100 anledningar

#100: Du har följt bloggen

2010-09-19T19:04:00.001+02:00

Er favoritskribent - låt oss kalla honom K - vaknar med ett ryck ur en hiskelig mardröm. Han slänger ett öga på väckarklockan - den visar 5:05am och kommer inom två minuter att börja ljuda. En snabb titt i spegeln försäkrar vår hjälte om att den kommunala frisyren "kort snaggat" är fortsatt kort snaggad. Aftonbladet har i en artikelserie under året förklarat att de kommunala frisörerna konkurrerade ut de privata genom att erbjuda den vackraste formen av frihet - friheten från valfrihet.

Han kravlar ur sängen och är en kvart senare ute ur husvagnen och på väg till tunnelbanan ges möjlighet att bevittna stadsdelens gatuteater, som just denna dag spelar upp en stumversion av Faust. Tanken var att man skulle kunna använda den kommunala bilpoolen för att ta sig till stan, men eftersom folkomröstningen om Förbifarten - som gav resultatet 86% ja - fördyrade projektet såpass att staden inte haft råd att köpa in fler än 15 bilar, existerar bilpoolerna bara till namnet. Det hade i vilket fall varit omöjligt att ta sig in till stan eftersom Essingeleden reducerats till en enkelriktad fil bort från stan. Hur som helst är luften i staden acceptabel och dessutom ger alla vandrande människor större publik till gatuteatrarna.

Tunnelbanesystemet, å andrat sidan, har livat upp märkbart. Våldtäktsmän sitter numera i fängelse under i snitt fyra månader, och antalet våldtäkter i landet har ökat märkbart. De vanligaste offren är förstås alla butlers och jazzmusiker som rör sig i systemet på heltid. Dessutom har än fler jobb tillkommit när ungdomar hyrs in för att dela ut jämställdhetskitet: bröstpump, jämställdhetsbibel och biljetter till damfotboll.

Herr K jobbar nu som clown på ett ålderdomshem - det är ett skrå som fått ett ordentligt uppsving i och med det statliga initiativet och eftersom clownfacket vuxit sig starkt och hindrar utlänningar från att konkurrera med billigare clowner.

Herr J, också han före detta skribent på 100anledningar, bor också i husvagnen. Han har dock tagit en annan väg genom livet efter de Rödgrönas maktövertagande - han är nämligen kvar i husvagnen. Under fyra år har han lyckats lyfta samma lön som K genom att "studera" på komvux (utan en enda närvarotimme), genom att jobba med ett "grönt jobb" vilket innebar att putsa raukar på helgerna förra sommaren. Han har även en speciell ersättning för elallergiker som berättigar till en helårslön vid varje årsskifte.

J har haft tur - han skall på intervju för Vattenfall som måste kvotera in 25% ungdomar till sin nya kolkraftsexpansion. Intervjun börjar med ett "frivilligt" drogtest på den könsneutrala toaletten, utan vilket det är praktiskt omöjligt att få ett jobb. Intervjun går helt okej, men J får ändå inte chansen då det visar sig att han, i egenskap av man, inte funkar i företagets jämställdhetsplan.

...

#99: Du tror inte att 100,000 förvaringsplatser är vad Sverige behöver pt.3

2010-09-18T20:01:00.003+02:00

Gröna jobb är ju ytterligare ett av de här orden som alla skriver under på. Rättvisa, entreprenörskap, bröstpump och gröna jobb är ju givna valvinnare. Att kombinera grönt och, det som alla ska ha, jobb.

Gröna jobb är också en utav de otaliga åtgärderna rödgrönas jobbmanifest och kanske den absolut roligaste och konstigaste. Uppdraget som de långtidsarbetslösa anförtros är, håll i hatten, att:

"leta efter kulturmiljölämningar i skogen eller att röja gångar, stigar och promenadstråk för att öka tillgängligheten för besökare i skog och mark"

Det är på riktigt. Kolla här. Projektet har faktiskt existerat tidigare, och eftersom S tycker att allt var bättre förr när det kommer till arbetsmarknadspolitik, vill man återinföra det. Att det mycket var på grund av den utpräglade bidragslinjen man förlorade valet verkar inte bekomma de röda. Man påpekar att projektet var väldigt lyckat förra gången man hade det och det väckte vår nyfikenhet då vi alla väl starkt upplevt det skriande behovet av stigröjning i våra vildmarker.

Vi gick in på Skogsstyrelsens, som är myndigheten som administrerade projektet, hemsida och möttes givetvis av massa floskler om hur lyckat det är och hur bra det varit för de som gått igenom de olika programmen de driver. Eftersom vi är riktiga detektiver valde vi att spana på årsredovisningen, där man, om man inte är HQ, har svårare att ljuga ihop något. Det visade sig att endast 29 % av de som tryckts in i åtgärden hade fått något direkt ut det. Mycket bra uppenbarligen.

Varför var då Skogsstyrelsen så angelägna om att ha kvar ett till synes katastrofalt arbetsmarknadsprogram? Jo, det står också att "Gröna jobb" utgjorde hela 70 % av myndighetens uppdragsverksamhet innan det lades ner. Intresset ljuger sällan.

Vad får vi skattebetalarna ut av de 150 miljonerna per år man ska lägga på de 500 skogsambulerande städarna? Jo, dels får byråkraterna håla, häfta och arkivera lite papper och det skapar jobb. Vi får röjda stigar och nya kulturlämningar, vilket ju otvivelaktigt är värt minst 150 miljoner per år och som dessutom skapar jobb. Om vi ska vara riktigt jobbskapande råder vi er alla att gå ut i närmaste skog och bara överrösa skogen med all skit ni kan hitta. Det skapar jobb. Var noga med att inte ta något ifrån någon papperskorg, då det minskar arbetet för sopgubbarna.

Mera skräp, mera jobb. Allt är frid och fröjd i åtgärdssverige.

#98: Du tror inte att 100,000 förvaringsplatser är vad Sverige behöver pt.2

2010-09-18T19:58:00.000+02:00

Vi fortsätter med den här lilla serien.

Kultursektorn är ett jobb där man ser att det finns enormt mycket potential att låta folk driva runt. En superstor åtgärd är det så kallade lönebidraget, som innebär att staten ska erbjuda föreningar, samfund och kulturhus billig arbetskraft. Totalt 7 500 personer ska inom två år få jobb inom kultursektorn och detta kommer att kosta skattebetalarna över en miljard kronor. Vi antar att kyrkorna, de fria teatrarna fotbollsklubbarna tackar och tar emot.

De skönaste jobben inom kultursektorn kan ändå vara de så kallade "Access-jobben". Man har identifierat ett tydligt problem i det att våra kulturarv är alldeles för otillgängliga, och vill åtgärda detta med 500 personer som ska arbeta att öka den här tillgängligheten på oklart sätt. 300 000 kronor kostar en anställd inom det här programmet per år.

Vi tycker det är mycket synd att de rödgröna, som ofta uppfattas vara det kulturvänligaste alternativet, hyser en kvalitetsföraktande syn på den här branschen. Vilken långtidsarbetslös snubbe som helst kan uppenbarligen tryckas in i sektorn och det kommer sänka statusen och arbetsmiljön för de som redan arbetar där. De rödgröna angav också att den enskilt viktigaste kulturpolitiska frågan var ökade anslag, framför en hög kvalitet. Så gillar du högkvalitativ kultur snarare än att utnyttja våra kulturarv i arbetsmarknadssyften bör du inte rösta rödgrönt.

Visst att det kan finnas en efterfrågan på mer kultur, men har de manliga fackanslutna något att hämta även i den här åtgärden. Tanken är nämligen att man ska stimulera kulturefterfrågan genom att låta kommunerna smälla upp en massa kulturhus och teatrar där man kan lagra alla långtidsarbetslösa. Man föreslår därför ett utvidgat ROT-avdrag, som även kommer möjliggöra för kommunerna att göra det här avdraget. Man lyckas alltså "skapa jobb" (förvaring) för över 8 000 arbetslösa samtidigt som man gör high-fives med Byggnads hela kvällen.

#97: Du tror inte att 100,000 förvaringsplatser är vad Sverige behöver pt.1

2010-09-18T19:57:00.000+02:00

Sossarna har under hela valrörelsen ståtat med att de minsann ska skapa hela 100,000 jobb. Det låter ju alldeles jättefantastiskt om man tar dem på orden, men grejen är - som vi ska se - att det är ohyggligt svårt för politiker att skapa ett enda jobb över huvud taget. Till och med kompetenta politiker som Obama har enorma svårigheter med det, och vi kan ju knappast vänta oss mer av Mona Sahlin. Hon verkar ha tagit sitt förnuft tillfånga och erkänt för sig själv att hon inte kan skapa ett enda riktigt jobb, utan de här 100,000 "jobb[en], praktik- och utbildningsplatser[na]" är korttidsåtgärder som inte gör en jävel glad.

Häromdagen publicerades en rapport i ämnet som går igenom åtgärderna punkt för punkt och förklarar hur det egentligen ligger till. Utbildningsplatserna utgörs till stor del - 15500 platser - av komvux, denna utbildningsväsendets sista utpost. De som har ordentlig tur får dessutom plugga med hela CSN-bidraget + lån, men utan krav på att betala tillbaka. Det är ju inte mer än rätt att de som skitit i gymnasiet ska få plugga upp det när de är 30 och betala mycket mindre jämfört med oss som försökte och numera drar på oss hundratusentals kronor i studieskulder för att bli något.

Därtill kommer ett antal vikarieplatser när man skickar folk från omsorgsprogrammet in i "välfärden", och skickar sina anställda till... Ja, just det - "utbildning". Folkhögskolan, som ger ungefär ingenting till anställningsbarheten men väldigt mycket till enskilda studenters tillfredsställelse (antagligen för att det är slappt och schönt eftersom den variabeln är tokviktig när man snackar nöjda studenter), utvidgas också. De rödgröna gillar KY - precis som alla andra inklusive näringslivet - men där får bara 1000 extra personer studera. Anledningen är att en ökning med fler än 1000 kommer att ha negativa effekter på KY-utbildningarna. Ja, till skillnad från komvux och universitet, där man bara kan boosta antalen hur mycket som helst utan att kvaliteten sjunker.

Universitet och högskola, ja - där skapas 5000 platser för att "skapa tillväxt". Man missar att det inte är alla högskolestuderande som späder på svensk tillväxt. Faktum är att det är relativt få, och de här 5000 personerna som inte kom in på genusvetarprogrammet på Halmstads högskola när intagningen låg på 11.5 lär inte göra några monstruösa forskningsinsatser när de kommer in för att man sänker gränsen så att alla som vill får plugga.

Alla "utbildningsplatser" - det är förresten cirka 75000 av de 100000 "jobben" som Mona pratar om - är alltså åtgärder på extremt kort tid, mellan ett halvår och hur långt nu genusvetarprogrammet sträcker sig, där man helt enkelt stoppar in folk för att minska mängden arbetslösa. Att de kommer ut ett år senare och är precis lika oanställbara för att företagen dignar ned under skatter spelar ingen roll, 2011 kommer vi i alla fall att få jävligt bra arbetslöshetssiffror.

#96: Du tror inte att det går att trolla fram el

2010-09-18T16:05:00.000+02:00

Slutdebatten igår bjöd på mer av samma skit som vi sett i två månader nu. Lars Ohly lyckades med konststycket att säga "sänk/t/a skatter för de som har mest" 436 gånger vilket är ett nytt rekord. Grattis Lars, du skall få en 100anledningar-buckla som du kan ställa bredvid den där du måste ha fått när du skickade världens första sms när Prag befriades från kommunismen. Ett par grejer förvånade dock, och en av dem kom när andra än Maria Wetterstrand fick ge rödgröna svar på hur energipolitiken skall utvecklas.

Allra bäst blev det när Mona Sahlin tog till orda och konstaterade att vindkraftsel är lika effektiv som kärnkraftsel när Jan Björklund menade att det blir svårt att ersätta kärnkraftverken med snurror på åkrarna. Hon drog ned applåder från de vars närminne är tre sekunder långt, men vi andra noterade att Mona undvek frågan såpass att man antagligen kan fråga sig själv om hon över huvud taget har någon lösning.

Grejen är ju den att kärnkraften står för en jävla massa svensk el i dagsläget, och om cirka 15 år börjar det bli dags att stänga ned de kärnkraftverk som byggdes på 70-talet. Såvitt man förstår betyder den senaste överenskommelsen att nya kärnkraftverk får byggas av glada entreprenörer som känner att de har en sjuk mängd pengar över. Inga skattepengar går till nya kärnkraftverk, vi har bara slutat förbjuda folk från att bygga dem.

När vår evigt ledsne statsminister påpekade det blev det Maria Wetterstrands tur att schabbla, hon konstaterade då att problemet var inte att det gick skattepengar till det (vilket hon påstått 20 sekunder innan rättelsen) utan att elbolagen inte kommer att göra som hon vill utan det som är mest lönsamt. Ja huva-jävla-ligen, tänk att privata internationella företag inte skulle göra som Maria vill. Det är lite samma grej som med bilarna - antingen så kan man hjälpa till att göra vindkraft mer lönsamt, eller så kan man bara förbjuda alla andra alternativ så att folk gör som du vill. Här på 100anledningar gillar vi som bekant fritt val, incitament och hela den där karusellen.

Så hur blir det med elförsörjningen om 15 år? Ingen vet, allra minst Mona. Så varför bestämma sig nu för att vi ska plocka bort en stor bit av vår elförsörjning, långt innan vi vet om den faktiskt kommer att gå att ersätta?

#95: Du funderar inte på att införa begreppet "hundrasism" i lagtext

2010-09-15T21:47:00.005+02:00

Det är väldigt få kandidater till det årets svenska riksdagsval som inte motsätter sig rasism och det är troligtvis relativt vanligt att man begränsar begreppet rasism för att gälla endast människor. Lars Ohly, Dogge Doggelito, en rasinformatör (bästa titeln?) och andra lobbyister tar dock strid för att definitionen även ska omfatta djur i en debattartikel i Aftonbladet.

Hundarnas bästa vänner, som de bör titulera sig, driver en ytterst konstig tes. De säger att ingenting "pekar på att hundar av kamphundsras skulle bita oftare än andra. Tillgänglig statistik pekar i stället ut tax och golden retriever som de raser som oftast är inblandade i bitolyckor." Vi menar för det första att man istället bör resonera att det är den åsamkade skadan som skall bedömas. För det andra är det ju inte direkt helt oväntat att det är taxar och golden retrievers som är vanligast förekommande i bitolyckor, då de är två utav de absolut vanligaste raserna.

Ett förslag på att lösa de problemen som finns kommer från den liberale riksdagskandidaten Mathias Sundin, som faktiskt lyckats profilera sig på den här frågan, från folkpartiet i Östergötland. Han ger svar på tal på samma nyhetsblaska. Trots allt så är det , med all respekt för människor som skadats av dessa hundar, ändå lite charmigt att man tar strid för ett ämne så obskyrt som det här. Charmen blir dock snabbt lite fadd när man inser att de ändå menar allvar och faktiskt tycker det här är en extremt angelägen fråga. Slutklämmen i artikeln talar nästan för sig själv:

"Hets mot folkgrupp är inte tillåtet i Sverige. Men vad som nu håller på att hända är en oönskad rasism inom hundvärlden."

Vi ser hellre en utveckling där lagen om hets mot folkgrupp avskaffas snarare än att den ska utvidgas till hets mot hundras.

Som vanligt är Johan Ingerös blogg bra mycket roligare än denna.

#94: Du tycker inte att sexköp är värre än grov misshandel

2010-09-15T10:35:00.000+02:00

En av de frågor där vänstern tenderar att divergera lite smått från opinionen är rättspolitiken. Vänsterpartiet är såpass radikala att de Rödgröna inte har lyckats komma till någon kompromiss före valet och därför vet vi i praktiken ingenting om vad som kommer att hända på området efter ett eventuellt maktskifte.

Anledningen är, allt som oftast, att Lars Ohly har en lite ovanlig syn på brott och straff - standardvänsteråsikten är i praktiskt taget alla lägen "lägre straff". Det beror rimligen främst på att man har en övertygelse om att alla brott härrör från klasskampen, och att om man tog bort alla klyftor mellan människor skulle brottsligheten magiskt försvinna. Så var det ju i Sovjet. Ohly voicade senast den här åsikten i sin utfrågning i SVT, där han konstaterade att halvtidsfrigivning bör återinrättas, och att straffen bland annat för grov misshandel är alldeles för höga idag. Kriminalvård handlar ju om vård, menar han, inte om straff.

Ohly tycker rimligen att liraren som dödade två gamlingar i Landskrona och fick 15 månaders fängelse för det sitter på tok för länge, och borde friges efter 7 månader givet att han inte dödar nån inne på anstalten.

Det finns dock ett område där straffen måste skärpas - sexköp. Sexköp skall ge ett års fängelse, menar Ohly, och ger brottet ett straffvärde som är jämförbart med dråp av två människor (om man har magproblem). Det är såpass viktigt att man hindrar fri avtalsbindning (givet att baksidorna av sexköp behandlas i andra lagar) att man kan göra ett undantag från ett resonemang som i övrigt innefattar brott som mord, dråp och grov misshandel.

#93: Du kör en bil som är äldre än 10 år

2010-09-15T09:18:00.005+02:00

Idag hugger vi på en nyhet som tycks ha gått de flesta politikintresserade förbi. Förhoppningsvis beror det på att den genomsnittliga bloggaren inte läser 8 Sido- eh, Metro. Det var hur som helst i TV4 nyheten lanserades först.

Miljöpartiets mobilguru Yvonne Ruwaida tycker att det är dålig luft i Stockholms innerstad och kopplar den till avgaser. Absolut - det är därför vi har tullar n all that, men det räcker inte. Stockholms innerstad ska bli en "miljözon" där endast bilar som klarar en given utsläppsgräns skall tillåtas. Gränsen sätts i praktiken vid bilar tillverkade år 2000 vilket, enligt TV4, tvingar 15% av dagens bilburna Stockholmare att söka andra transportalternativ.

Lösningen för dessa 15% är, när Ruwaida får bestämma, bilpooler så att man "enkelt kan låna den här bilen när man vill använda den på fritiden och så". Ord kan inte beskriva hur fruktansvärt verklighetsfrånvänt det här är. Varifrån kommer bilarna till dessa pooler? Vi snackar uppåt 120,000 bilar som ska bytas ut. Gissningsvis följs ett miljöpartistiskt maktövertagande av ett betydande uppsving för bilbranschen. Vem ska organisera dessa massiva bilpooler? Ruwaida verkar mena att de helt enkelt ploppar upp och att det dessutom är "enkelt" - det säger hon två gånger.

Det här förslaget - eller vallöftet, om man så vill - visar kanske mer än något annat på skillnaden mellan incitamentsdriven miljöpolitik och miljöpartistisk förbudspolitik. Medan ena gänget tycker att en miljöbilspremie på 40,000 kronor kanske får folk att självmant byta upp sig, går det andra gänget igenom processen baklänges. Först förbjuder vi det vi inte gillar, sen får folk och företag rätta sig efter det. Lite som när MiljonärsPartiets trafikpolitiska talesperson Karin Svensson Smith tyckte det bästa sättet att rädda klimatet var att stänga nere ett körfält för att "lära" folk att inte köra så mycket bil helt enkelt.

#92: Du känner att det är dags att separera facket från staten pt. 2

2010-09-14T13:44:00.014+02:00

Visst gillar vi privata saker, men de privata och frivilliga kan också bli riktigt obehagligt när det blir sammanflätat med det offentliga. Facket är ett bra exempel på detta.

LO kör pengaregn som ett bättre mellanstadiediscogodisregn över en ganska död valkampanj. Det är troligtvis bara Jytte Guteland som tror att försprånget på 10 procentenheter kan intas utan en oförutsedd och betydande katastrof från de borgerligas sida. Man har därför släppt spärrarna helt och valarbetet är inte nu bara affischvandalisering och röstskolor, utan ganska mycket grövre grejer.

Vanligtvis skickar partiet fram partisekreteraren för att ta de lite mer kontroversiella utspelen, men sossarna har ju den fördelen att de med lätthet kan sjunka ytterligare en nivå och skicka ut lite okända fackpampar. Det är ju bara att titta på den dunderschysta kampanjen där de borgerliga partiföreträdarna avbildas på ett mindre trevligare sätt med epitet som dunderdum och megafel. Då varken öknamn, som minst sagt framstår som ohyfsade, eller dessa otaliga och meningslösa kändisutspel inte räcker till för att vända opionen tar man till de fackliga stridsinsatserna och kallar alliansföreträdare för mördare. Helt standard.

Dagens facepalm går alltså till SEKO-ordföranden Janne Rudén. SEKO är det fack som organiserar arbetare inom service och kommunikation och därmed är landets postarbetare och Ohlys polare i tågbranschen med i den här organisationen. Man kan därför förstå att Janne uttalar sig om den fatala tågolyckan som inträffade häromdagen. Att han väljer att utmåla infrastrukturministern till direkt ansvarig för den mycket tragiska händelsen är oklart. Janne, som givetvis redan har utrett olyckans orsak, skrev frågande om "hur många liv ska Åsa Torstenssons politik få kosta?". Att den 24-åriga kvinnan dog är ju givetvis privatiseringarnas fel, trots att antalet olyckor onekligen har minskat sedan entreprenörerna kom in på marknaden.

En olycka kommer ju som bekant sällan ensam (pun intended) och gällande Rudén stämmer detta givetvis. Denne herre är inte bara snabbare än haverikommisionen på att utreda olyckor, utan han kan också sina logiska slutledningar. Som den politikeraspirant Janne är kollade han givetvis på partiledarutfrågningarna och när det kom till fackets hatobjekt Maud Olofssons tur var han givetvis laddad med tangentbordet i högsta hugg för att skriva ett smädande blogginlägg om hennes insats. Resultaten blev följande:

P1: Maud Olofsson vill inte regera med en kommunist

P2: Om x inte vill regera med en kommunist är man värre än Thatcher, och det säger inte lite det

C1 (av P1 och P2): Maud Olofsson är värre än Thatcher, och det säger inte lite det.

P3: Om x är värre än Thatcher, och det säger inte lite det, är x Saddam Hussein, eller i alla fall dennes fru.

C2 (av C1 och P3): Maud Olofsson är Saddam Hussein, eller i alla fall dennes fru.

Seriöst undrar vi vad facket håller på med. Att det ska finnas en smutskastningskampanj mot Mona är ju bara larvigt när fackpamparna anklagar centerföreträdare för att rigga tågolyckor och folkmörda som bisyssla vid sidan av att hänsynslöst sälja ut våra gemensamma tillgångar. Disbanda facket, någon?

Titeln är en fristående fortsättning på det här inlägget.

#91: Du tycker att privat gräddfil är godare än statlig sådan

2010-09-13T23:24:00.002+02:00

Alla som sett en vänsterpartist under årets valrörelse lär ha fått höra snacket om privata vinster i välfärden. Även om man går förbi dem med hörlurar och kostym sliter de av lurarna och trycker en pamflett i handen på en medan de viskar orden "bättre välfärd" som någon sorts obestridligt faktum. Sossarna, å sin sida, gör en grej av privata sjukförsäkringar. Sådana får bara partitoppar ha. Ordet "privat" verkar i allmänhet ha enbart dåliga associationer för svenska politiker: privata friskolor, privat försäkring, privatiseringar, privatliv - fan, förbjud allt.

Efter 90 inlägg känns det som att det har framkommit att vi gillar privata saker. Detsamma gäller privata sjukförsäkringar. Faktum är att bara det att Ylva Johansson inte gillar dem är nog för att vi skulle älska privata sjukförsäkringar, men det finns också andra anledningar. Ylva pratar om gräddfil för de som kan betala. Hon menar att det är orättvist att den som har pengar ska kunna betala för att få vård före någon annan i kön.

Jag är bra för dig.

Köer, ja. Varför finns det köer? Jo, ser ni, köer är ett resultat av felprissättning. Tänk dig en varmkorvgubbe som säljer svarta korvar på Medborgarplatsen. Där är svarta korvar jäkligt inne, så gubben trissar upp priserna eftersom han kan. Sen kommer Ylva Johansson och säger att det minsann är orättvist. Svarta korvar är så bra för alla att det skall vara gratis. Det finns fortfarande bara en varmkorvgubbe och ett visst antal korvar eftersom det tar tid att måla dem svarta. Samtidigt kommer det att finnas enorma mängder människor som vill ha korvarna eftersom de är gratis. Då kan man antingen ge folk kuponger för att förhindra överkonsumtion och matcha utbud och efterfrågan, eller så kan man skapa ett kösystem.

Det finns vårdköer därför att det vid varje given tidpunkt finns fler som vill ha vård, än det finns vård att ge. Simpelt.

Grejen med privat sjukvård är att den i någon mån är separerad från statens alternativ. Om du är tia i kön för att operera lilltån, och du använder dina surt förvärvade slantar för att operera den på något privat sjukhus - som Lars Ohly - så kommer personen bakom dig att hamna på tionde plats. Han/hon kan antingen vara glad för att han/hon kommer att få vård snabbare, eller jävligt avundsjuk för att du fick vård snabbare, även om han/hon också fick det.

Sossarna är avundsjuka. Vi är glada. Gräddfil skare va.

#90: Du släpar redan på både möbler och tvättpåsar och har således inte plats för en fickbok.

2010-09-12T14:59:00.007+02:00

Vänsterpartiets starka kvinna i Stockholm Ann-Margrethe Livh kan troligtvis krönas till drottning av jämställdhetspolitik. Det senaste instrumentet man tagit fram för att med otäck precision få alla att bli exakt superjämställda är en liten fickbok. Parallellen till Maos lilla röda är kanske lite oschyst, men samtidigt helt oundviklig och rolig.

Hur som helst, i den här lilla bibeln är det tänkt att det fantastiska kommunala opinionsbildarmaskineriet ska pumpa ut information om hur eländigt vi har det i Sverige. Visst, kan det finnas punkter där även vi kan tycka att det är lite sämre ställt, men det är inte den offentliga sektorns uppdrag att upplysa medborgare om problem som enskilda politiker upplever. Det rör sig ju faktiskt inte heller om någon ny information som Livh önskar att ta fram utan allt finns ju lättillgängligt på internet. Här finns det nog med statistik åt den värste kalenderbitaren. Man kan säkert också hitta information på SCB.

Politiker verkar generellt tro att deras uppdrag är att försöka upplysa medborgarna om olika fel och brister, snarare än att representera de som röstat fram dem. Det kanske främsta exemplet är EU och den outtömliga informationen som svenskar dränks i när det närmar sig val. Man ser det som en åtgärd för att försöka höja intresset och valdeltagandet, vilket givetvis ligger i politikernas egna intresse. Ingen kommer dock på tanken att det är den enskildes egen skyldighet att själv förse sig med information och kunskap för att kunna göra ett medvetet val.

Men när det kommer till det heliga området jämställdhet vet vi ju sedan tidigare att politikerna inte skyr några medel. Återigen är det hela egentligen en fråga om att politikerna själva sitter inne på någon gudomlig kunskap om allt som de sedan ska missionera ut till väljarna genom myndigheter, lagar eller fickböcker. Fast vad spelar det för roll vad vi sitter här och tycker på vår marginaliserade blogg när politikerna genast insåg vilken goodwill de kunde få genom det här och satte igång tryckerierna omedelbart?

Titeln anspelar på dessa två inlägg.

#89: Du vill inte bo i husvagn för att göra Ida glad

2010-09-12T14:38:00.000+02:00

Ida Gabrielsson är ju en favorit här på bloggen, eftersom det varje gång hon öppnar munnen hoppar ut en eller annan riktigt snedkokt groda. Tillsammans med Mikaela Valtersson (mp) och Mona Sahlin har hon gjort klart för oss hur det resoneras kring en fastighetsskatt.

Valtersson konstaterade ju att fastighetsskatten skall betalas med lån om man inte har råd. Det är viktigare att socialbidragen kommer ut till de behövande än att du får leva skuldfri om du så önskar.

Mona Sahlin pratade i sin utfrågning länge och väl om fastighetsskatten utan att egentligen säga ett enda dugg. Frågan brukar röra vem som faktiskt kommer att åka på den. Thomas Östros brukar säga att 99% får "sänkt eller oförändrad" skatt - sänkt eller oförändrad skatt är den exakta formuleringen varenda gång, antagligen för att han skall slippa förklara hur många som får sänkt respektive oförändrad skatt. Mona pratade om att det inte är "vanliga människor i normala hus" som ska åka på den utan de obeskrivna "andra". Det är lite som med "de rika", ni vet de där som bekostar all välfärd och som vi alla surfar på. Saken är väl kanske den att folk kommer att bli ännu argare när det visar sig att Mona inte tycker att de är vanliga människor, när de åker på fastighetsskatt trots att de trodde att de bodde i normala hus.

Ida, detta under av älskvärdhet, slog gifvetvis på stora trumman och förklarade under Almedalsveckan att de som bor med sjöutsikt gör det just för att hon inte gör det, och att om man inte vill betala fastighetsskatt kan man väl "skaffa husvagn, för fan!"

Kontentan? Efter ett eventuellt regeringsskifte kommer 1% av befolkningen utses till ovanliga och onormala människor som får välja mellan att ta lån för att klara försörjningen eller att flytta till en husvagn så att Ida Gabrielsson kan få sjöutsikt. Du ljuva nya värld.

#88: Du tror att åtgärder > mål

2010-09-12T14:28:00.000+02:00

Under den senaste veckan har det gnabbats rätt friskt mellan Maud Olofsson och Maria Wetterstrand. Det började med en debatt i Agenda där di två käftade för fullt och slutade med att båda kom överens om att låta tidningarnas faktakoll-sidor granska deras uttalanden. Hur det gick?

Maudan klarade sig, Wettran gick det sämre för. Det här smågnabbet är tramsigt, hur som helst, och är egentligen inget som man bör bry sig om. Däremot visade det sig att Wetterstrand praktiskt taget ljög under sin utfrågning i minst dessa frågor:

* Miljöpartisterna vill minska köttkonsumtion med hjälp av fiskala åtgärder - ie skatter.
* Miljöpartisterna vill förbjuda flyg söder om Sundsvall och det var storflygarN Wetterstrand själv som föreslog det.

Sen blev det snack om vems åtgärder som var tyngst. Wetterstrand kallar som vanligt regeringen för klimatfientlig and what not, och pekar på att de Rödgröna minsann har mycket tyngre förslag. Grejen är dock den att deras förslag inte över huvud taget förklarar hur man skall trolla bort 8 ton koldioxid. Det slutade, efter lite tjafs i diverse medier, med att Miljöpartiet sade att "okej, fan, våra 'åtgärder' är snarare mål att gå efter och det fasen minst lika bra!"

Kyoto-avtalet någon? Mål är fina grejer, men det känns antagligen bättre att underteckna ett avtal där man säger sig ha som mål att göra x, än när man väl måste tvinga medborgarna att göra just x.

#87: Du har en egen musiksmak pt.2

2010-09-11T11:13:00.005+02:00

Både det äldre gardet av kulturpersonligheter i form av 68-gänget och den yngre popvänstern står inför ett konstant dilemma; antingen kan man vara sann sina röda statskramande ideal och vara eländig och fattig eller så omfamnar man den hemska kommersialismen och blir rik på den. Det finns troligen visst empiriskt stöd för att även de mest idealiska till slut väljer det lockande sedelberget framför socialbidragen. Man kan ju alltid dra iväg på någon frihetsflotta för att upprätthålla någon form av idealism. De som inte lyckas omsätta sin begåvning i något som marknaden efterfrågar har dessutom traditionellt kunna luta sig tillbaka på konstnärslöner och kan betraktas lite trogna sina ideal.

Revolutionären Mikael Wiehe har rönt stora framgångar och säkert kunnat leva gott. Att det är tack vare kapitalismen har säkert alltid gjort lite ont för vår röde kamrat. Norrländska politiker beslutade sig att hjälpa Micke med den här typen av betänkligheter genom att, för skattepengar, anordna en regeringsstörarkonsert. Staten och kapitalet fattade varandras händer och tog en svängom på en arbetareklassens högtidsdag anordnad av S, V, SSU, LO och Arbetarrörelsens tankesmedja. Micke skulle ha hela 60 000 för att sprida sin vänsterpropaganda om den kalla och giriga regeringen och LOs pengapung var tydligen tom efter höstens affischräd. Som tur var kunde landstinget avsätt 50 000 till ett sådant ädelt ändamål.

Det är uppenbarligen inte bara jazz som vi skattebetalare ska finansiera.

#86: Du tycker inte fotboll har något med välfärd att göra

2010-09-10T23:21:00.004+02:00

Ny dag, nytt desperat utspel....

Förutom att utmåla Moderaterna till någon form av miljonärsparti är det mest trendiga att lova folket mer fotboll. Vi måste dock säga att vi gärna hade sett att över 30% av Sveriges befolkning var så rika som socialdemokraterna framställer det, men tyvärr är ju så inte fallet. Troligtvis är ju dock 30 % av svenskarna intresserade av fotboll och man har duktigt identifierat en stor väljargrupp som kanske inte fått sina godispåsar fyllda till bredden med vallöften ännu.

