Vänsterpartiet konstaterar idag att de är småföretagarnas parti. De gör det i slutet av en SvD Brännpunkt-artikel, men vi kör hela grejen baklänges. Först konstaterandet, sen hur det ska gå till.
Clara Lindblom, med titeln "Ung vänster Stockholm", och Ann-Margarethe Livh som är (V)s oppositionsborgarråd i Stockholm, går ut stenhårt med nyheten att förortscentra (plural av centrum, men det missade artikelförfattarna) tappar i attraktivitet. Utvecklingen har enligt vänsterpartisternas uppgift varit som följer; staten har sålt sina äganden i centrumanläggningar till ett privat bostadsbolag, vilka som bekant - till skillnad från staten - inte kan ta hyror under marknadspris och därför har hyrorna höjts. Dessutom har "nedläggningen av arbetsplatser som stadsdelskontor, arbetsförmedling och försäkringskassa drastiskt minskat kundunderlaget och drivit företagare till randen av konkurs."
Det Vänsterpartiet alltså menar är att det onda bostadsbolaget inte kan använda skattepengar till att trycka ned hyror, och den onda staten har tagit bort uppenbart onödiga jobb vilket gjort folk arbetslösa. Lösningen? Socialisera mera!
Förslaget är att staten ska köpa upp ett antal förortscentra igen, och skapa centra med "en bra mix av affärer offentlig service, kultur och idrott, spännande mötesplatser, inte minst för unga." Självklart ska miljön "vara välkomnande för alla oavsett kön och ålder" (vilket de ju inte är om inte staten tar över).
Det är väldigt fint inlindat, men det vänsterpartisterna för fram i paragrafen ovan är praktiskt taget att all verksamhet i centrumet skall godkännas av dem - annars blir det ju inte en bra mix. De lovar också att "förbättra servicen" och "undvika oskäliga hyreshöjningar". Det vet vi ju, att socialisering alltid leder till bättre service. Förresten kan man undra vad Miljöpartisterna, som ju som bekant inte vill ha några köpcentra alls, tycker om förslaget.
Dessutom skall man "öka kundunderlaget" genom att flytta ut centrala förvaltningar till Rinkeby. Också detta är väldigt fint inlindat, men det betyder i praktiken att staten går in som arbetsgivare i förorten eftersom ingen annan kan stå för jobben. Att flytta myndigheter och förvaltningar från Stockholm har dessutom visat sig vara dyrt och mindre lockande för personal som sitter på hög kompetens. Det är helt enkelt en dålig idé ur både ett finansiellt och servicemässigt perspektiv.
Kontentan av förslaget är alltså, för att citera författarna, att "staden måste ta sitt ansvar". Vänsterpartisternas vision är en stad där staten står för jobben, för att stödja konsumtionen i statens centrumbyggnader där det finns småföretag som uppfyller statens kriterier. Det blir första, men antagligen inte sista, gången i valrörelsen vi får dra fram det oövervinnerliga Chávez-kortet: vill ni ha det som i Venezuela?
Visar inlägg med etikett dålig stämning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dålig stämning. Visa alla inlägg
2010/08/06
#57: Du uppskattar en god miljöpolitik, men är inte socialist
För några dagar sedan bestämde sig 25 miljöpartister i Botkyrka kommun för att lämna partiet och skapar en samarbetsgrupp som de kallar för "Gröna för Alliansen". Detta har ju givetvis varit en tacksam nyhet för de borgerliga medierna och den har därför dominerat medierna de senaste dagarna tillsammans med liberalernas klädförbud och sjörövarnas barnporrsvurm. Man har också kunnat slå upp det hela som ett stort svek gentemot Maria Wetterstrand, i och med att avhopparna hör hemma i hennes hemkommun. Väldigt tacksamt helt enkelt.
MP har givetvis försökt undvika den dåliga publiciteten genom att spela ut islamofobkortet. Magnus Andersson tar förtjänstfullt upp det komiskt felaktiga i den strategin här. Vi vill dock fokusera på den egentliga anledningen till varför 25 personer väljer att lämna partiet. Man uppger sig vara trötta på att miljöfrågorna har fått stå tillbaka för traditionellt röda frågor under samarbetet med de röda. Det är väl egentligen inte så överraskande av flera orsaker. För det första kan det nog inte vara speciellt lätt att agera samarbetesparti till de maktsugna och auktoritära sossarna. För det andra var det nog en tidsfråga innan de ideologiska tvisterna skulle träda fram på allvar hos ett enfrågeparti i ett land med fullfjädrad blockpolitik.
Det skulle också kunna bero på att alliansen faktiskt har åstadkommit något i miljöfrågorna, medan man mest vill skratta när man ser vissa utspel från de rödgröna. Vänsterns Karin Svensson Smith visar ju här på ett fenomenalt resonemang som på allvar kommer få bukt på bilproblemen. Legenden Peter Pedersen har ju sin egen evighetsmaskin som är minst sagt klassiskt. Och med vänner som Ruwaida behöver andra miljöpartister ju vare sig fiender eller någon miljöpolitik. Fokus inom Miljöpartiet verkar också ha skiftat från miljöfrågor till mer relevanta frågor som normkritiska myndigheter, oproportionerlig konsumtionskritik eller otroligt märkliga skatteresonemang.
För att bjuda på ett exempel på något mer konkret förslag som kan ha fått miljövännerna i Botkyrka att ilskna till ta vi hjälp av Timbros eminenta rapport om partiet. I den kan vi läsa att den göteborgska lokalavdelningen på allvar har bestämt sig för att bli ett utpräglat vänsterparti och vill så gott som helt ta bort alla incitament för högre utbildning genom att skapa jämlikhet i utfall snarare än jämlikhet i möjligheter. Man föreslår att "ingen får tjäna mer än fyra gånger så mycket som den lägst betalda i kommunen. Eller omvänt: ingen skall ha lägre lön än en fjärdedel av den högst avlönade”. Följden av ett sådant förslag blir givetvis en mycket mer sammanpressad lönestruktur och detta är ju något som är som ljuv musik för en person med marxistisk läggning.
Men vad hade det inneburit i rena siffror? Om vi säger att vi ska höja de allra mest lågavlönades löner så att de tjänade en fjärdedel av den högst avlönade skulle det innebära en lönehöjning till cirka 25 000 för samtliga invånare som tjänar under denna summa. Det hade kostat 1,4 miljarder per år; en ansenlig summa för vilken stad som helst. Om vi istället sänker de som tjänar mest för att matcha den som tjänar minst blir lönetaket 60 000. Denna ihoppressande av löneskalan hade förvandlat Göteborg till en enda stor låglönezon. Man skulle helt enkelt få samma problem med "braindrain" som till exempel Indien har gentemot Västvärlden; de mest kvalificerade hade helt enkelt flyttat till andra, mer lukrativa, regioner. Spontant kan man undra om det är det Göteborg behöver just nu, när fesk- och varvsindustrin kollapsat och alla gôa gubbar chillar på parkbänkar istället för att jobba.
Förhoppningsvis kan avhoppen tjäna till att inspirera Miljöpartister att se på sitt eget parti, och vad det har blivit.
MP har givetvis försökt undvika den dåliga publiciteten genom att spela ut islamofobkortet. Magnus Andersson tar förtjänstfullt upp det komiskt felaktiga i den strategin här. Vi vill dock fokusera på den egentliga anledningen till varför 25 personer väljer att lämna partiet. Man uppger sig vara trötta på att miljöfrågorna har fått stå tillbaka för traditionellt röda frågor under samarbetet med de röda. Det är väl egentligen inte så överraskande av flera orsaker. För det första kan det nog inte vara speciellt lätt att agera samarbetesparti till de maktsugna och auktoritära sossarna. För det andra var det nog en tidsfråga innan de ideologiska tvisterna skulle träda fram på allvar hos ett enfrågeparti i ett land med fullfjädrad blockpolitik.
