Just. Bakom den något kryptiska titeln ligger ett ställningstagande som praktiskt taget avgör valet om man tar det seriöst.
Under Almedalsveckan anordnade vänstern (non-descript vänsterorganisation, antagligen LO eller ABF) ett seminarium om vad jämlikhet och rättvisa faktiskt är. Vi tänker vara fräcka nog att förklara varför vänstersynen på begreppen är inkorrekt.
Rättvisa används ofta från vänster som någon sorts slagträ i alla debatter som handlar om ekonomi. Man säger ofta att högre marginalskatter - starkare skatteprogression/"rika betalar mer" - är uttryck för någon form av högre rättvisa. Det är rättvist att människor som tjänar mer också betalar mer till staten och i förlängningen till de som tjänar mindre. Den åsikten byggs på en väldigt märklig grund - att människor i och av sin existens har skyldigheter och rättigheter gentemot andra som går utanför grundläggande rättigheter som yttrandefrihet.
Att ekonomisk fördelning medelst statligt tvång (polisen, då) är rättvist bygger alltså på åsikten att de människor som i grunden är mindre produktiva - det vill säga, skapar tjänster och varor som är värda mindre än andras och därför får lägre lön - har en inherent rätt att få ekonomiskt stöd av de som är mer produktiva. Den rätten har tillägnats dem bara för att de existerar.
I Sverige har den åsikten länge varit allenarådande, sannolikt på grund av 80 år av socialdemokratiskt styre. Den har i sin tur givit extremt långtgående konsekvenser för det svenska samhället som bäst observeras utifrån, och som är knappt märkbara i svensk diskurs över huvud taget. Det är därför Mona Sahlin kan skriva debattartikel efter debattartikel om att "klyftorna" ökat och är för stora (trots att de faktiskt minskat under alliansstyret), när Sverige är världens mest ekonomiskt jämlika land.
Den svenska inkomstfördelningen (måttet på hur mycket du och jag tjänar) är världens mest sammanpressade, medan förmögenhetsfördelningen (måttet på hur mycket du och jag äger) är väldigt mycket mer "ojämlik". Därför är din förmögenhet den enskilt viktigaste faktorn i hur rik din son/dotter kommer att bli - inte hur välutbildad, kompetent, snygg eller driven han/hon är. Priset för att alla ska ha "rätt" till varandras pengar är att några få blir extremt rika och att det blir praktiskt taget omöjligt att bli en av dem. Resten av oss lever efter precis vad vi kan konsumera och har inte en tanke på att spara eftersom det kostar för mycket (även utan "skatt på förmögna") och har således ingen möjlighet att klara oförutsedda utgifter.
Jämlikhet är inte att alla har lika mycket av allting; jämlikhet i utfall är inte rättvisa. Jämlikhet i möjligheter betyder att alla bör ges så stora möjligheter som möjligt att förvalta sina egna framtidsplaner på sina egna sätt - men att man också skall ta konsekvenserna av sina livsval. De som förvaltar sina möjligheter väl (genom att inte knarka, skaffa en utbildning, vara produktiva) bör belönas därefter, medan de som inte förvaltar sina möjligheter bör se konsekvenserna av det. Om det vore möjligt att skapa sitt eget välstånd genom att arbeta hårdare hade folk gjort det. I dagens Sverige är det bättre att gifta in sig i en adelssläkt än att utbilda sig. Det är resultatet av en strävan efter att alla ska ha det lika bra, oavsett vad de gör med sina liv.
Det är dags att bryta vänsterns tolkningsföreträde när det kommer till uttrycken jämlikhet och rättvisa, för de har visat att de inte kan förvalta det. I egenskap av framtida valstrageter föreslår vi att de borgerliga återerövrar problemformuleringsprivilegiet genom att gå till val på större klyftor. Detta lär öka incitamenten för utbildning och hårt arbete.
intrinsisk är ett bättre ord än inherent, om än att bägge orden troligtvis finns på svarta listan som regeringen ger ut för ett lättfattligare författningsspråk http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/19775
SvaraRaderaDen absolut starkaste posten i hela bloggen.
