Jämställdheten är i svensk politik en helig ko som många är villiga att göra både den ena och andra dumheten för att verka för. Att kvinnor varit en förtryckt grupp i måna kulturer och epoker förnekar nog ingen. Att den antika, grekiska demokratin var öppen för fria män är ingen hemlighet. Att det var pojkar som skickades till Paris, Bologna eller Aachen står att läsa i valfritt idéhistorisk skrift. Att det var unga män som undervisades av män i romantikens Tyskland är det ingen som hymlar med.
Vi kan tycka vad vi vill om vår historia – personligen tycker jag att kommunismens framfart de senaste 100 åren är beklaglig – men att propagera för kvinnans historiska bidrag via särskilda kvinnomuséer eller kvinnocentra känns inte riktigt som något staten bör syssla med. Är det något fel på att berätta vad som hänt och fokusera på hur det påverkat det samhälle vi idag lever i, eller finns det något egenvärde i att försöka förkvinnliga historiska händelser?
Lustigt är dessutom att Miljöpartiet kallar idén jämställdhet. Att särbehandla en grupp (kvinnor), ge denna egna fora (särskilda museer och centra) utan att nämna ett ord om att kvinnors i ärlighetens namn varit tämligen osynliga fram till 1700-talets andra hälft har ingenting med att utjämna skillnader män och kvinnor emellan att göra. Det är särartsfeminism av värsta sort.
Det bör noteras att kvinnors inflytande är odiskutabelt viktigt, men som vanligt särskiljer vi oss från vänstertroikan (vilket underbart uttryck, förresten). Auktoritära regimer har gång efter annan strävat efter att ändra historien för att passa nutiden bättre. Bäst i vår mening är Stalin, världens första photoshoppare. Feministrörelsen - intimt förknippad med och oskiljaktig från socialiströrelsen i dess nuvarande utformning - är märkbart missnöjd med historieskrivningen och claimar liberala kämpar för kvinnors rättigheter av bara farten.
Historien är vad den är. Låt oss fokusera på framtiden.
[Ovan är ett gästinlägg signerat /G.]
2010/07/07
2010/07/06
#26: Du har tillräckligt med rättigheter som det är
Igår talade Vänst... förlåt, Välfärspartiets partiledare Lars Ohly på Almedalsveckan. Temat var välfärd och mänskliga rättigheter och givetvis lyckades Ohly varken med att claima ett originellt namn eller hålla ett inspirerande tal. Vi fick istället se en historisk rättighetsakrobatik och en galen löfteskarusell.
Välfärdspartiet. Bra grejer. Vem är emot välfärd egentligen? Ingen, exakt. Bra att profilera sig där då för det första. Det hade ju kunnat bli lite trångt där när alla ska hylla välfärden fram och tillbaka. Detta löser Ohly med att hitta på nya områden som nu ska täckas in av den allmänna välfärden. Och det är inte någon pyttereform det rör sig om. Andreas Bergh (ek. dr) har i uppgift av Axess att räkna ut hur mycket som partiledarna lovar bort i sina tal. I söndags lovade Reinfeldt enligt Bergh bort 10 miljarder, vilket också senare bekräftades av Anders Borg. Den gode doktor Bergh fann sig igår dock i en ganska hopplös sits och gav upp räknandet vid 100 miljarder.
Men vad spelar det egentligen för roll? Varför vända sig emot en konstant utdelning av välfärdsjulklappar?
Bloggaren Dick Erixon ger oss en liten sammanfattning på vad önske/kravlistan innefattar för punkter:
- Rätten till heltid
- Rätten till bostad
- Rätten till oinskränkt sjukvård
- Rätten till fri kollektivtrafik
- Rätten till tätare turer
- Rätten till högre löner
- Rätten till rättvisa löner
- Rätten till bättre hemtjänst
- Rätten till högre studiestöd
Det fanns dock mer att hämta. Ohly pratade också om rätten att gå på bio, osv. Det passar förresten ganska bra ihop med MPs önskade satsning på kommunala biografer.
Återigen verkar folk blanda ihop positiva och negativa rättigheter.
