När man trodde att höjden av märkliga utspel var nådd i och med det som togs upp i förra inlägget slår Socialdemokraterna till igen. Vi har tidigare läst om Miljöpartiet som vill ersätta hela transportsektorn med tunnelbanenätet och nu vill Socialdemokraterna förlägga än mer verksamhet till SL och det underjordiska transportsättet. I DN Debatt bereds man återigen utrymme för att vräka ur sig ännu ett populistiskt utspel och den här gången har man knåpat ihop en vision för hur man ska bygga in det sovjetiskt klingande "kollektiva vardagstjänster" i tjänsten att åka tunnelbana. Är det någon som spontant känner att man vill anförtro det, minst sagt, smått dysfunktionella företaget SL mer uppgifter än det redan har? Det kan tyckas att man bör kunna utföra kärnuppgiften, det vill säga att bekvämt transportera människor från punkt A till punkt B utan förseningar, innan man ger sig in på att tvätta resenärernas kläder eller köpa dennes mat.
För att parafrasera Monas stora hang-up i år:
Vi kan inte vänta på att få släpa våra tvättpåsar över axeln på en morgontrång tunnelbana för att sedan överlämna den till den stora "centraltvätten" där allt tvättas på en temperatur på en maskin förstås. Alla ska med och allt ska i. Vi kan heller inte vänta på nästa vinters snökaos och den tvätthög som stadigt översvämmar i fembarnsfamiljens badrum (se Tokmoderaten).
Vi kan inte vänta på att plocka upp landstingsmat som med SLs tidsuppfattning kommer vara rutten vid avhämtning varje dag.
Vi sätter också fem kronor på att de unga säkert inte kan vänta på att få rycka in och agera butler åt människor på tunnelbanan samtidigt som vi andra inte vänta på att få överlämna vårt vardagsliv i byråkraternas händer.
Hur infantila tror S att sina väljare är? Är man vuxen nog att kunna åka tunnelbana utan målsmans sällskap borde man vara kapabel att kunna tvätta sina egna kläder eller på egen hand välja och lämna in dem till en tvättomat. Annars är det nog bäst att lära sig det snarast. Det handlar om förakt mot den enskilde medborgaren och dennes förmåga att faktiskt fatta egna beslut utan att behöva sätta en landstingsbyråkrat bredvid samvetet på axeln. Icke att förglömma så handlar också om det ett stort förakt för att de individer som fattar egna beslut om hur de vill disponera sina resurser faktiskt får tillgång till den efterfrågade tjänsten eller varan genom en fri marknad. De tjänster som socialdemokraterna finns alla i någon utsträckning redan och om det var lönsamt att, efter att ha betalat beskyddaravgifter till facket, driva någon av de här verksamheterna i anslutning till tunnelbanan hade någon säkert varit villig att ta sig an uppgiften.
Men vi skulle tippa på att det inte allt är speciellt lönsamt i och med att hyrorna i de kollektivt ägda fastigheterna är väldigt dyra. Vi får anta att landstinget går in och subventionerar de här, av politiker skapade och av konsumenter ej efterfrågade, tjänsterna. Om man inte vill lägga skattepengar så får man väl höja SL-avgiften. Det är helt enkelt alltid den vanliga människan som får ta smällen när de socialdemokratiska höjdarna dragit "farao med hybris"-lappen i charaderhatten. Det är därför det är så provocerande när de värsta ja-sägarna i sossarnas nätrötter rycker ut och försvarar utspelet med att "politik ska göra det enklare för människor".
Som Magnus Andersson påpekar kan det dessutom kanske vara bra att satsa på en nationell utveckling av tjänstesektorn, då det troligtvis inte bara är folk som bor vid tunnelbanestationer som har lite tid och mycket tvätt. För utspelets egentliga poäng är troligtvis inte att man vill förbättra tunnelbanan utan att, som andra konstaterat, man har insett att RUT-avdraget är något som många människor i Stockholm gillar och då måste man ju plocka fram någon statlig lösning som ska lösa samma behov. Problemet som uppstår är, som också förslaget tydligt illustrerar, att den offentliga sektorns lösningar alltid är stelbenta medan marknadslösningar av sin natur är mer flexibla.
