet och rättvisa behandlas utförligt i #34. Vi tänker fortsätta lite på samma spår i dagens inlägg, men istället titta på vilka effekter det här osunda tankesättet kan ha på ett globalt plan. Som utlovat i tidigare inlägg kommer vi redogöra för Tobinskatten och den rödgröna förkärleken för trubbiga styrmedel som stjälper mer än de hjälper.
Tobinskatten är en typ av kapitalreglering - en åtgärd som alltid faller i god grönröd jord eftersom den slår mot utsugarkapitalister - som syftar till att förhindra valutaspekulation. Skatten vinner någon form av auktoritet eftersom den uppkallats efter den Nobelprisbelönade ekonomen James Tobin, trots att denne insåg att åtgärden var ogenomförbar. Idén passade dock väldigt bra in i vänsterns världsbild, en världsbild som ju bygger på att spekulation och gränsöverskridande kapitalförflyttningar är absolut jättedåligt och oönskvärt. För att detta inlägg inte ska bli längre än alla föregående inlägg tillsammans antar vi att vänsterns tankar om den skadliga handeln och den goda protektionismen är uppåt väggarna. Om någon inte håller med så kan ni ta upp det i en kommentar eller vända er till oraklet och husguden Johan Norberg.
Som vi nämnde innan är samtliga rödgröna partier för skatten. Socialdemokraterna menar i sitt partiprogram att den endast drabbar kortsiktiga spekulationer och inte långsiktiga investeringar. Man har redan här bestämt sig för att allt "kortsiktigt" är dåligt, vilket det egentligen inte alltid är. En viktig sak att flika in är att även en långsiktig investering har många olika transfereringar. En investerare (läs: ond kapitalist) vill förutom att göra grundinvesteringen förmodligen också hämta ut vinster, kanske öka investeringen, köpa in nya tillgångar, plocka ut lön etc. Summa summarum är att det blir en hiskeligt stor summa i skatt helt plötsligt, även för de långsiktiga projekt man säger sig vilja värna om.
Det man vill komma åt är ju spekulationen. Man glömmer bort att finansmarknaden är en av mänsklighetens bästa uppfinningar (Se gärna Niall Fergusons intressanta bok Ascent of Money) som bidrar till en ökad specialisering och därmed en ökad produktivitet och tillväxt. Om ett tillverkande företag inte vet om verksamheten kommer gå bra kan man sälja en option att köpa de färdiga varorna till någon annan och därmed också risken. Istället för att lägga tid på att försöka följa marknaden och valutornas utveckling och ragga köpare kan man istället koncentrera sig på att tillverka sin produkt. De andra uppgifterna kan en kapitalist ägna sig åt istället. Resultatet av en Tobinskatt är att denna typ av optionshandel blir dyr och marknaden för olika typer av derivat försvinner till stor del. Vad som då händer är att kapitalmarknaden blir ineffektiv och förlorar sin poäng.
Även om Tobinskatten vore en bra idé så skulle den troligtvis ändå vara, som James Tobin själv sade, helt ogenomförbar, då det skulle krävas att alla världens länder anslöt sina valutor till det här samarbetet. Annars skulle man skapa en väldigt konstig konkurrenssituation och de länder som inte tillämpar skatten kommer givetvis locka till sig mer kapital. Följden blir då att skatten förfaller och tas bort, eftersom skattebasen ryker. Hade man på något mirakulöst sätt lyckats lura in samtliga länder i detta så hade det behövts en ofantligt stor global byråkrati alternativt en världsstat för att administrera detta. Problemet är att majoriteten av världens länder i nuläget saknar en fungerade offentlig administration och präglas till stora delar av korruption och kaos. Ett vanligt motargument att är att man ska lägga detta på FN:s bord. Organisationen FN funkar i den svenska debatten ungefär som slagorden rättvisa, jämlikhet, entreprenörskap. De är helt enkelt oantastliga saker vars godhet det råder ett konsensus om i de etablerade partierna. Men egentligen är FN ett forum där diktaturer kan styra, och ofta styr, över demokratierna. Dålig stämning helt enkelt.