2010/07/05
#25: Du vill inte vänta i sex månader på att få ett jobb
Okej, okej. Det är kanske lite för lätt att basha på MP och VP(K) hela tiden, de skäms ju inte med att de inte vet vad de snackar om. Det kan säkerligen argumenteras att det stora statsbärande och allvetande Partiet kan hålla extremisterna på vänsterkanten i schack. Socialdemokraterna har ju så länge styrt skutan åt rätt håll, väl?
Ja, jo, att de har suttit länge kan man ju knappast säga emot. Har det gått bra? Ja, det duger i krig. Varför inte rösta tillbaka dem så att de kan fixa allt det där med ungdomsarbetslöshet och cancersjuka som krälar i rännstenen och arbetsgivare som utnyttjar handikappade till gratisarbete med arbetsförmedlingen som betalar och rika mansgrisar som skor sig på kommunalkvinnorna och, och, och.
Vi gör en liten fuling och kollar på vad sossarna vill nuförtiden. Till hjälp har vi fortfarande deras "100 förslag". Enligt socialdemokraterna är något av det värsta som alliansregeringen gjort att införa det så kallade "aktivitetsförbudet". Förbudet innebär att man inte har rätt till aktivitetsstöd från dag ett utan först när man varit inskriven på arbetsförmedlingen i tre månader. Tanken är att man ska försöka söka jobb och först få stöd om det visar sig att det inte går vägen.
De rödgröna vill sätta in den här hjälpen från dag ett, men varför ska man egentligen direkt hänvisas till staten? Om man kommer som nybakad student är det sannolikt bättre att inte få någon aktiv insats, för vad kan egentligen arbetsförmedlingen erbjuda i aktivitetshjälp vid den här tidpunkten? Det är givetvis bättre om man får erfarenhet av att söka jobb och något att utgå ifrån när man senare utformar ett aktivt stöd.
Vad den nuvarande regeringen har infört är sänkta arbetsgivaravgifter för alla under 26. De rödgröna kontrar med att införa samma sak, men endast för de som varit arbetslösa i sex månader. Genialiskt. Då kommer alla anställa de som är långtidsarbetslösa! Men vänta... Som vanligt skapar dessa märkliga regler märkliga incitament som är totalt osynliga för de välmenande rödgröningarna.
Tänk dig att du är en utsugande arbetsgivare som är i stånd att anställa en ungdom. Grabben/bruden har precis klivit av studentflaket, vilket innebär att du inte får den eftertraktade rabatten om du anställer honom/henne. Vad gör du? Givetvis ber du personen i fråga vänta i ett halvår och komma tillbaka. Det kommer att finnas en enorm strukturell arbetslöshet mellan juni och december då ingen vill anställa kidsen förrän de blir billiga. Tips: Det här sänker inte ungdomsarbetslösheten.
Vad är det egentligen som skapar nya jobb? Är det att de arbetslösa ungdomarna hårddrillas i intervjuträning och söka jobb-skolor eller är det det kostar mindre för företagen att anställa? Att kostnaderna är för höga för att anställa kan ha en alternativ lösning om man hemskt gärna vill ha kvar arbetsgivaravgifter: man kan istället ge en lägre lön till ungdomar genom att använda sig av lärlingsanställningar. Alla vinner onekligen på det systemet. Arbetsgivaren får mindre kostnader och kan ge arbetstagaren en platsutbildning i yrket tidigt, då det är lättare att "forma" och specialisera. Den arbetslöse ynglingen får lön, referenser, god inblick i arbetet och förmodligen mycket bättre erfarenhet än vad en intervjuskola på Arbetsförmedlingen ger.
Ja, jo, att de har suttit länge kan man ju knappast säga emot. Har det gått bra? Ja, det duger i krig. Varför inte rösta tillbaka dem så att de kan fixa allt det där med ungdomsarbetslöshet och cancersjuka som krälar i rännstenen och arbetsgivare som utnyttjar handikappade till gratisarbete med arbetsförmedlingen som betalar och rika mansgrisar som skor sig på kommunalkvinnorna och, och, och.
Vi gör en liten fuling och kollar på vad sossarna vill nuförtiden. Till hjälp har vi fortfarande deras "100 förslag". Enligt socialdemokraterna är något av det värsta som alliansregeringen gjort att införa det så kallade "aktivitetsförbudet". Förbudet innebär att man inte har rätt till aktivitetsstöd från dag ett utan först när man varit inskriven på arbetsförmedlingen i tre månader. Tanken är att man ska försöka söka jobb och först få stöd om det visar sig att det inte går vägen.
