Vänsterpartiet konstaterar idag att de är småföretagarnas parti. De gör det i slutet av en SvD Brännpunkt-artikel, men vi kör hela grejen baklänges. Först konstaterandet, sen hur det ska gå till.
Clara Lindblom, med titeln "Ung vänster Stockholm", och Ann-Margarethe Livh som är (V)s oppositionsborgarråd i Stockholm, går ut stenhårt med nyheten att förortscentra (plural av centrum, men det missade artikelförfattarna) tappar i attraktivitet. Utvecklingen har enligt vänsterpartisternas uppgift varit som följer; staten har sålt sina äganden i centrumanläggningar till ett privat bostadsbolag, vilka som bekant - till skillnad från staten - inte kan ta hyror under marknadspris och därför har hyrorna höjts. Dessutom har "nedläggningen av arbetsplatser som stadsdelskontor, arbetsförmedling och försäkringskassa drastiskt minskat kundunderlaget och drivit företagare till randen av konkurs."
Det Vänsterpartiet alltså menar är att det onda bostadsbolaget inte kan använda skattepengar till att trycka ned hyror, och den onda staten har tagit bort uppenbart onödiga jobb vilket gjort folk arbetslösa. Lösningen? Socialisera mera!
Förslaget är att staten ska köpa upp ett antal förortscentra igen, och skapa centra med "en bra mix av affärer offentlig service, kultur och idrott, spännande mötesplatser, inte minst för unga." Självklart ska miljön "vara välkomnande för alla oavsett kön och ålder" (vilket de ju inte är om inte staten tar över).
Det är väldigt fint inlindat, men det vänsterpartisterna för fram i paragrafen ovan är praktiskt taget att all verksamhet i centrumet skall godkännas av dem - annars blir det ju inte en bra mix. De lovar också att "förbättra servicen" och "undvika oskäliga hyreshöjningar". Det vet vi ju, att socialisering alltid leder till bättre service. Förresten kan man undra vad Miljöpartisterna, som ju som bekant inte vill ha några köpcentra alls, tycker om förslaget.
Dessutom skall man "öka kundunderlaget" genom att flytta ut centrala förvaltningar till Rinkeby. Också detta är väldigt fint inlindat, men det betyder i praktiken att staten går in som arbetsgivare i förorten eftersom ingen annan kan stå för jobben. Att flytta myndigheter och förvaltningar från Stockholm har dessutom visat sig vara dyrt och mindre lockande för personal som sitter på hög kompetens. Det är helt enkelt en dålig idé ur både ett finansiellt och servicemässigt perspektiv.
Kontentan av förslaget är alltså, för att citera författarna, att "staden måste ta sitt ansvar". Vänsterpartisternas vision är en stad där staten står för jobben, för att stödja konsumtionen i statens centrumbyggnader där det finns småföretag som uppfyller statens kriterier. Det blir första, men antagligen inte sista, gången i valrörelsen vi får dra fram det oövervinnerliga Chávez-kortet: vill ni ha det som i Venezuela?
Visar inlägg med etikett nytänkande socialister. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nytänkande socialister. Visa alla inlägg
2010/08/08
#59: Du är inte rädd för aktiebolag
Lars Ohly (konduktören) och Rossana Dinamarca (lärarstuderande som inte orkade plugga klart) berättar idag för svenska folket att privata företag minsann är diefvulen, trots att de två rimligen inte tillnärmelsevis besitter den rätta kompetensen att bedöma läget eftersom de inte vet någonting över huvud taget om företagande. Det är den gamla vanliga retoriken:
Ohly konstaterar att han ska "bygga världens bästa välfärd utan privata vinster". Frågan är vad den meningen egentligen betyder. Det finns ju minst två alternativa tolkningar:
1. [Bygga världens bästa välfärd] utan privata vinster
2. Bygga världens bästa [välfärd utan privata vinster]
Är det det förra alternativet som åsyftas så är det bara att önska lycka till. Som tur är har ju Ida Gabrielsson konstaterat att Vänsterpartiets politik handlar mer om visioner än faktiska mål, och då kan man ju tänja lite på tidsperioden och finansieringen... Vi ska ha världens bästa välfärd utan privata vinster år 2100 och alla andra sektorer kommer att vara fullständigt utarmade på grund av en skattesats på 99%, kan det lika gärna betyda på Vänsterpartiets språk.