Ohly har ju lovat, och senare fått ta tillbaka, att Allsvenskan ska locka till sig de svenskar som idag är utlandsproffs. Han sken även upp ordentligt när han berättade om sina visioner för ett svenskt lag i Champions League under utfrågningen. Man har ju också lovat att subventionera damfotbollen så även kvinnor kan försörja sig på fotboll i större utsträckning. Nu tar man det hela ett steg längre. Nu regnar det fotbollen från himlen likt det regnade manna under exodus.

I sitt idrottspolitiska program förklarar man att det är av stor vikt att människor ska få se på idrottsevenemang gratis på TV. Man hävdar att samhället bör ta sitt ansvar och ge medborgarna sin fotboll i och med att det är av så stort allmänintresse. Återigen är det omöjligt att som politiker säga ifrån och ryta till att folk faktiskt får lära sig att betala för det de vill konsumera. Istället lovar man som brukligt allt åt alla och sätter det under kontot "gemensam och solidariskt finansierad välfärd". SVT:s slogan om att man erbjuder "TV fri från politisk påverkan" blir helt plötsligt lite mindre trovärdig. För att återkoppla till förra inläggets tema kan vi ju fråga oss om de verkligen tror att någon väljare går på det här löjliga röstfisket. Vem röstar egentligen på det parti som kan erbjuda de bästa fotbollsmatcherna?

Givetvis ska det svenska folket inte nöja sig med en grym liga med stora proffs och extremt bra TV. Vi har ju trots allt världens bästa välfärd och bör därför arrangera storslagna evenemang och inte bara sända dem. Från andra sidan Atlanten försäkrar Thompa Bodström oss om att Sverige minsann ska lägga in en ansökan om att få hålla i EM 2020. Den stora anledningen misstänks vara att han vill ha en anledning att åka hem igen. Skämt åsido, så är det en dålig idé att arrangera storslagna idrottsevenemang. Ekonomen Stefan Szymanski har konstaterat att det inte finns någon som helst ekonomisk vinning i att arrangera ett stort mästerskap. Dock ger ett värdskap en kortsiktig effekt på medborgarnas upplevda lycka. Det är också ett innovativt sätt att dölja arbetslöshet under en kort tid.

Slutsats: Är fotboll din politiska hjärtefråga; rösta rött!

#85: Du har mindre tilltro till politiker än vad vänstern hoppas

2010-09-10T22:26:00.006+02:00

När det går lite motigt är det ju väldigt vanligt att försöka rationalisera bort sina egna brister och lägga över skulden på andra. I politiken kan det ju betyda att man hävdar att väljarna helt enkelt inte förstår varför man är toppbäst.

Vi vet ju alla att Alliansen, med flit, gör livet surt för alla hederliga arbetare. Alla får det otroligt mycket sämre helt enkelt. Att vanligt folk inte förstår detta och ändå ger den här onda sammansvärjningen ett stort förtroende i opinionsundersökningarna går helt enkelt över de lite mer privilegierade arbetarnas förstånd. Favoriten Wanja visade på ett sällan skådat folkförakt när hon konstaterar att LO-medlemmarna inte "har tillräckligt mycket kunskap". Röstskolan kanske bör bli ett storskaligt fenomen om hon får bestämma. Detta klär inte en kvinna av folket som får en rejält saftig månadslön för att företräda samma folk.

Maria Wetterstrand gick ju stenhårt lös i en av de enklaste utfrågningarna jag bevittnat. Den sunde Mathias Sundin sammanställde en liten lista på vad Maria lyckades lura i väljarna och de, av beundran för detta svenska politikerstjärnskott, förblindade utfrågarna. Även vi har gjort en liten genomgång av den liberala miljöpartiska politiken här. Om du slängde ett öga på utfrågningen kanske du lade märke till att Maria hävdade följande saker:

att man minsann ville förbjuda köpcentra, oavsett tidigare besked.
att det INTE fanns ett kongressbeslut angående köttskatten, vilket det ju givetvis finns.
att de inte ville förbjuda flyg, vilket de ju givetvis vill.

Respekt för det rådande statsskicket är uppenbarligen inte lika viktigt som makten att bestämma över undersåtarnas liv.

#84: Du gillar förskolan som den är

2010-09-09T17:49:00.000+02:00

Det är ju som bekant relativt få saker den rödgröna röran lyckats komma överens om, men i det gemensamma valmanifestet har de i alla fall lyckats tråckla in lite ingrepp i den statliga barnomsorgen, ni vet där barn uppfostras att bli goda medborgare och att rösta på sossarna.

I efterhand har det talats om valet 1998 som om det vanns av sossarna för att de lanserade det underbara förslaget om en maxtaxa i barnomsorgen. 2010 har förslaget dammats av och lanseras helt enkelt igen - de lovar att sänka maxtaxan. Samtidigt skall det införas ett krav på max fem barn per pedagog i barngrupperna.

Frånsett att detta i praktiken antingen utgör ytterligare omfördelningar från de som väljer att inte skaffa barn till de som gör det är förslaget praktiskt taget utformat att sänka kvaliteten på förskolan. Grejen är ju att man inte bara kan lagstifta fram bättre kvalitet på någonting över huvud taget. Ponera att du är en förskoleföreståndare, vars barngrupper fungerar alldeles utmärkt även om det handlar om sex eller sju barn per pedagog. Vilka blir dina alternativ när sossarna kommer till makten? Antingen så kickar du ut ett gäng ungar för att nå målet, eller så anställer du fler pedagoger. Men om du bara kan anställa rakt av, varför har du inte gjort det tidigare?

Ptja, rimligen för att det finns ekonomiska restriktioner på hur mycket man kan lägga på verksamheten. Dessa blir dessutom rimligen än snävare på grund av den andra delen av förslaget - sänkt maxtaxa betyder ju antingen att förskolorna får mindre pengar att röra sig med, att annan kommunal verksamhet får lida, eller att skatter höjs. Det första kommer garanterat att ske i någon kommun - alla har inte lika mycket pengar att omfördela till förskolan.

Slutsats: Mer populism som ser bra ut på pappret men som inte håller i praktiken. Standard.

#83: Du har svårt för statens tvång

2010-09-05T22:57:00.002+02:00

Rubriken ger kanske lite lätta libertarian-vibbar (ingen rök utan eld, visserligen), men i Sverige behöver vi inte motsätta oss våldsmonopolet och kräva att giftermål med djur skall likställas med äktenskap för att springa in i statens välmenande hand som pekar oss åt rätt håll.

Ikväll var det Lars Ohlys tur att bli utfrågad i SVT och eftersom vi vet att den här liraren praktiskt taget skriver bloggposterna av sig själv var era favoritskribenter bänkade framför svtplay. Innan dess fors det omkring i staden, och där fanns ännu en ny vända valaffischer uppsatta, där vänstern proklamerar något i stil med att "vi vill ha en utbyggd kollektivtrafik; vi vill ha färre bilar". Det här känns på något sätt rätt standard i Sverige ändå - personligen reagerar man inte överdrivet mycket på att folk säger "jag vill minsann ha x". Det borde man.

När vänsterpartiet säger att man vill ha färre bilar, då handlar det liksom inte om "gör vad ni vill, men vi skulle gärna se att ni kör omkring lite mindre", utan då snackar vi heavy-handed state intervention deluxe med avstängda körfält tills folk fattar. Det är lite det som är grejen. I Sverige är det inga problem att säga att jomenfan, jag gillar inte riktigt att folk gör sådär - bäst att vi förbjuder det. Inte en endaste jävla tanke ägnas åt de som drabbas av din förbudsiver. Det mesta av skadligt beteende hos individer kan förbjudas med hänvisning till samhällsnyttan, eller med hänvisning till att någon lider mer av handlingen än vad den som utför handlingen får ut av sagda handling.

Bilen är ett exempel. Ett annat dök upp under utfrågningen: föräldraförsäkringen. Vi har låtit bli att nämna den här på bloggen eftersom familjepolitik är så in i helvete tråkigt och tillrättalagt. Fick vi föra saken på tal skulle vi exempelvis ifrågasätta varför hela befolkningen tycker att det är helt okej att de som inte får barn skall subventionera andras ungar genom att skatter går till barnbidrag, utbildning, polisen när ungarna åker fast för inbrott och så vidare. Nåväl.

Lasse O brinner för det där med tudelad föräldraförsäkring. Standardargumentet är att jämställdheten "går för långsamt" och man måste in och vifta och låsa in folk om de inte gör som man vill. Jämställdhet är ett "politiskt mål" och då menar Ohly att man rätt och slätt bör skita i opinionen. I just den frågan är Ohlys personliga övertygelse så jävla stark och viktig att folkets vilja är skit samma. Kan det vara så att det är lite det tänket som gör revolutionära demokratiivrare till massmördare? Vem vet.

Han fällde också ett uttalande som kommer att bli en klassiker bara timmar efter att det droppades: när moderatorerna ifrågasatte att just sju månader per förälder var en bra grej - efter sju månader har väl barnet knappt slutat amma, konstaterade de - svarade Ohly att "när vi fick barn använde min fru en bröstpump så jag kunde vara hemma med dem. Det borde väl funka idag också?"
...Tack, Lasse. Du är Gud den allsmäktige och löser alla våra problem i ett svep. Kan Lasse så kan du. Eller ja, kunde Lasse så ska du.

#82: Du vill inte subventionera lata ungdomars TV-spelande / Du har Luther som husgud pt. 2

2010-09-04T21:51:00.010+02:00

Lars Ohly och vänstern är sannerligen de ungas vän. De ger ju alla unga jobb, bostad, utbildning, partner, husdjur osv osv. Allt åt alla. Vi har flera gånger under den här bloggens gång tagit upp den rödgröna löfteskarusellen och hur man effektivt fokuserar på vissa grupper, som man genom gåvor ska få röster ifrån. Just de unga är traditionellt en väljargrupp där vänstern är stark och det tackar man och bugar för genom att dela ut arbetstillfällen som SYO-konsulent eller gatuteaterartist likt en annan valstugearbetare delar ut knappar och godis.

Vänsterpartibosssen Ohly och stjärnskottet Ida Gabrielsson visade tydligt var skåpet ska stå genom att helt enkelt konstatera att man har rätt till bostad och att det är kommunens skyldighet att se till att varenda unge har en schyst lägenhet. I samma veva passade Ida på att komma ut som lat och bortskämd när hon, som en trettioårig ungdom, konstaterar att hon ännu inte lyckats få en fast bostad, utan bor runt på vänners soffor. Att hon under femton år av yrkesför ålder inte lyckats spara ihop till en handpenning eller under fem års bostadsletande inte lyckats hitta ett förstahandskontrakt i en förort låter lite märkligt. Efter en snabb koll på Stockholms Stads egna bostadskös statistik, som bara är ett av många sätt att skaffa bostad i landets huvudstad, kan vi konstatera att det förmedlas runt 1000 ettor per år i Stockholmsområdet till personer som köat mindre än 5 år. Hyrorna ligger i snitt på kanske 4000, vilket Ida borde klara av när hon drar in en månadslön på cirka 14 000. Vi förstår dock bitterheten hon lär känna i att inget fastighetsbolag tryckt upp en nyckelknippa i ansiktet på henne. Det är tufft att vara ung.

Det finns ju faktiskt de unga som ändå anstränger sig och försöker vara sunda människor genom att inte slappa på soffor och/eller spela TV-spel tills någon politiker bara ger allt man behöver, men visst har Linda Skugges utspel och de som stämningsfullt instämmer har vissa poänger. Dessa ambitiösa unga ska givetvis straffas stenhårt av den solidariska utjämnande vänsterpolitiken genom att helt sonika plocka bort vikariatet. Ohly gör klart att de unga studenter som vill dryga ut studiemedlet och skaffa sig värdefull arbetslivserfarenhet ska slås ner då han lite småmysigt paternalistiskt fastslår att det inte bara en är samhällsfara, utan också "skadligt för den enskilde". Stackars den ambitiösa studenten som vill åstadkomma något annat än att gå direkt ut i "åtgärderna". Han eller hon vet uppenbarligen inte sitt eget bästa. Tur att vi har goda, välvilliga och ansvarsfulla politiker som drar i nödbromsen (tågreferens obv.) och säger "Nu räcker det!" så att folk slipper ansträng sig för mycket. Att vissa jobbar är ju givetvis oschyst mot de som hellre slappar.

För att inte tala om vad det här innebär för företag som verkar i en konjunkturkänslig eller säsongsberoende bransch, i vilken behovet av antalet anställda varierar kraftigt. Men de rödgröna försöker ju inte ens låtsas att bry sig om mindre företag, så den sidan av förslaget känns inte lika angelägen att behandla. Man gör ju dock anspråk på att "fixa ungarnas problemz" och vi blir bara mer och mer frustrerad när de konkreta förslagen kommer upp. Vikariatet kan dessutom vara en viktig anställningsform ur ett jämställdhetsperspektiv, vilket förtjänstfullt och uttömmande behandlas här. Det kan också vara skönt för de tungt arbetande kvinnorna i vårdföretag att veta att arbetsgivaren tar in en vikarie vid sjukdom, så de som för tillfället råkar vara friska får jobba för en extra person. För hur förlorar egentligen samhället och alla vi enskilda på att fler människor är till arbetsmarknadens förfogande?

#81: Du vill inte ha någon socialdemokratisk röstskola

2010-09-03T23:59:00.009+02:00

Vad socialdemokraterna har för generell syn på invandrare och integrationspolitiken diskuterades relativt utförligt i det här inlägget. Det är solklart att man ser invandrare som inkompetenta och lata människor till vilka man måste skapa och fördela jobb och bostäder. De kan ju ingenting själva, troligtvis inte ens skruva skruvar på Samhall.

I desperation efter de senaste katastrofala opinionsmätningarna lyckas man kombinera denna skepsis för nyanlända svenskars förmåga till självbestämmande med en extremt taskig demokratisyn. Man lurar in människor med bristande kunskap om Sverige och hur vårt röstsystem och demokrati fungerar till en märklig form av röstskola. Den här utbildningen är enligt den socialdemokratiska lokalpolitikern givetvis helt opartisk, men vi andra skymtar röda roll-ups, knappar, partiledare och fanor bland all objektivitet. Mona drar gudskelov en klar och tydlig gräns vid att man faktiskt inte trycker en pistol mot tinningen och fysiskt tvingar folk att rösta på (S), utan man slussar dem bara likt röstboskap in i båsen där de kan lägga in sina förpreparerade kuvert. Där vill vi faktiskt berömma henne. Som en liten bonus om man utför uppdraget kan man få en uppmuntrande tummen upp efteråt. Man frågar sig om det är den här typen av kritiskt tänkande Carin Jämtin anser att Stockholms skolor bör ha mer av.

Det hela är dock mycket kompatibelt med den röda integrationslinjen där de goda intentionerna är viktigare än de faktiska resultaten av politiken. Resonemanget kring hela arrangemanget är ytterligare ett kapital i följetongen "Om de inte inser vad de bör göra är det bara att hjälpa till på traven lite granna"; ett knep som blir extra effektivt när man utnyttjar det på grupper med lite kunskap om vårt valsystem. Det kanske är sådana typer av frågor som skulle vara bra att diskutera på de numera shariainspirerade SFI-kurserna snarare än hur man rabblar sitt personnummer och anger var man har ont på socialkontoret. Att våra danska bröder skickar hit valobservatörer framstår plötsligt som helt naturligt. För det kanske värsta är att det här verkligen inte är en engångsgrej.

#80: Du tycker ändå att det är mer "värdigt" att jobba än att lyfta bidrag

2010-09-03T16:29:00.002+02:00

Okej, alla bloggar om det här. Vi får anta att ni som läser här inte följer den introverta bloggosfären lika slaviskt som vi gör.

I Aktuellt i förrgår var det debatt mellan Mona och Fredde. Det var som vanligt rätt dålig stämning och demagogi galore, men mitt i all korseld av lögner och överdrifter sade Mona något som fick några av oss att stanna till lite.

Det kanske finns andra sektorer där de kan jobba. Det kanske finns utbildningsinsatser som de behöver nås av. De kanske behöver bättre ersättningssystem så att de också kan leva på ett värdigt sätt. Det finns andra sätt än att städa hos varandra.

Behöver vi dissekera det här? Låt oss; det är kul. Har du jobb som städare? Stackars dig. Det måste vara hemskt. Är det för att borgarna inte låter dig gå på högskola? Varför går du inte på socialbidrag istället? Det är mycket mer värdigt.

Mona gjorde uppenbarligen bort sig; frågan är om det inte var hennes riktiga åsikter som tittade fram. Det är värdigare att gå på bidrag - att leva på andra - än att skapa sin egen försörjning. På ett sätt är det dock synd om de som fått jobb tack vare RUT. Deras fackförbund skiter fullständigt i dem. Antagligen för att fackförbunden är sossar.

#79: Du betalar för en biljett till Damallsvenskan om du nu är sugen på det

2010-09-01T21:01:00.000+02:00

Vänsterpartiet har gjort sig kända som den svenska fotbollens fortlevnads stora försvarare. Lars Ohly lackade ju ur när det gick dåligt för favoritlaget Djurgården och krävde skattelättnader för att underlätta för blåränderna att värva spelare av hög internationell klass. Kniven i Lasses bröst måste ha vridits ett extra varv när idolen Andreas Johansson nu lämnade Ålborg, som han valde framför Djurgården när han pös från Wigan häromåret, till förmån för Odense.

Nu har fokus flyttats från den superkapitalistiska herrfotbollen till den mycket mindre uppmärksammade damfotbollen. Att det kan kännas lite konstigt att herrarna och damerna får olika träningsmöjligheter och beläggs med olika ansvar gällande planskötsel kan vi till viss del förstå.

Det mest anmärkningsvärda ligger egentligen i hur man vill förvandla yrket damfotbollsspelare till en attraktiv karriärsmöjlighet. Som de flesta känner till är det möjligt för manliga fotbollsspelare att försörja sig på sitt yrke även om man spelar långt ner i seriesystemet, medan de kvinnliga motsvarigheterna har nästan ha svårt att göra detsamma även på den allra högsta nivån. Man vill också förhindra det tapp som till stor del sker för kvinnor, såväl män, i åldrarna 15-18 år. Att folk slutar med idrott i gymnasieåldern för att till exempel satsa på skolan eller bara göra vad sjutton man vill är helt enkelt inte acceptabelt. Kan det möjligtvis vara så att man på den rödgröna sidan skissar på någon statlig femårsplan för att skapa ett svenskt elitidrottande?

I övrigt är utspelet väl bara att betrakta som ett populistiskt förslag á la "Allt åt alla", vilket ju är både ohållbart och icke önskvärt. Vi som, ur ett statsfinansiellt perspektiv, betraktar fotbollen som en underhållningsbransch får troligtvis försvara att fotboll på professionell nivå är något som ska klara av att stå på egna ben. Politiker bör ju inte subventionera vuxnas fritidsintressen.

#78: Du uppskattar fortfarande inte när folk får syra i ansiktet

2010-09-01T13:35:00.000+02:00

Det har tidigare funderats kring om Lars Ohly skulle kunna komma att bli Sveriges utrikesminister, men dessa spekulationer har ideligen förkastats som orealistiska. Det kändes ju väldigt osannolikt att sossarna, som ju typ är svensk politik, skulle släppa ett så stort område. Nu ser dock inte spelplanen ut riktigt så längre. Socialdemokraterna noteras med det lägsta resultatet någonsin i en opinionsmätning tidigare idag och kan knappast betraktas som det statsbärande Partiet. Följden av den här hisnande utvecklingen är då att man inte kan göra samma maktanspråk gentemot de partier man skrämt tysta tidigare.

Detta blev extra tydligt när Ohly lyckades med konststycket att helt och hållet diktera den rödgröna rörans hållning angående den svenska närvaron i Afghanistan; den kanske viktigaste utrikespolitiska frågan just nu. Man proklamerade att man minsann tyckte den militära närvaron var onödig, trots att man tidigare ansett den svenska insatsen ofrånkomlig. Man går också emot Jan Eliassons, Socialdemokraternas kanske mest kvalificerade ministerkandidat, åsikt i frågan. Vad denna trots från Mona betyder för den hyllade FN-diplomatens intresse av en statsrådspost är oklart i nuläget, men det skulle oss inte förvåna oss om hon, i händelse av valvinst, väljer att omge sig med ännu en intetsägande gubbe i form av Urban Ahlin eller kanske rent utav den rödkindade Lars.

Varför vi bör ha kvar en militär närvaro illustreras effektivt på ett omslag av tidningen Time. Man bör inte, om man anser sig vara en förkämpe för demokrati och anständiga levnadsförhållanden, göra gemensam sak med Sverigedemokraterna och låta talibanerna gå fullständigt lös. De rödgröna utmålar ju sig som någon form av vita riddare när de endast vill satsa på bistånds- och uppbyggnadsarbete snarare än militära insatser. Vad som är verklighetens villkor på plats är som vanligt mindre viktigt, då de godhjärtade insatser som politiker gärna stoltserar med omöjliggörs utan den militära närvaron. SvDs ledarbloggs uppmärksammade en mycket positiv utveckling inom många områden ägt rum sedan man avsatte talibanerna. Vi citerar:

"Genom det amerikanska magasinet The New Republic kunde man nyligen ta del av intressanta siffror avseende förr och nu i Afghanistan. Under talibanstyret gick ungefär 900000 afghanska barn i skolan. Ingen av dem var flicka. Idag är siffran 6 miljoner barn, varav en tredjedel är flickor. Under talibanerna fanns runt 40000 telefonledningar i landet. Idag är de 500000 – och antalet mobilanvändare är 10 miljoner. Förr hade nio procent av afghanerna tillgång till någon form av vård. Idag gäller det för 85 procent."

Även Jan Björklund påpekade den här positiva trenden i sitt Almedalstal där han sammanfattade sin hållning med att vi behöver stanna kvar i Afghanistan för att Sumaila, 12 år, ska kunna fortsätta sin skolgång. Det finns mer också moraliska aspekter i det hela. Man kan hävda att Sverige och andra länder med ett demokratiskt och fungerande statsskick har en skyldighet att undsätta folk under förtryck på bästa möjliga sätt. Global solidaritet verkar betyda att bara sopa ansvaret under mattan och pysa omedelbums.

Det är trots allt lite synd att utrikespolitiken spelar en så undanskymd roll i svensk politik, då den mer än sällan visar på vissa ideologiska skiljelinjer. Faktumet att Mona verkar kompromissa bort den där delen av politiken i förmån för maskeradpolitiska inrikesfrågor är oroväckande, i synnerhet när eftergifterna görs till den, i det här avseendet, väldigt extreme Ohly och Miljöpartiet, som ju vill avskaffa det militära försvaret helt och hållet. Bloggaren Wiseman's Wisdoms noterar också hur snabbt Mona har ändrat uppfattning i den här frågan. Hon har gått från att det alldeles "säkert kommer behövas säkerhetsnärvaro" till att "storebror [måste] låta lillebror klara sig själv" på bara två månader. Imponerande åsiktsskiftning.

Vi måste också bara säga något kort om det konstiga i att sätta "deadlines" för militära insatser, då man indirekt säger till talibanerna att de bara måste hålla ut till ett visst datum. Målet med insatsen blir då inte nödvändigtvis att göra någon faktiskt skillnad, utan snarare bara att hänga utomlands ett tag.

Valet den nittonde september är i den försvarspolitiska frågan mellan två tydliga alternativ. Vi har det kommunistbetonade rödgröna regeringskonstellationen som satsar på att skicka ut sköna hippies utrustade med luftgitarrer till konfliktzoner. Den övergripande strategin kommer endast utgå ifrån att bekämpa allt som har med USA att göra och/eller de mål som diktaturklubben FN pekar ut. Det andra alternativet består av en allians som tydligt tar ställning för frihet på ett globalt plan genom att inte smita ifrån ansvaret att främja demokrati och utvecklingen av mänskliga rättigheter världen över.

Rubriken anspelar på det här inlägget.

#77: Du känner att du redan är jämställd med dig själv

2010-08-31T18:22:00.000+02:00

Ny tid, ny strid - ny dag, nytt butlerförslag. Det känns som att märkligheterna verkligen kommer en efter en i den här valrörelsen. Indeed; förutom de extremt konstiga förslagen om butlers och clowner är det inte mycket som skiljer alternativen åt - idag chockade de rödgröna alla genom att bestämma sig för att de ska sänka restaurangmomsen. Eller ja, de kanske hade chockat någon om de hade sagt det för någon vecka sen, innan alliansgänget lade samma förslag, men nu framstår det bara som att de rödgröna för någon sorts konstant dialog med väljarna: Fan, okej, ska de sänka momsen? Okej men det gör vi också då, snälla rösta på oss, ni får ju samma saker men vi får all makt och så kan vi höja skatten lite!

Valet tycks stå mellan ett gäng som kommer på lite nya sköna grejer och ett gäng som inser att ingen gillar dem men som gärna vill vara med ändå. Valet tycks stå mellan ett gäng som kör sin egen grej och ett gäng som kör ungefär samma grej men slänger med butlers, clowner, fågelholkar och en kommunist på köpet.

Dagens butlerförslag handlar om jämställdhet, men som vanligt när det kommer till jämställdhet är det inte riktigt så enkelt. Uppenbarligen är det inte så enkelt i verkligheten som på papper att bara kommendera folk att vara jämställda, så därför tvingar vi dem själva istället att skriva ned hur de ska göra för att bli jämställda. Till saken hör att regelförenklingar för småföretag är något som hamnat relativt högt upp på den sittande regeringens agenda, och alternativet lovar nu att helt enkelt krångla till det lite mer. Det skall förstås också gälla alla företag (ty sådan är jämställdheten), gissningsvis då inklusive företag men en anställd.

Det räcker inte heller att ha en plan flera år i rad, utan en ny måste upprättas varje år, förklarar Veronica Palm (s). Blev du inte jämställd med dig själv med hjälp av förra årets plan måste den förstås ändras så att fullständig jämställdhet uppnås detta år. Man kan väl i och för sig förstå problemet i ett enmansföretag som säljer både clown- och butlertjänster och där ens clownpersonlighet trakasserar butlerpersonligheten. Förslaget är ett lyft för alla med personlighetsklyvning.

#76: Du blir minst lika rädd när vänstern börjar prata om frihet

2010-08-30T13:56:00.001+02:00

Alla som velar mellan blocken bör se den fantastiska Ida Gabrielssons, förbundsordförande för Ung Vänster, sommartal. Vänsterklyschorna bara yr i vädret och vi antar att det kan alienera många mittenväljare, så vi tackar att ta emot. Ett hatiskt och osakligt gnabb om klasskamp och samhällsomvälvning är ingen valvinnare.

Hon vill till exempel tvinga direktörssonen att sitta i samma väntrum som kassörskans dotter. Observera ordningen. Det är ju, som vanligt, viktigare att trycka ner de rika än att lyfta upp de fattiga. Vi vill hellre att kassörskans dotter ska ha möjligheterna att lyfta sin egen standard, utan att nödvändigtvis behöva gifta upp sig, gå med i ett politiskt ungdomsförbund eller vinna på triss. Man inser uppenbarligen inte att dottern hade fått en snabbare och förmodligen bättre vård om sonen kunde köpa ur egen ficka någon annan stans, men likriktning före allt är som bekant ledordet.

Givetvis har alla ungar också rätt till allt när de tagit sin prestigetunga gymnasieexamen. I och för sig kan man inte klandra Ida allt för mycket, då hela den här valrörelsen klär utmärkt i tomteskägg och en stor tung säck över axeln, bredvid tvättsäcken alltså. Att vissa unga faktiskt är otroligt lata och helst av allt chillar om de inte blir direkt placerade på en gatuteaterscen vågar ingen politiker ens tala om. Det är mycket bekvämare att slänga ut lite nolltolerans Jytte-style.

Det märkligaste kan vara när hon börjar tala om den förljugna borgerliga friheten. Att man i dagens Sverige faktiskt får välja skola och bostad själv uppfattas av Ida och hennes aktivistpolare som någon form av låtsasfrihet. Direkt efter antyder hon att Sverige är ett land som bombas sönder och då får vi ett kvitto på Idas egen verklighetsuppfattning. Som tur var kunde partikollegan och det uppsaliensiska landstingsrådet Sören Bergqvist ytterligare klargöra partiets frihetssyn i en radiodebatt där han levererade följande klockrena och innehållsrika citat:

"Verklig frihet är att inte behöva välja"

De som råkade snubbla förbi Ung Vänsters intetsägande demonstration vid Slussen förra veckan kunde dock observera att Ida själv gjorde ett hälsomedvetet val då hon, trött efter allt agiterande, sänkte en kapitalistisk Coca-Cola Light till sin reaktionära marlboro.

#75: Du blir lite rädd när sossar pratar om "ordning och reda på arbetsmarknaden"

2010-08-29T21:22:00.000+02:00

I politikens värld dyker det ofta upp uttryck vars betydelse är extremt oklar men som icke desto mindre kommer att utgöra en vedertagen del av det politiska samtalet. Ett sådant är "utanförskap" som lanserades av borgarna under 2006 års valrörelse. En definition dök upp efter ett tag men för gemene man känns nog uttrycket fortfarande relativt oklart. Frågan är om någon känner någon som lever i Utanförskapets klor. Man kan misstänka att den sjukpensionerade ensamstående modern till tre barn som vill tillbaka till arbetsmarknaden men är fullständigt oanställningsbar eftersom hon har tre ungar att ta hand om känner lite utanförskap, men frågan är vem som känner henne. Risken finns att hon helt enkelt utgjorde en halmgubbe på den tiden.

En ny favorit är "ordning och reda". Helst ska det vara ordning och reda överallt, men får man välja ett ställe så är det gifvetvis arbetsmarknaden som ska få smaka på ordningen och reda..n. Ordning och reda betyder i det här fallet ungefär fuck fri rörlighet, svensk arbetskraft skall slippa konkurrens. Just "ordning och reda" syftar antagligen på att utländska företag skall anses vara mindre redliga, men realkonsekvensen som facket säkerligen är mycket medvetna om är att svensk arbetskraft kan hålla sina löner uppe ännu lite till. Självklart ska facket kämpa för det, men när sossarna tar på sig ansvaret för att tala för facket och driva linjen för en underutbildad, överbetald svensk arbetskraft i världen samtidigt som man låtsas vurma om fri rörlighet är pajaserier och hyckleri.

Våra favoritpunkter i manifestet, förresten:

5. Arbetsmarknadens parter ska få möjlighet till arbetsmarknadsprövning innan en arbetsgivare hyr in utländska arbetskraft.
Absolut toppbäst. Det betyder alltså att facket i praktiken kan lägga ett veto mot utländsk arbetskraft när de känner att det kan bli lite dåligt. Då kan de ställa riktigt bra krav - typ "ska ni anställa polacker så ska de fan ha samma lön och förmåner som svenskar" vilket ger arbetsgivaren möjlighet att välja mellan överbetalda svenskar eller överbetalda polacker.

3. Lagstiftningen ska ses över för att öka de fackliga organisationernas inflytande när bemanningsföretag anlitas.
Lite samma grej här, va? Varför ska facket över huvud taget ha någon lagstadgad makt över icke-fackliga arbetare? Här blir det ju också i praktiken ett val mellan överbetalda svenska arbetare eller.. ja, antagligen ingenting. Om facket fick bestämma skulle bemanningsföretagen rimligen vara förbjudna rakt upp och ned.

Ordning och reda, nej tack. Ge oss kaos.

#74: Du har svårt för demagoger

2010-08-26T19:01:00.000+02:00

SVT körde stenhårt på ekonomitemat och slängde in Sverker och någon randombrud för att ta hand om riksdagspartiernas ekonomiska talespersoner. Vi som gillar ekonomi på någon sorts vetenskapligt plan hoppades på lite mer substans än i debatterna mellan Mona och Fredrik, och blev således om möjligt än mer besvikna än vanligt. Förväntningarna var uppenbarligen för högt ställda för att en grupp lärare, evighetsstudenter och hobbyekonomer skulle kunna motsvara dem.