Tobinskatt är dagens facepalm.
Vänsterns skeva och felaktiga syn på begrepp som jämlikhet och rättvisa behandlas utförligt i #34. Vi tänker fortsätta lite på samma spår i dagens inlägg, men istället titta på vilka effekter det här osunda tankesättet kan ha på ett globalt plan. Som utlovat i tidigare inlägg kommer vi redogöra för Tobinskatten och den rödgröna förkärleken för trubbiga styrmedel som stjälper mer än de hjälper.
Tobinskatten är en typ av kapitalreglering - en åtgärd som alltid faller i god grönröd jord eftersom den slår mot utsugarkapitalister - som syftar till att förhindra valutaspekulation. Skatten vinner någon form av auktoritet eftersom den uppkallats efter den Nobelprisbelönade ekonomen James Tobin, trots att denne insåg att åtgärden var ogenomförbar. Idén passade dock väldigt bra in i vänsterns världsbild, en världsbild som ju bygger på att spekulation och gränsöverskridande kapitalförflyttningar är absolut jättedåligt och oönskvärt. För att detta inlägg inte ska bli längre än alla föregående inlägg tillsammans antar vi att vänsterns tankar om den skadliga handeln och den goda protektionismen är uppåt väggarna. Om någon inte håller med så kan ni ta upp det i en kommentar eller vända er till oraklet och husguden Johan Norberg.
Som vi nämnde innan är samtliga rödgröna partier för skatten. Socialdemokraterna menar i sitt partiprogram att den endast drabbar kortsiktiga spekulationer och inte långsiktiga investeringar. Man har redan här bestämt sig för att allt "kortsiktigt" är dåligt, vilket det egentligen inte alltid är. En viktig sak att flika in är att även en långsiktig investering har många olika transfereringar. En investerare (läs: ond kapitalist) vill förutom att göra grundinvesteringen förmodligen också hämta ut vinster, kanske öka investeringen, köpa in nya tillgångar, plocka ut lön etc. Summa summarum är att det blir en hiskeligt stor summa i skatt helt plötsligt, även för de långsiktiga projekt man säger sig vilja värna om.
Det man vill komma åt är ju spekulationen. Man glömmer bort att finansmarknaden är en av mänsklighetens bästa uppfinningar (Se gärna Niall Fergusons intressanta bok Ascent of Money) som bidrar till en ökad specialisering och därmed en ökad produktivitet och tillväxt. Om ett tillverkande företag inte vet om verksamheten kommer gå bra kan man sälja en option att köpa de färdiga varorna till någon annan och därmed också risken. Istället för att lägga tid på att försöka följa marknaden och valutornas utveckling och ragga köpare kan man istället koncentrera sig på att tillverka sin produkt. De andra uppgifterna kan en kapitalist ägna sig åt istället. Resultatet av en Tobinskatt är att denna typ av optionshandel blir dyr och marknaden för olika typer av derivat försvinner till stor del. Vad som då händer är att kapitalmarknaden blir ineffektiv och förlorar sin poäng.
Även om Tobinskatten vore en bra idé så skulle den troligtvis ändå vara, som James Tobin själv sade, helt ogenomförbar, då det skulle krävas att alla världens länder anslöt sina valutor till det här samarbetet. Annars skulle man skapa en väldigt konstig konkurrenssituation och de länder som inte tillämpar skatten kommer givetvis locka till sig mer kapital. Följden blir då att skatten förfaller och tas bort, eftersom skattebasen ryker. Hade man på något mirakulöst sätt lyckats lura in samtliga länder i detta så hade det behövts en ofantligt stor global byråkrati alternativt en världsstat för att administrera detta. Problemet är att majoriteten av världens länder i nuläget saknar en fungerade offentlig administration och präglas till stora delar av korruption och kaos. Ett vanligt motargument att är att man ska lägga detta på FN:s bord. Organisationen FN funkar i den svenska debatten ungefär som slagorden rättvisa, jämlikhet, entreprenörskap. De är helt enkelt oantastliga saker vars godhet det råder ett konsensus om i de etablerade partierna. Men egentligen är FN ett forum där diktaturer kan styra, och ofta styr, över demokratierna. Dålig stämning helt enkelt.
