#92: Du känner att det är dags att separera facket från staten pt. 2

Visst gillar vi privata saker, men de privata och frivilliga kan också bli riktigt obehagligt när det blir sammanflätat med det offentliga. Facket är ett bra exempel på detta.

LO kör pengaregn som ett bättre mellanstadiediscogodisregn över en ganska död valkampanj. Det är troligtvis bara Jytte Guteland som tror att försprånget på 10 procentenheter kan intas utan en oförutsedd och betydande katastrof från de borgerligas sida. Man har därför släppt spärrarna helt och valarbetet är inte nu bara affischvandalisering och röstskolor, utan ganska mycket grövre grejer.

Vanligtvis skickar partiet fram partisekreteraren för att ta de lite mer kontroversiella utspelen, men sossarna har ju den fördelen att de med lätthet kan sjunka ytterligare en nivå och skicka ut lite okända fackpampar. Det är ju bara att titta på den dunderschysta kampanjen där de borgerliga partiföreträdarna avbildas på ett mindre trevligare sätt med epitet som dunderdum och megafel. Då varken öknamn, som minst sagt framstår som ohyfsade, eller dessa otaliga och meningslösa kändisutspel inte räcker till för att vända opionen tar man till de fackliga stridsinsatserna och kallar alliansföreträdare för mördare. Helt standard.

Dagens facepalm går alltså till SEKO-ordföranden Janne Rudén. SEKO är det fack som organiserar arbetare inom service och kommunikation och därmed är landets postarbetare och Ohlys polare i tågbranschen med i den här organisationen. Man kan därför förstå att Janne uttalar sig om den fatala tågolyckan som inträffade häromdagen. Att han väljer att utmåla infrastrukturministern till direkt ansvarig för den mycket tragiska händelsen är oklart. Janne, som givetvis redan har utrett olyckans orsak, skrev frågande om "hur många liv ska Åsa Torstenssons politik få kosta?". Att den 24-åriga kvinnan dog är ju givetvis privatiseringarnas fel, trots att antalet olyckor onekligen har minskat sedan entreprenörerna kom in på marknaden.

En olycka kommer ju som bekant sällan ensam (pun intended) och gällande Rudén stämmer detta givetvis. Denne herre är inte bara snabbare än haverikommisionen på att utreda olyckor, utan han kan också sina logiska slutledningar. Som den politikeraspirant Janne är kollade han givetvis på partiledarutfrågningarna och när det kom till fackets hatobjekt Maud Olofssons tur var han givetvis laddad med tangentbordet i högsta hugg för att skriva ett smädande blogginlägg om hennes insats. Resultaten blev följande:

P1: Maud Olofsson vill inte regera med en kommunist

P2: Om x inte vill regera med en kommunist är man värre än Thatcher, och det säger inte lite det

C1 (av P1 och P2): Maud Olofsson är värre än Thatcher, och det säger inte lite det.

P3: Om x är värre än Thatcher, och det säger inte lite det, är x Saddam Hussein, eller i alla fall dennes fru.

C2 (av C1 och P3): Maud Olofsson är Saddam Hussein, eller i alla fall dennes fru.


Seriöst undrar vi vad facket håller på med. Att det ska finnas en smutskastningskampanj mot Mona är ju bara larvigt när fackpamparna anklagar centerföreträdare för att rigga tågolyckor och folkmörda som bisyssla vid sidan av att hänsynslöst sälja ut våra gemensamma tillgångar. Disbanda facket, någon?


Titeln är en fristående fortsättning på det här inlägget.

#75: Du blir lite rädd när sossar pratar om "ordning och reda på arbetsmarknaden"

I politikens värld dyker det ofta upp uttryck vars betydelse är extremt oklar men som icke desto mindre kommer att utgöra en vedertagen del av det politiska samtalet. Ett sådant är "utanförskap" som lanserades av borgarna under 2006 års valrörelse. En definition dök upp efter ett tag men för gemene man känns nog uttrycket fortfarande relativt oklart. Frågan är om någon känner någon som lever i Utanförskapets klor. Man kan misstänka att den sjukpensionerade ensamstående modern till tre barn som vill tillbaka till arbetsmarknaden men är fullständigt oanställningsbar eftersom hon har tre ungar att ta hand om känner lite utanförskap, men frågan är vem som känner henne. Risken finns att hon helt enkelt utgjorde en halmgubbe på den tiden.

En ny favorit är "ordning och reda". Helst ska det vara ordning och reda överallt, men får man välja ett ställe så är det gifvetvis arbetsmarknaden som ska få smaka på ordningen och reda..n. Ordning och reda betyder i det här fallet ungefär fuck fri rörlighet, svensk arbetskraft skall slippa konkurrens. Just "ordning och reda" syftar antagligen på att utländska företag skall anses vara mindre redliga, men realkonsekvensen som facket säkerligen är mycket medvetna om är att svensk arbetskraft kan hålla sina löner uppe ännu lite till. Självklart ska facket kämpa för det, men när sossarna tar på sig ansvaret för att tala för facket och driva linjen för en underutbildad, överbetald svensk arbetskraft i världen samtidigt som man låtsas vurma om fri rörlighet är pajaserier och hyckleri.

