#57: Du uppskattar en god miljöpolitik, men är inte socialist

För några dagar sedan bestämde sig 25 miljöpartister i Botkyrka kommun för att lämna partiet och skapar en samarbetsgrupp som de kallar för "Gröna för Alliansen". Detta har ju givetvis varit en tacksam nyhet för de borgerliga medierna och den har därför dominerat medierna de senaste dagarna tillsammans med liberalernas klädförbud och sjörövarnas barnporrsvurm. Man har också kunnat slå upp det hela som ett stort svek gentemot Maria Wetterstrand, i och med att avhopparna hör hemma i hennes hemkommun. Väldigt tacksamt helt enkelt.

MP har givetvis försökt undvika den dåliga publiciteten genom att spela ut islamofobkortet. Magnus Andersson tar förtjänstfullt upp det komiskt felaktiga i den strategin här. Vi vill dock fokusera på den egentliga anledningen till varför 25 personer väljer att lämna partiet. Man uppger sig vara trötta på att miljöfrågorna har fått stå tillbaka för traditionellt röda frågor under samarbetet med de röda. Det är väl egentligen inte så överraskande av flera orsaker. För det första kan det nog inte vara speciellt lätt att agera samarbetesparti till de maktsugna och auktoritära sossarna. För det andra var det nog en tidsfråga innan de ideologiska tvisterna skulle träda fram på allvar hos ett enfrågeparti i ett land med fullfjädrad blockpolitik.

Det skulle också kunna bero på att alliansen faktiskt har åstadkommit något i miljöfrågorna, medan man mest vill skratta när man ser vissa utspel från de rödgröna. Vänsterns Karin Svensson Smith visar ju här på ett fenomenalt resonemang som på allvar kommer få bukt på bilproblemen. Legenden Peter Pedersen har ju sin egen evighetsmaskin som är minst sagt klassiskt. Och med vänner som Ruwaida behöver andra miljöpartister ju vare sig fiender eller någon miljöpolitik. Fokus inom Miljöpartiet verkar också ha skiftat från miljöfrågor till mer relevanta frågor som normkritiska myndigheter, oproportionerlig konsumtionskritik eller otroligt märkliga skatteresonemang.

För att bjuda på ett exempel på något mer konkret förslag som kan ha fått miljövännerna i Botkyrka att ilskna till ta vi hjälp av Timbros eminenta rapport om partiet. I den kan vi läsa att den göteborgska lokalavdelningen på allvar har bestämt sig för att bli ett utpräglat vänsterparti och vill så gott som helt ta bort alla incitament för högre utbildning genom att skapa jämlikhet i utfall snarare än jämlikhet i möjligheter. Man föreslår att "ingen får tjäna mer än fyra gånger så mycket som den lägst betalda i kommunen. Eller omvänt: ingen skall ha lägre lön än en fjärdedel av den högst avlönade”. Följden av ett sådant förslag blir givetvis en mycket mer sammanpressad lönestruktur och detta är ju något som är som ljuv musik för en person med marxistisk läggning.

Men vad hade det inneburit i rena siffror? Om vi säger att vi ska höja de allra mest lågavlönades löner så att de tjänade en fjärdedel av den högst avlönade skulle det innebära en lönehöjning till cirka 25 000 för samtliga invånare som tjänar under denna summa. Det hade kostat 1,4 miljarder per år; en ansenlig summa för vilken stad som helst. Om vi istället sänker de som tjänar mest för att matcha den som tjänar minst blir lönetaket 60 000. Denna ihoppressande av löneskalan hade förvandlat Göteborg till en enda stor låglönezon. Man skulle helt enkelt få samma problem med "braindrain" som till exempel Indien har gentemot Västvärlden; de mest kvalificerade hade helt enkelt flyttat till andra, mer lukrativa, regioner. Spontant kan man undra om det är det Göteborg behöver just nu, när fesk- och varvsindustrin kollapsat och alla gôa gubbar chillar på parkbänkar istället för att jobba.

Förhoppningsvis kan avhoppen tjäna till att inspirera Miljöpartister att se på sitt eget parti, och vad det har blivit.

#53: Du vill ha tillbaka rättvisebegreppet

DN skriver att valets viktigaste frågor är de som rör "sjukvård och skola". Rödgröna väljare gillar "jobben". Djupare än så går aldrig svaret på den frågan, noterar vi. Man kan ju lätt föreställa sig händelseförloppet när undersökningen kommer till.
"Hej, vad tycker du är viktiga frågor i valrörelsen?"
"Öööh, aa.. typ sjukvård.. å jobb å så"
Kanske är utläggningen lite längre, men ungefär lika sofistikerad:
"Att alla har rätt till sjukvård och att alla har jobb!"

Vad är den viktigaste frågan för dig, frågar blogg-Kenta. Hör nu på go' vänner så ska vi för er berätta.
Valets viktigaste fråga, tillika debattörers viktigaste uppgift, är att problematisera, kritisera och debattera rättvise- och jämlikhetsbegreppen. För borgarna handlar det rimligen om att ta vränga tolkningsföreträdet ur Socialdemokraternas händer, och för de rödgröna handlar det sannolikt om att solidifiera synen på rättvisa, jämlikhet och godhet som något som enbart rödgrön politik kan göra anspråk på att främja. På dessa begrepp, och tolkningen av dem, baseras nämligen praktiskt taget all annan politisk diskurs, och med grund i den fattas praktiskt taget alla politiska beslut.

Om vänstern tillåts definiera rättvisa blir således lösningen på valets påstått viktigaste frågor att i fallet med sjukvården tillföra mer pengar så att den ineffektiva vårdapparaten kan ge alla rätt till undermålig vård, och i fallet med jobben tillförs kommunerna pengar så att de kan anställa ungdomar och skola dem i byråkratins konst eller det ädla hantverket att gräva gropar och sedan fylla dem. Allt annat är, med vänsterns definition av rättvisa, orättvist. Skolan "fixar vi" (som Mona garanterat hade uttryckt sig) genom att alla får samma höga betyg, så slipper någon känna sig orättvist behandlad.

En alldeles godkänd invändning mot ovan är att Socialdemokraterna aldrig skulle få för sig att anställa folk för att fylla gropar, eller ge alla samma betyg. Absolut korrekt. Men faktum är att det nog snarare handlar om att man är medveten om vilka galenskaper man kan få igenom, och vilka som är lite svårare för vanligt folk att tolerera. De politiska beslut som drivs igenom med hänvisning till rättvisa - ökad progressivitet i skattesystemet, förslappning av skolan i "alla ska med"-andan, expansionen av offantlig sektor - stannar inte där de stannar för att någon inom partiet säger "vänta, det här är inte rättvist".

...men det är det inte. Det är inte rättvist någonstans, och det är dags att någon ser över tolkningsmonopolet.