#58: Du ser på vissa rödgröna riksdagsledamöter med skräckblandad förtjusning pt. 3

Då världens störste ja-sägare Ibrahim Baylan accepterade utnämningen till partisekreterare diskvalificerade han troligtvis sig själv som minister. Detta inlägg, där vi utreder Baylan, får därför göra Carina Hägg och Monica Green sällskap i serien om sköna riksdagsledamöter.

Till en början slänger vi ett snabbt öga på Ibbes historia och konstaterar att han är väldigt trogen sina ideal och sitt parti. Han är faktiskt så lojal att han, likt många andra ministrar, praktiskt taget aldrig jobbat utanför Partiet. Baylans arbetslivserfarenhet inbegriper endast ett par år som "restaurangbiträde" på Åhléns. Troligtvis var det en stor merit när han tio år senare utsågs till skolminister. Som skolminister lyckades han med konststycket att få Skolverket att dra tillbaka en rapport som inte passade de egna syftena. Bra politik säger han - ministerstyre säger vi. Under studietiden vid Umeå Universitet arbetade Baylan på både fack och parti och säkrade därmed en fin extrainkomst vid sidan av de CSN-lån som han senare inte klarade av att betala, trots att han hade en månadsinkomst på över 25 000. Andra exempel på då Ibbe visade sig vara mindre varsam med andras pengar var när han tyckte det var lämpligt att hänga på så kallad porrklubb för medlemmarnas pengar. Sossarna represent.

Efter att ha avverkat både skol- och trafikpolitiken har nu Baylan som uppdrag att stötta Mona. Han är nu aktuell i en debatt om utförsäljning av statliga bolag efter en debattartikel i SvD. Gissningsvis gör Baylans "studier" (seriöst, det är extremt oklart vad han faktiskt studerade) honom till expert på utförsäljningar - han konstaterar till exempel att utförsäljningen av Vin & Sprit skedde för en köpesumma som var 2bn för låg. Andra bedömare har noterat att det var ett riktigt kap för regeringen att bli av med bolaget som knappt gjorde vinst sett till dess värde.

Nonicoclolasos fullkomligt slaktar debattartikeln i sig, så det behöver inte vi göra. Tokmoderaten ger ett handtag.

Economist, potentiellt världens bästa magasin, tar i veckan upp frågan om stater som ägare av privata företag. Tidningen påminner om att det finns andra anledningar än att man kan få ett bra pris, som driver utförsäljningen av statliga företag. En av kommentarerna sätter förresten huvudet på spiken och pekar ut problemet med politiken för vilken Baylan agerar megafon:

Politicians will have a tendency to: (1) implement policies which deliver short term political gain regardless of any long-term economic pain (think unsustainable welfare states) and will have: (2) a tendency to undersupply policies that may promote the welfare of citizens in the long run if such polices also generate too many short term political costs (if its going to explode in voters face tomorrow, when you are not in office, why bother fixing it today?).

[länk]

Ibrahim Baylan liksom förkroppsligar allt det som är snett i Socialdemokraterna. Han är baske mig en fifflare; han saknar kompetensen att uttala sig i en mängd frågor men gör det ändå; han är en ren SSU-produkt och nybliven sosseadel; han är en demagog av historiska mått och klarar för fasen inte ens av att betala sina egna skulder. Skämmes, tamefan.

#55: Du tycker inte att de statliga företagen blir bättre för att de blir yngre

Realistisk politik och SSU har kanske aldrig varit världens klockrenaste match, men förbundets senaste utspel i DN om ungdomsarbetslösheten slår nog ändå många rekord. Vi avhandlade det rödgrona kontraktet med "kidsen", som Mona säkert hade sagt, här. Slutsatsen var väl kort och gott att man istället för att följa forskningsrönen kör på ett helideologiskt manifest färgat av statliga låtsasjobb på klassiskt keynesianskt pyramidmanér.

Nu har landets största fabrik av skitnödiga och verklighetsfrånvända politiker tagit det hela ett steg längre och föreslår alltså ungdomskvotering i de statliga bolagen, vilka ju kommer öka i antal om man ska tro Ylva Johansson. 25% av de anställda ska alltså vara under 35 år, det vill säga den grupp SSU identifierar som ungdomar. Ska vi kalla detta steg tre i SSU:s politik mot ungdomsarbetslösheten? Först deltar man i något kommunalt hittepåprojekt medan man väntar de obligatoriska sex månaderna på att få jobb och sedan blir man inkvoterad i något statligt bolag. Vi har storsossarnas Tobleronepolitik och nu alltså även småsossarnas gatuteaterpolitik.