De rödgröna vill sätta in den här hjälpen från dag ett, men varför ska man egentligen direkt hänvisas till staten? Om man kommer som nybakad student är det sannolikt bättre att inte få någon aktiv insats, för vad kan egentligen arbetsförmedlingen erbjuda i aktivitetshjälp vid den här tidpunkten? Det är givetvis bättre om man får erfarenhet av att söka jobb och något att utgå ifrån när man senare utformar ett aktivt stöd.
Vad den nuvarande regeringen har infört är sänkta arbetsgivaravgifter för alla under 26. De rödgröna kontrar med att införa samma sak, men endast för de som varit arbetslösa i sex månader. Genialiskt. Då kommer alla anställa de som är långtidsarbetslösa! Men vänta... Som vanligt skapar dessa märkliga regler märkliga incitament som är totalt osynliga för de välmenande rödgröningarna.
Tänk dig att du är en utsugande arbetsgivare som är i stånd att anställa en ungdom. Grabben/bruden har precis klivit av studentflaket, vilket innebär att du inte får den eftertraktade rabatten om du anställer honom/henne. Vad gör du? Givetvis ber du personen i fråga vänta i ett halvår och komma tillbaka. Det kommer att finnas en enorm strukturell arbetslöshet mellan juni och december då ingen vill anställa kidsen förrän de blir billiga. Tips: Det här sänker inte ungdomsarbetslösheten.
Vad är det egentligen som skapar nya jobb? Är det att de arbetslösa ungdomarna hårddrillas i intervjuträning och söka jobb-skolor eller är det det kostar mindre för företagen att anställa? Att kostnaderna är för höga för att anställa kan ha en alternativ lösning om man hemskt gärna vill ha kvar arbetsgivaravgifter: man kan istället ge en lägre lön till ungdomar genom att använda sig av lärlingsanställningar. Alla vinner onekligen på det systemet. Arbetsgivaren får mindre kostnader och kan ge arbetstagaren en platsutbildning i yrket tidigt, då det är lättare att "forma" och specialisera. Den arbetslöse ynglingen får lön, referenser, god inblick i arbetet och förmodligen mycket bättre erfarenhet än vad en intervjuskola på Arbetsförmedlingen ger.
2010/07/04
#24: Du tror inte att ett nationellt Woodstock avskräcker ryssen
Ponera att Sverige hade blivit utsatt för ett angrepp eller blivit invaderat av ett annat land. Vad är då den naturliga responsen från vår sida? Det är givetvis en väldigt svår fråga att svara på då det beror på en massa olika omständigheter, men de flesta är ändå överens om att det är bra att Sverige har ett militärt försvar som är redo att försvara oss vid yttre angrepp. Man kan ju resonera så att risken för att Sverige blir utsatta för något av det här inom den närmaste tiden är mycket låg men det är alltid bra att minimera skadorna om nu Sverige blir underkuvat. Försvaret är trots allt relativt billigt i drift om man jämför med de potentiella skadorna som kan uppstå.
Om man nu inte köper det här argumentet kan man hävda att det är viktigt att Sverige tar sitt ansvar utomlands och bidrar till att bevara fred och säkerhet i oroshärdar eller till och med är med och försvarar demokrati. Så här långt är nog de flesta, oavsett partitllhörighet, med. Men givetvis skiljer sig synen på försvarspolitik från parti till parti. Folk och Försvar tog häromdagen fram en rapport som behandlar de olika åsikterna som finns om detta bland riksdagspartierna.
Man kan väl lite hastigt som lustigt dela upp partierna i tre "grupper". Folkpartiet räknas som en egen liten ö, då de aktivt arbetar för att Sverige ska gå med i NATO. Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Socialdemokraternas försvarspolitik liknar också varandra. Man tycker att det är bra som det är ungefär. Givetvis sticker ju Vänstern ut, men även Miljöpartiet delar Ohlys åsikter om försvaret. Så som så många andra frågor undkommer "mittenpartiet" i det rödgröna regeringsalternativet all form av granskning. Vi gör därför en liten minigranskning.