SvaraRaderaSista stycket är guld. Guld.
SvaraRaderaVad sägs om intrinsikal? Jag får skylla på att engelskan tar över ibland. Tack för listan, förresten; ingetdera av orden fanns med så vi är i det gröna (för att använda ännu en anglicism).
SvaraRaderaGrymt skrivet, och lysande grundpoäng. Tycker dock att logiken brister i åtminstone två fall;
SvaraRadera"Den åsikten byggs på en väldigt märklig grund - att människor i och av sin existens har skyldigheter och rättigheter gentemot andra som går utanför grundläggande rättigheter som yttrandefrihet." - det kallar jag medmänsklighet, och tycker att det är synd att (extrem?)liberalister så lätt förkastar. Har man det bra kan man dela med sig till de som inte har det lika gott ställt. Iaf de som har förtjänat det, och där brister dagens system.
"Att ekonomisk fördelning medelst statligt tvång (polisen, då) är rättvist bygger alltså på åsikten att de människor som i grunden är mindre produktiva - det vill säga, skapar tjänster och varor som är värda mindre än andras och därför får lägre lön - har en inherent rätt att få ekonomiskt stöd av de som är mer produktiva. Den rätten har tillägnats dem bara för att de existerar." - Det antagandet bygger på att marknadens löner har en närmast hundraprocentig korrelation mellan tjänsters värde, de anställdas löner och produktivitet. Så är inte fallet. Du skriver själv om värdet av en utbildning - varför får producenterna (lärarna) isf så dåligt betalt? Eller testa att trada aktier på ett kontor som inte städats på två månader så kommer du helt plötsligt inse hur värdefulla städare är. För att inte tala om undersköterskor, äldrevårdspersonal osv. Det finns fler än ett sätt att generera ett värde, mätningen däremot borde inte alltid (snarare sällan) vara monetär, helt enkelt för att det är ruskigt missvisande...
Tack, för det första.
SvaraRaderaAngående dina poänger:
Menar du att människor per sin existens kan göra anspråk på andras egendom, oavsett vad de gör, och att det är samma sak som medmänsklighet? Det är den synen jag vänder mig emot. Däremot håller jag med om att det kan finnas människor som "förtjänar" medmänsklighet, men jag är övertygad om att marknaden och människors inneboende altruism (som man inte kan få utlopp för när man inte har några sparade tillgångar att dela med sig av) är bättre på att finna och hjälpa dessa än statens trubbiga hjälpåtgärder.
Anledningen till att lärare är "dåligt" betalda är för att de är för många och för dåliga, och anledningen till att städare är "dåligt" betalda är att tjänsten kan utföras av praktiskt taget vem som helst vilket leder till ett stort utbud av städare och driver ned priset. Det är vanliga sunda marknadsmekanismer.
Det kan finnas fler sätt att mäta värde (även om "tänk dig att du inte hade toapapper - vad hade du inte betalat för det då va?"-argumentet inte riktigt ger något konkret) men det bästa vi har är att låta köpare och säljare av en tjänst komma överens om värdet på tjänsten.
Jag får alltid upp en varningsflagg när folk skriver liberalister. Det tyder i 100 fall av 100 att personen har en dålig bildning.
SvaraRadera"Eller testa att trada aktier på ett kontor som inte städats på två månader så kommer du helt plötsligt inse hur värdefulla städare är."
Jag städar hemma, hur jävla svårt är det att städa mitt kontor också? Enda skälet att man inte sparar in på dessa tjänster är oftast att folk är för lata av sig eller anser sig förmer än en städare.
"det kallar jag medmänsklighet, och tycker att det är synd att (extrem?)liberalister så lätt förkastar. Har man det bra kan man dela med sig till de som inte har det lika gott ställt. Iaf de som har förtjänat det, och där brister dagens system."