Om vi bara bortser från det felaktiga i att ens vilja ha statliga bolag kvarstår ändå det otroligt märkliga i att SSU lägger fram den här typen av förslag när man alltid skrämmer med att ett avskaffande av LAS skulle leda till att man "ställer grupp mot grupp" och kastar ut äldre personer som snart ska pensioneras från arbetsmarknaden. Om man har en friare arbetsrätt kan arbetstagare konkurrera på lika villkor med sin faktiska kompetens. De rödgröna verkar ha stora problem med det och vill hellre själva utpeka svaga grupper och konstruera jobb åt dem. Vi ser hellre att man inte ser antalet jobb som något statiskt utan istället skapar förutsättningar för företag att växa genom att underlätta i anställningsprocessen, men också att uppmuntra entreprenörskap och eget företagande. Ge individerna i de så kallade svaga grupperna chansen att visa vad de går för istället för att ständigt peka ut dem som hjälplösa och i absolut behov av statliga hjälpinsatser. Detta gäller såväl unga, som man vill hjälpa det i här fallet, men även kvinnor och invandrare.

Vi vill avsluta med ett råd till SSU:s Monakopia till ledare Jytte Guteland, hela 31 år gammal, att slutföra sina evighetsstudier och komma ut på arbetsmarknaden innan hon själv fyller 35. Det finns säkert uppdrag i något statligt bolag för den trogna partiföreträdaren; ordförande på Vattenfall kanske?

#50: Du vill kunna gå på krogen utan att få dina kläder sönderslitna av "aktivister"

Vi har redan tidigare tagit upp jämförelser med organiserad brottslighet och vi tänker fortsätta på det spåret. Den här gången är det den radikala fackliga organisationen Syndikalisterna som skönmålas med stort skägg, solglasögon och full MC-mundering.

Ni kanske har följt den långa process som Syndikalisterna drivit mot restaurangen Berns som pågått sedan i våras. Medlemmar från den fackliga organisationen har bildat kedjor runt lokalen och hindrat människor från att komma in. Varför tycker då våra syndikalistvänner att det är värt att spendera alla dessa fina sommarkvällar utanför, snarare än inne på, Berns? Den officiella anledningen är att Berns anlitat ett städbolag,. En del av städarna sades upp på grund av arbetsbrist efter ett tag och istället för att kontakta städbolaget när behovet återkom valde man att anställa på annat vis. Syndikalisterna menar att detta var ett brott mot arbetsrätten då de uppsagda städarna ska ha förtur till platserna enligt den eminenta Lagen om anställningsskydd. De har dock helt fel eftersom Berns aldrig varit deras arbetsgivare utan bara hyrt in dem via ett annat bolag. Vänsterextremisterna har då kontrat med att om samma situation hade uppkommit i Tyskland, då hade minsann Berns haft ett beställaransvar gentemot sin underleverantörs anställda. Som om det är relevant över huvud taget. Om man då ville lyfta frågan och försöka åstadkomma en lagrumsändring här i Sverige vore ju en bra början att man anmälde fallet till Arbetsrättsdomstolen, men det har man inte orkat bry sig om.

Man visar helt enkelt inte respekt för varken lagstiftning och vårt rättssystem eller fackliga avtal. Hotell- och restaurangfacket, som städarna är anslutna till, har nämligen inte reagerat på situationen. Vad är det då man har för intresse i att fortsätta blockaden då alla inblandade verkar vara okej med situationen? Jo, money talks uppenbarligen. Syndikalisterna har på bästa maffiamanér bestämt sig för att man minsann vill ha 1,4 miljoner kronor för att upphöra med sin olagliga aktion. Berns vägrar betala då man inte har gjort något fel, men utpressarna är envisa. Man har till och med gjort en nattlig visit på Berns VD:s födelsedag till dennas villa för att visa att det banne mig är allvar.

Detta här är dock ingen engångsföreteelse. Ni kanske minns Wild 'n' fresh; Videomix; Jima och Scando Trade;

Det har varit vanligt att den organiserade brottsligheten startar olika små företag för att kunna tvätta och dra in pengar till den illegala verksamheten, som till exempel kan vara exempel utpressning. Vi tror inte att MC-gängen är dummare än att de ser chansen att "göra en svart sektor vit" och starta fackföreningar för att lagligt kunna bedriva utpressning mot små näringsidkare.