Man får dock ge sossarna cred för den flexibla tankeverksamheten de bedriver när de återigen kommer fram till slutsatsen att en tvättande butler i en offentlig inrättning är okej, medan den arbetslösa kvinnan som får jobb i ett RUT-avdrag förnedrande ska benämnas som en piga.
Visar inlägg med etikett carin jämtin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett carin jämtin. Visa alla inlägg
2010/08/16
2010/08/05
#56: Du medger att komplexa problem sällan har enkla lösningar
Idag är det Carin Jämtins tur igen. Hon har nämligen en fantastisk förmåga att prångla ut extremt ogenomtänkta standardlösningar på alla problem. Just nu kan man se hennes nuna pryda hela Stockholm, med skönt förenklade budskap så att man förstår att hon är en av oss; en av folket. Hon förstår våra problem och ska lösa dem genom att kasta pengar på dem - halleluja.
Vi ska gå igenom hennes affischer och se vad det egentligen är hon vill. För det första sitter det en i tunnelbanan som inte ännu finns online, där Carin förklarar att betyg och disciplin inte är det viktiga i skolan. Problemet är för stora klasser och för små resurser. Lösningen är således att minska klasserna och öka resurserna.
Skolpolitiken har aldrig varit sossarnas starka sida, och det mest deprimerande är hur den gått i fullständigt jävla stå. Antingen så väljer du alliansen, och då kommer Jan Björklund och lägger allt fokus på disciplin och betyg; eller så väljer du sossarna och då kastar de pengar på skolan tills ingenting fungerar längre.
Axess bjöd för en tid sen på ett seminarium om skolan (antagligen med någon sorts naiv förhoppning om att revitalisera debatten) där en McKinsey-brud förklarade att konsultfirman hade sammanställt en bred rapport om vilka faktorer som gör de undersökta nationernas skolväsenden bättre eller sämre. Bland slutsatserna fanns att varken klasstorlek eller resurstillgång hade någon signifikant påverkan på elevers resultat. Trots detta tillämpas denna universallösning, tillsammans med "öka lärartätheten" - vilket innebär att trycka ut fler lärare genom att sänka ambitionerna på lärarutbildningen och lärarnas löner ännu mer - så fort sossarna hamnar vid makten.
Ett mönster framträder väldigt, väldigt tydligt. När Socialdemokraterna identifierar ett problem i samhället ska det antingen lösas genom att staten kastar pengar på det (fritidsgårdar, bostäder, byråkratjobb, skolan) eller genom vacker retorik ("Stockholm måste vara bästa staden att växa upp i"; "skolan måste ge varje elev kunskaper"; "nu krävs idéer och handling!").
Carin Jämtin är drottningen av enkla lösningar som svar på komplexa problem. Bästa exemplet är från hennes blogg:
Tack, Carin. Tack för att du så klarsynt alltid vet vad som ska göras.
edit: Noterar att SvD skriver om exakt samma sak. Lustigt.
Vi ska gå igenom hennes affischer och se vad det egentligen är hon vill. För det första sitter det en i tunnelbanan som inte ännu finns online, där Carin förklarar att betyg och disciplin inte är det viktiga i skolan. Problemet är för stora klasser och för små resurser. Lösningen är således att minska klasserna och öka resurserna.
Skolpolitiken har aldrig varit sossarnas starka sida, och det mest deprimerande är hur den gått i fullständigt jävla stå. Antingen så väljer du alliansen, och då kommer Jan Björklund och lägger allt fokus på disciplin och betyg; eller så väljer du sossarna och då kastar de pengar på skolan tills ingenting fungerar längre.