Enligt Miljöpartiet är Försvarsmaktens viktigaste uppgift "att medverka i internationella fredsfrämjande insatser". Dock är det bara under FN:s flagga, då man inte gillar varken EU eller Nordic Battle Group-samarbetet. Ett litet, litet problem som slår en när man fortsätter läsa är den här formuleringen:
Nyckelordet är alltså ickevåld. Vi måste erkänna att vi inte har full koll på vad ett ickevåldsförsvar egentligen innebär - kunde det vara mer oklart? - men gissningsvis kommer man endast att arbeta med diplomati och "aktivism". Frågan är väl om det svenska försvaret ens är välkommet i FNs trupper om vi endast kan bidra med sång kring lägerelden och batiktröjor.
MP (och V för den delen) bör skänka en tanke till den klassiska frasen "Si vis pacem, para bellum".
Om man nu inte köper det här argumentet kan man hävda att det är viktigt att Sverige tar sitt ansvar utomlands och bidrar till att bevara fred och säkerhet i oroshärdar eller till och med är med och försvarar demokrati. Så här långt är nog de flesta, oavsett partitllhörighet, med. Men givetvis skiljer sig synen på försvarspolitik från parti till parti. Folk och Försvar tog häromdagen fram en rapport som behandlar de olika åsikterna som finns om detta bland riksdagspartierna.
Man kan väl lite hastigt som lustigt dela upp partierna i tre "grupper". Folkpartiet räknas som en egen liten ö, då de aktivt arbetar för att Sverige ska gå med i NATO. Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Socialdemokraternas försvarspolitik liknar också varandra. Man tycker att det är bra som det är ungefär. Givetvis sticker ju Vänstern ut, men även Miljöpartiet delar Ohlys åsikter om försvaret. Så som så många andra frågor undkommer "mittenpartiet" i det rödgröna regeringsalternativet all form av granskning. Vi gör därför en liten minigranskning.
Enligt Miljöpartiet är Försvarsmaktens viktigaste uppgift "att medverka i internationella fredsfrämjande insatser". Dock är det bara under FN:s flagga, då man inte gillar varken EU eller Nordic Battle Group-samarbetet. Ett litet, litet problem som slår en när man fortsätter läsa är den här formuleringen:
Det militära försvaret ska på sikt ställas om till ett ickevåldsförsvar, som både kan göra insatser mot icke-militära hot, hantera konflikter och föra ickevåldskamp vid ett eventuellt angrepp. På sikt ska det militära försvaret helt avskaffas.
Nyckelordet är alltså ickevåld. Vi måste erkänna att vi inte har full koll på vad ett ickevåldsförsvar egentligen innebär - kunde det vara mer oklart? - men gissningsvis kommer man endast att arbeta med diplomati och "aktivism". Frågan är väl om det svenska försvaret ens är välkommet i FNs trupper om vi endast kan bidra med sång kring lägerelden och batiktröjor.
MP (och V för den delen) bör skänka en tanke till den klassiska frasen "Si vis pacem, para bellum".
2010/07/03
#23: Du förstår sambandet mellan satsningar och din egen inkomst
Mer åt alla, woop! Dagens utspel från det till synes tokrika regeringsalternativet lovar mer till allt och alla. Jag kan minnas när jag var väldigt, väldigt ung och kvantiteter var väldigt viktiga. Exempelvis kunde man komma in i diskussioner om vems pappa som var bäst, och det brukade låta ungefär som så:
"Min pappa är bäst!"
"Nej, min pappa är bäst!"
"Min pappa är hundra gånger bättre än din!!"
"Aa men då är min tusen gånger bättre än din!!"
"Min pappa är alltid en miljon gånger bättre vilken siffra du än säger!!!"
Det var en debattvinnare, det där sista. De rödgröna går sannerligen tillbaka till rötterna i det senaste uttalet - vad ni än satsar så satsar vi en jävla massa mer!!!
Mer till välfärden - denna odefinierbara, pengaslukande koloss av förment altruism. Lars Ohly bedyrar att "regeringen kommer aldrig att kunna slå oss när det gäller välfärden". Nej, det är väl alldeles självklart att man inte kan slå en kommunist när det kommer till att spendera pengar på offentlig sektor.