Tobinskatt är dagens facepalm.
2010/06/21
#11: Du tröttnade på industrisamhället på 1800-talet
Samtliga av de rödgröna partierna utger sig givetvis värna om småföretagen; det är extremt trendigt och modernt. Med anledning av vänsterdebattören Göran Greiders fantastiska artikel på Newsmill rörande just företagandet frågade vi oss vem som egentligen gillar företagande mest.
Greider författar artiklar som vore de romaner (och då snackar vi Vilhelm Moberg snarare än Jens Lapidus), så först en sammanfattning. Den går kortfattat ut på att entreprenören är en ond samhällsparasit som mest likner en maffiaboss, som inte skapar välstånd eller något annat av värde, utan istället stjäl det mervärde arbetarna producerar. Det är en marxistisk synvinkel som aldrig fått fotfäste i den ekonomiska vetenskapen, där marxianerna är utdöende.
Greider har fel. Faktum är att hans har så fel att han praktiskt taget är ute och tandemcyklar med Marx på den sibiriska tundran sen någon gång på 70-talet. Varför är företagande bra? Varför kan inte staten ta över den rollen som entreprenören/företagaren har - att tillgodose behov hos människor genom produktion av tjänster och produkter? Ja, för att FOLK DÖR DÅ. Och för att staten är inherent mindre effektiv än marknaden, korrumperad och styrd av politrucker.
Okej, men är inte Greider bara en ensam kille i skogen som har otur när han tänker? Visst är väl vänsterpartiernas syn på företagande mer nyanserad?... Inte helt oväntat är Vänsterpartiet riktigt pålästa och sunda, som vanligt:
Egenföretagare och småföretagare tillhör varken borgarklassen eller arbetarklassen, men lever ofta under förhållanden som liknar arbetarklassens. De är ofta beroende av storföretagens beslut. Många har tvingats till privatföretagande för att kunna försörja sig. Grupper som tidigare var lönearbetare, till exempel inom offentlig sektor eller byggnadsindustri, pressas att i stället sälja sin arbetskraft som egenföretagare.
Någon egenföretagare som känner igen sig? Känns det rimligt att den största anledningen till att det finns småföretag är att folk så jättegärna vill jobba inom offentlig sektor men pressas att bli småföretagare? Och av vem, förresten - låga löner och statlig ineffektivitet?
Nej, den här analysen får hål-i-huvudet-stämpel.
En kategori företagare är det synd om - men så fort du har en anställd blir du ju arbetsgivare, och då uppgraderas du till utsugarkapitalist. Åsa Linderborg förklarade konceptet i SVT:s Debatt när hon berättade för Blondinbella (våra åsikter om henne ryms inte inom ramen för den här bloggen, som tur är) att när man har anställda skapar man ingenting, utan lever på andras arbete.
Sossarna då? Ja, när senast brydde de sig om småföretagare? Bättre då att köpa SAAB och ge industrijobb (med rätt till heltid förstås) till alla. Småföretagare ska helst ha det svårt så att de ställer sig vid bandet istället.
Nej, den Rödgröna visionen av hur samhället ska se ut slutade fungera någon gång på 60-talet. Industrisamhället kommer inte att komma tillbaka, hur romantiskt Greider än tycker det är med bolmande fabriksrök.
Greider författar artiklar som vore de romaner (och då snackar vi Vilhelm Moberg snarare än Jens Lapidus), så först en sammanfattning. Den går kortfattat ut på att entreprenören är en ond samhällsparasit som mest likner en maffiaboss, som inte skapar välstånd eller något annat av värde, utan istället stjäl det mervärde arbetarna producerar. Det är en marxistisk synvinkel som aldrig fått fotfäste i den ekonomiska vetenskapen, där marxianerna är utdöende.