Problemet ligger gifvetvis i faktumet att politiker inte vet ett skit och att vetenskapligheten går åt rakt motsatt håll när det kommer till politik - först bildar du dig en åsikt och sedan ser du till att hitta siffror som passar det du tycker. Då kan även grundskolelärare framstå som pålästa ekonomer, och när debatten om Sveriges ekonomi reduceras till vem som bäst kan quota priset på ett kilo prästost vet man att det börjar bli dags att knyta snaran. Det leder dessutom rimligen till att det parti som vet minst om ekonomi måste föra sig mest med retorik och argument som är så förenklade och fördummade att de snarast är att betrakta som lögner. Borgarna har en grej som de tjatar om - de 3 miljoner löntagare som åker på högre skatt - som faller i den fåran. Det är inkorrekt givet att sänkningen av a-kasseavgifter är högre än höjningen av skatten. Skämmes, om så är fallet. De rödgröna vinner dock kampen, och här är varför:

Ulla Andersson, VPK:s talesperson med noll kunskaper som betyder ett jävla dugg, stod för följande felslut, lögner och idiotier:
* 25,000 har "sparkats" ur välfärden!! - Nej, Ulla, de är kvar. De får betalt av privata vårdföretag o dyl istället för av kommunen, men i allt väsentligt är de fortfarande kvar som anställda i branscher som kan kallas för "välfärden". Som någon säger i debatten: välfärden != offentlig sektor. Dessutom har några av dem som inte längre får betalt av kommunen skapat sina egna jobb genom att starta eget och får således större frihet att göra vad fan de vill. Klart att Ulla tycker att det är jobbigt - egenföretagare är ju slavar under kapitalet and all that.
* Man kan ta ansvar och skapa jobb direkt. - Nej, Ulla, du kan inte skapa ett skit. Du kan skapa kortsiktiga jobb så att du får sitta i fyra år till men du kan inte skapa ett välmående samhälle genom att anställa folk för att gräva gropar och fylla dem igen.
* Det är billigare att skapa arbetstillfällen genom att satsa på lärare samt vi kan skapa dubbelt så många jobb som ni för samma pengar och det är ansvarsfullt - Nej. Det kanske är billigare på kort sikt att "skapa" lärarjobb genom att betala dem 18k med en löneprogression som ger dem 24k vid pension, men på lång sikt bli samhället fattigare och det är rent av jävligt oansvarigt att göra så för att du ska få din feta riksdagslön.

Tomas Östros, mannen utan ögonbryn och med världens potentiellt läskigaste blick:
* Vi behöver få fler byggnadsarbetare i arbete [med utökat ROT-avdrag] - Näe. Det råder brist på byggarbetare - det är bara att spana nyheterna.
* Ni har sänkt skatten med 100 miljarder för de som har mest - kanske valrörelsens tröttaste argument. Jobbskatteavdraget gav mest i procent till de som tjänade minst. Att den som tjänar 200 miljoner får mer i absoluta tal av en procentuell skattesänkning än den som tjänar 10k följer av att man också höjer skatten i procenttal. Det är ett resultat av den progressiva skatteskalan och om Östros på riktigt inte förstår det borde han avgå från alla uppdrag som kräver mer än grundskolematematiska kunskaper. Förstår han det så är han en slingrig jävel som fördummar sina argument för att få lättköpta röster och utnyttjar demokratins inneboende felaktigheter för personlig vinning.
* ...vi ska få toppkvalitet - vi ska ha mindre skolklasser... - och så var det det där med att mindre skolklasser inte hade något att göra med kvaliteten på utbildningen. Bättre är att inte "skapa jobb" genom att utbilda en jävla massa lärare och släppa på kvaliteten för att få igenom så många som möjligt.
* ...det stärker människors möjlighet att leva ett gott liv (om huruvida gratis muséer är del av "välfärden") - så allt som Östros menar "stärker människors möjlighet att leva ett gott liv" skall vara gratis och komma från staten, och omsluts av uttrycket "välfärd"? Herre-min-jävla-gud vad bra vi kommer ha det.
* 25000 människor har fått lämna äldreomsorgen - samma skit som dum-Ulla snackar, men ännu mer lögn eftersom han preciserar med äldreomsorgen. Bra, bra.

Mikaela Valtersson, legenden som tycker att vi ska ta lån för att betala skatten:
* ...många kommer att köra mindre bil - vad fan vet du om det? Kanske om Miljöpartiet får tvinga alla att inte köra, men det är ju inget spikat, direkt.
* ..ska ni sänka restaurangmomsen också då eller? - Yup. Påläst brud.

Poäng? Valrörelsen är så jävla tråkig nu. Den sista månaden handlar det mer om vem som skriker högst - det finns inte längre någon som orkar säga "men vad fan, du ljuger ju?" i debatter eftersom tiden är begränsad och det är viktigare att vråla om vilken grupp ditt regeringsalternativ ska ge pengar till. Heja demokratin. Heja.

#73: Du vill inte att dina föräldrar skall tas om hand av clownbutlerungdomar

2010-08-23T18:06:00.000+02:00

Clowner kan potentiellt sett vara en av de läskigaste grejerna som finns. Därför är det ju anmärkningsvärt att det miljöälskande Miljöpartiet har slagit sina perukklädda huvuden ihop och kommit fram till att alla våra äldre ska ha rätt att träffa dessa spexare.

Jag lider under Alliansstyret :(

Peter Eriksson och den lite mer okända Esabelle Dingizian ger sig i Expressen tillkänna som clownskråets främsta förespråkare när de utlovar en mängd nya jobb till de näsprydda. För det första måste vi bara påpeka det extremt märkliga i att de rödgröna bara vill skapa massa jobb hela tiden. Det blir bara provocerande när man utlovar massa låtsasjobb. Gatuteater, butler och clowner. Kom igen! Är det det som är de rödgrönas jobbpolitik tror vi faktiskt att valet redan är vunnet. Man har ju uppenbarligen hittat någon form av ymnighetshorn eller sedelpress där man bara kan skapa lite gröna jobb när man känner för det. Välj ett antal så fixar de rödgröna det.

Visst har de en poäng i att de äldre inte bara ska förvaras på äldreboenden och att de förmodligen uppskattar underhållning. Det känns bara lite löjligt i jämförelse med till exempel Folkpartiets parboendegaranti. Om vi nu antar att det finns begränsade resurser - ett antagande som kanske landar oss i en annan värld än den de rödgröna lever i - kanske valet står mellan att få bo med sin partner sedan 50 år tillbaka eller få besök av en clown en gång i månaden.

Vi har spårat upp en linje i den socialdemokratiska vardagspolitiken. Förlägg äldreboendena till tunnelbanan så kan man träffa på dem medan man lämnar tvätten, och när man går för att möta sin butler kan clownen ta över och underhålla dina åldriga föräldrar tills du återkommer för att hämta tvätt och mat. Allas våra liv kommer att fyllas av skratt och älskog.

Tips till alla Cuf:are där ute: Det är bara att söka! Ungdomsarbetslösheten har äntligen fått sin lösning.

#72: Du blir inte svettig när koppen kommer fram

2010-08-22T23:59:00.000+02:00

Thomas Bodström är mannen idag. Som förespråkare för det så kallade Bodströmssamhället där vi frivilligt ska ge upp vår integritet har Thomas idag visat upp hur det hela ska fungera i praktiken. Uppenbarligen ska alla ge upp sin integritet, förutom övervakarna själva.

Det fina med Bodströms övervakningssamhälle är ju att man på något sätt ska godkänna alla övergrepp man utsätts för och därmed ska man komma till bukt med alla världens problem. Det finns ett litet problem i detta så som vi ser det. Målet är uppenbarligen att försöka hitta knarkare på det här sättet, men givet frivilligheten kommer knarkare själva sannolikt undvika testen. Alternativt kommer ett grupptryck uppstå som gör att alla testar sig för att undvika misstankar och då försvinner ju den påstådda frivilligheten. Vi säger inte att det är bättre att bara införa obligatoriska grejer som Ask vill, men det är ju lite rakare i alla fall. Tilläggas bör kanske också att Ask faktiskt lät testa sig när de gjorde samma "kupp" mot henne. Bodström, som den slipade och, sedan barnsben, socialdemokratiska yrkespolitikern han än är, lindar hur som helst in sina övergrepp i positiva termer. Han är ju trots allt författare.

Men när det väl är dags att testa sig viker man ju givetvis undan. Det kan ju faktiskt bli lite svettigt, speciellt när Thompa, med tanke på sitt knarkförflutna, har en del att leva upp till så att säga. Nu ursäktar han sig på sin blogg med att det hela var ett exempel på den utbredda "negative campaigning" som är riktad mot sossarna, medan LO-kampanjen är ett utmärkt exempel på saklighet. Det hade ju varit mycket enklare för honom att bara gå lös i den där koppen och sedan hade man kunnat prata om något annat egentligen.
Men svetten kanske sprider sig över hela den socialdemokratiska samhällskroppen i detta nu. Det kan inte vara absolut topproligast att vara sosse nu när svetten bara blåser bort av all motvind i form av opinionsundersökningar. Givmilt av honom är det ju i alla fall att han tog sig tid att visa för oss alla orimligheten i sitt eget förslag, trots att en mycket svettig valrörelse står framför honom och Partiet.

#71: Du väljer gärna själv hur du vill rädda miljön

2010-08-21T23:59:00.000+02:00

Att det finns ett behov av att ställa om vårt samhälle till ett mer klimatvänligt finns det ett vetenskapligt, såväl som politiskt, konsensus omkring. Debatten har alltmer flyttats till hur detta ska göras. Det finns de som vill att allt ska skötas av den offentliga sektorns osvikliga precision, de som tror på marknadslösningar till 100% och de som ligger mellan dessa extremer. I och med att vi som skriver här på bloggen är ekonomer tror vi att det viktigaste i miljöpolitiken är att incitamenten kring miljöfrågan inte är snedvridna samt att det finns starka äganderätter kring naturtillgångar, vilka skapar en tydligare och mer effektiv ansvarsfördelning.

Miljöpartiet har ju, som namnet antyder, profilerat sig som Sveriges absolut toppmiljövänligaste parti. Denna positionering har ju lockat till sig osäkra förstagångsväljare som minsann tycker att miljön är viktig. Ibland upplever vi att det kan kännas som avlatshandel med röster, där man kan enkelt och billigt kan köpa sig ett gott samvete. Ingen kan ju ifrågasätta det personliga miljöengagemanget om man röstar på MP, eller? Vi vill i det här inlägget sätta fokus på en fråga där vi tycker det blir tydligt att man sätter image och röd politik framför förbättringar för miljön. Denna stämning finns även inom miljöpartiet, vilket vi bloggat om här.

Det handlar nämligen om hållningen till miljövänliga bilar och dess framtid. Vi på bloggen, som i och för sig redan är frälsta marknadsliberaler, blir innerligt glada när vi ser alla nya bilreklamer och -modeller. Visst är det så att det som bilföretagen lägger störst vikt vid i sin marknadsföring är just miljövänligheten? Det känns nästan helt omöjligt att göra reklam för en miljöovänlig bil. Utvecklingen går dessutom snabbt och den nya elsportbilen visar detta på ett talande sätt. Miljöpartiet borde ju hylla alliansens reformer som givit marknaden för elbilar en enormt uppsving i och med miljöbilspengen som ökat antalet elbilar med hela 300 000 stycken under fyra år, men det gör man konstigt nog inte. Det var inte länge sedan man titulerade sig själva som helt oberoende och endast ville driva miljöfrågor, men det verkar man ha rekordsnabbt skeppat överbord.

Vad vill då Miljöpartiet göra för att snabbare ställa om till ett miljövänligt bilsamhälle? Partiets motförslag är nästan skrattretande. Man vill ge statligt stöd till så kallad "konvertering" av bilar, vilket innebär att man plockar in gamla och miljöfientliga bilar för att bygga om dem. Man nöjer sig här med endast 5 000 stycken. De övriga lösningarna är endast baserade på kollektivtrafiken, som verkar vara någon slags universallösning på klimatproblemen. Istället för att försöka förbättra biltrafiken föredrar man alltså att fasa ut hela industrin till förmån för gemensamma transportmedel. Man har samma problem med flygindustrin, som man vill innerst inne helst vill avveckla, trots att man framgångsrikt testat att köra på förnybara bränslen.

Man verkar vara mer emot att människor faktiskt rör sig än vad rörligheten får för miljökonsekvenser, vilket ju bara blir märkligt och paternalistiskt. Faktum är ju trots allt att människors behov av bilen inte kan rationaliseras bort av politiker i förmån för kollektivtrafiken. Att aktivt motarbeta reformer som helt uppenbart bidrar till minskad miljöpåverkan känns bara helt fel.

Detta bakvända tänk visar sig i också i kilometerskatten som man vill införa. När man väljer sträckan snarare än själva utsläppen som skattebas är uppenbart att man hellre beskattar företeelsen än konsekvenserna. En sådan skatt hade varit förödande för alla landets åkerier och transportsektorn hade följaktligen drabbats. Tyvärr försvinner inte människor och företags behov av transport bara för att politiker finner så lämpligt. Alla städer har ju heller inte tunnelbana att erbjuda som alternativ.

Tillväxt och forskning kring miljöområdet kommer vara absolut nödvändiga för att kunna tackla klimatutmaningen. Sänkt levnadsstandard och domedagsprofetian behöver inte vara verklighet om vi bara finner andra sätt att lösa våra problem på.

För rolig läsning om Miljöpartiet rekommenderas Mustafa Cans "granskning" i SvD.

#70: Du känner att "skatteparadis för låginkomsttagare" låter mer appellerande än "välfärdsparadis för Mona"

2010-08-20T19:48:00.000+02:00

Mona Sahlin (hur ofta börjar vi med hennes namn?) riktade idag, som vanligt när hon öppnar munnen, skarp kritik mot Fredrik Reinfeldt över användandet av ordet "skatteparadis". Hon förklarade kort och gott att hon minsann inte vill ha ett skatteparadis, utan ett "välfärdsparadis" och lade på så sätt i en enda mening ut skillnaderna mellan borgerlig och socialdemokratisk politik.

Det hon verkar ha missat, eller helt enkelt ignorerat, är att ordet "skatteparadis" användes i en mycket angenäm kontext: Sverige ska bli ett skatteparadis för låginkomsttagare. Låginkomsttagare. Inte för LO-mupparna som har tillräckligt över för att köpa sex, inte för Lars Ohly och andra överklasskommunister, inte för byggnadsarbetarna vars jobb är så mycket mer oumbärligt än alla andras att det är den enda sektorn som de rödgröna kan tänka sig att lämna skatteavdrag för, utan låginkomsttagarna. Ni vet, de som precis tagit sig in på arbetsmarknaden, invandrare eller ungdomar eller folk med knepig bakgrund eller vad som helst.

Nu börjar det låta som något av Jyttes tal här, och det finns en anledning till det. Det här är just den gruppen som sossarna på sistone sagt sig värna, och den gruppen vars löner - incidentally - påverkas mest av det massiva skattetrycket. Dessa får nu den stora lyckan att välja om de vill ha mer pluring eller ett "välfärdsparadis", för i Monas värld är det precis så svart-vitt. Sänker du skatten för dessa med den enda minsta lilla krona, så står vi helt plötsligt där med folk som dör i rännstenen och kostymnissar som sparkar på dem på lunchrasten medan de tjänar pengar på sina blackberries eftersom det inte finns mobilfria zoner.
...jaha, vi är fortfarande i Sverige? Okej, ja, då lär man ju även i fortsättningen behöva vara en sönderknarkad ex-con med våldsamma tendenser för att inte bli räddad av samhället när det börjar barka utför.

Lars Ohly gick förresten idag ut och förklarade vad vi alla redan visste: anledningen till att de rödgröna pratar om att "stänga klyftan" mellan löntagare och pensionärer (kul, förresten, att de missat att räkna med att arbetsgivaravgiften är en skatt som gör att löntagare fortfarande beskattas hårdare än pensionärer) snarare än om att rakt av sänka skatten för pensionärerna - de är inte säkra på att det ska ske genom skattesänkningar. Klyftan kan ju lika gärna stängas genom att man höjer skatterna på arbete igen - då förlorar alla lika mycket och borde vara lika nöjda. Standard. Det blir så dåligt varje gång de ska ned med fingrarna i syltburken och omfördela till elitfotbollsspelare och vilket fack det än kan vara som för stunden är mäktigast.

Nå. Vi borde vara glada att Mona låter valet koka ned till en sådan enkel sak för en så stor grupp av väljarna. Det är bara att ta ställning - välfärdsparadis där incitamenten till arbete är ungefär lika starka som incitamenten till att chilla, eller skatteparadis där du får vad du förtjänar om du jobbar för det, men sannolikt fortfarande inte hamnar i rännstenen om du misslyckas.

#69: Du tror inte att "inställning" och "nolltolerans" är framtidens arbetsgivare

2010-08-19T17:33:00.000+02:00

I arla urmorgon debatterade Mona Sa-, förlåt, Jytte Guteland (SSU) och Magnus Andersson (CUF) den så ofta omtalade Ungdomsarbetslösheten; som synes är den så omtalad att den försetts med stort U av Akademien. Nåväl, i debatten framkom, som sig bör, två olika synsätt och två olika sätt att lösa hela den där grejen med att ungdomar helt enkelt inte jobbar i särskilt stor utsträckning just nu.

Andersson körde det gamla vanliga: LAS suger, kidsen tvingas ta för hög lön och tjänstemomsen är för hög. Standard.

Jytte (notera härskartekniken: Jytte får förnamnet, Andersson får efternamnet) presenterade sossarnas new and improved formula för att fixa jobben för ungdomarna. Hon berättar stolt att Mona Sahlin minsann häromdagen förkunnat att om sossarna vinner, då är det nolltolerans mot arbetslöshet. Och hör sen.

Hon berättar att hon träffade en tonåring som berättade för henne att "jag är fruktansvärt trött på att spela tv-spel sju timmar om dagen, sju dagar i veckan". Jytte förklarade för honom att han minsann ska få nolltolerans. Hur det här bryter hans tv-spelsberoende är oklart. Varför hon inte frågade honom hur i helvete han förväntar sig att han ska få ett jobb om han spelar tv-spel hela dagarna är också oklart.

Istället för att göra ungdomar billigare att anställa ska Mona ryta till om nolltolerans, och de konkreta åtgärderna därefter verkar vara att "politiken" ska "ge signaler till ungdomar" genom att bygga ut komvux och högskolan så att alla som inte vill ha jobb kan bli evighetsstudenter som Jytte. Dessutom ska de som anställer arbetslösa ungdomar få sänkt arbetsgivaravgift - varför det är helt efterblivet har vi behandlat här. Hon påstår att den halverade arbetsgivaravgiften som regeringen kört med inte har skapat ett enda jobb, och Ung Vänster påstår att det handlar om skattepengar till McDonald's Sverigechef. Gifvetvis är det lögn och förbannad lögn.

Som den utfrågningsgigant han är frågar K-G Bergström varför ungdomsarbetslösheten var precis lika hög under den senaste sosseregeringen och får av Jytte det skönt nonchalanta svaret att det hela handlade om att Göran Persson "hade en nonchalant inställning". Mona kommer att fixa biffen. Att det förväntade rödgröna kabinettet innehåller exakt samma ministrar som Perssons regering gör inget.

Nästa åtgärd som föreslås är en "kriskommission". Det är bättre än "avdrag för att gå ut med hunden" ie RUT, gissningsvis. Att ge avdrag för IT-tjänster, som antagligen till och med skulle kunna hjälpa vår tv-spelsberoende 19-åring att få ett jobb, är också det sämre än en kriskommission, och att "anställa folk i välfärden".

I Jytte Gutelands värld skapas inga jobb om inte staten anställer folk. Det kan bli lite raljerande nu, men SSU måste vara den dummaste grupp människor som någonsin sett dagens ljus. Den nonchalans och ignorans deras förmenta ledare uppvisade i dagens debatt väcker avsmak. Men det är väl klart, är man en 31 år gammal sosse och fortfarande ungdomsarbetslös så är det kanske förklarligt att man gör allt man kan för att staten ska ge en jobb.

#68: Du tycker det vore spännande med enhörningar och troll i kollektivtrafiken

2010-08-18T00:56:00.003+02:00

Butlerutspelet som vi bloggade om här fick extremt mycket uppmärksamhet och väckte många frågor. Valet den nittonde september har av vissa till och med blivit utsedd till "Butlervalet", vilket ju blir superroligt eftersom "valet", också det, är ett ord för en manlig betjänt. Vi skulle tro att alla som har en politisk blogg har bloggat om det här ämnet, men det finns en dimension av förslaget som vi motståndare misslyckats att lyfta fram ordentligt.

Förutom tvätthjälpen, dagiset och butlertjänsten föreslog man också ett gratis trådlöst internet i tunnelbanan. För det första finns det privata leverantörer som erbjuder trådlösa internetmodem, vilka fungerar alldeles utmärkt inom just t-banenätet. De erbjuder nu också tjänsten i kontantkortsutformning som möjliggör för konsumtion i den dos man själv vill, till exempel den tid man lägger på att åka tunnelbana mellan tvätteriet och dagiset. Så om man nu tycker det är en bra idé att smälla upp sin dator i de alldeles tjuvfria tunnelbanevagnarna är det redan fullt möjligt. Där skon klämmer är väl förmodligen att det är inte gratis (inte allt åt alla) och det är en företagslösning (politikerna har ingen direkt makt över tjänsten).

Socialdemokraterna vill genom det här förslaget försöka uppnå maximal effektivitet i samhällsekonomin samt att människor ska kunna jobba på dagarna, vilket ju inte är osunt i sig. Som vi skrivit om innan faller tanken om tillväxt och arbete inte i god jord hos Miljöpartiet. Förslaget som idé, att folk ska spara tid, uppskattas helt enkelt inte hos miljöpartisterna, som troligtvis hellre använder makten till att korrigera medborgarnas normer och värderingar eller åker lite gratis taxi. Förutom att man inte gillar förslagets syfte blir det lite jobbigt med utförandet just med det trådlösa internet. Inte för att det är något ovanligt med olika åsikter inom de rödgröna. Har man följt den här bloggen har man märkt att en beskärd del av den här bloggen är ju fylld av inlägg i det ämnet. MP i Stockholm vill nämligen införa mobilfria zoner i kollektivtrafiken; det är nämligen extremt syndast om elallergikerna som bosatt sig mitt i Stockholm.

Man lyckades faktiskt på något vänster (pun intended) klubba igenom detta i Stockholms landsting på våren 2006, alltså precis innan man blev bortröstade, med hjälp av S och V. Sossarna och vänstern hävdar att det endast var av trivselskäl man plockade bort folks mobiler, medan MP hänvisar till det här med folks upplevda överkänslighet för el. Det var redan där lite dålig stämning och osämja om varför man ens hade klubbat igenom förslaget. Att den så kallade "elallergin" faktiskt inte finns verkar vara ett mindre det för de Miljöpartiet de Pseudovetenskapliga. Hur som helst placerade man de mobilfria zonerna i samma vagnar där man redan hade speciellt utrymme för pälsallergiker, för alla vet ju att just pälsallergiker sällan äger eller har ett behov av att använda mobiltelefon.

Visst kan det vara jobbigt om man hela tiden går runt och har huvudvärk, men vad är egentligen nästa steg? Vi tipsar om att föreslå införandet poltergeistfria vagnar på tunnelbanan samt spökfria avgångar på alla buss- och tåglinjer i Sverige. Allt för att säkra hypokondriker och folk med skumma uppfattningar mot upplevd fara, trots att just elallergikerna förmodligen inte skulle klara av att vistas i tunnelbanan över huvud taget, då mycket av utrustningen i tågen och även på plattformen är elektroniska. Man borde dessutom överväga att sluta köra tunnelbanorna efter klockan och istället börja konsultera Heikki Vasa att utforma en tidtabell efter stjärnornas positioner samt att anställa kommunala siare som givetvis ska finnas i anslutning till tunnelbanan.

Att både Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, som båda är välutbildade och annars säkert har en stor tilltro till vetenskap och forskning, köper det här och till med utnyttjar det för politisk vinning när man motiverar ett avslag för en motion gällande byggandet av fler mobilmaster är minst sagt smått oroande.

Vi och alla andra som inte kräver att det offentliga utrymmet ska anpassas efter just våra fobier och inbillningar är nog hur som helst överens om att det blir jobbigare med IKEA-möbler än mobiler på tunnelbanan.

#67: Du känner att det är dags att separera facket från staten

2010-08-17T17:12:00.002+02:00

Kuggfråga: Vilken är organisationen?
* De gillar att gå på led och vifta med fanor
* De gillar inte utländsk arbetskraft
* De har som självpåtagen uppgift att skydda svensk arbetskraft
* De kallar varandra för "kamrat"
* De har en pantad ledare
* De är missnöjda med vem som har makten i landet
* De är grafvt verklighetsfrånvända i praktiskt taget alla frågor
* De stödjer ett missnöjesparti vars politik inte ändrats sen 40-talet
* De beblandar sig inte med oliktänkande

Kom du på det? Nej, vi tänkte inte på SMR.

Vi syftade förstås på LO, Landsorganisationen, Facket med stort F och alla arbetares ständiga språkrör.

Den senaste veckan har LO varit on a roll, som det heter. De har launchat valrörelsens hittills fulaste smutskastningskampanj strax efter att ha bett om att hålla valrörelsen fri från negative campaigning, sen dök det upp att de ger en 600 miljoner till sossarna trots att man försöker hålla uppe skenet av att inte vara ett särintresse som fixar beställningsjobb när sossarna sitter i regering, och idag visade det sig att de inte vill lyssna på Linda Bengtzing för att hon kommit ut som Centerpartist. Det finns många bra anledningar att inte lyssna på Linda Bengtzing, men hennes partitillhörighet är inte en av dem.

För våra läsare som inte är navelskådande partibloggare kommer här en liten run-down på LO:s vecka:

Smutskastningskampanjen
Mitt under brinnande Mosa Mona-kampanj går Ibbe Bailando ut och gråter en skvätt i kvällspressen och ber de politiska motståndarna - som, som bekant, inte hade ett dugg att göra med vare sig youtube-klippet eller det lustiga brevet - om en respit, en renhårig valkampanj. Inga problem, sade alla. Vad händer? LO kommer med en kampanj som hänger photoshoppade borgerliga ministrar upp-och-ned med stora slagord rakt i nyllet - MEGAFEL och DUNDERDUMT är LO:s främsta anledningar att inte rösta på borgarna. Men sossarna gör ju inget fel... Eller?

Stödfinansiering av sossarna
...Jodå. Carl B Hamilton dunkade ut en rapport som granskade LO:s stödfinansiering av sossarna, och visade ungefär vad alla redan visste - SAP och LO är två organisationer i symbios som parasiterar på resten av oss. Ännu mer skandal blir det när man granskar hur många som faktiskt röstar på sossarna i LO - det är i hwilket fall långt ifrån 100%. LO försvarar sig med att medlemmarna kan rösta fram en annan riktning, men riktigt så är det ju inte. De röstberättigade ombuden blir framröstade och i en organisation där det är standard att icke-sossar mobbas är det inte sannolikt att en majoritet borgerliga ledamöter väljs.

Det där med oliktänkande
Minst, och senast, av veckans skandaler är Linda Bengtzing-grejen. Hon var uppenbarligen kontrakterad för att framföra sina schlagerhits för den trendkänsliga publiken på LO:s familjedag i Furuviksparken, men när hon tog giget att sjunga med Maud på hennes turné passade det plötsligt inte längre. Förhoppningsvis får LO-folket bara lyssna till Blå Tågets gamla hits i framtiden.

Med anledning av ofvanstående kan vi känna att det börjar bli dags att syna det märkliga särintresset som LO utgör i sömmarna. Att ett fackförbund såpass öppet kan styra beställningsjobb som LAS utan att någon frågar sig vad fasen det var som hände borde vara en del av vårt förflutna. Enpartistaten är förhoppningsvis en del av samma förflutna och båda företeelserna borde stanna där.

#66: Du trängs inte gärna på tunnelbanan med en veckas smutstvätt över armen

2010-08-16T08:33:00.010+02:00

När man trodde att höjden av märkliga utspel var nådd i och med det som togs upp i förra inlägget slår Socialdemokraterna till igen. Vi har tidigare läst om Miljöpartiet som vill ersätta hela transportsektorn med tunnelbanenätet och nu vill Socialdemokraterna förlägga än mer verksamhet till SL och det underjordiska transportsättet. I DN Debatt bereds man återigen utrymme för att vräka ur sig ännu ett populistiskt utspel och den här gången har man knåpat ihop en vision för hur man ska bygga in det sovjetiskt klingande "kollektiva vardagstjänster" i tjänsten att åka tunnelbana. Är det någon som spontant känner att man vill anförtro det, minst sagt, smått dysfunktionella företaget SL mer uppgifter än det redan har? Det kan tyckas att man bör kunna utföra kärnuppgiften, det vill säga att bekvämt transportera människor från punkt A till punkt B utan förseningar, innan man ger sig in på att tvätta resenärernas kläder eller köpa dennes mat.

För att parafrasera Monas stora hang-up i år:

Vi kan inte vänta på att få släpa våra tvättpåsar över axeln på en morgontrång tunnelbana för att sedan överlämna den till den stora "centraltvätten" där allt tvättas på en temperatur på en maskin förstås. Alla ska med och allt ska i. Vi kan heller inte vänta på nästa vinters snökaos och den tvätthög som stadigt översvämmar i fembarnsfamiljens badrum (se Tokmoderaten).
Vi kan inte vänta på att plocka upp landstingsmat som med SLs tidsuppfattning kommer vara rutten vid avhämtning varje dag.
Vi sätter också fem kronor på att de unga säkert inte kan vänta på att få rycka in och agera butler åt människor på tunnelbanan samtidigt som vi andra inte vänta på att få överlämna vårt vardagsliv i byråkraternas händer.

Hur infantila tror S att sina väljare är? Är man vuxen nog att kunna åka tunnelbana utan målsmans sällskap borde man vara kapabel att kunna tvätta sina egna kläder eller på egen hand välja och lämna in dem till en tvättomat. Annars är det nog bäst att lära sig det snarast. Det handlar om förakt mot den enskilde medborgaren och dennes förmåga att faktiskt fatta egna beslut utan att behöva sätta en landstingsbyråkrat bredvid samvetet på axeln. Icke att förglömma så handlar också om det ett stort förakt för att de individer som fattar egna beslut om hur de vill disponera sina resurser faktiskt får tillgång till den efterfrågade tjänsten eller varan genom en fri marknad. De tjänster som socialdemokraterna finns alla i någon utsträckning redan och om det var lönsamt att, efter att ha betalat beskyddaravgifter till facket, driva någon av de här verksamheterna i anslutning till tunnelbanan hade någon säkert varit villig att ta sig an uppgiften.

Men vi skulle tippa på att det inte allt är speciellt lönsamt i och med att hyrorna i de kollektivt ägda fastigheterna är väldigt dyra. Vi får anta att landstinget går in och subventionerar de här, av politiker skapade och av konsumenter ej efterfrågade, tjänsterna. Om man inte vill lägga skattepengar så får man väl höja SL-avgiften. Det är helt enkelt alltid den vanliga människan som får ta smällen när de socialdemokratiska höjdarna dragit "farao med hybris"-lappen i charaderhatten. Det är därför det är så provocerande när de värsta ja-sägarna i sossarnas nätrötter rycker ut och försvarar utspelet med att "politik ska göra det enklare för människor".

Som Magnus Andersson påpekar kan det dessutom kanske vara bra att satsa på en nationell utveckling av tjänstesektorn, då det troligtvis inte bara är folk som bor vid tunnelbanestationer som har lite tid och mycket tvätt. För utspelets egentliga poäng är troligtvis inte att man vill förbättra tunnelbanan utan att, som andra konstaterat, man har insett att RUT-avdraget är något som många människor i Stockholm gillar och då måste man ju plocka fram någon statlig lösning som ska lösa samma behov. Problemet som uppstår är, som också förslaget tydligt illustrerar, att den offentliga sektorns lösningar alltid är stelbenta medan marknadslösningar av sin natur är mer flexibla.

Man får dock ge sossarna cred för den flexibla tankeverksamheten de bedriver när de återigen kommer fram till slutsatsen att en tvättande butler i en offentlig inrättning är okej, medan den arbetslösa kvinnan som får jobb i ett RUT-avdrag förnedrande ska benämnas som en piga.

#65: Du tror inte Mona är vare sig nästa Bell eller nästa Nobel

2010-08-15T14:15:00.012+02:00

Mona Sahlin börjar på allvar konkurrera om titeln Sveriges mest egenkära person, trots att Zlatan gjorde mål i sin senaste match för både Sverige och Barcelona. Många trodde säkert att hennes självgodhet kulminerade i och med publiceringen av opuset "Möjligheternas Land", som får ses som någon blandning mellan CV, kontaktannons och politisk självbiografi, men de misstog sig grovt. Om ni har ont om tid och inte hinner läsa denna klassiker, men ändå vill veta mer rekommenderas Peter Santesson-Wilsons recension.

Vad kan då var mer självbelåtet än att publicera en tegelsten med hyllningar till sig själv? Jo, för några dagar sedan konstaterade en stolt Mona att hon skulle bli innovationsminister. Detta innebär att Mona, vid sidan av det uppenbarligen inte så tidskrävande statsministerämbetet, skulle leda ett kansli som med gudomlig fingertoppskänsla och ett allvetande affärssinne skulle peka ut vilka uppfinningar som var bra respektive dåliga. Man hävdar att denna konst skulle höja Sveriges tillväxt, något som är sant om det skulle fungera och som MP gissningsvis då borde vara emot. Vänsterpartiet som stoltserar med åsikten att entreprenörer har "tvingats till privatföretagande för kunna försörja sig", borde väl även de vända sig emot att Mona får använda sig av sina superskills.

