Under ett seminarium arrangerat av Företagarna i Visby med alla ungdomsförbundsordföranden diskuterades ungdomsarbetslösheten (vars utbredning i och för sig bör tas med en nypa salt) och Ida Gabrielsson utmärkte sig gifvetvis. Förutom att hon ser alldeles fruktansvärt arrogant ut har hon också, sitt parti trogen, mycket märkliga åsikter om framtidens arbetsgivare.
I Vänsterpartiets partiprogram förklaras att
Många har tvingats till privatföretagande (sic!) för att kunna försörja sig. Grupper som tidigare var lönearbetare, till exempel inom offentlig sektor eller byggnadsindustri, pressas att i stället sälja sin arbetskraft som egenföretagare.
Man är ju böjd att hålla med och tycka synd om de stackars egenföretagarna som tvingas ut i egenföretagande istället för att stå vid det trygga bandet där T-fordarna byggs. Dessutom reflekterar man att
Många tjänstemän får en situation som alltmer liknar arbetarklassens.
...men vad beror det på, då? Det kan ju inte ha något att göra med att man får behålla 50% av lönen medan staten tar resten för att fördela till slackers.
Gabrielsson gick ett steg längre och förklarade att sänkt tjänstemoms - centerns förslag - inte behövs, eftersom tjänstesektorn inte har någon framtid i samhället. Varför det var så framgick inte, men det berodde väl helt enkelt på att Gabrielsson inte gillar den. Istället skall ungdomarna anställas av offantlig sektor och "stora företag". Men ärligt talat, vad fan är grejen med industriromantiken?
