100 anledningar - ett mission statement

Nå, vi har tagit oss lite mer än halvvägs till valet, och bloggens läsarskara och relevans är på uppgång. Det är förstås kul i sig, men det är viktigt att notera att vi inte skriver för vår egen skull; vi ser inget egenvärde i att fylla sida efter sida med våra åsikter.

Den politiska bloggosfären (och det är första och sista gången vi använder det ordet) utgörs av två-tre extremt inskränkta grupper av navelskådare. Värst är förstås NetRoots-rörelsen, som gör det till en grej att inte inbjuda till debatt utan istället vara någon sorts okritisk megafon för socialdemokraterna, som att den som skriker högst är bäst. 100 anledningar var aldrig menat att agera megafon åt borgerliga partiers politik - då blir man bara intressant för de som redan är övertygade. Istället har vi valt att inte ta ställning för något, utan att belysa galenskaperna i det som kan bli rödgrön regeringspolitik.

Vi vill finnas som ett understöd åt er som är tveksamma inför vad ni ska välja i höst, en antologi att referera till i politiska debatter (för det är roligt att prata politik även i vardagen) och ett motgift mot retoriken som alltid skyler över de verkliga meningsmotsättningarna. När man pratar politik kan man alltid inta en polemiserande hållning och rapa självklarheter ur sitt partis valmanifest, men då kommer ingen sida i debatten att lära sig något. Debatt bör handla om ett meningsutbyte med det underliggande målet att lära sig något nytt och vidga sina vyer. Därför ser vi gärna att läsare kommenterar och ifrågasätter våra argument så mycket som möjligt, ty det är i diskussionen, inte i propagerandet, som det intellektuella värdeskapandet sker.

Därför vill vi hylla Emil Broberg, som i den här kommentarsdiskussionen höll huvudet kallt och lät bli flosklerna. Erik Laakso förtjänar kudos för att han hoppade av NetRoots när han insåg att det handlade mer om propaganda än om samhällsdebatt. Kent Persson ska ha cred för att han styr debatt varje vecka och även låter meningsmotståndare komma till tals. PLC får props för att han har egna åsikter och håller ett öppet sinne till och med när det kommer till syndikalister.

Om vi får be er om något, vore det följande: debattera mera! Skriv i kommentarerna, prata politik med folk runt omkring dig, sprid evangeliet om 100 anledningar att inte rösta till vänster, och se för guds skull till att du gör ett informerat val den 19:e september - vare sig du till slut hamnar till höger eller till vänster.

#52: Du tycker inte att staten ska tjäna pengar på att bränna brunkol

Äntligen har vi som njutit av sötman som blev över efter försäljningen av Vin & Sprit fått lite mer att njuta av, nu när Maud Olofsson börjar resonera kring försäljning av delar av Vattenfall. Dessutom är hon tydlig med att man vill sälja SAS.

Thomas Östros är, helt oväntat, kritisk.

Thomas Östros, ekonomipolitisk talesman för Socialdemokraterna, är kritisk till Centerns utspel.

- Vattenfall är kronjuvelen i det statliga ägandet. En utförsäljning kommer att leda till högre elpriser och att vinsterna hamnar i utländska koncernernas bolag i stället för i Sverige. Det är ett riktigt dåligt förslag

Varför får vi här på 100 anledningar en skön känsla i kroppen när det börjar snackas om privatiseringar? Svenskar tycks ha utvecklat en märklig rädsla för privata intressen och en riktigt märklig faibless för att äga stora jävla bolag som inte gör någon nytta. Man kan se varför. Socialdemokraterna frågade folk på stan (som vanligt när det kommer till frågor de rödgröna själva inte förstår) huruvida de vill "behålla eller sälja Vattenfall" och fick det föga förvånande svaret att 57% ville behålla Vattenfall. När det kommer till sådana här undersökning är det som vanligt så att som man frågar får man svarar. Här är förslag på en fråga som bör ge en bättre bild av saken:
Vill du att dina pengar ska vara investerade i ett företag som är olönsamt, relativt dåligt jämfört med andra energibolag och som dessutom bränner klart miljöfarlig brunkol för att gå runt?

För att man ska kunna ställa den frågan behöver man dock en insikt om vem pengarna tillhör. På den rödgröna sidan ylas det nu om att staten säljer ut sina naturtillgångar till förmån för kortsiktiga intressen. Då kan man inte se det som ett investeringsbeslut. Om man däremot inser att de pengar som ligger och skvalpar i Vattenfalls balansräkning tillhör det svenska folket, då blir frågan helt plötsligt vettig. Om jag fick min del av Vattenfall skulle jag sälja mina skitaktier och köpa E.ON-aktier istället, för att det är ett bättre skött energiföretag. De som inte gillar brunkol kunde få investera sin del av Vattenfall i miljövänliga alternativ eller stoppa pengarna under madrassen.

#40: Du firar idag

Idag korkar vi upp skumpan och vaskar loss som en värre Gudrun Schyman i Visby - idag ska det firas! Studenter som vi är kör vi med folköl och Lidls eminenta mineralvatten för 4.50/flaska, men det är inte desto mindre fest. Varför?

Jo, såhär är det. Tänk dig att du bor i ett land helt utan skatter. När du går till jobbet på morgonen vet du att de pengar du tjänar, värdet av de varor och tjänster du säljer går just till dig (eller din arbetsgivare, då). Soft. Å andra sidan får du betala din sjukvårdsförsäkring och sådär, men du har i alla fall valet att betala eller ej.
I de flesta länder funkar det ju inte så, utan där är det skatter som gäller. Sverige har som bekant världens högsta o/e nästa högsta skatt, beroende på vilken skatt man räknar. Faktum är att om skattetrycket på normalinkomsttagaren togs som en ackumulerad del av lönen under året, så hade staten tagit alla intjänade pengar av honom/henne varenda dag fram till idag, den 20:e juli.

Alla arbetstimmar du jobbat från den första januari till idag har du arbetat för någon annans skull än din egen; för att betala för ineffektiva bistånd, socialbidrag, kostnadsineffektiv sjukvård, Mona Sahlins lön, Yvonne Ruwaidas jävla telefonräkning, Maria Wetterstrands flygpendlande till Helsingfors etcetera.

Den här dagen är lite speciell på så sätt att den tenderar att flytta på sig; inte som långfredagen utan mer som ramadan. I år infaller den som sagt idag, men till exempel 2006 inföll den den 8:e augusti, och 2004 och 2005 jobbade vi för andras skull till den 10:e augusti. Det finns alltså också anledning att fira för att dagen flyttats fram på året med ett tjog dagar tack vare statens försyn. Thomas Östros gnisslar gissningsvis tänder när han tänker på att ytterligare 20 arbetsdagar av statliga medel slösats på folket. Vi här på 100 anledningar firar med mineralvatten. Huzzah!

Se också: Mathias Sundin; SvD