Som vanligt när man identifierar ett problem är lösningen ingripande av statsapparaten. Till exempel är vi ju alla väl medvetna om att lösningen när det finns för lite jobb helt bara är att skapa lite jobb. Man har helt uppenbart inget begrepp om hur en skapelseprocess går till. Men man väljer istället att den enkla linjen LO slog an i den kanske smutsigaste kampanjen någonsin i Sverige; varför göra fel när man kan göra rätt? Enkelt och bra trots att LO ersatte det korrekta frågetecknet med ett hetsigt utropstecken i sitt material. Detta tänkande finns också på den borgerliga flanken då man tror att lösningen på problemet bara är att införa entreprenörskap som skolämne, vilket troligtvis inte hade löst några problem på egen hand. Det hela handlar egentligen om incitament. I Sverige finns det egentligen inte några incitament att pilla med en uppfinning. Se till exempel den här reklamfilmen som exempel.

Varför skulle man egentligen vilja ta den risk som krävs för att lyckas med en uppfinning? Även om det finns en ekonomisk vinning att hämta om man lyckas blir det ändå en dålig "investering" i och med att sannolikheten att lyckas är låg och "kostnaderna" om man misslyckas är höga. Man kanske måste lämnat sin trygga anställning, som man "kämpat" för genom att genomlida flera år av anställning, eller satsa hela sitt pyttelilla sparkapital i projektet, eftersom resten av förmögenheten ligger i statliga bolag. Samhällets attityd till entreprenören är skeptiskt och lite smått misstänksam, även om det förmodligen blir bättre. En entreprenör i till exempel filmens eller sagans värld är ofta någon galen vetenskapsman som, av girighet eller bara för nöjets skull, vill ta över/förstöra världen. Som ett mer politiskt exempel kan Lars Ohlys utspel mot "välfärdens fienden" a.k.a. entreprenörer inom vården lyftas fram.

Istället för att sätta vår tilltro till att Mona och hennes anställda, som troligtvis är inkvoterade på SSU-manér från just SSU, ska fixa nya företag bör vi ge entreprenörer möjlighet att utan stöd från offentligheten kunna förverkliga sina idéer. Vi behandlade kort varför företag inte ska drivas, och därmed heller inte hållas under armen, av staten när vi skrev om Ibbe Bailando här. För, seriöst, vad är egentligen sannolikheten att den svenska politikerkåren, med sossarna Mona, Baylan, Jytte, Carina och Monica i spetsen, kommer knäcka nästa världsuppfinning? Mona är inte Oppfinnar-Jocke och Ibbe är inte någon vidare Medhjälpare heller. När politiker ska förutspå goda innovationer blir det ofta pannkaka, så som Peter Pedersen (v) duktigt illustrerar här.

Vårt motförslag är att satsa på att förenkla regelverket för företagare; lätta på företags skattebördor och underlätta för inflöde av "naturligt" kapital in i företagen. I praktiken hade detta kunnat innebära slopad revisionsplikt för de minsta företagen och minska arbetsgivaravgifter. För att kunna få inflöde av nyttigt kapital till bolagen gäller det att vi låter de allra rikaste vara kvar i Sverige så att de kan återinvestera sin förmögenhet i svenska bolag. Detta hade kunnat uppnås genom att till exempel inte återinföra en "skatt på förmögna" och göra donationer till forskningsinstitutioner avdragsgilla.

Vi måste helt enkelt låta talangerna kunna vidareutveckla sina idéer och även driva företag baserade på dessa i landet. Det vore synd för Sverige om näste Niklas Zennström även han/hon bosatte sig i London lade företaget på något obskyrt skatteparadis. Många sköna skattekronor som man gick miste om där.

#64: Du står inte gärna i kö till den kommunala bespisningen

2010-08-13T14:21:00.002+02:00

Almega postade imorse en rapport om RUT som utgör jobbig läsning för alla som gillar jobb. Resultaten är mindre förvånande, men ändå anmärkningsvärda. Om man klarar av att ha utspelet om alla dessa jobb till långtidsarbetslösa i huvudet blir ju avskaffandet av RUT väldigt märkligt, men jobb som faktiskt på riktigt skapas av människors efterfrågan av tjänster är uppenbarligen inte alls lika fina som de episkt stora statliga satsningarna.

Det här inlägget kommer dock handla om vad vänstern presenterar för alternativ till RUT. Josefin Brink introducerades häromdagen som Vänsterpartiets nya jämställdhetspolitiska talesperson och passade direkt på att göra ett mindre genomtänkt utspel. Brink föreslår att stressade föräldrar ska kunna köpa hämtmat från skolbespisningarna. Inspirerade av det vackra Venezuela har man beslutat att överraska alla som trodde att kommunens huvuduppgift var att erbjuda vård, skola och omsorg genom att pressa in mer näringsverksamhet under den offentliga sektorns paraply. Man brukar ofta försvara monopolen på till exempel läkemedelsförsäljning med att den måste finnas tillgänglig för alla medborgare. Ett bra motargument, som nu kanske förlorar sin tyngd, var att mat, som också är livsnödvändigt, finns tillgängligt i närområdet för de allra flesta.

Men egentligen handlar det ju inte om en service till medborgarna som inte kan uppstå med marknadslösningar utan bara om ett förakt för privata företag. Det finns redan nu rad företag som har identifierat upptagna småföräldrars behov av hjälp med matlagning. Testa bara att googla på "matkasse" så får du upp massa förslag. Om vi tar Linas matkasse som exempel bara för att jämföra priset ser vi att man får fem fyraportionsrätter för 749 kronor vilket blir ett portionspris på cirka 37 kronor. Vi kan nästan utlova att rätterna blir godare och mer näringsrika än de som man serverar i skolmatsalen. För de som inte orkar laga den själva brukar det finnas take away-restauranger i varenda liten småort, vilket ju givetvis blir dyrare, men då får man överväga hur man värdesätter tiden det annars tar att laga själv.

Det är konstigt att det brukar låta att man måste "städa sitt eget vardagsrum" när det kommer till städning, men det är uppenbarligen okej att slippa laga sin egen mat. Så länge det är kommunalt och därmed för politikerna kontrollerbart, det vill säga. Centerp artiet i Stockholms län har istället föreslagit en halverad restaurangmoms, något som givetvis hade påverkat prisbilden och därmed gjort det mer tillgängligt att äta ute/köpa take away för alla. Men istället inbillar man sig att centralisering av alla samhällets funktioner skapar den effektivaste samhällsekonomin.

Varför då inte slå ihop alla offentliga matsalar till ett stort centralkök där alla invånare i kommunen prydligt och tacksamt får ställa sig i rad med mössan i hand och vänta på sin slev av den kommunala maten? Vi vill inte ens börja spekulera i vilken mat politikerna hade önskat att servera.. Nej, tack. Kommunerna ska och behöver inte konkurrera med företagen. Men vi börjar alltmer förstå hur Ohly ska kunna fixa 200 000 (eller vad nu senaste budet är) jobb i offentlig sektor.

Vi hade gärna sett en tjänst där några av de lågavlönade och, ofta tyvärr, ouppskattade mattanterna gick ihop och startade ett företag där man levererade hemlagad mat till de som efterfrågade. Givetvis hade de tagit ut en vinst - det är ju trots allt så man utvecklar företaget och själv kan överleva. Men kvinnor som är företagare vill man ju som bekant inte veta av inom vänstern. Offentlig sektor ska det minsann vara.

#63: Du ser inte en naturkatastrof som en arbetsmarknadsåtgärd

2010-08-12T22:08:00.000+02:00

Debatten har under de senaste dagarna handlat mycket om Mona Sahlin och Thomas Östros utspel om den rödgröna jobbpolitiken. Vi kan verkligen föreställa oss hur Östros suttit på kammaren och räknat för att till slut komma fram till att 90 000 jobb är det man kan krama fram till långtidsarbetslösa. Tyvärr så missar de att motivera varför de har kommit fram till just 90 000 och inte 80 000, 100 000 eller rentav 1 000 000 arbetstillfällen, men det är ju bara en liten detalj sammanhanget. Imorgon kan ju siffran vara 150 000 nya jobb utan att någon av Monas jasägare höjer på ögonbrynen. Frågar du Lasse är antalet nya arbetstillfällen säkert upp emot 2 000 000 vid det här laget. Det är bara att skapa.

Det mest intressanta, förutom den larviga retoriken som byggs upp kring de fåordiga meningarna, är väl egentligen hur man vill skapa de här jobben. Om man utlovar "historiska infrastruktursatsningar" och superdupergröna jobb åt alla bör man ju presentera lite mera ingående hur man ska lösa detta. Men egentligen är det inte så mycket nytt. Det är med statens hjälp vi ska skapa jobben. Det bästa med det hela verkar ju vara att det inte ens är svårt. Sossarna skiter som vanligt i vad forskningen säger och går lös i sin fantasivärld istället för att titta på problemen som finns i samhället. Det är alltid bättre att skeppa iväg pengar till kommunerna som nyanställer fler byråkrater än att sänka arbetsgivaravgifter och kapitalskatter. Man föredrar att "vidareutbilda" folk på komvux än att se till att de som redan utbildat sig kan jobba. Högtflygande retoriska utspel är tillsynes bättre att ha något vettigt på fötterna.

Man har dessutom mage att beskylla regeringen för ansvarslöshet. Har man följt bloggen här så har man verkligen fått se många utspel och förslag lika oansvarfulla som orealistiska och underhållande. På bloggen Ekonomistas kan vi se att Sverige har klarat finanskrisen med väldigt goda resultat om man tittar inom EU. Ytterligare att ta i beaktning är att Sverige har lyckats bibehålla goda statsfinanser under samma period. Borg ska faktiskt ha beröm till skillnad från den socialdemokratiska krishanteringen under 90-talet.

Den rödgröna jobbpolitiken bygger, som vi har skrivit om tidigare, på att skapa en massa låtsasjobb. Per Altenberg kallar det för luftgitarrjobb och HAX jämför åtgärderna med vuxendagis och jordbävningar. Den gamle gode Keynes tyckte man kunde bygga pyramider så länge man stimulerade ekonomin medan vi har föreslagit fler gatuteatrar. Till sist har vi bara en slutkommentar: vi vill inte sitta och vara fördomsfulla, men är det verkligen så att de långtidsarbetslösa verkligen sitter inne på kompetensen för att kunna utföra episka gröna satsningar? Såvida inte grön innebär just att man spelar luftgitarr eller gatuteater, då.

#62: Du tycker inte att den invandrade ingenjören behöver lära sig hur man tvättar händerna eller söker socialbidrag

2010-08-11T16:45:00.013+02:00

I dagens inlägg ska vi ta upp den lite känsliga, men väldigt viktiga, integrationsfrågan. Under ett SACO-seminarium i Almedalen som behandlade akademikers politiska åsikter och preferenser togs det upp vilka politikområden som akademiker tyckte fungerar positivt respektive negativt. Enligt en rapport som presenterades i samband med seminariet var endast 2 % av de tillfrågade var nöjd med hur "integrationen mellan svenskar och de med utländsk bakgrund" fungerar. Utan att ha några siffror som egentligen visar på att det här är representativt för befolkningen i stort vågar vi ändå påstå det. Trots att väljare inte verkar bry sig så mycket om integrationspolitiken känns det ändå som ett angeläget område att diskutera.

Integrationsdebatten idag är ju minst sagt snedvriden. Den stora aktören på området är de nypolerade Sverigdemokraterna där Jimmie Åkesson diskuterar språkkrav framför en förtroendeingivande och väldigt svensk skärm. Folkpartiet försöker agera en någorlunda balanserad uppstickare för att vinna över lite småbruna väljare med sina burkaförbud. Fokus ligger helt och hållet på fel saker. För att lösa de problem som den mångåriga socialdemokratiska integrationsdogmen har ställt till med behöver vi vare sig populistiska förbud eller en fortsatt vänstervriden politik på området.

Maciej Zaremba skrev en mycket uppmärksammad och intressant artikelserie om integration på DN förra våren. I serien, som effektfullt kallas "I väntan på Sverige", sätter han fördelaktigt fingret på problem som har uppkommit med den röda centralstyrda politiken. En av huvudteserna i berättelsen är att det inte behövs mer stelbent byråkrati som slussar kunniga personer mellan handtvättningskurser och väntrum efter väntrum. Det behövs istället smidiga myndigheter som samkör sina register för att snabbt kunna hitta rätt yrke till rätt person.

I serien finns det en rad exempel på person som misshandlats av det byråkratiska svenska integrationssystemet. Vi har specialistläkaren som låses fast i treåriga utbildningsprogram för analfabeter, men vi har också duktiga hantverkare som tvingas sitta och stirra på en datorskärm på ett "jobbtorg" (utan jobb) när de är analfabeter. Vi har lastbilschauffören som lyckas ta sig in på "svenska för lastbilschaufförer", men blir då av med socialbidraget i och med att studier är inte lika bra som passivt jobbsökande enligt socialen. Vi har matteläraren som söker jobb som förskolelärarinna, men nekas, fullt förståeligt, i och med att hon inte kan svenska. SFI och socialkontoret tyckte dock att hon kunde tillräckligt för att söka enklare sysselsättningar och de ansåg sig heller inte ha råd att betala utbildningen åt henne i två månader till. Istället skickar man henne på en kurs i sex månader.

Vad har då man på vänstersidan kokat ihop för lösning på det här? En del i integrationslösningen är tydligen Competens Utbildning AB. Det är ett företag av traditionellt socialdemokratiskt mått, det vill säga i stil med Att Veta AB á la Ylva. En sossepolare startar ett företag och en annan sossepolare köper de dyra tjänsterna med offentliga medel. Competens Utbildning ABs affärsidé var att studenten skulle passivt lyssna på en lärarmonolog och en gång i timmen kort svara på en fråga som heller inte rättas. Visst kan det vara bra att lyssna på svenska, men som Zaremba påpekar så har de flesta en radio. Det blir en väldigt dyr affär till slut i och med att Stockholms kommun betalar 240 kronor per tretimmeslektion. Men vad spelar det för roll när Tomas Eneroth, ledamot av SAP:s styrelse, är ordförande och och vd:n heter Jonas Thoursie, som är en gammal SSU-polare? Vi brukar heja på fria marknader och att lägga ut verksamheter på entreprenad, men i det här fallet är kunderna oinformerade och faktiskt inte kapabla att fatta ett rationellt beslut i den här situationer. Man bör därför fundera på andra lösningar.

Standardförslaget för integration, fattigdomsbekämpning och andra bra grejer är vanligtvis utbildning. Det är ofta mindre intressant hur utbildningen utförs eller slår igenom, men det ser alltid bra ut att kunna skryta att man satsar mycket pengar. Vi kan ta SFI-utbildningen till exempel. Den SFI-utbildning som socialdemokraterna skapat var snarare ett förvaringssystem än ett integrationsprogram. Man blir dessutom bara trött och frustrerad när man läser vad de studerande får lära sig. Det allra nödvändigaste verkar vara att rabbla sitt personnummer, säga var man har ont, kolla extrapriser osv osv. Resultaten av att hjälpa de utsatta grupperna blir, så som vi nämnt innan, mest en utpekande och stigmatiserande självuppfyllande profetia. Det allra mest absurda försöket stod Botkyrka kommun för. Det fanns en hel del sysslolösa kurder i Botkyrka och man kläckte då superidén att starta ett projekt där de arbetslösa kunde föda upp getter. Kurderna är ju trots allt ett herdefolk. Man raggade sponsorer i form av EU och näringslivet, men projektet fick ändå läggas ner. Om det fanns några getskötare bland kurderna hade man heller inte utrett på förhand. Säkert välsinnat, men det slår ju helt fel.

Vi skrev också tidigare om hur man ser skolan som en utmärkt arena att försöka skapa könlösa och genusmedvetna undersåtar. Den chansen har man också sett i SFI-undervisningen. Timbro gav ut en utmärkt rapport om den politiska färgningen i material som används för den här typen av undervisning. I skriften kan man hitta exempel på socialdemokratisk historieskrivning, där den egna rollen starkt överdrivs, men man får också i dialogform lära sig hur viktiga de röda fackföreningarna och första maj-firandet är.

Det har inte varit det mest tacksamma rollen att vara lärare för de här grupperna, där människor med olika språk och språkkunnigheter. Man står där med låg lön och är inte heller alltid korrekt utbildad för att ta hand om de varierade grupperna. Regeringen har utformat en helt ny utbildning som verkar väldigt sund och förmodligen kommer höja statusen på och kunnandet hos de som jobbar med i den här viktiga sektorn. Socialdemokraterna är som vanligt extremt oklara och föreslår en "reform" där man ska individanpassa utbildningen. Det låter bra, men kommer det från vänstern betyder det troligtvis att man sitter ensam vid en dator och trycker på lite bilder med glada demonstranter med röda flaggor och förstår nada.

Lösningen torde istället vara att man underlättar för invandrade att etablera sig på arbetsmarknaden, och för detta måste man ha fått genomgå en gedigen språkutbildning först. För att göra det enklare att komma in på arbetsmarknaden måste tillåta privata arbetsförmedlingar som till exempel kan specialisera sig på invandrade läkare och kanske erbjuda lösningar där man lär sig svenska för att sedan slussas in i ett jobb. Lagen om anställningsskydd försvårar också för bemanningsföretag som enklare kan ge invandrare arbetslivserfarenhet. Politikerna måste överlag låta bli att detaljstyra allt ifrån inkompetenta myndigheter och låta mer av integrationen ske av både invandrarna och de redan bostadda själva. Det har funkat för somalierna i Minnesota och i övriga USA där invandringen ofta har visat sig vara en tillgång för samhället på många sätt. Studier har visat att invandrare är mer villiga att starta företag och gärna då inom tjänstesektorn. Lite synd för de entreprenöriellt lagda invandrarna att det finns en uppfattning inom vänstern som helt och hållet underkänner idén om ett tjänstesamhälle. Det finns alltså två felaktiga tankesätt som till viss del dominerar debatten. Antingen tar invandrarna våra jobb eller så måste vi skapa jobb åt dem.

Kontentan av det här långa inlägget är alltså att socialdemokraternas syn på invandrare är passiviserande och smått nedlåtande. Genom åratal av maktdominans har man själva skapat ett stort samhällsproblem, utnyttjat detta på ett fult sätt genom fiffelföretag och läromedel samt skapat en grogrund till främlingsfientliga krafter. Vi kan inte ge förtroende till Mona Sahlin, som själv stått som högst ansvarig för den här politiken som integrationsminister under regeringen Persson. Lösningen finns helt enkelt i ett bättre företagsklimat, mindre statlig klåfingrighet och en större tilltro till att medborgarna och invandrarna reder sig själva i större utsträckning.

#61: Du motsätter dig en sovjetisering av Stockholms förorter

2010-08-10T20:31:00.004+02:00

Vänsterpartiet konstaterar idag att de är småföretagarnas parti. De gör det i slutet av en SvD Brännpunkt-artikel, men vi kör hela grejen baklänges. Först konstaterandet, sen hur det ska gå till.

Clara Lindblom, med titeln "Ung vänster Stockholm", och Ann-Margarethe Livh som är (V)s oppositionsborgarråd i Stockholm, går ut stenhårt med nyheten att förortscentra (plural av centrum, men det missade artikelförfattarna) tappar i attraktivitet. Utvecklingen har enligt vänsterpartisternas uppgift varit som följer; staten har sålt sina äganden i centrumanläggningar till ett privat bostadsbolag, vilka som bekant - till skillnad från staten - inte kan ta hyror under marknadspris och därför har hyrorna höjts. Dessutom har "nedläggningen av arbetsplatser som stadsdelskontor, arbetsförmedling och försäkringskassa drastiskt minskat kundunderlaget och drivit företagare till randen av konkurs."

Det Vänsterpartiet alltså menar är att det onda bostadsbolaget inte kan använda skattepengar till att trycka ned hyror, och den onda staten har tagit bort uppenbart onödiga jobb vilket gjort folk arbetslösa. Lösningen? Socialisera mera!

Förslaget är att staten ska köpa upp ett antal förortscentra igen, och skapa centra med "en bra mix av affärer offentlig service, kultur och idrott, spännande mötesplatser, inte minst för unga." Självklart ska miljön "vara välkomnande för alla oavsett kön och ålder" (vilket de ju inte är om inte staten tar över).
Det är väldigt fint inlindat, men det vänsterpartisterna för fram i paragrafen ovan är praktiskt taget att all verksamhet i centrumet skall godkännas av dem - annars blir det ju inte en bra mix. De lovar också att "förbättra servicen" och "undvika oskäliga hyreshöjningar". Det vet vi ju, att socialisering alltid leder till bättre service. Förresten kan man undra vad Miljöpartisterna, som ju som bekant inte vill ha några köpcentra alls, tycker om förslaget.

Dessutom skall man "öka kundunderlaget" genom att flytta ut centrala förvaltningar till Rinkeby. Också detta är väldigt fint inlindat, men det betyder i praktiken att staten går in som arbetsgivare i förorten eftersom ingen annan kan stå för jobben. Att flytta myndigheter och förvaltningar från Stockholm har dessutom visat sig vara dyrt och mindre lockande för personal som sitter på hög kompetens. Det är helt enkelt en dålig idé ur både ett finansiellt och servicemässigt perspektiv.

Kontentan av förslaget är alltså, för att citera författarna, att "staden måste ta sitt ansvar". Vänsterpartisternas vision är en stad där staten står för jobben, för att stödja konsumtionen i statens centrumbyggnader där det finns småföretag som uppfyller statens kriterier. Det blir första, men antagligen inte sista, gången i valrörelsen vi får dra fram det oövervinnerliga Chávez-kortet: vill ni ha det som i Venezuela?

#60: Du har problem med att stödja regimer som mördar sina medborgare

2010-08-09T17:40:00.003+02:00

Det här med bistånd är oftast en knepig fråga att debattera, bland annat därför att slutsatserna av många års bistånd är att det tenderar att vara direkt kontraproduktivt. Eftersom det i hög grad är ekonomer som drar slutsatserna kan de Rödgröna givetvis inte bara acceptera dem rakt av, utan står för en snart sagt ovetenskaplig syn på spektaklet.

Debatten har blossat upp på sistone i och med att det visade sig att biståndsminister Gunilla Carlsson (m) en gång i tiden pratat med en revisor (m) på riksrevisionen, vars rapport om fallerade biståndsinsatser föranledde skarp kritik och reformer i SIDA. Carlsson skrev i April att hon ämnar fortsätta skifta biståndspolitiken från "passiv utbetalningspolitik till aktiv utvecklingspolitik".

Häromdagen debatterade hon mot vänsterpartiets biståndspolitiske talesperson Hans Linde (också han avhoppad student, se gårdagens inlägg) som konstaterar bland annat att det stora problemet med bistånd i världen inte är korruption, utan att SIDA-pengar går till att finansiera flyktingmottagande. Den hållningen är gissningsvis en hörnsten i rödgrön politik, eftersom den möjliggör det avlatsköpande som bistånd i deras tappning utgör.

Faktum är att många med snäppet bättre insyn än Linde, exempelvis kenyanen John Githongo (vars livsöde i kampen mot korruption skildras i It's our turn to eat), har argumenterat att bistånd stjälper mer än det hjälper eftersom det håller korrupta förtryckarregimer under armarna. I boken berättas bland annat att Githongo bemötts med frustration från brittiska biståndspolitiker eftersom de ansett att hans belysning av korruptionen i Kenya försvårat deras jobb - att skicka tillräckligt med pengar dit för att samvetet ska lätta.

En förutsättning som krävs för att ekonomiskt bistånd skall vara effektivt är en välmenande regim, och dessa finns inte i överflöd i dagens Afrika. Rwanda har haft en fantastisk ekonomisk utveckling med Paul Kagame vid rodret, men veckans Economist belyser att Kagames regim och dess anhängare uppvisar ökad intolerans mot oppositionen ju närmre presidentvalet kommer. Det vore förstås intressant att få höra Lindes syn på den ökande insidensen av kränkningar av mänskliga rättigheter (och då menar vi yttrandefrihet och rätten att inte bli mördad, inte rätten till märkeskläder eller semesterresa) men gissningsvis har han fullt upp med att stirra på SIDAs minusposter och känna hur samvetskvalens moln skingras.

Vänsterpartiet skriver om bistånd att de vill ha "klimatbistånd" som dessutom "utgår från mottagarländernas egna behov". Man undrar vad revolutionära grupper i Colombia och Filippinerna, och regimerna i Vietnam och Venezuela - som alla får bistånd av Vänsterpartiet, och, i förlängningen, skattebetalare - gör för klimatet, och vilka behov de fyller.

Bättre bloggare: Fredrik Segerfeldt x2

#59: Du är inte rädd för aktiebolag

2010-08-08T15:20:00.003+02:00

Lars Ohly (konduktören) och Rossana Dinamarca (lärarstuderande som inte orkade plugga klart) berättar idag för svenska folket att privata företag minsann är diefvulen, trots att de två rimligen inte tillnärmelsevis besitter den rätta kompetensen att bedöma läget eftersom de inte vet någonting över huvud taget om företagande. Det är den gamla vanliga retoriken:

Den svenska skolan har öppnat sig för en industri där aktiebolag berikar sig på elevernas och lärarnas bekostnad.

Det är aktiebolag(/utsugare/kapitalister/arbetsgivare/"de rika") som berikar sig(/"proppar fickorna fulla"/suger ut) på elevernas och lärarnas(/arbetarnas/de fattigas/djurens) bekostnad.

Ohly konstaterar att han ska "bygga världens bästa välfärd utan privata vinster". Frågan är vad den meningen egentligen betyder. Det finns ju minst två alternativa tolkningar:
1. [Bygga världens bästa välfärd] utan privata vinster
2. Bygga världens bästa [välfärd utan privata vinster]

Är det det förra alternativet som åsyftas så är det bara att önska lycka till. Som tur är har ju Ida Gabrielsson konstaterat att Vänsterpartiets politik handlar mer om visioner än faktiska mål, och då kan man ju tänja lite på tidsperioden och finansieringen... Vi ska ha världens bästa välfärd utan privata vinster år 2100 och alla andra sektorer kommer att vara fullständigt utarmade på grund av en skattesats på 99%, kan det lika gärna betyda på Vänsterpartiets språk.

Är det 2:an som gäller så sätter det en sund lägre gräns på hur bra välfärden kan bli. Tänk er argumenten om tio år: "Jo; folk dör i köerna på akuten, men vi har i alla fall 'bättre' välfärd än kubaner och nordkoreaner som är ensamma med oss om att tävla i klassen." Eller "jo; i Finland går allting mycket bättre men å andra sidan tillåter de privata vinster så det så."

100 anledningar skrivs av glada företags- och nationalekonomer, så vi känner att vi kan ta på oss uppgiften att läxa upp herr Ohly och fröken Dinamarca om hur företagande och hela den här grejen med en fri ekonomi egentligen fungerar. Jo, se, inkomsten är inte något statiskt, ens i skolväsendet. Får du in fler elever så får du in mer pengar. Det är svårt att locka elever till en skola som inte har några lärare. Däremot har det lett till att elever lockas att ignorera eventuella brister mot en gratis laptop. Grejen är väl helt enkelt att folk som inte har vett nog att se bortom den gratis datorn får skylla sig precis lika mycket som någon som köper en iPhone och sen blir förvånad över att den inte kan ringa någonstans.

Vinstintresset är inte ett hinder, utan en garant för att kvaliteten bibehålls. Vinst är resultatet av att man skapar något som folk vill köpa eller nyttja, istället för något annat - som två konkurrerande skolor. Just därför är kommunala skolor ofta skönt misskötta monster av ekonomisk ineffektivitet.

Nej, Ohlys planer för framtidens välfärd ger vi inte mycket för. Det är lite för mycket "gratis" och gammal kampretorik.

Update: Idag står investmentbankirerna på Aftonbladet för okunskapen och vinsträdslan. Det hävdas i förfasad ton att EQT kommer att tjäna pengar på sitt köp av Academedia, som äger ett antal friskolor. Köpeskillingen uppgick enligt AB till SEK ~2md och hemskt nog väntas Academedia göra vinst även i framtiden, så att EQT kan sälja bolaget med förtjänst. Man missar helt att EQTs och andra riskkapitalbolags affärsidé är att ta över tillväxtföretag, tillföra kompetens och utveckla deras affärsidé tills bolaget är redo att stå på egna ben. Ju bättre Academedia sköts, ju fler elever de attraherar, ju bättre utbildningen är, desto mer pengar kommer EQT att tjäna. Det som är bra för EQT är bra för eleverna.

Bloggar: ETR; Magnus Andersson; Helen Törnqvist; Robert Noord

#58: Du ser på vissa rödgröna riksdagsledamöter med skräckblandad förtjusning pt. 3

2010-08-07T15:37:00.002+02:00

Då världens störste ja-sägare Ibrahim Baylan accepterade utnämningen till partisekreterare diskvalificerade han troligtvis sig själv som minister. Detta inlägg, där vi utreder Baylan, får därför göra Carina Hägg och Monica Green sällskap i serien om sköna riksdagsledamöter.

Till en början slänger vi ett snabbt öga på Ibbes historia och konstaterar att han är väldigt trogen sina ideal och sitt parti. Han är faktiskt så lojal att han, likt många andra ministrar, praktiskt taget aldrig jobbat utanför Partiet. Baylans arbetslivserfarenhet inbegriper endast ett par år som "restaurangbiträde" på Åhléns. Troligtvis var det en stor merit när han tio år senare utsågs till skolminister. Som skolminister lyckades han med konststycket att få Skolverket att dra tillbaka en rapport som inte passade de egna syftena. Bra politik säger han - ministerstyre säger vi. Under studietiden vid Umeå Universitet arbetade Baylan på både fack och parti och säkrade därmed en fin extrainkomst vid sidan av de CSN-lån som han senare inte klarade av att betala, trots att han hade en månadsinkomst på över 25 000. Andra exempel på då Ibbe visade sig vara mindre varsam med andras pengar var när han tyckte det var lämpligt att hänga på så kallad porrklubb för medlemmarnas pengar. Sossarna represent.

Efter att ha avverkat både skol- och trafikpolitiken har nu Baylan som uppdrag att stötta Mona. Han är nu aktuell i en debatt om utförsäljning av statliga bolag efter en debattartikel i SvD. Gissningsvis gör Baylans "studier" (seriöst, det är extremt oklart vad han faktiskt studerade) honom till expert på utförsäljningar - han konstaterar till exempel att utförsäljningen av Vin & Sprit skedde för en köpesumma som var 2bn för låg. Andra bedömare har noterat att det var ett riktigt kap för regeringen att bli av med bolaget som knappt gjorde vinst sett till dess värde.

Nonicoclolasos fullkomligt slaktar debattartikeln i sig, så det behöver inte vi göra. Tokmoderaten ger ett handtag.

Economist, potentiellt världens bästa magasin, tar i veckan upp frågan om stater som ägare av privata företag. Tidningen påminner om att det finns andra anledningar än att man kan få ett bra pris, som driver utförsäljningen av statliga företag. En av kommentarerna sätter förresten huvudet på spiken och pekar ut problemet med politiken för vilken Baylan agerar megafon:

Politicians will have a tendency to: (1) implement policies which deliver short term political gain regardless of any long-term economic pain (think unsustainable welfare states) and will have: (2) a tendency to undersupply policies that may promote the welfare of citizens in the long run if such polices also generate too many short term political costs (if its going to explode in voters face tomorrow, when you are not in office, why bother fixing it today?).

[länk]

Ibrahim Baylan liksom förkroppsligar allt det som är snett i Socialdemokraterna. Han är baske mig en fifflare; han saknar kompetensen att uttala sig i en mängd frågor men gör det ändå; han är en ren SSU-produkt och nybliven sosseadel; han är en demagog av historiska mått och klarar för fasen inte ens av att betala sina egna skulder. Skämmes, tamefan.

#57: Du uppskattar en god miljöpolitik, men är inte socialist

2010-08-06T17:21:00.000+02:00

För några dagar sedan bestämde sig 25 miljöpartister i Botkyrka kommun för att lämna partiet och skapar en samarbetsgrupp som de kallar för "Gröna för Alliansen". Detta har ju givetvis varit en tacksam nyhet för de borgerliga medierna och den har därför dominerat medierna de senaste dagarna tillsammans med liberalernas klädförbud och sjörövarnas barnporrsvurm. Man har också kunnat slå upp det hela som ett stort svek gentemot Maria Wetterstrand, i och med att avhopparna hör hemma i hennes hemkommun. Väldigt tacksamt helt enkelt.

MP har givetvis försökt undvika den dåliga publiciteten genom att spela ut islamofobkortet. Magnus Andersson tar förtjänstfullt upp det komiskt felaktiga i den strategin här. Vi vill dock fokusera på den egentliga anledningen till varför 25 personer väljer att lämna partiet. Man uppger sig vara trötta på att miljöfrågorna har fått stå tillbaka för traditionellt röda frågor under samarbetet med de röda. Det är väl egentligen inte så överraskande av flera orsaker. För det första kan det nog inte vara speciellt lätt att agera samarbetesparti till de maktsugna och auktoritära sossarna. För det andra var det nog en tidsfråga innan de ideologiska tvisterna skulle träda fram på allvar hos ett enfrågeparti i ett land med fullfjädrad blockpolitik.