Är det 2:an som gäller så sätter det en sund lägre gräns på hur bra välfärden kan bli. Tänk er argumenten om tio år: "Jo; folk dör i köerna på akuten, men vi har i alla fall 'bättre' välfärd än kubaner och nordkoreaner som är ensamma med oss om att tävla i klassen." Eller "jo; i Finland går allting mycket bättre men å andra sidan tillåter de privata vinster så det så."
100 anledningar skrivs av glada företags- och nationalekonomer, så vi känner att vi kan ta på oss uppgiften att läxa upp herr Ohly och fröken Dinamarca om hur företagande och hela den här grejen med en fri ekonomi egentligen fungerar. Jo, se, inkomsten är inte något statiskt, ens i skolväsendet. Får du in fler elever så får du in mer pengar. Det är svårt att locka elever till en skola som inte har några lärare. Däremot har det lett till att elever lockas att ignorera eventuella brister mot en gratis laptop. Grejen är väl helt enkelt att folk som inte har vett nog att se bortom den gratis datorn får skylla sig precis lika mycket som någon som köper en iPhone och sen blir förvånad över att den inte kan ringa någonstans.
Vinstintresset är inte ett hinder, utan en garant för att kvaliteten bibehålls. Vinst är resultatet av att man skapar något som folk vill köpa eller nyttja, istället för något annat - som två konkurrerande skolor. Just därför är kommunala skolor ofta skönt misskötta monster av ekonomisk ineffektivitet.
Nej, Ohlys planer för framtidens välfärd ger vi inte mycket för. Det är lite för mycket "gratis" och gammal kampretorik.
Update: Idag står investmentbankirerna på Aftonbladet för okunskapen och vinsträdslan. Det hävdas i förfasad ton att EQT kommer att tjäna pengar på sitt köp av Academedia, som äger ett antal friskolor. Köpeskillingen uppgick enligt AB till SEK ~2md och hemskt nog väntas Academedia göra vinst även i framtiden, så att EQT kan sälja bolaget med förtjänst. Man missar helt att EQTs och andra riskkapitalbolags affärsidé är att ta över tillväxtföretag, tillföra kompetens och utveckla deras affärsidé tills bolaget är redo att stå på egna ben. Ju bättre Academedia sköts, ju fler elever de attraherar, ju bättre utbildningen är, desto mer pengar kommer EQT att tjäna. Det som är bra för EQT är bra för eleverna.
Bloggar: ETR; Magnus Andersson; Helen Törnqvist; Robert Noord
Den svenska skolan har öppnat sig för en industri där aktiebolag berikar sig på elevernas och lärarnas bekostnad.Det är aktiebolag(/utsugare/kapitalister/arbetsgivare/"de rika") som berikar sig(/"proppar fickorna fulla"/suger ut) på elevernas och lärarnas(/arbetarnas/de fattigas/djurens) bekostnad.
Ohly konstaterar att han ska "bygga världens bästa välfärd utan privata vinster". Frågan är vad den meningen egentligen betyder. Det finns ju minst två alternativa tolkningar:
1. [Bygga världens bästa välfärd] utan privata vinster
2. Bygga världens bästa [välfärd utan privata vinster]
Är det det förra alternativet som åsyftas så är det bara att önska lycka till. Som tur är har ju Ida Gabrielsson konstaterat att Vänsterpartiets politik handlar mer om visioner än faktiska mål, och då kan man ju tänja lite på tidsperioden och finansieringen... Vi ska ha världens bästa välfärd utan privata vinster år 2100 och alla andra sektorer kommer att vara fullständigt utarmade på grund av en skattesats på 99%, kan det lika gärna betyda på Vänsterpartiets språk.