#48: Du tror inte att det bästa sättet att få in unga på arbetsmarknaden är att låsa dörren

Vad gör man när man skall rikta sig till en lite mer lättlurad väljargrupp, men saknar all form av trovärdighet? Då är det marknadsföring som gäller. Det här kan bli hur kul som helst: tänk er flash-spelet där man ska styra ett miljöpartistiskt snabbtåg från Borås till Göteborg och köra snabbare än bilar samtidigt som koldioxidutsläppsmätaren står på noll; eller youtube-följetongen Sedelpressen där Lars Ohly spelar mot en statsbudget i en sitcom av klassiskt amerikanskt snitt.

Det handlar alltså om att koppla fysiska bevis till ens marknadsförda politik. Mona Sahlins nyutgivna bok utgör ett exempel, sossarnas 100 skyltar ett annat. I dagens inlägg ska vi behandla det kontrakt de rödgröna skrivit med Sveriges ungdomar.

Kontraktet är fullt med fantastiska förslag för hur ungdomar ska få jobb. Bland annat konstateras att

Vi vill investera i infrastruktur, bostadsbyggande, välfärd och de gröna jobben. Detta är offentliga investeringar som skapar jobb här och nu.

Grattis alla ungdomar, eftersom staten sett till att inte en jävel vill anställa er till överpris får ni jobb direkt av staten istället!

Unga behöver skolas in i viktiga jobb i bland annat stat, kommuner och landsting för att bära upp framtidens välfärd. Vi inrättar därför 1 200 traineeplatser 2011 och 3 000 utbildningsvikariat för generationsväxling 2012.

Grattis 4200 ungdomar, ni får jobb som statliga byråkrater! Vad resten ska göra? Fan vet. Hur man får de eftertraktade byråkratjobben? Vi satsar 100 procent av BNP på att SSU:are får företräde.

Vi lovar att införa en skattereduktion motsvarande hela arbetsgivaravgiften till dem som anställer en arbetslös person mellan 20-25 år.

Grattis, ni som inte hittat jobb! Sorry, ni som har det - för er höjer vi skatten så att ni får sparken. Det är de andras tur nu.

Vi lovar att förbättra och bygga ut studie- och yrkesvägledningen, såväl i gymnasiet som på högskolan. Vi satsar 200 miljoner kronor per år från läsåret 2011/2012.

Grattis, alla ungdomar som drömmer om att bli SYO-konsulenter!

En långtidsarbetslös ung person med ofullständig gymnasieutbildning ska ges möjlighet att komplettera sin utbildning utan att ta studielån. Utbildningen ska vara individuellt anpassad och kan ske på Komvux eller Folkhögskola.

Grattis, du som slackade igenom gymnasiet! Sorry, du som faktiskt försökte. Du får ta studielån som alla andra.

Den stora andelen visstidsanställningar är ett stort problem. Vi vill se över vilka åtgärder som kan vidtas för att öka antalet tillsvidareanställningar.

Grattis! Nu stärker vi tryggheten för de som redan jobbar, och gör det svårare för dig som är arbetslös att få jobb. Men det gör inget, du får jobb av staten!


Ett annat exempel på fysiskt bevis för den förda politiken återfinns på Sveavägen i Stockholm. Där har man inrett en lokal på gatunivå med rödgröna soffor och kuddar, samt smällt upp en stor kopia av kontraktet i skyltfönstret.
Gissningsvis ska lokalen symbolisera arbetsmarknaden för ungdomar under en rödgrön regering. Den är alltid låst.

Stängt, för hela Sverige.

#44: Du vill inte att Omar Al-Bashir och Putin ska med

I slutet av gårdagens inlägg talades det om eventuella framtida inskränkningar i yttrandefriheten, och vi nämnde även förbud mot kritik av religion. Ett förbud mot blasfemi, helt enkelt, känns som en tradition vi inte bör bevara (se förra inlägget). Svenska politikers absoluta favoritorganisation, efter LO för de mer vänsterorienterade, är ju FN och de har faktiskt redan lyckats anta en resolution angående detta. Som vi tagit upp i ett tidigare inlägg åtnjuter FN en lika hög status som slagorden "jämlikhet", "rättvisa" och "entreprenörskap" i svensk politik; man kan liksom inte vara emot det! Rebelliska som vi är kommer vi hur som helst ta upp frågan, då vi, liksom många andra i bloggosfären, känner att det är en angelägen debatt som inte förs i nuläget.