Det skulle också kunna bero på att alliansen faktiskt har åstadkommit något i miljöfrågorna, medan man mest vill skratta när man ser vissa utspel från de rödgröna. Vänsterns Karin Svensson Smith visar ju här på ett fenomenalt resonemang som på allvar kommer få bukt på bilproblemen. Legenden Peter Pedersen har ju sin egen evighetsmaskin som är minst sagt klassiskt. Och med vänner som Ruwaida behöver andra miljöpartister ju vare sig fiender eller någon miljöpolitik. Fokus inom Miljöpartiet verkar också ha skiftat från miljöfrågor till mer relevanta frågor som normkritiska myndigheter, oproportionerlig konsumtionskritik eller otroligt märkliga skatteresonemang.

För att bjuda på ett exempel på något mer konkret förslag som kan ha fått miljövännerna i Botkyrka att ilskna till ta vi hjälp av Timbros eminenta rapport om partiet. I den kan vi läsa att den göteborgska lokalavdelningen på allvar har bestämt sig för att bli ett utpräglat vänsterparti och vill så gott som helt ta bort alla incitament för högre utbildning genom att skapa jämlikhet i utfall snarare än jämlikhet i möjligheter. Man föreslår att "ingen får tjäna mer än fyra gånger så mycket som den lägst betalda i kommunen. Eller omvänt: ingen skall ha lägre lön än en fjärdedel av den högst avlönade”. Följden av ett sådant förslag blir givetvis en mycket mer sammanpressad lönestruktur och detta är ju något som är som ljuv musik för en person med marxistisk läggning.

Men vad hade det inneburit i rena siffror? Om vi säger att vi ska höja de allra mest lågavlönades löner så att de tjänade en fjärdedel av den högst avlönade skulle det innebära en lönehöjning till cirka 25 000 för samtliga invånare som tjänar under denna summa. Det hade kostat 1,4 miljarder per år; en ansenlig summa för vilken stad som helst. Om vi istället sänker de som tjänar mest för att matcha den som tjänar minst blir lönetaket 60 000. Denna ihoppressande av löneskalan hade förvandlat Göteborg till en enda stor låglönezon. Man skulle helt enkelt få samma problem med "braindrain" som till exempel Indien har gentemot Västvärlden; de mest kvalificerade hade helt enkelt flyttat till andra, mer lukrativa, regioner. Spontant kan man undra om det är det Göteborg behöver just nu, när fesk- och varvsindustrin kollapsat och alla gôa gubbar chillar på parkbänkar istället för att jobba.

Förhoppningsvis kan avhoppen tjäna till att inspirera Miljöpartister att se på sitt eget parti, och vad det har blivit.

100 anledningar - ett mission statement

2010-08-06T11:46:00.004+02:00

Nå, vi har tagit oss lite mer än halvvägs till valet, och bloggens läsarskara och relevans är på uppgång. Det är förstås kul i sig, men det är viktigt att notera att vi inte skriver för vår egen skull; vi ser inget egenvärde i att fylla sida efter sida med våra åsikter.

Den politiska bloggosfären (och det är första och sista gången vi använder det ordet) utgörs av två-tre extremt inskränkta grupper av navelskådare. Värst är förstås NetRoots-rörelsen, som gör det till en grej att inte inbjuda till debatt utan istället vara någon sorts okritisk megafon för socialdemokraterna, som att den som skriker högst är bäst. 100 anledningar var aldrig menat att agera megafon åt borgerliga partiers politik - då blir man bara intressant för de som redan är övertygade. Istället har vi valt att inte ta ställning för något, utan att belysa galenskaperna i det som kan bli rödgrön regeringspolitik.

Vi vill finnas som ett understöd åt er som är tveksamma inför vad ni ska välja i höst, en antologi att referera till i politiska debatter (för det är roligt att prata politik även i vardagen) och ett motgift mot retoriken som alltid skyler över de verkliga meningsmotsättningarna. När man pratar politik kan man alltid inta en polemiserande hållning och rapa självklarheter ur sitt partis valmanifest, men då kommer ingen sida i debatten att lära sig något. Debatt bör handla om ett meningsutbyte med det underliggande målet att lära sig något nytt och vidga sina vyer. Därför ser vi gärna att läsare kommenterar och ifrågasätter våra argument så mycket som möjligt, ty det är i diskussionen, inte i propagerandet, som det intellektuella värdeskapandet sker.

Därför vill vi hylla Emil Broberg, som i den här kommentarsdiskussionen höll huvudet kallt och lät bli flosklerna. Erik Laakso förtjänar kudos för att han hoppade av NetRoots när han insåg att det handlade mer om propaganda än om samhällsdebatt. Kent Persson ska ha cred för att han styr debatt varje vecka och även låter meningsmotståndare komma till tals. PLC får props för att han har egna åsikter och håller ett öppet sinne till och med när det kommer till syndikalister.

Om vi får be er om något, vore det följande: debattera mera! Skriv i kommentarerna, prata politik med folk runt omkring dig, sprid evangeliet om 100 anledningar att inte rösta till vänster, och se för guds skull till att du gör ett informerat val den 19:e september - vare sig du till slut hamnar till höger eller till vänster.

#56: Du medger att komplexa problem sällan har enkla lösningar

2010-08-05T16:21:00.003+02:00

Idag är det Carin Jämtins tur igen. Hon har nämligen en fantastisk förmåga att prångla ut extremt ogenomtänkta standardlösningar på alla problem. Just nu kan man se hennes nuna pryda hela Stockholm, med skönt förenklade budskap så att man förstår att hon är en av oss; en av folket. Hon förstår våra problem och ska lösa dem genom att kasta pengar på dem - halleluja.

Vi ska gå igenom hennes affischer och se vad det egentligen är hon vill. För det första sitter det en i tunnelbanan som inte ännu finns online, där Carin förklarar att betyg och disciplin inte är det viktiga i skolan. Problemet är för stora klasser och för små resurser. Lösningen är således att minska klasserna och öka resurserna.

Skolpolitiken har aldrig varit sossarnas starka sida, och det mest deprimerande är hur den gått i fullständigt jävla stå. Antingen så väljer du alliansen, och då kommer Jan Björklund och lägger allt fokus på disciplin och betyg; eller så väljer du sossarna och då kastar de pengar på skolan tills ingenting fungerar längre.

Axess bjöd för en tid sen på ett seminarium om skolan (antagligen med någon sorts naiv förhoppning om att revitalisera debatten) där en McKinsey-brud förklarade att konsultfirman hade sammanställt en bred rapport om vilka faktorer som gör de undersökta nationernas skolväsenden bättre eller sämre. Bland slutsatserna fanns att varken klasstorlek eller resurstillgång hade någon signifikant påverkan på elevers resultat. Trots detta tillämpas denna universallösning, tillsammans med "öka lärartätheten" - vilket innebär att trycka ut fler lärare genom att sänka ambitionerna på lärarutbildningen och lärarnas löner ännu mer - så fort sossarna hamnar vid makten.

"Barn ska få välja skola. Men skolan ska inte välja barn."
Barn och familjer ska få välja skola. Men en skola ska inte få säga nej till ett barn, något vi tyvärr sett exempel på. Skolan ska ge varje barn kunskaper och möjlighet att förverkliga sina drömmar.

"En skola ska inte få säga nej till ett barn" - vad händer när skolorna inte har ett oändligt antal platser?

"Stadens tillväxt börjar med barnens uppväxt."
Om Stockholm ska vara en stad där människor vill utvecklas och företag etablera sig så måste vi också vara den bästa staden att leva och växa upp i.
Tror du som jag att framgång och välstånd byggs från grunden?

Ja, det tror jag, Carin. Fast jag vet inte vad det betyder. Vad fan snackar du om?

"Stockholms unga behöver bra betyg. Och fler ettor."
Bra betyg ger möjlighet till utbildning och karriär. Har man inte pengar finns däremot ingen som öppnar dörren till den första egna lägenheten. Unga, duktiga människor har alltid sökt sig till Stockholm för att förverkliga sina drömmar. Nu riskerar bostadsbristen att hämma Stockholms utveckling. Tycker du som jag att vi måste bygga fler billiga lägenheter så att våra ungdomar har någonstans att bo?

Behåll den överreglerade bostadsmarknaden som skapade problemet och genomför ett nytt miljonprogram. Bravo, Carin. Inspirationen flödar.

"En öppen fritidsgård kostar pengar. En stängd kan kosta hur mycket som helst."
En enda ung människa som hamnar i missbruk och kriminalitet kan kosta samhället uppemot 2 miljoner kronor per år. Det är mer än den årliga kostnaden för att driva en fritidsgård.
Enbart fritidsgårdar kan naturligtvis inte undanröja risken för att våra unga hamnar snett, men att skära ned på Stockholms ungdomar riskerar att bli en dyr affär. Inte bara för de som drabbas utan för oss alla som föräldrar och skattebetalare. Stockholms ungdomar är värda mer.

Okej, skär inte ned på ungdomarna. Fritidsgårdar ska vi ha.

"Fler som söker jobb eller fler jobb att söka?"
Långtidsarbetslösheten bland Stockholms unga har ökat med flera hundra procent. Nu krävs idéer och handling som ger ungdomar jobb och Stockholm framtidstro. Jobbcoacher räcker inte om det inte finns några jobb att söka.

Idéer och handling, ja. Hon syftar antagligen på hela den där grejen med att skapa 4000 nya byråkratjobb och att slänga ut gamlingar från statliga jobb så att kidsen kan ta över istället.

Ett mönster framträder väldigt, väldigt tydligt. När Socialdemokraterna identifierar ett problem i samhället ska det antingen lösas genom att staten kastar pengar på det (fritidsgårdar, bostäder, byråkratjobb, skolan) eller genom vacker retorik ("Stockholm måste vara bästa staden att växa upp i"; "skolan måste ge varje elev kunskaper"; "nu krävs idéer och handling!").

Carin Jämtin är drottningen av enkla lösningar som svar på komplexa problem. Bästa exemplet är från hennes blogg:

Även denna sommar faller Israeliska bomber på Gaza och Hamas raketer i Israel. Än så länge verkar ingen fysiskt ha kommit till skada men detta är helt fel utveckling.

Häv blockaden av Gaza nu!

Tack, Carin. Tack för att du så klarsynt alltid vet vad som ska göras.

edit: Noterar att SvD skriver om exakt samma sak. Lustigt.

#55: Du tycker inte att de statliga företagen blir bättre för att de blir yngre

2010-08-04T07:00:00.003+02:00

Realistisk politik och SSU har kanske aldrig varit världens klockrenaste match, men förbundets senaste utspel i DN om ungdomsarbetslösheten slår nog ändå många rekord. Vi avhandlade det rödgrona kontraktet med "kidsen", som Mona säkert hade sagt, här. Slutsatsen var väl kort och gott att man istället för att följa forskningsrönen kör på ett helideologiskt manifest färgat av statliga låtsasjobb på klassiskt keynesianskt pyramidmanér.

Nu har landets största fabrik av skitnödiga och verklighetsfrånvända politiker tagit det hela ett steg längre och föreslår alltså ungdomskvotering i de statliga bolagen, vilka ju kommer öka i antal om man ska tro Ylva Johansson. 25% av de anställda ska alltså vara under 35 år, det vill säga den grupp SSU identifierar som ungdomar. Ska vi kalla detta steg tre i SSU:s politik mot ungdomsarbetslösheten? Först deltar man i något kommunalt hittepåprojekt medan man väntar de obligatoriska sex månaderna på att få jobb och sedan blir man inkvoterad i något statligt bolag. Vi har storsossarnas Tobleronepolitik och nu alltså även småsossarnas gatuteaterpolitik.

Om vi bara bortser från det felaktiga i att ens vilja ha statliga bolag kvarstår ändå det otroligt märkliga i att SSU lägger fram den här typen av förslag när man alltid skrämmer med att ett avskaffande av LAS skulle leda till att man "ställer grupp mot grupp" och kastar ut äldre personer som snart ska pensioneras från arbetsmarknaden. Om man har en friare arbetsrätt kan arbetstagare konkurrera på lika villkor med sin faktiska kompetens. De rödgröna verkar ha stora problem med det och vill hellre själva utpeka svaga grupper och konstruera jobb åt dem. Vi ser hellre att man inte ser antalet jobb som något statiskt utan istället skapar förutsättningar för företag att växa genom att underlätta i anställningsprocessen, men också att uppmuntra entreprenörskap och eget företagande. Ge individerna i de så kallade svaga grupperna chansen att visa vad de går för istället för att ständigt peka ut dem som hjälplösa och i absolut behov av statliga hjälpinsatser. Detta gäller såväl unga, som man vill hjälpa det i här fallet, men även kvinnor och invandrare.

Vi vill avsluta med ett råd till SSU:s Monakopia till ledare Jytte Guteland, hela 31 år gammal, att slutföra sina evighetsstudier och komma ut på arbetsmarknaden innan hon själv fyller 35. Det finns säkert uppdrag i något statligt bolag för den trogna partiföreträdaren; ordförande på Vattenfall kanske?

#54: Du gillar billigare läkemedel

2010-08-03T14:23:00.005+02:00

Häromdagen presenterade Ekot goda nyheter för alla vi som någon gång i framtiden kan tänkas behöva köpa läkemedel. Beskedet togs också emot med öppna armar av den borgerliga bloggvärlden. Tillgången till läkemedel har ökat och det gör den runt hela landet. Farhågorna om att alla apotek i småorterna skulle tvingas lägga ner verkar inte stämma. Gott så. Just mot den här bakgrunden blir utspelet av den socialdemokratiska stjärnpolitruken Ylva Johansson, som vi givetvis har skrivit om tidigare, väldigt intressant och lite smått obehagligt. Hon går ut i media och utlovar att apoteken kommer att förstatligas om det blir en rödgrön valseger. Sossarna har tidigare sagt att det blir "svårt att vrida tillbaka klockan", men har nu kommit till någon märklig insikt om att det minsann går utmärkt att köpa tillbaka apoteken. Det är väldigt oklart varför de har ändrat sig, men det verkar ha något med att göra att skattebetalarna ska få ha ett stort inflytande på verksamheten.

Större delen av vänstermotståndet har kanske med läkemedelspriserna att göra. I artikeln delar Ylva med sig av sin ilska och frustration över att de nyetablerade företagen faktiskt pressar sina inköpspriser. Tidigare har man ju argumenterat att en avreglering kommer resultera i en prisökning för konsumenter i och med att den statliga kolossen har stor "bargaining power" gentemot leverantörerna, vilket är ett relativt sunt argument. Tyvärr visar empirin på annat. Vanligtvis kan det ta lång tid innan en avreglerad marknad mognar och man kan utläsa vilken effekt privatiseringen har haft, men i frågan om apotek har man redan kunnat notera vissa tendenser. I en jämförelse som Aftonbladet och dess djupt grävande journalister gjorde för någon vecka sedan kommer det tydligt fram att Apoteket AB är långt ifrån billigast.

Konsumentmakt är bra grejer. Oavsett hur Ylva har resonerat sig fram till att du och jag får större makt om vi har statliga bolag tror vi att medborgarna kan förändra och påverka mer som konsumenter än via den statliga företagsbyråkratin. Det funkar så på alla andra marknader och borde även göra så på läkemedelsmarknaden. Prisjämförelsesidor på internet underlättar för konsumenter att göra sunda val och vi på 100 anledningar tipsar om Medpricer. Bara genom att kasta ett öga på bloggen, i vilken man kan följa prisutvecklingen, ser man att det verkar vara goda nyheter för oss konsumenter. Branschundersökningar visar även de att prisförändringarna snarare är positiva för konsumeterna än negativa. Ledarbloggen på SvD lyfter fram samma tes på ett roligt sätt.

Något som effektfullt har lyfts fram av borgerliga debattörer innan avregleringen var att de enda länderna som har ett apoteksmonopol var Sverige, Nordkorea och Kuba. Om man väljer att spinna stenhårt på två aktuella nyheter så kan man väl konstatera att Nordkorea väljer att spela kvar i samma låga förtryckardivision medan Kuba öppnar upp för privat företagande på vissa områden då situationen blivit ohållbar. Vill vi svenskar verkligen ansluta oss till den här trion igen? En trio som kanske till och med blir en duo om Kuba springer om oss.

Enligt Mona är valets viktigaste fråga "jobben" och att man då bortser från de 700 arbetsplatserna som de nya apoteken utgör är ju lite mystiskt. Det ligger dock helt i linje med den kvinnofientliga rödgröna jobb- och företagspolitiken, som vi redogjort för här. Man verkar ju på allvar misstro kvinnors förmåga att driva eget. Det råkar faktiskt vara så att det finns en stark kvinnlig dominans i apotekaryrket och inom Apoteket AB är hela 89% (sic!) av apotekarna kvinnor. Det tål att upprepas: kvinnan ska inte vara fastkedjad vid vare sig spisen eller offentlig sektor.

edit: Ola Wong står för dagens feltänk och alla rage:ar.

#53: Du vill ha tillbaka rättvisebegreppet

2010-08-02T13:28:00.000+02:00

DN skriver att valets viktigaste frågor är de som rör "sjukvård och skola". Rödgröna väljare gillar "jobben". Djupare än så går aldrig svaret på den frågan, noterar vi. Man kan ju lätt föreställa sig händelseförloppet när undersökningen kommer till.
"Hej, vad tycker du är viktiga frågor i valrörelsen?"
"Öööh, aa.. typ sjukvård.. å jobb å så"
Kanske är utläggningen lite längre, men ungefär lika sofistikerad:
"Att alla har rätt till sjukvård och att alla har jobb!"

Vad är den viktigaste frågan för dig, frågar blogg-Kenta. Hör nu på go' vänner så ska vi för er berätta.
Valets viktigaste fråga, tillika debattörers viktigaste uppgift, är att problematisera, kritisera och debattera rättvise- och jämlikhetsbegreppen. För borgarna handlar det rimligen om att ta vränga tolkningsföreträdet ur Socialdemokraternas händer, och för de rödgröna handlar det sannolikt om att solidifiera synen på rättvisa, jämlikhet och godhet som något som enbart rödgrön politik kan göra anspråk på att främja. På dessa begrepp, och tolkningen av dem, baseras nämligen praktiskt taget all annan politisk diskurs, och med grund i den fattas praktiskt taget alla politiska beslut.

Om vänstern tillåts definiera rättvisa blir således lösningen på valets påstått viktigaste frågor att i fallet med sjukvården tillföra mer pengar så att den ineffektiva vårdapparaten kan ge alla rätt till undermålig vård, och i fallet med jobben tillförs kommunerna pengar så att de kan anställa ungdomar och skola dem i byråkratins konst eller det ädla hantverket att gräva gropar och sedan fylla dem. Allt annat är, med vänsterns definition av rättvisa, orättvist. Skolan "fixar vi" (som Mona garanterat hade uttryckt sig) genom att alla får samma höga betyg, så slipper någon känna sig orättvist behandlad.

En alldeles godkänd invändning mot ovan är att Socialdemokraterna aldrig skulle få för sig att anställa folk för att fylla gropar, eller ge alla samma betyg. Absolut korrekt. Men faktum är att det nog snarare handlar om att man är medveten om vilka galenskaper man kan få igenom, och vilka som är lite svårare för vanligt folk att tolerera. De politiska beslut som drivs igenom med hänvisning till rättvisa - ökad progressivitet i skattesystemet, förslappning av skolan i "alla ska med"-andan, expansionen av offantlig sektor - stannar inte där de stannar för att någon inom partiet säger "vänta, det här är inte rättvist".

...men det är det inte. Det är inte rättvist någonstans, och det är dags att någon ser över tolkningsmonopolet.

#52: Du tycker inte att staten ska tjäna pengar på att bränna brunkol

2010-08-01T11:59:00.002+02:00

Äntligen har vi som njutit av sötman som blev över efter försäljningen av Vin & Sprit fått lite mer att njuta av, nu när Maud Olofsson börjar resonera kring försäljning av delar av Vattenfall. Dessutom är hon tydlig med att man vill sälja SAS.

Thomas Östros är, helt oväntat, kritisk.

Thomas Östros, ekonomipolitisk talesman för Socialdemokraterna, är kritisk till Centerns utspel.

- Vattenfall är kronjuvelen i det statliga ägandet. En utförsäljning kommer att leda till högre elpriser och att vinsterna hamnar i utländska koncernernas bolag i stället för i Sverige. Det är ett riktigt dåligt förslag

Varför får vi här på 100 anledningar en skön känsla i kroppen när det börjar snackas om privatiseringar? Svenskar tycks ha utvecklat en märklig rädsla för privata intressen och en riktigt märklig faibless för att äga stora jävla bolag som inte gör någon nytta. Man kan se varför. Socialdemokraterna frågade folk på stan (som vanligt när det kommer till frågor de rödgröna själva inte förstår) huruvida de vill "behålla eller sälja Vattenfall" och fick det föga förvånande svaret att 57% ville behålla Vattenfall. När det kommer till sådana här undersökning är det som vanligt så att som man frågar får man svarar. Här är förslag på en fråga som bör ge en bättre bild av saken:
Vill du att dina pengar ska vara investerade i ett företag som är olönsamt, relativt dåligt jämfört med andra energibolag och som dessutom bränner klart miljöfarlig brunkol för att gå runt?

För att man ska kunna ställa den frågan behöver man dock en insikt om vem pengarna tillhör. På den rödgröna sidan ylas det nu om att staten säljer ut sina naturtillgångar till förmån för kortsiktiga intressen. Då kan man inte se det som ett investeringsbeslut. Om man däremot inser att de pengar som ligger och skvalpar i Vattenfalls balansräkning tillhör det svenska folket, då blir frågan helt plötsligt vettig. Om jag fick min del av Vattenfall skulle jag sälja mina skitaktier och köpa E.ON-aktier istället, för att det är ett bättre skött energiföretag. De som inte gillar brunkol kunde få investera sin del av Vattenfall i miljövänliga alternativ eller stoppa pengarna under madrassen.

#51: Du tvivlar på att det behövs en HBT-avdelning på museer

2010-07-31T23:59:00.000+02:00

Mitt under Pride-yran slog Socialdemokraterna i Stockholm till med valrörelsens hittills mest patetiska och förvirrade inslag. Carin Jämtin (känd som kvinnan som dyker upp på affischer överallt i stan med självklarheter superimposade över hennes nuna) och Dag Larsson (klart mindre känd) plockar fram den socialdemokratiska valtaktik-bibeln och dundrar i DN om att kommunala HBT-äldreboende och könsneutrala toaletter - det är vad HBT-rörelsen behöver. Skit i adoptioner, tvångssterilisering och att folk dör för sin sexualitet i andra delar av världen - nu är det äldreboenden som är på tapeten.

Debattartikeln börjar med tre paragrafer som Jämtin och Larsson garanterat inte skrivit själva - de är tagna direkt ur något gammalt RFSL-manifest och verkar utgöra någon sorts preface som man måste ha med i sin artikel om man vill bli tagen på allvar. Det är hatbrottsstatistik, något om alla människors lika värde och unikhet, och någon dänga om att heteronormen handlar om makt... allt finns där. De tre paragraferna har ingenting med resten av artikeln att göra.

Efter förordet kommer de riktiga slagdängorna, åtgärder som socialdemokraterna i Stockholm åtar sig under nästa mandatperiod, och det är här godiset finns.

Se till att det finns könsneutrala toaletter i stadens offentliga verksamheter så att man inte måste välja mellan tjej- och killtoaletten.

Äntligen. De 100 människor som är så osäkra på sin könsidentitet att de alltid plågas av valet mellan urinoar och standardtoalett jublar säkerligen.

Stockholms förskolor ska ha ett medvetet genus-, köns- och hbt-tänkande.

Vad är det, ens? Vad är hbt-tänkande? Förskolans läroplan har redan ett klart och tydligt genusfokus. Resten låter som klassisk socialdemokratisk retorik - vi måste värna om de svaga, vi måste fixa det ena och det andra - men hur i helvete ska det gå till, då? Könsneutrala dagistoaletter, kanske?

Äldre hbt-personer ska kunna välja hbt-äldreboende i kommunal regi.

Den kanske bästa åtgärden i paketet. Pride-rörelsen försöker åtminstone någonstans i botten uppnå acceptans för olikheter i sexuell läggning, och vad får de? Socialdemokraterna noterar och svarar "ja, ni är uppenbarligen inte som alla andra så ni får bo själva om ni vill!".

Stockholm stad som arbetsgivare aktivt ska arbeta mot alla former av diskriminering och höjer sina medarbetares kompetens (hbt-certifiering).

Ja, mer hbt-certifierad tandvård åt folket. Gud bevare oss om en handläggare på arbetsförmedlingen inte kan definiera "queer".

Stockholms stadsmuseum ska inrätta en ”hbt-avdelning”.

...

Artikeln får det att verka som att Jämtin och Larsson har slagit huvudena ihop och försökt komma på ett antal riktiga icke-frågor att presentera svar på. Det har de lyckats med. Här på 100 anledningar ser vi snarare det hela som ett intressant exempel på vad som kommer hända om Jämtin får tillgång till Stockholms stads budget. Enkla, väl synliga och fullständigt ineffektiva lösningar på komplexa problem är Jämtins melodi.

#50: Du vill kunna gå på krogen utan att få dina kläder sönderslitna av "aktivister"

2010-07-30T23:59:00.000+02:00

Vi har redan tidigare tagit upp jämförelser med organiserad brottslighet och vi tänker fortsätta på det spåret. Den här gången är det den radikala fackliga organisationen Syndikalisterna som skönmålas med stort skägg, solglasögon och full MC-mundering.

Ni kanske har följt den långa process som Syndikalisterna drivit mot restaurangen Berns som pågått sedan i våras. Medlemmar från den fackliga organisationen har bildat kedjor runt lokalen och hindrat människor från att komma in. Varför tycker då våra syndikalistvänner att det är värt att spendera alla dessa fina sommarkvällar utanför, snarare än inne på, Berns? Den officiella anledningen är att Berns anlitat ett städbolag,. En del av städarna sades upp på grund av arbetsbrist efter ett tag och istället för att kontakta städbolaget när behovet återkom valde man att anställa på annat vis. Syndikalisterna menar att detta var ett brott mot arbetsrätten då de uppsagda städarna ska ha förtur till platserna enligt den eminenta Lagen om anställningsskydd. De har dock helt fel eftersom Berns aldrig varit deras arbetsgivare utan bara hyrt in dem via ett annat bolag. Vänsterextremisterna har då kontrat med att om samma situation hade uppkommit i Tyskland, då hade minsann Berns haft ett beställaransvar gentemot sin underleverantörs anställda. Som om det är relevant över huvud taget. Om man då ville lyfta frågan och försöka åstadkomma en lagrumsändring här i Sverige vore ju en bra början att man anmälde fallet till Arbetsrättsdomstolen, men det har man inte orkat bry sig om.

Man visar helt enkelt inte respekt för varken lagstiftning och vårt rättssystem eller fackliga avtal. Hotell- och restaurangfacket, som städarna är anslutna till, har nämligen inte reagerat på situationen. Vad är det då man har för intresse i att fortsätta blockaden då alla inblandade verkar vara okej med situationen? Jo, money talks uppenbarligen. Syndikalisterna har på bästa maffiamanér bestämt sig för att man minsann vill ha 1,4 miljoner kronor för att upphöra med sin olagliga aktion. Berns vägrar betala då man inte har gjort något fel, men utpressarna är envisa. Man har till och med gjort en nattlig visit på Berns VD:s födelsedag till dennas villa för att visa att det banne mig är allvar.

Detta här är dock ingen engångsföreteelse. Ni kanske minns Wild 'n' fresh; Videomix; Jima och Scando Trade;

Det har varit vanligt att den organiserade brottsligheten startar olika små företag för att kunna tvätta och dra in pengar till den illegala verksamheten, som till exempel kan vara exempel utpressning. Vi tror inte att MC-gängen är dummare än att de ser chansen att "göra en svart sektor vit" och starta fackföreningar för att lagligt kunna bedriva utpressning mot små näringsidkare.

#49: Du inser att a-kassan är en försäkring - inte en bidragsform

2010-07-29T21:57:00.001+02:00

Alliansens, och kanske framför allt Reinfeldts, främsta argument för att få förnyat förtroende av väljarkåren är att man driver vad man kallar arbetslinjen i kontrast till sossarnas "bidragslinje". Man har till och med kallat valet den 19 september för en "folkomröstning om arbetslinjen". Vad man menar med de här två olika linjerna är väl tämligen klart; alliansen gillar jobb, medan de rödgröna vill förslava folket under en folklig och solidarisk bidragspolitik.

Hur som helst, a-kassan och arbetslinje vs. bidragslinje var ämnet. De rödgröna har gjort en poäng av hur otroligt oschysta Alliansen har varit mot låginkomsttagare. Att just människor med lägre inkomst är de som procentuellt gynnas mest av jobbskatteavdraget och då kan köpa mer märkeskläder, jazzskivor eller vad man nu själv behagar konsumera bortser man glatt ifrån. Ett unisont "nu räcker det" hörs dock från det rödgröna lägret och man hänvisar till grymheten bakom höjningen av a-kasseavgifterna som har drabbat vissa grupper.

Ett populärt och effektfullt exempel är att en läkare endast betalar 90 kronor i månaden om han eller hon vill vara med i en a-kassa, medan städpersonalen på sjukhuset får betala över 400 i månaden. Tanken med en försäkring är ju att den ska ge skydd om en oförutsedd händelse med mindre behagliga konsekvenser inträffar. Den naturliga följden av att sannolikheten att läkaren får sparken är lägre än att städerskan får gå är att premien för att täcka risken blir mindre. Det är ju så försäkringar fungerar.

Jämför situationen med en hypotetisk sådan: en person har en svindyr ny bil och ett straffregister med ett antal trafikbrott och en annan person, som framgångsrikt arbetar som körskolelärare och kör en bättre begagnad bil. Här kommer den första personens premie bli högre, både med tanke på att han/hon har en mycket dyrare bil och att det är större sannolikhet att försäkringsbolaget kommer behöva betala ut pengar till den här försäkringstagaren. Ingen solidarisk finansiering här inte. Ingen tycker väl att det är orättvist eller att den här vårdslöse bilföraren snarare till och med bör ha lägre premie i stil med att "arbetslöshetsrisk [borde] vara ett motiv för att skulle skyddas bättre"

Vi får i artikeln läsa att man "inte ska straffas för sitt yrkesval". Vi tycker minsann att man bör straffas, eller snarare ta konsekvenserna, för sitt yrkesval i det här fallet. Det var knappast så att den gissningsvis postgymnasialt utbildade kulturarbetaren inte hade någon aning om att det är svårt att få jobb inom den branschen. Att den gissningsvis lägre utbildade metallkillen får punga ut med mer pengar är väl egentligen mer än rättvist, då han knappast är med och solidariskt finansierar hela mitt CSN-lån.

Invändningen som kommer från de rödgröna är väl då att metallaren visst är med och finansierar mitt studerande då en viss summa faktiskt är studiebidrag. Bra där, men majoriteten är faktiskt lån, som man måste faktiskt betala tillbaka, medan egenavgiften, det vill säga det du själv står för, endast är 30%. Hela 70% är det alltså skattebetalarna som får stå för.

Vad som är uppenbart är att man försöker passivisera och fråntaga ännu mer ansvar från den enskilde genom att förhindra att försäkringspremierna har någon som helst grund i verkligheten. Om alla ska med och betala lika blir a-kassan ett bidrag till 100%. Bidragslinje, absolut.

#48: Du tror inte att det bästa sättet att få in unga på arbetsmarknaden är att låsa dörren

2010-07-28T12:09:00.003+02:00

Vad gör man när man skall rikta sig till en lite mer lättlurad väljargrupp, men saknar all form av trovärdighet? Då är det marknadsföring som gäller. Det här kan bli hur kul som helst: tänk er flash-spelet där man ska styra ett miljöpartistiskt snabbtåg från Borås till Göteborg och köra snabbare än bilar samtidigt som koldioxidutsläppsmätaren står på noll; eller youtube-följetongen Sedelpressen där Lars Ohly spelar mot en statsbudget i en sitcom av klassiskt amerikanskt snitt.

Det handlar alltså om att koppla fysiska bevis till ens marknadsförda politik. Mona Sahlins nyutgivna bok utgör ett exempel, sossarnas 100 skyltar ett annat. I dagens inlägg ska vi behandla det kontrakt de rödgröna skrivit med Sveriges ungdomar.

Kontraktet är fullt med fantastiska förslag för hur ungdomar ska få jobb. Bland annat konstateras att

Vi vill investera i infrastruktur, bostadsbyggande, välfärd och de gröna jobben. Detta är offentliga investeringar som skapar jobb här och nu.