Greider har fel. Faktum är att hans har så fel att han praktiskt taget är ute och tandemcyklar med Marx på den sibiriska tundran sen någon gång på 70-talet. Varför är företagande bra? Varför kan inte staten ta över den rollen som entreprenören/företagaren har - att tillgodose behov hos människor genom produktion av tjänster och produkter? Ja, för att FOLK DÖR DÅ. Och för att staten är inherent mindre effektiv än marknaden, korrumperad och styrd av politrucker.
Okej, men är inte Greider bara en ensam kille i skogen som har otur när han tänker? Visst är väl vänsterpartiernas syn på företagande mer nyanserad?... Inte helt oväntat är Vänsterpartiet riktigt pålästa och sunda, som vanligt:
Egenföretagare och småföretagare tillhör varken borgarklassen eller arbetarklassen, men lever ofta under förhållanden som liknar arbetarklassens. De är ofta beroende av storföretagens beslut. Många har tvingats till privatföretagande för att kunna försörja sig. Grupper som tidigare var lönearbetare, till exempel inom offentlig sektor eller byggnadsindustri, pressas att i stället sälja sin arbetskraft som egenföretagare.
Någon egenföretagare som känner igen sig? Känns det rimligt att den största anledningen till att det finns småföretag är att folk så jättegärna vill jobba inom offentlig sektor men pressas att bli småföretagare? Och av vem, förresten - låga löner och statlig ineffektivitet?
Nej, den här analysen får hål-i-huvudet-stämpel.
En kategori företagare är det synd om - men så fort du har en anställd blir du ju arbetsgivare, och då uppgraderas du till utsugarkapitalist. Åsa Linderborg förklarade konceptet i SVT:s Debatt när hon berättade för Blondinbella (våra åsikter om henne ryms inte inom ramen för den här bloggen, som tur är) att när man har anställda skapar man ingenting, utan lever på andras arbete.
Sossarna då? Ja, när senast brydde de sig om småföretagare? Bättre då att köpa SAAB och ge industrijobb (med rätt till heltid förstås) till alla. Småföretagare ska helst ha det svårt så att de ställer sig vid bandet istället.
Nej, den Rödgröna visionen av hur samhället ska se ut slutade fungera någon gång på 60-talet. Industrisamhället kommer inte att komma tillbaka, hur romantiskt Greider än tycker det är med bolmande fabriksrök.
2010/06/13
#3: Du har Luther som husgud
Miljöpartiet håller fast vid att friårsreformen är en bra politisk åtgärd. Det betyder att man kan ta ledigt från jobbet i en tid upp till ett år och få ersättning för det.
Enligt Peter Eriksson är reformen en liberal arbetsmarknadsåtgärd. För Eriksson kan man gärna få ligga i hängmattan under den här offentligt finansierade ledigheten, men den ekonomiska talesmannen för partiet Mikaela Valtersson (som drar från sin gymnasielärarkompetens när hon ska uttala sig om hur ekonomin fungerar) vill ha in ett krav på att man antingen ska utbilda sig eller starta ett företag under det här lediga året. Det låter ju inledningsvis som en bra tanke, då arbetstagaren kan ägna sig åt kompetensutveckling som kan hjälpa företaget på längre sikt, men vissa komplikationer uppstår onekligen. Det kan till exempel bli så att en anställd startar upp en konkurrent till sin arbetsgivare, som fortfarande betalar den anställdes lön, och om entreprenörsprojektet misslyckas är den anställde givetvis välkommen tillbaka till företaget enligt lag. Vilket företag vill finansiera sina egna konkurrenter?
Det är uppenbart att man försöker ta på sig någon form av småföretagsvänlig hållning i och med det här förslaget, men det är ett verklighetsfrånvänt och ogenomtänkt förslag. Vad sägs som att istället se över områden som verkligen betyder något för företagare, som till exempel turordningsreglerna i LAS och arbetsgivaravgifterna.