Är det 2:an som gäller så sätter det en sund lägre gräns på hur bra välfärden kan bli. Tänk er argumenten om tio år: "Jo; folk dör i köerna på akuten, men vi har i alla fall 'bättre' välfärd än kubaner och nordkoreaner som är ensamma med oss om att tävla i klassen." Eller "jo; i Finland går allting mycket bättre men å andra sidan tillåter de privata vinster så det så."
100 anledningar skrivs av glada företags- och nationalekonomer, så vi känner att vi kan ta på oss uppgiften att läxa upp herr Ohly och fröken Dinamarca om hur företagande och hela den här grejen med en fri ekonomi egentligen fungerar. Jo, se, inkomsten är inte något statiskt, ens i skolväsendet. Får du in fler elever så får du in mer pengar. Det är svårt att locka elever till en skola som inte har några lärare. Däremot har det lett till att elever lockas att ignorera eventuella brister mot en gratis laptop. Grejen är väl helt enkelt att folk som inte har vett nog att se bortom den gratis datorn får skylla sig precis lika mycket som någon som köper en iPhone och sen blir förvånad över att den inte kan ringa någonstans.
Vinstintresset är inte ett hinder, utan en garant för att kvaliteten bibehålls. Vinst är resultatet av att man skapar något som folk vill köpa eller nyttja, istället för något annat - som två konkurrerande skolor. Just därför är kommunala skolor ofta skönt misskötta monster av ekonomisk ineffektivitet.
Nej, Ohlys planer för framtidens välfärd ger vi inte mycket för. Det är lite för mycket "gratis" och gammal kampretorik.
Update: Idag står investmentbankirerna på Aftonbladet för okunskapen och vinsträdslan. Det hävdas i förfasad ton att EQT kommer att tjäna pengar på sitt köp av Academedia, som äger ett antal friskolor. Köpeskillingen uppgick enligt AB till SEK ~2md och hemskt nog väntas Academedia göra vinst även i framtiden, så att EQT kan sälja bolaget med förtjänst. Man missar helt att EQTs och andra riskkapitalbolags affärsidé är att ta över tillväxtföretag, tillföra kompetens och utveckla deras affärsidé tills bolaget är redo att stå på egna ben. Ju bättre Academedia sköts, ju fler elever de attraherar, ju bättre utbildningen är, desto mer pengar kommer EQT att tjäna. Det som är bra för EQT är bra för eleverna.
Bloggar: ETR; Magnus Andersson; Helen Törnqvist; Robert Noord
2010/08/06
#57: Du uppskattar en god miljöpolitik, men är inte socialist
För några dagar sedan bestämde sig 25 miljöpartister i Botkyrka kommun för att lämna partiet och skapar en samarbetsgrupp som de kallar för "Gröna för Alliansen". Detta har ju givetvis varit en tacksam nyhet för de borgerliga medierna och den har därför dominerat medierna de senaste dagarna tillsammans med liberalernas klädförbud och sjörövarnas barnporrsvurm. Man har också kunnat slå upp det hela som ett stort svek gentemot Maria Wetterstrand, i och med att avhopparna hör hemma i hennes hemkommun. Väldigt tacksamt helt enkelt.
MP har givetvis försökt undvika den dåliga publiciteten genom att spela ut islamofobkortet. Magnus Andersson tar förtjänstfullt upp det komiskt felaktiga i den strategin här. Vi vill dock fokusera på den egentliga anledningen till varför 25 personer väljer att lämna partiet. Man uppger sig vara trötta på att miljöfrågorna har fått stå tillbaka för traditionellt röda frågor under samarbetet med de röda. Det är väl egentligen inte så överraskande av flera orsaker. För det första kan det nog inte vara speciellt lätt att agera samarbetesparti till de maktsugna och auktoritära sossarna. För det andra var det nog en tidsfråga innan de ideologiska tvisterna skulle träda fram på allvar hos ett enfrågeparti i ett land med fullfjädrad blockpolitik.