Grattis alla ungdomar, eftersom staten sett till att inte en jävel vill anställa er till överpris får ni jobb direkt av staten istället!

Unga behöver skolas in i viktiga jobb i bland annat stat, kommuner och landsting för att bära upp framtidens välfärd. Vi inrättar därför 1 200 traineeplatser 2011 och 3 000 utbildningsvikariat för generationsväxling 2012.

Grattis 4200 ungdomar, ni får jobb som statliga byråkrater! Vad resten ska göra? Fan vet. Hur man får de eftertraktade byråkratjobben? Vi satsar 100 procent av BNP på att SSU:are får företräde.

Vi lovar att införa en skattereduktion motsvarande hela arbetsgivaravgiften till dem som anställer en arbetslös person mellan 20-25 år.

Grattis, ni som inte hittat jobb! Sorry, ni som har det - för er höjer vi skatten så att ni får sparken. Det är de andras tur nu.

Vi lovar att förbättra och bygga ut studie- och yrkesvägledningen, såväl i gymnasiet som på högskolan. Vi satsar 200 miljoner kronor per år från läsåret 2011/2012.

Grattis, alla ungdomar som drömmer om att bli SYO-konsulenter!

En långtidsarbetslös ung person med ofullständig gymnasieutbildning ska ges möjlighet att komplettera sin utbildning utan att ta studielån. Utbildningen ska vara individuellt anpassad och kan ske på Komvux eller Folkhögskola.

Grattis, du som slackade igenom gymnasiet! Sorry, du som faktiskt försökte. Du får ta studielån som alla andra.

Den stora andelen visstidsanställningar är ett stort problem. Vi vill se över vilka åtgärder som kan vidtas för att öka antalet tillsvidareanställningar.

Grattis! Nu stärker vi tryggheten för de som redan jobbar, och gör det svårare för dig som är arbetslös att få jobb. Men det gör inget, du får jobb av staten!

Ett annat exempel på fysiskt bevis för den förda politiken återfinns på Sveavägen i Stockholm. Där har man inrett en lokal på gatunivå med rödgröna soffor och kuddar, samt smällt upp en stor kopia av kontraktet i skyltfönstret.
Gissningsvis ska lokalen symbolisera arbetsmarknaden för ungdomar under en rödgrön regering. Den är alltid låst.

Stängt, för hela Sverige.

#47: Du fyller hellre gatorna med bilar än med lik

2010-07-27T19:27:00.001+02:00

Det är dags att vända blickarna utåt igen. Utrikespolitik brukar inte vara av något större intresse i valrörelsen, men vissa utrikespolitiska ståndpunkter ger en bra bild av vad man skulle vilja se i Sverige. På så sätt kan diskussioner om välfärdssystem ofta hamna i "vill du ha det som i USA eller?". Nu när sossarna äntligen erkänt att de är så sugna på makten att de är beredda att regera med kommunister är det kanske dags att fråga "vill du ha det som i Venezuela?" istället.

Svaret, för er som inte orkar läsa, är ett gifvet och rungande "ja" från oväntat många företrädare.

Så vad är egentligen felet med Venezuela?

Tja. Det allra lustigaste är väl att alla som läst Ayn Rands Och världen skälvde (Atlas shrugged på engelska) har kunnat följa med i Venezuelas utveckling de senaste åren med boken och bingopennan i högsta hugg.

Venezuela har alla karaktärsdrag av en fallerad stat i händerna på en förment välmenande omfördelare och/eller auktoritär maktgalning och/eller totalitär diktator.
Under socialismens banér delades stora mängder pengar ut till venezolanerna medan oljepriset steg och drev statskassan. Omfattande sociala program i kombination med exempelvis statliga matbutiker höll väljarna glada medan de kunde betalas för, men när oljepriset sedermera sjönk visade sig systemets brister snart. Nu plågas landet av svält, problem med elförsörjning och en diktator som inte förmår annat än att trampa ännu djupare i kvicksanden.

Chávez lösning har länge varit att fortsätta socialiseringen - när elen blir för dyr skyller man på giriga kapitalister och förstatligar elbolagen; när maten blir för dyr förbjuder man privat import, skyller på giriga kapitalister och förstatligar matförsörjningen. Som bekant är statlig hantering av det mesta ofta förenat med stor ineffektivitet - för några månader sedan upptäcktes till exempel att 75,000 ton mat (en femtedel av den årliga importen) stod och ruttnade i Venezuelas hamnar istället för att distribueras, medan befolkningen svälter. De statliga matkedjornas butiker slår igen men betalar arbetarna för att sitta utanför och hävda att butiken byggs om. Act as if. Chávez har deklarerat krig mot privat matförsäljning och -produktion trots att, eller kanske just för att, den privata sektorn har ett bättre utbud och lider mindre brist på basala varor.

Pengar läggs istället bland annat på att bygga järnvägar mellan Caracas favelas för att skjutsa arbetare till jobbet. Kostnaden för järnvägen var $318m - tio gånger så mycket som en liknande, men längre, järnväg som öppnades i Medellín, Colombia, 2004. Det blir lätt så när alla utsugarkommunister, fackpampar och politruker ska ha sin del. När oppositionen påpekar felen låses de in; när tv-kanalerna rapporterar om felen förstatligas de och journalister som är kritiska fängslas. Yttrandefriheten är död sedan Chávez instiftat en myndighet vars jobb det är att kontrollera att saker som sägs faller staten i smaken. Han gillade förresten inte heller hur Barbie såg ut, så hon är numera ersatt. Venezuela går åt helvete ekonomiskt.

Så, nu har vi radat upp en bråkdel av de galenskaper som sker i landet. Nu kan ni få gissa vad vänsterpartisterna tycker om saken.

Tja, vänsterpartisterna drog dit på studieresa och observerade följande:

Studiebesöken avslutades med ett besök i ett kooperativ. Där arbetade hundratals personer, till 90 % kvinnor, med att tillverka Chavez tröjor. Det var en imponerande syn att mötas av allt rött tyg, som skulle användas till tröjorna. Metervis med rött tyg låg i stora travar. Sedan var det oliks stationer, där kvinnorna arbetade. Vid en station klippte man till tröjorna, en annan station sydde kragar, en annan sydde ihop själva tröjorna. Lite vid sidan av ”systationerna” var det en mängd kvinnor och några män, som arbetade med att trycka bilder av Chavez och olika ”slogans”. Vi befann oss i ett rött hav av tröjor och det var en fantastisk upplevelse. Tänk om vi i Vänsterpartiet hade samma resurser. Jag pratade med några av kvinnorna och de arbetade nästan helt ideellt. Om de inte hade jobbat här på fabriken hade de varit arbetslösa. De fick en mycket liten dagpenning, men framförallt fick de möjlighet att handla mat oerhört billigt i den stora livsmedelsbutik, som hörde till kooperativet. Där fanns alla nödvändiga baslivsmedel till mycket låga priser.

..samt:

Mercal är de subventionerade matvaruaffärer som finns lite överallt. Eftersom varorna är subventionerade blir det billigare att konsumera dem, dessutom finns det på flera av förpackningarna utdrag ur konstitutionen så att varan även får en bildande funktion.

Ali Esbati, tidigare ordförande för Ung Vänster, håller inte igen:

Den omfattande och genomgripande demokratiseringsprocessen i Venezuela har naturligtvis mött motstånd från dag 1. Ju mer den revolutionära omdaningen av landet påverkar de långsiktiga egendomsförhållandena, desto kraftigare propagandalögnerna som bär upp motståndet.

Nej tack, Ali; nej tack, Lars; nej tack vänsterpartiet - vi klarar oss bra här utan revolution.

#46: Du blir mindre upprörd över ovetande tandläkare än över att folk får syra i ansiktet

2010-07-26T14:47:00.004+02:00

När det kommer till övertro på staten är det få lobbygrupper som är så fundamentalistiska som RFSL och HBT(Q?)-lobbyn. Finns det ett upplevt problem så ska staten vara där och fixa det, anses det, men inte nog med det: även oupplevda problem, som diskriminering av HBT(Q?)-personer i tandvården, magnifieras genom att lobbyn alltför ofta använt sig av diskrimineringskortet. Alla alternativa lösningar förutom den som RFSL förespråkar kan lätt klassas som diskriminerande och diskvalificeras snabbt.

Ett lysande exempel finns i Jonas Morians skriverier om att Apotekets ovilja att handskas med HIV-positivas blod i ett tält i Visby utgör första gradens diskriminering och homofobi. Socialdemokraterna håller givetvis med. Rätten att få sitt blod testat (som för övrigt inte bara frånhölls HIV-positiva utan andra grupper sjuka eftersom testet var ett hälsotest för friska personer), trumfar uppenbarligen Apotekets sannolikt välgrundade farhågor. Rätten att inte känna sig annorlunda är så viktig att man kan ta en risk att ge någon HIV. Samma sentens framhålls i frågan om informationsplikten för HIV-positiva, där socialdemokrater tagit ställning mot den med argumentet att 16-åringar som är HIV-positiva inte får ligga tillräckligt om de följer lagen. Allt annat än medhåll utgör homofobi och diskriminering och är inte värt att diskutera som det ser ut idag.

HBT(QWERTY)-lobbyn måste börja välja sina strider om den vill uppnå det förmodade målet om samhällelig acceptans. Istället för att kriga om rätten till en tandläkare som bryr sig om vem du har sex med, varför inte fokusera på något mer pressande situationen i andra delar av världen? I gårdagens nyhetsmorgon fanns en intervju med en pakistansk asylsökande som upplevt en rad onämnbara saker på grund av att han är transvestit. Där sitter han och berättar om hur han blivit våldtagen av poliser och fått syra i ansiktet, medan RFSL-folket slåss mot HBT-certifierade väderkvarnar.

För att fortsätta på det internationella perspektivet - behövs verkligen paraden? Om målet är acceptans och likställdhet, är dessa clownerier rätt sätt att uppnå det? Pride-parader behövs på andra platser, som i Polen där homosexualitet inte är nära någon form av acceptans, eller Litauen där det förbjuds. Men i Sverige, där åtminstone verklighetens folk i stort skiter i vem du ligger med, är det snarast kontraproduktivt att stänga av stora delar av Stockholms innerstad för att hålla en parad där ledordet tycks vara att bete sig så märkligt som det bara går. Det gör vanligt folk - oavsett läggning, råkar vi veta - irriterade och ger de få grupper som fortfarande är tveksamma än större anledning att vara det.

HBT-lobbyn, och vänstern, bör skifta sin uppmärksamhet till de grupper de säger sig värna om globalt, och riktiga jämställdhetsfrågor såsom adoptionsrätt, istället för att skrika sig hesa över petitesser.

Vi ger oss med det här inlägget in i veckans bloggdebatt.

Update: Jahapp. Årets extremt angelägna HBT-fråga blev... könsneutrala toaletter och kommunala HBT-äldreboenden. Den här bloggen skriver verkligen sig själv ibland.

#45: Du anser dig inte bli fattigare om grannen får löneförhöjning

2010-07-25T14:00:00.000+02:00

Fattigdom är ännu ett av de orörbara begreppen som kan rabblas i varje partiprogram och personvalskampanj oavsett partitillhörighet. Ingen kan vara för fattigdom, inte ens vi. Anledningen till att ämnet tas upp i dagens blogg är den här debattartikeln skriven av Lena Sommestad (s). Hon hävdar att oppositionen är rädd för att regeringen vill dölja ökande klyftor genom att förändra definitionen av ordet; från att använda ett relativt mått till att mäta den absoluta fattigdomen. För att reda ut begreppen förklarar vi kort vad de olika måtten innebär och vi kopierar helt enkelt Wikipedias definitioner:

"Absolut fattigdom avser inkomster eller tillgångar under en viss bestämd, absolut nivå. En vanlig definition som används av bland annat FN är en dagsinkomst understigande en eller ibland två amerikanska dollar per dag. Relativ fattigdom avser fattigdom, inkomster eller tillgångar relativt en annan individ, grupp eller stat, och ser därmed till skillnaderna mellan olika grupper eller individer i ett samhälle."

Det finns alltså två olika etablerade sätt att se på fattigdom, men inte i Sommestads värld. Med det sanningspatent hon anser sig ha försöker hon förleda massorna (bästa uttrycket, månne) genom att hänvisa till en icke-existerande vetenskaplig konsensus. Det här tänket ger uttryck för en klassiskt socialdemokratisk syn på saker och ting. Du kan inte vara rik, lycklig eller bra på egna meriter, utan måste hela tiden jämföra dig med omgivningen. Det ligger också helt i linje med tänket om jämlikhet som vi tidigare redogjort för här.

Vad blir då följderna av att använda sig av detta relativa fattigdomsmått? Den mest uppenbara torde vara att det i så fall blir önskvärt att ha ett genomfattigt, men jämlikt, samhälle före ett superrikt, men där resurserna är mer ojämnt fördelade. Det blir alltså bra att slå ner de rika till de fattigas nivå, snarare än att den ekonomiska utvecklingen fortsätter, om än att den tillfaller olika grupper olika mycket.

Vidare blir det pinsamt uppenbart att måttet haltar när jämförelsen blir global. Bör till exempel de evigt refererade barnen i Afrika anses vara lika fattiga som en svensk låginkomsttagare? Det relativa fattigdomsmåttet återspeglar bara fördelningen av resurser och inte mängden av dem, vilket blir förrädiskt. Är jag lika fattig om jag inte har råd med lyxig parfym i Sverige som de människor i u-länder som inte kan tvätta sig rena?

Just Afrikaparallellen belyser ett annat problem med det relativa måttet, nämligen godtyckligheten kring i vilka områden det ska tillämpas. I ett globalt perspektiv är nog ingen svensk fattig, medan en del svenskar blir det på ett nationellt perspektiv. Tittar du regionalt så får du ett helt annat perspektiv om du till exempel väljer att titta på Danderyds kommun. Då kan kanske en person som klassas som höginkomsttagare nationellt sett bli fattig. Väldigt jobbiga frågor uppstår alltså. Vilka avgränsningsområden ska användas? Vilken fattigdom är mest angelägen att bekämpa; den globala, nationella eller regionala? Den hälsosamme ekonomisten visar på problematiken i att använda det relativa begreppet inom EU, där det finns extrema skillnader från land till land:

"I Monaco är man enligt den vedertagna EU-definitionen fattig om man inte har råd med en Porsche Cayenne. I Rumänien är man fattig om man inte har råd med en cykel med fotbroms. Ungefär lika stor proportion är därmed fattiga i Monaco och Rumänien. Är detta en rimlig beskrivning av hur fattigdomen fördelar sig i EU?"

Jämförelsen blir ju löjlig - men samtidigt finns det egentligen ingen anledning att inte göra den. Varför skulle måttet bara kunna användas inom nationalstater, eller inom EU som Sommestad vill? Jämför hela världen med en svensk medianlön istället! Då kanske vidden av idiotin i att skydda franska bönder genom att hålla afrikanska dito under en jävla promille av fransmannens inkomst framträder för EU-vurmarna.

Det kan också leda till konstiga situationer då EU:s etablerade fattigdomsdefinition säger att den som är fattig har en inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten. Den hälsosamme ekonomisten fortsätter:

"Antag att ett land höjer bidragen för medelinkomsttagare så att de får mer i plånboken. Och antag att reformen finansieras genom en skatt på förmögna (för att använda miljöpartistiskt språkbruk). Hur påverkar en sådan operation fattigdomsnivån i ett land, allt annat lika? Enligt Sommestads fattigdomsbegrepp - det allmänt vedertagna - kommer medianinkomsten att öka, vilket innebär att fler hamnar under fattigdomsgränsen. Detta trots att landet i fråga har genomfört en reform som omfördelar från rika."

För att byta bana från det ekonomiska till det lite mer sociala: det relativa måttet bidrar till ett fruktansvärt pinsamt samhällsfenomen när folk som är otroligt bortskämda och i sin lathet ställer orimliga krav på samhället får vatten på sin kvarn genom det här begreppet. Expressen gick i bräschen för idiotin och vek ut fyra familjer som bedömdes som utfattiga enligt EU:s definition. Det är omöjligt att hålla tillbaka ilsketårarna när man läser om Gustav, 14, år vars fattigdom kraftigt drabbat hans möjlighet att köpa de rätta märkeskläderna. Istället för att extrajobba för att kunna köpa de efterlängtade kläderna ägnar han sig istället åt att avundsjukt slötitta på TV och kändisarna med sina fina kläder och hus. I våra ögon är det inte fattigdom, utan lathet. Att inte ha råd att köpa pizza eller kunna åka på chartersemestrar utomlands speciellt ofta är inte det heller ett tecken på fattigdom. Givetvis rycker Mona in och skyller på alliansen, men kan hon verkligen utlova Thailandsresor till de här små barnen själv?

#44: Du vill inte att Omar Al-Bashir och Putin ska med

2010-07-24T07:00:00.001+02:00

I slutet av gårdagens inlägg talades det om eventuella framtida inskränkningar i yttrandefriheten, och vi nämnde även förbud mot kritik av religion. Ett förbud mot blasfemi, helt enkelt, känns som en tradition vi inte bör bevara (se förra inlägget). Svenska politikers absoluta favoritorganisation, efter LO för de mer vänsterorienterade, är ju FN och de har faktiskt redan lyckats anta en resolution angående detta. Som vi tagit upp i ett tidigare inlägg åtnjuter FN en lika hög status som slagorden "jämlikhet", "rättvisa" och "entreprenörskap" i svensk politik; man kan liksom inte vara emot det! Rebelliska som vi är kommer vi hur som helst ta upp frågan, då vi, liksom många andra i bloggosfären, känner att det är en angelägen debatt som inte förs i nuläget.

Låt oss börja med att påpeka att författarna av den ovan länkade SvD-artikeln har fel när de skriver att "ideologier och religioner definieras naturligtvis inte som 'folkgrupper'", vilket påstås möjliggöra kritik av såväl Sverigedemokrater som Islam. Så är dock inte fallet, utan med lagboken som källa konstaterar vi att även trosbekännelser faller under begreppet folkgrupp. Det är därför Jimmie Åkesson kan straffas för att sprida sin uppfattning om hotet från islam, medan glada socialdemokrater frias från sin "hets" mot SD. Religionen har alltså en särställning mot politiska ideologier, trots att trossystem man själv väljer att ställa sig bakom rimligtvis bör klassas på samma sätt i lagstiftarens ögon oavsett om det är en gud inblandad eller inte. Jimmie borde alltså få säga och skriva vad han vill om islam och sedan får vi andra säga emot helt enkelt.

Nåväl, låt oss rikta fokus mot FN igen. Den här anti-blasfemiresolutionen antogs, föga överraskande, av Rådet för mänskliga rättigheter, som på något sätt lyckades smyga in den bland all kritik mot "apartheidstaten" Israel och USA. Resolutioner mot dessa två länder får anses vara rådets självpåtagna huvuduppgift. Den mest relevanta kritiken mot FN ligger just i det här problemet. Hur kan ett råd för mänskliga rättigheter domineras av diktaturer? Kolla in vilka länder som är medlemmar på den här listan. Hur kan det bli en så osund fördelning? Jo, det funkar ungefär som Eurovisionsfestivalen. Alla länder har samma antal röster och gaddar ihop sig i olika block för att säkerställa skydd mot sig själva. Följden av detta blir att vi får ett råd som ska värna om mänskliga rättigheter, bestående av länder som inte själva följer dem eftersom flertalet av världens stater grovt bryter mot sagda rättigheter. Visst är det representativt för hur världen ser ut, något som vi också kom fram till med hjälp av en egenhändig Excelanalys där vi jämförde med hjälp av Freedom Houses ranking av Political och Civil Liberties. Här kan man spana in den.

Hur okej känns det egentligen att länder som Kuba, Ryssland, Saudiarabien och Kina sitter och tolkar vilka andra länder man ska kasta anklagelser mot angående brott mot mänskliga rättigheter? Denna problematik lyftes faktiskt förtjänstfullt upp i en artikel i SvD häromdagen och slutsatsen är gifvetvis att arbetet blir helt tandlöst. Ungefär som att Iran, ett land där hädande kvinnor orsakar jordbävningar, är medlem i FN:s kvinnorättskommitté. En parallell som dragits av både Ingerö och Fredrik Segerfeldt är den till organiserad brottslighet. Hur hade det sett ut om tullverket och lagstiftaren förhandlade lagar om införsel och bruk av narkotika med Hells Angels eller om Bandidos och Original Gangsters fick majoriteten i den svenska riksdagen?

Men för de rödgröna, med ordföranden för svenska FN-förbundet Alexsandr Gabelic (s) i spetsen, verkar detta funkar utmärkt. Gabelic bjuder gifvetvis på lite sköna floskler om att det är viktigt att föra dialog och därmed verka till förändring. Att man ger diktaturer det här spelrummet och legitimerar deras galenskap är oundvikligt så länge man lyfter upp dem till den här nivån, och leder nog snarare till ett sämre tillstånd i hemlandet, då man med lätthet kan använda sin medverkan i Rådet för mänskliga rättigheter som sköld för kritik. Som vi tidigare har tagit upp är man på vissa håll och kanter i samarbetet endast villig att gå ut i strid under FN-flagg och bygger därmed sin säkerhetspolitik kring vad skurkstaterna anser vara rätt eller orätt. Vi vågar också påstå att den här strategin inte bara är moraliskt förkastlig, då man inte bör kunna vara neutral i valet mellan diktatur och demokrati, utan att den också är otroligt ineffektiv. Låt oss illustrera detta genom att göra en variant på Olof Palmes tal:

"Och därför är bristen på ansvar ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Rwanda, Zimbabwe, Darfur, Kongo-Kinshasa, Västsahara, Srebenica, Burma. Där har våldet triumferat. Men kommer eftervärldens dom falla över dem som undvikit ansvaret?"

Varför känns egentligen ett krig mer angeläget när den globala arenans motsvarighet till Hells Angels varit med och beslutat om det? Men givetvis passar ju FN-andan om att alla ska med till varje pris som hand i handske för de rödgröna, så vem är egentligen förvånad?

#43: Du har egna värderingar, åsikter och tankar.

2010-07-23T19:14:00.001+02:00

Nästa vecka inleds Prideveckan i Stockholm, ett evenemang som numera är obligatoriskt för alla Sveriges partiledare, förutom Jimmie då, förstås. Undantag kan kanske göras för begravning eller allvarlig sjukdom, men det är nog knappt.

Om Yvonne Ruwaida (som tidigare omnämnts här och här) fick bestämma skulle ett deltagande säkerligen vara tvingande för alla medborgare/undersåtar. Det ligger nämligen precis i linje med förslaget hon lanserade för ett år sedan i samband med förra årets Pridefestival. Hon har identifierat ett stort samhällsproblem, nämligen att samhället har vissa normer. Vad är då lösningen på det här? Det givna svaret hos oppositionsborgarrådet och partistyrelsemedlemmen är att inrätta en myndighet, förstås. Vad kan inte lösas med lite paternalistisk myndighetsutövning? Slutsatsen blir då oundvikligen en normkritisk myndighet.

Första frågan man ställer sig är väl varför normer är så osunt i ett samhälle. Filosofen och ekonomen F A Hayek formulerade begreppet "spontan ordning" i sina försök att illustrera det felaktiga i att på socialistiskt vis vilja centralstyra och planera allt från global handel till hur människor ska hälsa på varandra. Han menar att det genom en "trial and error"-process utformas vissa normer och outtalade regler mellan människor. Tilläggas ska också att dessa normer nödvändigtvis inte behöver ha något egenvärde i sig utan ska egentligen ses som medel för att uppnå vissa mål. Du kan tänka dig frustrationen som hade uppstått om din lokala handlare helt sonika en dag hade övergått till en egen valuta. Normen att vi betalar med krona, och i vissa affärer euro, underlättar oerhört mycket. Resonemanget kan också tillämpas på beteendenormer. Det är till exempel mycket bättre om alla vi som lever här tillsammans har ett gemensamt språk att kommunicera på, men därmed är det inte sagt att svenska är ett bättre språk än exempelvis franska. Det råkar bara vara lämpligare att använda sig av här.

Det finns kanske därför något i att vi bör visa en viss respekt för vissa traditioner och normer för att kunna lära oss av historien på ett effektivt sätt. Alla traditioner är givetvis inte bra traditioner heller. Ta till exempel livegenskapen. Det har handlats med människor i alla tider och idag yttrar det sig i hemska traffickinghärvor. Vi bör givetvis inte arbeta för att bevara den här traditioner då den bryter mot människors rätt till sin egen kropp. Då vi har haft önskemål om fler bilder i bloggen slänger vi upp en bild på Hayek.

Om vi bortser från ovanstående och istället enas kring slutsatsen att allt är likgiltigt, förgängligt och subjektivt kan vi gå över till den andra stora frågan. Varför i hela fridens namn skulle man vilja använda upprätta en myndighet och därmed använda sig av staten för att sprida den här informationen? Känns det inte som att det där med åsiktsmyndigheter är något vi ska avveckla och inte utveckla? Vi har ju redan Centrum mot Rasism som gjort sig kända för sina kampanjer mot rasistisk mat och speciella och uppenbarligen normkritiska sätt att se på finanser. Under Ruwaidas tid som ordförande lyckades man dessutom anklaga Kolmårdens djurpark för rasism, då man genom ett samarbete med en kenyansk djurpark lyckades knyta till sig massajer som djurvårdare.

Vem ska för den delen bestämma vilka normer det egentligen är som ska bekämpas? Troligtvis är det genuscertifierade tjänstepersoner (märk väl att vi använder oss av den genusneutrala benämningen) som ska sitta och fatta beslut om vilka normer och tankar vanliga människor ska hysa och tänka. Nog för att vi är för en specialisering i samhället och effektivare resursallokering, men den egna tankeverksamheten är nog en del av alla människors kärnverksamhet och bör inte outsourcas. Speciellt inte till tjänstemän och politiker då de i våra ögon rimligtvis inte besitter någon gudabenådad högre moral, vilket Ruwaida själv är ett mycket bra exempel på.

Det är många frågor som lämnas obesvarade i den politiskt korrekta artikeln. En sak har man dock klar för sig. Det mest effektiva sättet att krossa normer, tillintetgöra allmänt accepterade värderingar och plantera genuskorrekta frön i medborgarnas hjärnor är via skolan och polisen. I skolan har man redan kommit på god väg. De flesta som gått i grundskolan under 1990-talet eller början av 2000-talet och således har arbetat med en svensk mattebok kan ju intyga att matteproblemen redan ofta är etniskt och genusmässigt korrekta. Det är givet att Fatima alltid har mer pengar/äpplen/kulor och hoppar längre i längdhopp än Kalle. Att med våldsapparetens (Polismyndigheten, alltså) hjälp sprida de rätta lärorna känns väl också som en effektiv kanal.

Alltså, inte nog med att man vill bestämma vad man lyssnar på och tittar på. Man är även villig att rationalisera bort folks kön i form av norm- och genuskritiskt arbete. Vi analyserar därför de rödgrönas kampanjstrategi med hjälp av de här fyra aporna.

Som vi ser har de redan klarat av de tre högra aporna och vi kan därmed vänta oss ett utspel som utgör inskränkningar i yttrandefriheten. En idé vore kanske att utföra ett UK-style förbud mot kritik av religion och kalla det en frihetsbevarande utökning av begreppet "hets mot folkgrupp".

#42: Du ser gärna att de som leder landet vill mer än att bara ha makten

2010-07-22T13:13:00.002+02:00

I dagarna lanserar socialdemokraterna en ny annonskampanj som ska få dig (förutom om du är "den heterosexuelle, västerländske mannen") att rösta på dem och må bra över det. Socialdemokraternas valstrateger verkar ha tagit en rad väldigt konstiga beslut i skapandet av den här kampanjen.

Först och främst - varför ge den ett sådant personfokus, när Mona är den minst populära av riksdagspartiledarna? I skenet av det faktumet ter det sig väldigt ogenomtänkt att låta kvinnan ge ut en bok och sedan smälla upp bilder på henne i otroligt märkliga situationer med utdrag ur samma bok inklippta (tillsammans med henne, uppenbarligen - photoshoppandet är extremt taffligt). Men ja, nog maskat - här är bilderna:

Happ. Så vad ger oss ovan?

Mona Sahlin vill...

...ha skriftliga omdömen från ettan och betyg från sjuan. Vem gillar inte det? Ja, det skulle vara vänstern och MP då.

...ha fler arbetade timmar, inte färre. Vem gillar inte det? Ja, uppenbarligen vänstern och MP med sina sköna arbetstidsförkortningskrav. Hur ska det förresten uppnås? Jo, genom "satsningar på infrastruktur och gröna jobb". Mona behöver läsa mer om den såkallade parable of the broken window.

...använda samhällets resurser effektivt. Vem gillar inte det? Tja... Miljöpartiet uppenbarligen?

Seriöst, vad vill Mona - förutom att framstå som en misslyckad, fifflande och kraftigt retuscherad version av Barack Obama? Utdragen ur hennes bok presenterar ingenting som någon kan säga emot (som Johan Ingerö poängterade) - förutom hennes egna koalitionspartners. Det kanske är dags för MP att vända sig till Alliansen istället; sossarna vill ju uppenbarligen inte ha med dem. Då kanske de äntligen kan få visa sin liberala sida... eller bara hur makthungriga de är.

#41: Du vill inte vara tvungen att ha nödvattenflaska när du är på resande fot

2010-07-21T15:12:00.007+02:00

Eller så har du kanske rent utav slutat välja tåget som transportmedel? SJ är som sagt inte ett populärt företag i det svenska folkets ögon och att kunna välja mellan olika alternativ borde vara efterlängtat. De rödgröna utmålar sig gärna som tågresandets ädlaste fanbärare och man vill givetvis spendera enorma pengar på upprustningar och utbyggnader. Utlovande satsningar som man i vanlig rödgrön anda inte har täckning för - utan tänker låna och höja skatter för att finansiera. Men dagens inlägg ska inte handla om infrastruktursatsningarna utan istället hur man hade tänkt att trafikera detta toppbästa järnvägsnätverk.

Som infrastrukturminister Åsa Torstensson berättar i artikeln som länkas ovan kommer SJ:s monopol stegvis utfasas. Kritiken mot SJ är massiv och SJ är uppenbart inte alls mottaglig för kritik utan nonchalerar bort den. Istället för att lyssna på externa utredningar om kundnöjdhet väljer man att fråga "personer som dagligen åker", dvs företagets stamkunder, om de är nöjda. Inte jätteöverraskande att man får gott omdöme då kan kanske tyckas. Något som inte sällan kritiseras är de höga priserna och den konstiga prissättningen, men man lyckades faktiskt på sistone även utsätta sina kunder för livsfara för att till varje pris rädda sin prestige och upprätthålla byråkratin. Som rubriken säger - ska man behöva ha med sig vatten på tågresorna för att gardera sig? Och så var det ju det här med att komma i tid. Det verkar vara en standard för SJ att låta minst 3 av 10 tåg vara försenade. Men vad gör det när konsumenterna inte har något val?

Visst känns det då bra att de rödgröna har gått ut och lovat att man kommer bevara SJ:s monopol om man vinner valet? Man hänvisar till att man vill göra det "attraktivt att åka tåg (lite samma sak som att det "ska löna sig att vara jazzmusiker"). Men hur attraktivt tror de att folk tycker SJ är egentligen? De skriver vidare att endast 40% av förseningarna beror på SJ själva. Om vi förutsätter att uppgiften är korrekt är det fortfarande mer än 1 av 10 tåg som man helt enkelt sjabblar till det på egen hand med. Vi har väl alla godingar som "personalbrist" och "dörrfel". Inte godkänt. Man anklagar regeringen för att ta ett ideologiskt beslut utan koppling till verkligheten, men vi säger väl "spegel tillbaka" på den samtidigt som vi erkänner att det finns poänger i att underhållet av banorna måste bli bättre, vilket man även från borgerligt håll har kommit fram till. Det är inte heller så att Banverket är världens mest fungerande organisation heller.

Det hela blir ännu mer spännande om man samtidigt som man lyckas tänka sig detta monopolistiska scenario också väger in det eminenta miljöpartistiska förslaget om avskaffandet av flyg. När SJ blir ensam aktör på marknaden för långa transporter lär det vara fler saker än förmögenh.. nej, ursäkta, skatt på förmögna som driver ut folk från Sverige.

#40: Du firar idag

2010-07-20T12:36:00.004+02:00

Idag korkar vi upp skumpan och vaskar loss som en värre Gudrun Schyman i Visby - idag ska det firas! Studenter som vi är kör vi med folköl och Lidls eminenta mineralvatten för 4.50/flaska, men det är inte desto mindre fest. Varför?

Jo, såhär är det. Tänk dig att du bor i ett land helt utan skatter. När du går till jobbet på morgonen vet du att de pengar du tjänar, värdet av de varor och tjänster du säljer går just till dig (eller din arbetsgivare, då). Soft. Å andra sidan får du betala din sjukvårdsförsäkring och sådär, men du har i alla fall valet att betala eller ej.
I de flesta länder funkar det ju inte så, utan där är det skatter som gäller. Sverige har som bekant världens högsta o/e nästa högsta skatt, beroende på vilken skatt man räknar. Faktum är att om skattetrycket på normalinkomsttagaren togs som en ackumulerad del av lönen under året, så hade staten tagit alla intjänade pengar av honom/henne varenda dag fram till idag, den 20:e juli.

Alla arbetstimmar du jobbat från den första januari till idag har du arbetat för någon annans skull än din egen; för att betala för ineffektiva bistånd, socialbidrag, kostnadsineffektiv sjukvård, Mona Sahlins lön, Yvonne Ruwaidas jävla telefonräkning, Maria Wetterstrands flygpendlande till Helsingfors etcetera.

Den här dagen är lite speciell på så sätt att den tenderar att flytta på sig; inte som långfredagen utan mer som ramadan. I år infaller den som sagt idag, men till exempel 2006 inföll den den 8:e augusti, och 2004 och 2005 jobbade vi för andras skull till den 10:e augusti. Det finns alltså också anledning att fira för att dagen flyttats fram på året med ett tjog dagar tack vare statens försyn. Thomas Östros gnisslar gissningsvis tänder när han tänker på att ytterligare 20 arbetsdagar av statliga medel slösats på folket. Vi här på 100 anledningar firar med mineralvatten. Huzzah!

Se också: Mathias Sundin; SvD

#39: Du jobbar gärna precis så mycket som du vill pt.2

2010-07-19T09:33:00.002+02:00

...vi fortsätter på gårdagens inlägg eftersom det finns fler saker som är snurriga med den förkortade arbetstiden.

I exemplet igår ledde arbetstidsförkortningen på kort sikt till att fler anställdes, och det är väl egentligen den här effekten som Ohly med vänner pratar mest om, som vore den en självklarhet. Feltänket här går tillbaka till det klart underskattade problemet med kakan; huruvida den ska fördelas, eller tillverkas. För att argumentet om att arbetstidsförkortning lättar på arbetslösheten på lång sikt skall fungera måste man se arbetsmarknaden som en statisk kaka vars storlek inte förändras utan det är upp till politiker att dela ut de arbetstimmar som finns så att det blir "rättvist". Det speglar synen på skattepengar som statens medel att fördela på liknande vis och är precis lika felaktigt. Det finns inte en bestämd mängd jobb, utan eftersom efterfrågan på varor och tjänster är praktiskt taget obegränsad finns också en obegränsad mängd jobb att utföra. Anledningen till att det finns arbetslöshet är inte att folk inte efterfrågar tjänster, utan att de tjänster som erbjuds är för dyra.

Arbetstidsförkortningen är ännu ett exempel på områden där vänsterns skeva rättvisesyn slår helt fel och precis som vanligt leder till raka motsatsen mot vad det var tänkt - arbetslösheten ökar istället för att minska, och med hjälp av vår vackra arbetsmarknadslagstiftning kommer den som alltid att gå hårdast åt de minst anställningsbara - precis samma människor som vänstern gör sig till skyddshelgon för.

Ytterligare problem inkluderar faktumet att det redan nu råder arbetskraftsbrist på många håll (vilket vänstern också tycker när de ska förklara varför obegränsad invandring utan krav på motprestation är vettigt). Precis som med friåret missar vänsterpartierna att det inte bara är att byta ut dina anställda mot arbetslösa hipp som happ. Det funkar som sagt säkert när det kommer till det rullande bandet där man inte anställer en hjärna, men i ett tjänstesamhälle blir det desto svårare att bara plocka in lite mer folk för att alla dina anställda vill jobba mindre, eftersom alla människor inte besitter samma kompetens.

Arbetstidsförkortning verkar också extremt märkligt ur ett internationellt perspektiv. I vänsterns drömvärld är Sverige helt skilt från resten av världen och fullständigt opåverkat av globalisering, men i verkligheten finns det väldigt många arbetare i andra länder som är redo att ta emot produktion som för närvarande sker i Sverige. Skall vi konkurrera med världens ledigaste arbetskraft? Lägg din produktion i Sverige så åker du på världens högsta skatter och världens mest välbetalda arbetare som dessutom jobbar 25% mindre än alla andra! Där har vi en ordentligt framtidssäkrad sales pitch.

#38: Du jobbar gärna precis så mycket som du vill pt.1

2010-07-18T18:32:00.005+02:00

En favoritfråga som vuxit fram under något av vänstertroikans möten med distingerade nationalekonomer är den om arbetstidsförkortning. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har dividerat fram och tillbaka och kommit fram till att just sex timmars arbetsdag (=30h/vecka) är det rätta för alla svenskar. Den här frågan visar på så många hål i huvudet att vänsterpartierna framstår som regelrätta schweizerostar.

För det första, varför tycker det superliberala Miljöpartiet att det behövs lagstiftning om att vi ska ta hand om oss?

Dagens samhällssystem är ohållbart i synsättet på arbete och produktion, såväl miljömässigt som socialt.

Är vi kanske inte förmögna att själva bedöma om vi jobbar för mycket? Tur att Miljöpartiet tar tag i saken och säger åt oss att tagga ned. Vänsterpartiet är sin tradition trogna och uppger inga som helst skäl. Så tycker Ohly, och då ska det helt enkelt vara så.

VPK slänger däremot in en underbar liten brasklapp - förkortningen ska ske med bibehållen lön. Ärligt talat, behöver man ens vara tio år gammal för att förstå vilka katastrofala konsekvenser det har för arbetsgivare? Helt plötsligt skall ens anställda alltså ha samma lön men jobba 25% mindre. För vänsterpartister verkar det antagligen självklart - när man bara kan tänka ett steg framåt så ser man att folk jobbar mindre och får samma pengar. Topp! Men vad händer sen? Låt oss illustrera.

Du är ännu en gång satt i rollen som utsugarkapitalist som anställer folk och exploaterar arbetskraften för mesiga 100 kronor i timmen; du har 10 anställda som jobbar 40h/vecka = 400 arbetstimmar/v. Produktionen är precis säkrad med de förhållandena. Sen kommer Ohly till makten (ta i trä). Dina anställda jobbar nu 30h/vecka men kostar fortfarande 100kr/h. Du måste täcka de sista 100 arbetstimmarna (400-30*10=100) så du anställer... Ja, hur många? Gissningsvis tre stycken eftersom den fjärde jäveln kommer att kräva sin rätt till heltid så att du har 20 timmar (14*30-400=20) för mycket i slutändan.

Du har nu 390 arbetstimmar säkrade, men priset för dem har gått upp - förut hade de kostat 39,000, men eftersom lönen ska vara densamma kostar varje anställd 4000/vecka precis som förut. Din nya lönekostnad är 52,000 och du har dessutom dragit ned på produktionen. I det här läget kan du höja priset på dina produkter med 33% för att täcka ökade kostnader (och sälja mindre), eller sänka produktionen (=sparka folk), eller lägga ned helt och hållet (=sparka alla inklusive dig själv). Jamen tack, Lars, för att du tryggar välfärden. I exemplet ovan bortses från skatter och arbetsgivaravgifter.

#37: Du tycker inte att kvinnan ska vara fastkedjad varken vid spisen eller vid offentlig sektor

2010-07-17T11:51:00.005+02:00

I dagens inlägg ska vi behandla avdragen för hushållsnära tjänster och husarbete, alltså RUT och ROT, som är starkt omdebatterade och troligtvis blir en viktig vattendelare inför valet. Det känns därför skönt att väljarna i den här frågan får två klara alternativ att välja mellan då de rödgröna har tydligt visat att man är emot RUT, men för ROT, och den borgerliga alliansen är för båda avdragen. Till att börja med är det bra att belysa vad de här konstiga akronymerna står för. RUT står för rengöring, underhåll och tvätt, medan ROT står för reparation, ombyggnad och tillbyggnad.

Enligt de studier som gjorts har de båda avdragen varit framgångsrika. De har, som önskat, ökat företagandet och antalet jobb. Även om mer personer i storstadsområdet har använt tjänsten mer, vilket kan bero på att utbudet är större i dessa regioner, har man ändå fått en helt okej spridning på användandet. Avdraget har gjort det möjligt för "verklighetens folk" att köpa tjänster och därmed mer tid med barnen på helgerna, i äkta kristdemokratisk anda. Men det som vi vill lyfta fram i det här inlägget är varför de rödgröna tycker att ROT är bra, medan RUT är dåligt. Varför anser man på vänsterkanten att tvätt och hjälp med dagishämtning är sämre än altanbygget?

Vi har vår egen teori. Kan det vara så att RUT-sektorn är en tjänstesektor där många nya företag har uppkommit? Som vi vet sedan innan är tjänsteföretag dåligt och industri bra i vänsterns värld. Dessa företag har vuxit snabbt och anställt många långtidsarbetslösa personer, inte sällan outbildade kvinnor med invandrarbakgrund. Ett jättestort problem för vänstern är ju då att man inte kan bestämma över de här kvinnorna genom deras fackliga medlemskap. Det har ju alltid varit så lätt att diktera villkoren när personer med samma demografiska profil när de arbetat i den tvångsanslutna offentliga sektorn. Man kan säkert härleda en viss del av vänsterns skepsis mot tjänstesektor överlag ur samma resonemang. Inget fack = dåligt. Det är mycket bättre att på klassiskt manér stimulera byggbranschen. Säkra fack med goa gubbar som är "trygga". Man kanske dessutom slipper få in massa balter och polacker som tar våra jobb.

Om vänstern vill fortsätta ses som förkämpar för kvinnor och deras rättigheter bör de förutom att lägga ner alla postmodern queerteorier också dumpa de föråldrade åsikter om var och under vilka former kvinnor ska arbeta.

Vi är mycket mer inne på Centerpartiets linje om att införa ytterligare ett avdrag, som får den snitsiga benämningen RIT, som underlättar för personer som behöver hjälp med IT-relaterade uppgifter i hemmet. Det finns ju som bekant en stor klyfta mellan generationerna när det kommer till IT-kunnande och arbetslöshet. Ett RIT-avdrag avhjälper båda sakerna på ett mycket bra sätt.

En brasklapp måste dock lämnas in. Det absolut toppbästa sättet att ta hand om konstiga skatteregler är givetvis inte genom riktade avdrag för vissa sektorer. Man bör istället försöka hitta en långsiktig lösning i form av en stor skattereform.

#36: Du trängs inte gärna på tunnelbanan med ditt nya IKEA-sovrum under armen

2010-07-16T17:58:00.004+02:00

Ruwaida, Ruwaida, Ruwaida...

Miljöpartiets verklighetsflykt nådde häromdagen nya proportioner när profilnamnet Yvonne Ruwaida, som väl är ett av namnen som ryktas ta över efter Wetterstrand, debatterade Förbifart Stockholm med sossen Lars Dahlberg. MP har redan gjort det kristallklart att de ökade transportbehoven ska lösas med offentligt finansierad kollektivtrafik. Småföretagarpartiet är alltså de många små åkeriföretagens bästa vän utan tvekan. Och om inte folket lyder är man villig att stänga av vägarna. Folket ska tuktas helt enkelt.

Man föreslår att man istället för en ny väg utanför Stockholm ska transportera gods med båt i skärgården. Vad som helst förutom bil går uppenbarligen bra. Det låter väl väldigt konstigt att man inte förlitar sig på att det kommer förnybara bränslen till bilindustrin och istället återgår till hur man transporterade gods för flera hundra år sedan. Har ni lagt märke till de nya filmer och affischerna som gör reklam för bilar? Vi sticker ut hakan och påstår att det är minst 9 av 10 bilar som marknadsför att de är snälla mot miljön. Under Almedalsveckan visade bilföretagen och -lobbyn upp nya elbilar med sportlook. Imponerande.

Åter till ämnet. Peter Eriksson har ju klargjort att han och partiet inte tror på marknadslösningar, så istället föreslår den tunnelseende Ruwaida (som givetvis kommer föräras ett eget inlägg så småningom) att innerstadsbutikerna får lösa sina transportbehov med tunnelbana på natten... Som vi alla vet är ju butikerna i förorten bortplockade om MP får bestämma. Problem: Tunnelbanorna körs redan på full kapacitet. Ja.. Synd där. Hur som helst, om förslaget går igenom, vilket alltså skulle kräva en kraftig utbyggnad av tunnelbanenätet, är det tänkt att lastbilar ska köra runt och leverera varorna till alla små gemytliga miljöbutiker. Man tvingas alltså ha nattanställd personal för att ta emot varor. MP uppfinner ett större behov till sitt eget förslag om nattdagis. Smart.

Vi har ett motförslag. Vore det inte allra roligast att starta en taxitjänst, som självklart är kommunal, som företagen kan använda när de vill utföra någon form av transport? Det skulle dessutom skapa en massa jobb!

#35: Du litar inte på att konduktörer ska utforma kapitalmarknadsregleringar

2010-07-15T09:53:00.004+02:00

Lars Ohly är konduktören, bara så att vi har det överstökat.

Vänsterns skeva och felaktiga syn på begrepp som jämlikhet och rättvisa behandlas utförligt i #34. Vi tänker fortsätta lite på samma spår i dagens inlägg, men istället titta på vilka effekter det här osunda tankesättet kan ha på ett globalt plan. Som utlovat i tidigare inlägg kommer vi redogöra för Tobinskatten och den rödgröna förkärleken för trubbiga styrmedel som stjälper mer än de hjälper.

Tobinskatten är en typ av kapitalreglering - en åtgärd som alltid faller i god grönröd jord eftersom den slår mot utsugarkapitalister - som syftar till att förhindra valutaspekulation. Skatten vinner någon form av auktoritet eftersom den uppkallats efter den Nobelprisbelönade ekonomen James Tobin, trots att denne insåg att åtgärden var ogenomförbar. Idén passade dock väldigt bra in i vänsterns världsbild, en världsbild som ju bygger på att spekulation och gränsöverskridande kapitalförflyttningar är absolut jättedåligt och oönskvärt. För att detta inlägg inte ska bli längre än alla föregående inlägg tillsammans antar vi att vänsterns tankar om den skadliga handeln och den goda protektionismen är uppåt väggarna. Om någon inte håller med så kan ni ta upp det i en kommentar eller vända er till oraklet och husguden Johan Norberg.

Som vi nämnde innan är samtliga rödgröna partier för skatten. Socialdemokraterna menar i sitt partiprogram att den endast drabbar kortsiktiga spekulationer och inte långsiktiga investeringar. Man har redan här bestämt sig för att allt "kortsiktigt" är dåligt, vilket det egentligen inte alltid är. En viktig sak att flika in är att även en långsiktig investering har många olika transfereringar. En investerare (läs: ond kapitalist) vill förutom att göra grundinvesteringen förmodligen också hämta ut vinster, kanske öka investeringen, köpa in nya tillgångar, plocka ut lön etc. Summa summarum är att det blir en hiskeligt stor summa i skatt helt plötsligt, även för de långsiktiga projekt man säger sig vilja värna om.

Det man vill komma åt är ju spekulationen. Man glömmer bort att finansmarknaden är en av mänsklighetens bästa uppfinningar (Se gärna Niall Fergusons intressanta bok Ascent of Money) som bidrar till en ökad specialisering och därmed en ökad produktivitet och tillväxt. Om ett tillverkande företag inte vet om verksamheten kommer gå bra kan man sälja en option att köpa de färdiga varorna till någon annan och därmed också risken. Istället för att lägga tid på att försöka följa marknaden och valutornas utveckling och ragga köpare kan man istället koncentrera sig på att tillverka sin produkt. De andra uppgifterna kan en kapitalist ägna sig åt istället. Resultatet av en Tobinskatt är att denna typ av optionshandel blir dyr och marknaden för olika typer av derivat försvinner till stor del. Vad som då händer är att kapitalmarknaden blir ineffektiv och förlorar sin poäng.

Även om Tobinskatten vore en bra idé så skulle den troligtvis ändå vara, som James Tobin själv sade, helt ogenomförbar, då det skulle krävas att alla världens länder anslöt sina valutor till det här samarbetet. Annars skulle man skapa en väldigt konstig konkurrenssituation och de länder som inte tillämpar skatten kommer givetvis locka till sig mer kapital. Följden blir då att skatten förfaller och tas bort, eftersom skattebasen ryker. Hade man på något mirakulöst sätt lyckats lura in samtliga länder i detta så hade det behövts en ofantligt stor global byråkrati alternativt en världsstat för att administrera detta. Problemet är att majoriteten av världens länder i nuläget saknar en fungerade offentlig administration och präglas till stora delar av korruption och kaos. Ett vanligt motargument att är att man ska lägga detta på FN:s bord. Organisationen FN funkar i den svenska debatten ungefär som slagorden rättvisa, jämlikhet, entreprenörskap. De är helt enkelt oantastliga saker vars godhet det råder ett konsensus om i de etablerade partierna. Men egentligen är FN ett forum där diktaturer kan styra, och ofta styr, över demokratierna. Dålig stämning helt enkelt.

Tobinskatt är dagens facepalm.

#34: Du tycker att jämlikhet i möjligheter > jämlikhet i utfall

2010-07-14T13:34:00.004+02:00

Just. Bakom den något kryptiska titeln ligger ett ställningstagande som praktiskt taget avgör valet om man tar det seriöst.

Under Almedalsveckan anordnade vänstern (non-descript vänsterorganisation, antagligen LO eller ABF) ett seminarium om vad jämlikhet och rättvisa faktiskt är. Vi tänker vara fräcka nog att förklara varför vänstersynen på begreppen är inkorrekt.

Rättvisa används ofta från vänster som någon sorts slagträ i alla debatter som handlar om ekonomi. Man säger ofta att högre marginalskatter - starkare skatteprogression/"rika betalar mer" - är uttryck för någon form av högre rättvisa. Det är rättvist att människor som tjänar mer också betalar mer till staten och i förlängningen till de som tjänar mindre. Den åsikten byggs på en väldigt märklig grund - att människor i och av sin existens har skyldigheter och rättigheter gentemot andra som går utanför grundläggande rättigheter som yttrandefrihet.

Att ekonomisk fördelning medelst statligt tvång (polisen, då) är rättvist bygger alltså på åsikten att de människor som i grunden är mindre produktiva - det vill säga, skapar tjänster och varor som är värda mindre än andras och därför får lägre lön - har en inherent rätt att få ekonomiskt stöd av de som är mer produktiva. Den rätten har tillägnats dem bara för att de existerar.

I Sverige har den åsikten länge varit allenarådande, sannolikt på grund av 80 år av socialdemokratiskt styre. Den har i sin tur givit extremt långtgående konsekvenser för det svenska samhället som bäst observeras utifrån, och som är knappt märkbara i svensk diskurs över huvud taget. Det är därför Mona Sahlin kan skriva debattartikel efter debattartikel om att "klyftorna" ökat och är för stora (trots att de faktiskt minskat under alliansstyret), när Sverige är världens mest ekonomiskt jämlika land.

Den svenska inkomstfördelningen (måttet på hur mycket du och jag tjänar) är världens mest sammanpressade, medan förmögenhetsfördelningen (måttet på hur mycket du och jag äger) är väldigt mycket mer "ojämlik". Därför är din förmögenhet den enskilt viktigaste faktorn i hur rik din son/dotter kommer att bli - inte hur välutbildad, kompetent, snygg eller driven han/hon är. Priset för att alla ska ha "rätt" till varandras pengar är att några få blir extremt rika och att det blir praktiskt taget omöjligt att bli en av dem. Resten av oss lever efter precis vad vi kan konsumera och har inte en tanke på att spara eftersom det kostar för mycket (även utan "skatt på förmögna") och har således ingen möjlighet att klara oförutsedda utgifter.

Jämlikhet är inte att alla har lika mycket av allting; jämlikhet i utfall är inte rättvisa. Jämlikhet i möjligheter betyder att alla bör ges så stora möjligheter som möjligt att förvalta sina egna framtidsplaner på sina egna sätt - men att man också skall ta konsekvenserna av sina livsval. De som förvaltar sina möjligheter väl (genom att inte knarka, skaffa en utbildning, vara produktiva) bör belönas därefter, medan de som inte förvaltar sina möjligheter bör se konsekvenserna av det. Om det vore möjligt att skapa sitt eget välstånd genom att arbeta hårdare hade folk gjort det. I dagens Sverige är det bättre att gifta in sig i en adelssläkt än att utbilda sig. Det är resultatet av en strävan efter att alla ska ha det lika bra, oavsett vad de gör med sina liv.

Det är dags att bryta vänsterns tolkningsföreträde när det kommer till uttrycken jämlikhet och rättvisa, för de har visat att de inte kan förvalta det. I egenskap av framtida valstrageter föreslår vi att de borgerliga återerövrar problemformuleringsprivilegiet genom att gå till val på större klyftor. Detta lär öka incitamenten för utbildning och hårt arbete.

#33: Du litar på att ministrar vet mer än du pt.3 - utbildningsminister

2010-07-13T07:00:00.003+02:00

Vi fortsätter att granska en eventuell rödgrön kabinett och siktar in oss på fru Ylva Johansson, som enligt Fokus lista tar platsen som utbildningsminister.

Utbildningsministern har ett stort ansvarsområde och bossar över all typ av utbildningsverksamhet från förskola och fritids till vuxenskolan och folkbildning. Vänsterpartierna har i Ylva Johansson en till synes okej kandidat för jobbet. Hon är utbildad lärare, vilket i och för sig tappar i betydelse då hon har suttit i riksdag eller regering sedan 1988. Jobbet som utbildningsminister har hon ju redan testat på under 90-talet. Under nästkommande decennium fick renässanskvinnan Johansson även ha ansvar för landets vård och äldreomsorg. Ylva har alltså ansvarat för skolan och äldreomsorgen, vilka möjligen eventuellt kanske kan vara de allra mest kritiserade områdena i svensk politik, bortsett från integrationen. Just saying... Hennes kvalifikationer slår trots detta de andra statsrådsaspiranterna utan tvekan. Hon är ju en typisk rutinerad (läs: trött) och god allmänpolitiker (läs: politruk med gott nätverk inom "rörelsen") som inte kan misslyckas med att sno åt sig en ministerpost i en rödgrön regering.

Vad har vi då att invända mot Ylva? Vi säger bara: Att veta AB.

Att veta AB var ett företag som till stor del ägdes av Kommunförbundet. Andra ägare var fackförbunden SKTF, Metall och Kommunal samt det statligt ägda bemanningsföretaget Lernia. Affärsidén var att satsa på att utveckla IT-läromedel (läs: datorspel) för vuxna på gymnasienivå. Men vänta lite. Kommunförbundet bildade alltså ett aktiebolag som skulle sälja spel till sig självt. Och i och med att bolaget nu orwellskt nog ägdes av facket, staten och kommunerna och skulle utveckla produkter till den offentliga sektorn vore det ju nästan en skam om man inte tog chansen och fifflade in lite sossepolare i företagsledningen. Den utbildade läraren och utbildningsministern Ylva Johansson, med uppenbar kompetens på området, blev vice vd och senare vd och det omstridda kommunalrådet Ilmar Reepalu, med uppenbart sköna kontakter (killen är väl potentiellt Sveriges mest korrupte sittande politiker), satt med i styrelsen.

Det gick givetvis åt skogen. Man förlorade mångmiljonbelopp i flera år och värdet av aktierna skrevs ned till 0. Detta hindrade inte vår allas Ylva Johansson att kvittera ut 116,000 kronor i månaden under sin tid som VD - en lön som låg över många andra IT-bolag under samma tidsperiod och en under en tid till och med var lika stor som omsättningen i bolaget, vilket nog får betraktas som extremt ovanligt. Nåväl, kompetens kostar ju som vi alla vet. Slutnotan för kalaset blev 200,000,000, som delades mellan fackmedlemmarna och skattebetalarna.

Det finns ett par frågor att fundera på.

1) Varför tappar facket medlemmar?
2) Varför gör de rödgröna anspråk på att effektivt kunna allokera riskkapital när det inte råder någon tvekan om att det endast blir dålig stämning då?
3) Kan vi lita på att svåger-Ylva inte instiftar något konstigt korporativiskt riskkapitalföretag med skattepengar som utbildningsminister, och sedan cashar in lite vid sidan av som styrelsemedlem?

#32: Du är inte "liberal men..."

2010-07-12T18:03:00.005+02:00

Okej, det är väl lika bra att vi kör en helt seriös grej på MP som bara samlar alla sunda åsikter de har. Båda partiledarna är ju sådana övertygade liberaler men...

Till källor använder vi oss av de två sunda programmen som gjorts med språkrören; det ena är Neos debatt mellan Maria Wetterstrand och Johan Norberg, och det andra är Fores debatt mellan Peter Eriksson och Maud Olofsson. Båda hade Miljöpartiets förmenta liberalism som tema, och går att se via länkarna ovan.

Nedan lite sköna citat som visar på hur liberala men... MP är.

Jag är liberal men... borde vi inte förbjuda reklam på vissa ställen? Det är ju så jobbigt att bli manipulerad och inte ha en fri vilja! [Wetterstrand]
Jag är liberal men... det innebär att jag vill tvinga in kvinnor i bolagsstyrelser. Kvotering är superliberalt. [Eriksson]
Jag är liberal men... jag tror inte på marknadens förmåga att lösa någonting över huvud taget. [Eriksson]
Jag är liberal men... apotek och bilbesiktning skall drivas i monopolformat. [Eriksson]
Jag är liberal men... RUT-avdraget som ger kvinnor vita jobb är inte liberalt. ROT-avdraget som ger män vita jobb är liberalt men bara som konjunkturåtgärd. [Eriksson]
Jag är liberal men... friskolor ska inte få drivas med vinst. [Eriksson]
Jag är liberal men... vi borde förbjuda bygget av köpcentra på extremt lösa grunder. [Wetterstrands tal i Almedalen]
Jag är liberal men... borde vi inte ha en punktskatt på socker? Människor som äter för mycket ökar kostnaderna i vårt superliberala gemensamt finansierade vårdsystem.
Jag är liberal men... gillar inte flyg och därför ska ingen få flyga.
Jag är liberal men... om folk bor i dyra hus så ska de beskattas tills de ruineras och sen lite till.
Jag är liberal men... folk får fan se till att sluta köra bil för det gillar jag inte.

Lättare vore det väl om man helt enkelt sa "jag är inte liberal och jag hänger gärna i regering med en kommunist".

#31: Du tröttnade på industrisamhället på 1800-talet pt.2

2010-07-11T20:27:00.005+02:00

Vänsterpartiet och det här med ekonomi är praktiskt taget öppet mål. Vi gör det lite lätt för oss och skjuter.

Under ett seminarium arrangerat av Företagarna i Visby med alla ungdomsförbundsordföranden diskuterades ungdomsarbetslösheten (vars utbredning i och för sig bör tas med en nypa salt) och Ida Gabrielsson utmärkte sig gifvetvis. Förutom att hon ser alldeles fruktansvärt arrogant ut har hon också, sitt parti trogen, mycket märkliga åsikter om framtidens arbetsgivare.

I Vänsterpartiets partiprogram förklaras att

Många har tvingats till privatföretagande (sic!) för att kunna försörja sig. Grupper som tidigare var lönearbetare, till exempel inom offentlig sektor eller byggnadsindustri, pressas att i stället sälja sin arbetskraft som egenföretagare.

Man är ju böjd att hålla med och tycka synd om de stackars egenföretagarna som tvingas ut i egenföretagande istället för att stå vid det trygga bandet där T-fordarna byggs. Dessutom reflekterar man att

Många tjänstemän får en situation som alltmer liknar arbetarklassens.

...men vad beror det på, då? Det kan ju inte ha något att göra med att man får behålla 50% av lönen medan staten tar resten för att fördela till slackers.

Gabrielsson gick ett steg längre och förklarade att sänkt tjänstemoms - centerns förslag - inte behövs, eftersom tjänstesektorn inte har någon framtid i samhället. Varför det var så framgick inte, men det berodde väl helt enkelt på att Gabrielsson inte gillar den. Istället skall ungdomarna anställas av offantlig sektor och "stora företag". Men ärligt talat, vad fan är grejen med industriromantiken?

#30: Du gillar köpcentra och/eller bostäder

2010-07-10T18:29:00.006+02:00

Miljöpartiet chockar absolut ingen och konstaterar idag att om de kommer till makten blir det förbjudet att bygga nya köpcentra för fem år framöver. De få som blir förvånade är de stackars själar som fortfarande lever i illusionen att MP är ett liberalt parti. Det vore dock förlåteligt, eftersom Peter Eriksson skriver under på liberalism under en definition av "liberal" som är något i stil med "att ge 'frihet' till vissa grupper genom att begränsa den för andra medan man undviker en övertro på marknaden och istället sätter sin tilltro till staten". Seriöst, det där är parafraserat från ett Almedalsseminarium.

För oss andra som har en någorlunda sansad syn på liberala värderingar (och sätter MP nånstans i ekofascisthörnet av den politiska kompassen) röner MPs utspel ingen förvåning. Däremot blir man lite ställd när man kommer till resonemanget och argumentationen för köpcentrumförbud - man vet inte om det är hejdlöst skratt eller ångestfylld gråt som gäller. Tanken är att ett köpcentrum i kommunen utarmar innerstadshandeln i mindre kommuner eftersom folk tar bilen för att handla billigt. Vi är tillbaka på den där grejen med att akta sig för en övertro på marknaden - det konkretiseras ju absolut här när folk ska förbjudas från att handla billigare.

Ekonomer tar sig för pannan inför argumenten och hänvisar till aftonbladets lögndetektor som skjuter påståendet fullständigt i sank.

Jaha; kontentan är att ett miljöparti i regering kommer att leda till roliga små moratoria på saker som miljöpartisterna inte gillar. Speciellt när det kommer till att bygga grejer har de väldigt nära till vetot (gärna med kontraförslaget "gör det till ett naturreservat") och har skjutit förslag efter förslag i sank i Stockholm.

Man undrar ju lite spontant sådär hur den här synen på nybyggande funkar ihop med Vänsterpartiets rätt till bostad. Rätt till koja designad av Peter Eriksson känns klart mer sanningsenligt.

#29: Du hatar inte judar mer än någon annan grupp

2010-07-09T08:23:00.001+02:00

Mona Sahlin höll tal i Almedalen igår. Den största applåden kom troligtvis när hon, som första partiledare, talade om Sverigedemokraterna. Sahlin betonade vikten av att stänga ute främlingsfientliga partier genom att säga att det finns förintelseförnekare på SDs listor. Huruvida detta är sant kan inte vi på bloggen uttala oss om, men vi vill belysa att det finns problem inom vänstern.

Trots att Vänsterpartiet säger sig vilja värna om judar och de andra etniska minoritetsgrupperna i Sverige finns det ibland tveksamheter i deras hållning. Vi vill inte påstå att alla aktiva inom eller sympatisörer till vänstern hyser antisemitiska åsikter utan istället lyfta fram enskilda personers åsikter. Det ska väl egentligen inte behöva påpekas, men frågan är ju ganska känslig.

Hur som helst verkar det finnas några personer med anknytning till partiet vars kopplingar till dessa grupper inte är alldeles klara. Vi exemplifierar genom att fokusera på ordföranden, den eventuellt blivande ministern, stjärnan, Lars Ohly.

I samband med Gazakriget vintern 08/09 haglade kritiken mot Israel och givetvis passade Ohly på att även då, liksom nu, ge en känga till landet. Detta fick han tillfälle för när han ombads lista sina favoritbloggar och angav då den välläste bloggaren Jan-Inge Flücht, som bloggar på www.jinge.se (den är inte klickbar eftersom han är så otroligt osund). Jinge är vänsterpartist och vädrar mer än sällan sina egna antisemitiska uttalanden. Han brukar även ge plats åt den legendariska storantisemiten Lars Wilhelmsson, som bland annat ölar med internationella antisemiter. Frihetsaktivisterna Ship to Gaza fann det också lämpligt att länka till Wilhelmsson och dennes kritik mot Israel. Ohly gick ju fakiskt ändå ut efter ett tag och bad om ursäkt och tog avstånd från bloggen, men det faktum att det tog en vecka är väldigt konstigt.

Sedan har vi ju hela historien med Malmös starke man Ilmar Reepalu och dennes tveksamma uttalanden kring den judiska befolkning. En bra sammanfattning med källor finns på wikipedia.

Det finns alltså flera exempel på en konstig syn inom vänstern på antisemitism och det är oroande. Tidningen Expo, som sysslar med att upplysa om främlingsfientlighet, har haft ett specialnummer om detta och här kan man läsa lite mer. Svenska kommitéen mot antisemitism har skrivit en historisk rapport om det som finns att läsa här.

#28: Du har förmågan att se bortom de fina orden

2010-07-08T11:08:00.004+02:00

Idag dunkar de rödgröna ut en ny artikel på DN Debatt. Varför redaktionen väljer att publicera den när det i praktiken är exakt samma dravel som tidigare är alldeles fantastiskt oklart. 100 anledningar är ju främst utformad som en lista över anledningar att inte rösta till vänster - vi tänker inte säga åt någon vad ni ska rösta på, utan blott varför rödgrönt är osunt. Därför faller det sig inte helt naturligt att, inom ramen för bloggen, kommentera utspel på det här viset (det gör nog redan alldeles för många), men den här posten handlar helt enkelt om rödgrön retorik i största allmänhet.