Vad de rödgröna sköningarna antagligen missar är hela den här grejen med dina pengar, mina pengar. När man ser folkets produktivitet som en outsinlig kassako är det inte svårt att lova ut mer åt alla. När Lars Ohly bestämmer sig för att ge fotbollsspelare bidrag för att gå till hans favoritlag kan man inte göra så mycket annat än att knipa käft och betala med lägre inkomst.
Mer om hur man ger allt åt alla finns på Förbundet Allt åt alla. De är uppenbarligen helt seriösa.
"Min pappa är bäst!"
"Nej, min pappa är bäst!"
"Min pappa är hundra gånger bättre än din!!"
"Aa men då är min tusen gånger bättre än din!!"
"Min pappa är alltid en miljon gånger bättre vilken siffra du än säger!!!"
Det var en debattvinnare, det där sista. De rödgröna går sannerligen tillbaka till rötterna i det senaste uttalet - vad ni än satsar så satsar vi en jävla massa mer!!!
Mer till välfärden - denna odefinierbara, pengaslukande koloss av förment altruism. Lars Ohly bedyrar att "regeringen kommer aldrig att kunna slå oss när det gäller välfärden". Nej, det är väl alldeles självklart att man inte kan slå en kommunist när det kommer till att spendera pengar på offentlig sektor.
Vad de rödgröna sköningarna antagligen missar är hela den här grejen med dina pengar, mina pengar. När man ser folkets produktivitet som en outsinlig kassako är det inte svårt att lova ut mer åt alla. När Lars Ohly bestämmer sig för att ge fotbollsspelare bidrag för att gå till hans favoritlag kan man inte göra så mycket annat än att knipa käft och betala med lägre inkomst.
Mer om hur man ger allt åt alla finns på Förbundet Allt åt alla. De är uppenbarligen helt seriösa.
2010/07/02
#22: Du tycker inte synd om fifflare
Ja, det är numera fastslaget att anledningen till att ingen gillar Mona Sahlin är att det pågår en borgerlig hatkampanj signerad Karl Rove, de amerikanska republikanernas tidigare kampanjstrateg. I "Mosa Mona"-kampanjen ingår, bland annat, "förtalsbrev" skrivna av moderata politiker, inhyrda retorikexperter som mobbar henne och en dos allmän kvinnofientlighet (tack, Gudrun, för att du alltid är så nyanserad). Det är praktiskt taget alla andras fel än Monas eget att hon inte är omtyckt.
Man kan bara avundas självsäkerheten - tänk om man själv kunde resonera så! För det första är det den jävla arbetsmarknadens fel att jag inte får jobb. Snikna arbetsgivare som inte vill anställa mig - de är ekonomfientliga, dåligt-cv-fientliga och vill inte ha mig för att de är rädda för att jag skulle vara så förbannat bra att jag gjorde dem obsoleta. Frigida brudar som inte vill bära mitt barn eller åtminstone ha lössläppta one-night-stands med mig - jag är för snygg för dem, för framgångsrik och de är väl manshatande attackflator allihop. Aktiemarknaden är diskriminerande för att den inte övervärderar mina aktier - det måste bero på att de är för dumma för att fatta värdet i grekiska statspapper.
Nej, det där var lögn, förbannad lögn och statistik på samma gång. Låt oss presentera sanningen:
Det påstått moderatskapade förtalsbrevet...
...skapades för snart ett år sedan av en användare på Flashback Forum och är såpass roligt (it's funny cuz it's true!!) att någon bestämde sig för att börja cirkulera det i mail. Det är inte förtal, utan politisk satir, och tar enbart upp saker som Mona Sahlin faktiskt gjort.
Den inhyrda retorikexperten var väl förvisso inhyrd av Aktuellt, men knappast med något uppdrag att mobba någon. Endast om man är övertygad om sin egen förträfflighet kan man se kritik som mobbning.
Och det där med kvinnofientlighet... Varför är förtroendet högre för Maria Wetterstrand? Eller för Maud, för den delen? Henne har ju LO bevisligen försökt "mosa" med de allra enfaldigaste av medel.
Aldrig har väl en uppmaning att se sig själv i spegeln varit så påkallad.
