#35: Du litar inte på att konduktörer ska utforma kapitalmarknadsregleringar

Lars Ohly är konduktören, bara så att vi har det överstökat.

Vänsterns skeva och felaktiga syn på begrepp som jämlikhet och rättvisa behandlas utförligt i #34. Vi tänker fortsätta lite på samma spår i dagens inlägg, men istället titta på vilka effekter det här osunda tankesättet kan ha på ett globalt plan. Som utlovat i tidigare inlägg kommer vi redogöra för Tobinskatten och den rödgröna förkärleken för trubbiga styrmedel som stjälper mer än de hjälper.

Tobinskatten är en typ av kapitalreglering - en åtgärd som alltid faller i god grönröd jord eftersom den slår mot utsugarkapitalister - som syftar till att förhindra valutaspekulation. Skatten vinner någon form av auktoritet eftersom den uppkallats efter den Nobelprisbelönade ekonomen James Tobin, trots att denne insåg att åtgärden var ogenomförbar. Idén passade dock väldigt bra in i vänsterns världsbild, en världsbild som ju bygger på att spekulation och gränsöverskridande kapitalförflyttningar är absolut jättedåligt och oönskvärt. För att detta inlägg inte ska bli längre än alla föregående inlägg tillsammans antar vi att vänsterns tankar om den skadliga handeln och den goda protektionismen är uppåt väggarna. Om någon inte håller med så kan ni ta upp det i en kommentar eller vända er till oraklet och husguden Johan Norberg.

Som vi nämnde innan är samtliga rödgröna partier för skatten. Socialdemokraterna menar i sitt partiprogram att den endast drabbar kortsiktiga spekulationer och inte långsiktiga investeringar. Man har redan här bestämt sig för att allt "kortsiktigt" är dåligt, vilket det egentligen inte alltid är. En viktig sak att flika in är att även en långsiktig investering har många olika transfereringar. En investerare (läs: ond kapitalist) vill förutom att göra grundinvesteringen förmodligen också hämta ut vinster, kanske öka investeringen, köpa in nya tillgångar, plocka ut lön etc. Summa summarum är att det blir en hiskeligt stor summa i skatt helt plötsligt, även för de långsiktiga projekt man säger sig vilja värna om.

Det man vill komma åt är ju spekulationen. Man glömmer bort att finansmarknaden är en av mänsklighetens bästa uppfinningar (Se gärna Niall Fergusons intressanta bok Ascent of Money) som bidrar till en ökad specialisering och därmed en ökad produktivitet och tillväxt. Om ett tillverkande företag inte vet om verksamheten kommer gå bra kan man sälja en option att köpa de färdiga varorna till någon annan och därmed också risken. Istället för att lägga tid på att försöka följa marknaden och valutornas utveckling och ragga köpare kan man istället koncentrera sig på att tillverka sin produkt. De andra uppgifterna kan en kapitalist ägna sig åt istället. Resultatet av en Tobinskatt är att denna typ av optionshandel blir dyr och marknaden för olika typer av derivat försvinner till stor del. Vad som då händer är att kapitalmarknaden blir ineffektiv och förlorar sin poäng.

Även om Tobinskatten vore en bra idé så skulle den troligtvis ändå vara, som James Tobin själv sade, helt ogenomförbar, då det skulle krävas att alla världens länder anslöt sina valutor till det här samarbetet. Annars skulle man skapa en väldigt konstig konkurrenssituation och de länder som inte tillämpar skatten kommer givetvis locka till sig mer kapital. Följden blir då att skatten förfaller och tas bort, eftersom skattebasen ryker. Hade man på något mirakulöst sätt lyckats lura in samtliga länder i detta så hade det behövts en ofantligt stor global byråkrati alternativt en världsstat för att administrera detta. Problemet är att majoriteten av världens länder i nuläget saknar en fungerade offentlig administration och präglas till stora delar av korruption och kaos. Ett vanligt motargument att är att man ska lägga detta på FN:s bord. Organisationen FN funkar i den svenska debatten ungefär som slagorden rättvisa, jämlikhet, entreprenörskap. De är helt enkelt oantastliga saker vars godhet det råder ett konsensus om i de etablerade partierna. Men egentligen är FN ett forum där diktaturer kan styra, och ofta styr, över demokratierna. Dålig stämning helt enkelt.

Tobinskatt är dagens facepalm.