De fina orden, ja. Det pratas om kommunistspöket som något som Reinfeldt tar fram när Ohly diskuteras. Det faller sig ju rätt naturligt eftersom Ohly ju är kommunist.
Vem ser egentligen större klyftor som självändamål? Rödgrön retorik är full av enorma och växande klyftor, och retoriken är byggd så att man direkt känner att klyftorna ökar inte bara för att de rika blir rikare, utan också för att de fattiga blir utfattiga och sparkas ned i rännstenen. Gifvet. Jag vet inte vad mer som behöver sägas än att det helt enkelt inte är sant. Säg till nästa gång du hittar någon varslad Volvo-anställd i rännstenen. Det är nog mer sannolikt att han hänger på porrklubb (jag vet, extremt lågt).

Man har ju dessutom ett eget förslag som med all säkerhet kommer vevas lika hårt som Gudrun vaskar i valrörelsen.
Det påstås att de rödgrönas politik kommer förbättra stämningen för nio deciler av befolkning. Alliansens politik gynnar alltså endast de rikaste. Ekonomerna Jordahl och Bergh har granskat detta påstående:

Tre problem:
1. ”För det första är den fördelningspolitiska analysen i figuren ovan uppenbart inte budgetbalanserad. En försämring på 3 600 kronor för de 10 procent rikaste
hushållen kan inte finansiera förbättringar på 1 800 kronor för resterande 90
procent av befolkningen. [...] Eftersom oppositionen valt att lägga stora delar av finansieringen i form av skattehöjningar från och med 2012 kommer dessa inte med i den fördelningspolitiska analysen.”

2. ”För det andra: Det faktum att jämförelsen görs med 2010 betyder att staplarna i figuren till stor del innehåller sådant som redan beslutats i Riksdagen … Detta sätt att utforma jämförelsen på är naturligtvis korrekt om syftet är att jämföra hushållens disponibla inkomster 2011 med 2010, men missvisande som en jämförelse mellan de två regeringsalternativen.”

3. ”För det tredje har Riksdagens utredningstjänst på grund av ‘analystekniska svårigheter’ inte analyserat förslaget om höjd alkohol‐ och tobaksskatt med 12,5 procent. Fördelningseffekterna av tobaksskatten är emellertid ganska
uppenbara: 20 procent av arbetarna, 16 procent av de lägre tjänstemännen och
5 procent av de högre tjänstemännen röker dagligen. Det är också vanligare att
kvinnor röker.”

De rödgrönas fördelningspolitik och lovande minskade klyftor bygger i grunden på ett antal felresonemang. Vi delar rapportförfattarnas åsikt i att de rödgrönas politik syftar till att försämra det för arbetande och förbättra det för sjukskrivna, pensionärer och arbetslösa. Det man inte får ihop är hur den yrkesverksamma befolkningen endast blev en tiondel av befolkningen.

Visst tog vi upp det här förut. Men det är lite det som är det finurliga - den nya debattartikeln återanvänder ett antal redan vederlagda lögner. Lika bra att vi upprepar argumenten så att ingen missar att mupparna faktiskt ljuger.

Mer dravel:

En sittande regering som har använt politiken för att vidga klyftorna – och ett nytt regeringsalternativ som avser använda politiken för att överbrygga klyftor.

De blåa sitter och gnuggar sina händer över större klyftor, medan de behjärtansvärda rödgröna ska använda politiken för att överbrygga klyftorna. Men hur överbrygger man klyftor? Låt gå för minskade klyftor, men vad är egentligen överbryggda klyftor? Är det ett samhälle där det är lätt att "byta klass" så är vi ju absolut med på det. Det ska löna sig att vara en sund och bidragande medborgare, medan det inte nödvändigtvis ska löna sig att vara politiker.
...men resonemanget handlar givetvis om samma sak som ovan. Det är bättre att alla har det lika dåligt än olika bra.
Lika dåligt > olika bra.
Lika dåligt > olika bra.
Lika dåligt > olika bra.
Lika dåligt > olika bra.
Lika dåligt > olika bra.

De rödgröna verkar resonera att om man ljuger om en sak tillräckligt många gånger blir det sanning. Förhoppningsvis ger en upprepad sanning än större effekt.

#27: Du tycker inte att historien bör ändras för att blir mer politiskt korrekt

2010-07-07T11:02:00.005+02:00

Jämställdheten är i svensk politik en helig ko som många är villiga att göra både den ena och andra dumheten för att verka för. Att kvinnor varit en förtryckt grupp i måna kulturer och epoker förnekar nog ingen. Att den antika, grekiska demokratin var öppen för fria män är ingen hemlighet. Att det var pojkar som skickades till Paris, Bologna eller Aachen står att läsa i valfritt idéhistorisk skrift. Att det var unga män som undervisades av män i romantikens Tyskland är det ingen som hymlar med.

Vi kan tycka vad vi vill om vår historia – personligen tycker jag att kommunismens framfart de senaste 100 åren är beklaglig – men att propagera för kvinnans historiska bidrag via särskilda kvinnomuséer eller kvinnocentra känns inte riktigt som något staten bör syssla med. Är det något fel på att berätta vad som hänt och fokusera på hur det påverkat det samhälle vi idag lever i, eller finns det något egenvärde i att försöka förkvinnliga historiska händelser?

Lustigt är dessutom att Miljöpartiet kallar idén jämställdhet. Att särbehandla en grupp (kvinnor), ge denna egna fora (särskilda museer och centra) utan att nämna ett ord om att kvinnors i ärlighetens namn varit tämligen osynliga fram till 1700-talets andra hälft har ingenting med att utjämna skillnader män och kvinnor emellan att göra. Det är särartsfeminism av värsta sort.

Det bör noteras att kvinnors inflytande är odiskutabelt viktigt, men som vanligt särskiljer vi oss från vänstertroikan (vilket underbart uttryck, förresten). Auktoritära regimer har gång efter annan strävat efter att ändra historien för att passa nutiden bättre. Bäst i vår mening är Stalin, världens första photoshoppare. Feministrörelsen - intimt förknippad med och oskiljaktig från socialiströrelsen i dess nuvarande utformning - är märkbart missnöjd med historieskrivningen och claimar liberala kämpar för kvinnors rättigheter av bara farten.

Historien är vad den är. Låt oss fokusera på framtiden.

[Ovan är ett gästinlägg signerat /G.]

#26: Du har tillräckligt med rättigheter som det är

2010-07-06T09:22:00.007+02:00

Igår talade Vänst... förlåt, Välfärspartiets partiledare Lars Ohly på Almedalsveckan. Temat var välfärd och mänskliga rättigheter och givetvis lyckades Ohly varken med att claima ett originellt namn eller hålla ett inspirerande tal. Vi fick istället se en historisk rättighetsakrobatik och en galen löfteskarusell.

Välfärdspartiet. Bra grejer. Vem är emot välfärd egentligen? Ingen, exakt. Bra att profilera sig där då för det första. Det hade ju kunnat bli lite trångt där när alla ska hylla välfärden fram och tillbaka. Detta löser Ohly med att hitta på nya områden som nu ska täckas in av den allmänna välfärden. Och det är inte någon pyttereform det rör sig om. Andreas Bergh (ek. dr) har i uppgift av Axess att räkna ut hur mycket som partiledarna lovar bort i sina tal. I söndags lovade Reinfeldt enligt Bergh bort 10 miljarder, vilket också senare bekräftades av Anders Borg. Den gode doktor Bergh fann sig igår dock i en ganska hopplös sits och gav upp räknandet vid 100 miljarder.

Men vad spelar det egentligen för roll? Varför vända sig emot en konstant utdelning av välfärdsjulklappar?

Bloggaren Dick Erixon ger oss en liten sammanfattning på vad önske/kravlistan innefattar för punkter:

Rätten till heltid
Rätten till bostad
Rätten till oinskränkt sjukvård
Rätten till fri kollektivtrafik
Rätten till tätare turer
Rätten till högre löner
Rätten till rättvisa löner
Rätten till bättre hemtjänst
Rätten till högre studiestöd

Det fanns dock mer att hämta. Ohly pratade också om rätten att gå på bio, osv. Det passar förresten ganska bra ihop med MPs önskade satsning på kommunala biografer.

Återigen verkar folk blanda ihop positiva och negativa rättigheter.

#25: Du vill inte vänta i sex månader på att få ett jobb

2010-07-05T07:00:00.001+02:00

Okej, okej. Det är kanske lite för lätt att basha på MP och VP(K) hela tiden, de skäms ju inte med att de inte vet vad de snackar om. Det kan säkerligen argumenteras att det stora statsbärande och allvetande Partiet kan hålla extremisterna på vänsterkanten i schack. Socialdemokraterna har ju så länge styrt skutan åt rätt håll, väl?

Ja, jo, att de har suttit länge kan man ju knappast säga emot. Har det gått bra? Ja, det duger i krig. Varför inte rösta tillbaka dem så att de kan fixa allt det där med ungdomsarbetslöshet och cancersjuka som krälar i rännstenen och arbetsgivare som utnyttjar handikappade till gratisarbete med arbetsförmedlingen som betalar och rika mansgrisar som skor sig på kommunalkvinnorna och, och, och.

Vi gör en liten fuling och kollar på vad sossarna vill nuförtiden. Till hjälp har vi fortfarande deras "100 förslag". Enligt socialdemokraterna är något av det värsta som alliansregeringen gjort att införa det så kallade "aktivitetsförbudet". Förbudet innebär att man inte har rätt till aktivitetsstöd från dag ett utan först när man varit inskriven på arbetsförmedlingen i tre månader. Tanken är att man ska försöka söka jobb och först få stöd om det visar sig att det inte går vägen.

De rödgröna vill sätta in den här hjälpen från dag ett, men varför ska man egentligen direkt hänvisas till staten? Om man kommer som nybakad student är det sannolikt bättre att inte få någon aktiv insats, för vad kan egentligen arbetsförmedlingen erbjuda i aktivitetshjälp vid den här tidpunkten? Det är givetvis bättre om man får erfarenhet av att söka jobb och något att utgå ifrån när man senare utformar ett aktivt stöd.

Vad den nuvarande regeringen har infört är sänkta arbetsgivaravgifter för alla under 26. De rödgröna kontrar med att införa samma sak, men endast för de som varit arbetslösa i sex månader. Genialiskt. Då kommer alla anställa de som är långtidsarbetslösa! Men vänta... Som vanligt skapar dessa märkliga regler märkliga incitament som är totalt osynliga för de välmenande rödgröningarna.

Tänk dig att du är en utsugande arbetsgivare som är i stånd att anställa en ungdom. Grabben/bruden har precis klivit av studentflaket, vilket innebär att du inte får den eftertraktade rabatten om du anställer honom/henne. Vad gör du? Givetvis ber du personen i fråga vänta i ett halvår och komma tillbaka. Det kommer att finnas en enorm strukturell arbetslöshet mellan juni och december då ingen vill anställa kidsen förrän de blir billiga. Tips: Det här sänker inte ungdomsarbetslösheten.

Vad är det egentligen som skapar nya jobb? Är det att de arbetslösa ungdomarna hårddrillas i intervjuträning och söka jobb-skolor eller är det det kostar mindre för företagen att anställa? Att kostnaderna är för höga för att anställa kan ha en alternativ lösning om man hemskt gärna vill ha kvar arbetsgivaravgifter: man kan istället ge en lägre lön till ungdomar genom att använda sig av lärlingsanställningar. Alla vinner onekligen på det systemet. Arbetsgivaren får mindre kostnader och kan ge arbetstagaren en platsutbildning i yrket tidigt, då det är lättare att "forma" och specialisera. Den arbetslöse ynglingen får lön, referenser, god inblick i arbetet och förmodligen mycket bättre erfarenhet än vad en intervjuskola på Arbetsförmedlingen ger.

#24: Du tror inte att ett nationellt Woodstock avskräcker ryssen

2010-07-04T07:00:00.002+02:00

Ponera att Sverige hade blivit utsatt för ett angrepp eller blivit invaderat av ett annat land. Vad är då den naturliga responsen från vår sida? Det är givetvis en väldigt svår fråga att svara på då det beror på en massa olika omständigheter, men de flesta är ändå överens om att det är bra att Sverige har ett militärt försvar som är redo att försvara oss vid yttre angrepp. Man kan ju resonera så att risken för att Sverige blir utsatta för något av det här inom den närmaste tiden är mycket låg men det är alltid bra att minimera skadorna om nu Sverige blir underkuvat. Försvaret är trots allt relativt billigt i drift om man jämför med de potentiella skadorna som kan uppstå.

Om man nu inte köper det här argumentet kan man hävda att det är viktigt att Sverige tar sitt ansvar utomlands och bidrar till att bevara fred och säkerhet i oroshärdar eller till och med är med och försvarar demokrati. Så här långt är nog de flesta, oavsett partitllhörighet, med. Men givetvis skiljer sig synen på försvarspolitik från parti till parti. Folk och Försvar tog häromdagen fram en rapport som behandlar de olika åsikterna som finns om detta bland riksdagspartierna.

Man kan väl lite hastigt som lustigt dela upp partierna i tre "grupper". Folkpartiet räknas som en egen liten ö, då de aktivt arbetar för att Sverige ska gå med i NATO. Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Socialdemokraternas försvarspolitik liknar också varandra. Man tycker att det är bra som det är ungefär. Givetvis sticker ju Vänstern ut, men även Miljöpartiet delar Ohlys åsikter om försvaret. Så som så många andra frågor undkommer "mittenpartiet" i det rödgröna regeringsalternativet all form av granskning. Vi gör därför en liten minigranskning.

Enligt Miljöpartiet är Försvarsmaktens viktigaste uppgift "att medverka i internationella fredsfrämjande insatser". Dock är det bara under FN:s flagga, då man inte gillar varken EU eller Nordic Battle Group-samarbetet. Ett litet, litet problem som slår en när man fortsätter läsa är den här formuleringen:

Det militära försvaret ska på sikt ställas om till ett ickevåldsförsvar, som både kan göra insatser mot icke-militära hot, hantera konflikter och föra ickevåldskamp vid ett eventuellt angrepp. På sikt ska det militära försvaret helt avskaffas.

Nyckelordet är alltså ickevåld. Vi måste erkänna att vi inte har full koll på vad ett ickevåldsförsvar egentligen innebär - kunde det vara mer oklart? - men gissningsvis kommer man endast att arbeta med diplomati och "aktivism". Frågan är väl om det svenska försvaret ens är välkommet i FNs trupper om vi endast kan bidra med sång kring lägerelden och batiktröjor.

MP (och V för den delen) bör skänka en tanke till den klassiska frasen "Si vis pacem, para bellum".

#23: Du förstår sambandet mellan satsningar och din egen inkomst

2010-07-03T13:44:00.002+02:00

Mer åt alla, woop! Dagens utspel från det till synes tokrika regeringsalternativet lovar mer till allt och alla. Jag kan minnas när jag var väldigt, väldigt ung och kvantiteter var väldigt viktiga. Exempelvis kunde man komma in i diskussioner om vems pappa som var bäst, och det brukade låta ungefär som så:
"Min pappa är bäst!"
"Nej, min pappa är bäst!"
"Min pappa är hundra gånger bättre än din!!"
"Aa men då är min tusen gånger bättre än din!!"
"Min pappa är alltid en miljon gånger bättre vilken siffra du än säger!!!"
Det var en debattvinnare, det där sista. De rödgröna går sannerligen tillbaka till rötterna i det senaste uttalet - vad ni än satsar så satsar vi en jävla massa mer!!!

Mer till välfärden - denna odefinierbara, pengaslukande koloss av förment altruism. Lars Ohly bedyrar att "regeringen kommer aldrig att kunna slå oss när det gäller välfärden". Nej, det är väl alldeles självklart att man inte kan slå en kommunist när det kommer till att spendera pengar på offentlig sektor.

Vad de rödgröna sköningarna antagligen missar är hela den här grejen med dina pengar, mina pengar. När man ser folkets produktivitet som en outsinlig kassako är det inte svårt att lova ut mer åt alla. När Lars Ohly bestämmer sig för att ge fotbollsspelare bidrag för att gå till hans favoritlag kan man inte göra så mycket annat än att knipa käft och betala med lägre inkomst.

Mer om hur man ger allt åt alla finns på Förbundet Allt åt alla. De är uppenbarligen helt seriösa.

#22: Du tycker inte synd om fifflare

2010-07-02T08:56:00.006+02:00

Ja, det är numera fastslaget att anledningen till att ingen gillar Mona Sahlin är att det pågår en borgerlig hatkampanj signerad Karl Rove, de amerikanska republikanernas tidigare kampanjstrateg. I "Mosa Mona"-kampanjen ingår, bland annat, "förtalsbrev" skrivna av moderata politiker, inhyrda retorikexperter som mobbar henne och en dos allmän kvinnofientlighet (tack, Gudrun, för att du alltid är så nyanserad). Det är praktiskt taget alla andras fel än Monas eget att hon inte är omtyckt.

Man kan bara avundas självsäkerheten - tänk om man själv kunde resonera så! För det första är det den jävla arbetsmarknadens fel att jag inte får jobb. Snikna arbetsgivare som inte vill anställa mig - de är ekonomfientliga, dåligt-cv-fientliga och vill inte ha mig för att de är rädda för att jag skulle vara så förbannat bra att jag gjorde dem obsoleta. Frigida brudar som inte vill bära mitt barn eller åtminstone ha lössläppta one-night-stands med mig - jag är för snygg för dem, för framgångsrik och de är väl manshatande attackflator allihop. Aktiemarknaden är diskriminerande för att den inte övervärderar mina aktier - det måste bero på att de är för dumma för att fatta värdet i grekiska statspapper.

Nej, det där var lögn, förbannad lögn och statistik på samma gång. Låt oss presentera sanningen:

Det påstått moderatskapade förtalsbrevet...

...skapades för snart ett år sedan av en användare på Flashback Forum och är såpass roligt (it's funny cuz it's true!!) att någon bestämde sig för att börja cirkulera det i mail. Det är inte förtal, utan politisk satir, och tar enbart upp saker som Mona Sahlin faktiskt gjort.

Den inhyrda retorikexperten var väl förvisso inhyrd av Aktuellt, men knappast med något uppdrag att mobba någon. Endast om man är övertygad om sin egen förträfflighet kan man se kritik som mobbning.

Och det där med kvinnofientlighet... Varför är förtroendet högre för Maria Wetterstrand? Eller för Maud, för den delen? Henne har ju LO bevisligen försökt "mosa" med de allra enfaldigaste av medel.

Aldrig har väl en uppmaning att se sig själv i spegeln varit så påkallad.

Update: ...men varför göra det när man kan fortsätta gnälla.

#21: Du känner att kapitalistisk superstat > socialistisk dito

2010-07-01T15:54:00.000+02:00

Ingen kan väl ha missat att de rödgröna nu enats om att vara för EU. Vänstern var alltså det sista av riksdagspartierna att överge sitt EU-motstånd. Svenska väljare som är emot EU hänvisas nu alltså till Sverigedemokraterna eller något annat nationellt parti.

Gråsossar och andra i betongvänstern, förenen eder! I en debattartikel i DN häromdagen proklamerar en utvald vänsterskara sitt stöd för den gemensamma valutan euro. Innehållet i artikeln är väldigt tacksamt och de visar onekligen på en enorm fingertoppskänsla när de kommer ut med den här nyheten just nu. Till att börja med frågar vi oss hur i hela fridens namn kritik mot euron kan elda på fascism och nazism. Det finns givetvis ett utrymme för debatt kring den här frågan utan att man ska bli kallad för fascist. Men det är ändå inte kärnan i debattartikeln.

Istället bör noteras synen som författarna har på EU-projektet. EU var, som bekant, från början tänkt att vara ett frihandelsprojekt, men har på senare år kidnappats av kraftiga subventioner och yttre tullmurar. Det vill säga, socialistiska och nationalistiska grejer. I den här artikeln ser vi att man från vänsterns sida är villig att ta ett steg längre. Man vill helt enkelt göra EU till en socialistisk superstat. Genialiskt.

Man förespråkar till exempel ett skattegolv (sic!) inom EU och vi antar att de förordar en svensk nivå på de offentliga utgifterna, som uppenbarligen ska hållas så höga som möjligt. Det är ju nämligen så att EU ofta är ett forum för länder att hävda sin egen nations superioritet och försöka exportera sina egna lagar (till exempel sexköpslagar, integritetslagar, abortlagar osv), vilket ju egentligen inte är något som EU har med att göra.

Det var ett sidospår, åter till debattartikeln. Orsaken till varför man anser att utgiftsgolv är ett sunt sätt att hantera krisen är otroligt oklar, men den konstiga slutsatsen kan ju ha något med de lika udda premisserna att göra. Man har slagit sina kloka hjärnor ihop och identifierat orsaken till krisen. Nämligen, och håll för guds skull i hatten, att

"det är de ökande ekonomiska klyftorna som utgör den ekonomiska krisens främsta drivkraft."

Glöm alltså den amerikanska bostadspolitiken (som instiftades just för att bekämpa klyftor), konstiga regleringar, sub-primelån, oansvariga banker osv osv. Det är alltså klyftorna och kapitalisternas fel.

För att gå vidare i artikeln vill man även bekämpa skatteparadis, vilket ju givetvis hör ihop med att man vill tvinga länderna att höja offentliga utgifterna och därmed skatterna. Ett annat viktigt led i den europeiska socialiststaten är att införa en Tobinskatt (en skatt på valutatransaktioner för att förhindra spekulation). Vi kommer behandla denna skatt som ett enskilt avsnitt senare i serien.

Roliga förslag är det sannerligen och vi beundrar dessa initiativrika vänsteranhängare för att istället för att se EU som en stor fara, se det som ett verktyg för de egna idéerna. If you can't beat them, join them, heter det ju.

(För att redogöra för vår egen hållning är vi på bloggen är fortsatt lite smått skeptiska till EMU och mycket skeptiska till EUs utveckling under de senaste decennierna, om än i grunden positiva till idén med ett Europasamarbete.)

#20: Du tvivlar på att gatuteatern är värd 100 spänn i timmen

2010-06-30T12:15:00.004+02:00

Om landets ungdomar inte ligger på stranden eller på annat sätt njuter av det fina vädret kan man väl hoppas att de sommarjobbar och därmed skaffar sig viktig arbetslivserfarenhet och lite extrapengar. Kring detta råder det även en stark politisk enighet. Sommarjobb är bra. Vi tycker det av de anledningar vi nämnde innan, medan vänstern verkar hylla sommarjobbandet av andra anledningar.

SSU kör en årlig undersökning av lönerna för ungdomar som sommarjobbar inom kommunens regi och kommer i år fram till den vanliga slutsatsen; lönen är väldigt låg. I vissa fall är den runt 20 kronor. Ett problem är ju då att man endast har undersökt de sommarjobb som kommunen erbjuder, men inte de som finns i den det privata näringslivet. Det är väl ingen omöjlighet att SSU egentligen vill ersätta företagandet med centralstyrd byråkrati. Formuleringen "kommunerna borde betala mer för att kunna locka ungdomar att arbeta i den offentliga sektorn i framtiden." tyder väl på det.

Egentligen är ju föreställningen om att staten genom kommunerna ska skapa sommarjobb åt sysslolösa ungdomar ganska konstig. I många fall handlar det ju om att gå i gäng om fyra, fem personer och plocka skräp på samma gräsplätt, men ibland är ju arbetssysslorna rent utav påhittade för att hålla ungdomarna med något att göra, typ gatuteatrar och musikaler.

Åter till undersökningen. Varför kollar man inte på näringslivets siffror? Enligt Svenskt Näringsliv skapas ju hela 77% av sommarjobben i privat sektor. Egentligen borde kanske staten inte skapa sommarjobb över huvud taget, men det slår ju mot SSU:s upplevda självändamål med kommunala sommarjobb - att locka folk till den offentliga sektorn.

Det intressanta i det hela är ju att företagen lyckas skapa en så stor andel av sommarjobben trots det rigida regelverk som finns. Kanske den rätta vägen att gå inte är genom kommunala sommarjobb, utan att istället lägga resurserna på att inte beskatta sönder företagen.

Så var det här med att man ska konkurrera med kompetens istället för låga löner, som är något utav ett socialdemokratiskt mantra. I rekryteringen till kommunen så konkurrerar man ju med.. tur. Och kanske med hur många känningar man har inom kommunen (och rimligen Partiet). SSU kanske tycker att det är en viktig del av kompetensen men vi här på bloggen vill nog påstå att näringslivet är bättre på att sortera efter kompetens. En annan tolkning är förstås att kommunerna är väldigt mycket bättre på att bedöma hur mycket kidsens kompetens är värd. Tjugo spänn, då.

#19: Du ser på vissa rödgröna riksdagsledamöter med skräckblandad förtjusning pt. 2

2010-06-29T07:00:00.002+02:00

I dagens inlägg kommer vi fortsätta förära en utvald rödgröna riksdagsledamot som arbetat för en goda saken, nämligen en valförlust. För någon vecka sedan skrev vi om ekonomen Monica Green och nu handlar det om en annan socialdemokratisk kvinna, nämligen Carina Hägg. Observera dock att detta inte är ett uttryck för patriarkalt förtryck utan en ren slump.

Det finns väldigt mycket att skriva om när det kommer till Carina, i och med att hon ofta uttalar sig publikt, men vi har valt ut några saker som vi vill lyfta fram. När Carina inte sover på arbetet ägnar hon sig inte sällan åt att kritisera SD. Hon vill ju, liksom de flesta andra i Sverige, inte att Sverigedemokraterna ska komma in i riksdagen, men har ju givetvis inga problem med att dra in kommunister i regeringen.

För att bekämpa SD har ju vänstern tidigare använt den effektiva taktiken att inte våga debattera med dem. Detta tillvägagångssätt har ju varit väldigt bra för belysa vilka stora hål som finns i deras politik. Men det är inte nog för Carina. Riksdagsledamoten bedrev för två och halvt år sedan en kampanj mot en dansfirma för att chefen för företaget var Sverigedemokrat och motiverar sitt engagemang med att det är viktigt för demokrater att "använda de redskap som vi har till vårt förfogande". Att förbjuda enskilda människor att bedriva näringsverksamhet på grund av politiska åsikter känns uppenbarligen som ett ytterst demokratiskt hjälpmedel för att främja sina ideal. Putin håller nog med om det.

Man kan ju spekulera i om Häggs innersta önskan är att kontrollera alla Sveriges företag och säkerställa att produktion och anställda delar de socialdemokratiska idealen. Då är det ju en bra idé att börja utöva sin makt över de bolag man har kontroll över. Kolla in den här anmälan som Hägg och hennes s-kvinnor gjorde mot det kommunala bolaget Wexnet. Den här bilden är ju alldeles för diskriminerande och förhärligar uppenbart mäns våld mot kvinnor. Faktum är ju dock att man inte ens ser om det är en man som slår den förtryckta kvinnan. Ytterst fyndigt också med både "slå till nu" och knock-out i samma reklam:

#18: Du litar på att ministrar vet mer än du pt.2 - kommun- och finansmarknadsminister

2010-06-28T15:02:00.002+02:00

Vi kör vidare med granskningen av det rödgröna skuggministeriet, med inspiration från Fokus lista. Idag har turen kommit till (kommun- och) finansmarknadsministern.

Jobbbeskrivning från regeringskansliet:
Finansdepartementet har ansvaret för regleringen på de finansiella marknaderna och för arbetet inom EU inom det finansiella området.
Finansdepartementet ansvarar för förvaltnings- och lagstiftningsärenden som gäller bostadsförsörjningsfrågor, bostadsfinansiering och allmännyttiga bostadsföretag.
[...]

Vem föreslår fokus då? Jodå, den alldeles eminenta...

Mikaela Valtersson
Relevant utbildning: Gymnasielärare
(Ir-)Relevant kompetens: Ledamot i finansutskottet (precis som Monica Green...)
Fokus kommentar: Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson – sannolik som nytt språkrör – är precis så liberal som finansmarknaden vill. Dessutom har hon en stark position i partiledningen.

Jahapp. Nu ska vi leka finn fem fel.
Precis som Monica Green, rikspuckot, är Valtersson gymnasielärare. Faktum är att många rödgröna tycks ta sin otroliga kompetens från den erkänt krävande (notera ironin) lärarutbildningen. Missförstå mig rätt - lärare behövs, lärare är bra. Men inte på ministerposter. Speciellt inte på ministerposter där man har att göra med den allra hårdast - och samtidigt svårast - reglerade marknaden. Speciellt inte om man inte har någon som helst kunskap om hur finansmarknader fungerar.

Fokus tycker att Valtersson är "precis så liberal som finansmarknaden vill". M-hm. Hur liberal är man då? Säger man saker som...

Kvinnor som under lång tid har dubbelarbetat och sedan blivit sjuka ska nu straffas för att man ska kunna sänka skatten till männen. Det krävs åtgärder som minskar klyftorna mellan män och kvinnor, inte som ökar dem. Priset för årets lobbyist borde definitivt gå till organisationen vita medelålders män.

[källa]
...om man är liberal? Eller handlar liberalism kanske mer om att låta folk göra sina egna val och mindre om godtycklig fördelningspolitik baserat på osäkra kalkyler?

Valtersson har också en extremt liberal syn på individen vs. staten-frågan. På frågan om vad hon tycker om att folk kanske sitter på hus som blir högt taxerade på grund av att området där huset står ökar i attraktivitet, och således blir ruinerade av en rödgrön fastighetsskatt, svarade hon som så:

Har man en dyr villa, även om man köpte den för mycket lägre pris, så har man också en möjlighet att ta lån på sitt hus. Man har ju ett kapital som ligger i botten och som är en tillgång som man sedan kan sälja eller ta lån på.

Menar hon att man ska ta lån för att klara sina skattebetalningar?

Man har den möjligheten om man vill. Det är en tillgång som inte alla människor har.

Jamen vad fan, varför inte? Staten > individen och således ska staten ha sina pengar även om det leder till fullständig ekonomisk katastrof för individen. Omfördelning, jämlikhet, rättvisa för fasen - inte ska väl vanliga människor få stå ivägen för Valterssons grandiosa mål? Frågan är om hon resonerar så av illvilja, ren och skär kommunistövertygelse, eller bara okunskap.

#17: Du blev lite besviken på Ludmila Engquist

2010-06-27T07:00:00.002+02:00

Kommer ni ihåg det sovjetiska hockeylagets förstakedja under 80-talet, de östtyska friidrottsframgångarna och de otaliga medaljerna som östblocket plockade hem under de olympiska spelen? Man har sällan sett på motstycke i svensk avundsjuka när det kom till ryssarna och deras satellitländers idrottsbragder. Vi kom väldigt sällan i närhet av dessa prestationer, men ibland lyckades vi genom att låta dem smaka på sin egen medicin.

Vore det inte underbart om Sverige på allvar kunde etablera sig i toppen av medajligan i OS och vara att räkna med i VM? Det tycker i alla fall vår gode Ohly. För att Sveriges namn ska flyga ärofyllt runt jorden är det ju bra att på något sätt behålla våra talangfulla idrottare inom landets gränser och detta inser ju Lasse väldigt väl. Som han själv säger i DN:

"Jag är väldigt övertygad om att elit behövs i idrotten. Och när Andreas Johansson flyttar från Wigan i England så väljer han inte Djurgården utan han väljer Aalborg. Inte därför att han tror att han utvecklas mer som spelare där utan av det enkla skälet att han tjänar dubbelt eller tre gånger så mycket utan att Aalborg behöver betala något mer än vad Djurgården var villiga att göra. Det är en konkurrenssituation"

Han tar även upp ett exempel som ligger honom nära om hjärtat då han liksom Reinfeldt är en hängiven djurgårdare. Det kan ju inte varit lätt när Adde valde pengarna istället för DIF.

DN följer upp detta mystiska påstående med frågan om detta resonemang kan tillämpas för andra yrkesgrupper, som till exempel duktiga entreprenörer, vilka brukar flytta utomlands för att slippa de grymma skatterna på företag. Men NEJ, det går inte för sig. Samhället är ju ingen fotbollsplan liksom. När han istället ska förklara vad det är som gör idrotten till en unik och isolerad bransch lyfter han fram fotbollens underhållningsvärde. V kanske kan låna den latinska sentensen Panem et circenses och använda som klatschig valslogan.

Dock finns det kanske ändå något positivt i detta utspel. Ohly visar ju ändå att han har förmågan att tänka klart i ekonomiska frågor, men i en extremt begränsad omfattning. Det är ju givetvis så att höga skatter och sociala avgifter leder till att man inte kan locka till sig eliten. Han visar dock samtidigt Bosse Ringholm-tendenser (se inlägg nummer 15) när han gärna vill gynna de sektorer han som privatperson uppskattar.