Det skulle också kunna bero på att alliansen faktiskt har åstadkommit något i miljöfrågorna, medan man mest vill skratta när man ser vissa utspel från de rödgröna. Vänsterns Karin Svensson Smith visar ju här på ett fenomenalt resonemang som på allvar kommer få bukt på bilproblemen. Legenden Peter Pedersen har ju sin egen evighetsmaskin som är minst sagt klassiskt. Och med vänner som Ruwaida behöver andra miljöpartister ju vare sig fiender eller någon miljöpolitik. Fokus inom Miljöpartiet verkar också ha skiftat från miljöfrågor till mer relevanta frågor som normkritiska myndigheter, oproportionerlig konsumtionskritik eller otroligt märkliga skatteresonemang.
För att bjuda på ett exempel på något mer konkret förslag som kan ha fått miljövännerna i Botkyrka att ilskna till ta vi hjälp av Timbros eminenta rapport om partiet. I den kan vi läsa att den göteborgska lokalavdelningen på allvar har bestämt sig för att bli ett utpräglat vänsterparti och vill så gott som helt ta bort alla incitament för högre utbildning genom att skapa jämlikhet i utfall snarare än jämlikhet i möjligheter. Man föreslår att "ingen får tjäna mer än fyra gånger så mycket som den lägst betalda i kommunen. Eller omvänt: ingen skall ha lägre lön än en fjärdedel av den högst avlönade”. Följden av ett sådant förslag blir givetvis en mycket mer sammanpressad lönestruktur och detta är ju något som är som ljuv musik för en person med marxistisk läggning.
Men vad hade det inneburit i rena siffror? Om vi säger att vi ska höja de allra mest lågavlönades löner så att de tjänade en fjärdedel av den högst avlönade skulle det innebära en lönehöjning till cirka 25 000 för samtliga invånare som tjänar under denna summa. Det hade kostat 1,4 miljarder per år; en ansenlig summa för vilken stad som helst. Om vi istället sänker de som tjänar mest för att matcha den som tjänar minst blir lönetaket 60 000. Denna ihoppressande av löneskalan hade förvandlat Göteborg till en enda stor låglönezon. Man skulle helt enkelt få samma problem med "braindrain" som till exempel Indien har gentemot Västvärlden; de mest kvalificerade hade helt enkelt flyttat till andra, mer lukrativa, regioner. Spontant kan man undra om det är det Göteborg behöver just nu, när fesk- och varvsindustrin kollapsat och alla gôa gubbar chillar på parkbänkar istället för att jobba.
Förhoppningsvis kan avhoppen tjäna till att inspirera Miljöpartister att se på sitt eget parti, och vad det har blivit.
2010/07/30
#50: Du vill kunna gå på krogen utan att få dina kläder sönderslitna av "aktivister"
Vi har redan tidigare tagit upp jämförelser med organiserad brottslighet och vi tänker fortsätta på det spåret. Den här gången är det den radikala fackliga organisationen Syndikalisterna som skönmålas med stort skägg, solglasögon och full MC-mundering.
Ni kanske har följt den långa process som Syndikalisterna drivit mot restaurangen Berns som pågått sedan i våras. Medlemmar från den fackliga organisationen har bildat kedjor runt lokalen och hindrat människor från att komma in. Varför tycker då våra syndikalistvänner att det är värt att spendera alla dessa fina sommarkvällar utanför, snarare än inne på, Berns? Den officiella anledningen är att Berns anlitat ett städbolag,. En del av städarna sades upp på grund av arbetsbrist efter ett tag och istället för att kontakta städbolaget när behovet återkom valde man att anställa på annat vis. Syndikalisterna menar att detta var ett brott mot arbetsrätten då de uppsagda städarna ska ha förtur till platserna enligt den eminenta Lagen om anställningsskydd. De har dock helt fel eftersom Berns aldrig varit deras arbetsgivare utan bara hyrt in dem via ett annat bolag. Vänsterextremisterna har då kontrat med att om samma situation hade uppkommit i Tyskland, då hade minsann Berns haft ett beställaransvar gentemot sin underleverantörs anställda. Som om det är relevant över huvud taget. Om man då ville lyfta frågan och försöka åstadkomma en lagrumsändring här i Sverige vore ju en bra början att man anmälde fallet till Arbetsrättsdomstolen, men det har man inte orkat bry sig om.
Man visar helt enkelt inte respekt för varken lagstiftning och vårt rättssystem eller fackliga avtal. Hotell- och restaurangfacket, som städarna är anslutna till, har nämligen inte reagerat på situationen. Vad är det då man har för intresse i att fortsätta blockaden då alla inblandade verkar vara okej med situationen? Jo, money talks uppenbarligen. Syndikalisterna har på bästa maffiamanér bestämt sig för att man minsann vill ha 1,4 miljoner kronor för att upphöra med sin olagliga aktion. Berns vägrar betala då man inte har gjort något fel, men utpressarna är envisa. Man har till och med gjort en nattlig visit på Berns VD:s födelsedag till dennas villa för att visa att det banne mig är allvar.
Detta här är dock ingen engångsföreteelse. Ni kanske minns Wild 'n' fresh; Videomix; Jima och Scando Trade;
Det har varit vanligt att den organiserade brottsligheten startar olika små företag för att kunna tvätta och dra in pengar till den illegala verksamheten, som till exempel kan vara exempel utpressning. Vi tror inte att MC-gängen är dummare än att de ser chansen att "göra en svart sektor vit" och starta fackföreningar för att lagligt kunna bedriva utpressning mot små näringsidkare.
Ni kanske har följt den långa process som Syndikalisterna drivit mot restaurangen Berns som pågått sedan i våras. Medlemmar från den fackliga organisationen har bildat kedjor runt lokalen och hindrat människor från att komma in. Varför tycker då våra syndikalistvänner att det är värt att spendera alla dessa fina sommarkvällar utanför, snarare än inne på, Berns? Den officiella anledningen är att Berns anlitat ett städbolag,. En del av städarna sades upp på grund av arbetsbrist efter ett tag och istället för att kontakta städbolaget när behovet återkom valde man att anställa på annat vis. Syndikalisterna menar att detta var ett brott mot arbetsrätten då de uppsagda städarna ska ha förtur till platserna enligt den eminenta Lagen om anställningsskydd. De har dock helt fel eftersom Berns aldrig varit deras arbetsgivare utan bara hyrt in dem via ett annat bolag. Vänsterextremisterna har då kontrat med att om samma situation hade uppkommit i Tyskland, då hade minsann Berns haft ett beställaransvar gentemot sin underleverantörs anställda. Som om det är relevant över huvud taget. Om man då ville lyfta frågan och försöka åstadkomma en lagrumsändring här i Sverige vore ju en bra början att man anmälde fallet till Arbetsrättsdomstolen, men det har man inte orkat bry sig om.
Man visar helt enkelt inte respekt för varken lagstiftning och vårt rättssystem eller fackliga avtal. Hotell- och restaurangfacket, som städarna är anslutna till, har nämligen inte reagerat på situationen. Vad är det då man har för intresse i att fortsätta blockaden då alla inblandade verkar vara okej med situationen? Jo, money talks uppenbarligen. Syndikalisterna har på bästa maffiamanér bestämt sig för att man minsann vill ha 1,4 miljoner kronor för att upphöra med sin olagliga aktion. Berns vägrar betala då man inte har gjort något fel, men utpressarna är envisa. Man har till och med gjort en nattlig visit på Berns VD:s födelsedag till dennas villa för att visa att det banne mig är allvar.
Detta här är dock ingen engångsföreteelse. Ni kanske minns Wild 'n' fresh; Videomix; Jima och Scando Trade;
Det har varit vanligt att den organiserade brottsligheten startar olika små företag för att kunna tvätta och dra in pengar till den illegala verksamheten, som till exempel kan vara exempel utpressning. Vi tror inte att MC-gängen är dummare än att de ser chansen att "göra en svart sektor vit" och starta fackföreningar för att lagligt kunna bedriva utpressning mot små näringsidkare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)