Låt oss börja med att påpeka att författarna av den ovan länkade SvD-artikeln har fel när de skriver att "ideologier och religioner definieras naturligtvis inte som 'folkgrupper'", vilket påstås möjliggöra kritik av såväl Sverigedemokrater som Islam. Så är dock inte fallet, utan med lagboken som källa konstaterar vi att även trosbekännelser faller under begreppet folkgrupp. Det är därför Jimmie Åkesson kan straffas för att sprida sin uppfattning om hotet från islam, medan glada socialdemokrater frias från sin "hets" mot SD. Religionen har alltså en särställning mot politiska ideologier, trots att trossystem man själv väljer att ställa sig bakom rimligtvis bör klassas på samma sätt i lagstiftarens ögon oavsett om det är en gud inblandad eller inte. Jimmie borde alltså få säga och skriva vad han vill om islam och sedan får vi andra säga emot helt enkelt.

Nåväl, låt oss rikta fokus mot FN igen. Den här anti-blasfemiresolutionen antogs, föga överraskande, av Rådet för mänskliga rättigheter, som på något sätt lyckades smyga in den bland all kritik mot "apartheidstaten" Israel och USA. Resolutioner mot dessa två länder får anses vara rådets självpåtagna huvuduppgift. Den mest relevanta kritiken mot FN ligger just i det här problemet. Hur kan ett råd för mänskliga rättigheter domineras av diktaturer? Kolla in vilka länder som är medlemmar på den här listan. Hur kan det bli en så osund fördelning? Jo, det funkar ungefär som Eurovisionsfestivalen. Alla länder har samma antal röster och gaddar ihop sig i olika block för att säkerställa skydd mot sig själva. Följden av detta blir att vi får ett råd som ska värna om mänskliga rättigheter, bestående av länder som inte själva följer dem eftersom flertalet av världens stater grovt bryter mot sagda rättigheter. Visst är det representativt för hur världen ser ut, något som vi också kom fram till med hjälp av en egenhändig Excelanalys där vi jämförde med hjälp av Freedom Houses ranking av Political och Civil Liberties. Här kan man spana in den.

Hur okej känns det egentligen att länder som Kuba, Ryssland, Saudiarabien och Kina sitter och tolkar vilka andra länder man ska kasta anklagelser mot angående brott mot mänskliga rättigheter? Denna problematik lyftes faktiskt förtjänstfullt upp i en artikel i SvD häromdagen och slutsatsen är gifvetvis att arbetet blir helt tandlöst. Ungefär som att Iran, ett land där hädande kvinnor orsakar jordbävningar, är medlem i FN:s kvinnorättskommitté. En parallell som dragits av både Ingerö och Fredrik Segerfeldt är den till organiserad brottslighet. Hur hade det sett ut om tullverket och lagstiftaren förhandlade lagar om införsel och bruk av narkotika med Hells Angels eller om Bandidos och Original Gangsters fick majoriteten i den svenska riksdagen?

Men för de rödgröna, med ordföranden för svenska FN-förbundet Alexsandr Gabelic (s) i spetsen, verkar detta funkar utmärkt. Gabelic bjuder gifvetvis på lite sköna floskler om att det är viktigt att föra dialog och därmed verka till förändring. Att man ger diktaturer det här spelrummet och legitimerar deras galenskap är oundvikligt så länge man lyfter upp dem till den här nivån, och leder nog snarare till ett sämre tillstånd i hemlandet, då man med lätthet kan använda sin medverkan i Rådet för mänskliga rättigheter som sköld för kritik. Som vi tidigare har tagit upp är man på vissa håll och kanter i samarbetet endast villig att gå ut i strid under FN-flagg och bygger därmed sin säkerhetspolitik kring vad skurkstaterna anser vara rätt eller orätt. Vi vågar också påstå att den här strategin inte bara är moraliskt förkastlig, då man inte bör kunna vara neutral i valet mellan diktatur och demokrati, utan att den också är otroligt ineffektiv. Låt oss illustrera detta genom att göra en variant på Olof Palmes tal:

"Och därför är bristen på ansvar ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Rwanda, Zimbabwe, Darfur, Kongo-Kinshasa, Västsahara, Srebenica, Burma. Där har våldet triumferat. Men kommer eftervärldens dom falla över dem som undvikit ansvaret?"

Varför känns egentligen ett krig mer angeläget när den globala arenans motsvarighet till Hells Angels varit med och beslutat om det? Men givetvis passar ju FN-andan om att alla ska med till varje pris som hand i handske för de rödgröna, så vem är egentligen förvånad?