SvaraRaderaMedmänsklighet är när man kan välja själv att dela med sig. Inte när man blir tvingad. Ifall man tittar på andra länder så delar de allra flesta med sig alldeles utmärkt. Det som svenska staten håller på med är att göra medelklassen fattiga och därmed politiskt impotent och beroende av staten. Vad säger du om detta?
Skatter är inte bara ett fördelningsinstrument, det är främst ett maktmedel emot klasser. Håller de som har det sämst på mattan genom att de inte har pengar, de som borde ha pengar har mindre pengar än vad de borde ha och de rika vägrar äga företag för att det inte lönar sig. Vad är det för sätt att sköta ett samhälle?
Men jag antar väl att i den heliga "klyftorna skall minska, enda vägen är ett gigantiskt skattetryck"-andan kan man väl göra vad som än faller en in. Staten och politikerna har ett enormt carte blanche här, vilket stör mig. Det kommer bara leda till en enorm braindrain. Varför tror du att svenskar är så uppskattade utomlands? För att endast de bästa flyttar från Sverige.
__________________________________________
__________________________________________
"Det antagandet bygger på att marknadens löner har en närmast hundraprocentig korrelation mellan tjänsters värde, de anställdas löner och produktivitet. Så är inte fallet. Du skriver själv om värdet av en utbildning - varför får producenterna (lärarna) isf så dåligt betalt? Eller testa att trada aktier på ett kontor som inte städats på två månader så kommer du helt plötsligt inse hur värdefulla städare är. För att inte tala om undersköterskor, äldrevårdspersonal osv. Det finns fler än ett sätt att generera ett värde, mätningen däremot borde inte alltid (snarare sällan) vara monetär, helt enkelt för att det är ruskigt missvisande..."
Det här är litet mer komplicerat än att bara säga att alla människor har ett högt lika värde. För rent krasst ekonomist har de inte ett lika värde. Vissa människor är mer produktiva, andra människor kämpar inte för sina löner, återigen andra människor latar sig som fan på jobbet och drar ned hela sektorns löner (lärare).
Men fallet sjuksköterskorna är mer intressant. De skulle lätt kunna öka sin lön med drygt några tusenlappar i månaden. Men facket vägrar dels att förhandla och kräver dels att sjuksköterskorna tar samhällsansvar så att lönerna inte skenar i andra statliga sektorer. Att höja lönerna för sjuksköterskorna med 500 kronor kostar enorma pengar för staten och landstingen.
Sedan kan jag köpa att den monetära mätningen är missvisande. Den visar oftast inte på vilket samhällsansvar man tar i sitt yrke. Som sjuksköterskor, brandmän och poliser gör. Men för vissa inklusive mig själv är en fet lön inte allt, ibland räcker det förbaskat långt att veta att man är mycket nyttig för samhället.
Kul med debatt!
SvaraRadera”Jag får alltid upp en varningsflagg när folk skriver liberalister. Det tyder i 100 fall av 100 att personen har en dålig bildning.”
Jag får alltid (här generaliserar visst jag…) upp en varningsflagg när folk generaliserar, och tycker att man ska ta det lugnt med det. Ett ordval som inte faller just dig i smaken borde inte innebära att du dumförklarar någon. Det är intolerant, och ingenting vi borde sträva efter.
”Jag städar hemma, hur jävla svårt är det att städa mitt kontor också? Enda skälet att man inte sparar in på dessa tjänster är oftast att folk är för lata av sig eller anser sig förmer än en städare.”
Naturligtvis kan du det, och naturligtvis kan städaren trada aktier också. Jag är dock ytterst tveksam till bådas resultat i förhållande till tidsåtgång. Att städa tar tid (speciellt ett helt kontor), tid som icke-städare, för en paretoeffektiv resursallokering, borde lägga på sitt riktiga jobb som de är utbildade för.
”Menar du att människor per sin existens kan göra anspråk på andras egendom, oavsett vad de gör, och att det är samma sak som medmänsklighet?”
