De fina orden, ja. Det pratas om kommunistspöket som något som Reinfeldt tar fram när Ohly diskuteras. Det faller sig ju rätt naturligt eftersom Ohly ju är kommunist.
Vem ser egentligen större klyftor som självändamål? Rödgrön retorik är full av enorma och växande klyftor, och retoriken är byggd så att man direkt känner att klyftorna ökar inte bara för att de rika blir rikare, utan också för att de fattiga blir utfattiga och sparkas ned i rännstenen. Gifvet. Jag vet inte vad mer som behöver sägas än att det helt enkelt inte är sant. Säg till nästa gång du hittar någon varslad Volvo-anställd i rännstenen. Det är nog mer sannolikt att han hänger på porrklubb (jag vet, extremt lågt).
Man har ju dessutom ett eget förslag som med all säkerhet kommer vevas lika hårt som Gudrun vaskar i valrörelsen.
Det påstås att de rödgrönas politik kommer förbättra stämningen för nio deciler av befolkning. Alliansens politik gynnar alltså endast de rikaste. Ekonomerna Jordahl och Bergh har granskat detta påstående:
Tre problem:
1. ”För det första är den fördelningspolitiska analysen i figuren ovan uppenbart inte budgetbalanserad. En försämring på 3 600 kronor för de 10 procent rikaste
hushållen kan inte finansiera förbättringar på 1 800 kronor för resterande 90
procent av befolkningen. [...] Eftersom oppositionen valt att lägga stora delar av finansieringen i form av skattehöjningar från och med 2012 kommer dessa inte med i den fördelningspolitiska analysen.”
2. ”För det andra: Det faktum att jämförelsen görs med 2010 betyder att staplarna i figuren till stor del innehåller sådant som redan beslutats i Riksdagen … Detta sätt att utforma jämförelsen på är naturligtvis korrekt om syftet är att jämföra hushållens disponibla inkomster 2011 med 2010, men missvisande som en jämförelse mellan de två regeringsalternativen.”
3. ”För det tredje har Riksdagens utredningstjänst på grund av ‘analystekniska svårigheter’ inte analyserat förslaget om höjd alkohol‐ och tobaksskatt med 12,5 procent. Fördelningseffekterna av tobaksskatten är emellertid ganska
uppenbara: 20 procent av arbetarna, 16 procent av de lägre tjänstemännen och
5 procent av de högre tjänstemännen röker dagligen. Det är också vanligare att
kvinnor röker.”
De rödgrönas fördelningspolitik och lovande minskade klyftor bygger i grunden på ett antal felresonemang. Vi delar rapportförfattarnas åsikt i att de rödgrönas politik syftar till att försämra det för arbetande och förbättra det för sjukskrivna, pensionärer och arbetslösa. Det man inte får ihop är hur den yrkesverksamma befolkningen endast blev en tiondel av befolkningen.
Visst tog vi upp det här förut. Men det är lite det som är det finurliga - den nya debattartikeln återanvänder ett antal redan vederlagda lögner. Lika bra att vi upprepar argumenten så att ingen missar att mupparna faktiskt ljuger.
Mer dravel:
En sittande regering som har använt politiken för att vidga klyftorna – och ett nytt regeringsalternativ som avser använda politiken för att överbrygga klyftor.
De blåa sitter och gnuggar sina händer över större klyftor, medan de behjärtansvärda rödgröna ska använda politiken för att överbrygga klyftorna. Men hur överbrygger man klyftor? Låt gå för minskade klyftor, men vad är egentligen överbryggda klyftor? Är det ett samhälle där det är lätt att "byta klass" så är vi ju absolut med på det. Det ska löna sig att vara en sund och bidragande medborgare, medan det inte nödvändigtvis ska löna sig att vara politiker.
...men resonemanget handlar givetvis om samma sak som ovan. Det är bättre att alla har det lika dåligt än olika bra.
Lika dåligt > olika bra.
Lika dåligt > olika bra.
Lika dåligt > olika bra.
Lika dåligt > olika bra.
Lika dåligt > olika bra.
De rödgröna verkar resonera att om man ljuger om en sak tillräckligt många gånger blir det sanning. Förhoppningsvis ger en upprepad sanning än större effekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar