"Rätt till heltid", detta fantastiska slagord. Det är väl allmänt känt att ju fler rättigheter desto bättre, men frågan om vem som skall tillgodose alla dessa rättigheter ställs desto mer sällan.
När det kommer till rätt till heltid är det rimligen arbetsgivaren som skall tillgodose rättigheten. Hur skall det fungera? Låt oss illustrera. Du är en ond arbetsgivare och behöver för närvarande fyra heltidstjänster för att företaget ska gå runt. Du exploaterar fem arbetare - tre heltidare och två deltidare. Alla har rätt till heltid och "möjlighet till deltid". Din ena deltidsarbetare utnyttjar sin rätt till heltid och vips har du en deltidare för mycket. Vad händer med den personen?
Här springer vi på en intressant och alltför ofta förekommande paradox. När man formulerar politik fungerar saker på ett sätt, och när man är i verkligheten fungerar det på ett helt annat. En lirare som åkte på en jobbig diskrepans mellan politik och verklighet var Lenin, och det vet vi ju hur det slutade. I det här fallet säger politiken - Mona själv - "joorå. Då skall du få fortsätta med det". När det blir mediastorm kring det hela sluter sossarna solidariskt upp och pissar lite på väljarna. Den hiskeligt sympatiske politikern Ola Möller passar också på att hylla Monas nationalekonomiska kunskaper som vi ju dokumenterat nedan.
Ponera att deltidaren får någon form av lagstadgad rätt att jobba kvar i det här fallet. Vad händer? Du som arbetsgivare får kraftigt ökade kostnader och dina anställda får mindre att göra. I slutändan går du antingen i konkurs eller så hittar du något kryphål i lagen, ungefär som i dagsläget när bemanningsföretag är enda sättet att ta sig runt LAS. Joorå.
Dessutom kommer du ju aldrig någonsin mer vilja anställa någon på deltid - alla deltidare blir tickande kostnadsbomber som när som helst kan få för sig att kräva heltid. Detta inser dock inte Josefin Brink, arbetsmarknadspolitisk talesman för V och statsrådsaspirant. Partiet föreslår att heltid ska vara norm på arbetsmarknaden och att andra typer av anställningar aktivt ska motverkas. Man vill till exempel lagstifta om en skarpare tidsbegränsning när det kommer till visstidsanställningar, då man anser att den nuvarande gränsen på 12 månader inte är tillräcklig. Man motiverar detta med att man vill underlätta för ungdomar på arbetsmarknaden. ...va? Att försöka tvinga arbetsgivare att omedelbart anställa på heltid, och dessutom göra det otroligt svårt att avbryta anställningen, kommer att göra incitamenten att anställa unga större. Joorå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar