DN skriver att valets viktigaste frågor är de som rör "sjukvård och skola". Rödgröna väljare gillar "jobben". Djupare än så går aldrig svaret på den frågan, noterar vi. Man kan ju lätt föreställa sig händelseförloppet när undersökningen kommer till.
"Hej, vad tycker du är viktiga frågor i valrörelsen?"
"Öööh, aa.. typ sjukvård.. å jobb å så"
Kanske är utläggningen lite längre, men ungefär lika sofistikerad:
"Att alla har rätt till sjukvård och att alla har jobb!"
Vad är den viktigaste frågan för dig, frågar blogg-Kenta. Hör nu på go' vänner så ska vi för er berätta.
Valets viktigaste fråga, tillika debattörers viktigaste uppgift, är att problematisera, kritisera och debattera rättvise- och jämlikhetsbegreppen. För borgarna handlar det rimligen om att ta vränga tolkningsföreträdet ur Socialdemokraternas händer, och för de rödgröna handlar det sannolikt om att solidifiera synen på rättvisa, jämlikhet och godhet som något som enbart rödgrön politik kan göra anspråk på att främja. På dessa begrepp, och tolkningen av dem, baseras nämligen praktiskt taget all annan politisk diskurs, och med grund i den fattas praktiskt taget alla politiska beslut.
Om vänstern tillåts definiera rättvisa blir således lösningen på valets påstått viktigaste frågor att i fallet med sjukvården tillföra mer pengar så att den ineffektiva vårdapparaten kan ge alla rätt till undermålig vård, och i fallet med jobben tillförs kommunerna pengar så att de kan anställa ungdomar och skola dem i byråkratins konst eller det ädla hantverket att gräva gropar och sedan fylla dem. Allt annat är, med vänsterns definition av rättvisa, orättvist. Skolan "fixar vi" (som Mona garanterat hade uttryckt sig) genom att alla får samma höga betyg, så slipper någon känna sig orättvist behandlad.
En alldeles godkänd invändning mot ovan är att Socialdemokraterna aldrig skulle få för sig att anställa folk för att fylla gropar, eller ge alla samma betyg. Absolut korrekt. Men faktum är att det nog snarare handlar om att man är medveten om vilka galenskaper man kan få igenom, och vilka som är lite svårare för vanligt folk att tolerera. De politiska beslut som drivs igenom med hänvisning till rättvisa - ökad progressivitet i skattesystemet, förslappning av skolan i "alla ska med"-andan, expansionen av offantlig sektor - stannar inte där de stannar för att någon inom partiet säger "vänta, det här är inte rättvist".
...men det är det inte. Det är inte rättvist någonstans, och det är dags att någon ser över tolkningsmonopolet.
Tidigare har Moderaterna och borgarna lämnat alkover i den här frågan. Men jag måste säga att en utav de mest övertygande signalerna från moderatledningen och borgarna att de tänkt ta itu med detta är en hög skattesänkning för de som tjänar allra minst.
SvaraRaderaDe som sossarna och VPK/MP skiter och pissar på högaktningsfullt och tar deras pengar och ger till medelklassen istället.
Istället får de som jobbar i de tristaste, skitigaste och tyngsta mest otacksamma jobben behålla sina pengar och ändå få klart godkänd service (gratis sjukvård m.m.). Detta kallar jag rättvisa.
Det är ett utav de största skälen till att jag kommer rösta M i höst.
Håller med om att detta är den viktigaste frågan tillsammans med att se till att vi sänker skatterna och därmed sakta men säkert gör slut på svenskens livegenskap till staten.
SvaraRaderaJag mötte en övertygad sosse häromdagen som argumenterade passionerat för att absoluta tal var det enda rättvisande sättet att räkna lönesänkningar på. Han tjänade jättemycket och hans sambo var lärare och hade fått så mycket mindre - i absoluta tal, förstås - och det gjorde visst ont i själen på honom. Jag hade svårt att säga emot, egentligen - vem är jag att fördöma hans omfördelningsambitioner? Däremot ser jag gärna att han får omfördela bäst han vill, bara jag slipper hänga med på tåget.
SvaraRadera"De som tjänar allra minst" är en märklig grupp. De tycks ofta övervärdera sina egna insatser och missar kopplingen mellan värdeskapande och lön.
Fast man kan ändå värna om de som tjänar allra minst genom att ge dem litet skatterabatt...
SvaraRaderaOm än att de knappast är lika viktiga för helheten som strategiska yrken som därmed tjänar bättre.