Absolut inte, det är framförallt ”oavsett vad de gör” som jag vänder mig mot i dagens samhälle. Det känns som fördelningen av skattepengar i det sociala skyddsnätet (som jag rent principiellt hyllar) är helt uppåt väggarna. De som inte ”förtjänar” pengar (genom bortknarkad utbildning, utnyttjar inte de möjligheter som ges osv.) verkar få det, medan de som inte kan gå till arbetsförmedlingen för att de dagen innan fick cellgifter mot den obotliga skelettcancern blir av med arbetslöshetsersättningen, sjukpengen osv. Jag tycker dock att folk som försöker, och verkligen gör sitt bästa, i ett ev. lågavlönat arbete kan få kompensation av de som valt ett mer lukrativt försörjningssätt (för den monetära nyttomätningen är missvisande). Och just därför tycker jag att din grundpoäng är lysande, att det är jämlikhet i möjligheter som ska uppnås. Jag anser också att man måste vara realistisk – det kommer alltid bli fel i fördelningarna, och vissa som förtjänar pengar kommer inte få, och vice versa. Detta är dock ett pris jag anser är värt att betala för att de som borde få pengar får det.
När det gäller lönerna så tycker jag inte att det är vanliga sunda marknadskrafter, utan snarare exempel på ett marknadsmisslyckande – där kapitalstarka arbetsgivare utnyttjar andra människors utsatthet och maximerar sitt eget producer surplus, men minimerar consumer surplus (städarnas). I vanlig mikroteori är detta i sig bara en naturlig följd av konkurrens och ”sunda marknadskrafter”, men om man blandar in etiska och mänskliga aspekter tycker jag att det blir ett misslyckande. Man ska inte sko sig på andra människors utsatthet, i min mening.
Forts. på förra kommentaren, den blev visst för lång för att accepteras...
SvaraRadera”Medmänsklighet är när man kan välja själv att dela med sig. Inte när man blir tvingad. Ifall man tittar på andra länder så delar de allra flesta med sig alldeles utmärkt. … Vad säger du om detta?”
Jag håller helt klart med dig, och jag önskar att människor i tillräckligt stor utsträckning skulle dela med sig frivilligt. Jag ser dock inga tecken på detta, men skulle gärna vilja ha exempel av dig på länder där en frivillig social fördelningspolitik lett till minskade orättvisor (i möjligheter, eftersom vi verkar vara överrens om att det är den bästa mätgrunden). Vilken typ av altruism som får människor att dela med sig struntar jag faktiskt i – och jag tror att ett genomarbetat skattesystem (vilket vi INTE har nu) leder till pliktkänsla och lojalitet, dvs. former av altruism. Det ska löna sig att vara produktiv, både som städare och som VD för ett investmentbolag, och det gör det inte nu. Där klämmer skon, tycker jag.
” Det kommer bara leda till en enorm braindrain. Varför tror du att svenskar är så uppskattade utomlands? För att endast de bästa flyttar från Sverige.”
Har du sett svenska Hollywoodfruar - knappast vår hjärnelit? Skämt åsido, jag håller med dig. Sverige har inte klarat övergången till ett tjänste- och informationssamhälle särskilt väl. Men en stor anledning till det tycker jag är just att de bisysslor som måste utföras för att hjulet ska fortsätta snurra (återigen: städare, poliser, sjuksköterskor) inte är särskilt väl implementerade och integrerade i en större bild.
På nått sätt har jag lyckats bli vänsterns förkämpe här, vilket är både intressant, ovanligt och uppfriskande. Generellt är min grundpoäng att man ska passa sig för att gå från ytterlighet till ytterlighet – ett mellanläge kan mycket väl vara optimalt. Jämför med att stå i klacken på ett Stockholmsderby, utan motståndarnas supportrar på andra sidan. Hur roligt och utvecklande vore det? Inte alls, tycker jag.