Update: ...men varför göra det när man kan fortsätta gnälla.
Man kan bara avundas självsäkerheten - tänk om man själv kunde resonera så! För det första är det den jävla arbetsmarknadens fel att jag inte får jobb. Snikna arbetsgivare som inte vill anställa mig - de är ekonomfientliga, dåligt-cv-fientliga och vill inte ha mig för att de är rädda för att jag skulle vara så förbannat bra att jag gjorde dem obsoleta. Frigida brudar som inte vill bära mitt barn eller åtminstone ha lössläppta one-night-stands med mig - jag är för snygg för dem, för framgångsrik och de är väl manshatande attackflator allihop. Aktiemarknaden är diskriminerande för att den inte övervärderar mina aktier - det måste bero på att de är för dumma för att fatta värdet i grekiska statspapper.
Nej, det där var lögn, förbannad lögn och statistik på samma gång. Låt oss presentera sanningen:
Det påstått moderatskapade förtalsbrevet...
...skapades för snart ett år sedan av en användare på Flashback Forum och är såpass roligt (it's funny cuz it's true!!) att någon bestämde sig för att börja cirkulera det i mail. Det är inte förtal, utan politisk satir, och tar enbart upp saker som Mona Sahlin faktiskt gjort.
Den inhyrda retorikexperten var väl förvisso inhyrd av Aktuellt, men knappast med något uppdrag att mobba någon. Endast om man är övertygad om sin egen förträfflighet kan man se kritik som mobbning.
Och det där med kvinnofientlighet... Varför är förtroendet högre för Maria Wetterstrand? Eller för Maud, för den delen? Henne har ju LO bevisligen försökt "mosa" med de allra enfaldigaste av medel.
Aldrig har väl en uppmaning att se sig själv i spegeln varit så påkallad.
Update: ...men varför göra det när man kan fortsätta gnälla.
2010/07/01
#21: Du känner att kapitalistisk superstat > socialistisk dito
Ingen kan väl ha missat att de rödgröna nu enats om att vara för EU. Vänstern var alltså det sista av riksdagspartierna att överge sitt EU-motstånd. Svenska väljare som är emot EU hänvisas nu alltså till Sverigedemokraterna eller något annat nationellt parti.
Gråsossar och andra i betongvänstern, förenen eder! I en debattartikel i DN häromdagen proklamerar en utvald vänsterskara sitt stöd för den gemensamma valutan euro. Innehållet i artikeln är väldigt tacksamt och de visar onekligen på en enorm fingertoppskänsla när de kommer ut med den här nyheten just nu. Till att börja med frågar vi oss hur i hela fridens namn kritik mot euron kan elda på fascism och nazism. Det finns givetvis ett utrymme för debatt kring den här frågan utan att man ska bli kallad för fascist. Men det är ändå inte kärnan i debattartikeln.
Istället bör noteras synen som författarna har på EU-projektet. EU var, som bekant, från början tänkt att vara ett frihandelsprojekt, men har på senare år kidnappats av kraftiga subventioner och yttre tullmurar. Det vill säga, socialistiska och nationalistiska grejer. I den här artikeln ser vi att man från vänsterns sida är villig att ta ett steg längre. Man vill helt enkelt göra EU till en socialistisk superstat. Genialiskt.
Man förespråkar till exempel ett skattegolv (sic!) inom EU och vi antar att de förordar en svensk nivå på de offentliga utgifterna, som uppenbarligen ska hållas så höga som möjligt. Det är ju nämligen så att EU ofta är ett forum för länder att hävda sin egen nations superioritet och försöka exportera sina egna lagar (till exempel sexköpslagar, integritetslagar, abortlagar osv), vilket ju egentligen inte är något som EU har med att göra.
Det var ett sidospår, åter till debattartikeln. Orsaken till varför man anser att utgiftsgolv är ett sunt sätt att hantera krisen är otroligt oklar, men den konstiga slutsatsen kan ju ha något med de lika udda premisserna att göra. Man har slagit sina kloka hjärnor ihop och identifierat orsaken till krisen. Nämligen, och håll för guds skull i hatten, att
"det är de ökande ekonomiska klyftorna som utgör den ekonomiska krisens främsta drivkraft."
