#16: Du litar på att folkvalda kan räkna

Ja, det är väl dags att även vi pluggar Andreas Berghs och Henrik Jordahls sköna genomgång av finansieringen av de rödgrönas budget. Den är obligatorisk läsning för alla som önskar göra ett informerat val i september.

Budgeten i sin nuvarande utformning (kritiken i rapporten har mottagits med ett "eeh, vi ska göra en ny budget till slutet på valrörelsen så det gör inget om vi ljuger oss blåa nu") har använts i debatter bland annat för att stödja argumentet att 90% av folket får det bättre medan den rikaste decilen får det sämre.

Det låter ju helt underbart och passar ju jättebra in i hela den där grejen med att de rikaste ska betala för alla andra som ju varit sossarnas främsta argument sen Marx. Problemet i den här budgeten är att man tar en godtycklig siffra från den rikaste decilen och sedan på något sätt förvandlar den till väldigt mycket mer pengar genom den statliga förädlingsapparaten innan man ger dem till de fattigare. I slutändan fattas uppåt nio miljarder.

Fredrik Westerlund tar upp tre andra underhållande punkter i budgeten:

1. De rödgröna räknar med att få intäkter från höjda miljöskatter, men de räknar inte med att miljöskatterna ska fungera på så sätt att de faktiskt minskar konsumtionen av miljöfarliga produkter och tjänster.
2. De rödgröna räknar med att de ska skapa 5.000 nya jobb med ett nytt riskkapitalavdrag, men de räknar inte med kostnaden för avdraget.
3. De rödgröna räknar med att spara cirka 1 miljard kronor på att avskaffa RUT-avdraget, men de räknar inte med att några hushållsnära tjänster ska försvinna när avdraget tas bort.
   

När de rödgröna räknar officiellt fungerar det såhär: 1+1+1+1+1+1+1+1+1-2=0. Topp!