Det skulle också kunna bero på att alliansen faktiskt har åstadkommit något i miljöfrågorna, medan man mest vill skratta när man ser vissa utspel från de rödgröna. Vänsterns Karin Svensson Smith visar ju här på ett fenomenalt resonemang som på allvar kommer få bukt på bilproblemen. Legenden Peter Pedersen har ju sin egen evighetsmaskin som är minst sagt klassiskt. Och med vänner som Ruwaida behöver andra miljöpartister ju vare sig fiender eller någon miljöpolitik. Fokus inom Miljöpartiet verkar också ha skiftat från miljöfrågor till mer relevanta frågor som normkritiska myndigheter, oproportionerlig konsumtionskritik eller otroligt märkliga skatteresonemang.
För att bjuda på ett exempel på något mer konkret förslag som kan ha fått miljövännerna i Botkyrka att ilskna till ta vi hjälp av Timbros eminenta rapport om partiet. I den kan vi läsa att den göteborgska lokalavdelningen på allvar har bestämt sig för att bli ett utpräglat vänsterparti och vill så gott som helt ta bort alla incitament för högre utbildning genom att skapa jämlikhet i utfall snarare än jämlikhet i möjligheter. Man föreslår att "ingen får tjäna mer än fyra gånger så mycket som den lägst betalda i kommunen. Eller omvänt: ingen skall ha lägre lön än en fjärdedel av den högst avlönade”. Följden av ett sådant förslag blir givetvis en mycket mer sammanpressad lönestruktur och detta är ju något som är som ljuv musik för en person med marxistisk läggning.
Men vad hade det inneburit i rena siffror? Om vi säger att vi ska höja de allra mest lågavlönades löner så att de tjänade en fjärdedel av den högst avlönade skulle det innebära en lönehöjning till cirka 25 000 för samtliga invånare som tjänar under denna summa. Det hade kostat 1,4 miljarder per år; en ansenlig summa för vilken stad som helst. Om vi istället sänker de som tjänar mest för att matcha den som tjänar minst blir lönetaket 60 000. Denna ihoppressande av löneskalan hade förvandlat Göteborg till en enda stor låglönezon. Man skulle helt enkelt få samma problem med "braindrain" som till exempel Indien har gentemot Västvärlden; de mest kvalificerade hade helt enkelt flyttat till andra, mer lukrativa, regioner. Spontant kan man undra om det är det Göteborg behöver just nu, när fesk- och varvsindustrin kollapsat och alla gôa gubbar chillar på parkbänkar istället för att jobba.
Förhoppningsvis kan avhoppen tjäna till att inspirera Miljöpartister att se på sitt eget parti, och vad det har blivit.
MP har givetvis försökt undvika den dåliga publiciteten genom att spela ut islamofobkortet. Magnus Andersson tar förtjänstfullt upp det komiskt felaktiga i den strategin här. Vi vill dock fokusera på den egentliga anledningen till varför 25 personer väljer att lämna partiet. Man uppger sig vara trötta på att miljöfrågorna har fått stå tillbaka för traditionellt röda frågor under samarbetet med de röda. Det är väl egentligen inte så överraskande av flera orsaker. För det första kan det nog inte vara speciellt lätt att agera samarbetesparti till de maktsugna och auktoritära sossarna. För det andra var det nog en tidsfråga innan de ideologiska tvisterna skulle träda fram på allvar hos ett enfrågeparti i ett land med fullfjädrad blockpolitik.
Det skulle också kunna bero på att alliansen faktiskt har åstadkommit något i miljöfrågorna, medan man mest vill skratta när man ser vissa utspel från de rödgröna. Vänsterns Karin Svensson Smith visar ju här på ett fenomenalt resonemang som på allvar kommer få bukt på bilproblemen. Legenden Peter Pedersen har ju sin egen evighetsmaskin som är minst sagt klassiskt. Och med vänner som Ruwaida behöver andra miljöpartister ju vare sig fiender eller någon miljöpolitik. Fokus inom Miljöpartiet verkar också ha skiftat från miljöfrågor till mer relevanta frågor som normkritiska myndigheter, oproportionerlig konsumtionskritik eller otroligt märkliga skatteresonemang.