Våra favoritpunkter i manifestet, förresten:

5. Arbetsmarknadens parter ska få möjlighet till arbetsmarknadsprövning innan en arbetsgivare hyr in utländska arbetskraft.
Absolut toppbäst. Det betyder alltså att facket i praktiken kan lägga ett veto mot utländsk arbetskraft när de känner att det kan bli lite dåligt. Då kan de ställa riktigt bra krav - typ "ska ni anställa polacker så ska de fan ha samma lön och förmåner som svenskar" vilket ger arbetsgivaren möjlighet att välja mellan överbetalda svenskar eller överbetalda polacker.

3. Lagstiftningen ska ses över för att öka de fackliga organisationernas inflytande när bemanningsföretag anlitas.
Lite samma grej här, va? Varför ska facket över huvud taget ha någon lagstadgad makt över icke-fackliga arbetare? Här blir det ju också i praktiken ett val mellan överbetalda svenska arbetare eller.. ja, antagligen ingenting. Om facket fick bestämma skulle bemanningsföretagen rimligen vara förbjudna rakt upp och ned.

Ordning och reda, nej tack. Ge oss kaos.

#49: Du inser att a-kassan är en försäkring - inte en bidragsform

Alliansens, och kanske framför allt Reinfeldts, främsta argument för att få förnyat förtroende av väljarkåren är att man driver vad man kallar arbetslinjen i kontrast till sossarnas "bidragslinje". Man har till och med kallat valet den 19 september för en "folkomröstning om arbetslinjen". Vad man menar med de här två olika linjerna är väl tämligen klart; alliansen gillar jobb, medan de rödgröna vill förslava folket under en folklig och solidarisk bidragspolitik.

Hur som helst, a-kassan och arbetslinje vs. bidragslinje var ämnet. De rödgröna har gjort en poäng av hur otroligt oschysta Alliansen har varit mot låginkomsttagare. Att just människor med lägre inkomst är de som procentuellt gynnas mest av jobbskatteavdraget och då kan köpa mer märkeskläder, jazzskivor eller vad man nu själv behagar konsumera bortser man glatt ifrån. Ett unisont "nu räcker det" hörs dock från det rödgröna lägret och man hänvisar till grymheten bakom höjningen av a-kasseavgifterna som har drabbat vissa grupper.

Ett populärt och effektfullt exempel är att en läkare endast betalar 90 kronor i månaden om han eller hon vill vara med i en a-kassa, medan städpersonalen på sjukhuset får betala över 400 i månaden. Tanken med en försäkring är ju att den ska ge skydd om en oförutsedd händelse med mindre behagliga konsekvenser inträffar. Den naturliga följden av att sannolikheten att läkaren får sparken är lägre än att städerskan får gå är att premien för att täcka risken blir mindre. Det är ju så försäkringar fungerar.

Jämför situationen med en hypotetisk sådan: en person har en svindyr ny bil och ett straffregister med ett antal trafikbrott och en annan person, som framgångsrikt arbetar som körskolelärare och kör en bättre begagnad bil. Här kommer den första personens premie bli högre, både med tanke på att han/hon har en mycket dyrare bil och att det är större sannolikhet att försäkringsbolaget kommer behöva betala ut pengar till den här försäkringstagaren. Ingen solidarisk finansiering här inte. Ingen tycker väl att det är orättvist eller att den här vårdslöse bilföraren snarare till och med bör ha lägre premie i stil med att "arbetslöshetsrisk [borde] vara ett motiv för att skulle skyddas bättre"

Vi får i artikeln läsa att man "inte ska straffas för sitt yrkesval". Vi tycker minsann att man bör straffas, eller snarare ta konsekvenserna, för sitt yrkesval i det här fallet. Det var knappast så att den gissningsvis postgymnasialt utbildade kulturarbetaren inte hade någon aning om att det är svårt att få jobb inom den branschen. Att den gissningsvis lägre utbildade metallkillen får punga ut med mer pengar är väl egentligen mer än rättvist, då han knappast är med och solidariskt finansierar hela mitt CSN-lån.

Invändningen som kommer från de rödgröna är väl då att metallaren visst är med och finansierar mitt studerande då en viss summa faktiskt är studiebidrag. Bra där, men majoriteten är faktiskt lån, som man måste faktiskt betala tillbaka, medan egenavgiften, det vill säga det du själv står för, endast är 30%. Hela 70% är det alltså skattebetalarna som får stå för.

Vad som är uppenbart är att man försöker passivisera och fråntaga ännu mer ansvar från den enskilde genom att förhindra att försäkringspremierna har någon som helst grund i verkligheten. Om alla ska med och betala lika blir a-kassan ett bidrag till 100%. Bidragslinje, absolut.