Glöm alltså den amerikanska bostadspolitiken (som instiftades just för att bekämpa klyftor), konstiga regleringar, sub-primelån, oansvariga banker osv osv. Det är alltså klyftorna och kapitalisternas fel.
För att gå vidare i artikeln vill man även bekämpa skatteparadis, vilket ju givetvis hör ihop med att man vill tvinga länderna att höja offentliga utgifterna och därmed skatterna. Ett annat viktigt led i den europeiska socialiststaten är att införa en Tobinskatt (en skatt på valutatransaktioner för att förhindra spekulation). Vi kommer behandla denna skatt som ett enskilt avsnitt senare i serien.
Roliga förslag är det sannerligen och vi beundrar dessa initiativrika vänsteranhängare för att istället för att se EU som en stor fara, se det som ett verktyg för de egna idéerna. If you can't beat them, join them, heter det ju.
(För att redogöra för vår egen hållning är vi på bloggen är fortsatt lite smått skeptiska till EMU och mycket skeptiska till EUs utveckling under de senaste decennierna, om än i grunden positiva till idén med ett Europasamarbete.)
Gråsossar och andra i betongvänstern, förenen eder! I en debattartikel i DN häromdagen proklamerar en utvald vänsterskara sitt stöd för den gemensamma valutan euro. Innehållet i artikeln är väldigt tacksamt och de visar onekligen på en enorm fingertoppskänsla när de kommer ut med den här nyheten just nu. Till att börja med frågar vi oss hur i hela fridens namn kritik mot euron kan elda på fascism och nazism. Det finns givetvis ett utrymme för debatt kring den här frågan utan att man ska bli kallad för fascist. Men det är ändå inte kärnan i debattartikeln.
Istället bör noteras synen som författarna har på EU-projektet. EU var, som bekant, från början tänkt att vara ett frihandelsprojekt, men har på senare år kidnappats av kraftiga subventioner och yttre tullmurar. Det vill säga, socialistiska och nationalistiska grejer. I den här artikeln ser vi att man från vänsterns sida är villig att ta ett steg längre. Man vill helt enkelt göra EU till en socialistisk superstat. Genialiskt.
Man förespråkar till exempel ett skattegolv (sic!) inom EU och vi antar att de förordar en svensk nivå på de offentliga utgifterna, som uppenbarligen ska hållas så höga som möjligt. Det är ju nämligen så att EU ofta är ett forum för länder att hävda sin egen nations superioritet och försöka exportera sina egna lagar (till exempel sexköpslagar, integritetslagar, abortlagar osv), vilket ju egentligen inte är något som EU har med att göra.
Det var ett sidospår, åter till debattartikeln. Orsaken till varför man anser att utgiftsgolv är ett sunt sätt att hantera krisen är otroligt oklar, men den konstiga slutsatsen kan ju ha något med de lika udda premisserna att göra. Man har slagit sina kloka hjärnor ihop och identifierat orsaken till krisen. Nämligen, och håll för guds skull i hatten, att
"det är de ökande ekonomiska klyftorna som utgör den ekonomiska krisens främsta drivkraft."
Glöm alltså den amerikanska bostadspolitiken (som instiftades just för att bekämpa klyftor), konstiga regleringar, sub-primelån, oansvariga banker osv osv. Det är alltså klyftorna och kapitalisternas fel.
För att gå vidare i artikeln vill man även bekämpa skatteparadis, vilket ju givetvis hör ihop med att man vill tvinga länderna att höja offentliga utgifterna och därmed skatterna. Ett annat viktigt led i den europeiska socialiststaten är att införa en Tobinskatt (en skatt på valutatransaktioner för att förhindra spekulation). Vi kommer behandla denna skatt som ett enskilt avsnitt senare i serien.
Roliga förslag är det sannerligen och vi beundrar dessa initiativrika vänsteranhängare för att istället för att se EU som en stor fara, se det som ett verktyg för de egna idéerna. If you can't beat them, join them, heter det ju.
(För att redogöra för vår egen hållning är vi på bloggen är fortsatt lite smått skeptiska till EMU och mycket skeptiska till EUs utveckling under de senaste decennierna, om än i grunden positiva till idén med ett Europasamarbete.)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)