Eriksson nämner att arbetsnarkomaniska lutheraner lär ha svårt att se det moraliskt riktiga i att personer latar sig på andras bekostnad. Det har han helt rätt i. Vi får också en bekräftelse på att politiker i allmänhet har svårt att skilja på positiva och negativa friheter. Hans slutsats blir att man, om man nu har Luther som idol, istället för att se förslaget som ett kryphål för arbetsskygga ska se till de fina konsekvenserna på arbetsmarkanden som friåret skapar. Långtidsarbetslösa får ju faktiskt chans att testa på en riktig arbetsplats under en kortare tid! Resonemanget bygger på en otroligt märklig idé om att alla anställda direkt kan ersättas med en annan. Eriksson lär ha missat att det inte längre fungerar som det gjorde på Fords tid då man enbart ville anställa händerna, men olyckligtvis fick betala för resten av kroppen också. De allra flesta arbetstagare besitter en unik kompetens och värdefull erfarenhet som gör att man inte är direkt utbytbar. Det lär också vara frustrerande för de vikarierande som när de precis lärt sig yrket abrupt tvingas lämna anställningen när den som har "rätt" till yrket känner sig sugen på att jobba.
Friåret har dessutom redan införts och avskaffats en gång, men de envisa miljökämparna ger sig inte i första taget. Att folk ska få betalt för att ha ledigt verkar vara en prioriterad utgift i en hippiegrön budget.
Enligt Peter Eriksson är reformen en liberal arbetsmarknadsåtgärd. För Eriksson kan man gärna få ligga i hängmattan under den här offentligt finansierade ledigheten, men den ekonomiska talesmannen för partiet Mikaela Valtersson (som drar från sin gymnasielärarkompetens när hon ska uttala sig om hur ekonomin fungerar) vill ha in ett krav på att man antingen ska utbilda sig eller starta ett företag under det här lediga året. Det låter ju inledningsvis som en bra tanke, då arbetstagaren kan ägna sig åt kompetensutveckling som kan hjälpa företaget på längre sikt, men vissa komplikationer uppstår onekligen. Det kan till exempel bli så att en anställd startar upp en konkurrent till sin arbetsgivare, som fortfarande betalar den anställdes lön, och om entreprenörsprojektet misslyckas är den anställde givetvis välkommen tillbaka till företaget enligt lag. Vilket företag vill finansiera sina egna konkurrenter?
Det är uppenbart att man försöker ta på sig någon form av småföretagsvänlig hållning i och med det här förslaget, men det är ett verklighetsfrånvänt och ogenomtänkt förslag. Vad sägs som att istället se över områden som verkligen betyder något för företagare, som till exempel turordningsreglerna i LAS och arbetsgivaravgifterna.
Eriksson nämner att arbetsnarkomaniska lutheraner lär ha svårt att se det moraliskt riktiga i att personer latar sig på andras bekostnad. Det har han helt rätt i. Vi får också en bekräftelse på att politiker i allmänhet har svårt att skilja på positiva och negativa friheter. Hans slutsats blir att man, om man nu har Luther som idol, istället för att se förslaget som ett kryphål för arbetsskygga ska se till de fina konsekvenserna på arbetsmarkanden som friåret skapar. Långtidsarbetslösa får ju faktiskt chans att testa på en riktig arbetsplats under en kortare tid! Resonemanget bygger på en otroligt märklig idé om att alla anställda direkt kan ersättas med en annan. Eriksson lär ha missat att det inte längre fungerar som det gjorde på Fords tid då man enbart ville anställa händerna, men olyckligtvis fick betala för resten av kroppen också. De allra flesta arbetstagare besitter en unik kompetens och värdefull erfarenhet som gör att man inte är direkt utbytbar. Det lär också vara frustrerande för de vikarierande som när de precis lärt sig yrket abrupt tvingas lämna anställningen när den som har "rätt" till yrket känner sig sugen på att jobba.
Friåret har dessutom redan införts och avskaffats en gång, men de envisa miljökämparna ger sig inte i första taget. Att folk ska få betalt för att ha ledigt verkar vara en prioriterad utgift i en hippiegrön budget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)