Axess bjöd för en tid sen på ett seminarium om skolan (antagligen med någon sorts naiv förhoppning om att revitalisera debatten) där en McKinsey-brud förklarade att konsultfirman hade sammanställt en bred rapport om vilka faktorer som gör de undersökta nationernas skolväsenden bättre eller sämre. Bland slutsatserna fanns att varken klasstorlek eller resurstillgång hade någon signifikant påverkan på elevers resultat. Trots detta tillämpas denna universallösning, tillsammans med "öka lärartätheten" - vilket innebär att trycka ut fler lärare genom att sänka ambitionerna på lärarutbildningen och lärarnas löner ännu mer - så fort sossarna hamnar vid makten.
"Barn ska få välja skola. Men skolan ska inte välja barn.""En skola ska inte få säga nej till ett barn" - vad händer när skolorna inte har ett oändligt antal platser?
Barn och familjer ska få välja skola. Men en skola ska inte få säga nej till ett barn, något vi tyvärr sett exempel på. Skolan ska ge varje barn kunskaper och möjlighet att förverkliga sina drömmar.
"Stadens tillväxt börjar med barnens uppväxt."Ja, det tror jag, Carin. Fast jag vet inte vad det betyder. Vad fan snackar du om?
Om Stockholm ska vara en stad där människor vill utvecklas och företag etablera sig så måste vi också vara den bästa staden att leva och växa upp i.
Tror du som jag att framgång och välstånd byggs från grunden?
"Stockholms unga behöver bra betyg. Och fler ettor."Behåll den överreglerade bostadsmarknaden som skapade problemet och genomför ett nytt miljonprogram. Bravo, Carin. Inspirationen flödar.
Bra betyg ger möjlighet till utbildning och karriär. Har man inte pengar finns däremot ingen som öppnar dörren till den första egna lägenheten. Unga, duktiga människor har alltid sökt sig till Stockholm för att förverkliga sina drömmar. Nu riskerar bostadsbristen att hämma Stockholms utveckling. Tycker du som jag att vi måste bygga fler billiga lägenheter så att våra ungdomar har någonstans att bo?
"En öppen fritidsgård kostar pengar. En stängd kan kosta hur mycket som helst."Okej, skär inte ned på ungdomarna. Fritidsgårdar ska vi ha.
En enda ung människa som hamnar i missbruk och kriminalitet kan kosta samhället uppemot 2 miljoner kronor per år. Det är mer än den årliga kostnaden för att driva en fritidsgård.
Enbart fritidsgårdar kan naturligtvis inte undanröja risken för att våra unga hamnar snett, men att skära ned på Stockholms ungdomar riskerar att bli en dyr affär. Inte bara för de som drabbas utan för oss alla som föräldrar och skattebetalare. Stockholms ungdomar är värda mer.
"Fler som söker jobb eller fler jobb att söka?"Idéer och handling, ja. Hon syftar antagligen på hela den där grejen med att skapa 4000 nya byråkratjobb och att slänga ut gamlingar från statliga jobb så att kidsen kan ta över istället.
Långtidsarbetslösheten bland Stockholms unga har ökat med flera hundra procent. Nu krävs idéer och handling som ger ungdomar jobb och Stockholm framtidstro. Jobbcoacher räcker inte om det inte finns några jobb att söka.
Ett mönster framträder väldigt, väldigt tydligt. När Socialdemokraterna identifierar ett problem i samhället ska det antingen lösas genom att staten kastar pengar på det (fritidsgårdar, bostäder, byråkratjobb, skolan) eller genom vacker retorik ("Stockholm måste vara bästa staden att växa upp i"; "skolan måste ge varje elev kunskaper"; "nu krävs idéer och handling!").
Carin Jämtin är drottningen av enkla lösningar som svar på komplexa problem. Bästa exemplet är från hennes blogg:
Även denna sommar faller Israeliska bomber på Gaza och Hamas raketer i Israel. Än så länge verkar ingen fysiskt ha kommit till skada men detta är helt fel utveckling.
Häv blockaden av Gaza nu!
Tack, Carin. Tack för att du så klarsynt alltid vet vad som ska göras.
edit: Noterar att SvD skriver om exakt samma sak. Lustigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)