För att bjuda på ett exempel på något mer konkret förslag som kan ha fått miljövännerna i Botkyrka att ilskna till ta vi hjälp av Timbros eminenta rapport om partiet. I den kan vi läsa att den göteborgska lokalavdelningen på allvar har bestämt sig för att bli ett utpräglat vänsterparti och vill så gott som helt ta bort alla incitament för högre utbildning genom att skapa jämlikhet i utfall snarare än jämlikhet i möjligheter. Man föreslår att "ingen får tjäna mer än fyra gånger så mycket som den lägst betalda i kommunen. Eller omvänt: ingen skall ha lägre lön än en fjärdedel av den högst avlönade”. Följden av ett sådant förslag blir givetvis en mycket mer sammanpressad lönestruktur och detta är ju något som är som ljuv musik för en person med marxistisk läggning.
Men vad hade det inneburit i rena siffror? Om vi säger att vi ska höja de allra mest lågavlönades löner så att de tjänade en fjärdedel av den högst avlönade skulle det innebära en lönehöjning till cirka 25 000 för samtliga invånare som tjänar under denna summa. Det hade kostat 1,4 miljarder per år; en ansenlig summa för vilken stad som helst. Om vi istället sänker de som tjänar mest för att matcha den som tjänar minst blir lönetaket 60 000. Denna ihoppressande av löneskalan hade förvandlat Göteborg till en enda stor låglönezon. Man skulle helt enkelt få samma problem med "braindrain" som till exempel Indien har gentemot Västvärlden; de mest kvalificerade hade helt enkelt flyttat till andra, mer lukrativa, regioner. Spontant kan man undra om det är det Göteborg behöver just nu, när fesk- och varvsindustrin kollapsat och alla gôa gubbar chillar på parkbänkar istället för att jobba.
Förhoppningsvis kan avhoppen tjäna till att inspirera Miljöpartister att se på sitt eget parti, och vad det har blivit.
2010/07/01
#21: Du känner att kapitalistisk superstat > socialistisk dito
Ingen kan väl ha missat att de rödgröna nu enats om att vara för EU. Vänstern var alltså det sista av riksdagspartierna att överge sitt EU-motstånd. Svenska väljare som är emot EU hänvisas nu alltså till Sverigedemokraterna eller något annat nationellt parti.
Gråsossar och andra i betongvänstern, förenen eder! I en debattartikel i DN häromdagen proklamerar en utvald vänsterskara sitt stöd för den gemensamma valutan euro. Innehållet i artikeln är väldigt tacksamt och de visar onekligen på en enorm fingertoppskänsla när de kommer ut med den här nyheten just nu. Till att börja med frågar vi oss hur i hela fridens namn kritik mot euron kan elda på fascism och nazism. Det finns givetvis ett utrymme för debatt kring den här frågan utan att man ska bli kallad för fascist. Men det är ändå inte kärnan i debattartikeln.
Istället bör noteras synen som författarna har på EU-projektet. EU var, som bekant, från början tänkt att vara ett frihandelsprojekt, men har på senare år kidnappats av kraftiga subventioner och yttre tullmurar. Det vill säga, socialistiska och nationalistiska grejer. I den här artikeln ser vi att man från vänsterns sida är villig att ta ett steg längre. Man vill helt enkelt göra EU till en socialistisk superstat. Genialiskt.
Man förespråkar till exempel ett skattegolv (sic!) inom EU och vi antar att de förordar en svensk nivå på de offentliga utgifterna, som uppenbarligen ska hållas så höga som möjligt. Det är ju nämligen så att EU ofta är ett forum för länder att hävda sin egen nations superioritet och försöka exportera sina egna lagar (till exempel sexköpslagar, integritetslagar, abortlagar osv), vilket ju egentligen inte är något som EU har med att göra.
Det var ett sidospår, åter till debattartikeln. Orsaken till varför man anser att utgiftsgolv är ett sunt sätt att hantera krisen är otroligt oklar, men den konstiga slutsatsen kan ju ha något med de lika udda premisserna att göra. Man har slagit sina kloka hjärnor ihop och identifierat orsaken till krisen. Nämligen, och håll för guds skull i hatten, att
"det är de ökande ekonomiska klyftorna som utgör den ekonomiska krisens främsta drivkraft."
Glöm alltså den amerikanska bostadspolitiken (som instiftades just för att bekämpa klyftor), konstiga regleringar, sub-primelån, oansvariga banker osv osv. Det är alltså klyftorna och kapitalisternas fel.
För att gå vidare i artikeln vill man även bekämpa skatteparadis, vilket ju givetvis hör ihop med att man vill tvinga länderna att höja offentliga utgifterna och därmed skatterna. Ett annat viktigt led i den europeiska socialiststaten är att införa en Tobinskatt (en skatt på valutatransaktioner för att förhindra spekulation). Vi kommer behandla denna skatt som ett enskilt avsnitt senare i serien.
Roliga förslag är det sannerligen och vi beundrar dessa initiativrika vänsteranhängare för att istället för att se EU som en stor fara, se det som ett verktyg för de egna idéerna. If you can't beat them, join them, heter det ju.
(För att redogöra för vår egen hållning är vi på bloggen är fortsatt lite smått skeptiska till EMU och mycket skeptiska till EUs utveckling under de senaste decennierna, om än i grunden positiva till idén med ett Europasamarbete.)
Gråsossar och andra i betongvänstern, förenen eder! I en debattartikel i DN häromdagen proklamerar en utvald vänsterskara sitt stöd för den gemensamma valutan euro. Innehållet i artikeln är väldigt tacksamt och de visar onekligen på en enorm fingertoppskänsla när de kommer ut med den här nyheten just nu. Till att börja med frågar vi oss hur i hela fridens namn kritik mot euron kan elda på fascism och nazism. Det finns givetvis ett utrymme för debatt kring den här frågan utan att man ska bli kallad för fascist. Men det är ändå inte kärnan i debattartikeln.
Istället bör noteras synen som författarna har på EU-projektet. EU var, som bekant, från början tänkt att vara ett frihandelsprojekt, men har på senare år kidnappats av kraftiga subventioner och yttre tullmurar. Det vill säga, socialistiska och nationalistiska grejer. I den här artikeln ser vi att man från vänsterns sida är villig att ta ett steg längre. Man vill helt enkelt göra EU till en socialistisk superstat. Genialiskt.
Man förespråkar till exempel ett skattegolv (sic!) inom EU och vi antar att de förordar en svensk nivå på de offentliga utgifterna, som uppenbarligen ska hållas så höga som möjligt. Det är ju nämligen så att EU ofta är ett forum för länder att hävda sin egen nations superioritet och försöka exportera sina egna lagar (till exempel sexköpslagar, integritetslagar, abortlagar osv), vilket ju egentligen inte är något som EU har med att göra.
Det var ett sidospår, åter till debattartikeln. Orsaken till varför man anser att utgiftsgolv är ett sunt sätt att hantera krisen är otroligt oklar, men den konstiga slutsatsen kan ju ha något med de lika udda premisserna att göra. Man har slagit sina kloka hjärnor ihop och identifierat orsaken till krisen. Nämligen, och håll för guds skull i hatten, att
"det är de ökande ekonomiska klyftorna som utgör den ekonomiska krisens främsta drivkraft."
Glöm alltså den amerikanska bostadspolitiken (som instiftades just för att bekämpa klyftor), konstiga regleringar, sub-primelån, oansvariga banker osv osv. Det är alltså klyftorna och kapitalisternas fel.
För att gå vidare i artikeln vill man även bekämpa skatteparadis, vilket ju givetvis hör ihop med att man vill tvinga länderna att höja offentliga utgifterna och därmed skatterna. Ett annat viktigt led i den europeiska socialiststaten är att införa en Tobinskatt (en skatt på valutatransaktioner för att förhindra spekulation). Vi kommer behandla denna skatt som ett enskilt avsnitt senare i serien.
Roliga förslag är det sannerligen och vi beundrar dessa initiativrika vänsteranhängare för att istället för att se EU som en stor fara, se det som ett verktyg för de egna idéerna. If you can't beat them, join them, heter det ju.
(För att redogöra för vår egen hållning är vi på bloggen är fortsatt lite smått skeptiska till EMU och mycket skeptiska till EUs utveckling under de senaste decennierna, om än i grunden positiva till idén med ett Europasamarbete.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)